Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 3

1946-02-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:3, Andra lagutskottets utlåtande nr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning au vackt motion angående ändrad lydelse

av i § lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavarc

att inlösa linder nyttjanderätt upplåtet område.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 31,

vilken behandlats av andra lagutskottet har herr Jonsson i Skutskär hemställt,

att riksdagen måtte besluta att 1 § lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

alt inlösa under nyttjanderätt upplåtet område måtte erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §. Den som med--— än tio år;

dels att nyttjanderättshavarc tillhörigt boningshus, som lämnat nöjaktig

bostad åt honom och hans familj, funnits å marken uppfört mer än tio år;

och dels att---varit förutsatt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

1 § i lagen den 18 juni 1925 örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område, den s. k. ensittarlagen, har

följande lydelse:

1 §. Den som med nyttjanderätt för brukande eller bostadsändamål innehar

annan tillhörig mark samt därå äger boningshus, som lämnar nöjaktig

bostad åt honom och hans familj, vare berättigad att i den ordning denna

lag stadgar tillösa sig marken under förutsättning:

dels att marken är upplåten för nyttjanderättshavarens livstid eller vid annan

upplåtelse, då ansökan örn utövande av lösningsrätt göres, mer än tio

år i följd innehafts av annan än ägaren eller ock den tid, marken innehafts

av annan än ägaren, tillsammans med den tid, som återstår enligt gällande

avtal örn nyttjanderätt till marken, uppgår till mer än tio år;

dels att nyttjanderättshavare tillhörigt boningshus, som lämnade nöjaktig

bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört d. 1 jan. 1919;

och dels att minst en fjärdedel av det värde, marken med därå befintliga

byggnader äger, belöper på nyttjanderättshavarens byggnader.

Avlider nyttjanderättshavare utan att hava utövat honom enligt föregående

stycke tillkommande lösningsrätt och skall enligt nyttjanderättsavtalet nytljanderätten

upphöra till följd av dödsfallet, åge dock efterlevande make,

bröstarvinge eller adoptivbarn utöva lösningsrätten; och skall beträffande

sådan efterlevande i tillämpliga delar gälla vad i denna lag sägs örn nyttjanderättshavare,

där ej annorlunda är särskilt stadgat.

Rihang till riksdagens protokoll 1946. .9 sami. 2 avd. Nr 3.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andro lagutskottets utlåtande nr 3.

Ändå att avtal om nyttjanderätt till marken icke visas föreligga, .skall

vad i första stycket stadgas äga motsvarande tillämpning; och skall i sådant

fall å innehavaren av marken tillämpas vad i denna lag sägs om nyttjanderättshavare.

Vid uppskattning av värde, som i första stycket sägs, skall ej medräknas

värdet av förbättring, vilken marken vunnit genom arbete eller kostnad, som

nyttjanderättshavaren eller föregående nyttjanderättshavare, vars rätt övergått

å denne, nedlagt å marken utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen

avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

Rätt för lägenhetsinnehavare med egna hus å annans mark att friköpa den

av honom innehavda marken infördes genom den första ensittarlagen den 28

juni 1918. Denna ersattes med ny lag den 26 mars 1920, vilken i sin tur avlöstes

av gällande lag den 18 juni 1925.

Den proposition, nr 142, genom vilken förslag till 1925 års lag framlades

för 1925 års riksdag behandlades jämte i ärendet väckta motioner av andra

lagutskottet i dess utlåtande nr 30. Frågan om framflyttning av den i 1 §

fastställda tidsbestämningen har senare varit föremål för behandling av riksdagen

åren 1933, 1934, 1937 och 1943 i anledning av väckta motioner. Samtliga

dessa motioner lia efter hemställan av andra lagutskottet avslagits av

riksdagen. Angående behandlingen av frågan till och med 1934 års riksdag

får utskottet hänvisa till de redogörelser som lämnats i nyssnämnda utlåtande

nr 30 vid 1925 års riksdag (s. 15—18) och i utskottets utlåtande

nr 17 vid 1937 års riksdag (s. 6 och 7).

Vid 1937 års riksdag hemställde herrar Jonsson i Haverö och Mäler i

motionen 11:259, »att riksdagen måtte besluta, att tredje stycket 1 § lagen

om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område måtte erhålla följande ändrade lydelse:

''dels att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnar nöjaktig

bostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari

1925’.»

I sitt över motionen avgivna utlåtande, nr 17, yttrade utskottet:

De skäl, som tidigare anförts mot en framflyttning av tidpunkten för en

lägenhets bebyggande, äga enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.

Därest lösningsrätt skulle medgivas även då upplåtet område blivit bebyggt

först vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1919, torde man sålunda kunna

befara, att jordägarna skulle bliva mindre benägna att upplåta mark i de

fall, då behov kunde föreligga för någon att arrendera ett markområde för

att åt sig uppföra bostad. Detsamma kunde bliva förhållandet, då fråga örn

förnyande av ett äldre arrendeavtal uppkomme. En lagändring i förevarande

hänseende skulle alltså kunna försätta vissa nyttjanderättshavare i ett sämre

läge, nämligen sådana som vid arrendetidens utgång saknade ekonomisk

möjlighet att begagna lösningsrätten.

