Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, dels ock en i ämnet väckt motion.

1946-12-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:44, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 10 december 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft,

dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 15 november 1946 dagtecknad proposition, nr 380, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i

dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter,

räknat efter normalt oreglerat lågvatten, skall för kontroll

av vederlagets skälighet ofördröjligen göra anmälan örn förvärvet hos Konungen,

i den mån Konungen förordnar därom.

I anmälan skall lämnas upplysning örn vederlaget för vattenkraften, varjämte

skola tillhandahållas de handlingar och uppgifter som erfordras för

prövning av vederlagets skälighet. Har vid förvärv av fastighet med tillhörande

vattenkraft särskilt vederlag för vattenkraften icke bestämts, skall

uppgivas, huru stor del av vederlaget i dess helhet som anses belöpa på vattenkraften.

Inkommer ej anmälan, äger Konungen införskaffa erforderliga uppgifter.

2 §.

Finnes vederlaget för vattenkraften eller, då vattenkraft förvärvas jämte

annan egendom, det vederlag som prövas belöpa på vattenkraften ej vara

skäligt, äger Konungen föreskriva den nedsättning som därav påkallas.

I avbidän på Konungens prövning må utfäst vederlag ej givas eller mottagas.

3 §•

Har Konungen föreskrivit nedsättning av vederlaget, må den som avyttrat

vattenkraften frånträda avtalet, såframt han underrättar förvärvaren därom

senast två månader efter erhållen del av beslutet om nedsättning.

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 9 sami. 2 avd. Nr 44.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

4 §.

Vad ovan sagts om rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tillämpning

å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga

tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.

5 §•

Konungen äger uppdraga befogenhet varom i 1 § tredje stycket och 2 §

sägs åt myndighet som Konungen bestämmer. Har så skett, skall anmälan

som avses i 1 § göras hos myndigheten.

6 §.

Den som underlåter att göra anmälan varom i 1 § sägs eller i samband med

fullgörande av anmälningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes

med dagsböter eller fängelse. Till samma straff dömes den som, när anmälningsplikt

föreligger, erlägger eller mottager vederlag innan skäligheten därav

prövats eller högre vederlag än som funnits skäligt.

Böter tillfalla kronan.

7 §•

Denna lag äger icke tillämpning å förvärv som sker från eller för kronan

eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.

8 §■

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1948 eller den tidigare dag Konungen bestämmer. Lagen

skall äga tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikrafträdande

men efter den 15 november 1946. Med avseende å förvärv som skett å

sådan tid att lagen är tillämplig å förvärvet skall vad i lagen stadgas gälla

även efter den 30 juni 1948.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en

i anledning av densamma inom andra kammaren av herr Ljungberg väckt

motion, nr 594, vari hemställes, att riksdagen vid behandlingen av propositionen

måtte beakta i motionen anförda synpunkter. Dessa återgivas i viss

utsträckning i det följande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, samt i fråga om motiveringen för motionärens hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M.

3

Gällande bestämmelser örn rätten till vatten återfinnas i vattenlagen

den 28 juni 1918. Denna bygger liksom äldre lag på principen att

rätten till vatten är förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet

finnes. Rätten att tillgodogöra sig vattnet som drivkraft tillkommer alltså

principiellt grundens ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts

genom betydande befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag

göra intrång i annans rätt. A andra sidan ha på grund av de allmänna

intressen som äro förbundna med vattenkraftens användning vissa inskränkningar

stadgats i strömfallsägarens förfoganderätt över vattenkraften.

En följd av strömfallsägarens rådighet över vattnet är, att han själv äger

frihet att bestämma, örn och när han önskar utbygga fallet. Han kan också

avgöra, i vilken omfattning han anser lämpligt att tillgodogöra sig vattenkraften.

Obligatorisk förprövning är emellertid i vidsträckt omfattning föreskriven,

när det gäller frågan örn vattenbyggnads tillåtlighet och sättet för

dess utförande.

För den händelse rätten till ett strömfall är fördelad på olika händer, innehåller

vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till

större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad

kommer till stånd. Bestämmelser örn en dylik initiativrätt äro givna i 2 kap.

5—7 §§. Enligt en år 1945 genomförd lagändring kan emellertid initiativrätt

till utbyggnad under vissa förutsättningar tillerkännas även annan än

delägare. De huvudsakliga stadgandena härom äro givna i 1 kap. 14 § i

dess lydelse enligt lag den 20 april 1945.

Enligt detta lagrum gäller, att örn det från allmän synpunkt finnes erforderligt

för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall

utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften

själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i stället

må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som är beredd att utan

uppskov utbygga fallet. Förordnande om dylik expropriationsrätt meddelas

av Kungl. Maj:t, som äger att i samband därmed föreskriva de villkor med

avseende å strömfallets utnyttjande som från allmän synpunkt finnas erforderliga.

Expropriationsrätten förverkas, om icke exproprianten inom ett

år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till

strömfallets utbyggande eller örn ansökan om sådant tillstånd avslås. Detsamma

gäller, om strömfallet icke utbygges inom tid som vattendomstolen

bestämmer. Gottgörelse för vattenkraft som tages i anspråk med stöd av

Kungl. Maj :ts förordnande skall i regel utgå i form av ersättningskraft i den

mån fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses ha behov av kraft.

Motsvarande gäller, örn vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller

ort för vilken kraften är erforderlig. I den mån ersättning icke lämnas genom

kraftöverföring skall den gäldas i penningar. Ersättningsfrågan prövas

av vattendomstolen.

