Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

1946-06-07 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen hänvisats

till lagutskott.

Genom en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 264, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen

dels att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet samt

2) lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

dels ock att medgiva att den i avlöningsstaten för kommerskollegium uppförda

anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal må för

budgetåret 1946/47 överskridas med högst 50 000 kronor.

Propositionen har såvitt angår förslaget till lag om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet hänvisats till lagutskott och behandlats

av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats i fråga om

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj 1937 om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar till konstitutionsutskottet

och i fråga örn överskridande av viss anslagspost till statsutskottet.

Det av andra lagutskottet behandlade lagförslaget är av följande lydelse:

Lag

örn övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §•

I syfte att förebygga skadlig verkan av konkurrensbegränsning inom näringslivet

skall övervakning ske på sätt nedan stadgas genom registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser och genom särskild undersökning.

Övervakning utövas av myndighet som Konungen bestämmer (övervakningsmyndighet).

Bihang tilt riksdagens protokoll 1946. 9 sami. 2 avd. Nr 38.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

Om registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser.

2 §.

Den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller såsom företagare åt

annan yrkesmässigt utför viss tjänst är skyldig att efter anmaning av övervakningsmyndighet

anmäla av honom ingånget eller eljest biträtt kartellavtal

eller annan liknande konkurrensbegränsande överenskommelse, som berör

pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.

Vad i första stycket sägs skall äga tillämpning jämväl beträffande den

som yrkesmässigt

utövar rörelse, avseende in- eller utlåning av penningar eller handel med

in- eller utländskt mynt eller med värdepapper,

överlåter eller upplåter förmögenhetsrättighet av immateriell art,

upplåter nyttjanderätt till viss förnödenhet eller

utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras myndighets

tillstånd.

Med yrkesutövare, som ovan avses, likställes sammanslutning av sådana

yrkesutövare.

3 §•

Anmaning må avse jämväl överenskommelse, som föreligger vid viss framtida

tidpunkt eller som träffas eller tillämpas under viss tidsperiod.

4 §•

Vid anmälan enligt 2 § skall fogas avskrift av överenskommelsen ävensom

av övriga handlingar, som erfordras för att fastställa överenskommelsens innehåll.

Är överenskommelsen helt eller delvis muntlig, skall vid anmälan

fogas fullständig redogörelse för innehållet.

5 §•

över konkurrensbegränsande överenskommelser, som anmälts eller vid särskild

undersökning kommit till övervakningsmyndighets kännedom, skall

föras register (kartellregister).

Om särskild undersökning.

6 §•

Finner övervakningsmyndighet beträffande verksamhet, som i 2 § avses,

anledning att befara skadlig verkan av konkurrensbegränsning eller föreligga

eljest särskilda skäl därtill, äger myndigheten besluta att verksamheten

skall göras till föremål för undersökning i vad avser förekomsten av konkurrensbegränsning

och därav föranledd inverkan på pris-, produktions-,

omsättnings- eller transportförhållanden här i riket.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

7 §•

För undersökningens utförande äger övervakningsmyndighet förelägga yrkesutövaren

att för myndigheten hålla tillgängliga handelsböcker, korrespondens

och övriga handlingar, vilka kunna vara av betydelse för undersökningen,

samt att i övrigt meddela myndigheten alla uppgifter som erfordras.

Vad sålunda stadgats innebär icke skyldighet att röja yrkeshemlighet av

teknisk natur.

Uppgiftsskyldig må kallas att personligen inställa sig inför myndigheten.

8 §.

Därest det på grund av särskilda omständigheter finnes vara för undersökningens

fullföljande erforderligt, äger övervakningsmyndighet förelägga

jämväl annan än den som jämlikt 7 § är uppgiftsskyldig att, på sätt och i

den utsträckning i nämnda paragraf är stadgat, meddela uppgift som där

sägs.

Allmänna bestämmelser.

9 §•

Vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 7 eller 8 § äger övervakningsmyndighet

utsätta vite.

10 §.

Underlåter någon att inom förelagd tid anmäla överenskommelse, som i

2 § sägs, eller lämnar någon vid sådan anmälan eller i fall, som i 7 eller 8 §

avses, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, straffes med

dagsböter eller, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, med fängelse

i högst sex månader.

Samma lag vare där någon, som har eller haft att taga befattning med undersökning,

varom i 6 § sägs, i vidare mån än som kan anses erforderligt

för uppdragets fullgörande yppar affärs- eller driftförhållande, varom han

under sin verksamhet i eller för uppdraget erhållit kännedom, eller där han

begagnar sig av sådan kännedom för att bereda sig eller annan fördel eller

för att göra skada.

Brott, som i andra stycket avses, må av allmän åklagare åtalas allenast

efter angivelse av målsäganden.

11 §•

Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som utsatts enligt 9 §,

eller örn brott, som i 10 § sägs, och finnes målets offentliga handläggning

kunna för någon medföra skada genom yppande av affärs- eller driftförhållande,

må domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda

dörrar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

A

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

12 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

13 §.

Den, som enligt 7 eller 8 § inställer sig inför övervakningsmyndighet, äger

att därför uppbära ersättning enligt grunder som fastställas av Konungen.

14 §•

över beslut av övervakningsmyndighet må klagan föras hos Konungen

inom den tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är stadgad.

15 §.

Konungen äger meddela de närmare bestämmelser, som erfordras för tilllämpning

av denna lag.

Denna lag träder i kraft å dag, som Konungen bestämmer.

Genom denna lag upphäves lagen den 18 juni 1925 (nr 223) om undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar; dock skall

sistnämnda lag alltjämt äga tillämpning med avseende å undersökning, som

inletts innan den nya lagen trätt i kraft.

Beträffande de skäl som utöver vad nedan angives anförts till stöd för det

framlagda förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning inom

näringslivet får utskottet hänvisa till propositionen.

Inledning.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering, vilken tillkallades genom

Kungl. Maj:ts beslut den 11 februari 1944, har med skrivelse den 21 september

1945 framlagt ett betänkande (SOU 1945:42) med bl. a. förslag till

lag om övervakning av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet.

över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av socialstyrelsen,

nämnden för konjunkturinstitutet, bank- och fondinspektionen, lantbruksstyrelsen,

kommerskollegium, försäkringsinspektionen, statens priskontrollnämnd,

fullmäktige i riksbanken, 1943 års sekretessutredning, 1944 års trafikutredning,

svenska stadsförbundet, landsorganisationen i Sverige samt

svenska arbetsgivareföreningen. Vidare ha yttranden överlämnats av lantbruksstyrelsen

från Sveriges lantbruksförbund, av kommerskollegium från

rikets handelskamrar, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och

kooperativa förbundet samt av försäkringsinspektionen från svenska försäkringsbolags

riksförbund. Slutligen har Sveriges redareförening yttrat sig i

ärendet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

5

Gällande lagstiftning.

I anledning av skrivelse från 1920 års riksdag med hemställan om en allsidig

utredning rörande truster och monopolistiska sammanslutningar tillsatte

Kungl. Maj :t år 1920 en kommitté, den s. k. trustlagstiftningskommittén,

med uppdrag att utarbeta och avgiva förslag till lagstiftning på området. Sedan

kommittén avgivit betänkande med förslag till lag om vissa åtgärder beträffande

monopolistiska företag och sammanslutningar samt detta varit föremål

för ytterligare överväganden, framlades vid 1925 års riksdag proposition

i ämnet. Propositionen ledde till antagandet av lagen den 18 juni 1925

om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar.

Enligt denna lag, i det följande benämnd 1925 års lag, kan företag eller

sammanslutning, som avser produktion eller bearbetning av varor eller andra

förnödenheter, handel, bankrörelse, försäkringsrörelse eller transportverksamhet,

göras till föremål för undersökning med syfte att utreda företagets

eller sammanslutningens inverkan på pris- eller omsättningsförhållandena

här i riket. Förutsättning därför är, att företaget eller sammanslutningen kan

antagas vara av monopolistisk natur. Om sådan undersökning förordnar Konungen,

när skäl därtill äro. Undersökning verkställes av ämbetsmyndighet

eller av en eller flera särskilt förordnade sakkunniga och erfarna personer.

Vid uppdragets utförande är ämbetsmyndigheten eller den eller de förordnade

personerna att betrakta som särskild myndighet (undersökningsmyndighet).

