Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, dels ock en i ämnet väckt motion.
1946-12-06 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1946:44, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
1
Nr 44.
Ankom till riksdagens kansli den 10 december 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft,
dels ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 15 november 1946 dagtecknad proposition, nr 380, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i
dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter,
räknat efter normalt oreglerat lågvatten, skall för kontroll
av vederlagets skälighet ofördröjligen göra anmälan örn förvärvet hos Konungen,
i den mån Konungen förordnar därom.
I anmälan skall lämnas upplysning örn vederlaget för vattenkraften, varjämte
skola tillhandahållas de handlingar och uppgifter som erfordras för
prövning av vederlagets skälighet. Har vid förvärv av fastighet med tillhörande
vattenkraft särskilt vederlag för vattenkraften icke bestämts, skall
uppgivas, huru stor del av vederlaget i dess helhet som anses belöpa på vattenkraften.
Inkommer ej anmälan, äger Konungen införskaffa erforderliga uppgifter.
2 §.
Finnes vederlaget för vattenkraften eller, då vattenkraft förvärvas jämte
annan egendom, det vederlag som prövas belöpa på vattenkraften ej vara
skäligt, äger Konungen föreskriva den nedsättning som därav påkallas.
I avbidän på Konungens prövning må utfäst vederlag ej givas eller mottagas.
3 §•
Har Konungen föreskrivit nedsättning av vederlaget, må den som avyttrat
vattenkraften frånträda avtalet, såframt han underrättar förvärvaren därom
senast två månader efter erhållen del av beslutet om nedsättning.
Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 9 sami. 2 avd. Nr 44.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
4 §.
Vad ovan sagts om rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tillämpning
å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga
tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.
5 §•
Konungen äger uppdraga befogenhet varom i 1 § tredje stycket och 2 §
sägs åt myndighet som Konungen bestämmer. Har så skett, skall anmälan
som avses i 1 § göras hos myndigheten.
6 §.
Den som underlåter att göra anmälan varom i 1 § sägs eller i samband med
fullgörande av anmälningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes
med dagsböter eller fängelse. Till samma straff dömes den som, när anmälningsplikt
föreligger, erlägger eller mottager vederlag innan skäligheten därav
prövats eller högre vederlag än som funnits skäligt.
Böter tillfalla kronan.
7 §•
Denna lag äger icke tillämpning å förvärv som sker från eller för kronan
eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.
8 §■
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1948 eller den tidigare dag Konungen bestämmer. Lagen
skall äga tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikrafträdande
men efter den 15 november 1946. Med avseende å förvärv som skett å
sådan tid att lagen är tillämplig å förvärvet skall vad i lagen stadgas gälla
även efter den 30 juni 1948.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma inom andra kammaren av herr Ljungberg väckt
motion, nr 594, vari hemställes, att riksdagen vid behandlingen av propositionen
måtte beakta i motionen anförda synpunkter. Dessa återgivas i viss
utsträckning i det följande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, samt i fråga om motiveringen för motionärens hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen och motionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr M.
3
Gällande bestämmelser örn rätten till vatten återfinnas i vattenlagen
den 28 juni 1918. Denna bygger liksom äldre lag på principen att
rätten till vatten är förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet
finnes. Rätten att tillgodogöra sig vattnet som drivkraft tillkommer alltså
principiellt grundens ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts
genom betydande befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag
göra intrång i annans rätt. A andra sidan ha på grund av de allmänna
intressen som äro förbundna med vattenkraftens användning vissa inskränkningar
stadgats i strömfallsägarens förfoganderätt över vattenkraften.
En följd av strömfallsägarens rådighet över vattnet är, att han själv äger
frihet att bestämma, örn och när han önskar utbygga fallet. Han kan också
avgöra, i vilken omfattning han anser lämpligt att tillgodogöra sig vattenkraften.
Obligatorisk förprövning är emellertid i vidsträckt omfattning föreskriven,
när det gäller frågan örn vattenbyggnads tillåtlighet och sättet för
dess utförande.
För den händelse rätten till ett strömfall är fördelad på olika händer, innehåller
vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till
större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad
kommer till stånd. Bestämmelser örn en dylik initiativrätt äro givna i 2 kap.
5—7 §§. Enligt en år 1945 genomförd lagändring kan emellertid initiativrätt
till utbyggnad under vissa förutsättningar tillerkännas även annan än
delägare. De huvudsakliga stadgandena härom äro givna i 1 kap. 14 § i
dess lydelse enligt lag den 20 april 1945.
Enligt detta lagrum gäller, att örn det från allmän synpunkt finnes erforderligt
för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall
utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften
själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i stället
må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som är beredd att utan
uppskov utbygga fallet. Förordnande om dylik expropriationsrätt meddelas
av Kungl. Maj:t, som äger att i samband därmed föreskriva de villkor med
avseende å strömfallets utnyttjande som från allmän synpunkt finnas erforderliga.
Expropriationsrätten förverkas, om icke exproprianten inom ett
år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till
strömfallets utbyggande eller örn ansökan om sådant tillstånd avslås. Detsamma
gäller, om strömfallet icke utbygges inom tid som vattendomstolen
bestämmer. Gottgörelse för vattenkraft som tages i anspråk med stöd av
Kungl. Maj :ts förordnande skall i regel utgå i form av ersättningskraft i den
mån fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses ha behov av kraft.
Motsvarande gäller, örn vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller
ort för vilken kraften är erforderlig. I den mån ersättning icke lämnas genom
kraftöverföring skall den gäldas i penningar. Ersättningsfrågan prövas
av vattendomstolen.
