Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
1946-06-07 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats
till lagutskott.
Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 264, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen
dels att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet samt
2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)
örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,
dels ock att medgiva att den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må för
budgetåret 1946/47 överskridas med högst 50 000 kronor.
Propositionen har såvitt angår förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet hänvisats till lagutskott och behandlats
av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats i fråga om
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 om
inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar till konstitutionsutskottet
och i fråga örn överskridande av viss anslagspost till statsutskottet.
Det av andra lagutskottet behandlade lagförslaget är av följande lydelse:
Lag
örn övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §•
I syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet
skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskild undersökning.
Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet).
Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 38.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.
2 §.
Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt
annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet
anmäla av honom ingånget eller eljest biträtt kartellavtal
eller annan liknande konkurrensbegränsande överenskommelse, som berör
pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande den
som yrkesmässigt
utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med
in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,
överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,
upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller
utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets
tillstånd.
Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana
yrkesutövare.
3 §•
Anmaning må avse jämväl överenskommelse, som föreligger vid viss framtida
tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.
4 §•
Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom
av övriga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.
Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan
fogas fullständig redogörelse för innehållet.
5 §•
över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid särskild
undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall
föras register (kartellregister).
Om särskild undersökning.
6 §•
Finner övervakningsmyndighet beträffande verksamhet, som i 2 § avses,
anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller föreligga
eljest särskilda skäl därtill, äger myndigheten besluta att verksamheten
skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten av konkurrensbegränsning
och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,
omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
7 §•
För undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren
att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens
och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen,
samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.
Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av
teknisk natur.
Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.
8 §.
Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens
fullföljande erforderligt, äger övervakningsmyndighet förelägga
jämväl annan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i
den utsträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där
sägs.
Allmänna bestämmelser.
9 §•
Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 eller 8 § äger övervakningsmyndighet
utsätta vite.
10 §.
Underlåter någon att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i
2 § sägs, eller lämnar någon vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 §
avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med
dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse
i högst sex månader.
Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning,
varom i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt
för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han
under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han
begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller
för att göra skada.
Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast
efter angivelse av målsäganden.
11 §•
Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §,
eller örn brott, som i 10 § sägs, och finnes målets offentliga handläggning
kunna för någon medföra skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande,
må domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda
dörrar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
A
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
12 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
13 §.
Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, äger
att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.
14 §•
över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen
inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är stadgad.
15 §.
Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning
av denna lag.
Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.
Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall
sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som
inletts innan den nya lagen trätt i kraft.
Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för det
framlagda förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning inom
näringslivet får utskottet hänvisa till propositionen.
Inledning.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, vilken tillkallades genom
Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944, har med skrivelse den 21 september
1945 framlagt ett betänkande (SOU 1945:42) med bl. a. förslag till
lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.
över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,
nämnden för konjunkturinstitutet, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd,
fullmäktige i riksbanken, 1943 års sekretessutredning, 1944 års trafikutredning,
svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige samt
svenska arbetsgivareföreningen. Vidare ha yttranden överlämnats av lantbruksstyrelsen
från Sveriges lantbruksförbund, av kommerskollegium från
rikets handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och
kooperativa förbundet samt av försäkringsinspektionen från svenska försäkringsbolags
riksförbund. Slutligen har Sveriges redareförening yttrat sig i
ärendet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
5
Gällande lagstiftning.
I anledning av skrivelse från 1920 års riksdag med hemställan om en allsidig
utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar tillsatte
Kungl. Maj :t år 1920 en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,
med uppdrag att utarbeta och avgiva förslag till lagstiftning på området. Sedan
kommittén avgivit betänkande med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande
monopolistiska företag och sammanslutningar samt detta varit föremål
för ytterligare överväganden, framlades vid 1925 års riksdag proposition
i ämnet. Propositionen ledde till antagandet av lagen den 18 juni 1925
om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.
Enligt denna lag, i det följande benämnd 1925 års lag, kan företag eller
sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning av varor eller andra
förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet,
göras till föremål för undersökning med syfte att utreda företagets
eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållandena
här i riket. Förutsättning därför är, att företaget eller sammanslutningen kan
antagas vara av monopolistisk natur. Om sådan undersökning förordnar Konungen,
när skäl därtill äro. Undersökning verkställes av ämbetsmyndighet
eller av en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer.
Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller de förordnade
personerna att betrakta som särskild myndighet (undersökningsmyndighet).
Företrädare, föreståndare eller ledare för företag eller sammanslutning,
som är föremål för undersökning, kan av undersökningsmyndighet föreläggas
att förete handelsböcker och andra handlingar, vilka kunna lämna upplysning
om företaget eller sammanslutningen. Representant, som nu sagts,
kan vidare åläggas att bereda undersökningsmyndighet eller dess ombud
tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler ävensom att lämna
erforderliga upplysningar i saken, dock icke sådana som innebära yrkeshemligheter
av teknisk natur. Upplysningsskyldig kan slutligen åläggas
att personligen inställa sig för undersökningsmyndighet. I vissa fall kan
även annan än nyssnämnda representanter för företag eller sammanslutning
åläggas upplysningsskyldighet. Undersökningsmyndighet äger utsätta
vite vid meddelande av föreläggande eller kallelse samt fälla till vite. Undersökningsmyndighets
beslut må överklagas hos Kungl. Majit. I fråga
örn offentligheten av sådana handlingar, vilka inkommit till eller upprättats
hos undersökningsmyndighet, stadgas i lagen, att de må utlämnas endast
såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån handlingen
är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd eller efter det
tjugufem år förflutit från handlingens datum. För uppgiftsskyldig som mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift stadgar lagen böter och i fall av synnerligen
försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Samma
straffpåföljd gäller för den som tagit befattning med undersökning och som
obehörigen yppar affärs- eller driftförhållande, varom han erhållit känne
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
dom i samband med undersökningen, eller obehörigen begagnar sig av sådan
kännedom. Mål örn förbrytelse mot lagen må handläggas inom stängda dörrar,
därest målets offentliga handläggning finnes kunna medföra skada genom
yppande av affärs- eller driftförhållande.
Kommissionens betänkande.
Kommissionen lämnar inledningsvis en översikt av skilda företeelser inom
näringslivet, som i nationalekonomien bruka angivas som exempel på monopolistisk
eller ofullständig konkurrens. Kommissionen anför
därvid bl. a. följande.
Med industrialiseringsprocessens fortgång har näringslivets struktur undergått
en genomgripande förändring. Den tekniska utvecklingen har lett till
uppkomsten av storföretag, vilka i hård konkurrens med varandra sökt erövra
marknaden. Ibland har ett företag lyckats tränga ut de övriga, varefter
det förstnämnda kvarstått som ensamtillverkare för en avgränsad, större
eller mindre marknad. Andra gånger ha företagen ansett en sammanslagning
vara till större fördel än en ruinerande konkurrens och åter andra gånger
har konkurrensen lett till att företagen träffat överenskommelser rörande
priser, avsättning m. m., vilka överenskommelser kunnat vara av mer eller
mindre fast natur. Även i sådana fall, då företagens storlek varit mindre
och deras antal ganska stort, har konkurrensen kunnat få samma följder.
Samarbetet har då ofta börjat för andra ändamål, exempelvis för tillvaratagande
av mera allmänna intressen. Den kontakt som härigenom uppstått
mellan företagarna inom branschen i fråga bär sedermera underlättat ett
fastare samarbete i konkurrensbegränsande syfte.
Konkurrensbegränsningarna i det moderna näringslivet omfatta icke enbart
dessa mera uppenbara former av faktiskt monopol eller organiserad
samverkan med formella avtal eller med överenskommelser av annan art.
För det första kan, när antalet företagare på marknaden är så litet, att vederbörande
känner till den prissättning de övriga tillämpa, ett monopolpris
uppstå utan att överenskommelse härom träffas. Så torde ibland vara fallet
på lokala marknader och i branscher, där antalet företagare begränsas genom
att statliga eller kommunala myndigheter uppställa vissa villkor för
yrkets utövande. Även på stora marknader kunna liknande företeelser konstateras.
