Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934

1946-11-12 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:43, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 13 november 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 27 september 1946 daglecknad proposition, nr 326, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag

till

1) Förordning

angående ändring i förordningen dea 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 17 §, 20 § 1—4 mom. och 22 § förordningen

den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

17 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa

skall utgiva understöd dels i form av

ett för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, dels ock i form av ett för

barn utgående tillägg till daghjälp,

benämnt barntillägg.

Understöd må därjämte utgivas,

dels i form av ett för hustru utgående

tillägg till daghjälp, benämnt hustrutillägg,

dels ock såsom hjälp till täckande

av rese- och flyttningskostna
1

Senaste lydelse av 17 §, 20 § 4 mom.

mom. se SFS 1944:777.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1046.

(Föreslagen lydelse:)

IV §•

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa

skall utgiva understöd dels i form avett

för dag beräknat belopp, benämnt

daghjälp, och dels i form av familjetillågg

till daghjälpen. Familjetillägg

utgöres av barntillägg samt, i den

mån kassa så beslutat, maketillägg

och liusföreståndarinnetillägg. Beslut

om utgivande av husföreståndarinnetillågg

må meddelas endast av kassa,

vari maketillägg utgår.

och 22 § se SFS 1941: 494 samt av 20 § 1—3

0 sand. 2 avd. Nr 43. \

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

der för tillträdande av arbete å Understöd må därjämte utgivas såannan

ort. som hjälp till täckande av rese- och

flyttningskostnader för tillträdande

av arbete å annan ort.

I annan — -— — erkänd arbetslöshetskassa.

2 mom. Barntillägg utgår---

Hustrutillägg utgår till försäkrad

för äkta maka eller för frånskild

hustru, beträffande vilken på av tillsynsmyndigheten

föreskrivet sätt

styrkes, att den försäkrade fullgör

honom åliggande underhållsskyldighet.

Hustrutillägg skall dock icke

utgå, där makan eller den frånskilda

hustrun har förvärvsarbete motsvarande

tre dagar eller därutöver i veckan

eller själv uppbär daghjälp från

erkänd arbetslöshetskassa.

3 mom. Daghjälp, barntillägg och

hustrutillågg må, såvida omständigheterna

därtill föranleda, helt eller

delvis utgivas i naturaförmåner.

till modern.

Maketillägg utgår till medlem för

make eller den, med vilken medlemmen

varit gift och beträffande

vilken på av tillsynsmyndigheten föreskrivet

sätt styrkes, att medlemmen

fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.

Maketillägg skall dock

icke lämnas där den, för vilken sådant

tillägg eljest skolat utgå, har

förvärvsarbete motsvarande tre dagar

eller därutöver i veckan eller

själv uppbär daghjälp från erkänd

arbetslöshetskassa.

Till medlem, vilken icke är gift

och ej heller uppbär maketillägg, utgår

hus f Örest åndarinnetillägg för

kvinna som varaktigt har gemensam

bostad med medlemmen och erhåller

sin huvudsakliga försörjning genom

att förestå medlemmens hushåll.

Beträffande husföreståndarinnetillägg

skall vad i andra stycket

andra punkten sägs äga motsvarande

tillämpning, därvid dock hushållsarbete

i medlemmens hem icke skall

räknas som förvärvsarbete.

3 mom. Daghjälp och familjetilllägg

må, såvida omständigheterna

därtill föranleda, helt eller delvis utgivas

i naturaförmåner.

20 §.

20 §.

1 mom. Såsom daghjälp —---örn dagen.

Daghjälp skall---lämnat medgivande.

Såsom familjeförsörjare skall an- Såsom familjeförsörjare skall anses

den, som har försörjningsskyldig- ses medlem som har försörjnings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

3

(Gällande lydelse:)

het mot make eller mot barn eller

adoptivbarn under 16 år eller som

lever i gemensamt bo med och huvudsakligen

underhåller föräldrar

eller adoptant.

2 mom. Beträffande barntilläggs

och hustrutilläggs belopp gäller vad

därom särskilt stadgas.

I daglijälp, barntillägg och hustrutillägg

må icke tillhopa utbetalas

högre belopp för dag än som svarar

mot fyra femtedelar av den i 1 mom.

första stycket angivna arbetsförtjänsten;

dock att i fall, då antalet barn,

för vilka barntillägg enligt 17 § 2

mom. skola utgå, överstiger två, det

sammanlagda understödsbeloppet må

uppgå till högst nio tiondelar av

sagda arbetsförtjänst. Måste understödet

på grund härav minskas, skall

först husfrutillägget samt därefter,

örn det erfordras, jämväl barntillägget

nedsättas eller helt innehållas.

Barntillägg och hustrutillägg må

utgå, även om summan av daghjälp

och tillägg överstiger sju kronor om

dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av annan

beskaffenhet än fattigvård, må

daghjälp, barntillägg och hustrutilllägg

lil! honom utgivas allenast i den

mån understödet icke uppgår lill den

andel av arbetsförtjänsten, varom i

1 och 2 mom. sägs.

Kassa äger---tillförsäkrade

(Föreslagen lydelse:)

skyldighet mot den, med vilken medlemmen

är eller varit gift, eller mot

barn eller adoptivbarn under 16 år

eller som lever i gemensamt bo nied

och huvudsakligen underhåller föräldrar

eller adoptant eller som äger

uppbära husföreståndarinnetillägg.

2 mom. Barntillägg utgör en krona

örn dagen för varje barn, för vilket

sådant tillägg skall utgå. Maketillägg

och husföreståndarinnetillägg utgöra

vartdera en krona 25 öre örn dagen.

I daghjälp och familjetillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra femtedelar

av den i 1 mom. första stycket

angivna arbetsförtjänsten; dock

att i fall, då antalet barn, för vilka

barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola

utgå, överstiger två, det sammanlagda

understödsbeloppet må uppgå

till högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.

Måste understödet på

grund härav minskas, skall först

maketillägget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om det erfordras,

jämväl barntillägget nedsättas

eller helt innehållas. Familjetilllägg

må utgå, även om summan av

daghjälp och tillägg överstiger sju

kronor om dagen.

3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa

i anledning av arbetslöshet

lagligen berättigad till regelbundet

utgående understöd av

annan beskaffenhet än fattigvård,

må daghjälp och familjetillägg till

honom utgivas allenast i den mån

understödet icke uppgår till den andel

av arbetsförtjänsten, varom i 1

och 2 mom. sägs.

daghjälpen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andru lagutskottets utlåtande nr 4.1

(Gällande lydelse:)

4 morn. Erkänd arbetslöshetskassa

Har sådan föreskrift icke meddelats,

skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för

vilka han eljest varit berättigad till

daghjälp, minskas med en; dock att

tillsynsmyndigheten äger för viss

kassa medgiva, att begränsningen av

under stödsrätten skall tillämpas endast

i det fall, då arbetsgivaren i förvåg

kungjort plan för arbetets fortsatta

bedrivande.

Den i----— — — ---

(Föreslagen lydelse:)

---är vanligt.

Har sådan föreskrift icke meddelats,

skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för

vilka medlem eljest varit berättigad

till daghjälp, minskas med en. Då

skäl därtill äro, må dock tillsynsmyndigheten

i den omfattning och för

den tid myndigheten bestämmer medgiva

viss kassa befrielse från skyldigheten

att tillämpa sagda begränsning

av understödsrätten.

— tjugufyra dagar.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem,

förrän han under en tid av

högst tjuguen dagar varit arbetslös

under sex dagar (karenstid) och för

dessa dagar företett intyg, som i 19 §

sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn

ej tagas till arbetslöshet under

tid, då av annan orsak understöd ej

kunnat utgå. För de dagar, som utgöra

karenstid, må daghjälp icke utgivas.

Erkänd arbetslöshetskassa må i

sina stadgar föreskriva viss längre

karenstid än i första stycket sägs,

därvid tiden dock ej må bestämmas

längre än till tre månader samt den

tid, inom vilken karenstiden må beräknas,

ej må bestämmas längre än

till sex månader. Vad i första stycket

sägs skall jämväl äga giltighet, därvid

skall iakttagas att den där föreskrivna

karenstiden av sex dagar

skall ligga inom de tjuguen dagar, som

infallit närmast före den första dag,

för vilken daghjälp utgives.

