Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936

1946-05-07 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 23 § 1

och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr

562), dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 203, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

kommunikationsärenden, anhållit om riksdagens yttrande över följande förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan

den 23 oktober 1936 (nr 562).

Härigenom förordnas, att 23 § 1 och 2 morn. vägtrafikstadgan den 23

oktober 19361 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

23 §.

1 mom. Automobil må ej, då den tyngd, som uppbäres av det mest belastade

hjulet, överstiger, i fråga om automobil med två hjulaxlar, 2 500 kilogram

och, i fråga om automobil med flera hjulaxlar, 2 000 kilogram, framföras

å allmän väg, gata eller annan allmän plats, såframt icke annorlunda

medgivits av länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, eller, beträffande

trafik inom viss stads område, av polismyndigheten i staden.

Beträffande hjul å axel med flera än två hjul må den i första stycket avsedda

tyngden icke beräknas utgöra mindre än halva den tyngd, som uppbäres

av axeln.

2 mom. Automobil med större bredd än 245 centimeter må ej framföras

å allmän väg, gata eller annan allmän plats, såframt icke annorlunda medgivits

av länsstyrelse eller polismyndighet, som i 1 mom. sägs.

Automobils bredd---och snökedjor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Utskottet har i samband med propositionen till behandling förehaft två i

anledning av densamma väckta motioner, nr 278 i första kammaren av herr

Gränebo m. fl. och nr 434 i andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl.

1 Senaste lydelse av 23 § 2 morn., se 1940: 442.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 27.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

avslå förevarande proposition.

Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för

det genom propositionen framlagda förslaget, ävensom i fråga örn de skäl,

som motionärerna andragit till stöd för sitt yrkande, får utskottet hänvisa

till propositionen och motionerna.

Inledning*.

Av den i samband med äskandet av anslag till byggande av broar under

sjätte huvudtiteln i årets statsverksproposition lämnade redogörelsen framgår,

att frågan om en höjning av det nu tillåtna högsta hjultrycket å vägarna

upptagits till behandling av 1944 års trafikförfattningssakkunniga.

De sakkunnigas förslag i detta ämne föreligger numera i form av en skrivelse

till Kungl. Maj:t den 8 december 1945. Förslaget åsyftar i huvudsak,

på sätt i det följande närmare angives, en generell höjning av den i vägtrafikstadgan

den 23 oktober 1936 (nr 562) nu angivna gränsen för hjultrycket

från 2 000 kg till 3 000 kg och en generell ökning av största medgivna fordonsbredd

från 220 till 245 centimeter. Från detta av de sakkunnigas majoritet

avgivna förslag ha emellertid de sakkunnigas ordförande samt två ledamöter

varit såtillvida skiljaktiga, att de velat begränsa den generella ökningen

av hjultrycket till 2 500 kg.

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av Överståthållarämbetet

och av samtliga länsstyrelser, flertalet efter hörande av vägförvaltningama

i respektive län, ävensom av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

generalpoststyrelsen, chefen för försvarsstaben, statspolisintendenten,

1944 års trafikutredning, 1945 års trafiksäkerhetskommitté, automobilbesiktningsmännens

förening, nationalföreningen för trafiksäkerhetens

främjande, svenska vägföreningen, statens väginstitut, svenska teknologföreningen,

kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund, Sveriges trafikbilägares

riksorganisation, Sveriges automobilindustriförening, Sveriges

automobilhandlareförbund, Sveriges automobilimportörförbund och Stockholms

automobilhandlareförening.

Hjultryck.

Gällande bestämmelser.

I 23 § 1 mom. vägtrafikstadgan föreskrives, att automobil icke må, då den

tyngd, som uppbäres av det mest belastade hjulet, överstiger 2 000 kg, framföras

å allmän väg, gata eller annan allmän plats, såframt icke annorlunda

medgivits av länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, eller, beträffande

trafik inom viss stads område, av polismyndigheten i staden.

Enligt 3 mom. samma paragraf skola vid lämnande av medgivande eller

tillstånd, som i 1 mom. sägs, fastställas de villkor, som kunna anses nödiga

till trafiksäkerhetens främjande eller vägens skyddande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

3

I 33 § 1 mom. vägtrafikstadgan enligt den lydelse momentet erhållit genom

förordning den 31 maj 1940 (nr 442) stadgas vidare, att vad i 23 § är föreskrivet

om automobil skall äga motsvarande tillämpning å fordon, som tillkopplas

automobil.

Enligt 12 § 1 mom. vägtrafikstadgan gäller vidare, bland annat, att örn

beträffande viss allmän väg eller gata eller annan allmän plats eller del av

sådan väg erfordras förbud mot trafik med fordon av visst slag, hjultryck

eller bredd, må, där fråga är om väg i stad, polismyndigheten i staden samt

eljest länsstyrelsen meddela föreskrifter härutinnan. Har dylikt förbud meddelats,

skall detta enligt 13 § 1 mom. på lämpligt sätt tillkännagivas genom

tydligt anslag, dock att, där förbudet är beroende av tjällossningens inverkan

på vägbanan, tillkännagivandet må ske i annan ordning.

Trafikförfattningssakkunniga.

Trafikförfattningssakkunniga erinra till en början örn, hurusom 1931 års

väg- och brosakkunniga påvisat, att användande av större lastbilar kunde

medföra avsevärda besparingar i fråga örn driftskostnader. Visserligen funnes

möjlighet att genom konstruktiv utbildning av fordon öka lastförmågan

utan höjning av hjultrycket. En sådan lösning vore emellertid endast

lämplig i viss utsträckning. Det torde därför av driftsekonomiska skäl framstå

såsom ett starkt önskemål, att ökade möjligheter bereddes för användande

av fordon med större hjultryck. Vad nu sagts i fråga om lastbilar

torde i stort sett vara tillämpligt även beträffande bussar. — I förevarande

sammanhang syntes jämväl böra framhållas, att en höjning av den generella

hjultrycksgränsen torde vara ägnad att främja handelsutbytet mellan den inhemska

och den utländska bilmarknaden.

De sakkunniga framhålla vidare, att utvecklingen inom det svenska motorfordonsbeståndet

i fråga om lastbilar och bussar gått i riktning mot allt

större enheter. De sakkunniga ha till belysande av det nuvarande antalet

lastbilar och bussar med stora hjultryck upprättat tvenne sammanställningar.

Under hänvisning till sammanställningarna påpeka de sakkunniga, att det

för närvarande funnes ett icke ringa antal fordon med ett största hjultryck

överstigande 2 000 kg. Uppenbarligen måste det anses eftersträvansvärt, att

hjultrycksbegränsningen i görligaste mån anpassades så, att ett ekonomiskt

utnyttjande av dessa redan befintliga fordon icke onödigtvis försvårades. Ett

fordon med ett största hjultryck överstigande 2 000 kg kunde för närvarande

till fullo utnyttjas endast å väg, som av vederbörande myndighet generellt

upplåtits för det högre hjultrycket eller som genom särskilt tillstånd av myndigheten

upplåtits för trafik med fordonet. Då längden av det vägnät, som sålunda

stöde till förfogande för fordonet, vore starkt begränsad, kunde ofta

svårigheter uppstå för ett effektivt utnyttjande av detsamma.

