Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående en frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 162 i första kammaren av herr Andersson, Elon, m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

1946-06-04 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående en frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 162 i första kammaren av herr Andersson, Elon, m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1946 kl. 9 fm.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

en frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 162 i första kammaren av herr Andersson,

Elon, m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning rörande skapandet av former

för frivillig enskild tjänstepensionering utan användande av premiereservsystem.

Beträffande de skäl som åberopats till stöd för detta yrkande får utskottet

hänvisa till motionerna.

Frågan om beredande av pension åt i enskild tjänst anställda personer

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

I anledning av från olika organisationer av privatanställda under åren

1925 och 1926 gjorda framställningar örn lagstiftning i ämnet tillkallades

inom justitiedepartementet särskilda sakkunniga som framlade ett den 10

december 1927 dagtecknat utkast till lag om frivillig tjänstepensionering.

Förutsättning för tillämpning av den föreslagna lagstiftningen var, att utfästelse

örn pension förelåg från arbetsgivarens sida. Utkastet åsyftade att

skydda de anställdas rätt till utlovade pensionsförmåner samt att förbjuda

sådana inskränkningar i pensionsrätten, som kunde anses obehöriga. Över

utkastet bereddes åtskilliga myndigheter och korporationer tillfälle att yttra

sig. Dessa avstyrkte emellertid, att utkastet lades till grund för en lagstiftning

i ämnet. De sakkunniga överarbetade därefter utkastet samt framlade

den 8 september 1928 ett nytt utkast till lag om frivillig tjänstepensionering

(SOU 1929:3). Enligt beslut av Kungl. Majit den 18 december 1931 överlämnades

ifrågavarande betänkande till den s. k. kommittén angående

privatanställda, vilken skulle till vidare behandling och för avgivande av

förslag upptaga i betänkande! avhandlade spörsmål.

Vid 1935 års riksdag väcktes motioner, vari påkallades åtgärder till skydd

för att inom enskilda företag avsatta pensionsfonder foges i anspråk för

andra ändamål än det avsedda. Motionerna hänvisades till andra lagutskottet,

som i sitt utlåtande (nr 19) förklarade sig anse frågan örn att bereda

betryggande former för de privatanställdas pensionering böra lösas ur en
llihang

till riksdagens protokoll 19A6. !) sami. 2 aud. Nr 36. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

hetlig synpunkt under beaktande av förhållandena på hela det område, som

därav berördes. Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte hos Kungl.

Majit begära utredning av frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd

betryggande former för pensionering av anställda hos enskilda företag och

sammanslutningar. Riksdagen beslöt ock i enlighet därmed (riksdagens skrivelse

den 5 april 1935, nr 141).

Den 23 maj 1935 beslöt Kungl. Majit, att kommittén angående privatanställda

skulle befrias från ovannämnda uppdrag. Därefter anbefallde

Kungl. Majit den 15 november 1935 lagberedningen att avgiva utlåtande i

ärendet, såvitt detsamma berörde området för åt lagberedningen tidigare

lämnat uppdrag att verkställa utredning av frågan om revision av aktiebolagslagstiftningen

och vad därmed kunde äga sammanhang. Frågan i övrigt

skulle under samråd med lagberedningen utredas inom justitiedepartementet.

Vid 1936 års riksdag upptogs pensionsfrågan ånyo till behandling. I olika

motioner begärdes dels förnyad utredning av frågan om pensionering av

vissa grupper i enskild tjänst anställda personer och dels utredning rörande

de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas till

främjande av de privatanställdas pensionering.

Andra lagutskottet anförde i utlåtande (nr 57) över motionerna, att frågan

örn pensionering av personer anställda i enskild tjänst vid flera tillfällen

varit föremål för övervägande, därvid dock frågan örn betryggande former

för pensioneringen trätt i förgrunden. Emellertid vöre frågan om åtgärder i

övrigt för att främja pensioneringen av i enskild tjänst anställda av stor

social betydelse, därvid utskottet med uttrycket anställd i enskild tjänst avsåge

alla arbetstagare utan undantag, sålunda även kroppsarbetare. Åtgärder

i sådant syfte borde därför vidtagas, exempelvis för utveckling av den frivilliga

folkpensioneringen, för ökad anslutning till pensionskassor m. m.

Därvid borde emellertid iakttagas, att den obligatoriska folkpensioneringens

grundvalar icke rubbades. Utskottet hemställde därför, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att utredning måtte verkställas rörande

de åtgärder, som genom samhällets försorg lämpligen kunde vidtagas för

att främja pensionering av personer, anställda i enskild tjänst, samt att de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda, måtte framläggas för riksdagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (riksdagens skrivelse

den 27 juni 1936, nr 421).

Den 11 september 1936 bemyndigade Kungl. Majit chefen för justitiedepartementet

att tillsätta en kommitté, bestående av tre sakkunniga, att

verkställa utredning beträffande frågan örn pensionering av i enskild tjänst

anställda personer ävensom att utarbeta de författningsförslag, vartill utredningen

kunde föranleda.

I det anförande till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för nyssnämnda dag, vari direktiv lämnades för kommitténs arbete, anförde

chefen för justitiedepartementet bland annat:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

3

Liksom 1936 års riksdag utgår jag från att utredningen bör avse samtliga

grupper av i enskild tjänst anställda. Naturligen bör därvid särskild uppmärksamhet

ägnas sådana kategorier av dessa, vilka för närvarande äro

sämst lottade i pensionshänseende. Dit torde man i första hand få räkna

personer anställda i småföretag av varjehanda art ävensom kroppsarbetare.