För det andra kan ett företag uppnå en sådan storleksordning i förhållande
till de övriga, att dess prissättning blir normerande för marknaden.
Men konkurrensförhållandena påverkas även av andra omständigheter, till
exempel förekomsten av märkesvaror. En producent av en märkesvara har
en viss förmånsställning på sin speciella varumarknad. I jämförelse med en
ren monopolist har han visserligen att räkna med starkare potentiell konkurrens
från tillverkare av varor, vilka kunna ersätta hans produkt, och
han måste i sin prissättning taga hänsyn härtill. Men inom vissa gränser
har han möjlighet att vid fastställandet av priserna utnyttja sin förmånsställning,
därför att köparna av hans produkt av den ena eller andra orsaken
föredraga denna framför andra likartade produkter, så länge prisskillnaden
icke blir alltför stor. På detta område skulle en priskonkurrens ofta kunna
starkt reducera företagens vinst, varför producenterna antingen föredraga att
träffa uppgörelse örn att hålla vissa priser eller också, i all synnerhet om
de äro fåtaliga, utan överenskommelser hålla gemensamma priser. Sin ställning
på marknaden uppnår producenten i sådana fall icke genom prissänk
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
7
ning utan genom en omfattande reklam eller genom vissa detaljer i varans
utstyrsel och förpackning, vilka utan att ha något egentligt värde för konsumenten
draga köparnas uppmärksamhet till denna vara. Den kostnadsökning,
som härigenom uppkommer, får vägas mot vinsten av en ökad avsättning.
Inom distributionen återfinnas lokala detaljhandlarmonopol, som
kunna uppstå på grund av butikens belägenhet eller på grund av kundernas
bristande kännedom örn prissättningen hos konkurrenterna, deras vana att
handla i viss affär m. m.
Under hänvisning till den sålunda lämnade redogörelsen för olika konkur - rensbegränsande företeelser inom näringslivet uttalar kommissionen, att en
kontroll på förevarande område icke kunde, om den skulle bliva effektiv,
begränsas till karteller och ensamtillverkare utan måste sträcka sig över ett
mera vidsträckt område av näringslivet. Kommissionen fortsätter härefter.
Kommissionen vill emellertid starkt understryka att förekomsten av organiserad
samverkan mellan företag eller av företag med monopolistisk ställning
på marknaden icke i och för sig är en anledning till ingrepp från samhällets
sida. Tvärtom kan en samverkan eller en sammanslagning av smärre
företag till större enheter i vissa fall vara en förutsättning för en rationalisering
av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras
att missbruk och missförhållanden —- såsom produktionsbegränsningar, orimligt
höga priser i förhållande till kostnaderna, konserverandet av kostnadskrävande
produktionsmetoder m. m. — verkligen föreligga och dessa ej kunna
elimineras på annat sätt, som ett statligt ingripande blir aktuellt. Man skulle
även kunna uttrycka det så, att samverkan och företagskoncentration har
sitt samhälleliga existensberättigande endast i den rationalisering, som därigenom
mö j liggöres.
För efterkrigstiden har kommissionen uppsatt som den offentliga ekonomiska
politikens mål att åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Detta
förutsätter att faktorer av institutionell, företagspolitisk eller annan art icke
förhindra att förefintliga produktiva resurser utnyttjas på ett sätt, som
svarar mot det uppställda målet.
Det är därför ett samhälleligt intresse att företag, som arbeta på områden
av näringslivet, där ofullständig konkurrens råder, icke bedriva en restriktiv
produktionspolitik, vilken skulle kunna leda lill ofullständig sysselsättning
av arbetskraften och en sämre försörjning än som annars vore möjlig
med tillgängliga resurser.
Den restriktiva produktionspolitik, för vilken konkurrensbegränsningarna
skapa förutsättningar, tar sig uttryck i en monopolistisk prissättning, därigenom
att priset under sådana förhållanden kan sättas högre än om fri
konkurrens råder eller örn företaget icke utnyttjar de möjligheter konkurrensbegränsningarna
skapa. De högre priserna medföra en inskränkning av
konsumenternas efterfrågan, vilket betyder en sämre försörjning med de
produkter det gäller. På grund av efterfrågans bristande elasticitet innebär
vidare en monopolistisk prispolitik ofta, att konsumenternas utgifter för
varan i fråga bli större än de skulle varit vid frikonkurrenspriset, enär konsumtionen
inskränkes proportionsvis mindre än priset höjes. Konsumenternas
möjligheter att köpa andra varor minskas härigenom. En restriktiv produktionspolitik
kan sålunda 1''å återverkningar på sysselsättningen utaniör
området för den ofullständiga konkurrensen.
Som framgår av det sagda, bortser kommissionen icke från den rationalisering
och kostnadssänkning, som ofta genomföres i samband med en trästock
kartellbildning, exempelvis genom nedläggandet av ineffektiva företag
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
och koncentration av driften. Samtidigt kan man dock konstatera tendenser
i motsatt riktning, särskilt när ett monopol ägt bestånd en längre tid. En
ensamtillverkare, som icke har pressen från konkurrenter, kan sålunda
bliva efter i teknisk utveckling och bibehålla ineffektiva produktionsmetoder.
I en kartell kan prissättningen komma att anpassas efter de företag, som är
ineffektivast och som arbeta med de högsta kostnaderna. Produktionskostnadsnivån
kommer i bägge dessa fall att ligga högre än den skulle ha gjort,
om fri konkurrens hade varit rådande. Samhällets produktiva resurser komma
härigenom ej att få den användning, som leder till bästa möjliga produktionsresultat
och högsta nationalinkomst.
Örn föi etagen inom en viss bransch bundit priserna genom överenskommelser
eller om monopolprissättning uppstått utan överenskommelser på sätt
som nu beskrivits, kunna företagen stundom överdimensionera sin egen försäljningsorganisation
genom att anställa agenter och handelsresande, anordna
dyrbara utslällningslokaler m. m., eller också kunna de erbjuda återförsäljare
höga rabatter, varigenom vinstchanserna inom detaljhandeln ökas. Detta
kan i sin lur leda till en överdimensionering av den bransch det är fråga
om. Den kostnadsökning som härigenom uppstår och som inkräktar på monopolvinsten
leder ofta till att överenskommelsen mellan företagarna utvidgas
att omfatta även rabatter och försäljningsförhållanden eller att nya överenskommelser
i denna riktning träffas. 1 den må så icke sker, kommer monopolvinsten
att reduceras. Trots en dylik konkurrens mellan företagen blir
resultatet, att de produktiva resurserna ofta bli sämre utnyttjade än vid
priskonkurrens.
I de fall, då monopolbildningar åstadkomma en stegring av företagsvinsten
utöver vad som vid fri konkurrens skulle vara möjligt, är det naturligt,
att fackliga organisationer söka utnyttja situationen i syfte att låta arbetskraften
genom högre löner komma i åtnjutande av en del av den genom
monopoliseringen åstadkomna mervinsten. Detta behöver dock icke innebära,
att arbetarna ha ett medvetet intresse av monopolets bibehållande; skulle fri
konkurrens återställas, torde nämligen lönerna i många fall kvarbliva vid
den höjda nivån. Men vid monopol ha arbetsgivarna större möjlighet än
eljest alt genom prishöjning avvältra en del av en eventuell lönestegring
på konsumenterna, och löneförhöjningar kunna därför under sådana förhållanden
bidraga till att göra hushållningen mera restriktiv. I enstaka fall
förekommer, att fackliga organisationer direkt samverka med företagarna i
konkurrensbegränsande syfte.
Utöver de nu diskuterade verkningarna kan den ofullständiga konkurrensen
få konsekvenser av fördelnings- och prispolitisk art.
I vissa fall uppstå sålunda monopolvinster, vilka, även om de genom beskattning
kunna mer eller mindre fullständigt indragas till det allmänna, innebära
en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Vidare kan den monopolistiska
prisbildningen medföra kostnadsstegringar, vilka påverka prisstrukturen.