Vad sålunda föreskrivits om iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,

då medlem, som är berättigad till daghjälp,

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem

för någon dag, med mindre han under

nästföregående fjorton dagar varit

arbetslös under sex dagar och för

dessa dagar företett intyg, som i 19 §

sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn

ej tagas till arbetslöshet under

tid, då av annan orsak understöd ej

kunnat utgå.

Erkänd arbetslöshetskassa må i

sina stadgar föreskriva viss längre

karenstid än i första stycket sägs,

därvid tiden dock ej må bestämmas

längre än till tre månader samt den

tid, inom vilken karenstiden må beräknas,

ej må bestämmas längre än

till sex månader. Vad i första stycket

sägs skall jämväl äga giltighet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43. 5

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

erhåller arbete för högst tjugufyra dagar,

på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring, bevistande under

högst sex månader av kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting

eller kommun, eller kurs, vilken tillsynsmyndigheten förklarat skola jämställas

med kurs som nyss nämnts, eller särskild av tillsynsmyndigheten

med stöd av sista stycket i denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla

daghjälp eller

avvisar erbjudet lämpligt arbete och till följd härav enligt bestämmelserna

i 15 § första stycket avstänges från understöd

samt omedelbart efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker

om daghjälp.

Innesluter understödsförening, som

antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

medlemmar tillhörande

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande vissa medlemmar föreskriva,

att daghjälp ej må utgå förrän

efter viss längre karenstid än i

första stycket sägs, därvid de i andra

stycket omnämnda tider ej må överskridas

samt vad i första stycket

sägs skall äga giltighet, eller att

för viss bestämd tid av året daghjälp

över huvud icke må utgå eller

att den längsta medgivna understödstiden

under loppet av tolv på varandra

följande månader skall uppdelas

i två perioder, därvid den ena

skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet

regelbundet förekommer.

Där i annat fal! än i nästföregående

stycke sägs medlem, som år berättigad

till daghjälp, icke kan för

någon av sju på varandra följande

dagar, söndagar oräknade, förete intyg,

som i 19 § avses, skall ny karenstid

börja löpa.

Innesluter understödsförening, som

antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,

medlemmar tillhörande

yrke, inom vilket arbetslöshet

årligen regelbundet förekommer, eller

föreligga eljest särskilda omständigheter,

äger tillsynsmyndigheten

beträffande vissa medlemmar föreskriva,

att daghjälp ej må utgå förrän

efter viss längre karenstid än i

första stycket sägs, därvid de i andra

stycket omnämnda tider ej må överskridas

samt vad i andra stycket

andra punkten sägs skall äga giltighet,

eller att för viss bestämd tid av

året daghjälp över huvud icke må

utgå eller att den längsta medgivna

understödsliden under loppet av tolv

på varandra följande månader skall

uppdelas i två perioder, därvid den

ena skall omfatta tid, under vilken

arbetslöshet regelbundet förekommer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr A3.

(Gäliande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947; dock äger tillsynsmyndigheten

föreskriva, att beträffande

viss kassa förordningen skall

tillämpas från tidigare tidpunkt under

1947. Genom förordningen upphäves

förordningen den 15 december

1944 (nr 778) angående beloppet av

barntillägg och hustrutillägg enligt

förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.

2) Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla följande ändrade

lydelse.

(Gällande lydelse:)

1 §•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) om

erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

barntilläggsbidrag och

förvaltningsbidrag samt, där kassa

beslutat att hustrutillägg skall utgå,

såsom hustrutilläggsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

understöd vid arbetslöshet under tid

av året, då antagande till erkänd ar
-

(Föreslagen lydelse:)

1 §■

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) örn

erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,

famil jetilläggsbidrag

och förvaltningsbidrag.

2 §•

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

dag hjälp under tid av året, då antagande

till erkänd arbetslöshetskassa

Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1941: 495 samt av 7 § se SFS 1943:186.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A3.

7

(Gällande lydelse:)

betslöshetskassa varit gällande. Procenttalet

bestämmes i förhållande till

antalet understödda dagar per medlem

i överensstämmelse med en vid

denna förordning som bilaga fogad

tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.

Barntillåggsbidrag och hustrutilllåggsbidrag

utgå för kalenderår med

belopp, motsvarande sjuttiofem procent

av kassans sammanlagda utgifter

för barntillägg och hustrutillägg

under året.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott

efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning

intill tre fjärdedelar av det

bidrag, som skäligen kan antagas belöpa

å kvartalet. När särskilda skäl

därtill äro må efter tillsynsmyndighetens

beprövande efter varje kvartals

slut till kassa utbetalas intill hela

beloppet av det statsbidrag, som belöper

å kassans utgifter för barntilllågg

och hustrutillägg under kvartalet,

samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag

och daghjälpsbidrag, som

skäligen kunna antagas belöpa å

kvartalet.

(Föreslagen lydelse:)

varit gällande. Procenttalet bestämmes

i förhållande till antalet understödda

dagar per medlem i överensstämmelse

med en vid denna förordning

som bilaga fogad tabell med

tillhörande särskilda bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår för kalenderår

med belopp, motsvarande

sjuttiofem procent av kassans sammanlagda

utgifter för familjetillågg

under året.

7 §•

Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott

efter ansökan. Kassa må dock

efter varje kvartals slut erhålla utbetalning

intill tre fjärdedelar av det

bidrag, som skäligen kan antagas belöpa

å kvartalet. När särskilda skäl

därtill äro må efter tillsynsmyndighetens

beprövande efter varje kvartals

slut till kassa utbetalas intill hela

beloppet av det famil jetilläggsbidrag,

som belöper å kvartalet, samt intill

nio tiondelar av medlemsbidrag och

daghjälpsbidrag, som skäligen kunna

antagas belöpa å kvartalet.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten

föreskrivit att beträffande

viss kassa förordningen

den 1946 (nr ) an
gående

ändring i förordningen om

erkända arbetslöshetskassor skall

tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl

denna förordning lända till efterrättelse

från samma tidpunkt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr A3.

3) Förordning

angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december 1944 (nr

779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 15 december 1944 om

kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

(Gällande lydelse:)

2 §•

Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor

stadgas därom, att daghjälp jämte i

förekommande fall därå utgående

hustrutillägg och barntillägg icke må

utgivas till högre belopp än som svarar

mot viss del av i nämnda moment

angiven arbetsförtjänst, skall

äga tillämpning jämväl å kristillägg.

Måste understöd på grund härav

minskas, skall kristillägget nedsättas

eller innehållas före annat tillägg.

(Föreslagen lydelse:)

2 §•

Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen

om erkända arbetslöshetskassor

stadgas därom, att daghjälp jämte i

förekommande fall därå utgående

familjetillägg icke må utgivas till

högre belopp än som svarar mot viss

del av i nämnda moment angiven arbetsförtjänst,

skall äga tillämpning

jämväl å kristillägg. Måste understöd

på grund härav minskas, skall kristillägget

nedsättas eller innehållas

före annat tillägg.

Denna förordning träder i kraft

den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten

föreskrivit att beträffande

viss kassa förordningen

den 1946 (nr ) an
gående

ändring i förordningen örn

erkända arbetslöshetskassor skall

tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl

denna förordning lända till efterrättelse

från samma tidpunkt.

1 Jfr SFS 1946: 331

s. 9 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr 43.

9

1 samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner, nämligen

nr 562 av herr Lindberg och nr 569 av herrar Persson i Norrby och

Pettersson i Dahl.

Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 17 och 25).

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen ävensom i fråga örn de skäl motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Inledning.

Gällande bestämmelser. Enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om

erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar nr 151/1936,

227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944 och 332/1946) är

medlem av sådan kassa vid arbetslöshet berättigad till understöd av kassan

enligt i förordningen närmare angivna bestämmelser. Till erkänd arbetslöshetskassa

utgår statsbidrag enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar

nr 228/1937, 495/1941 och 186/1943). Vid behandlingen av de olika spörsmål

örn författningsändringar, som upptagas till övervägande i det följande,

kommer redogörelse att lämnas för innehållet i de bestämmelser i förordningarna,

vilka äro av intresse i förevarande sammanhang.

Framställning örn författningsändringar. Vid sammanträde den 23 oktober

1945 med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl.

uppdrogs åt särskilt utsedda delegerade att utarbeta förslag till vissa förändringar

i gällande bestämmelser angående erkända arbetslöshetskassor.