De sakkunniga anföra vidare följande.

För att bereda de tyngre fordonen tillgång till större delar av landets allmänna

vägnät kunna vederbörande myndigheter utnyttja sin behörighet att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

medgiva högre hjultryck. Det synes också önskvärt, att myndigheterna snarast

■— utan avvaktan å en eventuell höjning av den generella lijultrycksgränsen

— toge under förnyad omprövning i vad mån lättnader i förevarande

avseende äro möjliga. Särskilt torde härvid böra tillses, att enhetlighet

skapas i fråga om genomgående trafikleder. Sålunda bör fullt utnyttjande av

en naturlig trafikled icke förhindras genom onödigt restriktiva hjultrycksbestämmelser

å viss delsträcka. Att en översyn i sistnämnda hänseende är i

hög grad påkallad framgår bl. a. av schematiska kartor, som av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen upprättats över de vägar, beträffande vilka länsstyrelserna

lämnat generellt medgivande till större hjulbelastning än 2 ton.

Kartorna utvisa, att beträffande ett flertal betydande trafikleder skilda hjultrycksbestämmelser

gälla med avseende å inom olika län belägna delar av

trafiklederna.

För tillgodoseende av de trafikekonomiska intressena synes det emellertid

de sakkunniga — icke minst med hänsyn till den bristande enhetlighet och

överskådlighet, som vidlåder ett system med lokalt lämnade medgivanden till

högre hjultryck — vara av stor vikt att jämväl möjligheterna för en höjning

av den generella hjultrycksgränsen göras till föremål för prövning.

Såsom framgår av den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förebragta utredningen

äro för närvarande enligt länsstyrelsernas medgivanden landets allmänna

vägar till cirka 25 %> av väglängden upplåtna för ett hjultryck av

2 500 kg och cirka 10 °/o av väglängden upplåtna för ett hjultryck av 3 000

kg. För städernas vidkommande torde man kunna räkna med att medgivande

till förhöjt hjultryck å väg- och gatunäten lämnats i betydande utsträckning.

Generell förhöjning av hjultrycket har medgivits i Stockholm till 3 500

kg och i Göteborg till 2 500 kg.

Härutöver hava vederbörande myndigheter i icke ringa omfattning för

vissa fordon och vissa vägar efter särskild ansökan medgivit undantag eller

licens från eljest gällande hjultrycksbeslämmelser.

Av vad nu sagts framginge, att en icke oväsentlig del av landets allmänna

vägnät redan vore upplåtet för högre hjultryck än det för närvarande i vägtrafikstadgan

generellt medgivna.

De sakkunniga framhålla vidare, att man vid bedömande av den inverkan,

som tyngre fordonstrafik utövar å en väg, torde lia anledning att särskilt

beakta frekvensen hos denna trafik. Härom anföra de sakkunniga:

En väg, som icke tål den påfrestning, som åstadkommes av en livlig trafik

med tyngre fordon, kan dock vara av sådan beskaffenhet att den utan

olägenhet kan upptaga mindre trafik med dylika fordon. Det torde ock i viss

mån hava varit detta förhållande som föranlett, att man, i enlighet med vad

nyss angivits, för vissa vägar icke lämnat generellt medgivande till högre

hjultryck utan endast tillstånd till trafik med något eller några enstaka

tyngre fordon.

Då de större fordonsenheterna äro lönande ur driftsynpunkt endast da

deras större lastförmåga kan — oavsett vägförhållandena — på effektivt sätt

utnyttjas, torde man få räkna med att antalet sådana fordon kommer att

hålla sig inom vissa icke alltför vida gränser. De transporter, som utföras

medelst tyngre fordon, torde av naturliga skäl till en mycket stor del framgå

längs de större trafiklederna mellan städer och större samhällen. Fordonens

tyngd och bredd torde också medföra, att med hänsyn till framkomligheten

större vägar föredragas framför mindre.

Vad angår de vägar, som vid en höjning av hjultrycket utöver det nu generellt

medgivna kunna förväntas bliva mera livligt trafikerade med tyngre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

5

fordon, synes man enligt de sakkunnigas mening kunna räkna med att dessa

1 största omfattning äro av sådan beskaffenhet att de, såvitt avser själva

vägbanorna, tåla trafikbelastningen vid ett högre hjultryck än 2 000 kg. De

praktiska erfarenheterna synas tala för, att man ofta nog underskattat vägbanornas

bärighet.

Enligt de sakkunnigas mening vore de svårigheter, som uppstode vid medgivande

av högre hjultryck, främst knutna lill de broar, som inginge i

vägarna. Såsom framginge av en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtande

den 30 juli 1945 till de sakkunniga åberopad promemoria kunde emellertid

antagas, att broarna till cirka 50 % tålde ett hjultryck av 3 000 kg.

Enligt uppgifter, som av de sakkunniga införskaffats från styrelsen, syntes

man kunna räkna med att cirka 62 % av broarna tålde ett hjultryck av

2 500 kg. Beträffande de broar, som enligt beräkningarna icke tålde angivna

hjultryck, kunde säkerligen i ett icke ringa antal fall förordnande om

lägre hjultryck undvikas genom föreskrifter om nedsatt hastighet eller om

förbud mot möte. Det kunde framhållas, att — enligt vad som under hand

meddelats — de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna

angående broars förmåga att tåla vissa hjultryck beräknats med hänsyn till

möte mellan fordon med angivna hjultryck.

Med hänsyn till vad förut anförts syntes man, fortsätta de sakkunniga, beträffande

ett mycket betydande antal vägar icke behöva räkna med att en

höjning av det medgivna hjultrycket skulle medföra att de finge upptaga

tyngre trafik annat än i mycket begränsad omfattning. Förhållandena torde

sålunda i fråga om nu avsedda vägar icke bliva annorlunda än örn dispens

för något eller några enstaka tyngre fordon meddelats. Icke minst med hänsyn

till den omfattning, i vilken dylika dispenser plägat meddelas, vågade de

sakkunniga utgå från att flertalet av vägarna väl skulle tåla en begränsad

trafik med tyngre fordon.