Den expropriationsrätt för vilken nu redogjorts tillkom i syfte att motverka

vissa tendenser att spekulera i vattenkraft som framkommit. Genom

införande av en tvångsrätt, enligt vilken vattenkraftens ägare kunde från
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

tagas sin initiativrätt i fråga om kraftens tillgodogörande, avsåg man, som

förarbetena utvisa, bl. a. att utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för

vattenkraft som står i tur att tagas i anspråk och på så sätt beskära utsikterna

att med framgång spekulera i vattenkraft. Till grund för förslaget låg

ett av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet avgivet betänkande

angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14).

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att Kungl. Majit i brev till vattenfallsstyrelsen

den 17 maj 1946 berört frågan örn spekulation i vattenkraft.

I brevet uttalas sålunda, att styrelsen vid prövning av ansökningar om transitering

av kraft å det statliga stamlinjenätet särskilt borde beakta angelägenheten

av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke

förenliga köp av outbyggda vattenfall motverkades. Där tvekan kunde råda,

huruvida transitering borde medgivas, skulle frågan underställas Kungl.

Majlis prövning.

Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen

anfört bland annat följande:

»På senare tid ha strömfall eller andelar däri, särskilt inom vissa delar av

Norrland, förvärvats av personer eller företag, vilka icke haft för avsikt att

själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulerat i en kommande prisstegring.

Den av förutnämnda sakkunniga verkställda utredningen bestyrkte

att en sådan spekulation ägde rum. Utredningen gav emellertid därjämte

vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft redan fanns på fasta

händer. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena år 1942

verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd men utbyggnadsvärd

vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes på

fasta händer åtminstone 75 procent av all sådan kraft. Av återstoden av den

outbyggda men utbyggnadsvärda kraften antogs omkring 5 procent eller något

mera finnas på spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de

sakkunniga till största delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen

mellan högvärdig och lågvärdig. Någon närmare utredning i vad män

läget efter år 1942 ändrats föreligger icke. Man torde emellertid med ledning

av vissa kända förhållanden kunna utgå från att nämnda siffror icke

undergått några mera betydande förändringar sedan nyssnämnda beräkning

verkställdes.

Tydligt är, att den stora del av den outbyggda kraften som finnes på fasta

händer utgör ett hinder för en mera omfattande spekulation i vattenkraft.

Särskilt statens andel torde här vara av betydelse. A andra sidan innebär

den omständigheten att en så betydande del av vattenkraften är borta ur

marknaden vissa möjligheter att spekulera i höga priser för den återstående

delen av den outbyggda vattenkraften. Möjligheten att bereda sig vinster genom

spekulation i vattenkraft bör alltså icke underskattas. Härtill kommer,

att olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulationssyfte bliva mera

betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Väl kan sägas att kostnaden

för naturkraften utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kost
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

5

naden för elektrisk kraft. Att priserna på råkraften genom spekulation pressas

i höjden är dock osunt och medverkar självfallet i sin mån till en prisstegring

även för den elektriska kraft som produceras. Efter de ändringar

som genomfördes vid 1945 års riksdag gäller, att om det finnes erforderligt

för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall

utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften

själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i

stället må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan som är beredd

att utan uppskov utbygga fallet. Med denna tvångsrätt åsyftas att såvitt möjligt

hindra att ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av våra vattentillgångar

försvåras till följd av spekulation. Vidare avsåg man, att expropriationsrätten

skulle utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för

vattenkraft som står i lur att utbyggas, varigenom själva grunden för spekulation

i vattenkraft skulle rubbas och möjligheten att med framgång spekulera

i vattenkraft beskäras. Såsom förut nämnts föreligger numera också

en möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft.

Erfarenheten har visat att priserna på naturkraften likväl fortsatt att stiga.

I ett på senaste tid aktuellt fall ha vid förhandlingar rörande förvärv av

vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast synts tänkbara. Anledningen

härtill torde främst vara, att vattenkraftproducenter, trots den förefintliga

expropriationsmöjligheten, ansett det med sina intressen förenligt att

i god tid förvärva vattenkraft på lång sikt för att möjliggöra en ökad produktion

framdeles. Och i en sådan situation finnes icke någon rätt till

tvångsförvärv utan denna gäller som förut nämnts endast då en utbyggnad

är aktuell. En rätt hård konkurrens torde för närvarande råda mellan olika

kraftproducenter med avseende å förvärv av vattenkraft för kommande behov.

Det är tydligt, att i denna konkurrens yppas möjligheter för dem som

förvärvat vattenkraft i spekulationssyfte att uttaga höga priser.

Vill man effektivt hindra spekulationsvinster i samband med överlåtelse av

vattenkraft måste ytterligare åtgärder vidtagas. Problemet är emellertid icke

lätt att lösa. Den av 1943 års utredning föreslagna utvägen att komplettera

expropriationsrätten med skärpta regler om beskattning av realisationsvinst

vid avyttring av vattenkraft skulle antagligen verka dämpande på spekulationstendenserna.

För närvarande torde det emellertid knappast vara lämpligt

att tillskapa särregler på detta område, då en mera allmän översyn av

realisationsvinstbeskattningen kan väntas komma till stånd inom den närmaste

framtiden. Jag är icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan

om sättet för spekulationens förhindrande. En tillfredsställande lösning

av frågan kan måhända icke vinnas på annat sätt än genom att tillerkänna

det allmänna mera vidsträckt möjlighet alt kontrollera och ingripa på kraftproduktionens

område överhuvud taget. Den förefintliga spekulationen i

vattenkraft kan alltså sägas aktualisera frågan, huru de betydande allmänna

intressen som äro knutna till våra ännu outnyttjade vattenkrafttillgångar

böra tillvaratagas i fortsättningen.

