Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

1946-05-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

30 juni 1943 (nr 467) om viss begränsning av legitimation

som tandläkare, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 148, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen

dels att antaga följande förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 467) om viss

begränsning av legitimation som tandläkare.

Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om viss begränsning av

legitimation som tandläkare, vilken gäller till och med den 30 september

1946, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1948.

dels ock att å riksstaten för budgetåret 1946/47 under femte huvudtiteln

till Stipendier för blivande distriktstandläkare m. fl. anvisa ett förslagsanslag

av 170 000 kronor.

Propositionen har såvitt angår det framlagda lagförslaget hänvisats till

lagutskott och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen

hänvisats till statsutskottet.

I samband med propositionen har andra lagutskottet till behandling förehaft

följande i anledning av densamma väckta motioner nämligen nr 277

i första kammaren av fröken Andersson och herr Mannerskantz, nr 284 i

samma kammare av herr Gustaf Karlsson samt nr 433 i andra kammaren

av herr Fagerholm m. fl.

Motionerna 1:277 och 11:433, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan

att lagförslaget måtte avslås. I motionen I: 284 yrkas, att »riksdagen

måtte besluta att tandläkare vid sådant utövande av tandläkaryrket, som

avses i lagen den 30 juni 1943 örn viss begränsning av legitimation som

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 28. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

tandläkare, under ett år skall tjänstgöra i ett och samma tandvårdsdistrikt»,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta det tillägg till den i propositionen

föreslagna lagtexten som föranledes av bifall till nämnda yrkande.

Beträffande de skäl som utöver vad som nedan angives anförts till stöd

för det framlagda lagförslaget ävensom i fråga örn de skäl motionärerna

åberopat till stöd för sina yrkanden får utskottet hänvisa till propositionen

och motionerna.

I ärendet ha till utskottet inkommit skriftliga framställningar från Sveriges

förenade studentkårer och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund. Därjämte

har ingivits avskrift av en utav förstnämnda sammanslutning och

Sveriges yngre akademikers centralorganisation till Kungl. Majit ingiven,

den 28 februari 1946 dagtecknad skrift.

I syfte att tillgodose behovet av tandläkare inom folktandvården vidtogos

år 1943 särskilda åtgärder. Sålunda stadgades genom lagen den 30 juni 1943

(nr 467) om viss begränsning av legitimation som tandläkare, att medicinalstyrelsen,

där tandläkare icke äro att tillgå för tjänstgöring inom folktandvården,

vid meddelande av sökt legitimation som tandläkare äger begränsa

legitimationen att avse allenast rätt att utöva tandläkaryrket såsom innehavare

av eller vikarie å tjänst inom sadan tandvård. Dylik begränsning

må dock ej gälla längre än intill dess sökanden fullgjort tjänstgöring inom

folktandvården under ett år. Tandläkare, för vilken legitimationen är på nu

nämnt sätt begränsad, skall äga att vid uppehållande av tjänst inom folktandvården

åtnjuta de förmåner, som utgå till distriktstandläkare inom det

tandvårdsdistrikt, vartill tjänsten hör. Lagen upphör att gälla med utgången

av september 1946.

Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 645) örn stipendier för blivande

distriktstandläkare m. fl. föreskrevs vidare, att studerande vid tandläkarinstitutet

må av medicinalstyrelsen tilldelas stipendium å 1 000 kronor årligen

under högst fyra år, på villkor bland annat, att han förbinder sig att efter

det han vunnit legitimation, som icke är begränsad i enlighet med förenämnda

lag, tjänstgöra inom folktandvården under samma antal år som stipendium

innehafts. Fullgöres icke dylik tjänstgöring eller fullföljas icke studierna till

tandläkarexamen, skola uppburna stipendiebelopp jämte ränta darå återbetalas,

där ej i särskild ordning befrielse därifrån medgives.

Genom beslut den 19 september 1945 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen

att, efter hörande av de myndigheter och sammanslutningar vilkas

hörande styrelsen funne lämpligt, verkställa utredning huruvida 1943 års

lag örn viss begränsning av legitimation som tandläkare vore behövlig jämväl

för tid efter den 30 september 1946 samt, därest så vore fallet, om och

i vad mån ändringar i lagen borde genomföras. I anledning härav inhärn
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

3

tade medicinalstyrelsen yttranden från Sveriges tandläkarförbund, odontologiska

föreningen, Sveriges tandvårdsinspektörsförening, svenska landstingsförbundet

och svenska stadsförbundet. Innehållet i dessa yttranden återgives

å s. 8—11 i propositionen.

