Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934
1946-06-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:32, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934
Dokumentets text
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 5 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3
mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända
arbetslöshetskassor.
Genom en den 17 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 291, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni
1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni
1934 örn erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Gällande lydelse:)
21 §.
2 mom. Har någon-----
Erkänd arbetslöshetskassa må
med statserkänd arbetslöshetskassa
inom främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av
detta moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av Konungen.
(Föreslagen lydelse:)
21 §•
— till godo.
Erkänd arbetslöshetskassa må
med statserkänd arbetslöshetskassa
inom främmande stat, med vilken
Konungen ingått överenskommelse
enligt 13 §, träffa sådan överenskommelse,
som i första stycket av
detta moment avses. Dylik överenskommelse
skall för att bliva gällande
godkännas av tillsynsmyndigheten.
Finnes i främmande stat,
med vilken Konungen ingått
överenskommelse enligt
13 §, obligatorisk ar
-
1 Senaste lydelse se SFS 1943: 185.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
5
(Gällande lydelse:)
Tillsynsmyndigheten må
Tillsynsmyndigheten må jämväl
medgiva, att medlem, som omedelbart
före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
tillhört annan sammanslutning
än i första, andra eller
tredje stycket av detta moment
sägs, vid tillämpningen av det i
1 mom. första stycket första punkten
angivna villkoret må tillgodoräknas
avgifter, som han före kassans
bildande erlagt till nämnda sammanslutning.
3 mom. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats
enligt vad i 2 mom. första, andra
eller tredje stycket sägs, skall
vid tillämpning av denna förordning
med understöd, som utgives av kassan,
likställas understöd, vilket utgivits
av kassa eller sammanslutning,
som överenskommelsen eller medgivandet
avser.
(Föreslagen lydelse:)
betslöshetsförsäkring, och
äga de däri försäkrade räkna
sig till godo avgifter erlagda
till svensk erkänd arbetslöshetskassa,
må dylik
kassa med tillsynsmyndighetens
godkännande medgiva,
att i den främmande
staten erlagda avgifter må
helt eller delvis tillgodoräknas
medlem vid tillämpning
av denna paragraf.
— nämnda sammanslutning.
Tillsynsmyndigheten må jämväl
medgiva, att medlem, som omedelbart
före inträdet i erkänd arbetslöshetskassa
tillhört annan sammanslutning
än i första, andra eller
fjärde stycket av detta moment
sägs, vid tillämpningen av det i
1 mom. första stycket första punkten
angivna villkoret må tillgodoräknas
avgifter, som han före kassans
bildande erlagt till nämnda sammanslutning.
3 mom. Har överenskommelse
träffats eller medgivande lämnats
enligt vad i 2 mom. första, andra,
tredje eller fjärde stycket
sägs, skall vid tillämpning av denna
förordning med understöd, som utgives
av kassan, likställas understöd,
vilket utgivits av kassa eller sammanslutning,
som överenskommelsen
eller medgivandet avser, eller utgivits
på grund av obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
i främmande stat, som
medgivandet gäller.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1946.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda författningsförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Inledning.
I skrivelse den 17 januari 1946 till Kungl. Maj:t har socialstyrelsen anmält,
att vid en av styrelsen anordnad internordisk arbetslöshetsförsäkringskonferens
i Stockholm den 12 och 13 november 1945 ingående behandlats
olika frågor avseende riktlinjerna för en fortsatt utbyggnad av det nordiska
samarbetet på arbetslöshetsförsäkringens område. Styrelsen har anfört, att
det vid konferensen rådde enighet om att man i vart och ett av de nordiska
länderna borde söka åstadkomma likställighet för medborgare i varje annat
sådant land beträffande möjlighet att komma i åtnjutande av arbetslöshetsförsäkring,
i den mån dylik försäkring funnes anordnad i vistelselandet.
Därvid borde envar försäkrad vid överflyttning mellan dessa länder kunna
få tillgodoräkna sig avgifter, erlagda till arbetslöshetsförsäkringen i det eller
de nordiska länder, där han tidigare vistats. Vidare borde undersökas möjligheterna
att i någon form vidmakthålla försäkringsskyddet även för en arbetslöshetsförsäkrad,
vilken flyttade till annat nordiskt land, där hans yrkesområde
icke omfattades av försäkringen. Vid konferensen hade också uttalats
önskemålet att frågor avseende arbetslöshetsförsäkringen för de nordiska
ländernas medborgare borde regleras genom konvention.
Med förmälan, att inom socialstyrelsen verkställts utredning för att klarlägga
i vad mån ändringar i den svenska arbetslöshetsförsäkringslagstiftningen
vöre erforderliga för att förverkliga syftemålet att åstadkomma ett
fullständigt nordiskt samarbete beträffande arbetslöshetsförsäkringen, har
styrelsen vidare anfört, att de gällande svenska bestämmelserna i huvudsak
redan medgåve möjlighet för medborgare i annat nordiskt land att lika med
svensk medborgare här i landet komma i åtnjutande av arbetslöshetsförsäkringens
förmåner. På en punkt vöre det dock önskvärt att införa nya
föreskrifter, nämligen i fråga om tillgodoräknande av avgifter med stat, som
accepterat ett system av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, vilket vöre fallet
med Norge. I anledning härav har socialstyrelsen hemställt om viss ändring
av 21 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor.
Vid socialstyrelsens skrivelse har fogats protokoll vid sammanträde den
17 januari 1946 med nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen,
som vid sammanträdet tillstyrkt socialstyrelsens ifrågavarande
framställning. Yttranden över denna ha vidare efter remiss avgivits av
arbetsmarknadskommissionen, socialvårdskommittén, landsorganisationen i
Sverige och tjänstemännens centralorganisation.
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
7
Socialstyrelsens framställning.
I sin förutberörda skrivelse har socialstyrelsen erinrat, att Sverige ingått
ömsesidighetsöverenskommelser med Schweiz, Tjeckoslovakien och Danmark
(samtliga år 1936), samt med Österrike (1937) och Polen (1938), ävensom
att arbetslöshetskasseförordningen eller dess förarbeten icke lade hinder
i vägen för att sådan överenskommelse inginges med stat, som infört obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, såsom vöre fallet i fråga om Österrike och
Polen. Vidare har styrelsen anmärkt, att sådant särskilt förordnande som
avsåges i 7 § arbetslöshetskasseförordningen enligt uttalanden i förarbetena
till förordningen endast innebure rätt, men ej skyldighet för erkänd arbetslöshetskassa
att, efter vederbörlig stadgeändring, såsom medlem intaga medborgare
i den stat som berördes av förordnandet. Något villkor om ömsesidighetsförhållande
vore icke föreskrivet i detta fall. Förordnande som nu
nämnts hade meddelats beträffande Finland och Norge (1943) samt beträffande
förutvarande medborgare i Estland, Lettland och Litauen (1945). Såvitt
angår finnar och norrmän hade det stora flertalet svenska kassor efter
särskilda beslut medgivit inträdesrätt.
Beträffande sådana särskilda överenskommelser, som enligt 21 § arbetslöshetskasseförordningen
kunna träffas mellan svensk erkänd arbetslöshetskassa
och sådan kassa i stat, med vilken ömsesidighetsöverenskommelse ingåtts,
har socialstyrelsen anmärkt, att sådan överenskommelse träffats mellan
ett flertal svenska och danska kassor och att dessa överenskommelser i
varje särskilt fall godkänts från svensk sida av Konungen och från dansk
sida av Arbejdsdirektoratet. Styrelsen har därefter anfört följande.
Det ankommer på erkänd arbetslöshetskassa själv att med sådan kassa i
annat land ingå överenskommelse om ömsesidig tillgodoräknanderätt i fråga
om medlemsavgifter, s. k. »fri övergång». Stadgandet härom överensstämmer
med principbestämmelsen i 21 § 2 mom. första stycket, vari föreskrives,
att tillgodoräknande av avgifter vid överflyttning mellan svenska kassor får
ske endast såframt överenskommelse därom träffats mellan de båda ifrågavarande
kassorna.
Genom en mellan Sverige och annan stat jämlikt 13 § ingången ömsesidighetsöverenskommelse
kan således icke avtalas, att rätt att tillgodoräkna
avgifter utan vidare skall föreligga så snart någon medlem i kassa i endera
landet överflyttar till kassa i det andra. Sådan rätt kan tillförsäkras medlem
först genom särskild överenskommelse mellan de berörda kassorna, vilken
i vederbörlig ordning sanktionerats.
Vad nu sagts utesluter givetvis icke en av praktiska skäl önskvärd omläggning
i fråga örn det tekniska förfaringssättet vid överenskommelser örn
tillgodoräknanderätt. Hittills lia sådana överenskommelser, både mellan
svenska kassor inbördes och mellan svenska och danska kassor, ingåtts och
godkänts beträffande varje särskilt avtalsslutande par av kassor, låt vara
med tillämpning av vissa normaltexter. Man överväger emellertid att i såväl
ena sorn andra fallet ersätta det besvärliga och tidsödande systemet med
individuella överenskommelser med en generell överenskommelse, avsedd att
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
genom påteckning biträdas av envar av de medverkande kassorna. En dylik
anordning skulle icke påkalla lagändring.
Med nuvarande lagbestämmelser kan emellertid en svensk erkänd arbetslöshetskassa
endast med sådan kassa i annat land träffa överenskommelse
örn tillgodoräknande av avgifter. Däremot är det, såsom även framhålles i
förarbetena till 1937 års lagändring, icke möjligt att ernå ömsesidighetsrätt
i fråga om tillgodoräknande av avgifter med stat, som accepterat ett system
av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Bland de nordiska länderna gäller
detta tillsvidare endast Norge.
Med hänsyn till det anförda har socialstyrelsen ansett bestämmelser böra
införas angående befogenhet för svensk erkänd arbetslöshetskassa att, efter
vederbörligt godkännande, i förekommande fall tillerkänna medlem tillgodoräknanderätt
för sådana avgifter, som han erlagt i land med obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, allt under förutsättning att ömsesidighetsöverenskommelse
enligt 13 § ingåtts med den ifrågavarande staten samt att där
arbetslöshetsförsäkrade personer, oberoende av nationalitet, äro berättigade
att tillgodoräkna avgifter, som de må ha erlagt till svensk arbetslöshetskassa.
Föreskrifterna har styrelsen ansett böra intagas såsom ett nytt tredje stycke
i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.
Härutöver ifrågasätter styrelsen den ändringen, att godkännandet av överenskommelser
enligt såväl det nuvarande andra stycket som det nya tredje
stycket i berörda lagrum överlämnas åt tillsynsmyndigheten, liksom redan
gäller i fråga om överenskommelser mellan svenska kassor. För en dylik
omläggning talade enligt styrelsens mening bärande praktiska skäl. Sedan
avsevärd erfarenhet numera vunnits på hithörande område, syntes det knappast
längre finnas anledning att i varje särskilt fall belasta Kungl. Majit
med handläggningen av dylika, i övervägande grad rutinmässiga ärenden.
Styrelsen har jämväl erinrat, att det i Danmark sedan flera år är Arbejdsdirektoratet,
som har att godkänna överenskommelser mellan danska och
svenska kassor.
Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen anfört bland annat
följande:
»I anslutning till de pågående strävandena att åstadkomma en gemensam
nordisk arbetsmarknad synes det önskvärt att möjligheter skapas för vinnande
av full ömsesidighet de nordiska länderna emellan även på arbetslöshetsförsäkringens
område. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår
äro gällande svenska författningsbestämmelser på området så utformade,
att för vårt lands vidkommande en dylik ömsesidighet i stor utsträckning
låter sig realisera. I fråga örn stat, med vilken Sverige ingått s. k. ömsesidighetsöverenskommelse,
gäller sålunda i princip likställighet mellan svenska
medborgare och medborgare i den främmande staten i fråga om rätten
att ingå såsom medlem i erkänd arbetslöshetskassa och däri förvärva understödsrätt.
Såvitt angår rätten att tillgodoräkna sig avgifter, som före
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
9
inträdet i svensk kassa erlagts för arbetslöshetsförsäkring i den främmande
staten, råder dock skillnad mellan det fall, att arbetslöshetsförsäkringen i
vederbörande stat är ordnad efter ett frivilligt system, och det fall att den är
obligatorisk. I det förra fallet kan rätt för medlem att tillgodoräkna sig i den
främmande staten erlagda avgifter åvägabringas genom särskilda överenskommelser
mellan kassorna i respektive länder. I det senare fallet åter står
motsvarande möjlighet icke till buds. Då i ett av de nordiska länderna,
nämligen Norge, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är genomförd, synes
denna olikhet böra bringas ur världen. Det av socialstyrelsen i sådant hänseende
framlagda förslaget har lämnats utan erinran av hörda myndigheter
och sammanslutningar. För egen del finner jag mig också kunna tillstyrka
detsamma.
I enlighet med det anförda synes i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen
böra införas föreskrift örn rätt för medlem i svensk erkänd arbetslöshetskassa
att helt eller delvis tillgodoräkna sig avgifter erlagda i stat
med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förutsättning därför bör vara att
ömsesidighetsöverenskommelse med vederbörande stat ingåtts och att där
arbetslöshetsförsäkrade personer äga räkna sig till godo avgifter, erlagda
till svensk erkänd arbetslöshetskassa. Såsom socialstyrelsen föreslagit bör
vidare, i likhet med vad som gäller om överenskommelse mellan svensk och
utländsk kassa i här förevarande avseende, fordras särskilt godkännande
för att den svenska kassan skall äga medgiva sådan tillgodoräknanderätt.
1 samband med godkännandet kunna de villkor uppställas, som kunna befinnas
erforderliga till förhindrande av missbruk från de försäkrades sida
av den föreslagna bestämmelsen.
Socialstyrelsen har föreslagit, att styrelsen såsom tillsynsmyndighet för de
erkända arbetslöshetskassorna skall erhålla bemyndigande såväl att godkänna
överenskommelse mellan svensk och utländsk kassa om rätt för medlem
att tillgodoräkna sig till den andra kassan erlagda avgifter som att
lämna svensk kassa tillstånd att medgiva medlem rätt att tillgodoräkna sig
avgifter erlagda i stat med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta förslag,
som lämnats utan erinran i yttrandena, synes mig böra bifallas.
Den föreslagna ändringen i 21 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen
påkallar en redaktionell jämkning av nuvarande fjärde stycket i samma
moment samt av 3 mom. i samma paragraf. I sistnämnda moment torde
därjämte, till vinnande av överensstämmelse med reglerna för det fall att
rätt att tillgodoräkna sig avgifter grundas på överenskommelse mellan olika
kassor, böra införas föreskrift örn att understöd, som utgivits på grund av
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i främmande stat, skall jämställas med
understöd, som utgives av vederbörande kassa.»
mhang till riksdagens protokoll lilio, il sand. 2 aud. Nr 31—32.
2
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 32.
Utskottet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 4 juni 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Sten, Nils Elowsson,
Uhlén, Englund och Carl Eric Ericsson; samt
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg, Holm, fru
Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 194G
617128
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:381 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 15 december 1944 a1 i texten