Härjämte uttala de sakkunniga:

För bedömande av frågan örn höjning av den generella hjul trycksgränsen

vore det uppenbarligen av värde att hava tillgång till de slutliga resultaten

av de pågående undersökningarna rörande vägars och broars bärighet. Dessa

resultat torde emellertid icke vara att förvänta inom den närmaste tiden. Enligt

vad de sakkunniga erfarit beräknas undersökningarna beträffande vägarna

bliva slutförda först om cirka två år. Med hänsyn till den förestående

fredstillverkningen av automobiler och den väntade stora nyanskaffningen

av sådana är det emellertid angeläget att redan nu söka i görligaste mån genomföra

en sådan höjning av det generellt medgivna hjultrycket, som kan

vara ägnad att bidraga till framskapande av cn ur trafikekonomisk synpunkt

ändamålsenlig fordonspark. Då man hittills, utan alt några olägenheter därav

försports, bedömt frågan örn vägars bärighet mera erfarenhetsmässigt,

synes frågan även nu kunna bedömas enligt sådana grunder i avbidan på de

forskningsresultat, som må framkomma på området.

Enligt vad de sakkunniga erfarit har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

gjort framställning örn betydande anslag lill förbättringar å landets allmänna

vägar jämte därtill hörande broar. Den höjning av vägarnas och broarnas

standard, som undan för undan är att förvänta inom don närmaste liden,

synes även böra komma under beaktande vid bedömande av möjligheterna

för höjning av den generella hjultrycksgränsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

På sätt tidigare framhållits komma bestämmelserna i fråga örn högsta

hjultrycket att bliva av stor betydelse för beskaffenheten av den fordonspark,

som kommer att anskaffas inom landet. De sakkunniga finna det angeläget,

att dessa bestämmelser om möjligt avfattas på sådant sätt,o att de

icke förhindra utvecklingen av en ur ekonomisk synpunkt ändamålsenlig

fordonspark. Ur dessa synpunkter finna de sakkunniga den från skilda

håll föreslagna höjningen av den generella hjultrycksgränsen från 2 000 kg

till 3 000 kg vara i hög grad eftersträvansvärd. Enligt de sakkunnigas mening

torde ej heller några större betänkligheter böra möta mot att redan nu genomföra

en dylik höjning. Icke minst de praktiska erfarenheterna i fråga

örn vägars och broars bärighet synes giva stöd för uppfattningen, att ett

betydande antal vägar, som för närvarande äro upplåtna för lägre hjultryck,

tåla trafikbelastningen vid ett hjultryck av 3 000 kg. Örn det emellertid

skulle anses påkallat att för en höjning av hjultrycksgränsen till 3 000 kg

avvakta de resultat, som må framkomma vid de pågående forskningarna på

området, äro de sakkunniga dock av den uppfattningen att en höjning av

den generella hjultrycksgränsen till 2 500 kg bör kunna redan nu genomföras

utan olägenhet.

För undvikande av ogynnsam påfrestning, särskilt i fråga om broar, anse

de sakkunniga, att en höjning av hjultrycksgränsen för närvarande bör begränsas

att avse fordon med endast två axlar.

I samma syfte att undvika onormalt tunga belastningar vilja de sakkunniga

föreslå en bestämmelse av innehåll, att vid bestämmande av hjultrycket

för hjul å axel med tre eller flera hjul för varje hjul icke må beräknas

lägre belastning än halva den tyngd, som uppbäres av axeln.

De bestämmelser i fråga örn hjultrycket, som sålunda förordats, borde

enligt de sakkunnigas mening gälla såväl bil som fordon, som kopplats till

bil.

De sakkunniga framhålla slutligen, att även örn man kunde räkna med

att ett betydande antal vägar kunde tåla en höjning av det tillåtna hjultrycket

till 3 000 kg, en generell höjning av det tillåtna hjultrycket till denna

gräns dock måste i viss utsträckning påkalla lokala inskränkningar med avseende

å hjultrycket. De sakkuimiga förutsatte emellertid, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle med anlitande av medel, som för ändamalet

ställdes till förfogande, successivt låta förstärka de vägar, där dylika inskränkningar

rådde, i första hand de genomgående mera trafikerade vägarna,

så att de lokala inskränkningarna undan för undan kunde upphävas.

Enligt de sakkunnigas författningsförslag skulle 23 § 1 mom. vägtrafikstadgan

erhålla följande ändrade lydelse:

23 §.

1 mom. Automobil må ej, då den tyngd, som uppbäres av det mest belastade

hjulet, överstiger, i fråga om automobil med två hjulaxlar, 3 000 kilogram

och, i fråga om automobil med tre eller flera hjulaxlar,° 2 000 kilogram,

framföras å allmän väg, gata eller annan allmän plats, såframt icke annorlunda

medgivits av länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, eller,

beträffande trafik inom viss stads område, av polismyndigheten i staden.

Vid bestämmande av tyngd, som i första stycket sägs, må för hjul å axel

med tre eller flera hjul icke beräknas lägre belastning än halva den tyngd,

som uppbäres av axeln.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

7

Sakkunnigförslaget i nu förevarande del omfattas av fyra av de sakkunniga,

nämligen ombudsmannen Christensson, advokaten Hagardt, droskägaren

Rapp och folkskolläraren Rimby.

Mot förslaget har reservation anförts av de sakkunnigas ordförande, landshövdingen

Löfgren, ävensom av överstelöjtnanten Elliot och trafikpolisintendenten

Forsselius.

Reservanterna anse det av praktiska skäl ej lämpligt att redan nu i vägtrafikstadgan

medgiva en generell höjning av hjultrycket. Av utredningen

framginge nämligen, att endast 10 procent av landsbygdens allmänna vägar

enligt länskungörelsema vore upplåtna för ett dylikt hjultryck. Även örn

man vågade antaga, att efter en enhetlig översyn ett icke obetydligt antal

ytterligare vägar skulle kunna upplåtas för dylik tung trafik, skulle dock

enligt reservanternas mening en höjning i vägtrafikstadgan av det högsta

tillåtna hjultrycket till 3 000 kg sannolikt för åtskilliga år framåt nödvändiggöra

så många undantag med nedsatt hjultryck, att syftet med ändringen

ej vunnes, varjämte stora olägenheter komme att uppstå både för vägväsendet

och trafikanterna. Reservanterna anse därför, att man för närvarande

borde stanna vid 2 500 kg såsom det enligt vägtrafik stadgan medgivna

högsta hjultrycket. Även vid en dylik begränsning torde man få räkna

med vissa lokala nedsättningar av hjultrycket, men dock knappast i en omfattning,

som skulle medföra olägenheter av betydelse. I samband härmed

understryka reservanterna den enligt deras mening stora betydelsen av att

det allmänna vägnätet genom vägväsendets försorg systematiskt upprustades,

så att i främsta rummet genomgående huvudvägar kunde tillåtas för det

högre hjultrycket och att därefter, så snart omständigheterna det medgåve,

även den generella höjningen av hjultrycket till 3 000 kg kunde genomföras.

■ Fordonsbredtl.

Gällande bestämmelser.

I 23 § 2 mom. vägtrafikstadgan, sådant nämnda mom. lyder enligt förordning

den 31 maj 1940 (nr 442), stadgas följande.