I enlighet med samtidigt gjord hemställan beslöto landsorganisationen i

Sverige och tjänstemännens centralorganisation att utse delegerade för att

biträda vid uppdragets fullgörande. Härtill utsågos av landsorganisationen

dess kassör Axel Strand och av tjänstemännens centralorganisation dess

direktör Valter Åman. Med .skrivelse den 18 december 1945 ha de delegerade

— vilka utgjorts av kassaföreståndaren i svenska metallindustriarbetareförbundet

Ernst Ohlsson, ombudsmannen i svenska gjutareförbundet

Oskar Berg, kassören i svenska beklädnadsarbetareförbundet Gunnar

Christell, kassören i svenska målareförbundet Abraham Bergvall, kassören

i försvarsverkens civila personals förbund Helga Johansson, kassaföreståndaren

i svenska textilarbetareförbundets erkända arbetslöshetskassa Ernst

Rosenlund och ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet John

Christensson — jämte Strand och Åman till Kungl. Majit inkommit med

förslag till vissa ändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

I framställningen har anförts, att erfarenheterna under de senaste åren

vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring

givit vid handen, att vissa förbättringar av förmånerna vöre påkallade

ur de försäkrades synpunkt. De ändringar i lagstiftningen som de delegerade

på grund därav funnit påkallade gå i huvudsak ut på inlörande av

ett mera allsidigt familjetillägg än de nuvarande barn- och hustrutilläggen,

uppmjukning av bestämmelserna om understöd vid s. k. korttidsarbete, viss

mildring av karensreglerna samt upphävande av den nuvarande begränsningen

av statsbidraget till daghjälpen.

Yttranden, över förslaget ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, socialvårdskommittén,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens

centralorganisation. Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat protokoll

vid sammanträde den 17 januari 1946 med nämnden för den statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen. För innehållet i dessa yttranden, såvitt

de avse förslaget i allmänhet, redogöres å s. 11 och 12 i propositionen.

Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen anfört:

»Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår ha delegerade

för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl. framlagt förslag till

vissa partiella reformer av arbetslöshetsförsäkringen. I några av de remissyttranden,

som avgivits över framställningen, har man — under hänvisning

till angelägenheten av att icke föregripa socialvårdskommitténs pågående

utredning angående arbetslöshetsförsäkringens framtida ordnande

— ifrågasatt lämpligheten av att nu genomföra ändringar i gällande lagstiftning

på området. Även örn resultatet av socialvårdskommitténs utredning

skulle komma att framläggas förhållandevis snart, måste det emellertid

i varje fall beräknas komma att dröja avsevärd tid innan en på grundval av

utredningen byggd, mera genomgripande reform av arbetslöshetsförsäkringen

kan börja tillämpas. Enligt min mening bör man därför icke avstå från att

redan nu bereda de försäkrade sådana förbättringar av försäkringsskyddet,

vilka finnas särskilt angelägna. Det är självfallet att man vid en dylik partiell

och i viss mån provisorisk revision bör gå fram med försiktighet så att

icke resultatet av den inom socialvårdskommittén pågående utredningen

föregripes. Då en del av de delegerades förslag synas vara väl motiverade

och ett genomförande av dem knappast kan försvåra förverkligandet av en

på socialvårdskommitténs utredningsarbete grundad reform, anser jag att de

delegerades framställning utan uppskov bör upptagas till övervägande. Det

torde vara lämpligt att behandla de i framställningen berörda frågorna var

för sig.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

11

Familjetillägg.

Gällande bestämmelser. Enligt 17 § arbetslöshetskasseförordningen utgår

understöd från erkänd arbetslöshetskassa dels i form av d a g h j ä 1 p ävensom

hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av

arbete å annan ort, dels ock i form av barntillägg och hustrutill1

ä g g. Sistnämnda slag av understöd — vilka infördes genom författningsändring

1941 — utgå icke självständigt utan endast i samband med daghjäip.

Hustrutillägg är icke obligatoriskt utan utgår endast i kassa som beslutat

införa sådant tillägg; för närvarande utgives dock hustrutillägg av

samtliga kassor. Daghjälp utgår ej för söndag och ej heller för annan helgdag,

nied mindre medlemmen var arbetslös nästföregående eller efterföljande

vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

Såsom villkor för rätten till understöd gäller i princip, att medlemmen den

dag, för vilken understöd skall utgå, hos arbetsförmedlingsorgan sökt arbete.

Daghjälpens belopp skall enligt 20 § i regel utgöra minst två och högst

sju kronor. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot för familjeförsörjare

fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i

orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Såsom familjeförsörjare

anses i förordningen den som har försörjningsskyldighet mot make eller mot

barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och

huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant. Är den arbetslöse berättigad

till barntillägg för mera än två barn, må det sammanlagda understödsbeloppet

uppgå till nio tiondelar av sådan arbetsförtjänst som nyss

sagts. Barntillägg och hustrutillägg må utgå även örn summan av daghjälp

och tillägg överstiger sju kronor om dagen. Rörande barntilläggens och

hustrutilläggens belopp äro bestämmelser meddelade i särskild förordning

den 15 december 1944 (nr 778).

Barntillägg utgår med en krona örn dagen för kassamedlems barn eller

adoptivbarn under 16 år. Om barnet icke är kyrkoskrivet hos den försäkrade,

måste denne styrka fullgjord underhållsskyldighet gentemot barnet.

I förekommande fall är gift försäkrad berättigad till barntillägg även för

den andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. Beträffande ett

och samma barn får tillägg dock icke i något fall beräknas för mer än en

person, med företrädesrätt för fadern, om båda makarna enligt huvudregeln

skulle vara berättigade till tillägg för barnet.

Hustrutillägg utgår med en krona 25 öre örn dagen för äkta maka eller

för frånskild hustru, för den senare dock endast där det styrkes, att den

försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet gentemot henne.

Därest makan eller den frånskilda hustrun antingen har eget förvärvsarbete

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

under minst tre dagar i veckan eller själv uppbär understöd från erkänd

arbetslöshetskassa, utgår icke hustrutillägg.

Framställningen. De delegerade för de erkända arbetslöshetskassorna

m. fl. ha i sin förut omnämnda framställning anfört, att en förstärkning av

försäkringsskyddet vore påkallad bland annat för att ur rättvisesynpunkt

tillförsäkra kassamedlemmarna ett mera allsidigt familjetillägg än

de nuvarande barn- och hustrutilläggen. Vägande anmärkningar kunde riktas

mot att vid arbetslöshet endast manlig kassamedlem skulle äga utfå föreskrivet

tillägg till daghjälpen på grund av föreliggande försörjningsskyldighet

mot make. Med hänsyn bland annat till den försörjningsplikt mot

mannen, som enligt fattigvårdslagen åvilade hustru, syntes gift kvinna, som

tillhörde erkänd arbetslöshetskassa, böra beredas möjlighet att utfå tillägg

till daghjälpen för make, vilken till följd av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt

icke kunde bidraga till familjens uppehälle. I enlighet härmed borde del nuvarande

hustrutillägget i princip göras ömsesidigt. Enligt de delegerades

mening borde dock tillägg icke i något fall utgå för frånskild man. I samband

med införande av tillägg för mannen — vilket tillägg i likhet med det nuvarande

hustrutillägget icke syntes böra göras obligatoriskt för kassorna —

borde den hittillsvarande benämningen hustrutillägg ersättas med en för båda

slagen av tillägg gemensam benämning, maketillägg. Detta tillägg borde

utgå med samma belopp som det nuvarande hustrutillägget eller med en

krona 25 öre om dagen. Statsbidrag till maketillägget förutsattes komma att,

liksom till hustrutillägget, utgå med 75 procent.

I framställningen har vidare förordats en utvidgning av rätten att erhålla

maketillägg alt avse även vissa fall, då ogift kassamedlem hade husföreståndarinna

eller hushållerska eller eljest på mera varaktigt sätt sammanbodde

med ogift kvinna. Tillfälliga förbindelser borde däremot icke

komma i fråga. För att tillgodose detta önskemål och även ur praktisk kontrollsynpunkt

vore det nödvändigt att i en eller annan form begränsa bestämmelsernas

räckvidd. Under behandlingen av detta spörsmål hade ifrågasatts

den möjligheten att tillägg skulle utgå endast i sådana fall, då kvinnan svarade

för vården av kassamedlemmens eller hans och kvinnans gemensamma

hemmavarande barn. Rätt till maketillägg i här förevarande fall skulle alltså

föreligga endast vid varaktigt samboende, då tillika minderåriga barn inginge

i hushållet. Detta ansågs emellertid vara att gå för långt, då det innebure

möjligheter till orättvisor i vissa fall. Delegerade hade därför stannat

vid att förorda, att maketillägg i dylika fall finge utgå då kvinnan vore

kyrkoskriven hos den försäkrade.