Företrädare, föreståndare eller ledare för företag eller sammanslutning,

som är föremål för undersökning, kan av undersökningsmyndighet föreläggas

att förete handelsböcker och andra handlingar, vilka kunna lämna upplysning

om företaget eller sammanslutningen. Representant, som nu sagts,

kan vidare åläggas att bereda undersökningsmyndighet eller dess ombud

tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler ävensom att lämna

erforderliga upplysningar i saken, dock icke sådana som innebära yrkeshemligheter

av teknisk natur. Upplysningsskyldig kan slutligen åläggas

att personligen inställa sig för undersökningsmyndighet. I vissa fall kan

även annan än nyssnämnda representanter för företag eller sammanslutning

åläggas upplysningsskyldighet. Undersökningsmyndighet äger utsätta

vite vid meddelande av föreläggande eller kallelse samt fälla till vite. Undersökningsmyndighets

beslut må överklagas hos Kungl. Majit. I fråga

örn offentligheten av sådana handlingar, vilka inkommit till eller upprättats

hos undersökningsmyndighet, stadgas i lagen, att de må utlämnas endast

såvitt de icke röra affärs- eller driftförhållande eller, i den mån handlingen

är av sådant innehåll, med Konungens särskilda tillstånd eller efter det

tjugufem år förflutit från handlingens datum. För uppgiftsskyldig som mot

bättre vetande lämnar oriktig uppgift stadgar lagen böter och i fall av synnerligen

försvårande omständigheter fängelse i högst sex månader. Samma

straffpåföljd gäller för den som tagit befattning med undersökning och som

obehörigen yppar affärs- eller driftförhållande, varom han erhållit känne
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

dom i samband med undersökningen, eller obehörigen begagnar sig av sådan

kännedom. Mål örn förbrytelse mot lagen må handläggas inom stängda dörrar,

därest målets offentliga handläggning finnes kunna medföra skada genom

yppande av affärs- eller driftförhållande.

Kommissionens betänkande.

Kommissionen lämnar inledningsvis en översikt av skilda företeelser inom

näringslivet, som i nationalekonomien bruka angivas som exempel på monopolistisk

eller ofullständig konkurrens. Kommissionen anför

därvid bl. a. följande.

Med industrialiseringsprocessens fortgång har näringslivets struktur undergått

en genomgripande förändring. Den tekniska utvecklingen har lett till

uppkomsten av storföretag, vilka i hård konkurrens med varandra sökt erövra

marknaden. Ibland har ett företag lyckats tränga ut de övriga, varefter

det förstnämnda kvarstått som ensamtillverkare för en avgränsad, större

eller mindre marknad. Andra gånger ha företagen ansett en sammanslagning

vara till större fördel än en ruinerande konkurrens och åter andra gånger

har konkurrensen lett till att företagen träffat överenskommelser rörande

priser, avsättning m. m., vilka överenskommelser kunnat vara av mer eller

mindre fast natur. Även i sådana fall, då företagens storlek varit mindre

och deras antal ganska stort, har konkurrensen kunnat få samma följder.

Samarbetet har då ofta börjat för andra ändamål, exempelvis för tillvaratagande

av mera allmänna intressen. Den kontakt som härigenom uppstått

mellan företagarna inom branschen i fråga bär sedermera underlättat ett

fastare samarbete i konkurrensbegränsande syfte.

Konkurrensbegränsningarna i det moderna näringslivet omfatta icke enbart

dessa mera uppenbara former av faktiskt monopol eller organiserad

samverkan med formella avtal eller med överenskommelser av annan art.

För det första kan, när antalet företagare på marknaden är så litet, att vederbörande

känner till den prissättning de övriga tillämpa, ett monopolpris

uppstå utan att överenskommelse härom träffas. Så torde ibland vara fallet

på lokala marknader och i branscher, där antalet företagare begränsas genom

att statliga eller kommunala myndigheter uppställa vissa villkor för

yrkets utövande. Även på stora marknader kunna liknande företeelser konstateras.

För det andra kan ett företag uppnå en sådan storleksordning i förhållande

till de övriga, att dess prissättning blir normerande för marknaden.

Men konkurrensförhållandena påverkas även av andra omständigheter, till

exempel förekomsten av märkesvaror. En producent av en märkesvara har

en viss förmånsställning på sin speciella varumarknad. I jämförelse med en

ren monopolist har han visserligen att räkna med starkare potentiell konkurrens

från tillverkare av varor, vilka kunna ersätta hans produkt, och

han måste i sin prissättning taga hänsyn härtill. Men inom vissa gränser

har han möjlighet att vid fastställandet av priserna utnyttja sin förmånsställning,

därför att köparna av hans produkt av den ena eller andra orsaken

föredraga denna framför andra likartade produkter, så länge prisskillnaden

icke blir alltför stor. På detta område skulle en priskonkurrens ofta kunna

starkt reducera företagens vinst, varför producenterna antingen föredraga att

träffa uppgörelse örn att hålla vissa priser eller också, i all synnerhet om

de äro fåtaliga, utan överenskommelser hålla gemensamma priser. Sin ställning

på marknaden uppnår producenten i sådana fall icke genom prissänk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

7

ning utan genom en omfattande reklam eller genom vissa detaljer i varans

utstyrsel och förpackning, vilka utan att ha något egentligt värde för konsumenten

draga köparnas uppmärksamhet till denna vara. Den kostnadsökning,

som härigenom uppkommer, får vägas mot vinsten av en ökad avsättning.

Inom distributionen återfinnas lokala detaljhandlarmonopol, som

kunna uppstå på grund av butikens belägenhet eller på grund av kundernas

bristande kännedom örn prissättningen hos konkurrenterna, deras vana att

handla i viss affär m. m.

Under hänvisning till den sålunda lämnade redogörelsen för olika konkur - rensbegränsande företeelser inom näringslivet uttalar kommissionen, att en

kontroll på förevarande område icke kunde, om den skulle bliva effektiv,

begränsas till karteller och ensamtillverkare utan måste sträcka sig över ett

mera vidsträckt område av näringslivet. Kommissionen fortsätter härefter.

Kommissionen vill emellertid starkt understryka att förekomsten av organiserad

samverkan mellan företag eller av företag med monopolistisk ställning

på marknaden icke i och för sig är en anledning till ingrepp från samhällets

sida. Tvärtom kan en samverkan eller en sammanslagning av smärre

företag till större enheter i vissa fall vara en förutsättning för en rationalisering

av produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras

att missbruk och missförhållanden —- såsom produktionsbegränsningar, orimligt

höga priser i förhållande till kostnaderna, konserverandet av kostnadskrävande

produktionsmetoder m. m. — verkligen föreligga och dessa ej kunna

elimineras på annat sätt, som ett statligt ingripande blir aktuellt. Man skulle

även kunna uttrycka det så, att samverkan och företagskoncentration har

sitt samhälleliga existensberättigande endast i den rationalisering, som därigenom

mö j liggöres.

För efterkrigstiden har kommissionen uppsatt som den offentliga ekonomiska

politikens mål att åstadkomma en hög och jämn sysselsättning. Detta

förutsätter att faktorer av institutionell, företagspolitisk eller annan art icke

förhindra att förefintliga produktiva resurser utnyttjas på ett sätt, som

svarar mot det uppställda målet.

Det är därför ett samhälleligt intresse att företag, som arbeta på områden

av näringslivet, där ofullständig konkurrens råder, icke bedriva en restriktiv

produktionspolitik, vilken skulle kunna leda lill ofullständig sysselsättning

av arbetskraften och en sämre försörjning än som annars vore möjlig

med tillgängliga resurser.

Den restriktiva produktionspolitik, för vilken konkurrensbegränsningarna

skapa förutsättningar, tar sig uttryck i en monopolistisk prissättning, därigenom

att priset under sådana förhållanden kan sättas högre än om fri

konkurrens råder eller örn företaget icke utnyttjar de möjligheter konkurrensbegränsningarna

skapa. De högre priserna medföra en inskränkning av

konsumenternas efterfrågan, vilket betyder en sämre försörjning med de

produkter det gäller. På grund av efterfrågans bristande elasticitet innebär

vidare en monopolistisk prispolitik ofta, att konsumenternas utgifter för

varan i fråga bli större än de skulle varit vid frikonkurrenspriset, enär konsumtionen

inskränkes proportionsvis mindre än priset höjes. Konsumenternas

möjligheter att köpa andra varor minskas härigenom. En restriktiv produktionspolitik

kan sålunda 1''å återverkningar på sysselsättningen utaniör

området för den ofullständiga konkurrensen.

Som framgår av det sagda, bortser kommissionen icke från den rationalisering

och kostnadssänkning, som ofta genomföres i samband med en trästock

kartellbildning, exempelvis genom nedläggandet av ineffektiva företag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

och koncentration av driften. Samtidigt kan man dock konstatera tendenser

i motsatt riktning, särskilt när ett monopol ägt bestånd en längre tid. En

ensamtillverkare, som icke har pressen från konkurrenter, kan sålunda

bliva efter i teknisk utveckling och bibehålla ineffektiva produktionsmetoder.