Ehuru krav icke lära saknas på införande av bestämmelser örn skyldighet

för arbetsgivarna att, oavsett utfästelse av pension, ombesörja pensionering

av hos dem anställd personal, finner jag dock övervägande skäl tala för att

utredningen begränsas att avse åtgärder, som utan att rubba principen om

frivilliga pensionsutfästelser från arbetsgivarnas sida äro ägnade alt skapa

en tillfredsställande lösning av pensionsproblemet. Därvid bör undersökas

vilka åtgärder, som från det allmännas sida kunna vidtagas för att främja

utbredningen av den frivilliga pensioneringen, i främsta rummet genom

ytterligare utbyggnad av den frivilliga folkpensioneringen och ökad anslutning

lill pensionskassor.---

Den 10 februari 1937 framlade lagberedningen av motiv åtföljda förslag

till bland annat lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

samt till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken (SOU

1937:13). Proposition i ärendet avläts till 1937 års riksdag och bifölls av

riksdagen, varefter lagar i ämnet utfärdades den 18 juni 1937. Lagen örn

aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser avser att bereda skydd

för aktiebolags fondering av vinstmedel för pensionering av anställda hos

bolaget eller efterlevande till anställda. I detta syfte öppnar lagen möjlighet

för aktiebolag att i enkel ordning ernå bildandet av stiftelse, vars förmögenhet

må innestå såsom fordran hos bolaget, och söker även genom de till

lagen knutna övergångsbestämmelserna sörja för att hos aktiebolagen redan

avsatta pensionsfonder genom ombildning till stiftelser i största möjliga

omfattning föras in under lagen.

Den kommitté, som tillsatts den 11 september 1936, framlade den 28 juni

1938 betänkande med förslag till lag örn frivillig pensionering av i enskild

tjänst anställda (SOLI 1938:18). Även detta lagförslag blev vid remissbehandlingen

utsatt för stark kritik. 1 främsta rummet erinrades mot förslaget,

att en lagstiftning, som endast hade avseende å sådana arbetsgivare, som

frivilligt lämnade pensionsutfästelser, men däremot icke å arbetsgivare, som

underläto att lämna utfästelser, skulle kunna komma att verka i motsatt

riktning mot den avsedda.

I en den 8 oktober 1938 dagtecknad framställning till chefen för handelsdepartementet

anförde försäkringsutreclningen, att enligt utredningens uppfattning

en särskild utredning rörande det framtida ordnandet av anställdas

och arbetares pensionering vöre erforderlig. Utredningen behandlade i sin

framställning de svårigheter med avseende å fonderingen som det alltmer

ökade livförsäkringsväsendet förde med sig. Placeringsbehovet vore i ständigt

stigande. Det funnes även tecken som tydde på att livförsäkringsverksamheten

kunde komma alt länkas in på banor, medförande en ännu större

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

och snabbare tillväxt av de tekniska reserverna än som dittills varit fallet.

Utredningen framhöll härutinnan, att tjänstepensioneringen redan visat en

stark tillväxt av försäkringens reserver. Vidare fortsatte utredningen:

En pensionsförsäkring, som däremot ännu befinner sig i sin linda, är

arbetarpensioneringen. Såvitt nu kan bedömas torde den tid ej vara långt

avlägsen, då även frågan om arbetares pensionering på allvar kommer att

upptagas. Örn så sker, torde det få anses uppenbart, att ifrågavarande pensionering

mycket snabbt kommer att genomföras för betydande grupper av

den kroppsarbetande befolkningen, vilket i sin ordning skulle medföra en

ny och utomordentligt stark ökning av placeringsbehovet samtidigt med att

ökade svårigheter komma att uppstå i fråga om bestämmandet av den räntefot,

som bör läggas till grund för beräkning av premier och premiereserv.

Det torde utan vidare vara klart, att, även om genom en liberalisering av

nuvarande placeringsbestämmelser en viss lättnad för tillfället kan åstadkommas,

verkningarna av en utvidgning av placeringsområdet skulle komma

att mycket snabbt neutraliseras på grund av de betydande fonder en

arbetarpensionering skulle komma att kräva.

Med nuvarande anordningar kan en pensionsförsäkring, byggd på frivillig

grund, icke ordnas utan reservbildning enligt kända tekniska principer. Får

arbetarpensioneringen större omfattning, vilket torde vara att vänta, kommer

därför resultatet att bli en enorm fondbildning, i stort sett jämförlig

med den som en på premiereservsystemet uppbyggd allmän folkpensionering

skulle kräva. Bortsett från spörsmålet om försäkringens karaktär av

frivillig eller obligatorisk, skulle vi stå inför i huvudsak samma problem,

som förelåg för 1928 års pensionsförsäkringskommitté. Som bekant resulterade

kommitténs prövning i ett förslag, som innebar en genomgripande

reform av den existerande invaliditets- och ålderdomsförsäkringen, varigenom

premiereservsystemet skulle ersättas med ett fördelningssystem —- en reform, som senare vunnit statsmakternas godkännande.