Detta senare förhållande är av särskilt intresse i nuvarande läge.
I yttrande den 26 september 1944 över priskontrollnämndens förslag till
ny prisregleringslag, framhåller kommissionen i fortsättningen, hade kommissionen
enhälligt uttalat sig för priskontrollens avskaffande, så snart normala
förhållanden inträdde. Förutsättning härför vöre emellertid, att priserna
anpassade sig efter de sjunkande kostnaderna. För att priskontrollen
i sin nuvarande form icke skulle behöva bibehållas längre än som vore oundgängligen
nödvändigt, vore det enligt kommissionens uppfattning önskvärt
att bevakningen av de områden, på vilka konkurrensen vore begränsad, kun
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
9
de övertagas av ett nytt samhälleligt organ med speciell uppgift att följa
utvecklingen på dessa begränsade områden.
Det torde icke, uttalar kommissionen ytterligare, kunna undvikas, att de
olika åtgärder, som beslutats eller föreslagits i syfte att upprätthålla sysselsättningen
under en kommande lågkonjunktur, skulle komma att medföra en
viss stelhet i fråga om arbetslönerna. Då det kunde befaras, att en dylik utveckling
skulle ställa vårt land i en ogynnsam konkurrensställning gentemot
utlandet, vore det av vikt, att företagens kostnader hölles nere genom rationaliseringsåtgärder
av olika slag, förbättrad organisation m. m. Ett led i en kostnadssänkande
politik, vilken icke byggde på nedpressning av lönerna, vöre
att förhindra konkurrensbegränsningar på hemmamarknaden att verka prisoch
därigenom även kostnadsuppehållande.
Vid kommissionens betänkande är som bilaga 2 fogad en redogörelse för
utbredningen av och formerna för den organiserade samverkan, som för närvarande
gör sig gällande inom svenskt näringsliv. Redogörelsen bygger dels
på de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1936 års näringsorgasationssak
kunniga och som framlades i deras betänkande om organiserad
samverkan inom svenskt näringsliv (SOU 1940:35), och dels på kompletterande
undeisökningar, som kommissionen låtit verkställa för liden efter
avgivandet av nyssnämnda betänkande. På grundval av dessa undersökningar
lämnar kommissionen i sitt betänkande en översikt över koncentrationstendenser
på olika områden av näringslivet före
och under kriget. I denna framhålles att näringsorganisationssakkunniga
beträffande förhållandena under åren närmast före kriget som allmänt
omdöme uttalat att starka koncentrationstendenser gjort sig gällande på skilda
områden inom näringslivet samt att tendenserna i främsta rummet tagit sig
uttryck i organiserad samverkan mellan olika företag, medan uppbyggandet
av mycket stora företagsenheter spelat mindre roll. De sakkunniga hade vidare
konstaterat, att samverkan i första hand gällt reglering av marknadsförhållanden
såsom prissättning, konkurrensmetoder och konkurrensvillkor.
Hos vissa företag hade de sakkunniga konstaterat en prispolitik, som måste
betecknas som missbruk av möjligheten att behärska den svenska marknaden
för de varuslag, som vederbörande företag producerade eller saluförde.
Kommissionen uttalar för egen del sammanfattningsvis, att de koncentrationstendenser,
som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, i stort sett
konserverats under kriget och i viss utsträckning blivit påtagligare.
Då de konkurrensbegränsningar av icke obetydlig omfattning, som sålunda
konstaterats föreligga på skilda områden inom näringslivet, enligt kommissionens
uppfattning icke kunde förväntas minska under den kommande
efterkrigsperioden, funnes skäl att föranstalta örn utredning och övervakning
i syfte att vinna nödig kunskap örn hithörande spörsmål. Förekomsten av
konkurrensbegränsande företeelser gåve visserligen, såsom kommissionen
även i tidigare sammanhang framhållit, icke i och för sig anledning till ingripanden
från samhällets sida. Örn det emellertid vid bedömning av de vid
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
utredningen och övervakningen vunna resultaten skulle visa sig, att missbruk
och skadliga verkningar förekomme på vissa områden inom näringslivet, borde
samhället ingripa för åstadkommande av rättelse. Även om utvecklingshämmande
och prisfördyrande verkningar av existerande konkurrensbegränsande
företeelser icke gjort sig märkbara i större omfattning under krigsåren, kunde
risker därför ånyo bliva aktuella, då de speciella förhållanden, vilka karakteriserat
kristidens reglerade ekonomi, icke längre verkade återhållande.
Den utrednings - och övervakningsverksamhet, som erfordras
för vinnande av den nödvändiga kunskapen om de konkurrensbegränsande
företeelserna, föreslår kommissionen skola organiseras efter i huvudsak
följande riktlinjer. Verksamheten bör inriktas på tre olika uppgifter.
Först måste verkställas en allmän fortlöpande analys av marknadsförhållandena,
avseende att klarlägga de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv
och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Den andra uppgiften
är att skapa en ständigt aktuell kunskap örn förekomsten av kartellavtal och
andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Som
tredje och sista uppgift för den angivna verksamheten uppställer kommissionen
utförande av specialundersökningar i sådana fall, då inom områden med
ofullständig konkurrens missbruk och eljest skadliga verkningar kunna befaras.
Den första uppgiften, nämligen den allmänna analysverksamheten,
finner kommissionen böra överlämnas till konjunkturinstitutet. För lösande
av denna uppgift skulle institutet ha att vid sina strukturundersökningar
och sin allmänna analys av pris-, kostnads- och vinstutvecklingen taga särskild
hänsyn till verkningarna av den ofullständiga konkurrensen. Emellertid
anser kommissionen det vara nödvändigt för detta arbete, att den löpande
prisstatistiken reformeras och förbättras i olika hänseenden.
Den andra uppgiften, som skulle innefatta skapande av kunskap
örn förekomsten av överenskommelser av konkurrensbegränsande
natur, bör enligt kommissionen lösas på så sätt, att myndighet
eller annat statligt organ registrerar dylika överenskommelser i ett
offentligt kartellregister. Myndigheten eller organet skulle genom sin verksamhet
åvägabringa en successiv kartläggning av näringslivet med hänsyn till
förekomsten av sådan ofullständig konkurrens, som har sin grund i konkurrensbegränsande
överenskommelser. Uppgiften bör enligt kommissionen lämpligen
anförtros åt en särskild, för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium,
direkt underställd ämbetsverkets chef. Förutom registreringen
kunde byrån, såsom ett centralt utredningsorgan på förevarande område,
även handha bearbetningen av det inkommande materialet.
Syftet med den tredje utrednings- och övervakningsuppgiften, utförande
av specialundersökningar, skulle vara att genom granskning av
yrkesutövares handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar undersöka,
huruvida yrkesutövaren utnyttjat en monopolistisk ställning på ett
ur samhällelig synpunkt icke önskvärt sätt. Sådana undersökningar böra enligt
kommissionens uppfattning i regel utföras av det centrala utrednings
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
11
organet, d. v. s. nyssnämnda byrå inom kommerskollegium. Dock finnas,
betonar kommissionen, områden inom näringslivet, där andra statliga
myndigheter kunna tänkas vara bättre skickade att utföra undersökningsuppdrag
av ifrågavarande slag. Som exempel nämner kommissionen bankväsendet,
försäkringsväsendet, jordbruksnäringen samt biltransportväsendet. Beslut
örn vilka myndigheter som skola få befogenhet att verkställa specialundersökningar
synes emellertid enligt kommissionens uppfattning icke behöva
fattas, förrän det centrala utredningsorganet tillsatts och blivit i tillfälle
att framlägga förslag beträffande övervakningsverksamhetens planläggning.
Sammanfattningsvis uttalar kommissionen, att det vöre av vikt att organisationen
för ett utrednings- och övervakningsarbete på förevarande område icke
fastlåstes i alltför stela former.