Medicinalstyrelsen har därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 november

1945 föreslagit, att lagen förlänas förlängd giltighet till och med utgången

av september månad år 1949. I skrivelsen har medicinalstyrelsen

inledningsvis upplyst, att av styrelsen godkända folktandvårdsplaner numera

föreligga för samtliga 25 landstingsområden ävensom för städerna Malmö,

Hälsingborg och Gävle samt att enligt dessa planer skola finnas sammanlagt

587 distriktstandpolikliniker (och 67 annextandpolikliniker), vid vilka

skola tjänstgöra sammanlagt 968 distriktstandläkare. Styrelsen har därefter

anfört följande.

Den 1 oktober 1943 hade verksamheten påbörjats vid 103 distriktstandpolikliniker,

vid vilka arbetade 143 ordinarie distriktstandläkare och 13 vakansvikarier.

Antalet obesatta tjänster var 63 och hela antalet vakanser alltså 76.

Den 20 november 1945 hade 181 distriktstandpolikliniker, med sammanlagt

365 distriktstandläkartjänster, trätt i verksamhet. Av dessa innehades

144 av ordinarie befattningshavare, 106 av tandläkare med begränsad legitimation,

7 av tandläkarstuderande med särskilt av medicinalstyrelsen utfärdat

tillståndsbevis och 57 av utländska tandläkare med särskilt tillstånd

av Kungl. Maj:t. Antalet obesatta tjänster var 51 och totala antalet vakanser

alltså 221.

Såsom framgår av dessa siffror har vakansernas antal nästan tredubblats

under de gångna två åren. Utan tillgång till nyexaminerade tandläkare och

utländsk arbetskraft skulle utbyggandet av folktandvården helt stagnerat

och befattningshavare saknats vid ett mycket stort antal polikliniker. Att

situationen trots alla vidtagna åtgärder likväl är mycket allvarlig torde böra

tillskrivas bland annat den omständigheten, att ombyggnaden av tandläkarinstitutet

i många fall verkat fördröjande å studierna vid institutet och därigenom

antalet utexaminerade tandläkare minskats främst under år 1944.

Antalet nyexaminerade tandläkare, som erhållit till folktandvård begränsad

legitimation, utgjordes under tiden den 1 oktober—31 december 1943 av 39, år

1944 av 40 och under tiden den 1 januari—29 november 1945 av 92 eller sammanlagt

171. Härtill komma under år 1945 13 tandläkare, vilka utan föregående

tjänstgöring i folktandvården erhållit oinskränkt legitimation i och

för upprätthållande av amanuenstjänst å tandläkarinstitutet.

Medicinalstyrelsen har mot bakgrunden av de nyss återgivna, av styrelsen

lämnade uppgifterna lill bedömande upptagit frågan om folktandvårdens

rekryteringsproblem för de närmast följande åren lill och med år 1949. Därvid

har styrelsen anfört, att antalet nyexaminerade tandläkare kunde förväntas

komma alt uppgå till år 1946 92, år 1947 88, år 1948 118 och år 1949

120, samt alt av dessa respektive 62, 52, 72 och 16 på grund av erhållna stipendier

enligt kungörelsen den 29 juli 1943 vore skyldiga att tjänstgöra viss

tid inom folktandvården. Styrelsen har anmärkt, alt ett mindre antal stipendier

eller lån på liknande villkor beviljats tandläkarstuderande av olika lm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

vildman för folktandvården, men att därigenom tillgången på tandläkare för

folktandvården under de närmaste åren icke påverkades i nämnvärd grad.