Denna fråga är tydligen så vittutseende att den icke kan avgöras utan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

närmare utredning. I avbidan därå torde emellertid provisoriska åtgärder

böra övervägas.

Då det gäller att göra ett provisoriskt ingripande mot oskälig prisstegring

på vattenkraft, ligger det nära till hands att vinna syftet genom en lagstiftning,

som ger Kungl. Maj:t möjlighet att i varje särskilt fall pröva om vederlaget

för vattenkraften är skäligt. Härigenom skulle ju Kungl. Maj:t få möjlighet

att hindra avyttring av vattenkraft till oskäligt pris, varigenom ett verksamt

medel mot de osunda spekulationstendenser som framkommit skulle

skapas. Vissa olägenheter äro självfallet förenade med en dylik kontrolllagstiftning

men, om dess giltighet begränsas till viss kortare tid, torde nackdelarna

icke böra vara avgörande.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

1 1 § av lagförslaget har — i syfte att bereda Kungl. Majit tillfälle att

pröva frågan om skäligheten av vederlag för avyttrad vattenkraft — föreskrivits,

att förvärv av vattenkraft ofördröjligen skall anmälas till Kungl.

Majit. För lagstiftningens syfte torde det ej vara erforderligt att Kungl.

Majit prövar vederlagets skälighet när förvärvet avser vattenkraft i mindre

strömfall. Av denna anledning har undantag gjorts för strömfall, varur i

dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad icke kan uttagas mer än etthundra

turbinhästkrafter, räknat efter normalt oreglerat lågvatten. Det kan även

övervägas att begränsa lagstiftningen till Norrland, där frågan om kontroll å

prissättningen är aktuell. Emellertid torde det ej vara lämpligt att i lagen

avhända sig möjligheten att förordna om priskontroll även i andra delar

av landet. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma var lagen

skall tillämpas. Närmast komma därvid vattendragen i mellersta Norrland

i fråga. ----

2 § i lagförslaget innehåller huvudbestämmelsen om Kungl. Majits prövningsrätt

i fråga örn vederlagets skälighet. Om Kungl. Maj :t finner detta ej

vara skäligt, äger Kungl. Majit enligt lagrummet föreskriva den nedsättning

av vederlaget som finnes påkallad. Tydligt är att det ofta måste möta stora

svårigheter att verkställa en sådan prövning efter objektiva normer. Särskilt

då ersättningen helt eller delvis skall utgå i form av frikraft eller kraftleverans

mot visst pris kan avgörandet vara synnerligen vanskligt. Ledning torde

dock kunna hämtas av den av vattenfallsstyrelsen tillämpade prispolitiken

samt av vattendomstolarnas avgöranden vid tvångsförvärv av vattenkraft.»

Lagrådet har den 15 november 1946 avgivit utlåtande över förslaget, därvid

lagrådet yttrat:

Den i övergångsbestämmelserna intagna föreskriften, att lagen skall äga

tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter

den 15 november 1946, kan icke tillstyrkas. Förutom att principiella betänkligheter

alltid måste möta mot ett stadgande av denna art ma framhallas,

att den föreslagna bestämmelsen icke skulle bliva effektiv, i det att, om i

visst fall betalning för överlåten vattenkraft redan erlagts vid tiden för lagens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr hå.

7

ikraftträdande, en nedsättning av vederlaget icke kan genomföras mot kontrahenternas

vilja. Härtill kommer att om i sådant fall nedsättning sker

svårigheter kunna uppstå för en säljare, som redan disponerat över likviden,

att återbetala viss del av denna.

I anledning av den erinran lagrådet framställt har departementschefen i

propositionen uttalat, att det vore av värde, att icke under tiden för lagförslagets

behandling i riksdagen träffades avtal om överlåtelse av vattenkraft

till priser som icke kunde kontrolleras. Några större principiella betänkligheter

borde enligt departementschefens mening ej möta mot att låta lagstiftningen

gälla avtal som inginges efter det lagförslaget blivit känt. Väl kunde

det tänkas att vederlag som blivit utfäst i sådant avtal erlades redan före

lagens formella ikraftträdande och att parterna läte därvid förbliva. Denna

olägenhet ansåge emellertid departementschefen betyda mindre och med

hänsyn härtill hade det remitterade förslaget bibehållits oförändrat.

I motionen har anförts vissa principiella betänkligheter mot den föreslagna

lagstiftningen. Ur priskontrollerande synpunkt hade den enligt motionärens

uppfattning dock ett visst berättigande, och lagen kunde därför i princip

accepteras men endast såsom ett provisorium och under förutsättning att dess

utformning bleve lämplig och avpassad för dess verkliga ändamål. I detta avseende

har i motionen framhållits följande:

Lagen bör bliva tillämplig enbart på förvärv av outbyggd vattenkraft. Det

är på detta område osunda tendenser framträtt men däremot ej beträffande

redan tillgodogjord vattenkraft. Det torde tillhöra sällsyntheterna att överhuvud

taget utbyggd vattenkraft går i handel. I synnerhet gäller delta om

någorlunda stora anläggningar. Lagen bör vidare vara tillämplig endast på

strömfall, varur i dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer

än femhundra turbinhästkrafter, räknat efter normalt lågvatten. Den gräns

av etthundra turbinhästkrafter, som i lagförslaget angivits, är onödigt låg.

Om den godtoges, skulle en hel del rena småfall, belägna framför allt i södra

och mellersta delen av landet och utan nämnvärd betydelse för kraftförsörjningen

i dess helhet, komma under bestämmelserna. Anledning därtill saknas.