I en kartell kan prissättningen komma att anpassas efter de företag, som är

ineffektivast och som arbeta med de högsta kostnaderna. Produktionskostnadsnivån

kommer i bägge dessa fall att ligga högre än den skulle ha gjort,

om fri konkurrens hade varit rådande. Samhällets produktiva resurser komma

härigenom ej att få den användning, som leder till bästa möjliga produktionsresultat

och högsta nationalinkomst.

Örn föi etagen inom en viss bransch bundit priserna genom överenskommelser

eller om monopolprissättning uppstått utan överenskommelser på sätt

som nu beskrivits, kunna företagen stundom överdimensionera sin egen försäljningsorganisation

genom att anställa agenter och handelsresande, anordna

dyrbara utslällningslokaler m. m., eller också kunna de erbjuda återförsäljare

höga rabatter, varigenom vinstchanserna inom detaljhandeln ökas. Detta

kan i sin lur leda till en överdimensionering av den bransch det är fråga

om. Den kostnadsökning som härigenom uppstår och som inkräktar på monopolvinsten

leder ofta till att överenskommelsen mellan företagarna utvidgas

att omfatta även rabatter och försäljningsförhållanden eller att nya överenskommelser

i denna riktning träffas. 1 den må så icke sker, kommer monopolvinsten

att reduceras. Trots en dylik konkurrens mellan företagen blir

resultatet, att de produktiva resurserna ofta bli sämre utnyttjade än vid

priskonkurrens.

I de fall, då monopolbildningar åstadkomma en stegring av företagsvinsten

utöver vad som vid fri konkurrens skulle vara möjligt, är det naturligt,

att fackliga organisationer söka utnyttja situationen i syfte att låta arbetskraften

genom högre löner komma i åtnjutande av en del av den genom

monopoliseringen åstadkomna mervinsten. Detta behöver dock icke innebära,

att arbetarna ha ett medvetet intresse av monopolets bibehållande; skulle fri

konkurrens återställas, torde nämligen lönerna i många fall kvarbliva vid

den höjda nivån. Men vid monopol ha arbetsgivarna större möjlighet än

eljest alt genom prishöjning avvältra en del av en eventuell lönestegring

på konsumenterna, och löneförhöjningar kunna därför under sådana förhållanden

bidraga till att göra hushållningen mera restriktiv. I enstaka fall

förekommer, att fackliga organisationer direkt samverka med företagarna i

konkurrensbegränsande syfte.

Utöver de nu diskuterade verkningarna kan den ofullständiga konkurrensen

få konsekvenser av fördelnings- och prispolitisk art.

I vissa fall uppstå sålunda monopolvinster, vilka, även om de genom beskattning

kunna mer eller mindre fullständigt indragas till det allmänna, innebära

en icke önskvärd omfördelning av inkomsterna. Vidare kan den monopolistiska

prisbildningen medföra kostnadsstegringar, vilka påverka prisstrukturen.

Detta senare förhållande är av särskilt intresse i nuvarande läge.

I yttrande den 26 september 1944 över priskontrollnämndens förslag till

ny prisregleringslag, framhåller kommissionen i fortsättningen, hade kommissionen

enhälligt uttalat sig för priskontrollens avskaffande, så snart normala

förhållanden inträdde. Förutsättning härför vöre emellertid, att priserna

anpassade sig efter de sjunkande kostnaderna. För att priskontrollen

i sin nuvarande form icke skulle behöva bibehållas längre än som vore oundgängligen

nödvändigt, vore det enligt kommissionens uppfattning önskvärt

att bevakningen av de områden, på vilka konkurrensen vore begränsad, kun
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

9

de övertagas av ett nytt samhälleligt organ med speciell uppgift att följa

utvecklingen på dessa begränsade områden.

Det torde icke, uttalar kommissionen ytterligare, kunna undvikas, att de

olika åtgärder, som beslutats eller föreslagits i syfte att upprätthålla sysselsättningen

under en kommande lågkonjunktur, skulle komma att medföra en

viss stelhet i fråga om arbetslönerna. Då det kunde befaras, att en dylik utveckling

skulle ställa vårt land i en ogynnsam konkurrensställning gentemot

utlandet, vore det av vikt, att företagens kostnader hölles nere genom rationaliseringsåtgärder

av olika slag, förbättrad organisation m. m. Ett led i en kostnadssänkande

politik, vilken icke byggde på nedpressning av lönerna, vöre

att förhindra konkurrensbegränsningar på hemmamarknaden att verka prisoch

därigenom även kostnadsuppehållande.

Vid kommissionens betänkande är som bilaga 2 fogad en redogörelse för

utbredningen av och formerna för den organiserade samverkan, som för närvarande

gör sig gällande inom svenskt näringsliv. Redogörelsen bygger dels

på de undersökningar, som på sin tid verkställdes av 1936 års näringsorgasationssak

kunniga och som framlades i deras betänkande om organiserad

samverkan inom svenskt näringsliv (SOU 1940:35), och dels på kompletterande

undeisökningar, som kommissionen låtit verkställa för liden efter

avgivandet av nyssnämnda betänkande. På grundval av dessa undersökningar

lämnar kommissionen i sitt betänkande en översikt över koncentrationstendenser

på olika områden av näringslivet före

och under kriget. I denna framhålles att näringsorganisationssakkunniga

beträffande förhållandena under åren närmast före kriget som allmänt

omdöme uttalat att starka koncentrationstendenser gjort sig gällande på skilda

områden inom näringslivet samt att tendenserna i främsta rummet tagit sig

uttryck i organiserad samverkan mellan olika företag, medan uppbyggandet

av mycket stora företagsenheter spelat mindre roll. De sakkunniga hade vidare

konstaterat, att samverkan i första hand gällt reglering av marknadsförhållanden

såsom prissättning, konkurrensmetoder och konkurrensvillkor.

Hos vissa företag hade de sakkunniga konstaterat en prispolitik, som måste

betecknas som missbruk av möjligheten att behärska den svenska marknaden

för de varuslag, som vederbörande företag producerade eller saluförde.

Kommissionen uttalar för egen del sammanfattningsvis, att de koncentrationstendenser,

som de sakkunniga ansett sig kunna konstatera, i stort sett

konserverats under kriget och i viss utsträckning blivit påtagligare.

Då de konkurrensbegränsningar av icke obetydlig omfattning, som sålunda

konstaterats föreligga på skilda områden inom näringslivet, enligt kommissionens

uppfattning icke kunde förväntas minska under den kommande

efterkrigsperioden, funnes skäl att föranstalta örn utredning och övervakning

i syfte att vinna nödig kunskap örn hithörande spörsmål. Förekomsten av

konkurrensbegränsande företeelser gåve visserligen, såsom kommissionen

även i tidigare sammanhang framhållit, icke i och för sig anledning till ingripanden

från samhällets sida. Örn det emellertid vid bedömning av de vid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

utredningen och övervakningen vunna resultaten skulle visa sig, att missbruk

och skadliga verkningar förekomme på vissa områden inom näringslivet, borde

samhället ingripa för åstadkommande av rättelse. Även om utvecklingshämmande

och prisfördyrande verkningar av existerande konkurrensbegränsande

företeelser icke gjort sig märkbara i större omfattning under krigsåren, kunde

risker därför ånyo bliva aktuella, då de speciella förhållanden, vilka karakteriserat

kristidens reglerade ekonomi, icke längre verkade återhållande.

Den utrednings - och övervakningsverksamhet, som erfordras

för vinnande av den nödvändiga kunskapen om de konkurrensbegränsande

företeelserna, föreslår kommissionen skola organiseras efter i huvudsak

följande riktlinjer. Verksamheten bör inriktas på tre olika uppgifter.

Först måste verkställas en allmän fortlöpande analys av marknadsförhållandena,

avseende att klarlägga de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv

och den ofullständiga konkurrensens roll härvidlag. Den andra uppgiften

är att skapa en ständigt aktuell kunskap örn förekomsten av kartellavtal och

andra liknande överenskommelser av konkurrensbegränsande natur. Som

tredje och sista uppgift för den angivna verksamheten uppställer kommissionen

utförande av specialundersökningar i sådana fall, då inom områden med

ofullständig konkurrens missbruk och eljest skadliga verkningar kunna befaras.

Den första uppgiften, nämligen den allmänna analysverksamheten,

finner kommissionen böra överlämnas till konjunkturinstitutet. För lösande

av denna uppgift skulle institutet ha att vid sina strukturundersökningar

och sin allmänna analys av pris-, kostnads- och vinstutvecklingen taga särskild

hänsyn till verkningarna av den ofullständiga konkurrensen. Emellertid

anser kommissionen det vara nödvändigt för detta arbete, att den löpande

prisstatistiken reformeras och förbättras i olika hänseenden.