Den expropriationsrätt för vilken nu redogjorts tillkom i syfte att motverka
vissa tendenser att spekulera i vattenkraft som framkommit. Genom
införande av en tvångsrätt, enligt vilken vattenkraftens ägare kunde från
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
tagas sin initiativrätt i fråga om kraftens tillgodogörande, avsåg man, som
förarbetena utvisa, bl. a. att utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för
vattenkraft som står i tur att tagas i anspråk och på så sätt beskära utsikterna
att med framgång spekulera i vattenkraft. Till grund för förslaget låg
ett av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet avgivet betänkande
angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14).
I detta sammanhang kan vidare nämnas, att Kungl. Majit i brev till vattenfallsstyrelsen
den 17 maj 1946 berört frågan örn spekulation i vattenkraft.
I brevet uttalas sålunda, att styrelsen vid prövning av ansökningar om transitering
av kraft å det statliga stamlinjenätet särskilt borde beakta angelägenheten
av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke
förenliga köp av outbyggda vattenfall motverkades. Där tvekan kunde råda,
huruvida transitering borde medgivas, skulle frågan underställas Kungl.
Majlis prövning.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen
anfört bland annat följande:
»På senare tid ha strömfall eller andelar däri, särskilt inom vissa delar av
Norrland, förvärvats av personer eller företag, vilka icke haft för avsikt att
själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulerat i en kommande prisstegring.
Den av förutnämnda sakkunniga verkställda utredningen bestyrkte
att en sådan spekulation ägde rum. Utredningen gav emellertid därjämte
vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft redan fanns på fasta
händer. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena år 1942
verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd men utbyggnadsvärd
vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes på
fasta händer åtminstone 75 procent av all sådan kraft. Av återstoden av den
outbyggda men utbyggnadsvärda kraften antogs omkring 5 procent eller något
mera finnas på spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de
sakkunniga till största delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen
mellan högvärdig och lågvärdig. Någon närmare utredning i vad män
läget efter år 1942 ändrats föreligger icke. Man torde emellertid med ledning
av vissa kända förhållanden kunna utgå från att nämnda siffror icke
undergått några mera betydande förändringar sedan nyssnämnda beräkning
verkställdes.
Tydligt är, att den stora del av den outbyggda kraften som finnes på fasta
händer utgör ett hinder för en mera omfattande spekulation i vattenkraft.
Särskilt statens andel torde här vara av betydelse. A andra sidan innebär
den omständigheten att en så betydande del av vattenkraften är borta ur
marknaden vissa möjligheter att spekulera i höga priser för den återstående
delen av den outbyggda vattenkraften. Möjligheten att bereda sig vinster genom
spekulation i vattenkraft bör alltså icke underskattas. Härtill kommer,
att olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulationssyfte bliva mera
betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Väl kan sägas att kostnaden
för naturkraften utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kost
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
5
naden för elektrisk kraft. Att priserna på råkraften genom spekulation pressas
i höjden är dock osunt och medverkar självfallet i sin mån till en prisstegring
även för den elektriska kraft som produceras. Efter de ändringar
som genomfördes vid 1945 års riksdag gäller, att om det finnes erforderligt
för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall
utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften
själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i
stället må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan som är beredd
att utan uppskov utbygga fallet. Med denna tvångsrätt åsyftas att såvitt möjligt
hindra att ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av våra vattentillgångar
försvåras till följd av spekulation. Vidare avsåg man, att expropriationsrätten
skulle utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för
vattenkraft som står i lur att utbyggas, varigenom själva grunden för spekulation
i vattenkraft skulle rubbas och möjligheten att med framgång spekulera
i vattenkraft beskäras. Såsom förut nämnts föreligger numera också
en möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft.
Erfarenheten har visat att priserna på naturkraften likväl fortsatt att stiga.
I ett på senaste tid aktuellt fall ha vid förhandlingar rörande förvärv av
vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast synts tänkbara. Anledningen
härtill torde främst vara, att vattenkraftproducenter, trots den förefintliga
expropriationsmöjligheten, ansett det med sina intressen förenligt att
i god tid förvärva vattenkraft på lång sikt för att möjliggöra en ökad produktion
framdeles. Och i en sådan situation finnes icke någon rätt till
tvångsförvärv utan denna gäller som förut nämnts endast då en utbyggnad
är aktuell. En rätt hård konkurrens torde för närvarande råda mellan olika
kraftproducenter med avseende å förvärv av vattenkraft för kommande behov.
Det är tydligt, att i denna konkurrens yppas möjligheter för dem som
förvärvat vattenkraft i spekulationssyfte att uttaga höga priser.
Vill man effektivt hindra spekulationsvinster i samband med överlåtelse av
vattenkraft måste ytterligare åtgärder vidtagas. Problemet är emellertid icke
lätt att lösa. Den av 1943 års utredning föreslagna utvägen att komplettera
expropriationsrätten med skärpta regler om beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av vattenkraft skulle antagligen verka dämpande på spekulationstendenserna.
För närvarande torde det emellertid knappast vara lämpligt
att tillskapa särregler på detta område, då en mera allmän översyn av
realisationsvinstbeskattningen kan väntas komma till stånd inom den närmaste
framtiden. Jag är icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan
om sättet för spekulationens förhindrande. En tillfredsställande lösning
av frågan kan måhända icke vinnas på annat sätt än genom att tillerkänna
det allmänna mera vidsträckt möjlighet alt kontrollera och ingripa på kraftproduktionens
område överhuvud taget. Den förefintliga spekulationen i
vattenkraft kan alltså sägas aktualisera frågan, huru de betydande allmänna
intressen som äro knutna till våra ännu outnyttjade vattenkrafttillgångar
böra tillvaratagas i fortsättningen.
Denna fråga är tydligen så vittutseende att den icke kan avgöras utan
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
närmare utredning. I avbidan därå torde emellertid provisoriska åtgärder
böra övervägas.