Lagen bör vara tillämplig jämväl på förvärv, som göras av Kronan. Vattenfallsstyrelsen

är den största företagaren i landet på detta område och det

finnes ingen anledning varför icke även de förvärv, som verkställas av styrelsen

böra underkastas samma granskning som övriga. Ur vattenfallsstyrelsens

egen synpunkt borde det vara angeläget att styrelsen i detta avseende

ej kommer att intaga en ömtålig undantagsställning.

Den som själv äger majoritetsställning i ett vattenfall och på grund härav

enligt vattenlagens bestämmelser tvångsvis kan förvärva rätt att tillgodogöra

annans del i fallet bör tillerkännas rätt alt utan prövning förvärva minoritetsandelar.

Detta kan endast vara till fördel och underlätta utbyggnad av fallet.

Lagen bör ej vara tillämplig på förvärv, som sker genom arvsskifte, från

dödsbo, från konkursbo eller å exekutiva auktioner.

Svenska vattenkraftföreningen har till utskottet inkommit med en skrivelse

i ärendet, vilken såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

Utskottet.

Med deri tekniska utveckling som ägt rum under senare tid har den

elektriska energien kommit att erhålla en synnerligen stor betydelse i det

moderna samhället. Avsevärda allmänna intressen äro alltså knutna till

våra vattenkrafttillgångar, och frågan, huru den vattenkraft som ännu är

outnyttjad lämpligen bör tillvaratagas i fortsättningen, måste betraktas som

en samhällsangelägenhet av största vikt. Med denna utgångspunkt framstår

det för utskottet som ett betydelsefullt allmänt intresse att i görligaste

mån söka motverka en oskälig prissättning på naturkraften. Även med

hänsyn tagen till att kostnaden för naturkraften utgör endast en mindre del

av den sammanlagda kostnaden för elektrisk kraft äro olägenheterna av

för höga priser på råkraften från allmän synpunkt uppenbara.

Under senare år ha vissa tendenser till spekulation i outbyggd vattenkraft

kommit till synes, vilket förhållande bidragit till en stegring av priset på

vattenkraft. Av den utredning som förebragts i propositionen framgår visserligen,

att endast en mindre del av den outbyggda men utbyggnadsvärda

vattenkraften innehaves av personer eller företag, vilka icke ha för avsikt

att själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulera i en kommande

prisstegring. Vådorna av de framkomna spekulationstendenserna böra dock

icke underskattas. Dessa kunna, därest verksamma åtgärder däremot icke

vidtagas, få en ökad omfattning. Och i den mån kraftbehovet tilltager bli

även olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulativt syfte alltmer

betydande. Bärande skäl tala alltså enligt utskottets mening för att det

allmänna böra söka hindra att priserna på råkraften genom spekulation

pressas i höjden.

År 1945 genomfördes vissa ändringar i vattenlagen i syfte att beskära

möjligheterna att med framgång spekulera i vattenkraft. Erfarenheten har

emellertid visat, att lagändringarna icke varit tillfyllest för att hindra en

osund prisstegring, och frågan örn ytterligare åtgärder häremot har aktualiserats.

I propositionen har — i avvaktan på en definitiv lösning av frågan

örn sättet för spekulationens förhindrande — föreslagits en provisorisk lagstiftning

i ämnet. I ändamål att hindra en oskälig prisstegring skola enligt

förslaget förvärv av vattenkraft vara underkastade kontroll av Kungl.

Majit med avseende å vederlagets skälighet. Enligt utskottets mening

skulle genom en sådan kontrollagstiftning ett verksamt medel skapas mot

de osunda spekulationstendenser som framkommit. Det är visserligen

tydligt att en del olägenheter äro förbundna med en dylik lagstiftning, som

måste leda till att i viss utsträckning även vattenkraftsförvärv mot vilka

någon anmärkning icke kan riktas bli underkastade granskning. Med hänsyn

till vikten av de allmänna intressen, som här stå på spel, torde dock

dessa olägenheter icke böra vara avgörande. Utskottet vill alltså i princip

tillstyrka den föreslagna lagstiftningen.

I den i ämnet väckta motionen har — under erinran att Kungl. Majit

numera hade möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft —

ifrågasatts, örn icke de framkomna spekulationstendenserna kunde stävjas

på detta sätt. Denna möjlighet torde emellertid icke vara tillfyllest. Någon

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

9

rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall nedsätta ett uppenbart oskäligt

vederlag finnes icke. Härtill kommer, att outbyggd vattenkraft vid upprepade

tillfällen kan bli föremål för överlåtelse innan spörsmålet om utbyggnad

av vattenkraften och därmed transiteringsfrågan blir aktuell.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget får utskottet anföra

följande.

De missförhållanden, mot vilka lagstiftningen är riktad, avse vattenkraft

som icke är tillgodogjord. I 1 §, som anger lagstiftningens tillämpningsområde,

är emellertid något uttryckligt undantag icke stadgat med avseende

å vattenkraft som redan är utnyttjad vid befintlig anläggning. Utskottet finner

detta motiverat, då självfallet en sådan omständighet som att vattenfallet

i fråga till en måhända obetydlig del är utbyggt icke bör utgöra hinder

för lagstiftningens tillämplighet. Härtill kommer, att i undantagsfall ett

ingripande kan vara motiverat även i fråga om vattenkraft, som är tillgodogjord.

Utskottet förutsätter emellertid, att vid tillämpningen beaktas att

lagstiftningens huvudsyfte är att hindra oskälig prissättning å själva råkraften.

Enligt förslaget är lagstiftningen begränsad till strömfall, varur vid normalt

oreglerat lågvatten kunna uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter.

I motionen har hemställts, att gränsen i stället skulle dragas vid femhundra

turbinhästkrafter. För det senare förslaget talar, att därigenom vissa förvärv

— t. ex. av jordbruksfastigheter med tillhörande mindre andel i strömfall

—- mot vilka lagstiftningen icke är riktad, i högre grad än enligt Kungl.