Beträffande frågan om åtgärder mot missbruk på områden
inom näringslivet med ofullständig konkurrens utvecklar
kommissionen i huvudsak följande synpunkter. Det syntes ej lämpligt,
att de utredande och övervakande organen finge till uppgift att bedöma, huruvida
yrkesutövare gjort sig skyldig till sådant missbruk att ingripande däremot
vore påkallat. Än mindre borde organen ha till uppgift att föreslå eller besluta,
att dylikt ingripande skulle ske. De nu nämnda uppgifterna liksom uppgiften
att bestämma formen för ingripandet borde i regel tillkomma Kungl. Maj :t.
I vissa fall torde för ett ingripande riksdagens medverkan erfordras. Som
exempel på tänkbara former för statliga ingripanden ville kommissionen anföra
bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag
samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. Vissa ledamöter
i kommissionen hade dock ansett, att rättelse under alla förhållanden
borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder än förstatligande. Ofta
kunde enligt kommissionens mening rättelse troligen åstadkommas genom
förhandlingar mellan en av Kungl. Majit för ändamålet tillsatt kommission
samt vederbörande yrkesutövare eller sammanslutning. Planeringskommissionen
räknade med att statliga åtgärder över huvud icke skulle bliva talrikt
förekommande, om blott tillräcklig publicitet skapades kring förhållandena
på områden, där konkurrensen vore begränsad. Publicering på bred
bas — med vederbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse avskydd
för affärshemligheter — av det i samband med övervakningen inkomna
materialet skulle tjäna flera syften. Den allmänna diskussionen i hithörande
frågor skulle sålunda komma att vinna i saklighet, och grundlösa
beskyllningar och misstankar kunde undvikas. Vidare kunde vissheten örn
att de konkurrensbegränsande metoderna komme att framläggas inför en
större allmänhet verka som en hämsko på eventuella tendenser till missbruk.
Slutligen kunde genom publiciteten potentiella konkurrenters uppmärksamhet
komma att fästas på områden med oskälig prisbildning.
För att möjliggöra en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser
i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjerna erlordrades, framhåller
kommissionen, lagregler enligt vilka yrkesutövare och sammanslut
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
ningar inom näringslivet kunde åläggas att för registrering hos vederbörande
övervakningsorgan anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och
som vidare gåve övervakningsorgan befogenhet att för specialundersökningars
genomförande inhämta nödiga uppgifter. Stadgandena i 1925 års lag
erbjöde visserligen möjligheter härutinnan. Den innehölle emellertid inga
generella bestämmelser örn fortlöpande offentlig tillsyn över näringsområden
med ofullständig konkurrens. Vidare folie stora yrkes- och näringskategorier
utanför dess tillämplighetsområde. För övrigt hade lagen kommit till användning
endast i ett fåtal fall. Enligt kommissionens uppfattning vöre det
därför nödvändigt att genomföra en mera omfattande lagstiftning på området.
Kommissionen uppdrager i betänkandet jämväl riktlinjerna för en sådan
utvidgad lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för dessa.
Beträffande spörsmålet om vilka yrkesutövare som
böra falla under lagens tillämplig betso m råde anför
kommissionen bl. a. följande.
Ur samhälleliga synpunkter är det önskvärt, att en lag örn övervakning av
konkurrensbegränsande företeelser göres tillämplig på samtliga företag i enskild,
kooperativ, kommunal eller statlig drift. Det synes vidare ej ändamålsenligt
att som i 1925 års lag begränsa lagen på sådant sätt, att tjänster
av annat slag än transporttjänster samt de tjänster, som lämnas av bankoch
försäkringsväsendet, lämnas utanför densamma. Även andra slag av
tjänster, liksom också upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateteriell
art, böra falla under den samhälleliga övervakningen. I fråga om
personliga tjänster föreligga vissa svårigheter för en gränsdragning mellan
exempelvis avtal rörande produktion och försäljning av förnödenheter, och
sådana som närmast motsvara arbetsavtal. Det är givet att transporttjänster
tillhöra det område, som bör övervakas, vidare reparationsarbeten av olika
slag och tjänster, som utföras av olika grupper av hantverkare, såsom målare,
snickare, elektriska och andra installatörer, frisörer m. m. i deras egenskap
av egna företagare. Även de taxor, som tillämpas av s. k. fria yrkesutövare
som läkare, tandläkare, advokater m. m. kunna ägnas uppmärksamhet.
I fråga örn upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art har
kommissionen närmast tänkt på uthyrning av filmer, men även vissa andra
företeelser, som sammanhänga med rätten att offentligt framföra musikaliska
och dramatiska verk eller utnyttjandet av patenträttigheter, kunna beaktas.
Undantag från den här föreslagna övervakningen bör dock i regel göras
för organisationerna på arbetsmarknaden och de mellan dem träffade avtalen.
I den mån kollektivavtal innehålla bestämmelser, vilka kunna påverka
konkurrensen mellan företagarna, exempelvis förbud för fackföreningsmedlemmar
att taga arbete hos företagare, som ej tillhöra viss företagareorganisation,
skola de, försåvitt denna organisation tillika reglerar priser m. m.,
dock falla under den här föreslagna lagen.
En företagareorganisation, som samtidigt är både arbetsgivareförening och
organ för samarbete i t. ex. marknadsfrågor, bör emellertid i sistnämnda
egenskap jämställas med här avsedda sammanslutningar.
Under lagens tillämpningsområde skola falla alla yrkesutövare, som driva
verksamhet här i riket, oavsett om vederbörande företag äges av svensk medborgare
eller utlänning. Utländska monopolföretags agenter eller försäljningsbolag
skola sålunda vara föremål för övervakning och eventuella åtgär
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
13
der på samma sätt som övriga företagare. Särskilt bör iakttagas att icke
dessa företag på grund av de statliga åtgärderna komma i ett gynnsammare
läge än de rent inhemska yrkesutövarna.
Kommissionen behandlar därefter principerna för den ifrågasatta r egistreringen
av konkurrensbegränsande överenskommelser
och upptager till en början till diskussion frågan om vilka överenskommelser
som böra bli föremål för registrering. Under framhållande av de
stora svårigheterna att närmare precisera innebörden i begreppet konkurrens
begränsande överenskommelse uttalar kommissionen därvid följande.
Då syftemålet med lagen är att åstadkomma en övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser, är det givet att endast sådana överenskommelser,
som verkligen innebära en begränsning av konkurrensen, äro av intresse
för registreringsmyndigheten. Överenskommelser mellan köpare och säljare
äro sålunda oftast intresselösa i detta sammanhang, enär de i regel icke
åsyfta en konkurrensbegränsning. Undantag från denna regel utgöres exempelvis
av sådana överenskommelser som innebära ett åtagande från köparen
att hålla vissa priser i sin yrkesutövning. Vidare skola överenskommelserna
beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden.
Till överenskommelser, som skola anmälas, böra icke hänföras rena konditionsavtal,
vilka icke ha någon betydelse för prissättningen.
Kommissionen uttalar vidare, att endast sådana överenskommelser som
berörde den svenska hemmamarknaden borde omfattas av registreringsskyldigheten.
Avtal och överenskommelser avseende exportmarknader saknade
i detta sammanhang intresse. Vidare borde överenskommelser av lokal natur,
vilka trots sin begränsning ofta kunde vara av stor betydelse för prissättningen,
kunna bli förmål för registrering.
Kommissionen övergår härefter till att diskutera olika metoder för möjliggörande
av registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Att
stadga en allmän skyldighet för yrkesutövare att lämna uppgift beträffande
sådana överenskommelser finner kommissionen ur olika synpunkter vara
olämpligt. Kommissionen stannar därför vid att föreslå, att i lagen skall stadgas
skyldighet för yrkesutövare — varmed bör likställas sammanslutning
av yrkesutövare — att efter anmaning av vederbörande registreringsorgan
anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda överenskommelser. En sådan
anordning innebure, anför kommissionen, att registreringsorganet skulle
företaga inventeringar av förefintliga överenskommelser. Organet hade
därvid möjlighet att självt bestämma, hur långt det ville sträcka registreringen.