De delegerade ha därjämte föreslagit införandet av föräldratillägg

i vissa fall.

Beträffande innehållet i remissyttrandena i denna del får utskottet hänvisa

till s. 15—26 i propositionen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Ali.

13

Föredraganden har såvitt nu är i fråga anfört:

»Enligt nuvarande bestämmelser kan gift kvinnlig medlem i erkänd

arbetslöshetskassa icke för sin man erhålla någon förmån motsvarande

det hustrutillägg, som utgår till manlig medlem. De delegerades förslag att

—• genom hustrutilläggets omformande till ett m a k e t i 11 ä g g — kvinnliga

medlemmar i detta hänseende i princip böra likställas med manliga

har vunnit nästan enhällig anslutning i remissyttrandena. Socialvårdskommittén,

som delar de delegerades uppfattning, har emellertid ansett

frågan böra anstå för att upptagas i ett större sammanhang i syfte att

på detta område uppnå enhetliga bestämmelser inom olika grenar av den

samhälleliga hjälpverksamheten. Det synes dock uppenbart att en provisorisk

reform av familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen ej behöver

nämnvärt försvåra ett framtida införande av enhetliga regler örn familjetillägg.

Då därtill kommer att det av principiella och icke minst av psykologiska

skäl måste anses synnerligen önskvärt att den nu existerande skillnaden

mellan manliga och kvinnliga medlemmars rättigheter på detta område

avlägsnas, vill jag förorda att detta sker redan nu.

Enligt nu gällande bestämmelser kan manlig medlem erhålla maketillägg

även för frånskild hustru, som han fullgör underhållsskyldighet mot. Enligt

de delegerades mening skulle däremot maketillägg icke utgå till kvinnlig medlem

i motsvarande fall. Även om det mera sällan förekommer att en kvinna

har försörjningsplikt mot sin frånskilde man, anser jag i likhet med socialstyrelsen

att det av principiella skäl är angeläget att det icke heller i detta

hänseende göres någon skillnad mellan manliga och kvinnliga försäkrade.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att det nuvarande hustrutillägget utbytes

mot ett maketillägg som skall utgå under fullständigt enahanda förutsättningar

till kvinnlig medlem som till manlig.

Beträffande hustrutillägg gäller för närvarande den inskränkningen, att

tillägg icke utgår för maka eller frånskild hustru, som har förvärvsarbete

motsvarande tre dagar i veckan eller därutöver eller själv uppbär daghjälp

från erkänd arbetslöshetskassa. Enligt de delegerades förslag skulle motsvarande

inskränkningar gälla i fråga om maketillägg. Vissa remissinstanser

ha emellertid föreslagit ytterligare inskränkningar i rätten till maketilllägg,

vilka huvudsakligen skulle avse att förhindra att tillägg utgår för person

som redan i annan form erhåller understöd av samhället. Socialvårdskommittén

har sålunda ansett, att tillägg ej borde utgå för make, som uppbär

understöd från den sociala olycksfallsförsäkringen eller folkpension

eller, sedan allmän sjukförsäkring genomförts, sjukpenning från denna försäkring.

En liknande princip har hävdats av socialstyrelsen.

Otvivelaktigt tala vissa skäl för de av socialstyrelsen och socialvårdskommittén

ifrågasatta inskränkningarna i rätten till maketillägg. Samma skäl

kunna emellertid åberopas till stöd för att understöd från annan socialförsäkringsgren

bör inverka på daghjälpen, något som nu icke är fallet. Dessa

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

båda frågor torde böra prövas samtidigt. Spörsmålen synas mig emellertid

vara av den art, att de icke lämpligen kunna lösas i förevarande sammanhang

utan böra upptagas av socialvårdskommittén vid dess fortsatta utredningsarbete.

Enligt min mening är det försvarligt att i avbidan på resultatet

härav låta maketiilägg —— i likhet med vad för närvarande gäller beträffande

hustrutillägg — utgå även i de fall då maken till en del eller, undantagsvis,

helt är tillgodosedd genom andra samhälleliga understödsformer.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att tor arbetslöshetsförsäkringen, så

som den för närvarande är utformad, gälla överförsäkringsregler, enligt

vilka summan av daghjälp och tillägg alltid kommer att understiga medlemmens

normala arbetsinkomst.

Med hänsyn till det anförda kan jag för min del icke för närvarande förorda

införande av ytterligare inskränkningar i rätten till maketdlägg. I anslutning

till vad som anförts i ett remissyttrande — det av socialstyrelsen

avgivna — vill jag i detta sammanhang framhålla att, vid tillämpning av

regeln örn att tillägg icke skall utgå för make som utför förvärvsarbete i viss

omfattning, med sådant arbete givetvis måste likställas semester och sjukledighet

med sjuklön. Någon särskild författningsföreskrift härom torde

icke erfordras.

Det föreslagna maketillägget synes liksom det nuvarande hustrulillägget

icke böra göras obligatoriskt; införande av maketillägg får alltså bero på

beslut från kassans sida. De delegerade ha förutsatt, att maketillägget liksom

det nuvarande hustrutillägget skall utgöra en krona 25 öre örn dagen

samt att statsbidrag beträffande maketillägg skall utgå efter samma grunder

som till hustrutillägg, nämligen med 75 procent. Till de delegerades förslag

i dessa delar — mot vilket någon erinran icke framställts i yttrandena

— vill jag lämna min anslutning.

Jag övergår härefter till frågan om införande av tillägg för husföreståndarinna.

Enligt min mening är ett dylikt tillägg påkallat

främst då husföreståndarinnan har omvårdnaden örn medlemmens minderåriga

barn. Att i sådant fall husföreståndarinnetillägg bör utgå har också

allmänt förordats i remissyttrandena. Emellertid synes det skäligt, att tilllägg

för husföreståndarinna i vissa fall utgår även örn minderåriga barn ej

finnas i hemmet, t. ex. då en medlem sedan längre tid tillbaka under äktenskapsliknande

förhållanden sammanlever med en kvinna, som sköter hans

hushåll, eller då en änkling utan minderåriga barn anställt en husföreståndarinna

för att kunna ha kvar eget hushåll. Jag håller därför före att det

icke bör uppställas som ett oeftergivligt villkor för sådant tillägg att minderårigt

barn finnes i hemmet.

Vid utformningen av de närmare villkoren för husföreståndarinnetillägget

måste man å ena sidan söka i görligaste mån skapa garantier mot missbruk

av försäkringen och å andra sidan undvika alltför tyngande kontrollföreskrifter.

Självfallet bör tillägg icke utgå för kvinna, med vilken en medlem

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A3.

15

lever i en tillfällig förbindelse. Ej heller synes det lämpligt att låta tillägg

utgå för hushållerska, som icke har sin bostad hos den försäkrade; i sådana

fall skulle det nämligen ofta vara svårt för kassorna att utöva erforderlig

kontroll till förekommande av missbruk av försäkringen. En förutsättning

för erhållande av tillägg bör därför vara, att kvinnan varaktigt har gemensam

bostad med den försäkrade. I syfte att erhålla en enkel kontrollregel

ha de delegerade föreslagit, att kvinnan skall vara kyrkoskriven hos den

försäkrade för att tillägg skall kunna utgå. Enligt min mening bör man icke

uppställa en sådan ovillkorlig regel, utan möjlighet bör finnas att på annat

sätt styrka, att varaktigt sammanboende föreligger. En annan sak är att

kassorna i regel torde kunna godtaga ett intyg örn kyrkoskrivna hos den

försäkrade som bevis för att sammanboendet har varaktig karaktär; i varje

fall synes sådant intyg böra kunna tillerkännas vitsord där kyrkoskrivningen

skett ej alltför kort tid före arbetslöshetens inträde.