Inför de nya komplikationer, som — därest icke själva placeringsmöjligheterna

undergå en fullständig omvandling —- komma att uppstå vid en

ytterligare utökning av pensionsförsäkringen, torde det bli nödvändigt att

ingående överväga frågan, huruvida det är möjligt vidtaga åtgärder, som

förebygga en utveckling av denna försäkring efter linjer, som — såvitt nu

kan bedömas — senare kunna visa sig oframkomliga. De alternativ, som

överhuvud stå till buds för ordnande av en pensionering för anställda och

arbetare äro

1) en pensionering av anställda och arbetare uppbyggd med fondering i

överensstämmelse med premiereservsystemet sådant detta hittills tillämpats

inom livförsäkringsväsendet,

2) en pensionering uppbyggd enligt i huvudsak samma linjer men med

tillämpande av väsentligt friare bestämmelser rörande placeringen och

3) en pensionering ordnad efter sådana linjer, att finansieringen kan i

stort sett ske efter principerna för ett fördelningssystem eller i varje fall utan

den betydande fondbildning premiereservsystemet kräver.

I fortsättningen anfördes, att de olika alternativ, som inrymdes under

tredje punkten, inbegrepe såväl en lösning av problemet genom en i lag

föreskriven obligatorisk pensionsförsäkring för anställda och arbetare som

vinnandet av det åtrådda syftet på andra vägar, exempelvis genom en av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

5

näringslivets egna organisationer ordnad pensionering. Vidare uttalades,

att en av utredningens ordförande verkställd undersökning syntes giva vid

handen, att några oöverkomliga svårigheter av teknisk eller organisatorisk

ari icke syntes föreligga att genomföra en på ett fördelningssystem uppbyggd

obligatorisk pensionsförsäkring för anställda och arbetare. Då emellertid

försäkringsutredningen tillkallats för helt andra uppgifter än de sålunda

berörda, hemställde utredningen, att departementschefen ville vidtaga

åtgärder för utredning av i framställningen omförmälda spörsmål.

I anledning av en vid 19AA års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 7, av herr Åkerström, anhöll riksdagen efter hemställan av andra

lagutskottet i skrivelse till Kungl. Majit om en förutsättningslös utredning

angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk pensionering av

i enskild tjänst anställda. Såsom motivering för denna hemställan anfördes

i utskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 47:

För anställda tillhörande tjänstemannakategorierna har inom näringslivet

frivillig pensionering ordnats i betydande utsträckning. Arbetsgivarna ha

ofta visat stort intresse härför och lämnat avsevärda bidrag till kostnaderna.

Särskilt under det senaste årtiondet har ordnandet av pensionsfrågan för

tjänstemännen tagit en allt större omfattning. Säkerställandet av pensionerna

har skett på olika sätt, framförallt genom försäkring i Svenska personal-pensionskassan.

Det finns dock alltjämt många tjänstemän, för vilka

pensionsfrågan ej blivit löst. Vad angår den största gruppen av arbetstagare

i enskild tjänst, de egentliga arbetarna, förekommer ordnad pensionering

endast i begränsad utsträckning.

Även örn vissa förhoppningar skulle kunna hysas, att pensionsfrågan så

småningom i full utsträckning kan lösas genom överenskommelse mellan

arbetsmarknadens parter själva, är det enligt utskottets mening föga sannolikt,

att ett sådant resultat avtalsvägen kan uppnås inom överskådlig

framtid.

Såsom framgår av vad ovan anförts har frågan örn vilka åtgärder som

från det allmännas sida kunna vidtagas till främjande av i enskild tjänst

anställdas pensionering vid några tillfällen varit föremål för utredning. Utredningarna

lia emellertid begränsats till att avse pensionering genom frivilliga

pensionsutfästelser från arbetsgivarnas sida och åtgärder för tryggande

av dessa utfästelser.

De förslag, i vilka dessa utredningar resulterat, ha under remissbehandlingen

därav mött mycket stark kritik. I främsta rummet har invänts, att

en lagstiftning, som endast hade avseende å sådana arbetsgivare vilka frivilligt

lämnade pensionsutfästelser, men däremot icke å arbetsgivare som

underläto att lämna dylika utfästelser skulle få den effekten, att arbetsgivarnas

benägenhet ali ordna de anställdas pensionering snarare komme att

minska än öka.

Det vill enligt utskottets mening synas som örn den sålunda framförda

anmärkningen icke saknar fog. Örn så är förhållandet, uppkommer emellertid

frågan, huruvida man, i .stället för att undersöka vilka åtgärder som

skulle kunna vidtagas för att främja den frivilliga pensioneringen, bör taga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

linder övervägande spörsmålet om obligatorisk pensionering av i enskild

tjänst anställda.

Även omständigheter av försäkringsteknisk natur föranleda emellertid till

antagande, att det är tveksamt, örn pensionsfrågan i längden kan lösas utan

att en obligatorisk pensionering genomföres. Utskottet vill härutinnan

framhålla, att en livränteförsäkring med frivillig anslutning måste vara baserad

på det s. k. premiereservsystemet, som innebär, att försäkringsgivaren

vid varje tidpunkt skall kunna redovisa tillgångar motsvarande kapitalvärdet

av sina förpliktelser mot de försäkrade. Dessa tillgångar skola avskiljas på

betryggande sätt enligt särskilda i lagen örn försäkringsrörelse givna regler.