Automobil med större bredd än 220 centimeter må ej framföras å allmän

väg, gata eller annan allmän plats utan särskilt tillstånd. Detta skall sökas

hos länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, eller, om trafiken skall

försiggå inom viss stads område, hos polismyndigheten i staden. Där sådant

tillstånd lämnas för omnibus, skall högsta tillåtna bredden bestämmas till

230 eller lill 240 centimeter, beroende av vägens beskaffenhet.

Automobils bredd mätes över de längst utskjutande delarna av fordon och

last, varvid dock bortses från backspegel, utfälld körriktningsvisare och snökedjor.

Enligt 3 mom. samma paragraf skola vid lämnande av medgivande eller

tillstånd, som i 2 mom. sägs, fastställas de villkor, som kunna anses nödiga

till trafiksäkerhetens främjande eller vägens skyddande.

Såsom förut erinrats skall vidare enligt 33 § 1 mom. vad i 23 § är stadgat

örn automobil äga motsvarande tillämpning å fordon, som lillkopplats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

automobil, varjämte enligt 12 § 1 mom. förbud må meddelas mot trafik med

fordon av viss bredd å viss allmän väg eller gata eller annan allmän plats

eller del av sådan väg.

Traflkförfattningssabkunniga.

Trafikförfattningssakkunniga anföra inledningsvis följande.

De sakkunniga finna påtagligt, att en ökning av den tillåtna fordonsbredden

utgör förutsättning för frambringande av en ändamålsenligare konstruktion

hos de tyngre fordonen. Särskilt synes angeläget att främja användandet

av bredare ringkonstruktioner, vilket medför fördelar med hänsyn till trafiksäkerhet.

driftsekonomi och vägslitning. Ur trafiksäkerhetssynpunkt är

vidare av stort intresse, att bredare och kraftigare ram kan komma till användning.

Vad gäller bussar synes ur driftsekonomisk synpunkt eftersträvansvärt,

att dessa kunna inredas med fyra sittplatser i bredd jämte mittgång.

För en dylik anordning, som samtidigt fyller rimliga anspråk med

hänsyn till passagerarnas bekvämlighet, torde erfordras en fordonsbredd å

minst 245 centimeter.

De sakkunniga framhålla vidare, att såsom framginge av en utredning,

som åberopats av Sveriges automobilindustriförening i en skrivelse till de

sakkunniga, vore en fordonsbredd av 245 centimeter väl ägnad att tillgodose

de konstruktiva intressena beträffande lastbilar med ett hjultryck av 3 000

kg. En höjning av fordonsbredden måste vidare i hög grad anses påkallad

för främjande av utbytet mellan den inhemska och utländska bilmarknaden.

Härvidlag syntes särskilt önskvärt, att bredden anslötes till den i Amerikas

förenta stater vanligen tillämpade maximibredden 96", d. v. s. 244 cm.

Ur nu anförda synpunkter borde alltså enligt de sakkunnigas mening en

ökning av den generellt tillåtna fordonsbredden vara motiverad. Emellertid

måste allvarligt övervägas i vad mån en dylik åtgärd kunde medföra olägenheter

och fara för vägtrafiken. Att en höjning av den tillåtna bredden till det

önskvärda måttet 245 cm i vissa fall kunde medföra lokala olägenheter torde

stå klart, men å andra sidan funne de sakkunniga de allmänna fördelarna

av en åtgärd i sådan riktning så övervägande, att de sakkunniga ansett sig

böra, på sätt av det följande framginge, förorda en höjning av fordonsbredden

till sagda mått, dock allenast för vissa kategorier fordon, och en mindre

ökning för övriga. Härvid hade beaktats, att — såsom framhållits i samband

med frågan om hjultrycket — man hade anledning räkna med att trafiken

med tunga och breda fordon, vilkas antal torde bliva tämligen begränsat,

komme att i huvudsak söka sig fram längs de större trafiklederna. Dessa vore

i allmänhet av sådan bredd, att någon olägenhet av ifrågavarande trafik icke

vore att befara. På de smala vägarna vore trafiken ofta så obetydlig och följaktligen

frekvensen av möten med breda fordon, som till äventyrs färdades

å dylik väg, så ringa, att man ej heller här behövde räkna med några större

olägenheter. Mestadels funnes å dessa vägar särskilt anordnade mötesplatser

eller i varje fall platser, som erbjöde möjligheter för förbipassage. Därest

beträffande viss väg svårigheter skulle uppstå till följd av mera regelbunden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27. 9

trafik med breda fordon, borde i flertalet fall mötesplatser kunna anordnas

utan större kostnad.

Vid övervägande av frågan hade de sakkunniga funnit sig böra förorda en

höjning av största tillåtna fordonsbredden till 245 centimeter, såvitt avsåge

lastbil med en totalvikt överstigande 6 000 kilogram samt buss. Beträffande

övriga bilar ansåge de sakkunniga en höjning av den generellt medgivna fordonsbredden

till 230 centimeter vara tillfyllest. En dylik differentiering av

den tillåtna fordonsbredden, därvid hänsyn tagits till olika breddbehov ur

konstruktiv synpunkt, funne de sakkunniga ur flera synpunkter lämplig.

Med hänsyn till beskaffenheten av våra vägar vore det sålunda ur trafiksäkerhetssynpunkt

angeläget, att fordonens utbyggnad till stora bredder begränsades

till sådana fall, då dessa bredder påkallades av fordonens konstruktion.

Vidare kunde erinras, att enligt 23 § 2 mom. vägtrafikstadgan begreppet

bils bredd jämväl omfattade lasten. Då de sakkunniga i varje fall

ej på detta stadium av sitt arbete ville förorda ändring i detta begrepp, syntes

en differentiering av fordonsbredden jämväl påkallad till förhindrande

av fordons utlastning utöver den konstruktiva bredden på ett sätt som kunde

medföra vådor för trafiksäkerheten.

Vad anginge fordon, som tillkopplades bil, ansåge de sakkunniga ur trafiksäkerhetssynpunkt

icke lämpligt, att för dessa fordon den generella gränsen

i fråga om bredden höjdes till mera än 230 centimeter. Beträffande för personbefordran

inrättad släpvagn, vilken fordonstyp i viss omfattning utnyttjades

såsom buss, ville de sakkunniga dock förorda samma höjning av den tilllåtna

fordonsbredden som i fråga om buss, d. v. s. till 245 centimeter. Med

hänsyn till de särskilda betingelser, varunder busstrafik i allmänhet ägde

rum, syntes ur trafiksäkerhetssynpunkt betänkligheter icke böra anses möta

mot angivna höjning av fordonsbredden i förevarande fall.