Ifrågavarande tillägg synes vidare böra utgå endast i sådana fall, där den

försäkrade svarar för försörjningen av husföreståndarinnan. Jag finner därför

i likhet med socialstyrelsen att som villkor för tillägg — utöver krav på

varaktigt sammanboende — bör föreskrivas, att kvinnan har sin huvudsakliga

försörjning genom att förestå medlemmens hushåll. Såsom socialstyrelsen

föreslagit bör detta förhållande styrkas genom intyg enligt de närmare

föreskrifter tillsynsmyndigheten meddelar. Till följd av detta villkor torde

efter folkpensionsreformens ikraftträdande tillägg endast undantagsvis

komma att utgå, om kvinnan uppbär folkpension.

Enligt de delegerades förslag skulle endast manlig kassamedlem kunna få

tillägg för husföreståndarinna. Även om frågan icke torde ha någon större

praktisk betydelse anser jag dock — i likhet med socialstyrelsen och socialvårdskommittén

— principiella skäl tala för att kvinnlig medlem även i

detta hänseende likställes med manlig. Tillägg bör alltså enligt min mening

utgå exempelvis till en änka med minderåriga barn, vilken anställt en kvinna

för att sköta barnen och hushållet.

Ingen bör samtidigt äga uppbära både maketillägg och husföreståndarinnetillägg.

Det synes lämpligt att i överensstämmelse med vad de delegerade

föreslagit föreskriva, att husföreståndarinnetillägg aldrig skall kunna

utgå till gift försäkrad, även örn han undantagsvis skulle lia husföreståndarinna.

Som förutsättning för frånskilds rätt till husföreståndarinnetilllägg

torde böra gälla, att han icke faktiskt uppbär maketillägg för sin frånskilda

make. 1 sistnämnda fall kommer alltså i viss mån att föreligga en valrätt

mellan maketillägg och husföreståndarinnetillägg.

De inskränkningar som skola förekomma i fråga örn rätt till maketillägg

torde böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande husföreståndarinnetillägget.

Enär tillägg skall kunna utgå även i de fall där et! verkligt anställningsförhållande

föreligger, måste emellertid i författningstexten angivas,

att hushållsarbete i medlemmens hem icke räknas som förvärvsarbete.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

Nyssberörda inskränkningar komma uppenbarligen att få ringa praktisk

betydelse i fråga om tillägg för en husföreståndarinna på grund av det

primära villkoret att hon skall ha sin huvudsakliga försörjning genom att

förestå medlemmens hushåll.

Husföreståndarinnetillägget torde liksom maketillägget böra vara fakultativt.

En förutsättning för införande av husföreståndarinnelillägg bör givetvis

vara att maketillägg utgår i kassan. Beträffande husföreståndarinnetillläggets

belopp och statsbidrag till detsamma torde enahanda bestämmelser

böra gälla som i fråga örn maketillägget.»

Sedan föredraganden förklarat sig icke kunna biträda de delegerades

förslag att införa ett föräldratillägg, har lian vidare anfört:

»De föreslagna reglerna om maketillägg och husföreståndarinnetillägg medföra

vissa ändringar i 17 § arbetslöshetskasseförordningen samt i förordningarna

örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor och om kristillägg

å daghjälp från sådana kassor. Det synes lämpligt att införa begreppet

familjetillägg som en gemensam benämning för barntillägg, maketillägg och

husföreståndarinnetillägg. Bestämmelserna om barnlilläggs och hustrutillläggs

belopp återfinnas för närvarande i en särskild förordning (SFS 1944:

778). Det synes vara mest praktiskt att i stället för att ersätta denna förordning

med en ny förordning om familjetilläggens belopp införa i detta

hänseende erforderliga bestämmelser i 20 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.

Såsom socialstyrelsen påpekat torde införandet av husföreståndarinnetillägg

böra medföra en sådan utvidgning av familjeförsörjarbegreppet

i 20 § 1 mom. tredje stycket, att den som är berättigad till husföreståndarinnetillägg

kommer att räknas såsom familjeförsörjare vid överförsäkringsreglernas

tillämpning.»

I motionen II: 569 har anförts följande:

Det framstår som nödvändigt att skapa garantier mot missbruk av försäkringen

vid utformningen av de närmare villkoren för husföreståndarinnetillägget.

Förutsättning för erhållande av tillägg bör sålunda vara, att

kvinnan varaktigt har gemensam bostad med den försäkrade. De delegerade,

som utarbetat föreliggande förslag, lia i syfte att erhålla en enkel

kontrollregel förordat, att kvinnan skall vara kyrkoskriven hos den försäkrade

för att tillägg skall kunna utgå. Föredragande statsrådet förklarar

emellertid, att en sådan ovillkorlig regel icke bör uppställas utan att möjlighet

bör finnas att på annat sätt styrka att varaktigt sammanboende föreligger.

Dock har föredraganden icke förebragt några verkliga motiv för

sin ståndpunkt att frångå de delegerades förslag i detta avseende. Föredragande

statsrådet föreslår ej heller någon annan regel, varigenom på ett

enkelt sätt kan konstateras att sammanboendet har varaktig karaktär.

Starka skäl tala därför för att kvinnans kyrkoskrivning hos den försäkrade

bör krävas för att tillägg för husföreståndarinna skall kunna utgå. Endast

på så sätt kan den kontroll mot missbruk av försäkringen skapas, som

dock måste vara av väsentlig betydelse i här berörda fall.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

17

Även på en annan punkt Ilar föredraganden företagit ändring i de delegerades

förslag. Dessa lia föreslagit, att endast manlig medlem i arbetslöshetskassa

skall kunna få tillägg till husföreståndarinna. Föredragande

statsrådet anser emellertid av principiella skäl, att kvinnlig medlem även i

detta hänseende jämställes med manlig. Husföreståndarinnetillägg skall

alltså enligt propositionen utgå exempelvis till en änka med minderåriga

barn, vilken anställt en kvinna för att sköta barnen och hushållet. Även

om denna bestämmelse måhända inte får någon större praktisk betydelse,

torde den dock i enstaka fall kunna leda till konsekvenser, som knappast

äro avsedda. Man får dock förutsätta, att den kvinnliga kassamedlemmen

i händelse av arbetslöshet själv bör kunna sköta hem och barn utan hjälp

av utomstående. Av denna anledning bör tillägg för husföreståndarinna i

enlighet med de delegerades förslag endast utgå till manlig kassamedlem.

Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid behandlingen av

propositionen måtte beakta de synpunkter, som i motionen anförts.

Såsom av det ovan anförda framgår föreslås i propositionen, att erkänd

arbetslöshetskassa skall kunna utgiva ett husföreståndarinnetillägg till

medlem, vilken icke är gift och ej heller uppbär maketillägg.

Förutsättning för dylikt tillägg skall vara, att den kvinna för vilken tilllägget

må utgå varaktigt har gemensam bostad med medlemmen och erhåller

sin huvudsakliga försörjning genom att förestå medlemmens hushåll.

Ur rättvisesynpunkt skulle det otvivelaktigt vara lämpligast att icke såsom

villkor för husföreståndarinnetillägg uppställa, att husföreståndarinnan

varaktigt har gemensam bostad med den försäkrade. Särskilt i tider av svår

bostadsbrist kan det inträffa, att medlem, som är nödsakad att ha husföreståndarinna,

icke kan bereda henne bostad hos sig. Örn såsom villkor för

husföreståndarinnetillägg uppställdes allenast att kvinnan erhåller sin huvudsakliga

försörjning genom att förestå medlemmens hushåll, skulle emellertid

kassorna ställas inför alltför stora kontrollsvårigheter. Med hänsyn härtill

är sistnämnda villkor icke tillräckligt. Kontrollsvårigheterna skulle naturligtvis

i väsentlig grad minskas, om i enlighet med förslaget i motionen

II: 569 såsom förutsättning för tillägget uppställdes, alt kvinnan vore kyrkoskriven

hos den försäkrade. Därest emellertid villkoret att kvinnan varaktigt

skulle lia gemensam bostad med den försäkrade utbyttes mot ett villkor örn

gemensam kyrkoskrivning, finge för att tillägget ej skulle utgöra en lockelse

till missbruk föreskrivas, att kyrkoskrivningen skulle lia ägt rum viss icke

alltför kort tid före arbetslöshetens inträdande. Ett på dylikt sätt utformat

villkor skulle dock stundom kunna leda till mindre tillfredsställande resultat.

I vissa fall kan otvivelaktigt husföreståndarinnetillägget vara synnerligen

väl motiverat även om nämnda villkor ej uppfyllts. Såsom exempel

kan nämnas det fall alt den försäkrade vid sin hustrus frånfälle plötsligt

ställes inför nödvändigheten att anställa husföreståndarinna för vården av

minderåriga barn.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sand. 2 avd. Nr 43. 2

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

Vid nu angivna förhållanden finner sig utskottet böra biträda Kungl.

