Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945

1946-04-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945

(nr 384) med särskilda bestämmelser angående gäldande

av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl.

lagar.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 159, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag

till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda

bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen

m. fl. lagar.

Genom lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda bestämmelser angående

gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar

har Konungen bemyndigats att för vissa fall — efter hörande av fullmäktige

i riksbanken — förordna om uppskov under högst sex månader med

betalning i kontanter av ersättningsbelopp, som det åligger kronan eller kommun

att utgiva. Sådant uppskov må äga rum där ersättningen avser förnödenhet,

som kronan tagit i anspråk jämlikt allmänna förfogandelagen den

22 juni 1939 (nr 293), rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), beredskapsförfogandelagen

den 30 juni 1942 (nr 584) eller civilförsvarslagen den

15 juli 1944 (nr 536). Enahanda uppskov må föreskrivas jämväl med avseende

å förnödenhet, som myndighet jämlikt civilförsvarslagen tagit i anspråk

för kommuns räkning. Uppskov må vidare, efter prövning i varje särskilt

fall, äga rum i fråga örn ersättningsbelopp, som kronan eller kommun eljest

har att gälda enligt någon av nyssnämnda lagar.

Ifrågavarande fullmaktslag, som ersatt äldre lagar i ämnet av den 20 oktober

1939 (nr 734) och den 14 maj 1943 (nr 245), ingår såsom ett led i den

penningpolitiska beredskapslagstiftningen och har motiverats med önskemålet

att förhindra en sådan plötslig ansvällning av köpkraften, som kunde befaras

få ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen. 1945 års lag trädde

i kraft den 1 juli nämnda år och gäller till och med den 30 juni 1946.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 24.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

Det åt Kungl. Maj:t lämnade bemyndigandet att utfärda särskilda bestämmelser

örn utbetalande av sådana ersättningsbelopp, varom nu är fråga, har

utnyttjats under tiden till och med den 30 juni 1945. De senast gällande bestämmelserna

i detta hänseende äro upptagna i kungörelsen den 14 maj

1943 (nr 246) med förordnande jämlikt nyssnämnda lag den 14 maj 1943

(nr 245), vilken kungörelse ursprungligen gällde för tiden den 1 juli 1943

—den 30 juni 1944 men sedermera erhöll förlängd giltighet under ytterligare

ett år. 1943 års kungörelse ägde tillämpning å ersättningsbelopp, överstigande

1 000 kronor, som kronan hade att gälda för följande slag av förnödenheter,

vilka med äganderätt toges i anspråk jämlikt rekvisitionslagen,

nämligen fartyg, båtar och andra farkoster med erforderlig utrustning samt

motorfordon och motorredskap med tillhörande släpvagnar och redskap. Ersättningsbelopp,

varå nämnda kungörelse ägde tillämpning, skulle av den

myndighet, som hade att utbetala beloppet, insättas å särskilt konto i postgirorörelsen

för den ersättningsberättigades räkning att innestå sex månader

från det beloppet insatts eller, där insättning ej skett inom en månad från

det ersättningsbeslutet meddelades, sex månader från utgången av sagda tid.

Från insättning finge, där den ersättningsberättigade det begärde, undantagas

högst 1 000 kronor. Å ersättningsbelopp skulle gottgöras ränta från den

dag beloppet insatts å postgirokontot eller, där insättning ej skett inom en

månad från det ersättningsbeslutet meddelades, från utgången av sagda tid.

De närmare grunder, efter vilka ränta skulle utgå, bestämdes av riksbanken.

I skrivelse den 31 januari 1946 ha fullmäktige i riksbanken anfört, att det

syntes ur beredskapssynpunkt lämpligt att — om sådana förhållanden skulle

inträffa att ersättning i större utsträckning ånyo skulle utgå för rekvisitioner

enligt allmänna förfogandelagen, rekvisitionslagen, beredskapsförfogandelagen

eller civilförsvarslagen — Kungl. Maj :t ägde utfärda förordnande av innebörd

som avses i lagen den 22 juni 1945, nr 384. Av praktiska skäl borde

med hänsyn härtill antingen lagen förlängas att gälla från och med den 1 juli

1946 så länge allmänna förfogandelagen och övriga huvudförfattningar ägde

tillämpning — d. v. s. formellt utan tidsbegränsning — eller däri intagna bestämmelser

inarbetas i ifrågavarande huvudförfattningar. Det ville synas

som om den första utvägen skulle innebära den enklaste och ur teknisk synpunkt

lämpligaste lösningen. Någon anledning att som hittills begränsa förlängningen

att avse endast ett år syntes ej föreligga.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i infordrat utlåtande den 14 februari

1946 meddelat, att fullmäktige icke hade något att erinra mot att bankofullmäktiges

framställning bifölles.