Ur markägarens synpunkt skulle vidare en sådan framflyttning te sig

såsom ett betydande ingrepp i äganderätten. Därest — såsom vid tillkoms
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

3

ten av den törsta ensittarlagen — starka skäl tala för ett sådant ingrepp,

kunna givetvis markägarens intressen få vika. I förevarande fall har dock

enligt utskottets mening ett så starkt behov av en lagändring icke påvisats.

Utskottet finner sig sålunda icke kunna förorda en ytterligare framflyttning

av ifrågavarande tidpunkt.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att motionen

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Reservation anfördes

av herr Hage. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I motionen I: 131 vid 1943 års riksdag hemställde herrar Wagnsson oell

Magnusson, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida icke den i 1 § ensittarlagen fastställda tidpunkten, den

1 januari 1919, måtte kunna framflyttas till en senare tidpunkt.

Utskottet anförde i utlåtande nr 6, att de skäl som tidigare åberopats mot

en ändring av tidpunkten enligt utskottets mening alltjämt ägde giltighet.

Utskottet kunde därför icke förorda den föreslagna ändringen och hemställde,

att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservation anfördes av herr Hage. Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

I 1 § ensittarlagen uppställes såsom villkor för inlösen jämlikt lagen, att utskottet.

nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus som lämnade nöjaktig bostad åt

honom och hans familj fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området

den 1 januari 1919. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har

riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat motionsvis framställda yrkanden

örn framflyttning av denna tidpunkt. I den nu föreliggande motionen yrkas

en mera vittgående ändring, nämligen att förenämnda tidsbestämning helt

slopas. En dylik lagändring skulle innebära, att ensittarlagen, som har till

syfte att åstadkomma en övergående reglering av vissa vid den ursprungliga

ensittarlagens tillkomst föreliggande missförhållanden, komme att helt ändra

karaktär och förvandlas till en ren expropriationslag. Införandet av en expropriationsrätt

för nyttjanderättshavare i dessa fall skulle med all sannolikhet

medföra, att sådana upplåtelser på nyttjanderätt varom här är fråga

komme att helt förhindras.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke mätte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund. Löfnander. Hage, Björkman*,

Sten* och Hagman*:

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås*, Hellbacken, Ryberg, Hermansson*,

Holm, Andersson i Gisselås, Lundberg och Jacobsson i Igelsbo*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Hermansson;

2) av herr Hage, vilken ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande

lydelse:

»I 1 § ensittarlagen uppställes såsom villkor för inlösen jämlikt lagen, att

nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus som lämnade nöjaktig bostad åt

honom och hans familj fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området

den 1 januari 1919. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har

riksdagen vid upprepade tillfällen avvisat motionsvis framställda yrkanden

örn framflyttning av denna tidpunkt. Motioner härom ha sålunda väckts

vid riksdagarna 1933, 1934, 1937 och 1943 och ha framförts från representanter

för olika politiska partier.

Den omständigheten, att här nämnda motioner framförts från ett flertal

olika delar av landet och ofta av riksdagsmän, vilka veterligen i sin hembygd

praktiskt sysslat med jordfrågor av detta slag, giver anledning antaga,

att det fortfarande på ett flertal ställen i landet existerar ensittarlägenheter,

å vilka bostadshus av i lagen angivet slag visserligen ej var uppfört den

1 januari 1919 men där sådant bostadshus likväl funnits så länge — kanske

cirka ett 20-tal år — att ensittaren på grund härav anser sig ha anspråk på

att komma i åtnjutande av samma rätt, som tillerkänts ensittare enligt 1925

års lag.

Det torde icke vara möjligt att utan en grundlig utredning, verkställd

genom statens försorg, erhålla någon mera säker uppfattning örn i vilken

utsträckning ensittarlägenheter av här nämnt slag existera. Utskottet —

som icke ansett sig kunna bifalla den här väckta motionen och helst ser, att

uppgörelse mellan jordägaren och ensittaren rörande en ifrågasatt inlösen

kommer till stånd på frivillighetens väg — håller dock före, att det antag
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3.

5

ligen finnes ensittarlägenheter, där denna utväg icke är framkomlig. Med

hänsyn härtill ävensom till de vid upprepade tillfällen framförda motionerna

i denna fråga, finnes enligt utskottets mening skäl att igångsätta en förutsättningslös

utredning rörande hela detta spörsmål. Härvid bör främst utredas

antalet av de ensittarlägenheter i landet, där ensittaren under en tämligen

lång tid — exempelvis ett tjugotal år eller kanske en något mindre

tid — ägt bostadsbyggnad av ovan nämnd beskaffenhet uppförd å ensittarlägenheten.

Resultatet av denna utredning bör kunna läggas till grund för

bedömande av frågan, huruvida en ytterligare utvidgning av lagens omfattning

på sätt här antytts bör ske eller icke.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet anhålla, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa,

att Kungl. Majit måtte låta utreda, huruvida och i vilken

omfattning det alltjämt existerar ensittarlägenheter, där

nvttjanderättsinnehavare tillhörigt bostadshus, som lämnade

nöjaktig bostad åt honom och hans familj, visserligen icke

fanns uppfört å det till inlösen ifrågasatta området den

1 januari 1919, men likväl funnits uppfört så lång tid, att

rimliga skäl kunna anföras för att tillerkänna nämnde ensittare

rätt att få friköpa området,

samt att Kungl. Majit måtte vidtaga de åtgärder, vartill

utredningen kan giva anledning.»

Hi hemg till riksdagens protokoll t!)W

!) samt

2 tind. Nr 3.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.