Maj:ts förslag skulle bli fritagna från kontroll. Å andra sidan löper man

vid en höjning av gränsen den risken, att vissa strömfall av den storleksordning

att spekulation kan tänkas förekomma med avseende å vattenkraften

lämnas utanför. Härvid måste beaktas, att ur strömfall i vissa norrländska

älvar med ojämn vattenföring vid lågvatten kan uttagas endast ett jämförelsevis

ringa antal hästkrafter, ehuru vattenkraften vid övriga tider kan

vara betydande. Enligt utskottets mening bör sistnämnda synpunkt tillerkännas

företräde, och utskottet får därför tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag på

denna punkt.

I motionen har vidare föreslagits, att den som ägde majoritet i ett strömfall

skulle äga rätt att utan prövning av vederlaget förvärva minoritetsandelar

i fallet. Enligt utskottets mening saknas emellertid tillräckliga skäl för

att bereda sådana förvärv en undantagsställning, vilket kan vara ägnat att

förrycka en efter objektiva normer verkställd prissättning på minoritetsandelar

i övrigt. Härtill kommer, att frågan om majoritet är samlad på en

hand ibland kan vara tveksam med hänsyn till vanskligheten att avgöra,

vilka fallsträckor som skola räknas till ett och samma strömfall.

Utskottet finner det motiverat att på sätt i 7 § föreslagits från lagstiftningen

undantaga förvärv som skett från eller för kronan eller från konkursbo

eller å exekutiv auktion. Då kronans förvärv av vattenkraft bli underställda

Kungl. Maj:ts prövning i annan ordning, saknas tydligen anled
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

ning att såsom i motionen föreslagits låta lagen gälla dessa förvärv. Vad angår

den i motionen förordade utsträckningen av undantagsstadgandet att

avse jämväl förvärv från dödsbo finner utskottet en sådan ändring icke motiverad.

I anledning av vad i motionen ytterligare anförts rörande lagstiftningens

tillämpningsområde vill utskottet påpeka, att övergång av vattenkraft

på grund av arv icke lärer omfattas av lagstiftningen, som enligt 1 §

skall äga avseende endast å förvärv som sker mot vederlag.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot det framlagda

lagförslaget.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å den i ämnet väckta motionen

II: 594, bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 6 december 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Linder, Wistrand, Forslund,

Hallagård, Uhlén och Hagman;

från andra kammaren: herrar Holm, Hedlund i Rådom*, Larsson i Östersund,

Osterman och Andersson i Gisselås, fru Västberg och herr Andersson i Alfredshem.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Holmbäck, Wistrand, Hagman och Andersson i Gisselås, vilka

anfört:

Den föreslagna lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft avser att

bekämpa spekulation i dylik kraft särskilt vad gäller vattenfall, vilka först

i en framtid äro avsedda att utbyggas. Vi kunna emellertid ej finna att lagen

utgör ett lämpligt medel mot dylik spekulation. De personer, vilkas vinst

man vill begränsa, äro de som köpa och därefter sälja outbyggd vattenkraft

(mellanhänderna). Oskälig vinst för en mellanhand kan emellertid uppstå

både genom att han köper vattenkraft billigt av den förutvarande ägaren,

vanligen en jordbrukare eller en skogsägare, och genom att han säljer den

dyrt. Något ingrepp mot att mellanhanden köper vattenkraften för billigt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44.

11

gör icke lagen. En mellanhand skall alltså under den tid, lagen skall gälla,

kunna inköpa vattenkraft i vilken skala som helst, om han blott icke betalar

jordägaren eller skogsägaren högt. Det blir sedan möjligt för mellanhanden

att avvakta en kommande prisstegring. Endast örn han köper vattenkraften

dyrt av jordägaren eller skogsägaren eller örn han säljer vattenkraften dyrt

träffas han av lagen. Det ingrepp, som då kan ske, består i att köpet resp.

försäljningen går örn intet. Är det köpet som går örn intet, blir jordägaren

eller skogsägaren hindrad att erhålla det fördelaktiga priset för vattenkraften.

Är det mellanhandens försäljning av vattenkraften, som går örn intet, föreligger

icke hinder för mellanhanden att realisera sin vinst genom att han

själv utbygger vattenfallet eller genom att han får ersättningskraft för den

händelse att, enligt vattenlagens regler i 2 kap. 5, 6 eller 7 §, någon annan

utbygger det.

Mot den föreslagna lagen kan även riktas kritik av annan art. Bl. a. kan

den förhindra en kommun eller ett större företag att förvärva vattenkraft,

som kommunen eller företaget behöver för ett ändamålsenligt framtida utbyggande

av sina anläggningar, även örn vederlaget består i kraft, avsedd

för den bygd vari vattenfallet ligger. Dessutom ställer den föreslagna lagen,

i de delar av Sverige, för vilka den enligt Kungl. Maj:ts förordnande kommer

att gälla, varje förvärv av fastighet eller fastighetsandel, med vilken följer

andel, huru liten som helst, i ett strömfall med mer än hundra turbinhästkrafter,

under kontroll av Kungl. Maj:t. Denna kontroll kommer att stå

vid sidan av den kontroll, som utövas enligt 1945 års lag örn inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Vi anse därför, att den föreslagna lagen icke bör vinna riksdagens bifall

ens såsom ett provisorium, och få i följd därav hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition nr 380 måtte av riksdagen

avslås.