Föredragande departementschefen, statsrådet Wigforss, har i propositionen

anfört följande:

»Såsom fullmäktige i riksbanken anfört torde det ur beredskapssynpunkt

vara lämpligt att — örn sådana förhållanden skulle inträffa att ersättning i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

3

större utsträckning ånyo skulle utgå för rekvisitioner enligt allmänna förfogandelagen,

rekvisitionslagen, beredskapsförfogandelagen eller civilförsvarslagen

— Kungl. Maj:t äger utfärda förordnande av sådant innehåll, som

avses i lagen den 22 juni 1945, nr 384.

Av förstnämnda fyra lagar gälla rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen

utan tidsbegränsning. Beträffande allmänna förfogandelagen,

som gäller till och med den 30 juni 1946, har genom propositionen nr 69

till innevarande års riksdag föreslagits, att lagen skall erhålla fortsatt giltighet

för tiden den 1 juli 1946—den 30 juni 1947. Giltighetstiden för civilförsvarslagen

utgår den 30 juni 1949.

Ehuru sålunda giltighetstiden för allmänna förfogandelagen och civilförsvarslagen

är begränsad, torde det i allt fall vara lämpligt att lagen den 22

juni 1945, nr 384, förlänges att gälla tills vidare. Därest någon av nyssnämnda

fyra lagar upphör att gälla, kommer det bemyndigande för Kungl. Maj:t,

som innefattas i lagen den 22 juni 1945, nr 384, att automatiskt förfalla till

den del bemyndigandet är knutet till den sålunda upphävda lagen.»

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Det i propositionen framlagda lagförslaget innebär, att lagen den 22 juni

1945 med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt

allmänna förfogandelagen m. fl. lagar förlänges för obestämd tid. 1945 års

lag har — liksom tidigare lagar i ämnet — hittills varit tidsbegränsad. Det

förhåller sig visserligen så, att 1945 års lag ingår som ett led i den penningpolitiska

beredskapslagstiftningen och motiverats med önskemålet att förhindra

en sådan plötslig ansvällning av köpkraften, som kunde befaras få

ogynnsamma återverkningar på prisutvecklingen, men detta utgör icke i och

för sig någon anledning att giva 1945 års lag giltighet under obegränsad tid.

Enligt utskottets mening bör riksdagen icke avhända sig möjligheten att lid

efter annan få tillfälle att taga ståndpunkt till frågan om lagens fortsatta giltighet,

varför 1945 års lag i likhet med tidigare lagar i ämnet bör förlängas

för allenast ett år i sänder, till dess förhållandena bliva sådana, att lagen kan

upphöra att gälla. Då tiden emellertid ännu icke torde vara inne för lagens

slopande, föreslår utskottet, att 1945 års lag erhåller förlängd giltighet för

tiden till och med den 30 juni 1947.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen

framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick

antagas, måtte för sin del antaga följande förslag till

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 (nr 384) med särskilda

bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt

allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Härigenom förordnas, att lagen den

22 juni 1945 med särskilda bestämmelser

angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen

m. fl. lagar, vilken gäller till och

med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt

giltighet efter sistnämnda dag.

Härigenom förordnas, att lagen den

22 juni 1945 med särskilda bestämmelser

angående gäldande av ersättning

enligt allmänna förfogandelagen

m. fl. lagar, vilken gäller till och

med den 30 juni 1946, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 juni

1947.

Stockholm den 4 april 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från .första kammaren: herrar Norman, Holmbäck* * * §, Linder, Forslund, Hage, fröken

Andersson*, herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson,

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hellbacken*, Ryberg,

Hermansson*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund och Osterman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Fl Ölmbäck, som anfört:

Enligt min uppfattning bör den krisbetonade lagstiftning, som under senaste

åren antagits, upphävas så snart omständigheterna göra det möjligt.

Dit hör lagen den 22 juni 1945 med särskilda bestämmelser angående gäldande

av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar. Det torde

överhuvud icke kunna komma i fråga att tillämpa denna lag annat än om

rekvisitionslagen blir tillämplig, d. v. s. sedan förordnande meddelats enligt

§ 74 regeringsformen, att krigsmakten eller någon del därav skall ställas

på krigsfot. Skulle detta fall inträffa, torde emellertid riksdagen vara samlad

och hava tillfälle pröva, örn den penningpolitiska situationen nödvändiggör

en lagstiftning av den natur, som lagen den 22 juni 1945 äger. Jag hemställer

därför,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte avslås.

467632. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:169 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 juni 1945 a1 i texten