På länsstyrelse och polismyndighet borde alltjämt ankomma att förordna

om sådana inskränkningar med avseende å fordons bredd, som för särskilda

fall kunde vara påkallade. Myndighet, som nyss nämnts, borde även liksom

hittills vara behörig att meddela tillstånd beträffande visst fordon till större

fordonsbredd än den generellt medgivna. Därjämte syntes myndigheten ■—- såsom i annat sammanhang förordats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— böra tillerkännas rätt att generellt medgiva förhöjd fordonsbredd beträffande

viss väg på samma sätt som gällde i fråga örn hjultryck. Därest den

generella gränsen för fordonsbredden fastställdes till 245 centimeter, torde

dock tillstånd och medgivande, som här avsåges, endast mera undantagsvis

behöva komma i fråga.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen

anfört följande:

»Generella bestämmelser örn högsta medgivna hjultryck och bredd för automobiler

med eller ulan släpfordon återfinnas, såsom av det föregående fram
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

''Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

går, för närvarande i 23 och 33 §§ vägtrafikstadgan. Bortsett från detaljer

innebära dessa stadganden, att för automobil och släpfordon, som framföras

å allmän väg, högsta hjultrycket icke må överstiga 2 000 kg och bredden icke

må vara större än 220 cm.

Från dessa generella bestämmelser kan emellertid länsstyrelse eller polismyndighet

i stad för särskilda fall stadga undantag i såväl skärpande som

lindrande riktning. I det förra avseendet gäller enligt 12 § 1 morn., att om beträffande

viss allmän väg eller gata eller annan allmän plats eller del av sådan

väg förbud mot trafik erfordras med avseende å fordon av visst hjultryck

eller bredd, må i stad polismyndigheten samt i övriga fall länsstyrelsen meddela

föreskrifter härutinnan. Vad åter angår möjligheterna att öka hjultrycket

eller fordonsbredden, äga länsstyrelserna, respektive polismyndigheterna

i städerna, enligt 23 § befogenhet att medgiva sådan ökning, en

befogenhet som även utnyttjats i betydande utsträckning antingen genom

att vissa vägsträckor upplåtits för samtliga fordon intill ett visst högre hjultryck

eller en viss större bredd än som i 23 § vägtrafikstadgan generellt

medgives eller därigenom att motsvarande dispens lämnats för visst eller

vissa fordon.

I detta sammanhang må även erinras örn att, därest beträffande viss allmän

väg eller gata eller annan allmän plats förbud jämlikt 12 § 1 mom.

utfärdats med avseende å trafiken därstädes, förbudet skall jämlikt 13 § på

lämpligt sätt tillkännagivas genom tydligt anslag. Närmare bestämmelser om

vägmärken, som på grund härav skola anbringas till upplysning om förbud

med avseende å trafiken, s. k. förbudstavlor, äro meddelade i kungörelsen

angående vägmärken den 22 januari 1937, nr 44.

En förskjutning uppåt av gränserna för hjultryck och fordonsbredd har,

såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, vid olika tillfällen varit

under övervägande. Nu bestående gräns för fordonsbredden är även resultatet

av en dylik, år 1940 företagen prövning, varvid maximibredden 220 cm

generellt bestämdes att gälla för alla automobiler, under det att den tidigare

varit medgiven endast för bussar. Den nu bestående gränsen för det högsta

hjultrycket är åter resultat av en år 1923 företagen sänkning av detta hjultryck

från 2 500 kg till 2 000 kg.

Utvecklingen särskilt inom omnibus- och lastbilsbeståndet har under senare

år ständigt fortgått mot fordonstyper med högre hjultryck. Enligt en år 1932

verkställd undersökning (SOU 1932: 18) utgjorde exempelvis år 1931 lastbilar

med större hjultryck än 2 000 kg. i Stockholms stad och fem då undersökta

län en jämförelsevis ringa andel — varierande mellan 7,9 och 0,9 procent

— av hela lastbilsbeståndet. År 1945 utgjorde åter antalet lastbilar med

nämnda större hjultryck icke mindre än 41,8 procent av hela landets lastbilsbestånd.

År 1931 varierade antalet bussar med större hjultryck än 2 000

kg i nyss åsyftade län mellan 51,8 och 3,3 procent av omnibusbeståndet,

medan motsvarande siffra för Stockholms stad var 82,7 procent. År 1945

utgjordes hela landets omnibusbestånd till 79,1 procent av fordon med ett

högre hjultryck än 2 000 kg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27-

11

En ökning av det nu generellt medgivna högsta hjultrycket är — med

hänsyn till att hjultrycket för personbilar genomgående ligger under 2 000 kg

— av betydelse endast såvitt avser lastbilar, omnibusar och släpvagnar. I fråga

om dessa fordon utgör emellertid storleken av det medgivna hjultrycket en

ur flera synpunkter mycket betydelsefull faktor. För transportekonomien är

det i många fall av stort värde att kunna använda fordon med tillräcklig

lastkapacitet. Transportkostnaden kan givetvis i hög grad förbilligas om

man med ett enda fordon kan på en gång utföra ett visst transportarbete,

för vilket eljest två eller flera mindre fordon måst komma till användning.

Den under senare år försiggångna krafliga ökningen av fordonsbeståndet

med hjultryck över 2 000 kg, varom nyss anförda siffror bära vittne och

som för övrigt är allmänt känd, visar också att trafikbilägarna fått klart

för sig den ekonomiska betydelsen av att för sin rörelse kunna använda

fordon med tillräcklig lastkapacitet. Sant är visserligen, att en ökning av

lastförmågan utan höjning av hjultrycket kan ske genom insättande av flera

hjulaxlar eller genom andra konstruktiva ombildningar, men en sådan lösning

kan tillgripas endast i begränsad omfattning och leder ofta till ett

onödigt fördyrande av fordonskostnaden. En höjning av hjultrycket är därför

önskvärd såsom ett led i åtgärderna för transportkostnadernas förbilligande,

och med hänsyn till den stora roll, som dessa kostnader spela i hela

produktions- och distributionsprocessen, utgör en sänkning av desamma i

sin tur ett viktigt led i strävandena att förbättra levnadsstandarden för vårt

folk. Då en höjning av hjultrycket är ägnad att möjliggöra en sänkning av

kostnaderna framförallt för de mera långväga biltransporterna, bör en dylik

åtgärd vara av alldeles särskilt stor betydelse för befolkningen i de delar av

landet, där järnvägskommunikationerna äro svagt utvecklade.

Såsom förut nämnts har den nu gällande gränsen för det generellt tillåtna

största hjultrycket fastställts år 1923. Även om under senare år vägbyggnadsarbetet

måst av olika skäl starkt begränsas, kan man dock icke bortse

från, att sedan år 1923 en väsentlig höjning av vägarnas standard ägt rum.

Härpå tyder även det förhållandet, att länsstyrelserna successivt i växande

utsträckning upplåtit vägarna för trafik med större hjultryck än 2 000 kg.