Med beaktande av att ett stort antal tandläkarstuderande innehaft stipendium

under flera år och för den skull vöre skyldiga att tjänstgöra däremot

svarande antal år inom folktandvården har medicinalstyrelsen härefter sökt

beräkna det antal tandläkare som komme att vara skyldiga att tjänstgöra i

folktandvården under åren 1946—1949. Under förutsättning att 1943 års lag

om begränsning av legitimation icke erhölle fortsatt giltighet har styrelsen

funnit, att antalet tandläkare med skyldighet att fullgöra stipendietjänstgöring

skulle komma att uppgå till

År.................... 1946 (4:e kvartalet) 1947 1948 1949

Antal ................ 62 152 70 25

Därest 1943 års lag erhölle fortsatt giltighet, skulle för tjänstgöring inom

folktandvården kunna påräknas följande antal tandläkare

År............................................ 1946 (4:e kvartalet) 1947 1948 1949

Antal tandläkare med skyldighet att fullgöra sti
pendietjänstgöring.

........................... 22 80 92 56

Antal tandläkare med begränsad legitimation .... 120 88 118 120

Summa 142 168 210 176

Med utgångspunkt från de sålunda erhållna siffrorna har medicinalstyrelsen

därefter anfört följande.

Av de 106 tandläkare, som för närvarande fullgöra »praktikåret», hava

66 troligen avslutat detsamma den 30 september 1946. Återstående 40 tandläkare

jämte de under mellanperioden nytillkommande (med undantag avamanuenser

på tandläkarinstitutet) torde vid sistnämnda tidpunkt utgöra

omkring 120 tandläkare.

Örn lagen upphör att gälla, komma dessa tandläkare att sluta sin dittillsvarande

tjänstgöring, dock med undantag av 62 stipendiater. Därför torde på

en gång uppkomma (120—62) 58 nya vakanser. Ställningen skulle då bliva

144 ordinarie befattningshavare, 64 vikarier och 62 stipendiater eller sammanlagt

270 tandläkare. Antalet vakanser skulle bliva (365—270) 95. Under

år 1947 ökas antalet tandläkare med stipendium från 62 till 152, varigenom

vakanserna nedbringas lill 5. År 1948 och 1949 komma 70 respektive 25

stipendiater att tjänstgöra och vakanserna att utgöra 87 respektive 132. Det

har därvid förutsatts, att intet utbyggande av folktandvårdsorganisationen

ägt rum.

Vid ett bibehållande av »praktikåret» efter den 1 oktober 1946 skulle under

år 1947 förutom 144 ordinarie befattningshavare och 64 vikarier tjänstgöra

88 tandläkare med begränsad legitimation och 80 stipendiater, d. v. s. tillhopa

376 befattningshavare. Härigenom gives möjlighet till ett utbyggande

med (376 — 365) 11 nya tjänster. År 1948 beräknas antalet tandläkare med

begränsad legitimation stiga till 118 och antalet stipendiater till 92, varigenom

tandläkareantalet skulle ökas till 418 och ett ytterligare utbyggande

med (418—376) 42 tjänster skulle möjliggöras. År 1949 torde tjänstgöra

120 tandläkare med begränsad legitimation och 56 tandläkare med stipendium.

På grund av minskningen i antalet stipendiater skulle 32 distrikts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

5

tandläkartjänster bliva obesatta under året. Enligt denna beräkning har

således antalet distriktstandläkartjänster under åren 1946—1949 kunnat ökas

med (11 4- 42) 53 nya tjänster.

Beträffande de sålunda verkställda beräkningarna har medicinalstyrelsen

anfört följande.

Det är givet att alla dessa siffror äro tämligen osäkra. Det må ock framhållas

att även en mångfald andra faktorer äro av betydelse vid bedömandet

av denna fråga, t. ex. möjligheterna att få ordinarie befattningshavare och

frågan örn de utländska tandläkarnas fortsatta tjänstgöring i Sverige. I fråga

örn de manliga stipendiaterna föreligger en speciell svårighet, nämligen i avbrytandet

av deras tjänstgöring i folktandvården för fullgörande av värnplikt.

