Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om radioanläggningar m. m.

1946-04-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om radioanläggningar m. m.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

9

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om radioanläggningar m. m.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 200, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om radioanläggningar m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med radioanläggning förstås i denna lag sådan anläggning för överförande

eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller

ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik

anläggning.

Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning

från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.

2 §•

För rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom

riket innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.

3 §•

Tillstånd meddelas för viss tid Vid meddelande av tillstånd föreskrives,

under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt

radioanläggningen må innehavas och nyttjas.

Om avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.

4 §•

Innehar eller nyttjar någon radioanläggning utan tillstånd eller i strid mot

föreskrift som meddelats enligt 3 §, straffes med dagsböter eller fängelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Anläggningen vare ock förverkad; dock skall sådan påföljd icke inträda där

förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro synnerligen

mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare

och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.

5 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla

kronan.

6 §•

I fråga örn rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg

utom riket innehava radiomottagningsapparat samt örn avgift för innehav av

dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.

7 §•

Vad i 2—6 §§ stadgas äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat

å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan,

som kunna erfordras, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna

lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) om anläggningar för radiotelegrafi

eller radiotelefoni, dock att tillstånd, som meddelats med stöd avsistnämnda

lag, icke skall förlora sin giltighet.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Den första svenska lagstiftningen örn anläggningar för telegrafering eller

telefonering utan tråd tillkom år 1905 och avsåg att skapa förutsättningar

för en statlig kontroll av det nya kommunikationsmedlet, som då stod i början

av sin utveckling. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1906, innefattade

förbud att här i riket utan Konungens tillstånd utföra elektrisk anläggning

för telegrafering eller telefonering utan tråd. Detta koncessionstvång

har sedermera bibehållits i de senare utformningar av radiolagen (av

år 1907, 1924 och 1939), som efter hand ersatt tidigare editioner. Den nu

gällande lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni är utfärdad

den 3 november 1939 (nr 795).

Den, som önskat erhålla tillstånd att innehava eller nyttja radioanläggning,

har haft att ingiva en till Konungen ställd ansökan, vilken remitterats

till telegrafstyrelsen och försvarsstaben. Ansökan har även kunnat insändas

till telegrafstyrelsen, som efter försvarsstabens hörande vidarebefordrat densamma

till Kungl. Maj:t. Den sökande har sedermera fått lösa resolution å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

11

meddelat tillstånd i kommunikationsdepartementet. Tillstånden ha meddelats

att gälla till utgången av det kalenderår, då de beviljats, men lia sedermera

förlängts på ett år i sänder genom årliga generella beslut av Kungl.

Majit. I Kungl. Majits resolution lia varit intagna de villkor, som tillståndshavaren

haft att iakttaga.

Med hänsyn till av kriget förorsakade förhållanden utfärdade telegrafstyrelsen

på framställning av chefen för försvarsstaben den 2 september 1939

förbud mot all sändning från privata radioanläggningar. Tillstånden att innehava

och nyttja dylik anläggning fortforo dock att gälla och upphävdes

först påföljande år, sedan Kungl. Majit på framställning av styrelsen den 20

december 1940 förklarat sig icke vilja förnya de tillstånd att innehava och

nyttja radioanläggningar, vilka upphörde att gälla med utgången av år 1940.

I skrivelse den 8 februari 1946 har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen,

sedan frågan om amatörsändarverksamhetens återupptagande blivit aktuell

i och med de ändrade utrikespolitiska förhållandena, tagit initiativ till överläggningar

mellan representanter för telegrafverket och de i saken närmast

intresserade parterna — chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen, statspolisintendenten

samt föreningen Sveriges sändaramatörer — i avsikt att utreda

frågan om de bestämmelser, som borde utfärdas i ämnet, då verksamheten

kunde få återupptagas i vårt land. Representanterna ha antagit benämningen

de delegerade för amatörradioverksamhetens ordnande.

överläggningarna ha resulterat i ett den 30 oktober 1945 daglecknat förslag

till ordnandet av amatörsändarverksamheten i riket, vilket i avskrift vidfogats

styrelsens skrivelse.

Förslaget går i huvudsak ut på

att tillståndsgivningen skulle överflyttas från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen,

att ett särskilt kompetensbevis, amatörcertifikat, av tre olika klasser skulle

införas och utgöra en förutsättning för erhållande av tillstånd,

att de skilda certifikatklasserna skulle giva innehavaren olika befogenheter

med avseende på sändningseffekter och trafiksätt,

att inhämtande av yttrande över ansökan örn amatörtillstånd regelmässigt

skulle ske från vederbörande länsstyrelse eller Överståthållarämbetet

samt

att vissa avgifter skulle utkrävas dels för avläggandet av certifikatprov

och dels årligen för tillståndet under hela dess giltighetstid.

Vad angår spörsmålet om överflyttande av tillståndsgivningen beträffande

amatörradioanläggning från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen ha de delegerade

för amatörradioverksamhetens ordnande i sitt nyssnämnda förslag

inledningsvis erinrat örn att telegrafstyrelsen redan år 1925, i anledning av

skrivelse från chefen för kommunikationsdepartementet, inkommit med

förslag i ämnet samt att samma fråga därefter varit föremål för ingående

överläggningar, vilka resulterat i nya förslag angående sådan lagändring att

telegrafstyrelsen finge befogenhet att utfärda amatörtillstånd. De tidigare

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

förslagen hade emellertid icke föranlett någon ändring i 1924 års radiolag,

och någon omläggning i sådant hänseende hade icke heller ägt rum vid omarbetningen

av radiolagen hösten 1939.

Beträffande de sakskäl, som talade för en lagändring, ha de delegerade

anfört i huvudsak följande:

Vad tillståndsgivningen beträffar är det uppenbart, att det innebär ett förenklat

handläggningssätt att telegrafstyrelsen efter samråd med försvarsstaben

prövar ärendet och meddelar tillstånd i enlighet med av Kungl. Majit

givna direktiv. Därest en sökande av telegrafstyrelsen får avslag på en framställning

om tillstånd, är det honom obetaget att överklaga beslutet hos

Kungl. Majit. Det är emellertid att förutse, att detta komme att äga rum

endast i undantagsfall.

Att vissa fördelar ur expeditionssynpunkt äro förenade med en överflyttning

till telegrafstyrelsen av befogenheten att handhava det i och för

sig normalt rutinmässiga meddelandet av tillstånd för radioamatörer, torde

vara uppenbart. Än större fördelar vinnas emellertid härigenom i betraktande

av att styrelsen sålunda får i sin hand att bättre än nu vidtaga åtgärder

vid överträdelser av utfärdade föreskrifter för amatörrörelsens bedrivande,

vare sig det gäller temporär eller definitiv indragning av tillståndet. Det

är överhuvud taget icke tänkbart, att telegrafstyrelsen i varje särskilt fall av

förseelse mot amatörbestämmelserna skulle hos Kungl. Majit anmäla förhållandet

och hemställa örn åtgärd. Ett sådant system komme att resultera i att

begångna överträdelser av utfärdade föreskrifter överhuvud taget bleve utan

påföljd. I alla länder med ordnad amatörrörelse ligger det även i telegrafförvaltningens

eller motsvarande organs hand att jämlikt gällande internationella

bestämmelser övervaka, att amatörrörelsen bedrives på reglementsenligt

sätt.

Telegrafstyrelsen har i sin skrivelse för egen del uttalat, att enligt styrelsens

mening de delegerades förslag borde läggas till grund för amatörsändarverksamhelen

i fortsättningen. Styrelsen hade med anledning därav uppgjort

förslag till ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni, enligt

vilket Kungl. Majit skulle få möjlighet att åt styrelsen uppdraga att meddela

tillstånd till innehav av radioanläggning.

I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att tillståndsgivningen ej

blott för amatörsändare utan även för två andra kategorier av radioanläggningar,

nämligen för sådana fartygsradiostationer som icke vore telegrafverkets

egendom samt för anläggningar avsedda för rent tillfälliga ändamål,

borde överlåtas på styrelsen.

Departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen anfört följande:

»Telegrafstyrelsens förslag till ändring i gällande lag om anläggningar för

radiotelegrafi eller radiotelefoni innebär, att Kungl. Majit skulle erhålla möjlighet

att uppdraga åt styrelsen att meddela tillstånd till innehav eller nyttjande

av radioanläggningar. Styrelsen skulle vidare äga att i vissa fall förklara

meddelat tillstånd förverkat. Anledningen till att nämnda fråga nu

upptagits till prövning är i främsta rummet den, att verksamheten på ifrågavarande

område, sedan fredsförhållanden nu åter inträtt, kan antagas komma

att avsevärt utvecklas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

13

Detta gäller först och främst amatörsändarverksamheten. Denna har under

kriget legat helt nere. Genom beslut tidigare denna dag har emellertid

Kungl. Majit på vissa villkor provisoriskt förnyat de tillstånd vilka upphörde

vid utgången av år 1940. Nya tillstånd torde småningom komma att sökas

av sändaramatörer. Då dessa ärenden i allmänhet äro av rutinmässig natur,

synes en överflyttning till telegrafstyrelsen av tillståndsgivningen icke böra

möta hinder. En dylik överflyttning torde emellertid få anses önskvärd även

ur den synpunkten, att styrelsen närmast bör hava att övervaka att amatörrörelsen

bedrives på reglementsenligt sätt.

Beträffande handelsflottans fartyg bär tillståndsgivningen för olika radioanläggningar

hittills ansetts kunna ordnas inom ramen för telegrafstyrelsens

allmänna koncession att utföra och nyttja dylika anläggningar. Emellertid

torde, såsom styrelsen framhållit, i de fall då anläggningarna icke ägas av

styrelsen formliga tillstånd böra utfärdas. Detta bör av praktiska skäl ankomma

på styrelsen. Även i övrigt föreligger behov att, i fall då enligt gällande

lag särskilt tillstånd erfordras, meddela tillstånden under enklast möjliga

former och utan alltför stor administrativ omgång. Detta behov gör sig

starkare gällande ju mera radiotekniken utvecklas, och jag vill därför tillstyrka

sådan ändring i lagen, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att i den

utsträckning vid varje tidpunkt kan anses erforderlig överlämna tillståndsgivningen

för olika grupper av radioanläggningar till styrelsen.

Det har synts mig lämpligt att i samband med den nu av mig förordade

sakliga ändringen i lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni

låta vidtaga jämväl en formell överarbetning av lagen. Resultatet härav

föreligger i form av ett inom kommunikationsdepartementet upprättat

förslag till lag om radioanläggningar m. m.

Sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till denna lagstiftningsfråga, torde

jag få anmäla det förslag till amatörsändarverksamhetens ordnande, för

vilket redogörelse i korthet lämnats i det föregående. Jag vill emellertid

redan nu framhålla, att Kungl. Majit enligt 3 § i den föreslagna nya lagen

må fastställa avgift för innehav av radioanläggning samt att Kungl. Majit

torde äga fastställa storleken av de avgifter, som kunna befinnas böra erläggas

till telegrafverket för avläggandet av certifikatprov.»

Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade lagförslaget framställt erinringar

av formell natur, som beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen

framlagda förslaget.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 april 1946.

Utskottet.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 23.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund,

Löfvander, Hage och Björkman;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Holm, fru Johansson,

herrar Osterman, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna och Andersson i Alfredshem.

467634. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn radioanläggningar m. m. a1 i texten