Organet kunde bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunde förmodas
icke ha någon större betydelse för marknaden, och helt koncentrera
sig på de övriga. Organet borde emellertid, såsom kommissionen även
i ett tidigare sammanhang uttalat, vid sina inventeringar inrikta sig på
att åstadkomma en successiv kartläggning av alla de områden inom näringslivet,
vilka kännetecknades av att konkurrensen vore begränsad till
följd av överenskommelser mellan yrkesutövare. För att ett så fylligt material
som möjligt skulle framkomma borde vederbörande yrkesutövare vara
skyldig insända kopia av överenskommelse och av andra handlingar, som
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
upprättats i anslutning till denna. I den händelse överenskommelsen varit
muntlig, borde skriftlig redogörelse för densamma insändas samtidigt med
anmälan.
Svagheten med ett system som det nu angivna, uttalar kommissionen i
fortsättningen, vore att det bleve svårt att följa de förändringar, som inträffade
under perioder mellan två inventeringar hos ett företag. Denna brist
kunde emellertid avhjälpas genom att registreringsorganet finge befogenhet
att för de yrkesutövare och sammanslutningar, som organet ville följa kontinuerligt,
föreskriva skyldighet att under viss period framåt insända uppgifter
om nya överenskommelser och viktigare förändringar av förut registrerade
överenskommelser.
Till förhindrande att överenskommelser undanhölles registreringsorganet
borde enligt kommissionen organet få rätt att i kontrollsyfte hos vederbörande
yrkesutövare taga del av erforderliga handlingar. Vidare borde vissa påföljder
stadgas för yrkesutövare, som felade i fråga om anmälningsskyldighetens
fullgörande. I detta hänseende föreslår kommissionen dels straffpåföljd
och dels en påföljd av innebörd, att felande yrkesutövare icke skall äga
göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot
någon som bryter överenskommelsen.
Befogenheten att fatta beslut örn igångsättande av specialundersökning,
anför kommissionen, syntes i regel böra tilläggas det centrala utredningsorgan,
som skulle omhänderha registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser. Sedan ett sådant organ inrättats, skulle det enligt kommissionens
mening innebära onödig omgång, örn Kungl. Majit skulle — i
likhet med vad som vöre fallet enligt 1925 års lag i fråga om där avsedd
undersökning — behöva besluta om specialundersökning i varje särskilt fall.
Såsom redan förut angivits skulle det centrala utredningsorganet enligt kommissionen
i regel även ombesörja utförandet av specialundersökningarna.
Med hänsyn till det allmänna syftet med specialundersökningar — att utröna
huruvida missbruk av yrkesutövares monopolistiska ställning förekomme
— måste, uttalar kommissionen, sådana undersökningar kunna företagas
med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I första hand
åsyftade kommissionen sådana fall, där kartellavtal eller andra överenskommelser
av konkurrensbegränsande natur förelåge eller där ett enda företag
utövade dominerande inflytande på marknaden. Men även de övriga former
av ofullständig konkurrens, som kommissionen berört i sin översikt över
dessa företeelser i inledningen av betänkandet, kunde enligt kommissionens
uppfattning stundom giva anledning till undersökningar.
För verkställande av specialundersökning måste utredningsorgan, framhåller
kommissionen, ha befogenhet att ålägga yrkesutövare att förete handelsböcker,
korrespondens och andra affärshandlingar ävensom att lämna
erforderliga uppgifter rörande pris-, produktions- och omsättningsförhållanden
m. m. Utredningsorgan borde även kunna ålägga yrkesutövare att inställa
sig personligen inför organet. Lämnande av oriktiga uppgifter syntes
böra straffbeläggas.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
15
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Myrdal, har i propositionen
anfört bland annat följande:
»De företeelser inom näringslivet, vilka bruka betecknas som ofullständig
konkurrens och för vilka kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i
sitt betänkande lämnat en översiktlig redogörelse, ha med industrialiseringsprocessens
fortgång och andra förändringar i det moderna näringslivets
struktur ökat i betydelse. Av de undersökningar, som på sin tid verkställdes
av näringsorganisationssakkunniga och som sedermera fullföljts av kommissionen,
synes framgå att konkurrensbegränsningar av skilda slag vunnit
en mycket stor utbredning inom det svenska näringslivet. Det finnes
anledning att räkna med möjligheten av en ökad utveckling av de konkurrensbegränsande
företeelserna. Härför talar bl. a. det förhållandet att industri-
och handelsföretag, vilka tidigare icke etablerat samarbete, under kriget
i stor utsträckning vant sig vid ett samgående särskilt vid förhandlingar
med myndigheter. Även örn på många håll en stark önskan om återgång
till större obundenhet förefinnes, kan dock antagas, att ur den under
kriget uppkomna intressegemenskapen växa fram strävanden till en mera
vittgående samverkan av pris- och produktionsreglerande natur, särskilt under
tider med försämrade konjunkturer. Det kan icke heller bortses från det
inflytande som utvecklingen i utlandet kan öva på de svenska producenternas
och distributörernas politik.
Konkurrensbegränsningar kunna såsom kommissionen angivit få skadliga
verkningar av skilda slag. Exempel därpå äro orimligt höga priser i förhållande
till produktionskostnaderna, produktionsbegränsningar och konserverande
av kostnadskrävande produktionsmetoder. De skadliga verkningarna
kunna göra sig gällande i flera olika hänseenden. Kommissionen har i inledningen
till betänkandet lämnat en översikt beträffande dessa förhållanden,
för vilken jag tidigare redogjort. Av vad där anförts vill jag särskilt understryka
att en restriktiv försäljningspolitik med produktionsbegränsningar
som följd skulle allvarligt äventyra det allmänna sysselsättningsprogrammet.
Vidare förtjänar påpekas, att höga priser kunna giva upphov till en icke
önskvärd omfördelning av inkomsterna. Höga priser medföra ofta även
kostnadsstegringar av sådan art, att den allmänna prisstrukturen därigenom
påverkas i ogynnsam riktning. Särskilt under övergången från krishushållning
till en mera normal fredshushållning är det av vikt att sådan påverkan
icke sker.
I och för sig giver emellertid förekomsten av ofullständig konkurrens icke
anledning till ingripanden från samhällets sida. I många fall torde tvärtom,
såsom framhållits av kommissionen och ytterligare understrukits i åtskilliga
av remissyttrandena, samverkan mellan företag eller sammanslagning av
mindre företag till större enheter vara en förutsättning för rationalisering av
produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk
16 Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
eller skadliga verkningar föreligga som åtgärder av ett eller annat slag böra
bliva aktuella.
Såsom förut nämnts torde det finnas anledning befara, att de konkurrensbegränsande
företeelserna i fortsättningen skola vinna ökad utbredning inom
det svenska näringslivet. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar i olika
hänseenden, som sådana företeelser kunna giva upphov till, måste såsom
kommissionen uttalat en utrednings- och övervakningsverksamhet från samhällets
sida i syfte att undersöka förekomsten av företeelserna och fastställa
verkningarna därav anses vara påkallad.
Kommissionen har i betänkandet uppdragit vissa allmänna riktlinjer
för ordnandet av en sådan utrednings- och övervakningsverksamhet.
Dessa ha i stort sett vunnit anslutning hos flertalet av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna och de synas i huvudsak kunna godtagas. På
en del punkter torde dock vissa av de i remissyttrandena framförda erinringarna
beaktas.
Enligt kommissionens förslag skall utrednings- och övervakningsarbetet
inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen en allmän analysverksamhet, registrering
av konkurrensbegränsande överenskommelser samt specialundersökningar.
