Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939

1946-04-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om tillägg till slutstadgandet i lagen den 20 oktober

1939 (nr 732) med särskilda bestämmelser angående

tillfällig vattenreglering.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 154, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om tillägg till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939 (nr 732)

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering.

Härigenom förordnas, att till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering skola fogas

de bestämmelser som nedan angivas.

Denna lag---Svensk författningssamling.

Där beslut, som innefattar tillstånd till tillfällig vattenreglering enligt denna

lag, meddelats innan förordnande som i 1 § sägs upphör att gälla, skall,

ändå att beslutet icke dessförinnan vunnit laga kraft, vad i lagen stadgas alltjämt

äga tillämpning med avseende å regleringen. Har, innan tiden för meddelat

tillstånd gått till ända, ansökan inkommit om tillstånd till reglering enligt

3 kap. vattenlagen, åge vattendomstolen, på ansökan som inkommit inom

samma tid, meddela tillstånd till fortsatt tillfällig reglering, dock ej för längre

tid än till dess tre år förflutit från det förordnandet upphörde att gälla.

Har i annat fall ansökan om tillstånd enligt denna lag inkommit till vattendomstolen

innan förordnande som i 1 § sägs upphör att gälla, åge vattendomstolen

jämväl därefter meddela tillstånd i enlighet med vad i lagen stadgas,

örn det finnes vara av avsevärd betydelse för kraftförsörjningen, och

skola lagens bestämmelser alltjämt äga tillämpning å reglering, vartill tillstånd

sålunda gives.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för lagförslaget får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa lill propositionen.

Genom lag den 20 oktober 1939 infördes med anledning av krigsutbrottet

vissa särskilda bestämmelser angående tillfällig

Billan;) till riksdagens protokoll 1956. I) sami. 2 avd. Nr 25.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

vattenreglering. Enligt 1 § i denna lag äger Konungen vid krig eller

krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig

föranledda förhållanden för viss tid eller tills vidare förordna, att vad i lagen

är stadgat om meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering skall

äga tillämpning. Förordnande må dock, under tid då riksdagen är samlad, ej

meddelas utan dess samtycke. Meddelas förordnande då riksdagen ej är

samlad, kräves för att det fortfarande skall gälla, att det godkännes av nästföljande

riksdag. I samband med lagens utfärdande har Kungl. Majit med

riksdagens samtycke genom särskild kungörelse meddelat dylikt förordnande

att gälla tillsvidare.

Syftet med ifrågavarande lagstiftning var att snabbt bereda möjlighet till

ökat tillgodogörande av vattenkraft och därigenom till besparingar i förbrukningen

av kol och annat bränsle. Lagen innefattar av denna anledning betydande

lättnader i förhållande till vattenlagens regler beträffande förutsättningarna

och villkoren för sådan valtenreglering som avses med lagen liksom

rörande förfarandet.

Vid lagens tillkomst förutsattes, att åtgärder, som skulle medföra varaktiga

olägenheter eller som skulle vara förenade med större kostnader, icke

komme att vidtagas, då genom lagen åsyftades att vinna endast en tillfällig

ökning av vattenkraften. Lagen erhöll emellertid en i vissa hänseenden vidare

tillämpning än sålunda förutsatts. Med stöd av lagen företogos även mera

betydande regleringsåtgärder beträffande mycket stora vattenmagasin. Med

hänsyn härtill skedde genom lag den 17 juni 1943 vissa ändringar i lagen

för att bättre tillgodose de allmänna och enskilda intressen som kunde bliva

lidande genom dylika större regleringsföretag. Därefter ha i samband med

överarbetning av vattenlagens stadganden om s. k. regleringsavgift motsvarande

bestämmelser i 1939 års lag undergått ändring genom lag den 12 maj

1944. I sin nuvarande lydelse ha de materiella bestämmelserna i 1939 års lag

i huvudsak följande innebörd.

Enligt 2 § i 1939 års lag må —- utan hinder av vad i 2 kap. 3 § första

stycket vattenlagen stadgas — för bättre utnyttjande av vattenkraft tillstånd

meddelas till tillfällig reglering av avrinningen ur sjö eller annan vattensamling

eller i vattendrag, därest sådan åtgärd prövas ur allmän och enskild synpunkt

medföra fördel som väsentligt överväger därmed förenade olägenheter.