Då det gäller att göra ett provisoriskt ingripande mot oskälig prisstegring
på vattenkraft, ligger det nära till hands att vinna syftet genom en lagstiftning,
som ger Kungl. Maj:t möjlighet att i varje särskilt fall pröva om vederlaget
för vattenkraften är skäligt. Härigenom skulle ju Kungl. Maj:t få möjlighet
att hindra avyttring av vattenkraft till oskäligt pris, varigenom ett verksamt
medel mot de osunda spekulationstendenser som framkommit skulle
skapas. Vissa olägenheter äro självfallet förenade med en dylik kontrolllagstiftning
men, om dess giltighet begränsas till viss kortare tid, torde nackdelarna
icke böra vara avgörande.
I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.
1 1 § av lagförslaget har — i syfte att bereda Kungl. Majit tillfälle att
pröva frågan om skäligheten av vederlag för avyttrad vattenkraft — föreskrivits,
att förvärv av vattenkraft ofördröjligen skall anmälas till Kungl.
Majit. För lagstiftningens syfte torde det ej vara erforderligt att Kungl.
Majit prövar vederlagets skälighet när förvärvet avser vattenkraft i mindre
strömfall. Av denna anledning har undantag gjorts för strömfall, varur i
dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad icke kan uttagas mer än etthundra
turbinhästkrafter, räknat efter normalt oreglerat lågvatten. Det kan även
övervägas att begränsa lagstiftningen till Norrland, där frågan om kontroll å
prissättningen är aktuell. Emellertid torde det ej vara lämpligt att i lagen
avhända sig möjligheten att förordna om priskontroll även i andra delar
av landet. Det synes böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma var lagen
skall tillämpas. Närmast komma därvid vattendragen i mellersta Norrland
i fråga. ----
2 § i lagförslaget innehåller huvudbestämmelsen om Kungl. Majits prövningsrätt
i fråga örn vederlagets skälighet. Om Kungl. Maj :t finner detta ej
vara skäligt, äger Kungl. Majit enligt lagrummet föreskriva den nedsättning
av vederlaget som finnes påkallad. Tydligt är att det ofta måste möta stora
svårigheter att verkställa en sådan prövning efter objektiva normer. Särskilt
då ersättningen helt eller delvis skall utgå i form av frikraft eller kraftleverans
mot visst pris kan avgörandet vara synnerligen vanskligt. Ledning torde
dock kunna hämtas av den av vattenfallsstyrelsen tillämpade prispolitiken
samt av vattendomstolarnas avgöranden vid tvångsförvärv av vattenkraft.»
Lagrådet har den 15 november 1946 avgivit utlåtande över förslaget, därvid
lagrådet yttrat:
Den i övergångsbestämmelserna intagna föreskriften, att lagen skall äga
tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter
den 15 november 1946, kan icke tillstyrkas. Förutom att principiella betänkligheter
alltid måste möta mot ett stadgande av denna art ma framhallas,
att den föreslagna bestämmelsen icke skulle bliva effektiv, i det att, om i
visst fall betalning för överlåten vattenkraft redan erlagts vid tiden för lagens
Andra lagutskottets utlåtande nr hå.
7
ikraftträdande, en nedsättning av vederlaget icke kan genomföras mot kontrahenternas
vilja. Härtill kommer att om i sådant fall nedsättning sker
svårigheter kunna uppstå för en säljare, som redan disponerat över likviden,
att återbetala viss del av denna.
I anledning av den erinran lagrådet framställt har departementschefen i
propositionen uttalat, att det vore av värde, att icke under tiden för lagförslagets
behandling i riksdagen träffades avtal om överlåtelse av vattenkraft
till priser som icke kunde kontrolleras. Några större principiella betänkligheter
borde enligt departementschefens mening ej möta mot att låta lagstiftningen
gälla avtal som inginges efter det lagförslaget blivit känt. Väl kunde
det tänkas att vederlag som blivit utfäst i sådant avtal erlades redan före
lagens formella ikraftträdande och att parterna läte därvid förbliva. Denna
olägenhet ansåge emellertid departementschefen betyda mindre och med
hänsyn härtill hade det remitterade förslaget bibehållits oförändrat.
I motionen har anförts vissa principiella betänkligheter mot den föreslagna
lagstiftningen. Ur priskontrollerande synpunkt hade den enligt motionärens
uppfattning dock ett visst berättigande, och lagen kunde därför i princip
accepteras men endast såsom ett provisorium och under förutsättning att dess
utformning bleve lämplig och avpassad för dess verkliga ändamål. I detta avseende
har i motionen framhållits följande:
Lagen bör bliva tillämplig enbart på förvärv av outbyggd vattenkraft. Det
är på detta område osunda tendenser framträtt men däremot ej beträffande
redan tillgodogjord vattenkraft. Det torde tillhöra sällsyntheterna att överhuvud
taget utbyggd vattenkraft går i handel. I synnerhet gäller delta om
någorlunda stora anläggningar. Lagen bör vidare vara tillämplig endast på
strömfall, varur i dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer
än femhundra turbinhästkrafter, räknat efter normalt lågvatten. Den gräns
av etthundra turbinhästkrafter, som i lagförslaget angivits, är onödigt låg.
Om den godtoges, skulle en hel del rena småfall, belägna framför allt i södra
och mellersta delen av landet och utan nämnvärd betydelse för kraftförsörjningen
i dess helhet, komma under bestämmelserna. Anledning därtill saknas.
Lagen bör vara tillämplig jämväl på förvärv, som göras av Kronan. Vattenfallsstyrelsen
är den största företagaren i landet på detta område och det
finnes ingen anledning varför icke även de förvärv, som verkställas av styrelsen
böra underkastas samma granskning som övriga. Ur vattenfallsstyrelsens
egen synpunkt borde det vara angeläget att styrelsen i detta avseende
ej kommer att intaga en ömtålig undantagsställning.