I detta sammanhang må även framhållas, att en viss tendens att vilja

återbetala bekomna stipendie- och lånebelopp i stället för att fullgöra åtagna

förbindelser förefinnes bland nyexaminerade tandläkare. Huruvida antalet

tjänstgörande stipendiater under år 1948 och 1949 kommer att bliva högre

än vad som vid styrelsens beräkning antagits, blir beroende av i vad mån

medel anslås till utdelande av stipendier under kommande läsår och i vad

mån stipendierna komma att sökas av studerande. Situationen kan ock förbättras

i den mån tandläkarna tvärstanna i folktandvården efter fullgjort

»praktikår». Till belysande härav må nämnas, att av de 65 tandläkare, som

hittills fullgjort »praktikåret» och erhållit oinskränkt legitimation, 23 eller

ungefär en tredjedel kvarstannat tills vidare inom folktandvården. Örn man

med ledning därav skulle kunna räkna med ett hundratal tandläkare vid

sidan av de i ovanstående beräkning medtagna skulle, örn »praktikåret» bortfaller,

vakanserna år 1949 reduceras till ett trettiotal. Men något utbyggande

av folktandvårdsverksamheten bleve icke möjligt. Örn däremot »praktikåret»

bibehålies, skulle man kunna inrätta ytterligare (100 — 32) 68 nya

distriktstandläkartjänster, d. v. s. under åren 1946—1949 sammanlagt (53 +

68) 121 nya tjänster, motsvarande ungefär 30 nya sådana per år.

På grundval av det anförda har medicinalstyrelsen, såsom tidigare nämnts,

hemställt, att 1943 års lag förlänas fortsatt giltighet till och med utgången av

september 1949. I anledning av innehållet i de av styrelsen infordrade yttrandena

har styrelsen anfört följande.

Medicinalstyrelsen beaktar de principiella betänkligheter som rests mot

det system, som införts genom lagen. Det tvångsläge i fråga örn tillgången

på tandläkare som föranledde lagens tillkomst är emellertid alltjämt rådande.

Från olika håll har föreliggande spörsmål setts ur den synpunkten, att endast

nackdelar för de nyexaminerade föreligga. Det synes dock medicinalstyrelsen

uppenbart, att de unga tandläkarna kunna draga nytta av att inom folktandvården

erhålla en ytterligare erfarenhet främst beträffande barn- och

annan socialtandvård såsom ett värdefullt komplement till den utbildning,

som meddelats vid tandläkarinstitutet. De komma därigenom på ett tidigt

stadium i intim kontakt med de stora sociala tandvårdsproblemen, samtidigt

som de erhålla rutin i yrket. Av 171 tandläkare, som fullgjort eller fullgöra

»praktikåret» inom folktandvården, lia 53 tjänstgjort å enmanspolikliniker

och 118 å två- eller flermanspolikliniker. Man finner här en tydlig tendens

hos de nyexaminerade alt söka sig till de större poliklinikerna, trots att de

härigenom gå förlusliga det föreståndararvode (400 kronor), som utgår vid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

enmanspolikliniker. Motiven härför torde åtminstone delvis säkerligen böra

sökas i den omständigheten, att de unga tandläkarna anse sig behöva äldre

kollegers stöd och ledning.

I Danmark har man alltjämt ansett det nödvändigt med en liknande ytterligare

skolning under två år efter avläggandet av tandläkarexamen, innan

fullständig legitimation, s. k. jus practicandi, erhålles.

I övrigt kan framhållas, att de nyexaminerade tandläkarna åtnjuta samma

löneförmåner som äldre, mera erfarna tandläkare vid första anställningen,

där ej fråga är om ålderstillägg. Medelinkomsten för distriktstandläkarna

var under år 1944 12 284 kronor.

Över medicinalstyrelsens skrivelse ha genom remiss yttranden inhämtats

från statskontoret och tandläkarinstitutets lärarråd, varjämte de av medicinalstyrelsen

tidigare i ärendet hörda sammanslutningarna beretts tillfälle

att ånyo yttra sig. För innehållet i de avgivna yttrandena lämnas redogörelse

å s. 14—17 i propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anförde vid remiss

av lagförslaget till lagrådet:

»Redan i samband med tillkomsten av 1943 års lag örn viss begränsning av

legitimation som tandläkare framhöll jag, att förverkligandet av tanken på

en allmän folktandvård måste anses som en angelägenhet av synnerlig vikt

samt att det ur allmän synpunkt vöre en allvarlig företeelse, att den bristande

rekryteringen av tandläkare till folktandvården i väsentlig utsträckning

omöjliggjorde förverkligandet av de anslagsbeviljande myndigheternas beslut

örn inrättandet av folktandvårdspolikliniker. Lagen tillkom i syfte att

råda bot på det nödläge som sålunda förelåg. Av den redogörelse medicinalstyrelsen

lämnat för den nuvarande situationen på folktandvårdens område

framgår också, att, därest icke lagstiftningen genomförts, utbyggnaden av

folktandvården skulle helt stagnerat. Antalet ordinarie distriktstandläkare

är sålunda för närvarande praktiskt taget detsamma som vid tiden för lagens

tillkomst. Den utbyggnad av folktandvården som sedan dess ägt rum är i och

för sig av relativt obetydlig omfattning och den har möjliggjorts endast tack

vare skyldigheten för nyexaminerade tandläkare att — till följd av legitimationens

begränsning eller på grund av erhållna stipendier — tjänstgöra viss

tid inom folktandvården i förening med den tillfälligheten att ett icke ringa

antal utländska tandläkare under de senaste åren såsom flyktingar sökt sig

hit till landet och kunnat tagas i anspråk för tjänstgöring inom folktandvården.

I vad mån man framdeles kan räkna med att på sistnämnda sätt

fylla vakanta tandläkartjänster inom folktandvården är uppenbarligen ovisst.

1943 års lagstiftning gäller till och med den 30 september 1946. Vid bedömande

av frågan huruvida lagens giltighetstid bör förlängas måste till en

början fastslås att man under de närmaste åren icke torde kunna räkna med

någon nämnvärt ökad frivillig rekrytering till folktandvården. Antalet nyexaminerade

tandläkare har under de senaste åren till följd av olika örn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

7

ständigheter varit lägre än normalt. Värnplikts- och beredskapstjänstgöring

har för många tandläkarstuderande fördröjt avläggandet av tandläkarexamen,

och ombyggnaden av tandläkarinstitutet har därjämte medfört en tillfällig

minskning av examinationskapaci teten. Denna har dock numera utökats

från 90 till 120 nya tandläkare örn året. Enligt beslut vid 1945 års

riksdag skall vidare från och med den 1 januari 1948 inrättas ett nytt tandläkarinstitut

med en årlig examinationskapacitet av 80 tandläkare, i samband

varmed beslut fattats örn antagande från och med vårterminen 1946 av ytterligare

40 tandläkarstuderande. Riksdagen har vidare i princip beslutat inrättandet

framdeles av ytterligare ett tandläkarinstitut. De åtgärder som sålunda

vidtagits för att öka tillgången på tandläkare komma emellertid icke

att göra sig märkbara under de närmaste åren. Det årliga tillskottet av nyexaminerade

tandläkare kan först år 1948 förväntas uppgå till det antal

som motsvarar det hittillsvarande tandiäkarinstitutets utökade examinationskapacitet

och de övriga åtgärderna komma att få någon verkan tidigast år

1950.

Medicinalstyrelsen har på grundval av gjorda beräkningar angående tillgången

på tandläkare för folktandvårdens behov under åren 1946—49 kommit

till den uppfattningen, att utan en förlängning av giltighetstiden för 1943

års lag verksamheten vid redan upprättade folktandvårdspolikliniker icke

kan upprätthållas i nuvarande omfattning och att även med en dylik förlängning

folktandvårdsverksamheten kan ytterligare utbyggas i endast obetydlig

omfattning.

Mot medicinalstyrelsens beräkningar har Sveriges tandläkarförbund invänt,

att styrelsen icke tagit hänsyn till den ökade skyldighet att tjänstgöra

inom folktandvården, som kunde komma att föreligga på grund av stipendier,

som komme att utdelas under de närmaste åren. I anledning härav har

medicinalstyrelsen under hand upplyst, att av de 88 tandläkarstuderande,

vilka beräknas avlägga tandläkarexamen under år 1947, 70 redan erhållit

stipendier ett eller flera år och att de övriga 18, oaktat de haft tillfälle söka

stipendium minst två gånger, underlåtit att begagna sig av denna möjlighet.