Tillståndet gives av vattendomstol och skall enligt 3 § i 1939 års lag meddelas

för viss tid, högst tre år. Efter framställning därom äger vattendomstolen

ändra övriga villkor för tillståndet eller föreskriva nya villkor, när det

finnes påkallat. I fråga örn tillfällig reglering som berör någon av de största

sjöarna eller eljest är av synnerlig omfattning skall emellertid frågan om

företagets tillåtlighet underställas Kungl. Maj:ts prövning under samma förutsättningar

som eljest gälla enligt 4 kap. 13 § vattenlagen.

Beträffande villkoren för vattenregleringen i övrigt stadgas i 4 § i 1939 års

lag, att om vattenregleringen kan antagas medföra avsevärt men för fisket,

fiskeavgift skall utgå enligt vad i 2 kap. 10 § vattenlagen sägs. Avgiften skall

erläggas från och med det halvår, då tillståndet först tages i anspråk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

3

Kan vattenregleringen antagas medföra avsevärt men för den bygd som

beröres av företaget eller är den båtnad som vinnes av stor betydelse, skall

enligt 7 § i 1939 års lag s. k. regleringsavgift utgå för företaget med skäligt

belopp, minst tvåtusen och högst femtontusen kronor för år, från och med

det halvår då tillståndet först tages i anspråk. Avgiften skall enligt nämnda

lagrum utgå för tillgodoseende av sådant allmänt ändamål beträffande bygden

som avses i 4 kap. 15 § vattenlagen. Detta innebär att medlen skola användas

för tillgodoseende av allmänna behov beträffande den bygd som beröres

av företaget, såsom jordbrukets främjande eller beredande av tillgång

till elektrisk kraft eller eljest för befolkningens behov.

För skada och intrång genom vattenregleringen skall ersättning utgå enligt

9 kap. vattenlagen. För icke tillgodogjord vattenkraft, som på grund av

1939 års lag tillfälligt tages i anspråk, behöver dock i regel ersättning ej

lämnas.

Vad i 3 kap. vattenlagen är stadgat om vattenreglering med tvångsdelaktighet

skall jämlikt 6 § i 1939 års lag icke äga tillämpning på tillfällig reglering,

men är regleringen uppenbart till nytta för annan som utnyttjar vatienkraft,

är denne dock pliktig att lämna skäligt bidrag till kostnaden för

regleringen.

I processuellt hänseende stadgas i 8 §, att vattendomstolen, där det kräves

för undvikande av dröjsmål med vattenregleringen, äger att vid meddelande

av tillstånd därtill uppskjuta prövningen av uppkomna ersättningsfrågor till

senare tidpunkt. Jämväl fastställandet av fiskeavgift och regleringsavgift må

uppskjutas till lämplig tidpunkt. Kan det antagas, att någon sakägare kommer

att lida skada eller intrång, som medför svårighet för honom att vinna

sin utkomst eller att fullgöra honom åvilande förpliktelser, skall dock ersättning

till honom helt eller delvis fastställas på förhand. Beloppet kan således

bestämmas preliminärt. Härjämte har föreskrivits, att vattendomstolen

även eljest i avbidan på närmare utredning må utdöma belopp, som med

hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt, i avräkning på det skadestånd

som slutligen bestämmes. I övrigt skall vattenrättsdomaren tillse, att

ersättning bestämmes så snart ske kan. Ersättning, som bestämmes i penningar,

må fastställas att utgå för år eller del av år, så länge regleringen varar,

med rätt för vattendomstolen att höja eller sänka ersättningen, örn skäl

därtill äro. I överensstämmelse med den princip som ligger till grund för bestämmelserna

i 9 kap. 66 och 67 §§ vattenlagen har stadgats, att vattendomstolens

beslut i ersättningsfråga skall omedelbart gå i verkställighet som örn

det vunnit laga kraft, därest sökanden begagnat sig av tillståndet till vattenreglering.

Vattendomstolen eller överinstans må dock förordna, att verkställighet

tills vidare ej skall äga rum. Vad som i enlighet med vattendomstolens

beslut nedsatts hos länsstyrelsen eller guldits i annan ordning må ej

återkrävas.

I övrigt stadgas bl. a. i 13 § första stycket i 1939 års lag, att befogenhet

att meddela interimistiska beslut, som i 11 kap. 46 8 vattenlagen tillerkänts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

vattenrättsdomaren för där angivna fall, skall tillkomma honom jämväl i

fråga örn tillfällig vattenreglering.

