Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa.

1946-06-04 · 17 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:35, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1946 kl. 10 fm.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrade bestämmelser

angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa.

I en inom förslå kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 22,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Ericson, Frans, m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om

utredning angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens

och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område

och att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen

må föranleda.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen,

varjämte svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska sinnesslöskolornas

lärarförbund samt allmänna svenska föreningen för vården

om sinnesslöa och fallandesjuka beretts tillfälle att avgiva yttrande över

motionen. De inkomna yttrandena finnas såsom bilagor fogade vid detta

utlåtande.

Enligt lagen den 30 juni 19AA (nr V/7) örn undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa åligger det landsting och stad, som ej deltager i landsting,

att draga försorg örn att bildbara sinnesslöa inom landstingsområdet eller

staden erhålla undervisning och vård enligt i lagen eller med stöd därav meddelade

föreskrifter. För sådant ändamål skall för varje landstingsområde

och för varje stad, som nyss sagts, finnas genom landstingets eller stadens

försorg upprättad centralanstalt med erforderligt antal platser. Två eller

flera landsting och städer ina förena sig örn gemensam centralanstalt (2 §).

Centralanstalt skall omfatta upptagningshem för sinnesslöa barn, som ej

börjat skolan, skolhem med sinnesslöskola för undervisning av barn i skolåldern

samt arbetshem för ytterligare utbildning i praktiskt hänseende av

dem, som avslutat skolundervisningen i skolhemmet. Där genom överenskommelse

med enskilt upptagningshem, skolhem eller arbetshem omhändertagandet

av de sinnesslöa ordnats på tillfredsställande sätt, äger skolöverstyrelsen

medgiva befrielse från skyldighet att anordna hem av motsvarande

It i hang titt riksdagens protokoll IDAG. 9 sami. 2 ami. Nr 35. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

2

slag. I den nian så lämpligen kan ske, må behovet av skolplatser tillgodoses

genom inrättande av externatskola eller externatplatser vid skolhem (3 §).

överinseendet över rikets centralanstalter utövas av skolöverstyrelsen. Under

skolöverstyrelsen utövas tillsynen över anstalterna av inspektören för sinnesslöundervisningen.

Anstalterna skola därjämte i medicinskt-psykiatriskt hänseende

vara underkastade den inspektion, som Konungen bestämmer. Centralanstalt

skall stå under ledning av en av landstinget eller stadsfullmäktige

i stad, som ej deltager i landsting, utsedd styrelse. Vid centralanstalt skola

läkare och föreståndare finnas anställda (4 §).

Bland övriga bestämmelser i lagen må nämnas följande. Finner centralanstaltens

föreståndare efter samråd med läkaren vid granskning av ansökan

örn inskrivning av barn vid anstalten barnet vara sinnesslött och att

barnet är hildbart eller med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas

i fråga örn bildbarliet, skall föreståndaren meddela beslut om barnets inskrivning

vid anstalten (7 §). I upptagningshem må sinnesslö kvarbliva

högst intill dess han fyllt tolv år. 1 skolhem intagen elev skall kvarbliva

därstädes, så länge hans förmåga att tillgodogöra sig skolundervisningen

därtill föranleder, dock högst åtta år. Bildbar sinnesslö, som avslutat undervisningen

i skolhem, skall därefter i arbetshem fortsätta utbildningen i praktiskt

hänseende, där ej åtgärd, som i 10 § sägs — nämligen ^ackordering

i familjevård eller försöksutskrivning — finnes omedelbart kunna vidtagas

(9 §). Den som befinnes icke vara sinnesslö samt sinnesslö, som befinnes

vara obildbar, må ej utan medgivande kvarhållas å centralanstalt. Bildbar

sinnesslö, som är inskriven vid centralanstalt, må ej därifrån definitivt utskrivas

före tjuguett års ålder, där ej fråga är örn överflyttning till viss

annan anstalt eller det visas att den sinnesslöe beredes tillfredsställande vård

och uppfostran på annat sätt. Bildbar sinnesslö må ej utan medgivande

kvarhållas å centralanstalt efter fyllda tjuguett år (11 §). Det åligger föreståndare

vid centralanstalt att föra register över bildbara sinnesslöa, som

utskrivits från anstalten, samt att, där de ej överflyttats till annan anstalt,

i den mån så utan större svårighet kan ske hålla sig underrättad om deras

vistelseort och levnadsförhållanden. Föreståndaren skall ock, där så erfordras,

bistå de utskrivna med råd och hjälp (13 §). Vård av den, som är

inskriven vid centralanstalt, skall vara kostnadsfri från det den inskrivne

inträtt i skolåldern till dess han fyllt tjuguett år, dock att anstalten äger att

såsom ersättning för vårdkostnaden uppbära den inskrivne tillkommande

folkpension, invalidunderstöd eller barnbidrag (14 §).

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1945. Föreskrifterna i 2 § skola dock

icke äga tillämpning förrän den dag Konungen förordnar. Sådant förordnande

har ännu icke meddelats.

Tillämpningsföreskrifter till lagen ha upptagits i en kungörelse den

22 december 1944 (nr 821). En särskild kungörelse den 30 juni 1944 (nr 535)

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

innehåller bestämmelser angående statsbidrag till uppförande eller inrättande

av anstalter för bildbara sinnesslöa. Vidare må här erinras örn kungörelsen

den 29 juni 1945 (nr 532) angående statsbidrag till driftskostnader

vid anstalter för bildbara sinnesslöa och vid epileptikeranstalter samt kungörelsen

samma dag (nr 533) angående statsbidrag till avlöning åt föreståndare

och vissa lärare vid statsunderstödda skolor och med dem samorganiserade

arbetshem för bildbara sinnesslöa och epileptiker.

I det av särskilda sakkunniga avgivna betänkandet rörande sinnesslövårdens

organisation (SOU 1943:29), vilket betänkande ligger till grund för

1944 års lagstiftning, föreslogs, alt centralanstalterna skulle stå under överinseende

av medicinalstyrelsen och under närmaste tillsyn av inspektören

tor sinnesslövården samt att därjämte sinnesslöskolor samt arbetshem, som

vore knutna till skolhem, skulle vara underkastade pedagogisk inspektion.