Den som själv äger majoritetsställning i ett vattenfall och på grund härav
enligt vattenlagens bestämmelser tvångsvis kan förvärva rätt att tillgodogöra
annans del i fallet bör tillerkännas rätt alt utan prövning förvärva minoritetsandelar.
Detta kan endast vara till fördel och underlätta utbyggnad av fallet.
Lagen bör ej vara tillämplig på förvärv, som sker genom arvsskifte, från
dödsbo, från konkursbo eller å exekutiva auktioner.
Svenska vattenkraftföreningen har till utskottet inkommit med en skrivelse
i ärendet, vilken såsom bilaga fogats vid detta utlåtande.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
Utskottet.
Med deri tekniska utveckling som ägt rum under senare tid har den
elektriska energien kommit att erhålla en synnerligen stor betydelse i det
moderna samhället. Avsevärda allmänna intressen äro alltså knutna till
våra vattenkrafttillgångar, och frågan, huru den vattenkraft som ännu är
outnyttjad lämpligen bör tillvaratagas i fortsättningen, måste betraktas som
en samhällsangelägenhet av största vikt. Med denna utgångspunkt framstår
det för utskottet som ett betydelsefullt allmänt intresse att i görligaste
mån söka motverka en oskälig prissättning på naturkraften. Även med
hänsyn tagen till att kostnaden för naturkraften utgör endast en mindre del
av den sammanlagda kostnaden för elektrisk kraft äro olägenheterna av
för höga priser på råkraften från allmän synpunkt uppenbara.
Under senare år ha vissa tendenser till spekulation i outbyggd vattenkraft
kommit till synes, vilket förhållande bidragit till en stegring av priset på
vattenkraft. Av den utredning som förebragts i propositionen framgår visserligen,
att endast en mindre del av den outbyggda men utbyggnadsvärda
vattenkraften innehaves av personer eller företag, vilka icke ha för avsikt
att själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulera i en kommande
prisstegring. Vådorna av de framkomna spekulationstendenserna böra dock
icke underskattas. Dessa kunna, därest verksamma åtgärder däremot icke
vidtagas, få en ökad omfattning. Och i den mån kraftbehovet tilltager bli
även olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulativt syfte alltmer
betydande. Bärande skäl tala alltså enligt utskottets mening för att det
allmänna böra söka hindra att priserna på råkraften genom spekulation
pressas i höjden.
År 1945 genomfördes vissa ändringar i vattenlagen i syfte att beskära
möjligheterna att med framgång spekulera i vattenkraft. Erfarenheten har
emellertid visat, att lagändringarna icke varit tillfyllest för att hindra en
osund prisstegring, och frågan örn ytterligare åtgärder häremot har aktualiserats.
I propositionen har — i avvaktan på en definitiv lösning av frågan
örn sättet för spekulationens förhindrande — föreslagits en provisorisk lagstiftning
i ämnet. I ändamål att hindra en oskälig prisstegring skola enligt
förslaget förvärv av vattenkraft vara underkastade kontroll av Kungl.
Majit med avseende å vederlagets skälighet. Enligt utskottets mening
skulle genom en sådan kontrollagstiftning ett verksamt medel skapas mot
de osunda spekulationstendenser som framkommit. Det är visserligen
tydligt att en del olägenheter äro förbundna med en dylik lagstiftning, som
måste leda till att i viss utsträckning även vattenkraftsförvärv mot vilka
någon anmärkning icke kan riktas bli underkastade granskning. Med hänsyn
till vikten av de allmänna intressen, som här stå på spel, torde dock
dessa olägenheter icke böra vara avgörande. Utskottet vill alltså i princip
tillstyrka den föreslagna lagstiftningen.
I den i ämnet väckta motionen har — under erinran att Kungl. Majit
numera hade möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft —
ifrågasatts, örn icke de framkomna spekulationstendenserna kunde stävjas
på detta sätt. Denna möjlighet torde emellertid icke vara tillfyllest. Någon
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
9
rätt för Kungl. Maj:t att i förekommande fall nedsätta ett uppenbart oskäligt
vederlag finnes icke. Härtill kommer, att outbyggd vattenkraft vid upprepade
tillfällen kan bli föremål för överlåtelse innan spörsmålet om utbyggnad
av vattenkraften och därmed transiteringsfrågan blir aktuell.
Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget får utskottet anföra
följande.
De missförhållanden, mot vilka lagstiftningen är riktad, avse vattenkraft
som icke är tillgodogjord. I 1 §, som anger lagstiftningens tillämpningsområde,
är emellertid något uttryckligt undantag icke stadgat med avseende
å vattenkraft som redan är utnyttjad vid befintlig anläggning. Utskottet finner
detta motiverat, då självfallet en sådan omständighet som att vattenfallet
i fråga till en måhända obetydlig del är utbyggt icke bör utgöra hinder
för lagstiftningens tillämplighet. Härtill kommer, att i undantagsfall ett
ingripande kan vara motiverat även i fråga om vattenkraft, som är tillgodogjord.
Utskottet förutsätter emellertid, att vid tillämpningen beaktas att
lagstiftningens huvudsyfte är att hindra oskälig prissättning å själva råkraften.
Enligt förslaget är lagstiftningen begränsad till strömfall, varur vid normalt
oreglerat lågvatten kunna uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter.
I motionen har hemställts, att gränsen i stället skulle dragas vid femhundra
turbinhästkrafter. För det senare förslaget talar, att därigenom vissa förvärv
— t. ex. av jordbruksfastigheter med tillhörande mindre andel i strömfall
—- mot vilka lagstiftningen icke är riktad, i högre grad än enligt Kungl.