Frågan om den fortsatta tillämpningen av 1939 års lag har aktualiserats

av vattenfallsstyrelsen i skrivelse till Konungen den 27 augusti 1945. I denna

skrivelse har styrelsen hemställt om ändringar i vattenlagen för att vinna

snabbare prövning av frågor örn tillämnade utbyggnads- eller regleringsföretags

tillåtlighet. Styrelsen framhöll därvid önskvärdheten av att vattendomstolen

vid ett tidigt skede av domstolsbehandlingen kunde få vid större anläggningar

meddela preliminära byggnadslov med utdömande i förskott av

ersättning för de skador, som de i samband därmed medgivna byggnadsarbetena

beräknades medföra. I fråga örn 1939 års lag yttrade styrelsen, att

kraftförsörjningen under åtskilliga år framåt komme att arbeta under trycket

av de svårigheter, som skapats genom kriget och den fortsatta bränslebristen.

Krafttillgången väntades med stor säkerhet bliva knapp under tiden

från hösten 1946 till hösten 1948. Det vore därför av stor betydelse, att lagen

bomme att kunna användas under åtminstone denna tid. För vårt lands

kraftförsörjning under krigsåren hade lagen i fråga varit av oerhörd betydelse.

Några nämnvärda olägenheter torde icke till följd av densamma ha åsamkats

kraftföretagen motstående intressen. Alla skäl syntes därför även tala

för att den tillfälliga lagen inarbetades i vattenlagen och därmed bleve en för

framtiden gällande beståndsdel av denna.

Utlåtanden över vattenfallsstyrelsens skrivelse avgåvos av ett antal myndigheter

och sammanslutningar. För innehållet i dessa utlåtanden redogöres

å s. 6—8 i propositionen.

Den 23 november 1945 anmälde chefen för justitiedepartementet vattenfallsstyrelsens

skrivelse i statsrådet, varvid han framhöll, att det syntes böra

övervägas, huruvida icke 1939 års lag nu borde upphävas och en återgång

sålunda ske till förkrigsförhållandena på detta område. Det syntes emellertid

föreligga skäl för en översyn av vattenlagens bestämmelser för att utröna, örn

icke medgivande till utbyggnads- eller vattenregleringsföretag skulle kunna

meddelas efter ett snabbare förfarande utan att motstående intressen träddes

för nära. Härvid borde särskild uppmärksamhet ägnas möjligheten att tillämpa

deldom i ansökningsmål. I samband härmed borde även utredas ett av

vattenöverdomstolen upptaget spörsmål örn deldom beträffande rättegångskostnad

i vattenmål. Vid utredningen borde jämväl prövas, huruvida en inarbetning

i viss utsträckning av 1939 års lag i vattenlagen kunde befinnas ändamålsenlig.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallades härefter särskilda

sakkunniga, statssekreteraren A. G. Walin, tillika ordförande, ledamoten av

riksdagens andra kammare K. J. B. Andersson, advokaten N. C. W. Berggren,

ledamoten av riksdagens andra kammare N. O. Jönsson, direktören C. F.

Kleman, hovrättsasssessorn K. O. Riben, kraftverksdirektören J. A. Rusck och

ledamoten av riksdagens andra kammare G. T. Skoglund, för att biträda

med utredning av nu angivna frågor. Det skulle enligt statsrådsprotokollet

ankomma på de sakkunniga att i första hand till behandling upptaga frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

5

om upphävande av 1939 års lag jämte därav föranledda spörsmål samt att

utan dröjsmål framlägga särskilt förslag härom.

Till fullgörande av den uppgift, som i första hand ålagts dem, ha de sakkunniga

med skrivelse den 15 januari 1946 överlämnat en promemoria

med utkast till lag om tillägg till slutstadgandet till

1939 års lag.

I promemorian ha de sakkunniga — efter en redogörelse för det aktuella

bränsle- och kraftläget (s. 8—11 i propositionen) — utvecklat sina allmänna

synpunkter på frågan örn fortsatt tillämpning av 1939 års lag (s. 11 och 12 i

propositionen). De sakkunniga ha härvid icke ansett sig kunna förorda någon

bestämd tidpunkt, då Kungl. Maj:ts förordnande den 20 oktober 1939, att

vad i lagen är stadgat örn meddelande av tillstånd till tillfällig vattenreglering

tillsvidare skall äga tillämpning, bör upphöra att gälla.