Häremot invändes i vissa över betänkandet avgivna remissyttranden, att de

föreslagna centralanstalterna helt eller åtminstone till övervägande del hade

karaktären av skol- och uppfostringsanstalter samt att det vid sådant förhållande

läge närmast till hands att överinseendet över anstalterna skulle

anförtros åt skolöverstyrelsen.

I den proposition, nr 205, varigenom förslaget till lagen framlades för

1944 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, i denna del.

Inom sinnesslövården finnas vissa grenar (t. ex. vårdhem för obildbara

sinnesslöa), där vårdsynpunkterna helt överväga, och andra grenar (t. ex.

skolhem), där undervisnings- och uppfostringsmomenten träda i förgrunden.

Beträffande de förstnämnda grenarna torde någon tvekan icke råda

örn att de böra stå under medicinalstyrelsens överinseende. I fråga om de

sistnämnda grenarna åter förhåller det sig så, att det visserligen \ främsta

rummet är lraga örn skolundervisning och uppfostran men att denna med

hänsyn till klientelets beskaffenhet måste meddelas med ett helt annat hänsynstagande

till medicinska synpunkter än vid annan undervisning. Vid

arbetshemmen slutligen meddelas visserligen undervisning i praktiska färdigheter

(yrkesutbildning), men de viktigaste och mest maktpåliggande uppgilterna

vid denna verksamhetsgren torde dock hänga samman med elevernas

anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera fria förhållanden.

För dessa uppgifter torde medicinsk skolning och insikter i sociala

irågor vara av större betydelse än ren! pedagogisk utbildning.

Enligt de sakkunnigas förslag, till vilket jag i det föregående uttalat min

anslutning, skulle den kommunala sinnesslövården organiseras i centralanstalter,

i regel omfattande såväl skolhem som arbetshem och vårdhem,

eventuellt även externatskola. Någon uppdelning av det egentliga överinseendet

över anstalterna efter dessa olika grenar lärer icke kunna komma i

fråga. Vid bedömande av frågan vilken myndighet, som bör utöva överinseendet,

bör beaktas att de av skolöverstyrelsen framhävda pedagogiska synpunkterna

endast äga giltighet under skoltiden, medan den sinnesslöe enligt

förslaget dels kan omhändertagas redan före skolåldern, dels skall stå under

övervakning jämväl såsom vuxen. För ett effektivt utnyttjande av samt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

liga platser för .sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande

å sinnessjukhus, bör vidare en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter

och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa eftersträvas.

Sådan ledning kan emellertid ej tänkas utövad av annan myndighet än

medicinalstyrelsen. Vidare synes det nära sambandet med socialvården bliva

med medicinalstyrelsen såsom överordnad myndighet bäst tillgodosett, då

det redan nu bedrives ett intimt samarbete mellan medicinalstyrelsen och

socialstyrelsen i socialmedicinska frågor. På grund av nu anförda skäl ansluter

jag mig till de sakkunnigas förslag att förlägga överinseendet över de

kommunala anstalterna hos medicinalstyrelsen.

Uppenbart är emellertid, att undervisningen vid sinnesslöskolor och arbetshem

bör stå under pedagogisk inspektion av skolöverstyrelsen genom den

pedagogiske inspektören för sinnesslöundervisningen. Föreskrift om sådan

inspektion torde böra införas i lagtexten såsom också skett i de sakkunnigas

förslag.

Med anledning av propositionen väcktes inom riksdagen två motioner

(1:300 och 11:491), vari hemställdes örn sådan ändring av lagförslaget, att

överinseendet skulle tillkomma skolöverstyrelsen.

Andra lagutskottet yttrade härutinnan i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 55:

Utskottet vill till en början framhålla, att det dagliga arbetet vid de föreslagna

centralanstalterna i övervägande grad torde komma att präglas av

undervisning och uppfostran. Ehuru undervisning och uppfostran ay bildbara

sinnesslöa i viss utsträckning måste ske med beaktande av medicinska

synpunkter, är det dock utan tvivel så, att denna undervisning och uppfostran

i främsta rummet är en pedagogisk fråga. Härutinnan bör också framhållas,

att gränsen mellan bildbara sinnesslöa barn och de barn, som undervisas

i folkskolans hjälpklasser, är flytande och ofta mycket svår att draga.

Enligt förslaget ha centralanstalterna tilldelats uppgifter, som sammanhänga

med elevernas anpassning och utplacering i förvärvsverksamhet under mera

fria förhållanden, och vidare föreslås införande av övervakning från anstalternas

sida över eleverna elter utskrivningen. Det förhållandet, att .salunda

vissa uppgifter av social natur åläggas anstalternas ledning, synes emellertid

icke såsom i propositionen gjorts gällande böra föranleda till ett utvidgat

medicinskt inflytande. Det är att märka, att skolan numera fullgör en hel

del skiftande uppgifter av social beskaffenhet. Elevernas utplacering och

anpassning i förvärvsverksamhet torde vara en uppgift, som i praktiken

kommer att åvila anstaltsföreståndaren, vilken förutsättes bliva en person

med pedagogisk utbildning. Beträffande övervakningen över de utskrivna

har i lagförslaget uttryckligen föreskrivits, alt den skall tillkomma föreståndaren,

som jämväl skall bistå de utskrivna med råd och hjälp.

Enligt utskottets mening är det även med hänsyn till barnen och deras

anhöriga lämpligt, att den karaktär, som anstaltsverksamheten delvis har av

vård, icke framliäves mer än som är erforderligt.

örn sålunda de pedagogiska synpunkterna böra tillerkännas ett .större inflytande

än de medicinska, bör dock tillses, att de medicinska momenten

tillbörligt beaktas.