Den andra uppgiften, som skulle innefatta skapande av kunskap

örn förekomsten av överenskommelser av konkurrensbegränsande

natur, bör enligt kommissionen lösas på så sätt, att myndighet

eller annat statligt organ registrerar dylika överenskommelser i ett

offentligt kartellregister. Myndigheten eller organet skulle genom sin verksamhet

åvägabringa en successiv kartläggning av näringslivet med hänsyn till

förekomsten av sådan ofullständig konkurrens, som har sin grund i konkurrensbegränsande

överenskommelser. Uppgiften bör enligt kommissionen lämpligen

anförtros åt en särskild, för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium,

direkt underställd ämbetsverkets chef. Förutom registreringen

kunde byrån, såsom ett centralt utredningsorgan på förevarande område,

även handha bearbetningen av det inkommande materialet.

Syftet med den tredje utrednings- och övervakningsuppgiften, utförande

av specialundersökningar, skulle vara att genom granskning av

yrkesutövares handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar undersöka,

huruvida yrkesutövaren utnyttjat en monopolistisk ställning på ett

ur samhällelig synpunkt icke önskvärt sätt. Sådana undersökningar böra enligt

kommissionens uppfattning i regel utföras av det centrala utrednings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

11

organet, d. v. s. nyssnämnda byrå inom kommerskollegium. Dock finnas,

betonar kommissionen, områden inom näringslivet, där andra statliga

myndigheter kunna tänkas vara bättre skickade att utföra undersökningsuppdrag

av ifrågavarande slag. Som exempel nämner kommissionen bankväsendet,

försäkringsväsendet, jordbruksnäringen samt biltransportväsendet. Beslut

örn vilka myndigheter som skola få befogenhet att verkställa specialundersökningar

synes emellertid enligt kommissionens uppfattning icke behöva

fattas, förrän det centrala utredningsorganet tillsatts och blivit i tillfälle

att framlägga förslag beträffande övervakningsverksamhetens planläggning.

Sammanfattningsvis uttalar kommissionen, att det vöre av vikt att organisationen

för ett utrednings- och övervakningsarbete på förevarande område icke

fastlåstes i alltför stela former.

Beträffande frågan om åtgärder mot missbruk på områden

inom näringslivet med ofullständig konkurrens utvecklar

kommissionen i huvudsak följande synpunkter. Det syntes ej lämpligt,

att de utredande och övervakande organen finge till uppgift att bedöma, huruvida

yrkesutövare gjort sig skyldig till sådant missbruk att ingripande däremot

vore påkallat. Än mindre borde organen ha till uppgift att föreslå eller besluta,

att dylikt ingripande skulle ske. De nu nämnda uppgifterna liksom uppgiften

att bestämma formen för ingripandet borde i regel tillkomma Kungl. Maj :t.

I vissa fall torde för ett ingripande riksdagens medverkan erfordras. Som

exempel på tänkbara former för statliga ingripanden ville kommissionen anföra

bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga företag

samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen. Vissa ledamöter

i kommissionen hade dock ansett, att rättelse under alla förhållanden

borde kunna åvägabringas genom andra åtgärder än förstatligande. Ofta

kunde enligt kommissionens mening rättelse troligen åstadkommas genom

förhandlingar mellan en av Kungl. Majit för ändamålet tillsatt kommission

samt vederbörande yrkesutövare eller sammanslutning. Planeringskommissionen

räknade med att statliga åtgärder över huvud icke skulle bliva talrikt

förekommande, om blott tillräcklig publicitet skapades kring förhållandena

på områden, där konkurrensen vore begränsad. Publicering på bred

bas — med vederbörlig hänsyn tagen till yrkesutövares legitima intresse avskydd

för affärshemligheter — av det i samband med övervakningen inkomna

materialet skulle tjäna flera syften. Den allmänna diskussionen i hithörande

frågor skulle sålunda komma att vinna i saklighet, och grundlösa

beskyllningar och misstankar kunde undvikas. Vidare kunde vissheten örn

att de konkurrensbegränsande metoderna komme att framläggas inför en

större allmänhet verka som en hämsko på eventuella tendenser till missbruk.

Slutligen kunde genom publiciteten potentiella konkurrenters uppmärksamhet

komma att fästas på områden med oskälig prisbildning.

För att möjliggöra en övervakning av konkurrensbegränsande företeelser

i enlighet med de av kommissionen angivna riktlinjerna erlordrades, framhåller

kommissionen, lagregler enligt vilka yrkesutövare och sammanslut
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

ningar inom näringslivet kunde åläggas att för registrering hos vederbörande

övervakningsorgan anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och

som vidare gåve övervakningsorgan befogenhet att för specialundersökningars

genomförande inhämta nödiga uppgifter. Stadgandena i 1925 års lag

erbjöde visserligen möjligheter härutinnan. Den innehölle emellertid inga

generella bestämmelser örn fortlöpande offentlig tillsyn över näringsområden

med ofullständig konkurrens. Vidare folie stora yrkes- och näringskategorier

utanför dess tillämplighetsområde. För övrigt hade lagen kommit till användning

endast i ett fåtal fall. Enligt kommissionens uppfattning vöre det

därför nödvändigt att genomföra en mera omfattande lagstiftning på området.

Kommissionen uppdrager i betänkandet jämväl riktlinjerna för en sådan

utvidgad lagstiftning. I det följande lämnas en redogörelse för dessa.

Beträffande spörsmålet om vilka yrkesutövare som

böra falla under lagens tillämplig betso m råde anför

kommissionen bl. a. följande.

Ur samhälleliga synpunkter är det önskvärt, att en lag örn övervakning av

konkurrensbegränsande företeelser göres tillämplig på samtliga företag i enskild,

kooperativ, kommunal eller statlig drift. Det synes vidare ej ändamålsenligt

att som i 1925 års lag begränsa lagen på sådant sätt, att tjänster

av annat slag än transporttjänster samt de tjänster, som lämnas av bankoch

försäkringsväsendet, lämnas utanför densamma. Även andra slag av

tjänster, liksom också upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateteriell

art, böra falla under den samhälleliga övervakningen. I fråga om

personliga tjänster föreligga vissa svårigheter för en gränsdragning mellan

exempelvis avtal rörande produktion och försäljning av förnödenheter, och

sådana som närmast motsvara arbetsavtal. Det är givet att transporttjänster

tillhöra det område, som bör övervakas, vidare reparationsarbeten av olika

slag och tjänster, som utföras av olika grupper av hantverkare, såsom målare,

snickare, elektriska och andra installatörer, frisörer m. m. i deras egenskap

av egna företagare. Även de taxor, som tillämpas av s. k. fria yrkesutövare

som läkare, tandläkare, advokater m. m. kunna ägnas uppmärksamhet.

I fråga örn upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell art har

kommissionen närmast tänkt på uthyrning av filmer, men även vissa andra

företeelser, som sammanhänga med rätten att offentligt framföra musikaliska

och dramatiska verk eller utnyttjandet av patenträttigheter, kunna beaktas.

Undantag från den här föreslagna övervakningen bör dock i regel göras

för organisationerna på arbetsmarknaden och de mellan dem träffade avtalen.

I den mån kollektivavtal innehålla bestämmelser, vilka kunna påverka

konkurrensen mellan företagarna, exempelvis förbud för fackföreningsmedlemmar

att taga arbete hos företagare, som ej tillhöra viss företagareorganisation,

skola de, försåvitt denna organisation tillika reglerar priser m. m.,

dock falla under den här föreslagna lagen.

En företagareorganisation, som samtidigt är både arbetsgivareförening och

organ för samarbete i t. ex. marknadsfrågor, bör emellertid i sistnämnda

egenskap jämställas med här avsedda sammanslutningar.

Under lagens tillämpningsområde skola falla alla yrkesutövare, som driva

verksamhet här i riket, oavsett om vederbörande företag äges av svensk medborgare

eller utlänning. Utländska monopolföretags agenter eller försäljningsbolag

skola sålunda vara föremål för övervakning och eventuella åtgär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

13

der på samma sätt som övriga företagare. Särskilt bör iakttagas att icke

dessa företag på grund av de statliga åtgärderna komma i ett gynnsammare

läge än de rent inhemska yrkesutövarna.

Kommissionen behandlar därefter principerna för den ifrågasatta r egistreringen

av konkurrensbegränsande överenskommelser

och upptager till en början till diskussion frågan om vilka överenskommelser

som böra bli föremål för registrering. Under framhållande av de

stora svårigheterna att närmare precisera innebörden i begreppet konkurrens

begränsande överenskommelse uttalar kommissionen därvid följande.