Ehuru de sakkunniga sålunda icke i nuvarande läge velat föreslå, att 1939

års lag sättes ur tillämpning, ha de ansett behövligt att uppmärksamma

vissa spörsmål, som bliva aktuella då detta skall ske. I fråga örn redan beviljade

provisoriska regleringar komme det sålunda med säkerhet att i åtskilliga

fall visa sig önskvärt att kunna förlänga deras giltighetstid i avbidan

på att tillstånd enligt 3 kap. vattenlagen skulle kunna meddelas. Dessutom

syntes man vara nödsakad räkna med att det ur nationalekonomisk synpunkt

kunde bli angeläget att i viss utsträckning snabbt fullfölja en del regleringsprojekt

som vid tiden för förordnandets upphävande alltjämt befunne sig på

ansökningsstadiet. I syfte att förebygga, att med hänsyn till dylika förhållanden

hinder skulle anses möta att överhuvud upphäva förordnandet den 20

oktober 1939, oaktat en betydande begränsning av lagens tillämpning skulle

vara möjlig, ha de sakkunniga ansett sig böra framlägga förslag till vissa särskilda

övergångsbestämmelser. Dessa bestämmelser lia av de sakkunniga ansetts

lämpligen böra upptagas såsom ett tillägg till slutstadgandet i lagen. Det

av de sakkunniga utarbetade förslaget till sådant tillägg innehåller först ett

stadgande, att om beslut, som innefattar tillstånd till tillfällig vattenreglering

enligt lagen, meddelats innan Kungl. Maj:ts förordnande enligt 1 § i

lagen upphört att gälla, vad i lagen stadgas alltjämt skall äga tillämpning

nied avseende å regleringen i fråga, ändå att beslutet icke dessförinnan vunnit

laga kraft. Inkommer, innan tiden för tillståndet gått till ända, ansökan

om tillstånd till reglering enligt 3 kap. vattenlagen, skall vattendomstolen äga,

på ansökan som inkommit inom nämnda tid, meddela tillstånd till fortsatt

tillfällig reglering enligt 1939 års lag, dock ej för längre tid än till dess tre år

förflutit från det förordnandet upphörde att gälla. Vidare stadgas, att där

ansökan örn tillstånd enligt denna lag inkommit till vattendomstolen, innan

förordnande som i 1 § sägs upphörde att gälla, vattendomstolen jämväl

därefter må meddela tillstånd i enlighet med vad i lagen sägs, örn det

finnes vara av avsevärd betydelse för kraftförsörjningen, och skola lagens

bestämmelser alltjämt äga tillämpning jämväl å reglering, vartill tillstånd

sålunda gives.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Beträffande den närmare motiveringen till förslaget får utskottet hänvisa

till s. 13—17 i propositionen.

över promemorian med tillhörande lagförslag ha efter remiss utlåtanden

avgivits av vattenöverdomstolen, samtliga ordinarie vattenrättsdomare ävensom

den extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol, kammarkollegiet,

kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens

bränslekommission samt länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Älvsborgs,

Värmlands, örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län ävensom av Sveriges industriförbund,

svenska vattenkraftföreningen och Motala ströms regleringsförening

u. p. a. Dalälvens vattenregleringsföretag, Faxälvens regleringsförening u. p. a.

och Indalsälvens regleringsförening u. p. a., vilka jämväl erhållit tillfälle att

avgiva utlåtande, ha meddelat, att de ansluta sig till vad svenska vattenkraftföreningen

anfört. Lantbruksstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttranden

av fiskeriintendentema i sötvattensdistrikten. Utlåtandet från länsstyrelsen i

örebro län var åtföljt av yttrande från statens lantbruksingenjör i länet. För

innehållet i utlåtandena lämnas redogörelse å s. 18—23 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

anfört:

»Såsom redogörelsen visar har 1939 års lag varit till utomordentlig nytta

för landets kraftförsörjning under krisåren. Den verkställda utredningen och

yttranden över promemorian giva också vid handen, att det icke ännu är

möjligt att sätta lagen ur tillämpning. Det är emellertid uppenbart, att detta

bör ske så snart förhållandena det medgiva. Lagen är otvivelaktigt förknippad

med vissa olägenheter ur rättssäkerhetssynpunkt, även om dessa

efter 1943 års ändringar reducerats i hög grad. Och för vattendomstolarna

medför lagen ett extra arbete som med hänsyn till deras arbetsbalans i övrigt

är menligt. Frågan örn att sätta lagen ur tillämpning torde dock kunna upptagas

till närmare övervägande tidigast under förra hälften av år 1947. Man

lärer därför få räkna med att det av Kungl. Majit med riksdagens medverkan

givna förordnandet om lagens tillämpning måste få gälla åtminstone till

den 1 juli 1947.