Maj:ts förslag i här förevarande hänseende. Utskottet förutsätter, att tillsynsmyndigheten

utfärdar anvisningar till ledning för kassorna vid tilllämpningen

av det föreslagna stadgandet.

I fråga om rätt till tillägg för husföreståndarinna skall enligt Kungl.

Majds förslag skillnad icke göras mellan manlig och kvinnlig medlem. Tilllägg

skall sålunda kunna utgå exempelvis till en änka med minderåriga

barn, vilken anställt en kvinna för att sköta barnen och hushållet. I motionen

II: 569 hemställes, att tillägg skall kunna utgå endast till manlig medlem.

Motionärerna framhålla, att en kvinnlig medlem i händelse av arbetslöshet

själv bör kunna sköta hem och barn utan hjälp av utomstående.

Såsom socialvårdskommittén anfört i sitt i ärendet avgivna remissyttrande

skulle emellertid detta förutsätta att medlemmen vid arbetslöshetens inträde

skulle få avskeda husföreståndarinnan, vilket skulle medföra ökade svårigheter

för medlemmen att antaga nytt arbete, enär hon för att kunna tillträda

ny arbetsanställning måste anskaffa ny hushållerska. Vad motionärerna

i förevarande hänseende anfört synes utskottet därför icke böra föranleda

ändring av Kungl. Maj:ts förslag.

Korttidsreglerna.

Gällande bestämmelser. Enligt 20 § 4 mom. arbetslöshetskasseförordningen

äger kassa i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till

medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han fortlöpande

är anställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är

vanligt. Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det

antal dagar under varje vecka, för vilka kassamedlemmen eljest varit berättigad

till daghjälp, minskas med en. Tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen

— äger dock för viss kassa medgiva att denna begränsning av understödsrätten

vid driftinskränkning skall tillämpas endast i fråga om s. k. organiserat

korttidsarbete, vid vilket arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets

fortsatta bedrivande. Begränsningen skall vidare icke ske efter en arbetsperiod,

som överstiger 24 dagar. Det är vidare att märka, att bestämmelsernas

avfattning gör, att någon inskränkning av understödsrätten icke

gäller i det fall, då en försäkrad har tillfälliga kortvariga arbeten hos olika

arbetsgivare. Slutligen må framhållas, att inget som helst understöd utgår

då arbetstidsförkortning sker i form av minskning med en eller flera timmar

av arbetstiden för dag.

Innehållet i de delegerades framställning i denna del samt vad i remissyttrandena

anförts i förevarande hänseende återgives å s. 31—38 i propositionen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

19

Föredraganden har i detta avsnitt anfört:

»De delegerade lia föreslagit, att den nu i visst avseende föreskrivna

skyldigheten för kassorna att tillämpa korttidsavdrag -—• d. v. s. att vid

partiell arbetslöshet till följd av driftinskränkning i regel minska det antal

dagar, för vilka daghjälp eljest skolat utgå, med en dag i veckan — ersättes

med en bestämmelse som medger kassa rätt att i sina stadgar införa

begränsning av understödsrätten vid korttidsarbete. Jag finner i likhet med

de delegerade och flertalet remissorgan vägande skäl tala för en uppmjukning

av den nu gällande regeln. Särskilt har framhållits, att kassamedlemmarna

allmänt uppfattade korttidsavdraget som en orättvis inskränkning i

rätten att för varje arbetslös dag erhålla kompensation för inkomstbortfallet

samt att det till stöd för korttidsavdragets införande åberopade förhållandet,

att behovet av understöd vore mindre vid korttidsarbetslöshet än vid

fullständig arbetslöshet, icke ägde giltighet vid långvarigt korttidsarbete,

särskilt örn arbetet vore inskränkt till ett par dagar i veckan. Vidare har pekats

på de administrativa svårigheter, som vore förbundna med tillämpningen

av reglerna om korttidsavdrag. Såsom betonats redan i framställningen

och med särskilt eftertryck utvecklats i några av yttrandena kan emellertid

ett fullständigt slopande av avdragsregeln komma att medföra allvarliga olägenheter.

I detta hänseende synes man främst böra beakta, att det kan

medverka till en ur samhällets synpunkt icke önskvärd konservering av

korttidsarbete. Vidare kan en oinskränkt understödsgivning vid korttidsarbete

under vissa förhållanden tänkas leda till ekonomiska svårigheter

för en kassa. Jag ansluter mig därför till socialstyrelsens förslag att

uppmjukningen av den nuvarande tvingande bestämmelsen om korttidsavdrag

bör ske på det sättet, att tillsynsmyndigheten får rätt att dispensera

från bestämmelsen i fråga, när så kan anses befogat. Socialstyrelsen har i

sitt yttrande närmare utvecklat de principer som enligt styrelsens mening

böra tillämpas vid lämnande av sådan dispens eller återkallelse därav. Mot

vad socialstyrelsen i detta hänseende uttalat har jag icke något att erinra.

Med hänsyn till det inom socialvårdskommittén pågående utredningsarbetet

anser jag mig icke kunna biträda de delegerades förslag om särskild

utredning angående möjligheten att införa rätt till understöd vid driftinskränkning

i form av förkortning av den dagliga arbetstiden.»

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Karensreglerna.

Gällande bestämmelser. Såsom förutsättning för rätten att uppbära understöd

från arbetslöshetskassa föreskrives i 22 § första stycket förordningen

örn erkända arbetslöshetskassor att den arbetslöse skall under nästföre
-

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

gående fjorton dagar ha varit arbetslös under sex dagar och för dessa företett

intyg att han hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt arbete

eller att eftergift från sådan skyldighet meddelats honom. I andra

stycket av samma paragraf stadgas, att kassa må i sina stadgar föreskriva

längre karenstid än nu sagts, därvid tiden dock ej må bestämmas längre

än till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej

må bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket stadgats

skall dock alltid gälla.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser må hänsyn ej tagas till arbets

löshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå. Å andra

sidan gäller att i vissa fall föreskrifterna örn iakttagande av karenstid icke

skola äga tillämpning.

För innehållet i de delegerades framställning, såvitt den avser karensreglerna,

samt i de avgivna remissyttrandena i denna del redogöres å s.

39—42 i propositionen.

Föredraganden har i nu förevarande hänseende anfört:

»Enligt nu gällande bestämmelser måste karenstiden — sex arbetslösa

dagar — uppnås inom en fjortondagarsperiod. Till följd av denna regel

kan understöd icke utgå vid korttidsarbete som omfattar fyra dagar i

veckan, såvida icke karenstiden genomgåtts före korttidsarbetets början

eller arbetsgivaren går med på att under de första fjorton dagarna av

korttidsarbetsperioden förlägga arbetet så, att sex arbetslösa dagar infalla

under denna tid. De delegerade ha — i syfte att avlägsna det hinder mot

understöd vid fyra dagars arbetsvecka som stadgandet i fråga stundom

utgör — föreslagit att den tid inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas

utsträckes till tjuguen dagar. Socialstyrelsen har i sitt yttrande över

de delegerades framställning föreslagit vissa ytterligare ändringar i karensreglerna.

Enligt min mening kan det icke anses tillfredsställande att medlemmarnas

understödsrätt vid en till fyra dagar nedskuren arbetsvecka i

regel är beroende av arbetsgivarens goda vilja att förlägga arbetet så, att

karenstiden uppnås. En ändring av gällande bestämmelser synes därför

böra ske. Socialvårdskommittén har ansett att man icke borde uppmjuka

karensbestämmelserna för samtliga försäkrade utan endast införa en speciell

bestämmelse för korttidsarbetare av innebörd att karenstiden vid en till fyra

dagar nedskuren arbetsvecka skall kunna fullgöras inom tre veckor. Visserligen

skulle genom en dylik regel syftet med de delegerades framställning

åtminstone i huvudsak tillgodoses, men jag finner mig likväl icke kunna förorda

att frågan löses på detta sätt. Den av socialvårdskommittén föreslagna

regeln skulle nämligen med säkerhet medföra administrativa svårigheter

och i vissa fall leda till olikhet i understödsrätten för medlemmar med lika

lång arbetstid. För en generell utsträckning av karensens omslutningstid

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

21

talar även det förhållandet att en sådan åtgärd kan antagas öka medlemmarnas

villighet att innan karenstiden intjänats åtaga sig tillfälliga arbeten

som erbjudas dem. Med hänsyn till det anförda föreslår jag, att den tid,

inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas, för alla fall utsträckes från

fjorton till tjuguen dagar. Däremot är jag icke beredd att för närvarande

tillmötesgå det av socialstyrelsen framförda önskemålet om slopande av bestämmelsen

att, där kassa har längre karenstid än enligt huvudregeln, sex

arbetslöshetsdagar måste infalla under den omslutningstid, som föreskrives

i huvudregeln.