I Stockholm och Göteborg ävensom i två län, nämligen Malmöhus och Gotlands,

har på grund härav det allmänna vägnätet 100-procentigt upplåtits

för trafik med tyngre fordon, i Stockholm för ett hjultryck upp till 3 500 kg,

1 Malmöhus län för ett hjultryck upp till 3 000 kg samt i Göteborg och i

Gotlands län för ett hjultryck upp till 2 500 kg, dock att inom Malmöhus län

vissa nedsättningar, särskilt i fråga om broar, förekommit. I tre län, nämligen

Stockholms, Södermanlands och Östergötlands, har vägnätet till iner

än 50 procent av våglängden upplåtits för trafik med hjultryck överstigande

2 000 kg. Genomsnittligt för hela riket uppgår den våglängd, för vilken

under nuvarande förhållanden eli hjultryck högre lin 2 000 kg medgivits,

lill 35 procent. Frågan i vad mån nämnda siffra kan ytterligare ökas, torde

näppeligen kunna exakt besvaras. Den växande erfarenheten av trafik med

tyngre fordon synes emellertid giva vid handen, all den hittillsvarande be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

dömningen särskilt av vägarnas bärighet varit präglad av en måhända alltför

stor försiktighet. Svagheten hos våra vägar gör sig gällande huvudsakligen under

tjällossningstider eller då vägarna eljest äro starkt uppblötta, men vid sådana

tillfällen torde en livlig trafik med fordon med hjultryck upp till 2 000 kg

vara nära nog lika ödesdiger för vägarnas beskaffenhet som en något mindre

intensiv trafik med tyngre fordon och torde för varje fall påkalla temporära

inskränkningar. Frusna eller tillräckligt uttorkade synas däremot våra vägar

enligt erfarenhetens vittnesbörd i stort sett tåla trafik även av fordon nied

avsevärt större hjultryck än 2 000 kg utan att taga skada.

Vid en avvägning av synpunkterna för och emot en höjning av hjultryeket

har jag icke kunnat undgå att fästa synnerligt avseende vid det förhållandet,

att väg- och vatlenbyggnadsstyrelsen såsom den för de allmänna vägarna

ansvariga myndigheten i riket funnit sig numera kunna förorda en höjning

av hjultrycket upp till 2 500 kg. Med hänsyn till de för vägtrafiken och näringslivet

i dess helhet stora fördelarna av en sådan åtgärd har även jag ansett

mig böra i så måtto biträda förslaget om en höjning av det högsta generellt

tillåtna hjultrycket, att jag förordar en höjning upp till nyss angivna

gräns. Däremot finner jag, särskilt med hänsyn till att många broar ännu

hava en jämförelsevis ringa bärighet, icke tillrådligt att nu på en gång vidtaga

en så kraftig höjning som majoriteten av de sakkunniga föreslagit, även

om en sådan ur nyss angivna synpunkter ter sig synnerligen önskvärd. Tillsvidare

bör man således, liksom hittills, för den tyngsta trafiken anlita dispensförfarandet,

antingen allmänt för viss väg eller individuellt för visst fordon.

Givetvis förutsätter jag, att även den befogenhet att föreskriva inskränkningar

i fråga om begagnandet av en viss väg, som för närvarande tillkommer

länsstyrelserna och polismyndigheterna i städerna, alltjämt skall äga bestånd.

Emellertid synes det önskvärt, att denna befogenhet icke utövas annat

än i den mån sakkunnig undersökning giver vid handen att åtgärder i dylikt

syfte verkligen erfordras. Jag förutsätter vidare, att en föreskrift om

lägre hjultryck där så lämpligen kan ske begränsas att gälla endast under

sådana kortare perioder, då så påkallas av klimatiska förhållanden.

Ett spörsmål, som jag i detta sammanhang upptagit till övervägande, är

frågan huruvida efter genomförandet av det av mig sålunda biträdda förslaget

länsstyrelserna i de län, i vilka trafik med högre hjultryck än 2 000 kg

ansåges böra förekomma å mindre än hälften av vägnätets hela utsträckning,

skulle kunna generellt föreskriva ett hjultryck av 2 000 kg såsom den gräns,

för vars överskridande tillstånd av länsstyrelsen skulle, liksom hittills, erfordras

i varje särskilt fall. Syftet härmed skulle vara att inom ett dylikt län låta

den lijultrycksgräns bliva normerande, som kunde förutsättas komma att

gälla för det största antalet vägkilometer, samt att på så sätt nedbringa antalet

särbestämmelser och förbudstavlor. Emellertid har jag funnit olägenheterna

av en sådan anordning överväga fördelarna därav. Sålunda skulle en

dylik befogenhet för länsstyrelserna kunna leda till att olika system i nu före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

13

varande hänseende lomme att tillämpas inom vissa intill varandra gränsande

län, vilket bleve till stort förfång för den genomgående trafiken. Vidare måste

man räkna med betydande svårigheter i fråga om sättet för kungörandet

av skärpningen inom länet av den allmänna hjultrycksbestämmelsen. Även

örn det får antagas att en i länskungörelserna och ortspressen intagen bestämmelse

härom skulle uppmärksammas av länets egna invånare, kan det dock

knappast förutsättas att alla de som endast tillfälligtvis trafikera länets vägar

skulle äga kännedom därom. På grund härav har jag ansett ändringen av

23 § 1 mom. vägtrafikstadgan böra hava den innebörden, att det högsta medgivna

hjultrycket generellt — men med samma möjlighet som hittills i fråga

örn rätten att meddela inskränkande bestämmelser eller att medgiva högre

hjultryck — fastställes till 2 500 kg, dock att i fråga örn automobil med

flera än två hjulaxlar hjultrycket, på sätt de sakkunniga enhälligt föreslagit,

bibehålies vid allenast 2 000 kg.

I enlighet med den av de sakkunniga likaledes enhälligt omfattade meningen

men med omformulering av de sakkunnigas författningstext i denna

del torde vidare, för undvikande av onormalt tunga belastningar, böra beträffande

hjul å axel med flera än två hjul stadgas, att hjultrycket icke må

beräknas utgöra mindre än halva den tyngd som uppbäres av axeln.

I de förut återgivna yttranden över sakkunnigförslaget, vari frågan rörande

utformningen av bestämmelserna om hjultryck upptagits till närmare

behandling, ha vissa önskemål framförts, vilka syfta avsevärt längre än till

enbart en höjning av nuvarande hjultrycksmaximum och innefatta en kritik,

som riktar sig likaväl mot de nu gällande bestämmelserna i ämnet som

mot de sakkunnigas därmed i princip överensstämmande förslag. Då detta

förslag endast avser en partiell reform av tillfällig natur i avbidan på slutförandet

av de sakkunnigas överarbetning av våra trafikförfattningar, är jag

icke beredd att nu upptaga nyssnämnda önskemål till prövning. Jag förutsätter

emellertid, att de komma att uppmärksammas av de sakkunniga under

deras fortsatta arbete.