I en den 8 oktober 1938 dagtecknad, till chefen för handelsdepartementet

ingiven skrivelse, som innehöll begäran om utredning rörande det framtida

ordnandet av anställdas och arbetares pensionering, har försäkringsutredningen

såsom ovan anförts behandlat de svårigheter med avseende å fonderingen

som det alltmer ökade livförsäkringsväsendet medfört. Därest arbetarpensioneringen

komme att vinna ökad utbredning, skulle detta enligt utredningen

medföra en ny och utomordentligt stark ökning av placeringsbehovet,

enär en frivillig pensionsförsäkring icke syntes kunna uppbyggas

annat än på premiereservsystemet. Utredningen erinrade om att samma

problem förelegat för 1928 års pensionsförsäkringskommitté samt att i 1935

års folkpensioneringslag premiereservsystemet därför slopats och ersatts

nied ett s. k. fördelningssystem. Såsom en möjlighet att ordna en pensionering

för anställda och arbetare nämnde utredningen en pensionering ordnad

efter sådana linjer, att finansieringen i stort sett kunde ske efter principerna

för ett fördelningssystem eller i varje fall utan den betydande fondbildning

premiereservsystemet krävde. Denna möjlighet inbegrepe såväl en

lösning av problemet genom en i lag föreskriven obligatorisk pensionsförsäkring

för anställda och arbetare som vinnandet av det åtrådda syftet på

andra vägar, exempelvis genom en av näringslivets egna organisationer ordnad

pensionering.

Ehuru utskottet inser, att stora svårigheter äro förenade med genomförandet

av en obligatorisk pensionering, anser utskottet likväl, att de omständigheter

som här ovan åberopats utgöra ett starkt stöd för att en förutsättningslös

utredning angående denna fråga bör komma till stånd.

Pensionsfrågan torde i första hand böra betraktas såsom ett spörsmål av

ekonomisk art. I princip torde vid en obligatorisk pensionering kostnaderna

för pensioneringen böra täckas genom bidrag såväl från arbetsgivare som

från anställda. Vid en utredning i ämnet måste givetvis beaktas, å ena sidan,

att företagarna icke utsättas för en ekonomisk belastning, som icke rimligen

bör ifrågakomma, och å andra sidan, att arbetarens avgifter med beaktande

jämväl av hans övriga utgifter för sin sociala försäkring icke bliva för betungande.

Vad angår de med obligatorisk pensionering förenade svårigheterna av

teknisk och organisatorisk art har försäkringsutredningen i nyssnämnda

skrivelse till chefen för handelsdepartementet gjort gällande, att några oöverkomliga

sådana svårigheter icke syntes vara för handen.

Vid prövningen, huruvida en obligatorisk pensionering bör införas, uppstå

en mångfald spörsmål angående bl. a. pensionernas avvägning, pensionsavgifternas

storlek, pensionsåldern, pensioneringens anordnande som en ren

ålderdomspensionering, ren invaliditetspensionering eller en kombinerad

ålderdoms- och invaliditetspensionering samt frågan örn pensionen bör örn
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr 36.

7

fatta förutom egenpension jämväl familjepension. En särskilt betydelsefull

fråga är den ifrågasatta pensioneringens förhållande till folkpensioneringslagen,

särskilt till dess bestämmelser örn privilegierad inkomst och om frivillig

folkpensionering. Att här angiva några närmare riktlinjer i nu omförmälda

hänseenden kan icke ifrågakomma.

Folkpensioneringslagstifbringen befinner sig som bekant för närvarande

under revision. Den av utskottet förordade utredningen måste givetvis i

väsentlig grad taga hänsyn till den omgestaltning av folkpensioneringen,

som sålunda torde komma att äga rum. På grund härav skulle kunna

ifrågasättas, huruvida icke utredningen bör anstå i avvaktan på revisionen

av folkpensioneringslagstiftningen. Spörsmålet om obligatorisk pensionering

av i enskild tjänst anställda är emellertid så viktigt och svårlöst, att utredningen

därom bör komma till stånd snarast möjligt. Det är uppenbart, att

en hel del förarbeten kunna utföras, innan statsmakterna tagit slutlig ståndpunkt

till frågan om ändringar i folkpensioneringslagen.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Tjänstepensionsutredningen har i sitt den 9 februari 1946 avgivna betänkande

(SOU 1946:26) angående tjänstepensionsförsäkringens organisation

icke gått in på frågan om övergång till ett annat system för den kollektiva

tjänstepensionsförsäkringen än premiereservsystemet. Behandlingen av

denna fråga borde enligt tjänstepensionsutredningen ankomma på försäkringsutredningen.

Den 1 april 1946 har försäkringsutredningen avgivit betänkande (SOU

1946: 33 och 34) med förslag till lag örn försäkringsrörelse m. m. I nämnda

lagförslag har i 345 § upptagits ett stadgande, enligt vilket Konungen beträffande

tjänstepensionsförsäkring må, där sådant finnes från allmän synpunkt

ändamålsenligt, medgiva avvikelser från vad lagen innehåller beträffande

premiereserv och redovisning av försäkringsfond. I motiveringen till

detta stadgande anföres bl. a. (SOU 1946: 34 s. 93 o. f.):

Med tjänstepensionsförsäkring förstås här en verksamhet, som avser att

genom försäkring trygga den med tjänst förenade rätten till pension, antingen

för den anställde själv (egenpension) eller vid hans frånfälle för änka

och minderåriga barn (familjepension).

Tjänstepensionsförsäkring meddelas för närvarande dels individuellt, dels

kollektivt. Den individuella tjänstepensionsförsäkringen skiljer sig föga med

avseende på organisation och utformning från annan enskild pensionsförsäkring

och erfordrar icke andra tekniska anordningar än vanlig livförsäkring.