Såsom socialstyrelsen påpekat innehåller 22 § arbetslöshetskasseförordningen

utom ett karensvillkor ett »kontaktvillkor» av innebörd att medlemmen

— bortsett från vissa fall som behandlas i tredje stycket — beträffande

varje understödsdag måste kunna förete intyg från arbetsförmedlingen

att han minst sex av de senaste fjorton dagarna sökt arbete eller

erhållit dispens från att inställa sig hos arbetsförmedlingen. Därav följer,

att utom i nyssnämnda undantagsfall ny karenstid måste genomgås, om mer

än sex dagar, söndagar ej inräknade, ligga mellan två av arbetsförmedlingen

arbetslöshetsmarkerade dagar. I likhet med socialstyrelsen anser jag att

någon uppmjukning av detta villkor icke nu bör ske. Den föreslagna förlängningen

av karensens omslutningstid medför därför att kontaktvillkoret

måste skiljas från karensvillkoret. Kontaktvillkoret — vilket bör innebära

att i regel ny karenstid skall börja löpa, om understödsberättigad medlem

icke för någon av sju på varandra följande dagar, söndagar oräknade, kan

förete intyg från arbetsförmedlingen örn arbetsansökan eller örn dispens från

inställelse hos förmedlingen — synes lämpligen böra upptagas som ett fjärde

stycke i 22 §, varigenom nuvarande fjärde stycket nedflyttas till ett femte

stycke. Denna ändring föranleder i sin tur redaktionella jämkningar i paragrafens

andra och femte stycken.»

Kungl. Maj:ts förslag i denna del innebär såsom ovan anförts den änd- utskottet.

ringen av 22 §, att den tid inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas

utsträckes från fjorton till tjuguen dagar. Denna ändring har medfört vissa

ändringar i paragrafen i övrigt, av väsentligen formell art.

Utskottet har intet att erinra mot förslaget i denna del.

Statsbidraget till daghjälp.

Gällande bestämmelser. Enligt förordningen örn statsbidrag till erkända

arbetslöshetskassor utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa såsom

daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag samt, där kassan

beslutat, att hustrutillägg skall utgå, jämväl bidrag till sådant tillägg.

Daghjälpsbidraget utgår för kalenderår med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr A3.

av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Barntilläggsbidrag

och hustrutilläggsbidrag utgå för kalenderår nied belopp,

motsvarande sjuttiofem procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg

och hustrutillägg under året. Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår

dels med ett i förhållande till antalet medlemmar i kassan under

året beräknat belopp (medlemsbidrag), dels ock med belopp, motsvarande

vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten.

Det procenttal, efter vilket daghjälpsbidraget utgår, bestämmes i förhållande

till antalet understödda dagar per medlem efter en stigande skala,

tills det vid ett antal understödda dagar per medlem av 26—35 uppgår till

sjuttiofem procent. Om antalet understödda dagar per medlem är större

35

än 35, beräknas procenttalet genom att multiplicera 75 med—, där n betecknar

antalet understödda dagar per medlem. Procenttalet sjunker sålunda

efter uppnådda 35 understödsdagar per medlem och år och utgör

vid 40 understödsdagar 65,6 procent, vid 50 understödsdagar 52,5 procent,

vid 60 understödsdagar 43,8 procent och vid 70 understödsdagar 37,5 procent.

Det angivna systemet innebär, att statsbidraget till daghjälpen är begränsat

till det understöd som belöper på de 35 första understödsdagarna

och att intet statsbidrag utgår för därefter följande understödsdagar.

Framställningen. De delegerade ha ansett den nuvarande begränsningen

av statsbidraget till daghjälpen kunna medföra stora svårigheter för kassorna

vid uppkommande arbetslöshetskriser. Härom har i framställningen

anförts följande.

Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i ett förslag till

regeringen framhållit, att innan en effektiv och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

hunnit komma till stånd, kan vårt land ha råkat ut för en arbetslöshetskris.

vilken påkallar särskilda åtgärder från statsmakternas sida.

Bland de åtgärder kommissionen förordar under en sådan kris är ett utsträckt

statligt stöd åt de erkända arbetslöshetskassorna, vilket stöd skulle

kunna lämnas på olika sätt.

Social vårdskommittén har i yttrande över kommissionens förslag anfört

vissa avvikande synpunkter, men i en reservation till yttrandet ha herrar

Eriksson och Wagnsson anfört, att det inom den frivilliga försäkringens

ram är nödvändigt att tillse, att arbetslöshetskassorna vid en eventuell arbetslöshetskris

äro rustade för att kunna infria sina förpliktelser mot medlemmarna,

vilket för närvarande icke är möjligt beroende på att statsbidraget

är maximerat till 35 understödsdagar per årsmedlem.

De erkända arbetslöshetskassorna äro överens örn, att denna reservation

är välgrundad. Under normal arbetslöshet, såväl som vid en rätt avsevärd

stegring av denna, torde kassorna knappast riskera, att understödsbehovet

överstiger 35 understödsdagar per årsmedlem, men vid en tillfällig svårare

arbetslöshetskris kunna kassorna måhända få utbetala betydligt mer än 35

dagars understöd per årsmedlem. Detta skulle i sin tur kunna medföra ett

sådant försvagande av de särskilda kassornas ekonomi, att de kunna bli

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

23

nödsakade alt företaga nedsättningar i de understödsbelopp de enligt stadgarna

förpliktat sig att utbetala till medlemmarna.

De arbetslöshetskassor, vars medlemmar under kriget i stor utsträckning

arbetat inom krigsindustrin, torde i första hand bli de, vilka — vid en inom

kortare eller längre tid efter krigets upphörande uppkommande kris —

kunna emotse sådana risker, till dess en tillfredsställande omställning till

iredsproduktion kan bli genomförd. Till dessa torde främst fä räknas försvarsverkens

civila personals erkända arbetslöshetskassa. Försvarsverkens

civila personals förbund har under kriget ökat sitt medlemsantal med mer

än 200 procent och arbetslöshetskassan, som startades den 1 oktober 1941,

har sedan dess ökat medlemsantalet med över 50 procent. Vid återgång

inom försvarsverken till fredsmässig produktion kan kassan följaktligen

befara en slör arbetslöshet bland medlemmarna innan dessa kunna omplaceras

i civilproduktion. Även metallarbetarnas stora arbetslöshetskassa

jämte några andra kassor riskera liknande verkningar av en sådan kris.

Frånsett detta kunna krisföreteelser emellertid uppstå även vid andra

tillfällen inom vissa industrier, medförande kraftigt stegrad understödsutbetalning

för arbetslöshetskassor inom dessas områden. Även vid sådan

mera begränsad krisarbetslöshet kan vederbörande arbetslöshetskassa bli

tvungen att utbetala mer än 35 dagars understöd per årsmedlem i en eller

flera understödsldasser, med åtföljande kraftig försämring av kassans ekonomi.

Detta kan i vissa fall även inträffa utan att kassan i sin helhet utbetalat

35 dagars understöd per årsmedlem, då statsbidraget utgår för

detta antal dagar endast i varje klass för sig.

Möjligheten av alt det sistnämnda kan ske belyses av understödsutbetalningen

i beklädnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa år 1942, då understöd

utbetalades för 24,10 dagar per medlem i en klass omfattande 11 665

medlemmar, medan 15 564 medlemmar i övriga klasser erhöllo understöd

endast i 13,08 dagar per medlem.