2) av herrar Hallagård, Hedlund i Rådom och Osterman, vilka anfört:

Tillgång till elektrisk kraft till billiga priser är uppenbarligen ett viktigt

samhällsintresse. Det är därför angeläget att alla tänkbara åtgärder vidtagas

för att förbilliga den elektriska strömmen. Kostnaden för råkraften påverkar

givetvis priset å strömmen, dock icke ens närmelsevis i den omfattning som

man på sina håll synes tro. I en nyligen preliminärt uppgjord affär å vattenkraft

har enligt köparens — Stockholms stads —- beräkningar hela råkraftskostnaden

uppgått till Vo öre pr kilowattimme. Härav torde framgå att några

större kostnadsbesparingar för allmänheten icke skulle erhållas ens om vattenkraften

tillhandahölles kostnadsfritt.

Även örn alltså i fråga örn råkraftsprisema nämnvärda kostnadsbesparingar

för allmänheten icke stå att vinna, ha vi dock icke velat motsätta oss ett

komplement till prisregleringslagen i syfte att även vattenkraften blir underkastad

priskontroll under krisen. Vi anse oss emellertid böra framhålla att

den föreslagna lagen, betraktad som ett medel mot oskälig spekulation, är be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 44-

häftad med betydande brister. Den har inte alls tagit sikte på att i och för sig

hindra oskäliga vinster till mellanhänder. Det står nämligen en mellanhand

fritt att inköpa ett fall till ett oskäligt lågt pris och därefter sälja fallet med

en orimlig vinst, blott han inte vid sin försäljning tar ut ett i förhållande till

marknadsläget oskäligt pris. Om sålunda en hemmansägare säljer sitt fall

för en tiondel av gällande marknadspris till en mellanhand och denne sedan

vid sin försäljning tar ut tio gånger så mycket som han betalt, kan med stöd

av den föreslagna lagen icke något göras för alt hindra en sådan spekulationsvinst.

Den föreslagna lagen skulle vid sin tillämpning komma att bli tämligen

betungande för omsättningen av fastigheter på landet. Lagen är nämligen icke

avsedd att gälla endast för s. k. strömfallsfastigheter utan så snart det till en

fastighet hör en andel — hur obetydlig som helst —- i ett fall örn minst 100

hkr skall Konungen pröva skäligheten av det vederlag som är utfäst vid en

försäljning. Mycket ofta komma f. ö. försäljningsavtal att prövas såväl enligt

den föreslagna lagen som enligt den hösten 1945 antagna lagen om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Denna dubbla kontroll — som

helt säkert kommer att förorsaka mycket besvär och därför hos allmänheten

skärpa den alltmera tilltagande oviljan mot statliga ingripanden — synes

emellertid för flertalet förvärv av jordbruksfastigheter med vattenfallsandelar

vara överflödig. Vi syfta på de fall som avses i 5 § 3 st. nyssnämnda lag. Här

är det på annat sätt fullt tillfredsställande sörjt för att spekulation ej skall

förekomma. Man kan därför utan att på något sätt äventyra syftet med den

föreslagna lagen från dess tillämpning undantaga de förvärv, som avses i

nämnda lagrum.

Vi hemställa att riksdagen med förklaring att det framlagda förslaget till

lag örn kontroll å överlåtelse av vattenkraft icke kunnat i oförändrat skick

antagas måtte för sin del antaga förslaget med följande tillägg till 7 §:

»Lagen äger ej tillämpning å sådana förvärv vilka jämlikt bestämmelserna

i 5 § tredje stycket lagen den 21 december 1945 örn inskränkning i rätten att

förvärva jordbruksfastighet äro undantagna från skyldigheten att söka tillstånd

enligt sagda lag.»

3) av herr Linder, som ansett att lagstiftningen icke borde äga retroaktiv

tillämpning samt därför hemställt, att den i övergångsbestämmelserna

intagna föreskriften, att lagen skall äga tillämpning jämväl å förvärv som

skett före lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946, måtte

utgå.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor.

13

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 380 framlägges förslag till lag om kontroll

å överlåtelse av vattenkraft. Då förslaget icke varit remitterat till myndigheter

och organisationer, får Svenska vattenkraftföreningen härmed anhålla

att direkt till riksdagens andra lagutskott få framlägga några synpunkter

på frågan.

Det framlagda förslaget innebär ett provisorium. Föredragande departementschefen

antyder, att en tillfredsställande slutlig lösning av frågan örn

förhindrande av spekulation i vattenkraft måhända icke kan vinnas på annat

sätt än genom att tillerkänna det allmänna mera vidsträckt möjlighet

att kontrollera och ingripa på kraftproduktionens område överhuvud taget.

Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet har i ett uttalande

för Morgon-Tidningen (28 november 1946) tydligt angivit, att den nu föreslagna

provisoriska lagstiftningen endast är ett andrum samt att den outbyggda

kraften måste överföras till samhället i viss utsträckning. Enligt

statsrådet skulle detta vara förutsättningen för ett rationellt utnyttjande av

våra vattenkrafttillgångar och det enda effektiva hindret mot oskäliga prisstegringar.

Föreningen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att en spekulation

i vattenkraft,^ som har till syfte att inhösta mellanhandsvinst, är

skadlig. Föreningen håller emellertid samtidigt före, att en så pass ingripande

åtgärd som den i propositionen nu föreslagna icke bör tillgripas, förrän

övertygande skäl framlagts, att de med lagen eftersträvade fördelarna

verkligen äro större än de därmed förenade och även i propositionen erkända

nackdelarna.

Någon sådan bevisning har icke framlagts i propositionen. Denna talar

endast om att 1945 års lagändring icke varit tillfyllest för att hindra en

uppenbart oskälig ersättning samt om att vid en på senaste tid aktuell förhandling

om förvärv av vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast

synts tänkbara. Nämnda lagändring hindrar visserligen ägaren av ett strömfall

att, när dess utbyggande blir aktuellt, motsätta sig detta eller tilltvinga

sig en oskälig ersättning. I fråga örn vattenkraft som icke omedelbart skall

utbyggas finnes dock icke denna utväg.