Den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen däremot arbetar med försäkringsavtal

av annan art än individuell försäkring. Dessa avtal förutsätta

kollektiv anslutning av sådana anställda hos en arbetsgivare som tillhöra en

viss tjänstemannagrupp. Kollektiv tjänstepensionsförsäkring bedrives för

närvarande huvudsakligen av SPP men även av olika livförsäkringsbolag.

Dock har endast SPP erhållit stadfästelse å sådana försäkringstekniska

grunder där hänsyn icke eller endast delvis tagits lill familjeförhållandena

i det enskilda fallet, medan livförsäkringsbolagen baserat verksamheten på

grunder av samma art som tillämpas inom individuell försäkring.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Genom beslut den 22 september 1944 tillkallade dåvarande chefen för

handelsdepartementet fem utredningsmän (tjänstepensionsutredningen) att

verkställa utredning rörande riktlinjerna för ett framtida ordnande av

tjänstepensionsförsäkringen. Enligt direktiven skulle denna utredning i första

hand avse de organisatoriska frågorna, men örn utredningsmännen funno

anledning därtill, borde frågan om övergång till annat system än premiereservsystemet

samt därmed sammanhängande spörsmål upptagas till behandling.

Eftersom frågor rörande tjänstepensionsförsäkringens tekniska

system även falla inom försäkringsutredningens uppdrag, har en överläggning

ägt rum mellan tjänstepensionsutredningen och försäkringsutredningen.

Därvid har överenskommits att, eftersom det tekniska problemkomplexet

icke bör splittras, detta i sin helhet skulle behandlas inom försäkringsutredningen.

De tekniska bestämmelserna i nu gällande lag, bl. a. bestämmelserna rörande

premiereserven och därmed sammanhängande fonderingsspörsmål,

taga icke hänsyn till den kollektiva tjänstepensionsförsäkringens egenart, vilket

innebär, att samma bestämmelser som gälla för vanlig individuell livförsäkring

tillämpas även beträffande nämnda tjänstepensionsförsäkring.

Denna försäkringslagstiftningens ståndpunkt torde huvudsakligen bero

därpå att man vid tiden för försäkringslagens tillkomst år 1917 ännu icke

hade fått blicken öppen för betydelsen av fonderingsfrågan inom tjänstepensionsförsäkringen.

Ett liknande förhållande har förekommit inom folkpensioneringen.

När sålunda ålderdomsförsäkringskommittén år 1912 framlade

sitt förslag till allmän invaliditets- och ålderdomsförsäkring, förutsattes

såsom självklart, att en fondbildning skulle åstadkommas enligt premiereservsystemet,

alltså enligt samma teknik som utbildats inom den enskilda

livförsäkringen. Först mot slutet av 1920-talet blev man av olika anledningar

mera allmänt på det klara med olämpligheten av denna konstruktion.

Med den nya lagstiftning beträffande folkpensioneringen, som genomfördes

fr. o. m. år 1935, avstod man också från premiereservsystemets teknik på

detta område.

Med hänsyn till att den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen i tekniskt

hänseende företer betydelsefulla särdrag, kunna de regler som gälla vanlig

livförsäkring icke utan vidare göras tillämpliga på den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen.

De avvikelser, som här äro betingade av omständigheterna,

skola i det följande närmare utvecklas. Redan i detta sammanhang

må dock framhållas att den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen, som är

nära anknuten till modernt samfunds- och organisationsliv, för närvarande

befinner sig i ett skede, där man saknar tillräckligt säkra hållpunkter för

ett bedömande, vilka vägar som med avseende på tekniken äro mest ändamålsenliga

för den fortsatta utvecklingen. Med hänsyn såväl härtill som till

omständigheter, vilka beröras i det följande, är det av vikt att försäkringen

kan anpassas efter den ekonomiska och organisatoriska utvecklingen på

samhällslivets område. Den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen är i gällande

lag underkastad samma allmänna bestämmelser som gälla för vanlig

livförsäkring. Enligt utredningens förslag har denna princip bibehållits; härtill

har dock, i syfte att underlätta nämnda anpassning, knutits det viktiga

förbehållet att Kungl. Majit skall äga medgiva sådana avvikelser som prövas

skäliga såvitt angår grunderna för beräkning av premier och premiereserv

ävensom redovisningen av försäkringsfonden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andro lagutskottets utlåtande nr 36.

9

Beträffande frågan om avvikelser från de för livförsäkring föreslagna bestämmelserna

rörande premier och premiereserv må anföras följande. Premiereservsystemet

är nödvändigt inom varje på frivillig anslutning uppbyggd

individuell pensionsförsäkring och annan livförsäkring. Det är numera allmänt

erkänt, att detta system icke är nödvändigt inom försäkring med obligatorisk

anslutning, där man kan räkna med att erforderliga försäkringsavgifter

alltid skola inflyta. Utredningen bortser här från att tjänstepensionsförsäkringen

kan bliva obligatorisk, i vilket fall de tekniska frågorna kunna

lösas efter andra linjer än inom en frivillig försäkring. Emellertid finner utredningen