Den allmänna analysverksamheten skall ha till syfte att klarlägga
de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv och den ofullständiga
konkurrensens roll härvidlag. Genom registreringsverksamheten skall åvägabringas
en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hänsyn
till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Ändamålet
med specialundersökningarna slutligen skall vara att i fall då så må finnas
påkallat genom granskning av yrkesutövares affärshandlingar undersöka,
huruvida en monopolistisk ställning utnyttjats på ett ur samhällelig
synpunkt icke önskvärt sätt. En utrednings- och övervakningsverksamhet,
anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen sålunda
föreslagit, synes innebära en ändamålsenlig och väl avvägd lösning av problemet
och torde bliva ett effektivt medel till vinnande av erforderlig kunskap
örn den ofullständiga konkurrensens utbredning och verkningar inom
näringslivet. Jag kan därför i stort sett ansluta mig till kommissionens förslag
härutinnan.
Vad beträffar frågan örn den för utredningen och övervakningen nödvändiga
organisationen synes det icke vara erforderligt att i detta sammanhang
fatta definitiv ståndpunkt härtill. Jag avser att sedermera efter
ytterligare överväganden upptaga denna fråga till närmare behandling. För
ett riktigt bedömande av den ifrågasatta lagstiftningen torde det emellertid
vara av värde att redan nu de tilltänkta allmänna riktlinjerna för organisationen
åtminstone i huvudsak angivas.
Den allmänna analysverksamheten skulle enligt kommissionens förslag anförtros
åt konjunkturinstitutet, medan registreringen av konkurrensbegränsande
överenskommelser och i regel även specialundersökningarna skulle
handhavas av en för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium. Så
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
17
som framgår av redogörelsen för remissyttrandena ha i vissa hänseenden
erinringar framställts mot detta förslag.
Sålunda har bl. a. nämnden för konjunkturinstitutet uttalat sig för att den
allmänna analysverksamheten icke förlägges till institutet utan till samma
myndighet, som kommer att verkställa registrering av konkurrensbegränsande
överenskommelser och bearbetning av det material, som i samband
därmed inkommit till myndigheten. Jag finner mig böra förorda nämndens
ståndpunkt härutinnan. Därest ifrågavarande analysarbete uppdrages åt institutet,
torde det komma att menligt inkräkta på fullgörandet av institutets
huvuduppgifter. Vidare synes den registrerande myndigheten ha bättre förutsättningar
än institutet att bedöma på vilka områden analysverksamheten
speciellt bör inriktas. Emellertid bör givetvis myndigheten i denna verksamhet
uppehålla ett intimt samarbete med institutet.
Kommissionens förslag att registreringsverksamheten förlägges till en särskild
byrå inom kommerskollegium har icke mött andra invändningar än att
i yttrandena från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt
lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet förordats, att registreringen av
konkurrensbegränsande överenskommelser på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets
respektive jordbruksnäringens område undantages från
nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Visserligen synas
skäl tala för de i dessa fyra yttranden framförda synpunkterna. Av avgörande
betydelse torde emellertid vara, att registreringsverksamheten centraliseras
till en enda myndighet. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att garantier
skapas för att hithörande frågor komma att handläggas enhetligt. Jag
finner mig sålunda böra förorda kommissionens förslag, att en särskild byrå
inom kommerskollegium inrättas och att registreringen av konkurrensbegränsande
överenskommelser på alla områden inom näringslivet överlämnas
åt denna byrå.
Även specialundersökningarna på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets
respektive jordbruksnäringens område ha i nyssnämnda fyra yttranden
föreslagits skola undantagas från den tilltänkta byrån. Som undersökningsorgan
lia i stället föreslagits bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen
respektive det organ, som i fortsättningen kan komma att handha
den centrala ledningen av jordbrukets prisregleringar. Därjämte har 1944
års trafikutredning uttalat, att specialundersökningar inom trafikväsendets
område visserligen för närvarande borde omhänderhavas av kommerskollegium
men att — för den händelse en trafiknämnd inrättades i överensstämmelse
med det förslag, som utredningen ämnade framlägga — det kunde ifrågasättas
oro icke en sådan nämnd skulle vara det lämpligaste organet för
specialundersökningar beträffande trafikföretag. Av den tidigare lämnade redogörelsen
för kommissionens betänkande framgår, att även kommissionen
varit inne på tanken att specialundersökningar på förevarande näringsområden
kunde undantagas från den föreslagna byråns verksamhet.
Nämnda byrå torde i regel vara det lämpligaste organet för utförande av
specialundersökningar. Det synes dock vara ändamålsenligt, alt sådana un
Bikung
till riksdagens protokoll 1940. 9 saini. 2 avd. Nr 38.
2
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
dersökningar beträffande bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet,
där bank- och fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen redan
utöva en omfattande tillsyn, uppdragas åt dessa myndigheter. Vad beträffar
jordbruksnäringen och trafikväsendet torde något bestämt uttalande i förevarande
fråga icke kunna göras, förrän beslut fattats om dessa näringsgrenars
övriga organisatoriska problem.
Kommissionen har i sitt betänkande berört även frågan om åtgärder
mot missbruk och skadliga verkningar av ofullständig konkurrens
inom näringslivet. Av tänkbara former för ingripanden har kommissionen
nämnt bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga
företag samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen.
I kommissionens lagförslag ha icke upptagits några bestämmelser om ingripanden.
Kommerskollegium har som sin uppfattning uttalat, att en viss brist syntes
vidlåda lagförslaget därigenom att bestämmelser om ingripanden saknades.
Denna uppfattning kan jag icke biträda. Åtgärder mot missbruk och skadliga
verkningar på förevarande område måste lämpas efter omständigheterna i
det enskilda fallet. 1 en lagtext skulle dylika åtgärder därför icke kunna angivas
annat än i ytterst allmänna ordalag. Stadganden av sådan art skulle
icke bidrag:; att lämna ökad klarhet åt en yrkesutövare, som ville på förhand
söka beräkna vilka ingripanden han kunde riskera örn han gjorde sig skyldig
till missbruk. Ett lagfästande av åtgärder mot missbruk och skadliga
verkningar skulle för övrigt kunna få till följd att statsmakterna bleve bundna
i sitt framtida handlande på ett sätt, som med hänsyn till den fortskridande
utvecklingen inom näringslivet synes föga lämpligt.
Anledning torde emellertid finnas att i detta sammanhang i korthet beröra
frågan örn omfattningen av övervakningsorganets befogenheter. Starka
skäl synas tala för den av kommissionen hävdade meningen att de exekutiva
befogenheterna böra hållas isär från den utredande och övervakande verksamheten.
Därigenom torde vinnas bättre garanti för att resultaten av denna verksamhet
i största möjliga utsträckning bliva publicerade. Därest utredningarna
och den exekutiva makten anförtroddes åt ett och samma organ, skulle det
måhända icke sällan komma att inträffa att organet avstode från att giva publicitet
åt det utförda utredningsarbetet i fall då enligt organets mening tillfredsställande
rättelser av konstaterade missförhållanden kommit till stånd genom
överenskommelser med vederbörande företag eller sammanslutning. I
den mån så skedde, skulle emellertid allmänheten och statsmakterna undandragas
möjligheten att bilda sig en uppfattning av dessa fall och att bedöma
örn de vidtagna rättelserna vore tillfyllest. Därest publiciteten kring utredningsarbetet
inskränktes, skulle vidare föreligga risk för att rättelserna icke
skulle bli bestående. Frågor om eventuella åtgärder gentemot monopolistisk
prisbildning och andra skadliga verkningar av ofullständig konkurrens synas
överhuvud taget vara av den vikt i vår ekonomiska politik, att de böra, under
full offentlighet, avgöras av statsmakterna och icke av en underordnad myndighet.
Det utredande och övervakande organet torde också få en mera obun
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
19
den ställning i den mån det får tillfälle att helt ägna sig åt utredande uppgifter.
Det förefaller mig som om detta skulle vara till gagn för utredningsarbetet,
vars resultat under alla förhållanden skall ligga till grund för eventuella
åtgärder.