Då enligt vad utskottet ovan utvecklat verksamheten vid anstalterna torde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

vara av övervägande pedagogisk art, anser utskottet starka skäl tala för

motionärernas ståndpunkt.

Såsom motiv för att tillsynen bör utövas av medicinalstyrelsen har departementschefen

bl. a. anfört, att för ett effektivt utnyttjande av samtliga

platser för sinnesslöa, däri inbegripet sådana platser, vilka stå till förfogande

å sinnessjukhus, borde eftersträvas en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter

och sinnessjukhus för mottagande av sinnesslöa. Det synes emellertid

utskottet icke finnas anledning befara, att några större svårigheter i

förevarande hänseende komma att uppstå, om skolöverstyrelsen göres till

tillsynsmyndighet.

Utskottet vill på anförda skäl förorda, att tillsynen över centralanstalterna

skall utövas av skolöverstyrelsen. Under skolöverstyrelsen bör tillsynen utövas

av inspektören för sinnesslöundervisningen. I lagen bör emellertid stadgas,

att anstalterna i medicinskt-psykiatriskt hänseende skola vara underkastade

den inspektion, som Konungen bestämmer. Härigenom torde tillbörlig

hänsyn tagas till de medicinsk-psykiatriska synpunkterna.

Genom lagen den 30 juni 1944 om undervisning och vård av bildbara sin- utskottet.

nessida infördes skolplikt för bildbara sinnesslöa samt skyldighet för dem

att underkasta sig viss praktisk utbildning efter skoltiden senast till dess de

fyllt 21 år. Enligt lagen skola landsting och städer som ej deltaga i landsting

draga försorg om att bildbara sinnesslöa erhålla sådan undervisning

och vård som avses i lagen. För dylikt ändamål skall för varje landstingsområde

och stad utanför landsting finnas genom landstingets eller stadens

försorg upprättad centralanstalt. Centralanstalt skall omfatta upptagningshem

för barn som ej börjat skolan, skolhem med sinnesslöskola för undervisning

av barn i skolåldern samt arbetshem för utbildning i praktiskt hänseende

av dem som avslutat undervisningen i skolhemmet.

Sedan åtskillig lid före lagens tillkomst ha landsting och städer utom

landsting frivilligt ombesörjt vård och undervisning av sinnesslöa. Det har

vid tillkomsten av 1944 års lag förutsatts, att de anstalter som härför inrättats

och å vilka intagits såväl bildbara som obildbara skola kunna fungera

sorn sådana centralanstalter som avses i lagen.

I den proposition, varigenom förslaget till 1944 års lag framlades för riksdagen,

föreslogs, att centralanstalterna skulle stå under medicinalstyrelsens

överinseende. På denna punkt vidtog riksdagen sådan ändring av lagförslaget,

att överinseendet skulle utövas av skolöverstyrelsen.

Motionärerna rikta nu anmärkning mot att tillsynen över centralanstalterna

tillkommer skolöverstyrelsen och icke medicinalstyrelsen samt hemställa,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om en klarare gränsdragning

mellan medicinalstyrelsens och skolöverstyrelsens uppgifter och

befogenheter på sinnesslövårdens område. Riksdagens beslut i frågan har

enligt motionärerna föranlett avsevärda olägenheter av organisatorisk art.

Motionärerna synas särskilt vilja göra gällande, alf heslutet medfört att riktlinjer

saknas beträffande vården av obildbara under 12 år samt bildbara

iver 21 år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

b Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Av vad nu antörts och med hänsyn till den närmare motivering som finnes

i motionen torde framgå, att det problem som bär föreligger till bedömande

i första hand är en fråga, icke örn vilken myndighet som skall ha

överinseendet över centralanstalterna, utan huruvida lill centralanstalterna

böra anslutas avdelningar för obildbara under 12 år samt för bildbara över

21 år. Detta spörsmål bar såsom framgår av de till utskottet inkomna remissyttrandena

genom en framställning från svenska landstingsförbundet

dragits under Kungl. Maj :ts prövning. I anledning av nämnda framställning

har skolöverstyrelsen utarbetat förslag till anvisningar som bland annat

innehålla föreskrift att obildbara samt i princip även bildbara över 21 år

skola skiljas från centralanstalterna. Över skolöverstyrelsens förslag lia

yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, svenska landstingsförbundet och

svenska stadsförbundet. Medicinalstyrelsen och landstingsförbundet hävda

härvid en motsatt uppfattning mot skolöverstyrelsen, i det de göra gällande,

att anstalterna böra omfatta jämväl vårdhem för obildbara under 12 år

samt arbetshem för bildbaxa över 21 år. I detta sammanhang gör medicinalstyrelsen

gällande, att örn dess förslag bifalles överinseendet över centralanstalterna

bör uppdelas mellan medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen

allt efter avdelningarnas art, så att avdelningar med övervägande pedagogisk

karaktär, d. v. s. skolor, ställas under skolöverstyrelsens ledning och

avdelningar med övervägande vårduppgifter, d. v. s. vårdhem för barn, upptagningshem

och arbetshem, ställas under medicinalstyrelsens överinseende.

Såsom framgår redan av rubriken till 1944 års lag reglerar lagen endast

undervisning och vård av bildbara sinnesslöa. Endast sinnesslö, som befinnes

vara bildbar eller med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas i

fråga om bildbarhet, får enligt 7 § inskrivas å centralanstalt. 1 11 § föreskrives,

att sinnesslö som befinnes vara obildbar ej utan medgivande får

kvarhållas å centralanstalt.

Ej heller får 1944 års lag anses lia reglerat vården av bildbara .sinnesslöa

över 21 år.

När riksdagen 1944 tog ståndpunkt till frågan örn överinseendet över

centralanstalterna, beaktades, att verksamheten å anstalterna enligt det genom

propositionen framlagda lagförslaget icke skulle omfatta alla kategorier

av sinnesslöa. I andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande i

anledning av propositionen anfördes, att det dagliga arbetet vid anstalterna

i övervägande grad torde komma att präglas av undervisning och uppfostran.