det icke uteslutet, att en kollektiv tjänstepensionsförsäkring kan

växa fram under sådana förhållanden att man med hög grad av sannolikhet

kan räkna med praktiskt taget allmän anslutning inom exempelvis industrien

i dess helhet eller inom mera betydande näringsorganisationer. Skulle så bli

fallet, har man erhållit en anslutning till denna försäkring som med hänsyn

till frågan örn erforderligheten av ett premiereservsystem mera motsvarar

den obligatoriska än den frivilliga försäkringstypen. I en dylik situation kan

enligt utredningens mening föreligga trygghet för att avtalade pensioner

komma att utbetalas, även om avvikelser medgivas från det renodlade

premiereservsystemet. Under förutsättning att sådan trygghet är för handen,

skall enligt utredningens förslag Kungl. Majit äga medgiva avvikelser från

lagens föreskrifter i berörda hänseende. Härvid måste emellertid tillses, att

principen örn tjänstepensionens oantastbarhet upprätthålles och att sålunda

en i förtid avgående försäkringstagare gottgöres ett avgångsvärde eller erhåller

ett fribrev, vars storlek på skäligt sätt avväges.

Medgives avsteg från lagens föreskrifter rörande premiereservsystemet och

därmed följande fondbildning, nödvändiggör detta avvikelser även i fråga

örn grunderna för beräkning av premier. Om den fondbildning, som är nödvändig

enligt premiereservsystemets teknik, minskas, måste nämligen en

större del av de inflytande premierna tagas i anspråk för direkt finansiering

av utgående pensioner, vilket kommer att få återverkningar i fråga örn

premieberäkningen.

Den omständigheten att försäkringsfonden växer mycket snabbt och uppnår

en oerhörd storlek i ett på grundval av premiereservsystemet uppbyggt

pensionsväsende inger starka betänkligheter mot att oförändrat behålla detta

fonderingssvstem i andra fall än då detsamma är nödvändigt. Vid en fondbildning,

som medför behov av större investeringar än som kunna assimileras,

skulle den trygghet, som ett försiktigt ränteantagande i premie- och

premiereservgrunderna avser, visa sig vara en illusion. Med lägre antagen

räntefot följer nämligen i premiereservsystemet större fondering och möjligheten

att finna räntabel placering beskäres därigenom ytterligare, vilket i

sin ordning medför sänkt räntenivå med ännu .större fondering o. s. v. Det

är icke minst med hänsyn härtill av betydelse, att den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen

såvitt möjligt ordnas utan den ytterst starka fondbildning

premiereservsy.slörnet kräver.

Beträffande arten av de värdehandlingar, vari försäkringsfonden skall

redovisas, kunna skill anföras till förmån för avvikelser från de för vanlig

livförsäkring föreslagna placeringsbestämmelserna. Om tjänstepensionsförsäkringen

ordnas genom en stiftelse, kunna de härför erforderliga medlen

kvarstå i arbetsgivarens rörelse — ett förhållande som enligt utredningens

mening emellertid kan medföra betydande olägenheter ur trygghetssynpunkt.

framför allt i sådana fall där stiftelsens ekonomi iir beroende av arbetsgiva
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

Utskottet.

rens åtgärder. Däremot synes ingen erinran kunna resas mot att pensioneringsmedlen

i viss utsträckning kvarstå hos arbetsgivaren för den händelse

tjänstepensioneringen ordnas i ett särskilt härför avsett försäkringsbolag,

vilket har möjlighet och givetvis även skyldighet att pröva de av arbetsgivaren

utfärdade förbindelserna med hänsyn till säkerheten. Medgivande

till avvikelse från lagens placeringsbestämmelser synes lämpligen kunna ges

i den formen, att bolag för kollektiv tjänstepensionsförsäkring skall äga rätt

att utöver den fria placering, som föreslås gälla för samtliga livförsäkringsbolag,

redovisa ytterligare en viss del av försäkringsfonden i skuldförbindelser

utfärdade av arbetsgivare som äro anslutna till försäkringsbolaget.

Storleken av en dylik skuldförbindelse bör maximeras till viss del av premiereserven

för de hos vederbörande arbetsgivare anställda, vilka omfattas

av tjänstepensionsförsäkring i bolaget.

En tjänstepensionsförsäkring måste enligt gällande lag om försäkringsrörelse

vara baserad på premiereservsystemet, innebärande att försäkringsgivaren

skall kunna redovisa tillgångar motsvarande kapitalvärdet av sina

förpliktelser mot de försäkrade. Dessa tillgångar skola placeras på betryggande

sätt enligt vissa i lagen angivna regler.

Premiereservsystemet vid tjänstepensionering medför otvivelaktigt betydande

olägenheter. Såsom motionärerna anfört är systemet förenat med till

en början mycket höga kostnader. Dessutom leder systemet ju mer pensionsförsäkringen

vinner utbredning till en allt större ansvällning av fonderna,

som i sin tur medför ökade svårigheter att placera medlen och bestämma den

räntefot som skall ligga till grund vid beräkning av premier och premiereserv.

Inom försäkring med obligatorisk anslutning, där man kan räkna med att

försäkringsavgifter alltid skola inflyta i den utsträckning som erfordras för

att utfästa pensioner skola kunna utbetalas, är premiereservsystemet icke

nödvändigt. Detta beaktades vid den reformering av folkpensioneringen som

genomfördes år 1935, då man frångick det i den tidigare lagstiftningen på

området tillämpade premiereservsystemet.