Av de studerande som beräknas avlägga examen år 1948 ha, trots att två

tillfällen att söka stipendier förelegat för dem, endast 16 velat binda sig för

stipendietjänstgöring. Styrelsen har vidare anmärkt, att antalet stipendiesökande

år 1945 varit lägre än år 1944, varför styrelsen ifrågasatt om man

vågade räkna med något större antal stipendiesökande ur denna årsklass.

Vad slutligen anginge stipendiaternas antal i den årsklass, som komme att

utexamineras år 1949, har styrelsen ansett det för närvarande ej kunna göras

något säkert antagande härom.

Vad medicinalstyrelsen sålunda anfört synes mig giva vid handen, att man,

åtminstone beträffande åren 1947 och 1948, för folktandvårdens del måste

räkna med ett nödläge av samma art som förelåg vid genomförandet av

1943 års lagstiftning. Andra åtgärder för att råda bot på detta nödläge än

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

att bibehålla skyldighet för de nyexaminerade tandläkarna att under viss

tid tjänstgöra inom folktandvården torde icke stå till buds. De åtgärder som

av olika remissinstanser föreslagits för att stimulera rekryteringen av tandläkare

till folktandvården kunna uppenbarligen icke leda till någon förbättring

av läget förrän på ganska lång sikt. I detta sammanhang vill jag påpeka

att jag, såsom ock av mig framhållits i svar på en vid 1945 års riksdag framställd

interpellation, har för avsikt att inom den närmaste framtiden söka

få till stånd en översyn av samtliga författningar och anordningar som beröra

folktandvården.

De betänkligheter som kunna föreligga mot att giva lagen fortsatt giltighet

synas böra ställas i belysning av de sålunda angivna förhållandena. Till den

del dessa betänkligheter äro av samma principiella innebörd som de, vilka

anfördes i samband med lagstiftningens tillkomst, saknar jag anledning att

gå in på desamma. Vad i övrigt anförts mot en förlängning av lagens giltighetstid

synes mig icke heller vara av den beskaffenhet att det kan uppväga

önskvärdheten av ett upprätthållande och fortsatt utbyggande av folktandvården.

Medicinalstyrelsen har föreslagit att 1943 års lag gives förlängd giltighet

under ytterligare tre år. Med hänsyn till de omständigheter som föreligga

vill jag emellertid föreslå, att den förlängda giltighetstiden begränsas till

två år i avvaktan på den vidare utvecklingen och särskilt den omfattning i

vilken tandläkarstuderande genom sökande av stipendier — vare sig statliga

sådana eller stipendier beviljade av folktandvårdens huvudmän —

komma att för framtiden binda sig för tjänstgöring inom folktandvården.

Någon ändring i lagen i samband med förlängningen av dess giltighetstid

torde, såsom medicinalstyrelsen funnit, ej vara påkallad.»

Inom lagrådet anförde

1) regeringsrådet Kellberg samt justitieråden Guldberg och Santesson:

»Vid antagandet av 1943 års lag om viss begränsning av legitimation som

tandläkare framhölls med styrka, att lagen, mot vilken kunde resas vägande

principiella betänkligheter, borde gälla endast såsom ett provisorium. Enligt

det remitterade förslaget skall lagen nu erhålla fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1948, och av den förebragta utredningen framgår, att även

efter nämnda tidpunkt svårigheter komma att möta att tillgodose behovet av

tandläkare inom folktandvården. Vid sådant förhållande kan starkt ifrågasättas,

huruvida det är riktigt att nu förlänga lagens giltighetstid. Då vissa

av de omständigheter, som föranledde lagens antagande, ännu äro för handen

och ett upphörande av den på lagen grundade tjänstgöringsskyldigheten

skulle allvarligt äventyra folktandvården, synes dock förslaget icke böra avstyrkas.

Det är emellertid angeläget, att åtgärder snarast vidtagas för att på

annat sätt bereda tillgång till erforderligt antal kvalificerade tandläkare för

folktandvårdens upprätthållande.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

9

2) justitierådet Ekberg:

»Efter beredskapens avveckling lia förutsättningarna för ifrågavarande

lagstiftning sa förändrats, att densamma, som innebär ett allvarligt avsteg

flan gällande rättsgrundsatser, icke kan försvaras. Jag avstyrker fördenskull,

att förslaget upphöjes till lag.»