Maj:ts förslag skulle bli fritagna från kontroll. Å andra sidan löper man
vid en höjning av gränsen den risken, att vissa strömfall av den storleksordning
att spekulation kan tänkas förekomma med avseende å vattenkraften
lämnas utanför. Härvid måste beaktas, att ur strömfall i vissa norrländska
älvar med ojämn vattenföring vid lågvatten kan uttagas endast ett jämförelsevis
ringa antal hästkrafter, ehuru vattenkraften vid övriga tider kan
vara betydande. Enligt utskottets mening bör sistnämnda synpunkt tillerkännas
företräde, och utskottet får därför tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag på
denna punkt.
I motionen har vidare föreslagits, att den som ägde majoritet i ett strömfall
skulle äga rätt att utan prövning av vederlaget förvärva minoritetsandelar
i fallet. Enligt utskottets mening saknas emellertid tillräckliga skäl för
att bereda sådana förvärv en undantagsställning, vilket kan vara ägnat att
förrycka en efter objektiva normer verkställd prissättning på minoritetsandelar
i övrigt. Härtill kommer, att frågan om majoritet är samlad på en
hand ibland kan vara tveksam med hänsyn till vanskligheten att avgöra,
vilka fallsträckor som skola räknas till ett och samma strömfall.
Utskottet finner det motiverat att på sätt i 7 § föreslagits från lagstiftningen
undantaga förvärv som skett från eller för kronan eller från konkursbo
eller å exekutiv auktion. Då kronans förvärv av vattenkraft bli underställda
Kungl. Maj:ts prövning i annan ordning, saknas tydligen anled
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
ning att såsom i motionen föreslagits låta lagen gälla dessa förvärv. Vad angår
den i motionen förordade utsträckningen av undantagsstadgandet att
avse jämväl förvärv från dödsbo finner utskottet en sådan ändring icke motiverad.
I anledning av vad i motionen ytterligare anförts rörande lagstiftningens
tillämpningsområde vill utskottet påpeka, att övergång av vattenkraft
på grund av arv icke lärer omfattas av lagstiftningen, som enligt 1 §
skall äga avseende endast å förvärv som sker mot vederlag.
Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot det framlagda
lagförslaget.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med avslag å den i ämnet väckta motionen
II: 594, bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 6 december 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck*, Linder, Wistrand, Forslund,
Hallagård, Uhlén och Hagman;
från andra kammaren: herrar Holm, Hedlund i Rådom*, Larsson i Östersund,
Osterman och Andersson i Gisselås, fru Västberg och herr Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Holmbäck, Wistrand, Hagman och Andersson i Gisselås, vilka
anfört:
Den föreslagna lagen om kontroll å överlåtelse av vattenkraft avser att
bekämpa spekulation i dylik kraft särskilt vad gäller vattenfall, vilka först
i en framtid äro avsedda att utbyggas. Vi kunna emellertid ej finna att lagen
utgör ett lämpligt medel mot dylik spekulation. De personer, vilkas vinst
man vill begränsa, äro de som köpa och därefter sälja outbyggd vattenkraft
(mellanhänderna). Oskälig vinst för en mellanhand kan emellertid uppstå
både genom att han köper vattenkraft billigt av den förutvarande ägaren,
vanligen en jordbrukare eller en skogsägare, och genom att han säljer den
dyrt. Något ingrepp mot att mellanhanden köper vattenkraften för billigt
Andra lagutskottets utlåtande nr 44.
11
gör icke lagen. En mellanhand skall alltså under den tid, lagen skall gälla,
kunna inköpa vattenkraft i vilken skala som helst, om han blott icke betalar
jordägaren eller skogsägaren högt. Det blir sedan möjligt för mellanhanden
att avvakta en kommande prisstegring. Endast örn han köper vattenkraften
dyrt av jordägaren eller skogsägaren eller örn han säljer vattenkraften dyrt
träffas han av lagen. Det ingrepp, som då kan ske, består i att köpet resp.
försäljningen går örn intet. Är det köpet som går örn intet, blir jordägaren
eller skogsägaren hindrad att erhålla det fördelaktiga priset för vattenkraften.
Är det mellanhandens försäljning av vattenkraften, som går örn intet, föreligger
icke hinder för mellanhanden att realisera sin vinst genom att han
själv utbygger vattenfallet eller genom att han får ersättningskraft för den
händelse att, enligt vattenlagens regler i 2 kap. 5, 6 eller 7 §, någon annan
utbygger det.
Mot den föreslagna lagen kan även riktas kritik av annan art. Bl. a. kan
den förhindra en kommun eller ett större företag att förvärva vattenkraft,
som kommunen eller företaget behöver för ett ändamålsenligt framtida utbyggande
av sina anläggningar, även örn vederlaget består i kraft, avsedd
för den bygd vari vattenfallet ligger. Dessutom ställer den föreslagna lagen,
i de delar av Sverige, för vilka den enligt Kungl. Maj:ts förordnande kommer
att gälla, varje förvärv av fastighet eller fastighetsandel, med vilken följer
andel, huru liten som helst, i ett strömfall med mer än hundra turbinhästkrafter,
under kontroll av Kungl. Maj:t. Denna kontroll kommer att stå
vid sidan av den kontroll, som utövas enligt 1945 års lag örn inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet.
Vi anse därför, att den föreslagna lagen icke bör vinna riksdagens bifall
ens såsom ett provisorium, och få i följd därav hemställa,
att Kungl. Maj:ts proposition nr 380 måtte av riksdagen
avslås.