Motionärerna ha nu framkastat tanken, att man skulle kunna frångå premiereservsystemet

utan att därför behöva avvika från principen örn en på

frivillighetens grund uppbyggd pensionering. Genom stöd från statens sida

skulle kunna bildas en garantiförening, i vilken enskilda företag inginge

såsom medlemmar och därvid erhölle en »garantiförsäkring» mot eventuell

framtida betalningsoförmåga i fråga om efter vissa regler fastställda åldersoch

invaliditetspensioner åt anställda ävensom änke- och pupillpensioner åt

efterlevande. Medlemmarna kunde exempelvis åtaga sig att med högst ett

visst belopp — som för var och en av dem fixerades i relation till detta företags

egna pensionsförpliktelsers kapitalvärde —- ansvara för utbetalande av

pensioner åt personal i företag, som i framtiden skulle visa sig icke kunna

fullgöra sina ifrågavarande förpliktelser. Eventuellt kunde en viss inträdespremie

fastställas. Den rena »katastrofrisken» — vid betalningsoförmåga fölen

väsentlig del av de ekonomiskt verksamma företagen i landet — vore det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

11

naturligt att staten övertoge. Denna i och för sig mycket obetydliga risk

skulle nämligen kunna verka avskräckande på mycket solida företag och

eventuellt även på andra, när fråga uppkomme om deras inträde i föreningen.

De av motionärerna sålunda skisserade riktlinjerna ha utan tvivel sitt

mycket stora intresse för lösningen av frågan om de privatanställdas pensionering.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att försäkringsutredningen i

sitt den 1 april i år avgivna betänkande med förslag till lag om försäkringsrörelse

m. m. föreslagit, att i lagen upptages en bestämmelse, enligt vilken

Konungen, där sådant finnes från allmän synpunkt ändamålsenligt, må beträffande

tjänstepensionsförsäkring medgiva avvikelser från vad lagen innehåller

beträffande premiereserv och redovisning av försäkringsfond. Försäkringsutredningen

har i motiveringen till detta stadgande framhållit, att en

kollektiv tjänstepensionsförsäkring kan komma att växa fram under sådana

förhållanden att man med hög grad av sannolikhet kan räkna med praktiskt

taget allmän anslutning inom exempelvis industrien eller inom mera betydande

näringsorganisationer. Skulle så bli fallet hade man erhållit en anslutning

till denna försäkring som med hänsyn till frågan om erforderligheten

av ett premiereservsystem mera motsvarade den obligatoriska än den

frivilliga försäkringstvpen. I en dylik situation kunde enligt utredningens

mening föreligga trygghet för alt avtalade pensioner bomme att utbetalas,

även örn avvikelser medgåves från det renodlade premiereservsystemet. Utredningen

anförde i fortsättningen beträffande frågan örn avvikelse från reglerna

om tillgångarnas placering, att pensioneringsmedlen under vissa förutsättningar

borde kunna få kvarstå hos arbetsgivaren. Medgivande till en

dylik avvikelse från placeringsbestämmelserna i lagen syntes kunna givas :

den formen, att försäkringsgivaren finge redovisa viss del av försäkringsfonden

i skuldförbindelser utfärdade av arbetsgivare som vore anslutna till

försäkringsinrättningen. Storleken av dylik skuldförbindelse borde maximeras

till viss del av premiereserven för de hos vederbörande arbetsgivare anställda,

vilka omfattades av försäkringen. — Försäkringsutredningen har

sålunda, ehuru den icke behandlat den i motionerna berörda frågan örn

statsgaranti, givit uttryck åt en tankesom är närbesläktad med motionärernas.

Ehuru motionärernas förslag innefattar ett beaktansvärt uppslag, skulle

likväl genomförandet av förslaget såsom motionärerna själva påpekat vara

förenat med vissa svårigheter. Givetvis bleve det sålunda svårt att verkställa

urvalet av de företag som skulle tillåtas att inträda i den föreslagna

garantiföreningen. Påfallande svaga företag skulle troligen icke kunna tillåtas

inträda. En annan svårighet uppkomme, när ett företag, som vore medlem

av föreningen, gjorde förluster och bleve svagt utan att tidigare ha varit det.

Motionärerna framhålla, att i dylikt fall företaget i fråga troligen icke utan

särskild prövning skulle kunna erhålla garanti för nyanställd personal,

överhuvud taget skulle ett förverkligande av motionärernas projekt innebära,

att staten iklädde sig garanti för pension åt personal, anställd i solida

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

företag, under det att arbetstagare med mindre tryggad anställning icke

skulle komma i åtnjutande av sagda förmån.

Efter hemställan av andra lagutskottet anhöll 1944 års riksdag i skrivelse

till Kungl. Majit om utredning angående möjligheten och lämpligheten aven

obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande i ärendet framhöll utskottet, att det syntes föga sannolikt

att en lösning av de anställdas pensionering inom överskådlig framtid

skulle kunna komma till stånd genom överenskommelse mellan parterna på

arbetsmarknaden. Utskottet påpekade även de svårigheter med avseende å

fondbildningen som med bibehållande av premiereservsystemet skulle uppkomma

därest tjänstepensioneringen vunne ökad utbredning.

Det synes utskottet som örn spörsmålet angående obligatorisk pensionering

av arbetstagare i enskild tjänst bör närmare undersökas, innan det av motionärerna

framlagda förslaget göres till föremål för mera ingående prövning.