En liknande kraftigt stegrad understödsrisk uppstår lätt, framför allt i

säsongfackens kassor, vid en till vissa yrken begränsad arbetslöshetskris,

eller i kassor, vars medlemmar äro indelade i olika klasser med hänsyn till

olika stor arbetslöshetsrisk. Detta framgår bland annat av understödsutbetalningen

i grovarbetarnas erkända kassa för år 1944, då kassan utbetalade understöd

i 6,2 dagar per medlem till byggnadsarbetare, medan byggnadsämnesindustriarbetare

lingö understöd endast i 2,3 dagar per medlem och övriga

medlemmar i 2,9 dagar per medlem. Denna skillnad i understöd för olika

grupper inom samma kassa för 1944, ett år med rekordlåg arbetslöshet för

byggnadsänkargrupperna, varslar om stora ekonomiska svårigheter för kassan

under lågkonjunkturår inom byggnadsindustrien, då man har alt räkna

med en flerdubbelt större arbetslöshet där än under 1944.

Målarnas erkända arbetslöshetskassa har gjort en utredning rörande dess

kommande understödsrisker, vilken visar, att kassan, sedan den militära

beredskapen upphört, har att räkna med 20 å 25 dagars understöd per medlem

under normala arbetsförhållanden samt att den vid en krisarbetslöshet

har alt emotse elt understödsutgivande, som kan betydligt överstiga 35 understödsdagar

per årsmedlem och ganska snabbt föranleda, att kassan icke kan

utbetala stadgeenligt understöd.

l’å grundval av det anförda lia de delegerade funnit 35-dagarsgränsen för

statsbidraget till daghjälpen böra borttagas. En sådan åtgärd måste enligt de

delegerades mening anses falla inom försäkringens ram. Slaten kunde ej lia

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

något intresse av att försäkringens bestånd äventyrades under en kristid, på

grund av att statsbidraget upphörde just då påfrestningarna för försäkringen

bleve som störst. Detta skulle endast föranleda, att staten pa andra sätt mäste

bereda de arbetslösa det understöd, som genom statsbidragets upphörande

undandroges arbetslöshetsförsäkringen.

Beträffande de avgivna yttrandena i denna del hänvisas till s. 47—50 i

propositionen.

Föredraganden har i nu förevarande hänseende anfört:

»Före den 1 juli 1941 var daglijälpsbidraget maximerat till 26 understödsdagar

per medlem och år. I propositionen nr 214 till 1941 års riksdag

(s. 25) uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller,

att han icke funne sig kunna verka för att tillmötesgå ett framfört förslag

om slopande av sagda maximering samt att spörsmålet huruvida likväl

någon höjning av maximiantalet understödsdagar lämpligen borde vidtagas

syntes böra göras till föremål för prövning av socialvårdskommittén. Starka

skäl syntes honom dock tala för att en övre gräns funnes, enär arbetslöshetsförsäkringen

såsom sådan icke kunde anses lämpad för bemästrandet av de

ekonomiska konsekvenserna av en arbetslöshet, som tagit större omfattning;

för att råda bot å dessa konsekvenser torde andra medel vara nödvändiga.

I anledning av en motion föreslog andra lagutskottet (utlåtande nr 33/1941

s. 18) höjning av maximigränsen till 35 understödda dagar per medlem

och år. Utskottet uttalade, att en bestämmelse av sådant innehåll skulle

medföra avsevärd trygghet för kassorna. Riksdagen biföll utskottets förslag.

De delegerades framställning torde närmast vara föranledd av att man vid

tiden för dess tillkomst befarade en starkt ökad arbetslöshet inom vissa fack

i samband med den militära beredskapstjänstgöringens upphörande och övergången

till fredsproduktion. Utvecklingen har som bekant lyckligtvis blivit

en annan än den befarade. Som exempel må anföras följande uppgifter angående

arbetslöshetsprocenten i de kassor, där enligt de delegerades uppfattning

särskilt stor risk för stark ökning av arbetslösheten förelåge:

Kassa

Januari

Februari

Mars

April

Maj

Juni

„„ 1 1945

37-4

36-7

26-1

22-1

11-4

5-6

Målarnas ................j 1946

37-6

29-8

19-2

12-2

5-3

2-2

( 1945

3-7

3-7

2-6

2-7

2-4

2-4

Metallindustriarbetarnas .. <

3-2

31

1-8

1-8

1-0

1-0

Försvarsverkens civila per- , ^g^

1-3

1-6

1-6

1-9

1-8

2-2

sonals ................{ 1946

3-2

2-9

2-0

2-7

1-4

10

Jag delar den av statsrådet Möller i nyssnämnda proposition uttalade uppfattningen

att en övre gräns bör finnas för statsbidraget till arbetslöshetskassorna

och är således icke beredd att tillstyrka att begränsningen slopas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M.

25

Ej heller linner jag anledning att för närvarande föreslå någon höjning av

gränsen. Sedan den fastställdes år 1941 har nämligen ingenting inträffat

som tyder på att icke riksdagens då gjorda uttalande fortfarande skulle äga

giltighet.»

I motionen II: 562 har hemställts,

att riksdagen ville vidtaga sådan ändring av förordningen den 15 juni

1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, att den övre

gränsen för daghjälpsbidragets utgående slopas,

samt att utskottet ville föreslå härav föranledd ändring i nu gällande

»Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)» med tillhörande särskilda

bestämmelser.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om att utskottet.

slopa begränsningen av statsbidraget till daghjälpen till visst antal understödsdagar

föremål för övervägande i samband med det vid 1941 års riksdag

behandlade förslaget till ändringar i författningarna rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen ansåg, att begränsningen

icke borde borttagas. Emellertid beslöts i nämnda sammanhang en

höjning av maximiantalet understödsdagar från 26 till 35.

Spörsmålet örn slopande av ifrågavarande begränsning förtjänar enligt utskottets

mening allvarligt övervägande. Då frågan nära berör arbetslöshetsförsäkringens

grundprinciper, synes det emellertid lämpligast att spörsmålet

upptages till bedömande i ett större sammanhang. Det kan också förutsättas,

att en omprövning av frågan äger rum i samband med den nu pågående

revisionen av arbetslöshetsförsäkringen. Att föregripa det resultat vartill revisionen

kan leda på denna punkt bör helst undvikas.

Arbetslösheten är för närvarande av ringa omfattning och någon ökning

därav synes icke antaglig inom den närmaste tiden. Förslaget örn borttagande

av förenämnda maximigräns får därför anses ha ringa aktualitet.

Med hänsyn lill vad nu anförts finner utskottet skäl icke föreligga att

för närvarande frångå den ståndpunkt till förevarande spörsmål som statsmakterna

intogo år 1941.

Utskottets hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionerna 11:562 och

11:569 antaga de genom propositionen nr 326 framlagda

för fatt ningsförslagen.

Stockholm den 12 november 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

lii Ilai)''/ lill riksdagens protokoll tolli. 0 sand. 2 and. Ar lii.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 43.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Hage*, Nils Elowsson,

Hallagård*, Söderkvist, Nerman och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Hagård, Hermansson, Cruse, fru Johansson,

herrar Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund, Osterman och Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Cruse;

2) av herrar Hallagård, Carl Eric Ericsson, Hagård och Hedlund i Rådom,

vilka anfört:

De delegerade som utarbetat det förslag varå den föreliggande propositionen

bygger — och som få anses representera den största sakkunskapen

på förevarande område — ha ansett, att det föreslagna husföreståndarinnetillägget

skall utgå endast under förutsättning att husföreståndarinnan är

kyrkoskriven hos den försäkrade. Såsom de delegerade anfört skulle uppställandet

av ett sådant villkor avsevärt underlätta kontrollen från kassornas

sida. Att bestämmelsen örn husföreståndarinnetillägg utformas så att

ej kontrollsvårigheter uppkomma måste, såsom jämväl föredragande statsrådet

och utskottet framhållit, vara av väsentlig betydelse. Enligt vår mening

ha varken i propositionen eller i utskottets utlåtande anförts några

bärande skäl för att det av de delegerade föreslagna villkoret ej upptages i

författningstexten.

Vi få sålunda hemställa,

att 17 § 2 mom. tredje stycket i förordningen angående

ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända

arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse:

Till medlem, vilken icke är gift och ej heller uppbär

maketillägg, utgår husföreståndarinnetillägg för kvinna som

varaktigt har gemensam bostad med medlemmen, erhåller

sin huvudsakliga försörjning genom att förestå medlemmens

hushåll och är hos honom kyrkoskriven. Beträffande

husföreståndarinnetillägg skall vad i andra stycket andra

punkten sägs äga motsvarande tillämpning, därvid dock

hushållsarbete i medlemmens hem icke skall räknas som

förvärvsarbete.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617987

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:488 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maurts proposition truid förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten