Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om radioanläggningar m. m.
1946-04-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om radioanläggningar m. m.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
9
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 3 april 1946 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om radioanläggningar m. m.
Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 200, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om radioanläggningar m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Med radioanläggning förstås i denna lag sådan anläggning för överförande
eller mottagande genom radiovågor av tecken, signaler, skrift, bilder eller
ljud, som ej är avsedd enbart för mottagande av utsändning från annan dylik
anläggning.
Anläggning eller annan anordning, avsedd enbart för mottagande av utsändning
från radioanläggning, benämnes i denna lag radiomottagningsapparat.
2 §•
För rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg utom
riket innehava eller nyttja radioanläggning erfordras tillstånd av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av telegrafstyrelsen.
3 §•
Tillstånd meddelas för viss tid Vid meddelande av tillstånd föreskrives,
under förbehåll av enskild rätt, på vilket sätt och under vilka villkor i övrigt
radioanläggningen må innehavas och nyttjas.
Om avgift för innehav av radioanläggning gäller vad Konungen förordnar.
4 §•
Innehar eller nyttjar någon radioanläggning utan tillstånd eller i strid mot
föreskrift som meddelats enligt 3 §, straffes med dagsböter eller fängelse.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
Anläggningen vare ock förverkad; dock skall sådan påföljd icke inträda där
förseelsen skett av förbiseende eller under omständigheter som eljest äro synnerligen
mildrande eller om förseelsen begåtts av annan än anläggningens innehavare
och denne ej låtit något komma sig till last i avseende å förseelsen.
5 §•
Böter, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom tillfalla
kronan.
6 §•
I fråga örn rätt att här i riket eller å svenskt fartyg eller svenskt luftfartyg
utom riket innehava radiomottagningsapparat samt örn avgift för innehav av
dylik apparat gäller vad Konungen förordnar.
7 §•
Vad i 2—6 §§ stadgas äger ej tillämpning å radioanläggning eller radiomottagningsapparat
å främmande fartyg eller luftfartyg. De föreskrifter härutinnan,
som kunna erfordras, meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna
lag upphäves lagen den 3 november 1939 (nr 795) om anläggningar för radiotelegrafi
eller radiotelefoni, dock att tillstånd, som meddelats med stöd avsistnämnda
lag, icke skall förlora sin giltighet.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Den första svenska lagstiftningen örn anläggningar för telegrafering eller
telefonering utan tråd tillkom år 1905 och avsåg att skapa förutsättningar
för en statlig kontroll av det nya kommunikationsmedlet, som då stod i början
av sin utveckling. Lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1906, innefattade
förbud att här i riket utan Konungens tillstånd utföra elektrisk anläggning
för telegrafering eller telefonering utan tråd. Detta koncessionstvång
har sedermera bibehållits i de senare utformningar av radiolagen (av
år 1907, 1924 och 1939), som efter hand ersatt tidigare editioner. Den nu
gällande lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni är utfärdad
den 3 november 1939 (nr 795).
Den, som önskat erhålla tillstånd att innehava eller nyttja radioanläggning,
har haft att ingiva en till Konungen ställd ansökan, vilken remitterats
till telegrafstyrelsen och försvarsstaben. Ansökan har även kunnat insändas
till telegrafstyrelsen, som efter försvarsstabens hörande vidarebefordrat densamma
till Kungl. Maj:t. Den sökande har sedermera fått lösa resolution å
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
11
meddelat tillstånd i kommunikationsdepartementet. Tillstånden ha meddelats
att gälla till utgången av det kalenderår, då de beviljats, men lia sedermera
förlängts på ett år i sänder genom årliga generella beslut av Kungl.
Majit. I Kungl. Majits resolution lia varit intagna de villkor, som tillståndshavaren
haft att iakttaga.
Med hänsyn till av kriget förorsakade förhållanden utfärdade telegrafstyrelsen
på framställning av chefen för försvarsstaben den 2 september 1939
förbud mot all sändning från privata radioanläggningar. Tillstånden att innehava
och nyttja dylik anläggning fortforo dock att gälla och upphävdes
först påföljande år, sedan Kungl. Majit på framställning av styrelsen den 20
december 1940 förklarat sig icke vilja förnya de tillstånd att innehava och
nyttja radioanläggningar, vilka upphörde att gälla med utgången av år 1940.
I skrivelse den 8 februari 1946 har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen,
sedan frågan om amatörsändarverksamhetens återupptagande blivit aktuell
i och med de ändrade utrikespolitiska förhållandena, tagit initiativ till överläggningar
mellan representanter för telegrafverket och de i saken närmast
intresserade parterna — chefen för försvarsstaben, säkerhetschefen, statspolisintendenten
samt föreningen Sveriges sändaramatörer — i avsikt att utreda
frågan om de bestämmelser, som borde utfärdas i ämnet, då verksamheten
kunde få återupptagas i vårt land. Representanterna ha antagit benämningen
de delegerade för amatörradioverksamhetens ordnande.
överläggningarna ha resulterat i ett den 30 oktober 1945 daglecknat förslag
till ordnandet av amatörsändarverksamheten i riket, vilket i avskrift vidfogats
styrelsens skrivelse.
Förslaget går i huvudsak ut på
att tillståndsgivningen skulle överflyttas från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen,
att ett särskilt kompetensbevis, amatörcertifikat, av tre olika klasser skulle
införas och utgöra en förutsättning för erhållande av tillstånd,
att de skilda certifikatklasserna skulle giva innehavaren olika befogenheter
med avseende på sändningseffekter och trafiksätt,
att inhämtande av yttrande över ansökan örn amatörtillstånd regelmässigt
skulle ske från vederbörande länsstyrelse eller Överståthållarämbetet
samt
att vissa avgifter skulle utkrävas dels för avläggandet av certifikatprov
och dels årligen för tillståndet under hela dess giltighetstid.
Vad angår spörsmålet om överflyttande av tillståndsgivningen beträffande
amatörradioanläggning från Kungl. Majit till telegrafstyrelsen ha de delegerade
för amatörradioverksamhetens ordnande i sitt nyssnämnda förslag
inledningsvis erinrat örn att telegrafstyrelsen redan år 1925, i anledning av
skrivelse från chefen för kommunikationsdepartementet, inkommit med
förslag i ämnet samt att samma fråga därefter varit föremål för ingående
överläggningar, vilka resulterat i nya förslag angående sådan lagändring att
telegrafstyrelsen finge befogenhet att utfärda amatörtillstånd. De tidigare
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
förslagen hade emellertid icke föranlett någon ändring i 1924 års radiolag,
och någon omläggning i sådant hänseende hade icke heller ägt rum vid omarbetningen
av radiolagen hösten 1939.
Beträffande de sakskäl, som talade för en lagändring, ha de delegerade
anfört i huvudsak följande:
Vad tillståndsgivningen beträffar är det uppenbart, att det innebär ett förenklat
handläggningssätt att telegrafstyrelsen efter samråd med försvarsstaben
prövar ärendet och meddelar tillstånd i enlighet med av Kungl. Majit
givna direktiv. Därest en sökande av telegrafstyrelsen får avslag på en framställning
om tillstånd, är det honom obetaget att överklaga beslutet hos
Kungl. Majit. Det är emellertid att förutse, att detta komme att äga rum
endast i undantagsfall.
Att vissa fördelar ur expeditionssynpunkt äro förenade med en överflyttning
till telegrafstyrelsen av befogenheten att handhava det i och för
sig normalt rutinmässiga meddelandet av tillstånd för radioamatörer, torde
vara uppenbart. Än större fördelar vinnas emellertid härigenom i betraktande
av att styrelsen sålunda får i sin hand att bättre än nu vidtaga åtgärder
vid överträdelser av utfärdade föreskrifter för amatörrörelsens bedrivande,
vare sig det gäller temporär eller definitiv indragning av tillståndet. Det
är överhuvud taget icke tänkbart, att telegrafstyrelsen i varje särskilt fall av
förseelse mot amatörbestämmelserna skulle hos Kungl. Majit anmäla förhållandet
och hemställa örn åtgärd. Ett sådant system komme att resultera i att
begångna överträdelser av utfärdade föreskrifter överhuvud taget bleve utan
påföljd. I alla länder med ordnad amatörrörelse ligger det även i telegrafförvaltningens
eller motsvarande organs hand att jämlikt gällande internationella
bestämmelser övervaka, att amatörrörelsen bedrives på reglementsenligt
sätt.
Telegrafstyrelsen har i sin skrivelse för egen del uttalat, att enligt styrelsens
mening de delegerades förslag borde läggas till grund för amatörsändarverksamhelen
i fortsättningen. Styrelsen hade med anledning därav uppgjort
förslag till ny lag om anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni, enligt
vilket Kungl. Majit skulle få möjlighet att åt styrelsen uppdraga att meddela
tillstånd till innehav av radioanläggning.
I detta sammanhang har styrelsen framhållit, att tillståndsgivningen ej
blott för amatörsändare utan även för två andra kategorier av radioanläggningar,
nämligen för sådana fartygsradiostationer som icke vore telegrafverkets
egendom samt för anläggningar avsedda för rent tillfälliga ändamål,
borde överlåtas på styrelsen.
Departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen anfört följande:
»Telegrafstyrelsens förslag till ändring i gällande lag om anläggningar för
radiotelegrafi eller radiotelefoni innebär, att Kungl. Majit skulle erhålla möjlighet
att uppdraga åt styrelsen att meddela tillstånd till innehav eller nyttjande
av radioanläggningar. Styrelsen skulle vidare äga att i vissa fall förklara
meddelat tillstånd förverkat. Anledningen till att nämnda fråga nu
upptagits till prövning är i främsta rummet den, att verksamheten på ifrågavarande
område, sedan fredsförhållanden nu åter inträtt, kan antagas komma
att avsevärt utvecklas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
13
Detta gäller först och främst amatörsändarverksamheten. Denna har under
kriget legat helt nere. Genom beslut tidigare denna dag har emellertid
Kungl. Majit på vissa villkor provisoriskt förnyat de tillstånd vilka upphörde
vid utgången av år 1940. Nya tillstånd torde småningom komma att sökas
av sändaramatörer. Då dessa ärenden i allmänhet äro av rutinmässig natur,
synes en överflyttning till telegrafstyrelsen av tillståndsgivningen icke böra
möta hinder. En dylik överflyttning torde emellertid få anses önskvärd även
ur den synpunkten, att styrelsen närmast bör hava att övervaka att amatörrörelsen
bedrives på reglementsenligt sätt.
Beträffande handelsflottans fartyg bär tillståndsgivningen för olika radioanläggningar
hittills ansetts kunna ordnas inom ramen för telegrafstyrelsens
allmänna koncession att utföra och nyttja dylika anläggningar. Emellertid
torde, såsom styrelsen framhållit, i de fall då anläggningarna icke ägas av
styrelsen formliga tillstånd böra utfärdas. Detta bör av praktiska skäl ankomma
på styrelsen. Även i övrigt föreligger behov att, i fall då enligt gällande
lag särskilt tillstånd erfordras, meddela tillstånden under enklast möjliga
former och utan alltför stor administrativ omgång. Detta behov gör sig
starkare gällande ju mera radiotekniken utvecklas, och jag vill därför tillstyrka
sådan ändring i lagen, att Kungl. Majit erhåller möjlighet att i den
utsträckning vid varje tidpunkt kan anses erforderlig överlämna tillståndsgivningen
för olika grupper av radioanläggningar till styrelsen.
Det har synts mig lämpligt att i samband med den nu av mig förordade
sakliga ändringen i lagen örn anläggningar för radiotelegrafi eller radiotelefoni
låta vidtaga jämväl en formell överarbetning av lagen. Resultatet härav
föreligger i form av ett inom kommunikationsdepartementet upprättat
förslag till lag om radioanläggningar m. m.
Sedan statsmakterna tagit ståndpunkt till denna lagstiftningsfråga, torde
jag få anmäla det förslag till amatörsändarverksamhetens ordnande, för
vilket redogörelse i korthet lämnats i det föregående. Jag vill emellertid
redan nu framhålla, att Kungl. Majit enligt 3 § i den föreslagna nya lagen
må fastställa avgift för innehav av radioanläggning samt att Kungl. Majit
torde äga fastställa storleken av de avgifter, som kunna befinnas böra erläggas
till telegrafverket för avläggandet av certifikatprov.»
Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade lagförslaget framställt erinringar
av formell natur, som beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen
framlagda förslaget.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 2 april 1946.
Utskottet.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 23.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Linder, Wistrand, Forslund,
Löfvander, Hage och Björkman;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Holm, fru Johansson,
herrar Osterman, Carlsson i Bakeröd, Andersson i Eskilstuna och Andersson i Alfredshem.
467634. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:168 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn radioanläggningar m. m. a1 i texten