Kungl, vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse av den 25 november

1946, vilken offentliggjorts efter propositionen men i nära anslutning till

denna, visar att den aktuella köpeförhandlingen avser Stockholms stads (AB

Svarthålsforsens) ifrågasatta förvärv av vattenkraft i Ångermanälven från

Graningeverkens AB m. fl. Förvärvet avser dels majoritetsandelar i vattenfall

i övre Ångermanälven, dels minoritetsandelar i vattenfall längre ned i

älven, där vattensfallsstyrelsen äger majoritet.

Vederlaget för majoritetsandelarna skulle utgå i form av ersättningskraft

att levereras till bolagen för deras industrier och kraftdistribution i Norrland.

Fran den tidpunkt fallen skulle bli utbyggda genom stadens försorg

kan transaktionen anses innebära, att en viss del av kraftmängden reserveras

lör bolagen medan återstående del skulle stå till Stockholms förfogande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor.

Innan fallen bli utbyggda, måste Stockholm anskaffa ersättningskraften från

annat håll, men även i detta skede blir resultatet, att billig kraft ställes

till förfogande i Norrland. Ur ren norrlandssynpunkt måste tillhandahållandet

av gratis ersättningskraft vara till fördel.

Ersättningskraft för majoritetsandelarna skall utgå per 9-månaders hästkraft

med ca 2 250 kWh inom en effektgräns av 0,32 kW. Som jämförelse

kan nämnas, att vattenfallsstyrelsen år 1944 för Bergeforsen i Indalsälven

per 9-månaders hk erlade 2 100 kWh inom en effektgräns av 0,24 kW, alternativt

0,28 kW, plus ett i jämförelse därmed mindre kontant belopp (proposition

92: 1944); styrelsen köpte därvid vattenkraften från Krångede AB,

som enligt överenskommelse med styrelsen i sin tur förvärvat denna och

annan vattenkraft från Graningeverkens AB. Ersättningskraftbeloppet per

9-månaders hk är sålunda för ifrågavarande majoritetsandelar i Ångermanälven

visserligen något högre än för Bergeforsen, men enligt föreningens uppfattning

ej så mycket högre som de av vattenfallsstyrelsen enbart anförda

effektsiffroma 0,24 kW och 0,32 kW antyda. Antalet vid full utbyggnad^ uttagbara

kilowattimmar per 9-månaders hk har vidare beräknats vara något

högre i Ångermanälven än vid Bergeforsen, varför ersättningskraften mätt

i förhållande till totala energiproduktionen blir obetydligt högre i Ångermanälven

(12,5 % resp. omkring 12 % av antalet producerade kWh). Även om

hänsyn tages till Ångermanälvskraftens sämre belägenhet och måhända något

högre utbyggnadskostnad, är det ifrågasatta priset icke avsevärt högre än

vad vattenfallsstyrelsen själv betalt för Bergeforskraften.

Det ifrågasatta vederlaget är otvivelaktigt mycket högt. För Stockholms

vidkommande skulle kraftleveranserna för det ifrågasatta förvärvet av majoritetsandelarna

i övre Ångermanälven enligt vattenfallsstyrelsens uppskattningar

av årskostnaderna för de utbyggda fallen motsvara en köpeskilling

av 9,6 miljoner kronor. Häremot svarar en årskostnad vid 4 % ränta av

384 900 kr. Stadens kostnad för naturkraften i majoritetsandelen blir vid

snar utbyggnad av storleksordningen Ve öre/kWh hos konsumenterna i Stockholm.

I jämförelse härmed kan nämnas, att enligt Elverksföreningens senast

utkomna statistik medelpriset för lågspänningsleveranserna i staden för närvarande

är 11 öre/kWh och för högspänningsleveranserna 4 öre/kWh. Uttalandet

i propositionen, att det väl kan sägas att kostnaden för naturkraften

utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kostnaden för elektrisk

kraft synes sålunda äga giltighet även vid den höga kostnadsnivå för

naturkraften, varom här är fråga. Även om detta kostnadselement ingalunda

bör negligeras, synas oss dock de anförda siffrorna giva en antydan om det

föreliggande realproblemets dimensioner.

En vattenkraftproducent kan ju knappast räkna med att han skall få naturkraften

utan kostnad. Det pris som en stad som Stockholm kan vara

villig att betala för naturkraften är beroende av stadens bedömning av fördelarna

med egen kraftförsörjning. Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig

gärna se att staden — uppenbarligen för att den även i fortsättningen skall

kunna bygga egna vattenkraftstationer — sätter sig i besittning av de fall

i övre Ångermanälven, där staden skulle få majoritet, men anser priset för

dessa för högt, liksom även för de minoritetsandelar som staden — uppenbarligen

mot styrelsens önskan — skulle förvärva i de fall där styrelsen har

majoritet.

Föreningen finner det vara naturligt att en viss latitud kan förefinnas

mellan vad styrelsen och staden kan anse vara skälig ersättning för naturkraft,

som skulle möjliggöra för staden att även i fortsättningen vara självförsörjande

på kraftområdet. Staden kan därvid vara villig betala något mera

för kraften än vad styrelsen anser vara lämpligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor. 15

Vattenfallsstyrelsen har i sin förutseende inköpspolitik på kraftområdet

redan under och efter förra kriget förvärvat betydande vattenkrafttillgångar

i bl. a. mellersta Norrland. Inklusive upplupna räntor och övriga kostnader

stå dessa i stort sett välbelägna vattenfall nu i högre kostnad än de delvis

mindre välbelägna vattenfall, till vilka dock ej räknas Torpshammar och

Bergeforsen, som inköpts under de senaste 20 åren. Differensen mellan vattenfallsstyrelsens

kostnad för sitt totala naturkraftinnehav och det nu ifrågasatta

priset för Stockholms stads förvärv blir härigenom något mindre påfallande,

ehuru fortfarande betydande.