Det centrala utrednings- och övervakningsorganet — förut nämnda byrå
inom kommerskollegium — bör sålunda ha till uppgift att införskaffa och
bearbeta erforderligt material samt att för bedömning framlägga resultatet
av sin utredning. Byrån bör i vissa fall därjämte kulma få till uppgift att
verkställa utredning rörande olika åtgärders sannolika verkningar i de enskilda
fallen. Den bör däremot icke tilldelas någon administrativ makt i den
meningen, att den skulle ha att avgöra huruvida sådana omständigheter föreligga
att ingripande skall ske eller underlåtas. Befogenheten att fatta sådana
avgöranden liksom befogenheten att bestämma arten av ingripandet bör
tillkomma Kungl. Maj:t, varvid i vissa fall riksdagens medverkan torde erfordras.
Beslut om ingripande av mera allvarlig natur torde i allmänhet icke
böra fattas utan att förhandlingar med vederbörande företag eller sammanslutning
föregått. Sådana förhandlingar synas i regel böra anförtros åt en
särskild förhandlingskommission.
Priskontrollnämnden, som besitter stor praktisk erfarenhet av förevarande
spörsmål på priskontrollens område, har i sitt yttrande ifrågasatt ändamålsenligheten
av att begränsa det centrala utrednings- och övervakningsorganets
befogenheter på det sätt jag nu i enlighet med kommissionens förslag
förordat. Denna ordning synes mig dock av anförda skäl motiverad, i
varje fall intill dess vidare erfarenheter vunnits. Därest det framdeles vid den
praktiska tillämpningen skulle visa sig att den av mig förordade gränsdragningen
för organets befogenheter icke är den lämpligaste, torde frågan emellertid
få upptagas till förnyat övervägande.
För möjliggörande av en övervakning i enlighet med vad nu angivits erfordras
lagbestämmelser, som ålägga yrkesutövare skyldighet att för registrering
anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och som vidare giva
övervakningsmyndighet befogenhet att i och för specialundersökningar
granska yrkesutövares affärshandlingar och föreskriva yrkesutövare uppgiftsskyldighet.
I 1925 års lag finnas bestämmelser rörande undersökningar
av monopolistiska företag. Denna lag, som för övrigt kommit till användning
endast i ett fåtal fall, innehåller emellertid inga stadganden om registrering
av kartellavtal. Dess tillämplighetsområde är vidare förhållandevis begränsat.
Lagen är jämväl i övrigt till innehåll och utformning sådan att den synes
föga ägnad att tjäna som grundval för en lagstiftning med syfte att möjliggöra
en sådan övervakning som den av mig förordade. Med hänsyn härtill
synas de för övervakningens genomförande erforderliga bestämmelserna böra
upptagas i en ny lag, som bör träda i stället för 1925 års lag.
I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande har föreslagits, att det
centrala utrednings- och övervakningsorganet skulle få befogenhet att jämväl
för den allmänna analysverksamheten infordra uppgifter från företagare.
Denna verksamhet skulle, anse reservanterna, i annat fall icke bliva av verk
-
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
ligt värde för övervakningen. Emellertid synes enligt mitt förmenande i
första hand böra prövas huruvida icke syftet med reservanternas förslag kan
tillgodoses genom att den offentliga prisstatistiken förbättras. En av det nya
övervakningsorganets första uppgifter bör vara att i särskilt förslag närmare
angiva i vilka hänseenden förbättringar äro nödvändiga för att övervakningsarbetet
skall bliva effektivt. Jag är sålunda för närvarande icke beredd
att biträda nämnda förslag örn utvidgning av övervakningsorganets befogenheter.
Därest den praktiska erfarenheten skulle giva vid handen att
förbättringar av prisstatistiken icke äro tillfyllest för här avsett syfte, synes
emellertid förslaget böra ånyo övervägas.
I fråga örn lagens tillämplighetsområde har kommissionen föreslagit
att såväl yrkesutövare, vilka försälja förnödenheter, som yrkesutövare,
vilka såsom företagare utföra tjänster åt andra, skola falla därunder. 1
vad angår företagare av sist angivet slag innefattar förslaget betydande
utvidgningar i förhållande till 1925 års lag. Av företag, vilkas verksamhet
avser utförande av tjänster, omfattar denna lag endast banker, försäkringsinrättningar
och transportföretag. Kommissionens förslag innebär däremot,
att även exempelvis företag, som utföra reparationsarbeten av olika
slag, installationsfirmor, frisörer och utövare av de s. k. fria yrkena, såsom
läkare, advokater, fastighetsmäklare och andra, kunna bliva föremål för monopolkontroll.
Enligt betänkandet skall den ifrågasatta lagen vidare vara
tillämplig på yrkesutövare, vilkas verksamhet avser överlåtelse eller upplåtelse
av immateriella förmögenhetsrättigheter eller upplåtelse av nyttjanderätt till
förnödenheter. Någon åtskillnad skall enligt betänkandet i princip icke göras
mellan enskilda eller kooperativa företag samt företag i kommunal eller statlig
drift. Med yrkesutövare likställer kommissionen sammanslutning av yrkesutövare.
Emellertid falla organisationerna på arbetsmarknaden i regel icke
under lagen.
Det torde ur samhälleliga synpunkter vara av vikt att alla verksamhetsgrenar
inom näringslivet av betydelse i förevarande sammanhang komma att
omfattas av lagen. Kommissionens förslag synes i detta hänseende vara i
stort sett tillfredsställande och torde därför efter vissa preciseringar kunna
läggas till grund för lagbestämmelse i ämnet. För dessa preciseringar torde
jag få redogöra i ett senare sammanhang.
För att en överenskommelse skall kunna bliva föremål för registrering
fordras enligt kommissionens förslag i första hand att överenskommelsen
är av konkurrensbegränsande natur. Härigenom uteslutes i regel avtal
mellan säljare och köpare. Även sådana avtal kunna emellertid stundom
vara konkurrensbegränsande. Som exempel må nämnas avtal, varigenom
en affärsidkare, som köpt en vara av en producent, i förhållande till denne
förbinder sig att vid försäljning av varan hålla ett visst pris.
Som förutsättning för registrering uppställer kommissionen därjämte att
överenskommelse berör pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena
här i riket. Rena konditionsavtal, vilka icke ha någon betydelse
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
21
för prissättningen, bliva sålunda uteslutna. Icke heller falla avtal, som enbart
avse utländska marknader, under förslagets registreringsbestämmelse, även
om avtalen i och för sig äro av konkurrensbegränsande natur.
För att ett registreringsförfarande skall möjliggöras måste såsom tidigare
angivits föreligga skyldighet för yrkesutövare att till vederbörande övervakningsmyndighet
anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Enligt
kommissionens förslag skall sådan skyldighet inträda först sedan yrkesutövare
erhållit anmaning av myndigheten. Genom att anmälningsskyldigheten
konstrueras på detta sätt kommer avgörandet om hur långt registreringen
ur praktiska synpunkter skall sträckas att ligga hos övervakningsmyndigheten.
Denna kan sålunda bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunna förmodas
sakna betydelse i förevarande sammanhang, och helt koncentrera sig
på de övriga. Vidare blir det möjligt för myndigheten att genomföra den
avsedda kartläggningen av näringslivet successivt. Härigenom torde verksamheten
komma att vinna i effektivitet.
Vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande nu angivna, med registreringen
sammanhängande frågor torde kunna biträdas. I några av remissyttrandena
har betonats angelägenheten av att anmälningsskyldigheten
göres så litet betungande för näringslivet som möjligt. Gentemot vad som i
samband därmed anförts i vissa av dessa yttranden bör framhållas, att det
avsedda syftet med registreringen icke torde kunna vinnas om endast viktigare
överenskommelser registreras. För att kartellregistret skall bliva ett
verkligt kunskapsunderlag för bedömning av de konkurrensbegränsande överenskommelsernas
verkningar erfordras, att det upptager även överenskommelser
av mindre räckvidd, eftersom dessa tillsammantagna kunna ha stor
betydelse för marknadsförhållandena. Sålunda måste exempelvis varje avtal,
som kan påverka.prisbildningen, anses vara sådant att det bör anmälas och registreras,
även om vederbörande kontrahenter själva till äventyrs skulle anse
avtalet som bagatellartat. Å andra sidan vill jag understryka att företagare
givetvis icke böra åläggas anmäla överenskommelser som alldeles sakna betydelse
ur övervakningssynpunkt. Avtal som avse till exempel begränsningar
i detaljhandelns budservice torde sålunda icke komma att bliva föremål
för anmälningsskyldighet. Jag förutsätter vidare, att övervakningsmyndigheten
avfattar anmaningarna så tydligt att någon tvekan örn vilka slag
av överenskommelser som åsyftas icke skall behöva uppstå. Likaså förutsätter
jag, att myndigheten lämnar yrkesutövarna tillräcklig tid för svars
avgivande. Under dessa förhållanden torde anmälningsskyldigheten icke bliva
betungande för näringslivet, i synnerhet som de överenskommelser, som varje
enskild yrkesutövare eller sammanslutning får att anmäla, i regel icke
torde uppgå till något större antal.
Även de av kommissionen angivna riktlinjerna för anordnandet av s p ecial
Undersöknin gar na synas böra godtagas.
Kommissionen har föreslagit, att specialundersökning skall kunna företagas
med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I bl. a. indu
-
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
striförbundets yttrande har förordats, att specialundersökningarna skulle begränsas
till sådana former av ofullständig konkurrens, som vore grundade
på avtal eller på ett företags ställning som ensamtillverkare. Det synes emellertid
otvivelaktigt, att även andra former än dessa kunna medföra skadliga
verkningar inom näringslivet. Enligt mitt förmenande skulle därför en
sådan begränsning vara olämplig. Det förtjänar understrykas, att det här är
fråga endast örn en undersökning. Därest det visar sig att missbruk eller eljest
skadliga verkningar icke äro för handen, behöver vederbörande företag
icke befara ytterligare åtgärder.
Det centrala utredningsorganet, d. v. s. den särskilda byrån inom kommerskollegium,
skall enligt kommissionens förslag på eget initiativ kunna
igångsätta specialundersökning. Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt
skall byrån i allmänhet även utföra undersökningarna.
För genomförande av specialundersökning skall övervakningsmyndighet
enligt kommissionens förslag äga förelägga yrkesutövare att förete affärshandlingar
och i övrigt lämna myndigheten erforderliga uppgifter. Förslaget
har i denna del utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser
i 1925 års lag.»
Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade förslaget till lag om övervakning
av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet framställt
erinringar av formell natur, som beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen
framlagda förslaget.
Utskottet.
Av den utredning kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering förebragt
i sitt betänkande synes framgå, att konkurrensbegränsningar av skilda
slag vunnit stor utbredning inom det svenska näringslivet. Såsom departementschefen
framhållit giver förekomsten av ofullständig konkurrens icke i
och för sig anledning till ingripande från samhällets sida, och i många fall
torde samverkan mellan företag eller sammanslagning av mindre företag till
större enheter vara en förutsättning för rationalisering av produktion och
distribution. Emellertid kunna konkurrensbegränsningar få skadliga verkningar
av olika slag. Med hänsyn härtill mäste en övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser anses nödvändig. Behovet av en sådan övervakning
torde framför allt göra sig gällande, då den nuvarande priskontrollen
upphör. En förutsättning för priskontrollens avskaffande torde för övrigt
vara, att de områden inom näringslivet, på vilka konkurrensen är begränsad,
bliva föremål för övervakning av ett annat samhällsorgan. Den i propositionen
föreslagna lagen örn övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet
synes väl lämpad för sitt ändamål, och utskottet har icke något att
erinra mot den utformning lagen erhållit.
I fråga om den för utredning och övervakning nödvändiga organisationen
har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering föreslagit, att en inom
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
23
kommerskollegium särskilt inrättad byrå skall lia hand örn registreringen av
konkurrensbegränsande överenskommelser på alla områden. I remissyttrandena
från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt lantbruksstyrelsen
och lantbruksförbundet har emellertid förordats, att registreringen
av konkurrensbegränsande överenskommelser på bank- och fondväsendets,
försäkringsväsendets respektive jordbruksnäringens område undantages
från nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Departementschefen
har anslutit sig till kommissionens förslag och därvid särskilt påpekat
fördelen av att garantier skapas för att hithörande frågor komma att handläggas
enhetligt. Samtidigt har departementschefen framhållit, att det synes
vara ändamålsenligt, att specialundersökningar beträffande bank- och fondväsendet
samt försäkringsväsendet, där bank- och fondinspektionen respektive
försäkringsinspektionen redan utöva en omfattande tillsyn, uppdragas
åt dessa myndigheter. Enligt utskottets mening äro utan tvivel stora fördelar
förenade med att registreringsverksamheten centraliseras lill ett enda organ.
Detta utesluter icke, att vissa skäl kunna tala för att registreringen på bankoch
fondväsendets samt försäkringsväsendets områden uppdrages åt bankoch
fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet och,
därest det skulle visa sig lämpligt, tager upp frågan till förnyat övervägande.
Enligt 6 § i den föreslagna lagen om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet äger övervakningsmyndigheten besluta om särskild
undersökning, då myndigheten finner anledning att befara skadlig verkan av
konkurrensbegränsning eller eljest särskilda skäl föreligga därtill. Kommissionen
för ekonomisk efterkrigsplanering bär i sitt betänkande uttalat, att
specialundersökning (särskild undersökning) i regel icke borde företagas i
andra fall än då det funnes anledning att antaga, att en monopolställning
missbrukats och att den förda politiken medfört skadliga verkningar men
att något sådant villkor icke borde intagas i lagtexten. I två vid betänkandet
fogade särskilda yttranden har anförts reservation mot kommissionens uppfattning
på denna punkt. Reservanterna ha gjort gällande, att i lagtexten som
förutsättning för beslut om specialundersökning borde angivas, förutom att
övervakningsmyndigheten ansåge skäl därtill föreligga, även att vederbörande
yrkesutövare kunde antagas ha otillbörligt utnyttjat sin ställning. Gentemot
detta har departementschefen invänt, att en sådan formulering skulle
innebära en icke avsedd begränsning av övervakningen, eftersom verkningar
av ofullständig konkurrens icke alltid ha sin grund i förhållanden, som
kunna betecknas som missbruk från företagares sida. Vidare har departementschefen
anfört, att med den formulering lagtexten i denna del erhålIiI
i departementsförslaget övervakningsmyndigheten får möjlighet att besluta
om undersökning även i exempelvis sådana fall, då myndigheten visserligen
för egen del icke befarar skadliga verkningar men vederbörande yrkesutövare
själv önskar en undersökning leir ali bliva rentvådd från misstankar,
som framkommit från annat håll. Aven i vissa andra fall bör enligt departementschefen
specialundersökning kunna ifrågakomma, I. ex. för kontroll
huruvida anmälningsskyldighet föreligger eller behörigen fullgjorts.
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 38.
I de föreslagna övergångsbestämmelserna stadgas, att 1925 års lag örn undersökning
angående monopolistiska företag och sammanslutningar skall
upphävas i samband med att den nya lagen träder i kraft men att 1925 års
lag även därefter skall äga tillämpning med avseende å undersökning som
inletts innan den nya lagen trätt i kraft. Utskottet har icke något att erinra
mot övergångsbestämmelserna. Det synes riktigt, att en undersökning som
igångsatts med stöd av 1925 års lag också får fullföljas enligt samma lag.
Det är också av vikt att även efter den nya lagens ikraftträdande straff- och
sekretessbestämmelserna i 1925 års lag äga giltighet beträffande de undersökningar
som verkställts eller verkställas med stöd av 1925 års lag.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet.
Stockholm den 7 juni 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Björkman*, Nils Elowsson,
Hallagård*, Söderkvist* och Englund;
från andra kammaren: herr Holm*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Andersson
i Gisselås, fru Västberg*, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem* och
Jacobsson i Igelsbo.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
468026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt p a1 i texten