Ehuru undervisning och uppfostran av bildbara sinnesslöa i viss utsträckning

måste ske med beaktande av medicinska synpunkter, vöre det

dock utan tvivel så, att denna undervisning och uppfostran i främsta rummet

vöre en pedagogisk fråga. Härutinnan borde också framhållas, att gränsen

mellan bildbara sinnesslöa barn och de barn, som undervisades i folkskolans

hjälpklasser, vore flytande och ofta mycket svår att draga. Det förhållandet,

att vissa uppgifter av social natur ålagts anstalternas ledning, syntes icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

såsom i propositionen gjorts gällande böra föranleda till ett utvidgat medicinskt

inflytande. Det vore att märka, att skolan numera fullgjorde en hél

del skiftande uppgifter av social beskaffenhet. Med hänsyn till barnen och

deras anhöriga vore det även lämpligt, att den karaktär av vård som anstaltsverksamheten

delvis hade icke framhävdes mer än som vore erforderligt.

Dessa av 1944 års riksdag framförda synpunkter synas alltjämt vara

värda det största beaktande. Att centralanstalterna, örn hänsyn tages till

den verksamhet som enligt lagen såsom den nu år utformad skall där utövas,

böra stå under skolöverstyrelsens överinseende torde sålunda vara obestridligt.

Otvivelaktigt kan det ur flera synpunkter anses vara mindre lämpligt att

obildbara ävensom äldre bildbara vårdas å samma anstalt som yngre bildbara.

Då emellertid spörsmålet örn centralanstalternas omfattning är beroende

på Kungl. Majrts prövning och måhända kan vara i behov av ytterligare

belysning, anser sig utskottet icke böra intaga någon bestämd ståndpunkt

lill nämnda spörsmål. Av vad ovan anförts framgår emellertid, att i

den mån till centralanstalterna skulle anslutas vårdhem för obildbara barn

och arbetshem för äldre bildbara, anstalterna skulle få en annan karaktär

än som framgår av 1944 års lag. Ehuru en sådan utvidgning icke alls behöver

medföra att överinseendet över anstalterna skall i princip tillkomma

medicinalstyrelsen, kan utvidgningen påkalla, att bestämmelserna om överinseendet

i viss mån undergå jämkning. Erforderlig samverkan mellan skolöverstyrelsen

och medicinalstyrelsen torde i vilket fall som helst kunna

åstadkommas genom samarbete mellan de bägge ämbetsverken.

Därest särskilda anstalter för äldre bildbara samt för obildbara anses

böra upprättas genom landstingens och städernas utom landsting försorg,

torde statsbidrag böra utgå till uppförande och drift av dessa anstalter.

Enligt utskottets mening är det synnerligen angeläget, alt vården av de

kategorier sinnesslöa, som icke avses i 1944 års lag, blir föremål tor författningsmässig

reglering. Otvivelaktigt innebär det en olägenhet, att någon

gränsdragning icke gjorts mellan å ena sidan statens och å andra sidan

landstingens och städers utom landsting skyldigheter beträffande vården av

dessa kategorier. För landstingen och städerna är det nödvändigt, att klara

riktlinjer här uppdragas, då byggnadsplanerna äro beroende härav, överhuvud

taget är del ett önskemål, alt samtliga kategorier sinnesslöa erhålla

lämplig vård. Såsom ett ytterligare exempel på ali förhållandena härutinnan

icke äro tillfredsställande kan åberopas, att enligt socialvårdskommilténs

i maj 1940 avgivna betänkande, innehållande statistisk undersökning

angående kommunernas ålderdomshem, å dessa ålderdomshem vistades närmare

700 sinnesslöa, i behov av särskild anstaltsvård.

Av propositionen nr 177 till innevarande års riksdag angående utbyggnad

av sinnessjukvården m. m. inhämtas, alt medicinalstyrelsen i skrivelse till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

Kungl. Maj:t den 11 september 1945 framlagt förslag angående den statliga

sinnessjukvårdens och den statliga sinnesslövårdens planering under de närmaste

tio åren. I nämnda proposition ha endast vissa delar av medicinalstyrelsens

förslag förelagts riksdagen för godkännande; övriga delar av förslaget

ha ansetts böra bli föremål för ytterligare utredning.

Då frågan om reglering av vården utav de sinnesslöa som icke omfattas

av 1944 års lag sålunda i skilda sammanhang blivit föremål för Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet, torde någon framställning från riksdagen till Kungl.

Majit angående nämnda spörsmål icke vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Löfvander, Sten, Nils Elowsson,

Uhlén, Englund och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Ryberg, Holm, fru

Johansson, herrar Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herr Wistrand;

2) av herrar Englund, Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg,

som ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»De praktiska svårigheter av organisatorisk art, som bevisligen framträtt

på sinnesslövårdens område efter införande av lagen örn undervisning och

vård av bildbara sinnesslöa, äro såsom framgår av motionen och de till utskottet

inkomna remissyttrandena delvis en följd av en oklar gränsdragning

mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens befogenheter beträf
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

9

lande vården av sinnesslöa. Dessa svårigheter äro av sådan storleksordning,

att en utredning på området kan anses vara motiverad. I detta sammanhang

torde även böra utredas frågan angående riktlinjerna för vården av

obildbara sinnesslöa och äldre bildbara sinnesslöa samt undersökas, huruvida

en enhetlig lagstiftning rörande vården av samtliga sinnesslöa bör genomföras.

Även torde bestämmelserna rörande statsbidrag till uppförande

och drift av sinnesslöanstalter böra underkastas en granskning i syfte att

möjliggöra, att statsbidrag må kunna utgå till alla av landsting och s läder

utom landsting inrättade sinnesslöanstalter, oberoende av det där vårdade

klientelets beskaffenhet.

Då sinnesslövården övervägande måste anses vara en medicinsk eller

medicinsk-social angelägenhet, torde vid en eventuell utredning även böra

övervägas, huruvida icke visst överinseende över all sinnesslövard, oavsett

örn denna avser bildbara eller obildbara sinnesslöa, bör tillkomma medicinalstyrelsen.