I anledning av de inom lagrådet avgivna yttrandena anförde föredragande

departementschefen vid propositionens avlåtande:

»Av vad jag förut anfört i detta ärende torde framgå, att jag funnit de principiella

betänkligheter, som otvivelaktigt kunna hysas mot den här ifrågavarande

lagstiftningen, böra vika för angelägenheten att upprätthålla och i

görlig mån utbygga folktandvården. Denna min uppfattning har delats av

lagradets flesta ledamöter. I anledning av vad en skiljaktig ledamot av lagrådet

yttrat vill jag framhålla, att de återverkningar på utbildningen av nya

tandläkare, som förorsakats av beredskapsförhållandena, alltjämt äro i viss

man kännbara och att denna omständighet endast var en bland dem, som

ledde till genomförandet av 1943 års lagstiftning.»

Vid behandlingen av det förslag, som ledde till antagandet av 1943 års

lag örn viss begränsning av legitimation som tandläkare, framställdes erinringar

av principiell art mot den föreslagna lagen. Det anfördes, att lagstiftningen

innebure ett avsteg från gällande rättsgrundsatser vilket icke

kunde försvaras. Emellertid voro statsmakterna av den uppfattningen, att

ett dylikt avsteg i det föreliggande fallet vore starkt motiverat. I andra lagutskottets

av riksdagen godkända utlåtande i anledning av den proposition,

varigenom förslaget till 1943 års lag framlades för riksdagen, framhölls i

första hand såsom skäl för ett sådant avsteg, att det ur folkhälsosynpunkt

framstode såsom ofrånkomligt att folktandvården skulle kunna behörigen

upprätthållas. Svårigheterna att tillgodose behovet av tandläkare inom folktandvården

hade emellertid blivit alltmera uppenbara och den uppkomna

situationen innebure för folktandvården ett verkligt nödläge, som knappast

kunde undanröjas annat än genom en lagstiftning av föreslagen art. I fortsättningen

hänvisade utskottet även till de för den nyexaminerade tandläkaren

goda löneförmåner som folktandvården erbjöde. Utskottet underströk

emellertid jämväl, att den föreslagna lagen vore att betrakta såsom ett

provisorium och att den alltså icke borde förnyas örn icke trängande behov

därav förelåge.

I dc i anledning av den nu föreliggande propositionen väckta motionerna

1:277 och 11:433 göras mot en förlängning av lagen samma principiella

erinringar som framställdes vid lagens antagande.

Av den utredning som förebragts i propositionen får anses framgå, att

— utan en förlängning av giltighetstiden för 1943 års lag för de närmaste

åren — verksamheten vid redan upprättade folktandvårdspolikliniker icke

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 samt. 2 avd. Nr 28. •)

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

under samma tid kan upprätthållas i nuvarande omfattning och att även

med en dylik förlängning folktandvårdsverksamheten kan ytterligare utbyggas

i endast obetydlig omfattning. På grund härav och med hänsyn till

i övrigt föreliggande omständigheter synes framgå, att svårigheterna att tillgodose

behovet av tandläkare för folktandvården åtminstone för den närmaste

tiden äro av sådan storleksordning, att ett nödläge av samma art som

vid antagandet av 1943 års lag får anses föreligga för folktandvårdens del.

Detta nödläge torde liksom fallet var år 1943 icke kunna avhjälpas på annat

sätt än genom bibehållande av skyldigheten för nyexaminerade tandläkare

att under viss tid tjänstgöra inom folktandvården. Vid nu angivna förhållanden

torde en förlängning av lagen få anses vara av trängande behov påkallad.

Liksom vid antagandet av 1943 års lag böra då de principiella betänkligheter

som kunna resas mot lagstiftningen vika.

Om sålunda utskottet kan tillstyrka, att 1943 års lag, såsom i propositionen

föreslås, erhåller förlängd giltighet till och med den 30 september 1948,

anser sig utskottet emellertid icke böra förorda det i motionen I: 284 framförda

förslaget, att tandläkare under tiden för den begränsade legitimationen

skall tjänstgöra inom ett och samma tandvårdsdistrikt. Det synes utskottet

som örn införandet av en sådan föreskrift skulle gå utöver vad som är nödvändigt

för vinnande av lagstiftningens syfte. Även örn den ifrågasatta bestämmelsen

skulle medföra vissa fördelar för folktandvården, torde dessa

icke vara av den art att de motivera den ytterligare inskränkning i tandläkarnas

rörelsefrihet som bestämmelsen skulle innebära.