2) av herrar Hallagård, Hedlund i Rådom och Osterman, vilka anfört:
Tillgång till elektrisk kraft till billiga priser är uppenbarligen ett viktigt
samhällsintresse. Det är därför angeläget att alla tänkbara åtgärder vidtagas
för att förbilliga den elektriska strömmen. Kostnaden för råkraften påverkar
givetvis priset å strömmen, dock icke ens närmelsevis i den omfattning som
man på sina håll synes tro. I en nyligen preliminärt uppgjord affär å vattenkraft
har enligt köparens — Stockholms stads —- beräkningar hela råkraftskostnaden
uppgått till Vo öre pr kilowattimme. Härav torde framgå att några
större kostnadsbesparingar för allmänheten icke skulle erhållas ens om vattenkraften
tillhandahölles kostnadsfritt.
Även örn alltså i fråga örn råkraftsprisema nämnvärda kostnadsbesparingar
för allmänheten icke stå att vinna, ha vi dock icke velat motsätta oss ett
komplement till prisregleringslagen i syfte att även vattenkraften blir underkastad
priskontroll under krisen. Vi anse oss emellertid böra framhålla att
den föreslagna lagen, betraktad som ett medel mot oskälig spekulation, är be
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 44-
häftad med betydande brister. Den har inte alls tagit sikte på att i och för sig
hindra oskäliga vinster till mellanhänder. Det står nämligen en mellanhand
fritt att inköpa ett fall till ett oskäligt lågt pris och därefter sälja fallet med
en orimlig vinst, blott han inte vid sin försäljning tar ut ett i förhållande till
marknadsläget oskäligt pris. Om sålunda en hemmansägare säljer sitt fall
för en tiondel av gällande marknadspris till en mellanhand och denne sedan
vid sin försäljning tar ut tio gånger så mycket som han betalt, kan med stöd
av den föreslagna lagen icke något göras för alt hindra en sådan spekulationsvinst.
Den föreslagna lagen skulle vid sin tillämpning komma att bli tämligen
betungande för omsättningen av fastigheter på landet. Lagen är nämligen icke
avsedd att gälla endast för s. k. strömfallsfastigheter utan så snart det till en
fastighet hör en andel — hur obetydlig som helst —- i ett fall örn minst 100
hkr skall Konungen pröva skäligheten av det vederlag som är utfäst vid en
försäljning. Mycket ofta komma f. ö. försäljningsavtal att prövas såväl enligt
den föreslagna lagen som enligt den hösten 1945 antagna lagen om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet. Denna dubbla kontroll — som
helt säkert kommer att förorsaka mycket besvär och därför hos allmänheten
skärpa den alltmera tilltagande oviljan mot statliga ingripanden — synes
emellertid för flertalet förvärv av jordbruksfastigheter med vattenfallsandelar
vara överflödig. Vi syfta på de fall som avses i 5 § 3 st. nyssnämnda lag. Här
är det på annat sätt fullt tillfredsställande sörjt för att spekulation ej skall
förekomma. Man kan därför utan att på något sätt äventyra syftet med den
föreslagna lagen från dess tillämpning undantaga de förvärv, som avses i
nämnda lagrum.
Vi hemställa att riksdagen med förklaring att det framlagda förslaget till
lag örn kontroll å överlåtelse av vattenkraft icke kunnat i oförändrat skick
antagas måtte för sin del antaga förslaget med följande tillägg till 7 §:
»Lagen äger ej tillämpning å sådana förvärv vilka jämlikt bestämmelserna
i 5 § tredje stycket lagen den 21 december 1945 örn inskränkning i rätten att
förvärva jordbruksfastighet äro undantagna från skyldigheten att söka tillstånd
enligt sagda lag.»
3) av herr Linder, som ansett att lagstiftningen icke borde äga retroaktiv
tillämpning samt därför hemställt, att den i övergångsbestämmelserna
intagna föreskriften, att lagen skall äga tillämpning jämväl å förvärv som
skett före lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946, måtte
utgå.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor.
13
Bilaga.
Till riksdagens andra lagutskott.
I Kungl. Maj:ts proposition nr 380 framlägges förslag till lag om kontroll
å överlåtelse av vattenkraft. Då förslaget icke varit remitterat till myndigheter
och organisationer, får Svenska vattenkraftföreningen härmed anhålla
att direkt till riksdagens andra lagutskott få framlägga några synpunkter
på frågan.
Det framlagda förslaget innebär ett provisorium. Föredragande departementschefen
antyder, att en tillfredsställande slutlig lösning av frågan örn
förhindrande av spekulation i vattenkraft måhända icke kan vinnas på annat
sätt än genom att tillerkänna det allmänna mera vidsträckt möjlighet
att kontrollera och ingripa på kraftproduktionens område överhuvud taget.
Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet har i ett uttalande
för Morgon-Tidningen (28 november 1946) tydligt angivit, att den nu föreslagna
provisoriska lagstiftningen endast är ett andrum samt att den outbyggda
kraften måste överföras till samhället i viss utsträckning. Enligt
statsrådet skulle detta vara förutsättningen för ett rationellt utnyttjande av
våra vattenkrafttillgångar och det enda effektiva hindret mot oskäliga prisstegringar.
Föreningen delar den i propositionen uttalade uppfattningen, att en spekulation
i vattenkraft,^ som har till syfte att inhösta mellanhandsvinst, är
skadlig. Föreningen håller emellertid samtidigt före, att en så pass ingripande
åtgärd som den i propositionen nu föreslagna icke bör tillgripas, förrän
övertygande skäl framlagts, att de med lagen eftersträvade fördelarna
verkligen äro större än de därmed förenade och även i propositionen erkända
nackdelarna.
Någon sådan bevisning har icke framlagts i propositionen. Denna talar
endast om att 1945 års lagändring icke varit tillfyllest för att hindra en
uppenbart oskälig ersättning samt om att vid en på senaste tid aktuell förhandling
om förvärv av vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast
synts tänkbara. Nämnda lagändring hindrar visserligen ägaren av ett strömfall
att, när dess utbyggande blir aktuellt, motsätta sig detta eller tilltvinga
sig en oskälig ersättning. I fråga örn vattenkraft som icke omedelbart skall
utbyggas finnes dock icke denna utväg.