Hinder synes icke föreligga att samtidigt åt skolöverstyrelsen

uppdraga att i huvudsak i samma omfattning som för närvarande utöva

tillsyn över och ledning av den pedagogiska verksamheten med avseende å

bildbara sinnesslöa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning angående en klarare gränsdragning mellan

skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter

på sinnesslövårdens område samt att Kungl. Majit

måtte för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen

må föranleda.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

IO

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

Bilaga A.

Till Riksdagens andra lagutskott.

1 remiss den 8 februari 1946 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande över motion 1:22. Med

anledning härav får medicinalstyrelsen anföra följande.

I den proposition med förslag till lag om undervisning och vård av bildbara

sinnesslöa, som av Kungl. Maj:! förelädes 1944 års riksdag, förutsattes

att den utbyggnad av sinnesslövården, som bleve en följd av lagen, nära

skulle ansluta sig till den befintliga anstaltsorganisationen på detta område

samt att överinseendet av denna organisation liksom dittills skulle ankomma

på medicinalstyrelsen. Den del av sinnesslövården, som enligt förslaget

borde anordnas av landstingen, skulle inom varje landstingsområde i huvudsak

samlas inom en s. k. centralanstalt. Denna skulle sålunda komma att

omfatta ett flertal olika avdelningar, vilka, med hänsyn till de flytande gränserna

mellan olika grupper av sinnesslöa och till önskvärdheten av kontinuitet

i vården av de mer högtstående bland dem, med fördel kunna förläggas

till en och samma anstalt.

Genom uppdelningen av överinseendet över sinnesslövården på två ämbetsverk

skedde en djupgående ändring i detta förslag. I och med att centralanstalterna

ställdes under skolöverstyrelsens överinseende fick begreppet

centralanstall en annan och snävare innebörd och kom att omfatta endast

avdelningar med pedagogisk verksamhet, då avdelningar med vårdkaraktär

låg helt utanför skolöverstyrelsens verksamhetsområde. Denna inskränkning

i centralanstalternas omfattning är ur vårdsynpunkt och humanitär synpunkt

ofördelaktig. De beräkningar rörande kostnaderna för utbyggandet

av sinnesslövården, som legat till grund för propositionen, äro ej tillämpliga

med den utformning lagen fått, utan bliva kostnaderna avsevärt mycket

högre, då utbyggnaden ej ansluter sig så nära till den befintliga anstaltsorganisationen,

som föreslagits i propositionen. Härtill kommer — som

framhålles i föreliggande motion — det förhållandet, att oklarhet fortfarande

råder örn vilken huvudman, som skall ombesörja vården av vissa

grupper av sinnesslöa -— obildbara under 12 år samt bildbara över 21 år

— samt att inkonsekvens kommit att råda beträffande vissa statsbidragsbestämmelser.

Medicinalstyrelsen anser därför en utredning i enlighet med motionen vara

synnerligen önskvärd. Enligt styrelsens mening skulle gränsdragningen mellan

de båda ämbetsverkens tillsynsskyldighet kunna göras liknande den som

förekommer vid anstalter för psykopatiska och nervösa barn, där anstaltsorganisationen

är underställd medicinalstyrelsen men skolorna inom anstalten

intaga en fristående ställning och äro direkt anslutna till skolväsendet.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit förutom undertecknade

t. f. byråchefen Osterman och t. f. byråchefen Annell.

Stockholm den 19 februari 1946.

EINAR EDÉN.

A.-L. Annell

/ Inga-Britta Ener.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor

tl

Bilaga Ii.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan kungl, skolöverstyrelsen anbefallts att till riksdagens andra lagutskott

avgiva yttrande över motionen I: 22 får överstyrelsen anföra följande

I motionen hemställes om utredning angående en klarare gränsdragning

mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter

på sinnesslövårdens område. Som skäl för en sådan utredning anföres

i huvudsak, att riktlinjer saknades för vården av obildbara sinnesslöa upp

till 12 år samt bildbara skolhems- och arbetshemselever över 21 år.

överstyrelsen, som anser, att dess uppgifter på förevarande område i allt

väsentligt framgå av lagen örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa

med därtill hörande tillämpningsföreskrifter, finner vad som anförts som

stöd för motionen och vad i övrigt förekommit i ämnet efter tillkomsten av

ifrågavarande lagstiftning icke utgöra tillräckliga skäl för den begärda utredningen

och får därför avstyrka bifall till motionen.

Tillika får överstyrelsen meddela, att överstyrelsen med skrivelse den

10 januari 1946 underställt Kungl. Maj:ts prövning närslutna förslag1 till

direktiv rörande handläggning av frågor angående undervisning och vård

av bildbara sinnesslöa.

Stockholm den 6 mars 1946.

OTTO HOLMDAHL.

Helge Haage. / Eric Ericson.

Bilaga C.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1946 har utskottet berett Svenska landstingsförbundet

tillfälle att avgiva yttrande över en motion av herr Frans Ericson

m. fl. (1:22) örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter

för bildbara sinnesslöa. Med anledning härav får förbundets styrelse

anföra följande.

Den nya lagstiftningen angående vård och undervisning av bildbara sinnesslöa

kan knappast sägas ha blivit lyckligt utformad. Betydande oklarheter

beträffande lagens innebörd och konsekvenser förefinnas, vilket berett

landstingen svårigheter i olika hänseenden. Förbundsstyrelsen har därför

sett sig nödsakad att anhålla örn Kungl. Maj:ts bistånd för klarläggande

av vissa fundamentala frågor. Till närmare belysande av hithörande spörsmål

tillåter sig styrelsen bilägga avskrift dels av en framställning till Kungl.

Majit den 15 december 19451, dels av ett remissutlåtande den 20 februari

19461 med anledning av vissa av skolöverstyrelsen ifrågasatta anvisningar

till ovannämnda lag. Ytterligare närslutes särtryck1 av ett föredrag, som

inspektören för sinnesslövården dr Anna-Lisa Annell höll vid landstingsförbundets

möte den 27 november föregående år.

Denna handling tiar här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

Det torde vara otvivelaktigt, att en del av de svårigheter, som visat sig

vara förbundna med förevarande lagstiftning, härröra från dess bestämmelser

angående överinseendet över sinnesslövården. Styrelsen har därför i

ovannämnda yttrande ansett sig böra påyrka en ändring av dessa bestämmelser

därhän, att överinseendet över centralanstalterna uppdelas mellan

skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen, så att skolöverstyrelsen blir uppsiktsmyndighet

för själva sinnesslöskolan, medan övriga till centralanstalten

anslutna avdelningar sortera under medicinalstyrelsen. Kommer ej en dylik

uppdelning till stånd, är det att befara, att de nu förefintliga olägenheterna

i viss utsträckning komma att fortbestå. Styrelsen kan sålunda giva den

föreliggande motionen sin fulla anslutning.

Stockholm den 6 mars 1946.

För Svenska landstingsförbundets styrelse:

ERIK FAST.

/ Ivar Dahlgren.

Bilaga D.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Sedan Svenska stadsförbundet beretts tillfälle att avgiva yttrande över en

inom första kammaren väckt motion nr 22 om ändrade bestämmelser angående

överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa, får förbundets

styrelse anföra följande.

Rörande de oklara spörsmål, som förevarande motion åsyftar, har styrelsen

nyligen avgivit yttrande till Kungl. Maj:t med anledning av underdåniga

framställningar av dels skolöverstyrelsen och dels svenska landstingsförbundets

styrelse, vari samma spörsmål framlagts ehuru från andra utgångspunkter

än som nu skett i motionen. Då motionärerna fäst huvudvikten vid

frågan örn gränsdragningen mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens

tillsynsuppgifter på sinnesslövårdens område, må emellertid först framhållas,

att förbundsstyrelsen icke kan dela deras kritiska inställning mot att

överinseendet över de centralanstalter, som föreskrivits i lagen örn undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa, tillagts skolöverstyrelsen. Med den

begränsning denna lagstiftning fått, ha centralanstalternas uppgifter klart

inriktats på de bildbara sinnesslöas utbildning. Vid sådant förhållande

synes det enda naturliga vara att överinseendet över anstalterna skall tillkomma

skolöverstyrelsen.

Det måste nog också betecknas såsom oegentligt, när motionärerna nu

framställa den oklarhet, som yppat sig beträffande vården av vissa kategorier

sinnesslöa, såsom en följd av att skolöverstyrelsen gjorts till tillsynsmyndighet

över centralanstalterna. I stället förhåller det sig tydligen så, alt

den ifrågavarande lagen alldeles oberoende av spörsmålet om överinseendet

över centralanstalterna icke ger det besked, sorn kunde önskas, beträffande

vården av de åsyftade kategorierna av sinnesslöa. I vad angår vården av

obildbara barn upp till 12 år är ju sålunda att märka, att lagen redan genom

sin grundläggande bestämmelse i 2 § örn landstingens och de i landsting ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 115: bilagor.

13

deltagande städernas åliggande begränsar centralanstalternas uppgift till att

avse endast bildbara sinnesslöa, dock att det tydligen underförståtts såsom

självfallet, att härunder skall inbegripas även sådant sinnesslött barn, som

»med hänsyn till sin förståndsutveckling bör prövas i fråga örn bildbarhet»

(jfr 7 §). Däremot kan ur lagen icke utläsas något om vården av sinnesslöa

barn, som befunnits vara obildbara. Beträffande åter bildbara sinnesslöa

över 21 år torde visserligen nyssnämnda bestämmelse i lagens 2 § imiefatta

skyldighet för landstingen och de i landsting ej deltagande städerna att

draga försorg om deras undervisning och vård så länge detta kan ske å

centralanstalt. Men å andra sidan stadgar lagen, att bildbar sinnesslö ej må

utan medgivande kvarhållas å centralanstalt efter fyllda 21 år, och det synes

knappast heller kunna vara meningen, att dylik anstalt skall allt framgent

draga försorg örn sådan bildbar sinnesslö person, som även över denna

åldersgräns kan vara i behov av vård.

Med avseende å nu berörda oklara spörsmål angående vården av vissa

kategorier sinnesslöa vill förbundsstyrelsen understryka, att det med hänsyn

till landstingens och städernas byggnadsbehov för de omförmälda

centralanstalterna givetvis är angeläget att klart besked erhålles, huruvida

denna vård skall anknytas till anstalterna eller icke. Härom tillåter sig styrelsen

återgiva vad den i detta avseende anfört i sitt ovannämnda yttrande

till Kungl. Maj:t, nämligen följande:

»Såvitt nu kan bedömas är det avsett, att landstingen och de städer, som

ej tillhöra landsting, skola ansvara för sinnesslövården i vidare omfattning

än som reglerats genom nämnda lag. Man torde emellertid icke kunna anse.

alt avgränsningen mellan å ena sidan landstingens och dessa städers sami

å andra sidan statens uppgifter beträffande sinnesslövården ännu blivit

exakt bestämd. För bedömandet av den nu väckta frågan angående landstingens

och städernas anstalter för sinnesslövården synes det därför först

och främst nödvändigt att sagda avgränsning klart fixeras.

Såsom landstingsförbundets styrelse framhållit är det givetvis ur ekonomiska

och organisatoriska synpunkter fördelaktigast, örn denna anstaltsfråga

kan få iösas enhetligt för varje vårdområde. En dylik lösning synes

t. o. m. så angelägen, att det bör övervägas, örn icke avgränsningen av statens

andel i denna vård gentemot landstingens och de utanför landsting

stående städernas andel hör bestämmas just med tanke därpå. En given

utgångspunkt torde härvid få anses vara att landstingens och städernas uppgift

bör omfatta de sinnesslöa, som kunna bli föremål för någon utbildning.

Ur de pedagogiska synpunkter, som härvid kräva beaktande, synes man

knappast kunna hysa betänkligheter mot att sammanföra vården och undervisningen

av dessa sinnesslöa med vården av obildbara sinnesslöa barn till

en och samma anstalt, örn blott lokal uppdelning av de bägge kategorierna

skor inom denna. Däremot torde man av pedagogiska skäl böra såvitt möjligt

undvika att till sådan anstalt anknyta den vård, som bildbara sinnesslöa

kunna behöva efter skolpliktsåldern. Att ifrågasätta upprättandet av fristående

anstalter inom de särskilda vårdområdena enbart för sistnämnda

vårdbehov synes dock icke rimligt. Naturligare bör vara all erforderliga

anstalter härför anordnas med starkare centralisering genom statens försorg.

Örn landstingen och städerna kunna få förutsätta, ali staten kommer

att till fullo sörja för detta vårdbehov och för vården av äldre obildbara

sinnesslöa, torde deras uppgift atl upprätta omförmälda centralanstalter bli

så tillrättalagd, att den kan fyllas på ett ur olika synpunkter tilIfredsstäl

lande sätt.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

*4 Andra lagutskottets utlåtande ur 35; bilagor.

Vid en lösning av de omförmälda vårdfrågorna i enlighet med vad förbundsstyrelsen

sålunda förordat synes någon ytterligare utredning om gränsdragningen

mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens tillsynsuppgifter

beträffande sinnesslövården icke erforderlig. Att överinseendet över

centralanstalterna i sa fall skulle avse även vård av obildbara barn torde i

betraktande av anstalternas huvuduppgift icke kunna utgöra giltig anledning

att ifrågasätta annat än att detta överinseende skall utövas av skolöverstyrelsen.

1 den mån också medicinalstyrelsens medverkan skall anses

erforderlig, synes det få förutsättas, att denna medverkan skall kunna säkerställas

genom naturligt samarbete mellan de bägge ämbetsverken.

Stockholm den 11 mars 1946.

Svenska stadsförbundets styrelse:

OSCAR LARSSON.

I Sixten Humble.

Bilaga E.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Styrelsen för Svenska sinnesslöskolornus lärarförbund, som genom remiss

den 21 februari 1946 beretts tillfälle att avgiva yttrande över motion nummer

1:22 1946 örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter

för bildbara sinnesslöa, får härmed vördsamt anföra följande.

Genom motion i första kammaren detta år har herr Ericson m. fl. hemställt

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning

angående klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens

uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område och

att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen må

föranleda. I nämnda motion framhålles såsom närmaste motiv härför dels

att vissa bildbara sinnesslöa över 21 år på grund av svåra placeringsförhållanden

måste kvarstanna å anstalt, men att närmare bestämmelser härom

saknas, dels att frågan örn vem som skall taga hand örn obildbara barn upp

till 12 år ännu är oklar. I anslutning till dessa båda huvudfrågor finna

motionärerna anledning beröra själva huvudmannaskapet för sinnesslövården

i sin helhet och ifrågasätter »huruvida det kan vara till gagn för sinnesslövarden

i sin helhet att överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen».

Det är av allt att döma motionärernas mening att med ovan citerade motion

som utgångspunkt söka åstadkomma en revision av föregående års

riksdagsbeslut i denna fråga med huvudsyfte att söka överföra hela sinnesslövården

—- således även externat- och internatskolor för bildbara sinnesslöa

— under medicinalstyrelsen. Uttalanden i samband med riksdagsdebatten

av statsrådet Möller, med. inspektören för sinnesslövården och en t. v.

anonym »föreståndarinna för en större anstalt» användas som motivering

tor sinnesslövårdens överförande till medicinalstyrelsen. Styrelsen för S. S. L.

har därför anledning icke allenast att yttra sig om motionens hemställan

utan också — med hänsyn till den förebragta motiveringen — att på nytt

upptaga frågan om sinnesslöanstalternas högsta ledning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35: bilagor.

15

1 Kungl. Majlis proposition 1944 rörande undervisning och vård av bild

bara sinnesslöa framhålles bl. a. 1) att »de av skolöverstyrelsen framhävda

pedagogiska synpunkterna endast äga giltighet under skoltiden», 2) att en

enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalten och sinnessjukhus bör eftersträvas,

3) att »sådan ledning endast kan tänkas utövad av medicinalstyrelsen».

I sitt yttrande örn överinseendet över sinnesslöanstalterna anför skolöverstyrelsen

bl. a.: »Det kan säkerligen principiellt hävdas, att undervisning

och uppfostran även beträffande de föreslagna centralanstalterna är den

mest framträdande bland de övriga i och för sig betydelsefulla verksamhetsgrenarna.

Behovet av medicinsk kontroll synes kunna tillgodoses genom

anställandet av anstaltsläkare och genom med.-psyk. inspektion. Skolöver

.styrelsen finner därför riktigast, att dessa anstalter ställas under överstyrelsens

överinseende.» Till denna uppfattning har styrelsen för S. S. L. i eget

yttrande anslutit sig. De erfarenheter av den nya sinnesslölagens tillämpning,

som under det gångna året gjorts, lia icke inom S. S. L:s styrelse givit

anledning till någon meningsändring i detta hänseende, och vid en utredning,

som styrelsen företagit med anledning av herr Ericsons motion, har

det visat sig, att sinnesslölärarna till hundra och föreståndarna till nittio

procent ansluta sig till styrelsens uppfattning i fråga örn huvudmannaskapet

för sinnesslöskolan.