Då syftemålet med lagen är att åstadkomma en övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser, är det givet att endast sådana överenskommelser,

som verkligen innebära en begränsning av konkurrensen, äro av intresse

för registreringsmyndigheten. Överenskommelser mellan köpare och säljare

äro sålunda oftast intresselösa i detta sammanhang, enär de i regel icke

åsyfta en konkurrensbegränsning. Undantag från denna regel utgöres exempelvis

av sådana överenskommelser som innebära ett åtagande från köparen

att hålla vissa priser i sin yrkesutövning. Vidare skola överenskommelserna

beröra pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållanden.

Till överenskommelser, som skola anmälas, böra icke hänföras rena konditionsavtal,

vilka icke ha någon betydelse för prissättningen.

Kommissionen uttalar vidare, att endast sådana överenskommelser som

berörde den svenska hemmamarknaden borde omfattas av registreringsskyldigheten.

Avtal och överenskommelser avseende exportmarknader saknade

i detta sammanhang intresse. Vidare borde överenskommelser av lokal natur,

vilka trots sin begränsning ofta kunde vara av stor betydelse för prissättningen,

kunna bli förmål för registrering.

Kommissionen övergår härefter till att diskutera olika metoder för möjliggörande

av registrering av konkurrensbegränsande överenskommelser. Att

stadga en allmän skyldighet för yrkesutövare att lämna uppgift beträffande

sådana överenskommelser finner kommissionen ur olika synpunkter vara

olämpligt. Kommissionen stannar därför vid att föreslå, att i lagen skall stadgas

skyldighet för yrkesutövare — varmed bör likställas sammanslutning

av yrkesutövare — att efter anmaning av vederbörande registreringsorgan

anmäla av honom ingångna eller eljest biträdda överenskommelser. En sådan

anordning innebure, anför kommissionen, att registreringsorganet skulle

företaga inventeringar av förefintliga överenskommelser. Organet hade

därvid möjlighet att självt bestämma, hur långt det ville sträcka registreringen.

Organet kunde bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunde förmodas

icke ha någon större betydelse för marknaden, och helt koncentrera

sig på de övriga. Organet borde emellertid, såsom kommissionen även

i ett tidigare sammanhang uttalat, vid sina inventeringar inrikta sig på

att åstadkomma en successiv kartläggning av alla de områden inom näringslivet,

vilka kännetecknades av att konkurrensen vore begränsad till

följd av överenskommelser mellan yrkesutövare. För att ett så fylligt material

som möjligt skulle framkomma borde vederbörande yrkesutövare vara

skyldig insända kopia av överenskommelse och av andra handlingar, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

upprättats i anslutning till denna. I den händelse överenskommelsen varit

muntlig, borde skriftlig redogörelse för densamma insändas samtidigt med

anmälan.

Svagheten med ett system som det nu angivna, uttalar kommissionen i

fortsättningen, vore att det bleve svårt att följa de förändringar, som inträffade

under perioder mellan två inventeringar hos ett företag. Denna brist

kunde emellertid avhjälpas genom att registreringsorganet finge befogenhet

att för de yrkesutövare och sammanslutningar, som organet ville följa kontinuerligt,

föreskriva skyldighet att under viss period framåt insända uppgifter

om nya överenskommelser och viktigare förändringar av förut registrerade

överenskommelser.

Till förhindrande att överenskommelser undanhölles registreringsorganet

borde enligt kommissionen organet få rätt att i kontrollsyfte hos vederbörande

yrkesutövare taga del av erforderliga handlingar. Vidare borde vissa påföljder

stadgas för yrkesutövare, som felade i fråga om anmälningsskyldighetens

fullgörande. I detta hänseende föreslår kommissionen dels straffpåföljd

och dels en påföljd av innebörd, att felande yrkesutövare icke skall äga

göra gällande i överenskommelsen stadgad påföljd för kontraktsbrott mot

någon som bryter överenskommelsen.

Befogenheten att fatta beslut örn igångsättande av specialundersökning,

anför kommissionen, syntes i regel böra tilläggas det centrala utredningsorgan,

som skulle omhänderha registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser. Sedan ett sådant organ inrättats, skulle det enligt kommissionens

mening innebära onödig omgång, örn Kungl. Majit skulle — i

likhet med vad som vöre fallet enligt 1925 års lag i fråga om där avsedd

undersökning — behöva besluta om specialundersökning i varje särskilt fall.

Såsom redan förut angivits skulle det centrala utredningsorganet enligt kommissionen

i regel även ombesörja utförandet av specialundersökningarna.

Med hänsyn till det allmänna syftet med specialundersökningar — att utröna

huruvida missbruk av yrkesutövares monopolistiska ställning förekomme

— måste, uttalar kommissionen, sådana undersökningar kunna företagas

med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I första hand

åsyftade kommissionen sådana fall, där kartellavtal eller andra överenskommelser

av konkurrensbegränsande natur förelåge eller där ett enda företag

utövade dominerande inflytande på marknaden. Men även de övriga former

av ofullständig konkurrens, som kommissionen berört i sin översikt över

dessa företeelser i inledningen av betänkandet, kunde enligt kommissionens

uppfattning stundom giva anledning till undersökningar.

För verkställande av specialundersökning måste utredningsorgan, framhåller

kommissionen, ha befogenhet att ålägga yrkesutövare att förete handelsböcker,

korrespondens och andra affärshandlingar ävensom att lämna

erforderliga uppgifter rörande pris-, produktions- och omsättningsförhållanden

m. m. Utredningsorgan borde även kunna ålägga yrkesutövare att inställa

sig personligen inför organet. Lämnande av oriktiga uppgifter syntes

böra straffbeläggas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

15

Departementschefen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Myrdal, har i propositionen

anfört bland annat följande:

»De företeelser inom näringslivet, vilka bruka betecknas som ofullständig

konkurrens och för vilka kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering i

sitt betänkande lämnat en översiktlig redogörelse, ha med industrialiseringsprocessens

fortgång och andra förändringar i det moderna näringslivets

struktur ökat i betydelse. Av de undersökningar, som på sin tid verkställdes

av näringsorganisationssakkunniga och som sedermera fullföljts av kommissionen,

synes framgå att konkurrensbegränsningar av skilda slag vunnit

en mycket stor utbredning inom det svenska näringslivet. Det finnes

anledning att räkna med möjligheten av en ökad utveckling av de konkurrensbegränsande

företeelserna. Härför talar bl. a. det förhållandet att industri-

och handelsföretag, vilka tidigare icke etablerat samarbete, under kriget

i stor utsträckning vant sig vid ett samgående särskilt vid förhandlingar

med myndigheter. Även örn på många håll en stark önskan om återgång

till större obundenhet förefinnes, kan dock antagas, att ur den under

kriget uppkomna intressegemenskapen växa fram strävanden till en mera

vittgående samverkan av pris- och produktionsreglerande natur, särskilt under

tider med försämrade konjunkturer. Det kan icke heller bortses från det

inflytande som utvecklingen i utlandet kan öva på de svenska producenternas

och distributörernas politik.

Konkurrensbegränsningar kunna såsom kommissionen angivit få skadliga

verkningar av skilda slag. Exempel därpå äro orimligt höga priser i förhållande

till produktionskostnaderna, produktionsbegränsningar och konserverande

av kostnadskrävande produktionsmetoder. De skadliga verkningarna

kunna göra sig gällande i flera olika hänseenden. Kommissionen har i inledningen

till betänkandet lämnat en översikt beträffande dessa förhållanden,

för vilken jag tidigare redogjort. Av vad där anförts vill jag särskilt understryka

att en restriktiv försäljningspolitik med produktionsbegränsningar

som följd skulle allvarligt äventyra det allmänna sysselsättningsprogrammet.

Vidare förtjänar påpekas, att höga priser kunna giva upphov till en icke

önskvärd omfördelning av inkomsterna. Höga priser medföra ofta även

kostnadsstegringar av sådan art, att den allmänna prisstrukturen därigenom

påverkas i ogynnsam riktning. Särskilt under övergången från krishushållning

till en mera normal fredshushållning är det av vikt att sådan påverkan

icke sker.

I och för sig giver emellertid förekomsten av ofullständig konkurrens icke

anledning till ingripanden från samhällets sida. I många fall torde tvärtom,

såsom framhållits av kommissionen och ytterligare understrukits i åtskilliga

av remissyttrandena, samverkan mellan företag eller sammanslagning av

mindre företag till större enheter vara en förutsättning för rationalisering av

produktion och distribution. Det är först då det kan konstateras att missbruk

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

eller skadliga verkningar föreligga som åtgärder av ett eller annat slag böra

bliva aktuella.