För att mildra övergången när förordnandet upphäves och samtidigt möjliggöra

att förordnandet upphäves något tidigare än eljest skulle kunna ske

ha de sakkunniga i sin promemoria föreslagit vissa övergångsbestämmelser.

I förslaget behandlas först den verkan som, efter det förordnande enligt

1 § upphört att gälla, skall tillkomma ett tidigare meddelat tillstånd till

tillfällig vattenreglering, för vilken tiden vid nämnda tidpunkt ännu icke

gått till ända. I detta hänseende föreslås en bestämmelse, att lagen skall

gälla oaktat beslutet icke dessförinnan vunnit laga kraft. Bestämmelsen har

icke föranlett någon erinran i yttrandena och torde vara lämplig.

Vidare ha de sakkunniga föreslagit en särskild bestämmelse för det fall,

att den som erhållit regleringstillstånd enligt 1939 års lag tillika begär tillstånd

till permanent reglering enligt vattenlagen. Syftet med denna bestämmelse

är att möjliggöra sådan förlängning av förstnämnda tillstånd som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2ö.

7

erfordras för att den tillfälliga regleringen utan avbrott skall kunna avlösas

av den permanenta. Enligt förslaget skall i dylikt fall tillstånd kunna lämnas

till fortsatt reglering enligt 1939 års lag, dock ej för längre tid än till

dess tre år förflutit från det förordnandet om lagens tillämpning upphörde

att gälla. Sveriges industriförbund och svenska vattenkraftföreningen ha

hemställt örn sådan ändring i förslaget på denna punkt, att möjligheten att

förlänga meddelade regleringstillstånd i de åsyftade fallen kommer att stå

öppen utan tidsbegränsning. Vad nämnda sammanslutningar anfört har

emellertid icke övertygat mig om lämpligheten av att frångå de sakkunnigas

förslag. Det är angeläget, att de tillfälliga regleringarna avvecklas och ersättningsfrågorna

slutgiltigt regleras inom rimlig tid, och sådan tidsbegränsning

som de sakkunniga föreslagit är otvivelaktigt ägnad att i sin mån

framtvinga en allvarlig strävan från sökandens sida att avsluta den utredning

som erfordras för att erhålla tillstånd till permanent reglering enligt

vattenlagen. Självfallet böra också vattendomstolarna vara försedda med

arbetskrafter så att de kunna avdöma målen. En betydande förstärkning har

på senare tid ägt rum.

Till sist upptager de sakkunnigas förslag en bestämmelse, som ger vattendomstolen

möjlighet att jämväl i vissa fall, när ansökan enligt 1939 års

lag inkommit innan förordnandet örn lagens tillämpning upphörde att gälla,

meddela tillstånd efter denna tidpunkt i enlighet med vad i lagen sägs.

Såsom en särskild förutsättning härför har utöver vad 1939 års lag innehåller

upptagits, att meddelande av tillstånd till tillfällig reglering skall vara av

avsevärd betydelse för kraftförsörjningen. Extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens

vattendomstol har mot förslaget i denna del anmärkt, att det syntes

innebära en motsägelse att vid en viss tidpunkt sätta 1939 års lag ur tillämpning,

därför att behov av densamma ej längre ansåges föreligga, och samtidigt

förutsätta, att kraftsituationen fortfarande kan kräva meddelande av nya

tillfälliga regleringstillstånd. Gentemot denna anmärkning må erinras, att

behovet av att låta förordnandet enligt 1 § alltjämt gälla försvinner, om lagen

innehåller erforderliga övergångsbestämmelser. Det föreligger sålunda i denna

del en växelverkan och knappast någon motsägelse. De sakkunnigas strävan

att åstadkomma en successiv avveckling av lagens tillämpning synes mig

välgrundad.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol har hemställt örn den

ändringen i bestämmelsen, att — sedan det enligt 1 § i lagen meddelade förordnandet

upphört att gälla —- fortsatt behandling av inkomna ansökningar

örn tillstånd till tillfällig reglering skall medgivas endast beträffande ansökningar,

örn vilka vattenrättsdomaren före nämnda tidpunkt utfärdat kungörelse.