Såsom framgår av propositionen skall enligt beslut av 1945 års riksdag

från och med den 1 januari 1948 inrättas ett nytt tandläkarinstitut med en

årlig examinationskapacitet av 80 tandläkare. Riksdagen har vidare i princip

beslutat inrättande framdeles av ytterligare ett tandläkarinstitut. I propositionen

nr 241 till innevarande års riksdag angående anslag till utbildning

av tandläkare m. m. har chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat,

att byggnader för sistnämnda institut böra uppföras snarast möjligt. Vad

särskilt angår tillgången till tandläkare för folktandvårdens behov har utskottet

uppmärksammat, att chefen för socialdepartementet den 26 sistlidne

april tillkallat sakkunniga för verkställande av översyn av folktandvårdsorganisationen.

I direktiven för dessa sakkunnigas arbete har bl. a. angivits,

att — icke minst med hänsyn till de betänkligheter som 1943 års lag

måste väcka — särskilda åtgärder böra övervägas för att stimulera rekryteringen

av tandläkare till folktandvården. Med hänsyn till nu angivna förhållanden

torde det kunna förväntas, att folktandvårdens behov av tandläkare

inom skälig tid skall kunna tillgodoses utan tillgripande av nämnda lag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

11

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 277, I: 284

och II: 433 antaga det genom propositionen nr 148 framlagda

lagförslaget.

Stockholm den 14 maj 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Hage*, Sten, fröken Andersson, herrar

Nils Elowsson, Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hellbacken*, Hermansson*r

fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman, Andersson i Gisselås och Carlsson

i Bakeröd.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Holmbäck och Osterman;

2) av fröken Andersson och herr Carl Eric Ericsson, vilka anfört:

Enligt svensk rättsuppfattning har det varit en allmänt vedertagen princip,

att enskilda medborgare skola äga rätt att fritt förfoga över sin arbetskraft.

Avsteg från förevarande princip har medgivits endast genom värnplikts-

och tjänstepliktslagstiftningen.

Den år 1943 antagna lagen om viss begränsning av legitimation som tandläkare,

vars giltighetstid utgår den 30 september i år, innebär ett allvarligt

avsteg från principen om arbetskraftens frihet. Lagen genomfördes också

under starkt motstånd från skilda håll. Det framhölls med skärpa, att de

omständigheter som åberopades till stöd för lagen alls icke vore jämförbara

med dem som föranlett tjänstepliktslagen.

Det synes oss alltjämt uppenbart, att ifrågavarande lagstiftning är ägnad

att ingiva synnerligen stora betänkligheter och icke kan rättfärdigas av rådande

brist på tandläkare inom folktandvården.

Såsom skäl för lagens antagande framhölls år 1943 bland annat, att

bristen på tandläkare i folktandvården delvis hade sin grund i rådande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 28.

krisläge, i det att ett stort antal tandläkare fullgjorde militärtjänstgöring.

Efter beredskapens avveckling är sålunda en väsentlig förutsättning för lagens

antagande icke längre för handen.

Principen om arbetskraftens frihet torde i avsevärd utsträckning vila på

den erfarenheten att arbete blir bäst verkställt, om det utföres på frivillighetens

grund. Erfarenheterna under den tid 1943 års lag tillämpats ha

också givit vid handen, att lagen i åtskilliga hänseenden icke varit till gagn

för folktandvården. Härutinnan kan särskilt åberopas ett i propositionen

återgivet remissyttrande från Sveriges tandvårdsinspektörsförening, som är

en sammanslutning av de för folktandvården närmast ansvariga tjänstemännen

inom de olika landstingen. Föreningen betonar, att tjänstgöringens

tvångskaraktär icke är till nytta för folktandvården och att lagstiftningen

icke synes stödja folktandvården i avsedd riktning.

Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,

att det genom propositionen framlagda lagförslaget icke

måtte av riksdagen antagas.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

616858

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av viss under vattenfallsstyrelsens förvaltning stående tomtmark i Trollhä s. 1 i texten