Såsom förut nämnts torde det finnas anledning befara, att de konkurrensbegränsande

företeelserna i fortsättningen skola vinna ökad utbredning inom

det svenska näringslivet. Med hänsyn till de ogynnsamma verkningar i olika

hänseenden, som sådana företeelser kunna giva upphov till, måste såsom

kommissionen uttalat en utrednings- och övervakningsverksamhet från samhällets

sida i syfte att undersöka förekomsten av företeelserna och fastställa

verkningarna därav anses vara påkallad.

Kommissionen har i betänkandet uppdragit vissa allmänna riktlinjer

för ordnandet av en sådan utrednings- och övervakningsverksamhet.

Dessa ha i stort sett vunnit anslutning hos flertalet av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna och de synas i huvudsak kunna godtagas. På

en del punkter torde dock vissa av de i remissyttrandena framförda erinringarna

beaktas.

Enligt kommissionens förslag skall utrednings- och övervakningsarbetet

inriktas på tre huvuduppgifter, nämligen en allmän analysverksamhet, registrering

av konkurrensbegränsande överenskommelser samt specialundersökningar.

Den allmänna analysverksamheten skall ha till syfte att klarlägga

de strukturella förändringarna inom vårt näringsliv och den ofullständiga

konkurrensens roll härvidlag. Genom registreringsverksamheten skall åvägabringas

en kartläggning av olika områden inom näringslivet med hänsyn

till förekomsten av konkurrensbegränsande överenskommelser. Ändamålet

med specialundersökningarna slutligen skall vara att i fall då så må finnas

påkallat genom granskning av yrkesutövares affärshandlingar undersöka,

huruvida en monopolistisk ställning utnyttjats på ett ur samhällelig

synpunkt icke önskvärt sätt. En utrednings- och övervakningsverksamhet,

anordnad i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommissionen sålunda

föreslagit, synes innebära en ändamålsenlig och väl avvägd lösning av problemet

och torde bliva ett effektivt medel till vinnande av erforderlig kunskap

örn den ofullständiga konkurrensens utbredning och verkningar inom

näringslivet. Jag kan därför i stort sett ansluta mig till kommissionens förslag

härutinnan.

Vad beträffar frågan örn den för utredningen och övervakningen nödvändiga

organisationen synes det icke vara erforderligt att i detta sammanhang

fatta definitiv ståndpunkt härtill. Jag avser att sedermera efter

ytterligare överväganden upptaga denna fråga till närmare behandling. För

ett riktigt bedömande av den ifrågasatta lagstiftningen torde det emellertid

vara av värde att redan nu de tilltänkta allmänna riktlinjerna för organisationen

åtminstone i huvudsak angivas.

Den allmänna analysverksamheten skulle enligt kommissionens förslag anförtros

åt konjunkturinstitutet, medan registreringen av konkurrensbegränsande

överenskommelser och i regel även specialundersökningarna skulle

handhavas av en för ändamålet inrättad byrå inom kommerskollegium. Så
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

17

som framgår av redogörelsen för remissyttrandena ha i vissa hänseenden

erinringar framställts mot detta förslag.

Sålunda har bl. a. nämnden för konjunkturinstitutet uttalat sig för att den

allmänna analysverksamheten icke förlägges till institutet utan till samma

myndighet, som kommer att verkställa registrering av konkurrensbegränsande

överenskommelser och bearbetning av det material, som i samband

därmed inkommit till myndigheten. Jag finner mig böra förorda nämndens

ståndpunkt härutinnan. Därest ifrågavarande analysarbete uppdrages åt institutet,

torde det komma att menligt inkräkta på fullgörandet av institutets

huvuduppgifter. Vidare synes den registrerande myndigheten ha bättre förutsättningar

än institutet att bedöma på vilka områden analysverksamheten

speciellt bör inriktas. Emellertid bör givetvis myndigheten i denna verksamhet

uppehålla ett intimt samarbete med institutet.

Kommissionens förslag att registreringsverksamheten förlägges till en särskild

byrå inom kommerskollegium har icke mött andra invändningar än att

i yttrandena från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt

lantbruksstyrelsen och lantbruksförbundet förordats, att registreringen av

konkurrensbegränsande överenskommelser på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets

respektive jordbruksnäringens område undantages från

nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Visserligen synas

skäl tala för de i dessa fyra yttranden framförda synpunkterna. Av avgörande

betydelse torde emellertid vara, att registreringsverksamheten centraliseras

till en enda myndighet. Därigenom vinnes bl. a. den fördelen, att garantier

skapas för att hithörande frågor komma att handläggas enhetligt. Jag

finner mig sålunda böra förorda kommissionens förslag, att en särskild byrå

inom kommerskollegium inrättas och att registreringen av konkurrensbegränsande

överenskommelser på alla områden inom näringslivet överlämnas

åt denna byrå.

Även specialundersökningarna på bank- och fondväsendets, försäkringsväsendets

respektive jordbruksnäringens område ha i nyssnämnda fyra yttranden

föreslagits skola undantagas från den tilltänkta byrån. Som undersökningsorgan

lia i stället föreslagits bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen

respektive det organ, som i fortsättningen kan komma att handha

den centrala ledningen av jordbrukets prisregleringar. Därjämte har 1944

års trafikutredning uttalat, att specialundersökningar inom trafikväsendets

område visserligen för närvarande borde omhänderhavas av kommerskollegium

men att — för den händelse en trafiknämnd inrättades i överensstämmelse

med det förslag, som utredningen ämnade framlägga — det kunde ifrågasättas

oro icke en sådan nämnd skulle vara det lämpligaste organet för

specialundersökningar beträffande trafikföretag. Av den tidigare lämnade redogörelsen

för kommissionens betänkande framgår, att även kommissionen

varit inne på tanken att specialundersökningar på förevarande näringsområden

kunde undantagas från den föreslagna byråns verksamhet.

Nämnda byrå torde i regel vara det lämpligaste organet för utförande av

specialundersökningar. Det synes dock vara ändamålsenligt, alt sådana un
Bikung

till riksdagens protokoll 1940. 9 saini. 2 avd. Nr 38.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

dersökningar beträffande bank- och fondväsendet samt försäkringsväsendet,

där bank- och fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen redan

utöva en omfattande tillsyn, uppdragas åt dessa myndigheter. Vad beträffar

jordbruksnäringen och trafikväsendet torde något bestämt uttalande i förevarande

fråga icke kunna göras, förrän beslut fattats om dessa näringsgrenars

övriga organisatoriska problem.

Kommissionen har i sitt betänkande berört även frågan om åtgärder

mot missbruk och skadliga verkningar av ofullständig konkurrens

inom näringslivet. Av tänkbara former för ingripanden har kommissionen

nämnt bl. a. tullsänkningar, igångsättande av konkurrerande statliga

företag samt statligt övertagande av den monopoliserade näringsgrenen.

I kommissionens lagförslag ha icke upptagits några bestämmelser om ingripanden.

Kommerskollegium har som sin uppfattning uttalat, att en viss brist syntes

vidlåda lagförslaget därigenom att bestämmelser om ingripanden saknades.

Denna uppfattning kan jag icke biträda. Åtgärder mot missbruk och skadliga

verkningar på förevarande område måste lämpas efter omständigheterna i

det enskilda fallet. 1 en lagtext skulle dylika åtgärder därför icke kunna angivas

annat än i ytterst allmänna ordalag. Stadganden av sådan art skulle

icke bidrag:; att lämna ökad klarhet åt en yrkesutövare, som ville på förhand

söka beräkna vilka ingripanden han kunde riskera örn han gjorde sig skyldig

till missbruk. Ett lagfästande av åtgärder mot missbruk och skadliga

verkningar skulle för övrigt kunna få till följd att statsmakterna bleve bundna

i sitt framtida handlande på ett sätt, som med hänsyn till den fortskridande

utvecklingen inom näringslivet synes föga lämpligt.

Anledning torde emellertid finnas att i detta sammanhang i korthet beröra

frågan örn omfattningen av övervakningsorganets befogenheter. Starka

skäl synas tala för den av kommissionen hävdade meningen att de exekutiva

befogenheterna böra hållas isär från den utredande och övervakande verksamheten.

Därigenom torde vinnas bättre garanti för att resultaten av denna verksamhet

i största möjliga utsträckning bliva publicerade. Därest utredningarna

och den exekutiva makten anförtroddes åt ett och samma organ, skulle det

måhända icke sällan komma att inträffa att organet avstode från att giva publicitet

åt det utförda utredningsarbetet i fall då enligt organets mening tillfredsställande

rättelser av konstaterade missförhållanden kommit till stånd genom

överenskommelser med vederbörande företag eller sammanslutning. I

den mån så skedde, skulle emellertid allmänheten och statsmakterna undandragas

möjligheten att bilda sig en uppfattning av dessa fall och att bedöma

örn de vidtagna rättelserna vore tillfyllest. Därest publiciteten kring utredningsarbetet

inskränktes, skulle vidare föreligga risk för att rättelserna icke

skulle bli bestående. Frågor om eventuella åtgärder gentemot monopolistisk

prisbildning och andra skadliga verkningar av ofullständig konkurrens synas

överhuvud taget vara av den vikt i vår ekonomiska politik, att de böra, under

full offentlighet, avgöras av statsmakterna och icke av en underordnad myndighet.