Kraftföretagens möjligheter att betala höga pris för den naturkraft, som

ännu icke är på fasta händer, äro begränsade. Prisnivån för den färdiga

varan, den överförda elektriska kraften, är i sjunkande. Vattenfallsstyrelsen

kommer från den 1 januari 1947 att sänka sina normala industritaxor med

ca 10°/o för stora leveranser oell mera för små leveranser. Även andra företag

komma att sänka sina industritaxor. Även tarifferna för leveranser i detalj

till småkonsumenter i stad och på landet äro i sjunkande. Samtidigt äro

kostnaderna för kraftens produktion och överföring snarare i stigande på

grund av ökade byggnadskostnader och/eller ökade överföringsavstånd. Hittills

ha dessa ökade kostnader kunnat kompenseras av ökade möjligheter att

utnyttja bestående detaljdistributionsnät för ökad omsättning. När denna

möjlighet icke längre står till buds, utan — såsom redan skett på flertalet

håll — det tillstånd nåtts, då ökad omsättning måste medföra ökad utbyggnad

av detaljdistributionsnätet, krymper marginalen, och ökade byggnadsoch

naturkraftkostnader måste tagas i form av vinstminskning.

Det synes icke heller uteslutet, att intresset för förvärv av naturkraft på

samma sålt som under perioden 1922—1936 skulle komma att minskas, när

— såsom väl är att förutse inom ett antal år — belastningsstegringen blir

mindre snabb och marginalen mellan utbyggd kraft och kraftefterfrågan

större än för närvarande. Det må även erinras om att knappheten på outbyggd

vattenkraft sedan länge är mycket utpräglad i södra och mellersta

Sverige. Därvarande outbyggda vattenkraft ligger numera till alldeles övervägande

del på fasta händer. Någon spekulation i vattenkraft där har icke

heller låtit tala om sig. Motsvarande situation torde väl snart kunna sägas ha

inträtt även i Norrland. Enligt en av justitiedepartementets sakkunniga med

ledning av förhållandena år 1942 verkställd överslagsberäkning antogs omkring

5 procent eller något mera av den outbyggda men utbyggnadsvärda

vattenkraften finnas på spekulativa händer. Enligt den föreliggande propositionen

torde man kunna utgå från alt nämnda siffra icke undergått någon

mera betydande förändring. Föreningen utgår från att Stockholms ifrågasatta

köp, örn det genomföres, kommer att nedbringa sistnämnda procentsats.

En kontroll av överlåtelse av vattenkraft skulle kunna hålla nere de högsta

priserna på naturkraft. Det är å andra sidan icke osannolikt, att införandet

av dylika maximipris skulle kunna föra med sig det från andra områden

kända fenomenet, att priset höjdes för mindre värdefulla tillgångar. Syftet

med kontrollen skulle därigenom bli delvis motverkat. Det bör dessutom

framhållas, att redan nu finnes en institution — statens prisregleringsnämnd

för elektrisk ström — med uppgift afl verka för alt priset på elektrisk

kraft ej blir oskäligt högt.

Kontrollen skulle även i någon mån kunna hindra utbyggande av vattenkraft.

En del naturkraftinnehavare kunna nämligen tänkas draga sig för att

siilja sin naturkraft, örn fånget skulle underkastas Kungl. Maj:ts prövning.

Örn köparen-byggaren exempelvis iir ett privat företag föreligga samtidigt

mahanda ej förutsättningar för att Kungl. Majit skall medgiva utövandet

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr -H; bilagor.

av tvångsrätt med stöd av vattenlagen av år 1918 eller tillägget i densamma

av år 1945.

Bakom lagförslaget ligger det av kommunikationsministern öppet framförda

kravet att den outbyggda vattenkraften skall överföras till samhället

i viss utsträckning.

Syftet härmed skulle vara att hindra oskäliga prisstegringar samt att medföra

ett rationellt utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar. Beträffande det

förstnämnda av dessa motiv måste sägas, att ett förstatligande av den outbyggda

kraften, även när denna reserverats för utbyggnad för en kommuns

eller annat distributionsområdes eller industris framtida kraftbehov måste

anses innebära ett ingrepp av en omfattning som står i uppenbar disproportion

till olägenheterna av spekulationen. Vad det andra motivet för förstatligandet

beträffar måste sägas, att någon vägande invändning mot den rationella

utbyggnaden av Sveriges vattenkraft hittills icke framlagts. Det har

däremot omvittnats att utbyggnaden påskyndats av att olika intressenter varit

i tillfälle att bidraga härtill.

Föreningen håller före, att även den nu ifrågasatta provisoriska lagstiftningen

innebär ett ingrepp av sådan omfattning, att nyttan därav icke motsvaras

av olägenheterna.

Skulle utskottet däremot finna, att en provisorisk lagstiftning ändock bör

införas synes denna enbart böra vara tillämplig på förvärv av outbyggd vattenkraft

om mer än 500 turbinhästkrafter vid normalt lågvatten. Majoritetsinnehavares

inköp av minoriteter synes även böra undantagas. Kronans förvärv

torde böra jämställas med övriga förvärv.

Stockholm den 5 december 1946.

Vördsamt

Svenska vattenkraftföreningen

JONTE HULTKRANTZ

Erik Upmark

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

461685

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:545 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. a1 i texten