De av skolöverstyrelsen anförda synpunkterna äga enligt styrelsens samfällda

mening giltighet även under eftervårdstiden, efter den egentliga sinnesslöskolans

slut, då skolans lärjungar antingen övergå till arbetshemmen

för vidare utbildning i praktisk riktning eller villkorligt utskrivas till enskilt

hem. Den egentliga yrkesundervisningen t. ex. i skomakeri, slöjd, hushållsarbete,

lantbruk m. m. för dessa efterblivna elever skiljer sig icke från

annan praktisk utbildning i den ålder varom här är fråga, än att densamma

iir avpassad efter elevernas fattningsförmåga. I varje fall är det svårt att

förstå, att denna undervisning och uppfostran som meddelas å arbetshem

skulle vara av den beskaffenhet, att den i alldeles särskild grad påkallade

medicinsk ledning. Själva begreppet sinnesslö definieras i Kungl. Maj:ts

förslag till lag om undervisning och vård av bildbara sinnesslöa på följande

sätt: »Med bildbar sinnesslö avses den, som är mottaglig för sådan teoretisk

eller praktisk undervisning, som meddelas i sinnesslöskolan.» En fortsättning

av denna praktiska undervisning meddelas å arbetshemmet. Det

förefaller styrelsen för S. S. L. fullt i sin ordning att undervisningen — den

må vara praktisk eller teoretisk — står under skolöverstyrelsens högsta ledning.

Sinnesslöanstalterna äro icke under några förhållanden att betrakta

såsom sjukvårdsanstalter, och sinnesslö och sinnessjuk äro väsentligt olika

begrepp, sorn böra hållas strängt åtskilda. Det finnes följaktligen ingen rimlig

anledning att sammankoppla sinnesslöanslalter och sinnessjukhus under

en gemensam ledning, och diskussionen örn huruvida »sådan ledning» endast

kan tänkas utövad av medicinalstyrelsen är alltså överflödig. Någon

förnyad utredning huruvida det kan vara lill gagn för sinnesslövården i sin

helhet, alt överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen — vartill motionärerna

synes syfta — är enligt S. S. L:s uppfattning ingalunda motiverad.

Vad beträffar de obildbara sinnesslöa under 12 år och de bildbara sinnesslöa

över 21 år kan vården av dessa icke gärna vålla oklarhet i gränsdragningen

mellan skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsens befogenheter, då

nämnda kategorier sinnesslöa icke innefattas i nuvarande lagstiftning, vilken

endast berör sådana sinnesslöa, sorn skola meddelas undervisning. Att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

däremot en omorganisation av så stora mått som det här är fråga om, icke

kan genomföras friktionsfritt är helt naturligt, men de svårigheter som

kunna uppstå torde vara av övergående art och kunna således icke utgöra

anledning till ändring av en lag, som prövats under så kort tid.

Med stöd av vad ovan anförts får styrelsen för S. S. L. härmed yrka avslag

å motionen.

Stockholm den 27 mars 1946.

Å styrelsens vägnar:

ALICE GUSTAFSON,

ordf.

Ingrid Tengroth,

sekr.

Bilaga F.

Till Riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 21 februari 1946 har riksdagens andra lagutskott

berett Allmänna svenska föreningen för värden om sinnesslöa och fallandesjuka

tillfälle att avgiva yttrande över den av herr Frans Ericson m. fl. inom

riksdagens första kammare väckta motionen nr 22 örn ändrade bestämmelser

angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. I anledning

härav får styrelsen för nämnda förening härmed anföra följande.

Förevarande motion utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte hos

Kungl. Majit hemställa om en utredning angående en klarare gränsdragning

mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter

på sinnesslövårdens område.

I motiveringen till denna hemställan framhålles framför allt, att riktlinjer

saknas rörande frågan, vem som skall taga hand om obildbara barn upp till

12 år och bildbara arbetshemselever över 21 år. Påpekandet är i och för sig

riktigt. Men detta förhållande beror icke på en oklar gränsdragning mellan

skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter. Förklaringen

till nämnda förhållande är att 1944 års lagstiftning icke gäller

ifrågavarande grupper av sinnesslöa. Vad som behövs är sålunda, att det

som komplement till hittillsvarande lagstiftning tillkommer bestämmelser

rörande dessa grupper.

I motiveringen hänvisas vidare till ett uttalande av dr Anna-Lisa Annell,

vari hon säger sig sakna klarhet och reda även i vissa statsbidragsbestämmelser.

Vilka speciella bestämmelser som åsyftas framgår icke av motionen.

Det synes emellertid styrelsen, som om både dylika oklarheter och andra

svårigheter av olika art, som knappast kunna undgås, då en nyordning på

något område skall genomföras, böra kunna klarläggas och övervinnas på

administrativ väg. Sådana begynnelsesvårigheter motivera icke en utredning

rörande en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens

uppgifter och befogenheter.

Slutligen kan styrelsen icke underlåta att beröra ett yttrande i motiveringen

av innebörd att en undersökning bör ske, huruvida det kan vara till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35; bilagor.

17

gagn för sinnnesslövården i sin helhet, att överinseendet är anförtrott åt skolöverstyrelsen.

Då motionärerna i sin slutliga hemställan endast tala om en

klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens

uppgifter och befogenheter, synas de ha själva släppt denna sålunda mera

i förbigående uttalade tanke. Styrelsen anser sig emellertid med anledning

av yttrandet i fråga böra framhålla, att föreståndare och lärare vid centralanstalter

och externat med endast ett par undantag ha den uppfattningen,

att utbildningsanstalterna för bildbara sinnesslöa böra stå under skolöverstyrelsens

överinseende och att erfarenheterna från den visserligen korta tid

nämnda anstalter stått under denna myndighets överinseende endast ytterligare

styrkt föreståndare och lärare i denna deras uppfattning.

Då vad motionärerna anfört i motiveringen icke innehåller några verkliga

skäl för en utredning av den art, som påyrkas i motionen, får styrelsen

under hänvisning till vad i det föregående framhållits, avstyrka bifall till

motionärernas hemställan.

Göteborg den 28 mars 1946.

På styrelsens för Allmänna svenska föreningen för vården

om sinnesslöa och fallandesjuka vägnar:

GUSTAF WALLI.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 9 sand. 2 aud. Nr 35.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:392 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner dels med förslag till förordning örn ändring i förordningen den 30 maj 1941 s. 1 i texten