Det utredande och övervakande organet torde också få en mera obun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

19

den ställning i den mån det får tillfälle att helt ägna sig åt utredande uppgifter.

Det förefaller mig som om detta skulle vara till gagn för utredningsarbetet,

vars resultat under alla förhållanden skall ligga till grund för eventuella

åtgärder.

Det centrala utrednings- och övervakningsorganet — förut nämnda byrå

inom kommerskollegium — bör sålunda ha till uppgift att införskaffa och

bearbeta erforderligt material samt att för bedömning framlägga resultatet

av sin utredning. Byrån bör i vissa fall därjämte kulma få till uppgift att

verkställa utredning rörande olika åtgärders sannolika verkningar i de enskilda

fallen. Den bör däremot icke tilldelas någon administrativ makt i den

meningen, att den skulle ha att avgöra huruvida sådana omständigheter föreligga

att ingripande skall ske eller underlåtas. Befogenheten att fatta sådana

avgöranden liksom befogenheten att bestämma arten av ingripandet bör

tillkomma Kungl. Maj:t, varvid i vissa fall riksdagens medverkan torde erfordras.

Beslut om ingripande av mera allvarlig natur torde i allmänhet icke

böra fattas utan att förhandlingar med vederbörande företag eller sammanslutning

föregått. Sådana förhandlingar synas i regel böra anförtros åt en

särskild förhandlingskommission.

Priskontrollnämnden, som besitter stor praktisk erfarenhet av förevarande

spörsmål på priskontrollens område, har i sitt yttrande ifrågasatt ändamålsenligheten

av att begränsa det centrala utrednings- och övervakningsorganets

befogenheter på det sätt jag nu i enlighet med kommissionens förslag

förordat. Denna ordning synes mig dock av anförda skäl motiverad, i

varje fall intill dess vidare erfarenheter vunnits. Därest det framdeles vid den

praktiska tillämpningen skulle visa sig att den av mig förordade gränsdragningen

för organets befogenheter icke är den lämpligaste, torde frågan emellertid

få upptagas till förnyat övervägande.

För möjliggörande av en övervakning i enlighet med vad nu angivits erfordras

lagbestämmelser, som ålägga yrkesutövare skyldighet att för registrering

anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser och som vidare giva

övervakningsmyndighet befogenhet att i och för specialundersökningar

granska yrkesutövares affärshandlingar och föreskriva yrkesutövare uppgiftsskyldighet.

I 1925 års lag finnas bestämmelser rörande undersökningar

av monopolistiska företag. Denna lag, som för övrigt kommit till användning

endast i ett fåtal fall, innehåller emellertid inga stadganden om registrering

av kartellavtal. Dess tillämplighetsområde är vidare förhållandevis begränsat.

Lagen är jämväl i övrigt till innehåll och utformning sådan att den synes

föga ägnad att tjäna som grundval för en lagstiftning med syfte att möjliggöra

en sådan övervakning som den av mig förordade. Med hänsyn härtill

synas de för övervakningens genomförande erforderliga bestämmelserna böra

upptagas i en ny lag, som bör träda i stället för 1925 års lag.

I en reservation mot priskontrollnämndens yttrande har föreslagits, att det

centrala utrednings- och övervakningsorganet skulle få befogenhet att jämväl

för den allmänna analysverksamheten infordra uppgifter från företagare.

Denna verksamhet skulle, anse reservanterna, i annat fall icke bliva av verk
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

ligt värde för övervakningen. Emellertid synes enligt mitt förmenande i

första hand böra prövas huruvida icke syftet med reservanternas förslag kan

tillgodoses genom att den offentliga prisstatistiken förbättras. En av det nya

övervakningsorganets första uppgifter bör vara att i särskilt förslag närmare

angiva i vilka hänseenden förbättringar äro nödvändiga för att övervakningsarbetet

skall bliva effektivt. Jag är sålunda för närvarande icke beredd

att biträda nämnda förslag örn utvidgning av övervakningsorganets befogenheter.

Därest den praktiska erfarenheten skulle giva vid handen att

förbättringar av prisstatistiken icke äro tillfyllest för här avsett syfte, synes

emellertid förslaget böra ånyo övervägas.

I fråga örn lagens tillämplighetsområde har kommissionen föreslagit

att såväl yrkesutövare, vilka försälja förnödenheter, som yrkesutövare,

vilka såsom företagare utföra tjänster åt andra, skola falla därunder. 1

vad angår företagare av sist angivet slag innefattar förslaget betydande

utvidgningar i förhållande till 1925 års lag. Av företag, vilkas verksamhet

avser utförande av tjänster, omfattar denna lag endast banker, försäkringsinrättningar

och transportföretag. Kommissionens förslag innebär däremot,

att även exempelvis företag, som utföra reparationsarbeten av olika

slag, installationsfirmor, frisörer och utövare av de s. k. fria yrkena, såsom

läkare, advokater, fastighetsmäklare och andra, kunna bliva föremål för monopolkontroll.

Enligt betänkandet skall den ifrågasatta lagen vidare vara

tillämplig på yrkesutövare, vilkas verksamhet avser överlåtelse eller upplåtelse

av immateriella förmögenhetsrättigheter eller upplåtelse av nyttjanderätt till

förnödenheter. Någon åtskillnad skall enligt betänkandet i princip icke göras

mellan enskilda eller kooperativa företag samt företag i kommunal eller statlig

drift. Med yrkesutövare likställer kommissionen sammanslutning av yrkesutövare.

Emellertid falla organisationerna på arbetsmarknaden i regel icke

under lagen.

Det torde ur samhälleliga synpunkter vara av vikt att alla verksamhetsgrenar

inom näringslivet av betydelse i förevarande sammanhang komma att

omfattas av lagen. Kommissionens förslag synes i detta hänseende vara i

stort sett tillfredsställande och torde därför efter vissa preciseringar kunna

läggas till grund för lagbestämmelse i ämnet. För dessa preciseringar torde

jag få redogöra i ett senare sammanhang.

För att en överenskommelse skall kunna bliva föremål för registrering

fordras enligt kommissionens förslag i första hand att överenskommelsen

är av konkurrensbegränsande natur. Härigenom uteslutes i regel avtal

mellan säljare och köpare. Även sådana avtal kunna emellertid stundom

vara konkurrensbegränsande. Som exempel må nämnas avtal, varigenom

en affärsidkare, som köpt en vara av en producent, i förhållande till denne

förbinder sig att vid försäljning av varan hålla ett visst pris.

Som förutsättning för registrering uppställer kommissionen därjämte att

överenskommelse berör pris-, produktions-, omsättnings- eller transportförhållandena

här i riket. Rena konditionsavtal, vilka icke ha någon betydelse

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

21

för prissättningen, bliva sålunda uteslutna. Icke heller falla avtal, som enbart

avse utländska marknader, under förslagets registreringsbestämmelse, även

om avtalen i och för sig äro av konkurrensbegränsande natur.

För att ett registreringsförfarande skall möjliggöras måste såsom tidigare

angivits föreligga skyldighet för yrkesutövare att till vederbörande övervakningsmyndighet

anmäla konkurrensbegränsande överenskommelser. Enligt

kommissionens förslag skall sådan skyldighet inträda först sedan yrkesutövare

erhållit anmaning av myndigheten. Genom att anmälningsskyldigheten

konstrueras på detta sätt kommer avgörandet om hur långt registreringen

ur praktiska synpunkter skall sträckas att ligga hos övervakningsmyndigheten.

Denna kan sålunda bortse från sådana yrkesutövare, vilka kunna förmodas

sakna betydelse i förevarande sammanhang, och helt koncentrera sig

på de övriga. Vidare blir det möjligt för myndigheten att genomföra den

avsedda kartläggningen av näringslivet successivt. Härigenom torde verksamheten

komma att vinna i effektivitet.

Vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande nu angivna, med registreringen

sammanhängande frågor torde kunna biträdas. I några av remissyttrandena

har betonats angelägenheten av att anmälningsskyldigheten

göres så litet betungande för näringslivet som möjligt. Gentemot vad som i

samband därmed anförts i vissa av dessa yttranden bör framhållas, att det

avsedda syftet med registreringen icke torde kunna vinnas om endast viktigare

överenskommelser registreras. För att kartellregistret skall bliva ett

verkligt kunskapsunderlag för bedömning av de konkurrensbegränsande överenskommelsernas

verkningar erfordras, att det upptager även överenskommelser

av mindre räckvidd, eftersom dessa tillsammantagna kunna ha stor

betydelse för marknadsförhållandena. Sålunda måste exempelvis varje avtal,

som kan påverka.prisbildningen, anses vara sådant att det bör anmälas och registreras,

även om vederbörande kontrahenter själva till äventyrs skulle anse

avtalet som bagatellartat. Å andra sidan vill jag understryka att företagare

givetvis icke böra åläggas anmäla överenskommelser som alldeles sakna betydelse

ur övervakningssynpunkt. Avtal som avse till exempel begränsningar

i detaljhandelns budservice torde sålunda icke komma att bliva föremål

för anmälningsskyldighet. Jag förutsätter vidare, att övervakningsmyndigheten

avfattar anmaningarna så tydligt att någon tvekan örn vilka slag

av överenskommelser som åsyftas icke skall behöva uppstå. Likaså förutsätter

jag, att myndigheten lämnar yrkesutövarna tillräcklig tid för svars

avgivande. Under dessa förhållanden torde anmälningsskyldigheten icke bliva

betungande för näringslivet, i synnerhet som de överenskommelser, som varje

enskild yrkesutövare eller sammanslutning får att anmäla, i regel icke

torde uppgå till något större antal.

Även de av kommissionen angivna riktlinjerna för anordnandet av s p ecial

Undersöknin gar na synas böra godtagas.

Kommissionen har föreslagit, att specialundersökning skall kunna företagas

med avseende på alla former av ofullständig konkurrens. I bl. a. indu
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

striförbundets yttrande har förordats, att specialundersökningarna skulle begränsas

till sådana former av ofullständig konkurrens, som vore grundade

på avtal eller på ett företags ställning som ensamtillverkare. Det synes emellertid

otvivelaktigt, att även andra former än dessa kunna medföra skadliga

verkningar inom näringslivet. Enligt mitt förmenande skulle därför en

sådan begränsning vara olämplig. Det förtjänar understrykas, att det här är

fråga endast örn en undersökning. Därest det visar sig att missbruk eller eljest

skadliga verkningar icke äro för handen, behöver vederbörande företag

icke befara ytterligare åtgärder.

Det centrala utredningsorganet, d. v. s. den särskilda byrån inom kommerskollegium,

skall enligt kommissionens förslag på eget initiativ kunna

igångsätta specialundersökning. Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt

skall byrån i allmänhet även utföra undersökningarna.

För genomförande av specialundersökning skall övervakningsmyndighet

enligt kommissionens förslag äga förelägga yrkesutövare att förete affärshandlingar

och i övrigt lämna myndigheten erforderliga uppgifter. Förslaget

har i denna del utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser

i 1925 års lag.»

Lagrådet har mot det till lagrådet remitterade förslaget till lag om övervakning

av konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet framställt

erinringar av formell natur, som beaktats vid utarbetandet av det genom propositionen

framlagda förslaget.

Utskottet.

Av den utredning kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering förebragt

i sitt betänkande synes framgå, att konkurrensbegränsningar av skilda

slag vunnit stor utbredning inom det svenska näringslivet. Såsom departementschefen

framhållit giver förekomsten av ofullständig konkurrens icke i

och för sig anledning till ingripande från samhällets sida, och i många fall

torde samverkan mellan företag eller sammanslagning av mindre företag till

större enheter vara en förutsättning för rationalisering av produktion och

distribution. Emellertid kunna konkurrensbegränsningar få skadliga verkningar

av olika slag. Med hänsyn härtill mäste en övervakning av konkurrensbegränsande

företeelser anses nödvändig. Behovet av en sådan övervakning

torde framför allt göra sig gällande, då den nuvarande priskontrollen

upphör. En förutsättning för priskontrollens avskaffande torde för övrigt

vara, att de områden inom näringslivet, på vilka konkurrensen är begränsad,

bliva föremål för övervakning av ett annat samhällsorgan. Den i propositionen

föreslagna lagen örn övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet

synes väl lämpad för sitt ändamål, och utskottet har icke något att

erinra mot den utformning lagen erhållit.

I fråga om den för utredning och övervakning nödvändiga organisationen

har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering föreslagit, att en inom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

23

kommerskollegium särskilt inrättad byrå skall lia hand örn registreringen av

konkurrensbegränsande överenskommelser på alla områden. I remissyttrandena

från bank- och fondinspektionen, försäkringsinspektionen samt lantbruksstyrelsen

och lantbruksförbundet har emellertid förordats, att registreringen

av konkurrensbegränsande överenskommelser på bank- och fondväsendets,

försäkringsväsendets respektive jordbruksnäringens område undantages

från nämnda byrå och i stället uppdrages åt andra organ. Departementschefen

har anslutit sig till kommissionens förslag och därvid särskilt påpekat

fördelen av att garantier skapas för att hithörande frågor komma att handläggas

enhetligt. Samtidigt har departementschefen framhållit, att det synes

vara ändamålsenligt, att specialundersökningar beträffande bank- och fondväsendet

samt försäkringsväsendet, där bank- och fondinspektionen respektive

försäkringsinspektionen redan utöva en omfattande tillsyn, uppdragas

åt dessa myndigheter. Enligt utskottets mening äro utan tvivel stora fördelar

förenade med att registreringsverksamheten centraliseras lill ett enda organ.

Detta utesluter icke, att vissa skäl kunna tala för att registreringen på bankoch

fondväsendets samt försäkringsväsendets områden uppdrages åt bankoch

fondinspektionen respektive försäkringsinspektionen. Utskottet förutsätter,

att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på spörsmålet och,

därest det skulle visa sig lämpligt, tager upp frågan till förnyat övervägande.

Enligt 6 § i den föreslagna lagen om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet äger övervakningsmyndigheten besluta om särskild

undersökning, då myndigheten finner anledning att befara skadlig verkan av

konkurrensbegränsning eller eljest särskilda skäl föreligga därtill. Kommissionen

för ekonomisk efterkrigsplanering bär i sitt betänkande uttalat, att

specialundersökning (särskild undersökning) i regel icke borde företagas i

andra fall än då det funnes anledning att antaga, att en monopolställning

missbrukats och att den förda politiken medfört skadliga verkningar men

att något sådant villkor icke borde intagas i lagtexten. I två vid betänkandet

fogade särskilda yttranden har anförts reservation mot kommissionens uppfattning

på denna punkt. Reservanterna ha gjort gällande, att i lagtexten som

förutsättning för beslut om specialundersökning borde angivas, förutom att

övervakningsmyndigheten ansåge skäl därtill föreligga, även att vederbörande

yrkesutövare kunde antagas ha otillbörligt utnyttjat sin ställning. Gentemot

detta har departementschefen invänt, att en sådan formulering skulle

innebära en icke avsedd begränsning av övervakningen, eftersom verkningar

av ofullständig konkurrens icke alltid ha sin grund i förhållanden, som

kunna betecknas som missbruk från företagares sida. Vidare har departementschefen

anfört, att med den formulering lagtexten i denna del erhålIiI

i departementsförslaget övervakningsmyndigheten får möjlighet att besluta

om undersökning även i exempelvis sådana fall, då myndigheten visserligen

för egen del icke befarar skadliga verkningar men vederbörande yrkesutövare

själv önskar en undersökning leir ali bliva rentvådd från misstankar,

som framkommit från annat håll. Aven i vissa andra fall bör enligt departementschefen

specialundersökning kunna ifrågakomma, I. ex. för kontroll

huruvida anmälningsskyldighet föreligger eller behörigen fullgjorts.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 38.

I de föreslagna övergångsbestämmelserna stadgas, att 1925 års lag örn undersökning

angående monopolistiska företag och sammanslutningar skall

upphävas i samband med att den nya lagen träder i kraft men att 1925 års

lag även därefter skall äga tillämpning med avseende å undersökning som

inletts innan den nya lagen trätt i kraft. Utskottet har icke något att erinra

mot övergångsbestämmelserna. Det synes riktigt, att en undersökning som

igångsatts med stöd av 1925 års lag också får fullföljas enligt samma lag.

Det är också av vikt att även efter den nya lagens ikraftträdande straff- och

sekretessbestämmelserna i 1925 års lag äga giltighet beträffande de undersökningar

som verkställts eller verkställas med stöd av 1925 års lag.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga det genom förevarande proposition

framlagda förslaget till lag örn övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet.

Stockholm den 7 juni 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Wistrand, Björkman*, Nils Elowsson,

Hallagård*, Söderkvist* och Englund;

från andra kammaren: herr Holm*, fru Johansson, herrar Larsson i Östersund, Andersson

i Gisselås, fru Västberg*, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem* och

Jacobsson i Igelsbo.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

468026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:393 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt p a1 i texten