Ett i detta sammanhang aktuellt spörsmål, på vilket de sakkunniga för

närvarande icke ingått, är frågan, huruvida den befogenhet att utfärda särskilda

föreskrifter med avseende å rätten att befara vägarna, som hittills tillkommit

länsstyrelserna och polismyndigheterna i städerna, bör efter vägväsendets

förstatligande överflyttas på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

underlydande vägförvaltningar. Även denna fråga synas de sakkunniga böra

upptaga till övervägande i samband med framläggande av definitivt förslag

till ny vägtrafikstadga.

Vad härefter angår frågan örn ökning av den nu generellt tillåtna högsta

fordonsbredden, så torde få förutsättas, att ökningen huvudsakligen skulle

få betydelse dels för sådana bussar, med vilka en avsevärd trafik skall ombesörjas

och som därför framgå på vägsträckor som äro så breda att de utan

större olägenhet kunna upptaga dylik trafik, och dels för lastbilar som användas

antingen i eller i närheten av städer och större industriområden eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

på huvudvägar eller eljest, såsom för timmertransporter m. m., inom relativt

begränsade områden. Av utredningen framgår, att ett medgivande till ökning

av fordonsbredden skulle komma att tillgodose viktiga intressen icke endast

för fordonsägare, som hava behov av fordon med stor bredd, utan även

för bilindustrien och busstrafiken. Med hänsyn till bilindustrien gäller, att

den nuvarande begränsningen av fordonsbredden försvårar en konstruktivt

riktig utformning av ram, ringar, hjul och fjädrar och även i viss mån hindrar

den svenska bilindustrien att göra sig gällande i konkurrensen på exportmarknaden.

För busstrafikens vidkommande är den nuvarande begränsningen

av fordonsbredden till hinder särskilt därigenom att den minskar

möjligheten att bereda passagerarna erforderlig bekvämlighet och att inreda

fyra sittplatser i bredd, vilket ur trafikekonomisk synpunkt skulle vara

önskvärt. Även örn man icke kan bortse från att vissa olägenheter kunna

uppkomma, synas dock fördelarna av att medgiva en ökning av fordonsbredden

vara så påtagliga, att jag principiellt finner mig böra biträda förslaget i

detta avseende. Därvid förutsätter jag, liksom jag nyss framhållit beträffande

hjultrycket, att det även framdeles skall tillkomma länsstyrelserna och polismyndigheterna

i städerna samma befogenhet som hittills att förbjuda användning

av fordon med den generellt tillåtna högsta bredden å vägar och

gator, som anses icke kunna upptaga trafik med sådana fordon. Ytterligare

må i detta sammanhang erinras, att fordon av det slag, varom nu är fråga,

såvitt angår bussar alltid och i fråga om lastbilar merendels torde vara avsedda

för användning i yrkesmässig trafik. Det står då givetvis vederbörande

myndighet fritt att vid beviljande av tillstånd till dylik trafik eller då fråga

är om godkännande av fordon för användning i sådan trafik begränsa till

ståndet eller godkännandet till fordon med mindre fordonsbredd än den generellt

medgivna, därest detta skulle anses av särskilda förhållanden påkallat.

Trafikförfattningssakkunniga hava i sitt förslag ansett sig böra i förevarande

avseende göra en skillnad mellan lastautomobiler med en totalvikt av mer än

6 000 kg och omnibusar å ena sidan samt övriga automobiler å andra sidan.

För min del finner jag en dylik uppdelning föga ändamålsenlig och ägnad

att försvåra bestämmelsens tillämpning. Vad särskilt lastbilarna beträffar

är det ett känt faktum, att totalvikten lätt kan ändras genom ganska små

förändringar i bilens konstruktion. Vidare skulle en bilägare, som av någon

anledning, t. ex. för transport av skrymmande gods, hade behov av ett fordon

med relativt stor fordonsbredd men utan särskilt stor maximilast, vid

tillämpningen av en bestämmelse av föreslagen innebörd finna sig tvungen

att övergå till en för hans behov oekonomisk modell. Även i andra fall skulle

sannolikt fordonsägare, som ville säkerställa sig för att kunna använda ett

fordon med en bredd överstigande 230 cm, finna sig tvungna att övergå till

fordon med större totalvikt än vad de eljest hade användning för. Innan

trafik med fordon av bredd upp till exempelvis 245 cm börjar bedrivas på

en väg, måste vägens kapacitet ha anpassats därefter, eventuellt genom anläggande

av mötesplatser eller genom breddning, och det synes mig då föga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

15

vunnet med att för en del av fordonsbeståndet föreskriva en viss mindre

maximibredd. Det må erinras att en motsvarande differentiering mellan bussar,

å ena sidan, för vilka medgavs en högsta fordonsbredd av 220 cm, och övriga

bilar, för vilka gällde en maximibredd av 210 cm, å andra sidan, upphävdes

år 1940. I enlighet härmed, och då maximibredden för omnibusar och

lastbilar på skäl, som under utredningen anförts, synes böra ökas till 245 cm,

bär jag ansett detta mått böra generellt gälla för samtliga automobiler.

Med avseende å släpfordon synes mig samma skäl för enhetliga bestämmelser

böra gälla, och har jag för den skull icke heller beträffande dem

funnit anledning tillstyrka den differentiering mellan för personbefordran

inrättad släpvagn, å ena sidan, och övriga fordon, å andra sidan, som av

de sakkunniga föreslagits. Däremot skulle det ur trafiksäkerhetens synpunkt

kunna övervägas att komplettera bestämmelserna om släpfordon som tillkopplats

automobil med en föreskrift, att bredden icke må överstiga det

dragande fordonets bredd. Då emellertid ett dylikt stadgande kan tänkas

komma att medföra vissa praktiska svårigheter, bland annat vid användningen

av s. k. påhängsvagnar, synes frågan om lämpligheten därav böra

hänskjutas till de sakkunniga.

Innan de av mig nu förordade författningsändringarna träda i kraft bör

tillfälle ha bereus de för vägväsendet och trafiksäkerheten ansvariga myndigheterna

att vidtaga nödiga åtgärder. Sålunda torde det inom flertalet län

bliva erforderligt att beträffande större delen av vägnätet ompröva vägkapaciteten.

Såsom jag förut framhållit är det därvid önskvärt, att det icke ställes

alltför stora krav på en väg för att den skall få öppnas för trafik enligt

de nya allmänna bestämmelserna. Den förbättring av trafikekonomien, som

är motivet för dessa, kommer helt säkert att flerfaldigt uppväga de av den

tyngre trafiken föranledda ökade vägkostnadema. Till förberedelserna för

övergången till denna tyngre trafik lärer vidare särskilt komma att höra

anordnande i snabbast möjliga takt av mötesplatser samt förstärkning av enstaka

svagare broar och trummor på i övrigt tillräckligt bärkraftiga vägar.

Tillräckligt rådrum i nu angivna hänseende torde lämnas, om författningsändringarna

få träda i kraft den 1 januari 1947.»

Utskottet.