Kungl, vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse av den 25 november
1946, vilken offentliggjorts efter propositionen men i nära anslutning till
denna, visar att den aktuella köpeförhandlingen avser Stockholms stads (AB
Svarthålsforsens) ifrågasatta förvärv av vattenkraft i Ångermanälven från
Graningeverkens AB m. fl. Förvärvet avser dels majoritetsandelar i vattenfall
i övre Ångermanälven, dels minoritetsandelar i vattenfall längre ned i
älven, där vattensfallsstyrelsen äger majoritet.
Vederlaget för majoritetsandelarna skulle utgå i form av ersättningskraft
att levereras till bolagen för deras industrier och kraftdistribution i Norrland.
Fran den tidpunkt fallen skulle bli utbyggda genom stadens försorg
kan transaktionen anses innebära, att en viss del av kraftmängden reserveras
lör bolagen medan återstående del skulle stå till Stockholms förfogande.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor.
Innan fallen bli utbyggda, måste Stockholm anskaffa ersättningskraften från
annat håll, men även i detta skede blir resultatet, att billig kraft ställes
till förfogande i Norrland. Ur ren norrlandssynpunkt måste tillhandahållandet
av gratis ersättningskraft vara till fördel.
Ersättningskraft för majoritetsandelarna skall utgå per 9-månaders hästkraft
med ca 2 250 kWh inom en effektgräns av 0,32 kW. Som jämförelse
kan nämnas, att vattenfallsstyrelsen år 1944 för Bergeforsen i Indalsälven
per 9-månaders hk erlade 2 100 kWh inom en effektgräns av 0,24 kW, alternativt
0,28 kW, plus ett i jämförelse därmed mindre kontant belopp (proposition
92: 1944); styrelsen köpte därvid vattenkraften från Krångede AB,
som enligt överenskommelse med styrelsen i sin tur förvärvat denna och
annan vattenkraft från Graningeverkens AB. Ersättningskraftbeloppet per
9-månaders hk är sålunda för ifrågavarande majoritetsandelar i Ångermanälven
visserligen något högre än för Bergeforsen, men enligt föreningens uppfattning
ej så mycket högre som de av vattenfallsstyrelsen enbart anförda
effektsiffroma 0,24 kW och 0,32 kW antyda. Antalet vid full utbyggnad^ uttagbara
kilowattimmar per 9-månaders hk har vidare beräknats vara något
högre i Ångermanälven än vid Bergeforsen, varför ersättningskraften mätt
i förhållande till totala energiproduktionen blir obetydligt högre i Ångermanälven
(12,5 % resp. omkring 12 % av antalet producerade kWh). Även om
hänsyn tages till Ångermanälvskraftens sämre belägenhet och måhända något
högre utbyggnadskostnad, är det ifrågasatta priset icke avsevärt högre än
vad vattenfallsstyrelsen själv betalt för Bergeforskraften.
Det ifrågasatta vederlaget är otvivelaktigt mycket högt. För Stockholms
vidkommande skulle kraftleveranserna för det ifrågasatta förvärvet av majoritetsandelarna
i övre Ångermanälven enligt vattenfallsstyrelsens uppskattningar
av årskostnaderna för de utbyggda fallen motsvara en köpeskilling
av 9,6 miljoner kronor. Häremot svarar en årskostnad vid 4 % ränta av
384 900 kr. Stadens kostnad för naturkraften i majoritetsandelen blir vid
snar utbyggnad av storleksordningen Ve öre/kWh hos konsumenterna i Stockholm.
I jämförelse härmed kan nämnas, att enligt Elverksföreningens senast
utkomna statistik medelpriset för lågspänningsleveranserna i staden för närvarande
är 11 öre/kWh och för högspänningsleveranserna 4 öre/kWh. Uttalandet
i propositionen, att det väl kan sägas att kostnaden för naturkraften
utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kostnaden för elektrisk
kraft synes sålunda äga giltighet även vid den höga kostnadsnivå för
naturkraften, varom här är fråga. Även om detta kostnadselement ingalunda
bör negligeras, synas oss dock de anförda siffrorna giva en antydan om det
föreliggande realproblemets dimensioner.
En vattenkraftproducent kan ju knappast räkna med att han skall få naturkraften
utan kostnad. Det pris som en stad som Stockholm kan vara
villig att betala för naturkraften är beroende av stadens bedömning av fördelarna
med egen kraftförsörjning. Vattenfallsstyrelsen har förklarat sig
gärna se att staden — uppenbarligen för att den även i fortsättningen skall
kunna bygga egna vattenkraftstationer — sätter sig i besittning av de fall
i övre Ångermanälven, där staden skulle få majoritet, men anser priset för
dessa för högt, liksom även för de minoritetsandelar som staden — uppenbarligen
mot styrelsens önskan — skulle förvärva i de fall där styrelsen har
majoritet.
Föreningen finner det vara naturligt att en viss latitud kan förefinnas
mellan vad styrelsen och staden kan anse vara skälig ersättning för naturkraft,
som skulle möjliggöra för staden att även i fortsättningen vara självförsörjande
på kraftområdet. Staden kan därvid vara villig betala något mera
för kraften än vad styrelsen anser vara lämpligt.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44; bilagor. 15
Vattenfallsstyrelsen har i sin förutseende inköpspolitik på kraftområdet
redan under och efter förra kriget förvärvat betydande vattenkrafttillgångar
i bl. a. mellersta Norrland. Inklusive upplupna räntor och övriga kostnader
stå dessa i stort sett välbelägna vattenfall nu i högre kostnad än de delvis
mindre välbelägna vattenfall, till vilka dock ej räknas Torpshammar och
Bergeforsen, som inköpts under de senaste 20 åren. Differensen mellan vattenfallsstyrelsens
kostnad för sitt totala naturkraftinnehav och det nu ifrågasatta
priset för Stockholms stads förvärv blir härigenom något mindre påfallande,
ehuru fortfarande betydande.