Vid den utredning angående förstnämnda spörsmål, varom framställning

enligt vad nyss anförts gjorts av 1944 års riksdag och som torde komma

till stånd efter antagande av ny folkpensioneringslag, torde för övrigt även

kunna uppkomma frågeställningar som äro ägnade att bidraga till belysning

av det i motionerna behandlade problemet. Det synes även lämpligt att avvakta

de åtgärder som komma att vidtagas i anledning av försäkringsutredningens

förut angivna lagförslag, innan genomförbarheten av motionärernas

förslag närmare undersökes. Måhända kunde det även vara av ett visst värde

att dessförinnan inhämta någon erfarenhet, huru den nya folkpensioneringslagen

kommer att verka i sin praktiska tillämpning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Wistrand, Forslund,* Björkman,* Nils

Elowsson, Hallagård, Uhlén och Englund;

från andra kammaren: herrar Ryberg, Andersson i Gisselås, fru Västberg,* herrar

Lundberg, Andersson i Alfredshem* och Jacobsson i Igelsbo.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36.

13

Reservation

av herrar Englund och Jacobsson i Igelsbo, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

En tjänstepensionsförsäkring etc.---(lika med utskottet)---

angivna regler.

Premiereservsystemet vid etc.---(lika med utskottet)---och

premiereserv.

Inom försäkring etc.---(lika med utskottet)---tillämpade

premiereservsystemet.

Motionärerna ha etc.---(lika med utskottet)--— i föreningen.

De av etc.---(lika med utskottet)---med motionärernas.

Ehuru motionärernas förslag innefattar ett beaktansvärt uppslag, skulle

likväl genomförandet av förslaget såsom motionärerna själva påpekat vara

förenat med vissa svårigheter. Givetvis bleve det sålunda svårt att verkställa

urvalet av de företag som skulle tillåtas att inträda i den föreslagna

garantiföreningen. Påfallande svaga företag skulle troligen icke kunna tillåtas

inträda. En annan svårighet uppkomme, när ett företag, som vore medlem

av föreningen, gjorde förluster och bleve svagt utan att tidigare ha varit det.

Motionärerna framhålla, att i dylikt fall företaget i fråga troligen icke skulle

kunna erhålla garanti för nyanställd personal. Det kan emellertid förmodas,

att det ena eller andra av dessa hinder för att vinna sådan garanti kommer

att föreligga blott i fråga örn ett relativt ringa antal anställningar.

Beträffande möjligheterna i övrigt att vinna anslutning till en frivillig

pensionering efter de av motionärerna angivna riktlinjerna må anföras följande.

Efter hemställan etc.---(lika med utskottet)---ökad ut
bredning.

Det utlåtande, som nyligen avgivits av försäkringsutredningen, har ytterligare

framhävt sistnämnda svårigheter. Investeringspolitiska skäl av betydande

styrka tala enligt utredningen mot en ytterligare avsevärd vidgning

av den frivilliga tjänstepensionsförsäkringen under bibehållande av de hittillsvarande

kraven beträffande premiereserv och redovisning av försäkringsfond.

Det kan därför förmodas, att försäkringsutredningens förslag

att i lagen medgiva undantag från dessa krav kommer att bli föremål för

ingående prövning vid den depar temén tala bearbetningen av försäkringsutredningens

betänkande. Tilläventyrs kan det visa sig ändamålsenligt att

redan i sammanhang därmed pröva det förslag till konkret utformning av

en sådan tjänstepensionsförsäkring, som framlagts av motionärerna.

Enligt försäkringsutredningen bör det sålunda icke endast vara möjligt

att åstadkomma en frivillig tjänstepensionering, som icke är bunden av de

hittillsvarande reglerna rörande premiereserv och redovisning av försök
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 3G.

ringsfond, utan det är också önskvärt att en sådan kommer lill stånd.

Också andra omständigheter synas giva vid handen, att en av dessa regler

obunden frivillig tjänstepensionsförsäkring numera kan väntas giva för de

anställda värdefulla resultat. Den reform av folkpensioneringen, som riksdagen

under den närmaste tiden torde komma att godtaga, kan genom den

utformning, den i tvenne hänseenden vunnit, väntas öka benägenheten hos

parterna på arbetsmarknaden att träffa överenskommelse om sådan tjänstepensionering.

Storleken av folkpensionens grundbelopp minskar sålunda

storleken av de tillskott, som påkalla en täckning genom den frivilliga pensioneringen.

Bortfallet av behovsprövningen i fråga om grundbeloppet ger

vidare en helt annan effekt åt den frivilliga pensionen än tidigare. För den

händelse, att det icke skulle visa sig möjligt eller lämpligt att redan vid den

departementala bearbetningen av försäkringsutredningens betänkande underkasta

motionärernas yrkande en tillräckligt ingående prövning, föreligger

det därför enligt utskottets mening skäl att förorda en sådan vidgning

av direktiven för den i 1944 års riksdagsskrivelse förordade, men icke ännu

påbörjade utredningen rörande pensionering av i enskild tjänst anställda,

att denna utredning även och i första hand må avse möjligheten och sättet

att nå väsentliga resultat genom en frivillig pensionering utformad enligt de

riktlinjer, vilka angivits av motionärerna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner ville i

skrivelse till Konungen anhålla, att de synpunkter, som ovan

anförts, måtte vinna beaktande vid den departementala

handläggningen av försäkringsutredningens betänkande

(1946: 33 och 34) och vid utformningen av direktiven för

den utredning angående pensionering av i enskild tjänst anställda,

varom 1944 års riksdag hemställt.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617091

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.