Syftet med ändringen skulle vara att förebygga tillströmning av undermåliga

ansökningar under tiden närmast innan förordnandet upphör att

gälla. Den extra vattenrättsdomaren vid domstolen har — för den händelse

prövning av ansökningar om tillstånd till nya tillfälliga regleringar skall överhuvud

kunna ifrågakomma efter förordnandets upphävande — uttalat sig i

samma riktning, varvid han även framfört tanken, att man i stället för att

fordra, att kungörelse skall lia utfärdats före upphävandet, skulle kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

Utskottet.

kräva, att ansökningen skall lia inkommit viss tid dessförinnan. För min del

vill jag icke förorda någon ändring av de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Mot tanken att göra möjligheten till fortsatt behandling av inkomna ansökningar

beroende av om de blivit kungjorda, innan förordnandet om lagens

tillämpning upphörde att gälla, vill jag framhålla, att en sådan ordning skulle

innebära, att möjligheterna för vattenrättsdomaren att med större eller mindre

skyndsamhet hinna behandla inkomna ansökningar skulle bliva avgörande

för frågan om en sökande skulle kunna få sin ansökan sakligt prövad eller

ej, något som principiellt sett är föga tilltalande. De sakkunnigas ståndpunkt

att i stället låta betydelsen av tillfällig reglering i varje särskilt fall vara avgörande

synes mig vara bättre grundad. Risken för att vattendomstolarna, örn

övergångsbestämmelserna i denna del få det innehåll som de sakunniga föreslagit,

skulle bliva överlupna av undermåliga ansökningar torde vara ringa.

Några svårigheter för vattendomstolarna att utan nämnvärt besvär utmönstra

otillräckligt grundade ansökningar torde i allt fall icke uppkomma.

Vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol har yttrat, att de sakkunniga

genom sist berörda bestämmelse i lagutkastet syntes ha velat möjliggöra

en fortsatt praxis med en från förarbetena till 1939 års lag avsevärt avvikande

rättstillämpning. Härmed torde åsyftas det förhållandet, att lagen ursprungligen

— såsom framgår bl. a. av dåvarande departementschefens uttalanden

vid lagrådsremissen -— huvudsakligen avsåg att möjliggöra provisoriska regleringar

med relativt begränsade verkningar. En vidsträcktare tillämpning

får emellertid anses ha blivit sanktionerad genom de år 1943 företagna ändringarna

i lagen. De uttalanden som gjordes i förarbetena till 1939 års lag

i dess ursprungliga lydelse torde därför icke kunna åberopas mot de nu

föreslagna övergångsbestämmelserna.

Att såsom extra vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol ifrågasatt

begränsa giltighetstiden av de tillstånd, som här äro i fråga, till tre år

från det förordnandet om lagens tillämpning upphörde att gälla, synes mig

icke tillrådligt. För att tillstånden skola få praktisk betydelse måste de kunna

gälla viss tid från det tillstånd gives, vilket kan dröja något. Jag vill emellertid

framhålla, att den längsta tid för tillfällig reglering, som genom ett och

samma beslut kan medgivas, enligt lagen är tre år, och något beslut örn förlängning

kan enligt förslaget icke meddelas i de fall som här avses.

Såsom av det anförda framgår ansluter jag mig i fråga om övergångsbestämmelsernas

sakliga innehåll helt till vad de sakkunniga föreslagit. I enlighet

härmed har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om tillägg

till slutstadgandet i lagen den 20 oktober 1939 (nr 732) med särskilda bestämmelser

angående tillfällig vattenreglering.»

Lagrådet bär lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget.

Det torde icke vara möjligt att nu angiva någon bestämd tidpunkt, då för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25.

9

ordnandet om tillämpning av 1939 års lag bör upphöra att gälla. Då såsom

föredragande departementschefen anfört lagen otvivelaktigt är förenad med

vissa olägenheter ur rättssäkerhetssynpunkt och medför en extra arbetsbelastning

för vattendomstolarna, bör enligt utskottets mening lagen icke äga

tillämpning längre än som nödvändigtvis påkallas med hänsyn till de förhållanden

för vilka lagen ursprungligen avsetts.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 april 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Hage, Sten, fröken Andersson*, herrar

Hils Elowsson, Hallagård* och Carl Eric Ericsson*;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken*, Hermansson*, fm

Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman, Andersson i Gisselås och Carlsson

i Bakeröd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sami. 2 avd. Nr 25.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:170 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till slutstadgandet i lagom |den 20 oktober 1939 a1 i texten