Kraftföretagens möjligheter att betala höga pris för den naturkraft, som
ännu icke är på fasta händer, äro begränsade. Prisnivån för den färdiga
varan, den överförda elektriska kraften, är i sjunkande. Vattenfallsstyrelsen
kommer från den 1 januari 1947 att sänka sina normala industritaxor med
ca 10°/o för stora leveranser oell mera för små leveranser. Även andra företag
komma att sänka sina industritaxor. Även tarifferna för leveranser i detalj
till småkonsumenter i stad och på landet äro i sjunkande. Samtidigt äro
kostnaderna för kraftens produktion och överföring snarare i stigande på
grund av ökade byggnadskostnader och/eller ökade överföringsavstånd. Hittills
ha dessa ökade kostnader kunnat kompenseras av ökade möjligheter att
utnyttja bestående detaljdistributionsnät för ökad omsättning. När denna
möjlighet icke längre står till buds, utan — såsom redan skett på flertalet
håll — det tillstånd nåtts, då ökad omsättning måste medföra ökad utbyggnad
av detaljdistributionsnätet, krymper marginalen, och ökade byggnadsoch
naturkraftkostnader måste tagas i form av vinstminskning.
Det synes icke heller uteslutet, att intresset för förvärv av naturkraft på
samma sålt som under perioden 1922—1936 skulle komma att minskas, när
— såsom väl är att förutse inom ett antal år — belastningsstegringen blir
mindre snabb och marginalen mellan utbyggd kraft och kraftefterfrågan
större än för närvarande. Det må även erinras om att knappheten på outbyggd
vattenkraft sedan länge är mycket utpräglad i södra och mellersta
Sverige. Därvarande outbyggda vattenkraft ligger numera till alldeles övervägande
del på fasta händer. Någon spekulation i vattenkraft där har icke
heller låtit tala om sig. Motsvarande situation torde väl snart kunna sägas ha
inträtt även i Norrland. Enligt en av justitiedepartementets sakkunniga med
ledning av förhållandena år 1942 verkställd överslagsberäkning antogs omkring
5 procent eller något mera av den outbyggda men utbyggnadsvärda
vattenkraften finnas på spekulativa händer. Enligt den föreliggande propositionen
torde man kunna utgå från alt nämnda siffra icke undergått någon
mera betydande förändring. Föreningen utgår från att Stockholms ifrågasatta
köp, örn det genomföres, kommer att nedbringa sistnämnda procentsats.
En kontroll av överlåtelse av vattenkraft skulle kunna hålla nere de högsta
priserna på naturkraft. Det är å andra sidan icke osannolikt, att införandet
av dylika maximipris skulle kunna föra med sig det från andra områden
kända fenomenet, att priset höjdes för mindre värdefulla tillgångar. Syftet
med kontrollen skulle därigenom bli delvis motverkat. Det bör dessutom
framhållas, att redan nu finnes en institution — statens prisregleringsnämnd
för elektrisk ström — med uppgift afl verka för alt priset på elektrisk
kraft ej blir oskäligt högt.
Kontrollen skulle även i någon mån kunna hindra utbyggande av vattenkraft.
En del naturkraftinnehavare kunna nämligen tänkas draga sig för att
siilja sin naturkraft, örn fånget skulle underkastas Kungl. Maj:ts prövning.
Örn köparen-byggaren exempelvis iir ett privat företag föreligga samtidigt
mahanda ej förutsättningar för att Kungl. Majit skall medgiva utövandet
16 Andra lagutskottets utlåtande nr -H; bilagor.
av tvångsrätt med stöd av vattenlagen av år 1918 eller tillägget i densamma
av år 1945.
Bakom lagförslaget ligger det av kommunikationsministern öppet framförda
kravet att den outbyggda vattenkraften skall överföras till samhället
i viss utsträckning.
Syftet härmed skulle vara att hindra oskäliga prisstegringar samt att medföra
ett rationellt utnyttjande av våra vattenkrafttillgångar. Beträffande det
förstnämnda av dessa motiv måste sägas, att ett förstatligande av den outbyggda
kraften, även när denna reserverats för utbyggnad för en kommuns
eller annat distributionsområdes eller industris framtida kraftbehov måste
anses innebära ett ingrepp av en omfattning som står i uppenbar disproportion
till olägenheterna av spekulationen. Vad det andra motivet för förstatligandet
beträffar måste sägas, att någon vägande invändning mot den rationella
utbyggnaden av Sveriges vattenkraft hittills icke framlagts. Det har
däremot omvittnats att utbyggnaden påskyndats av att olika intressenter varit
i tillfälle att bidraga härtill.
Föreningen håller före, att även den nu ifrågasatta provisoriska lagstiftningen
innebär ett ingrepp av sådan omfattning, att nyttan därav icke motsvaras
av olägenheterna.
Skulle utskottet däremot finna, att en provisorisk lagstiftning ändock bör
införas synes denna enbart böra vara tillämplig på förvärv av outbyggd vattenkraft
om mer än 500 turbinhästkrafter vid normalt lågvatten. Majoritetsinnehavares
inköp av minoriteter synes även böra undantagas. Kronans förvärv
torde böra jämställas med övriga förvärv.
Stockholm den 5 december 1946.
Vördsamt
Svenska vattenkraftföreningen
JONTE HULTKRANTZ
Erik Upmark
Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
461685
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:545 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft. a1 i texten