De föreslagna ändringarna i 23 § vägtrafikstadgan innebära, att det generellt

medgivna högsta hjultrycket för automobiler med två hjulaxlar höjes

från 2 000 till 2 500 kg och att den generellt tillåtna högsta bredden å automobiler

ökas från 220 till 245 cm.

En höjning av det generellt medgivna högsta hjultrycket är, som departementschefen

framhållit, synnerligen önskvärd. Utvecklingen i fråga om lastbilar,

släpvagnar och bussar har gått mot ett högre hjultryck, och ett sådant

innebär ett förbilligande av transporterna. Möjlighet torde även föreligga för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

en höjning av det högsta hjultryck, som är generellt medgivet. I den mån

en väg, gata eller annan allmän plats icke kan tåla ett så högt hjultryck som

generellt medgivits, äger jämlikt 12 § 1 mom. vägtrafikstadgan, då fråga är

om trafik i stad, polismyndigheten i staden och i övriga fall länsstyrelsen utfärda

behövliga föreskrifter. Att höja det generellt medgivna högsta hjultrycket

över 2 500 kg kan utskottet emellertid icke anse tillrådligt. I fråga

örn hjultryrcket tillstyrker utskottet därför propositionen.

För den föreslagna ökningen av den generellt medgivna största bredden å

automobiler kunna liksom i fråga örn höjningen av hjultrycket anföras

vägande trafikekonomiska skäl. För en ökning av den största tillåtna bredden

talar framför allt önskvärdheten att ansluta till amerikanska fordonstyper

och att skapa förutsättningar för en inhemsk produktion av ändamålsenliga

tyngre fordon. I den mån särskilda trafikleder icke böra befaras

med fordon med en bredd av upp till 245 cm, äger, likaledes enligt 12 § 1

mom. vägtrafikstadgan, vederbörande myndighet giva föreskrifter örn inskränkningar

i de eljest gällande reglerna. Utskottet tillstyrker därför propositionen

även i den mån den gäller den största tillåtna bredden.

Utskottet vill emellertid betona, att de nya stadgandena om hjultryck och

bredd icke få leda till en sänkning av trafiksäkerheten. Det är av vikt att

undantagsbestämmelser enligt 12 § 1 mom. vägtrafikstadgan utfärdas i samtliga

fall, då så är påfordrat, för att sedermera upphävas i den mån förbättring

av vägarna sker. I vissa län torde dylika undantagsbestämmelser behöva

utfärdas beträffande ett stort antal trafikleder.

De föreslagna ändringarna i vägtrafikstadgan föreslås skola träda i kraft

den 1 januari 1947. Till denna tidpunkt kan icke någon mera omfattande

förbättring av vägnätet medhinnas, och därför kunde en senare tidpunkt för

ikraftträdandet varit lämpligare. Inom de närmaste åren torde emellertid nyanskaffning

av automobiler komma att ske i mycket stor skala, och önskvärdheten

av att erhålla en ur trafikekonomisk synpunkt så ändamålsenlig

fordonspark som möjligt gör, att de föreslagna ändringarna i vägtrafikstadgan

böra träda i kraft snarast möjligt. Av detta skäl anser sig utskottet

böra tillstyrka propositionen även i fråga om tiden för ikraftträdandet. Då

ändringarna träda i kraft redan den 1 januari 1947, måste trafikinskränkande

bestämmelser utfärdas i större utsträckning än örn ändringarna trätt

i tillämpning senare.

Utskottet har icke något att erinra mot utformningen av de föreslagna författningsändringarna.

På grund av vad sålunda anförts får idskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att riksdagen icke funnit skäl att i anslutning till det vid propositionen

nr 203 fogade förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober

1936 (nr 562) göra andra uttalanden än utskottet i förevarande

utlåtande upptagit; samt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

17

B. att motionerna I: 278 och II :434 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 7 maj 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Linder, Forslund, Hage, fröken Andersson,

herrar Nils Elowsson, Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hellbacken*, Hermansson, fru

Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman, Andersson i Gisselås och Carlsson i Bakeröd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Hallagård, Olovson i Västerås, Andersson i Gisselås och Carlsson

i Bakeröd, vilka ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

De föreslagna ändringarna--— (lika med utskottet)---från 220

till 245 cm.

En höjning av det generellt medgivna högsta hjultrycket torde kunna anses

vara önskvärd, då större lastkapacitet kan antagas medföra ett bättre ekonomiskt

utbyte av trafiken. Med hänsyn till att vägarna och de till vägarna

hörande broarna i stora delar av landet icke ha den bärighet, som erfordras

för att tåla högre hjultryck än det nu generellt medgivna, måste likväl ett

genomförande nu av den föreslagna ändringen vara ägnat att ingiva vissa

betänkligheter. Då det emellertid torde kunna förväntas att länsstyrelserna

utfärda nödiga föreskrifter till förhindrande av att vägar och broar med för

ringa bärighet utsättas för högre hjultryck än det nu generellt medgivna, har

utskottet funnit sig kunna tillstyrka propositionen i denna del.

En ökning av den generellt medgivna största bredden å automobiler kan

utskottet icke finna tillrådlig. Med undantag av de stora huvudvägarna ha

vägarna i landet en så ringa bredd, att två automobiler icke utan risk kunna

mötas, örn samtidigt annan trafikant, gående eller cyklande, befinner sig där

mötet äger rum. Många vägar, som nu allmänt trafikeras med automobiler,

äro för övrigt så smala alt möte mellan gående eller cyklande trafikant och

automobil många gånger är förenat med uppenbar fara. En ökning av bred
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avil. Nr 27.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 27.

den nied 25 cm skulle vid mäte mellan två automobiler innebära, alt den

för cyklande eller gående nu fria delen av vägbanan minskades med en halv

meter, vilket beträffande många vägar skulle vara detsamma som att det

icke bleve något utrymme kvar för de senare. Att en sådan trängsel skulle

i hög grad minska trafiksäkerheten torde få anses vara självklart. Enligt

utskottets mening bör en ökning av den generellt medgivna största bredden

på automobiler icke medgivas förrän vägarna i större utsträckning än hittills

utbyggts till sådan bredd, att ökningen kan medgivas utan uppenbar

risk för att trafiken på landsvägarna skall komma att kräva flera offer än

vad den redan nu gör. Utskottet avstyrker alltså propositionen i denna del.

Utskottet, som icke har något att erinra mot utformningen av den av utskottet

tillstyrkta författningsändringen, finner heller icke anledning till erinran

mot att ifrågavarande författningsändring träder i kraft den 1 januari

1947.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att riksdagen icke funnit skäl att i anslutning till det vid propositionen

nr 203 fogade förslaget till förordning örn ändrad

lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober

1936 (nr 562) göra andra erinringar eller uttalanden än

utskottet i förevarande utlåtande upptagit; samt

B. att motionerna I: 278 och II: 434 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481829

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 23 § 1 och 2 mom. vägtrafikstadgan den 23 okto a1 i texten