Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning med förslag till sådana ändringar i lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning att lagen blir tillämplig även å arbete som bedrives av staten. Motionen II: 174 utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande revision av arbetstidslagstiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med synpunkter som i motionen anförts.

1946-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:7, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning med förslag till sådana ändringar i lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning att lagen blir tillämplig även å arbete som bedrives av staten. Motionen II: 174 utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande revision av arbetstidslagstiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med synpunkter som i motionen anförts.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

1

]Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vidgat tilllämpningsområde

för lagen om arbetstidens begränsning

samt angående revision av arbetstidslag stiftningen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft tre inom

riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 96 i första

kammaren av herr Arrhén, nr 174 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

samt nr 271 i andra kammaren av herr Staxäng och fru Boman.

I motionerna I: 96 och II: 271, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning med förslag

till sådana ändringar i lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning

att lagen blir tillämplig även å arbete som bedrives av staten.

Motionen II: 174 utmynnar i en hemställan, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande revision av arbetstidslagstiftningen

i huvudsaklig överensstämmelse med synpunkter som i

motionen anförts.

I sistnämnda motion lämnas till en början en redogörelse för allmänna

arbetstidslagens tillämpningsområde, varjämte beröras de speciella arbetstidslagarna

ävensom författningar i övrigt som helt eller delvis avse arbetstidsreglering.

Motionärerna fortsätta:

Som av denna redogörelse framgår existerar det en rikhaltig flora av

lagar, förordningar och kungörelser på här ifrågavarande område. Närmast

ge förhållandena intryck av oreda och lagstiftningsraseri. De skapa svårigheter

att överblicka detta viktiga område av arbetarskyddslagstiftningen

och inbjuda till byråkrati och överorganisation. Vi blunda icke för det faktum,

att man inte utan vissa svårigheter strikt kan tillämpa allmänna arbetstidslagen

på alla samhällets verksamhetsområden. Men det råder intet

tvivel örn att en avsevärd förenkling skulle kunna ske och att huvudparten

av de arbetargrupper som nu sortera under speciallagstiftningar kunna inordnas

under allmänna arbetstidslagen. Det kan till exempel knappast anföras

något hållbart skäl, varför statspersonalen skall tillhöra undantagen i

lagen. Att ändock denna personal jämte många andra arbetargrupper undantagits

från lagens tillämpning beror utan tvivel på att lagen på sin tid

tillkom under starkt motstånd från skilda håll och därför blev en typisk

kompromissprodukt.

En förenkling och modernisering av arbetstidslagstiftningen är därför

ett krav, som icke längre bör skjutas åt sidan. I första hand anmäler sig till

granskning allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde. Främst möter

man därvidlag föreskriften örn undantag för företag, som sysselsätter högst

fyra arbetare. Motiveringen för undantagets tillkomst torde lia varit, att

småföretagens relativt svaga ekonomi icke .skulle kunna bära eventuella

Bihang till riksdagens protokoll 19-iG. 9 sami. 2 avd. Nr 7. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

merkostnader på grund av arbetstidsregleringen. Detta motiv lär numera

sakna praktiskt underlag. Det bör i detta sammanhang erinras örn att

arbetstidslagen för detaljhandeln icke innehåller något dylikt undantag,

trots; att denna lag berör ett område där en mångfald småföretag existerar,

samt att lantarbetstidslagen endast undantar förelag med en arbetare och

arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer företag med högst två

arbetare. Frågan om en utvidgning av lagens tillämpningsområde i syfte

att inordna även småföretagen under lagen bör därför upptagas till prövning.

De inskränkningar av lagens tillämpningsområde, som angivas av direkta

stadganden i lagen, böra underkastas en grundlig revision. Som tidigare

framhållits ha dessa undantag medfört dels att betydande arbetargrupper

helt äro uteslutna från all lagstadgad reglering av arbetstiden, dels att icke

mindre betydande grupper begåvats med arbetstidsföreskrifter som ge sämre

arbetstidsvillkor än deni, som innefattas i allmänna arbetstidslagen. Det

är enligt vår uppfattning oximligt och föga i nivå med tidsläget, att exempelvis

skogsarbetarna, flottningsarbetarna och de s. k. socialarbetarna undantagits

från värjo som helst laglig regleidng av arbetstiden. Samma omdöme

kan gälla beträffande kontorspersonalen, så mycket mera som man

för en del av denna personal ansett sig kunna reglera arbetstiden genom

en speciallag (arbetstidslagen för detaljhandeln).

Men. även för de grupper, som efter hand fått sin arbetstid lagligen reglerad

på annat sätt än genom allmänna arbetstidslagen, är tillståndet otillfredsställande.

Även örn dessa grupper i princip lia sin arbetstid reglerad

i enlighet med allmänna arbetstidslagens huvudbestämmelse, så äro ändock

deras arbetstidsförhållanden avsevärt sämre än vad som gäller för det stora

flertalet av de grupper, som sortera under nyssnämnda lag. I alldeles särskild

grad gäller detta beträffande den statsanställda personalen. För denna

är arbetstiden i allmänhet reglerad genom kungl, kungörelser, kompletterade

med av resp. verkstyrelser utfärdade tillämpningsföreskrifter.

Efter att lia framställt åtskilliga anmärkningar beträffande den nu tillämpade

arbetstidsregleringen för olika grupper av statsanställd personal anföra

motionärerna slutligen:

Vi ha här påtalat några av de väsentligaste bristerna i arbetstidslagstiftningen.

En revision av lagstiftningen bör emellertid icke begränsas till att

gälla enbart dessa frågor. Det oerhört viktiga spörsmålet örn en inskränkning

av skiftarbetet måste bli föremål för särskild uppmärksamhet. Detsamma

gäller om arbetstidsförhållandena vid insjöflottan och för bogserbåtspersonalen.

Riktpunkten för en revision på området måste vara att så vitt möjligt inordna

alla arbetstagare under allmänna arbetstidslagen och att ur lagen

utmönstra sådana föreskrifter, som i större eller mindre grad äventyra 8- timmarsprincipen. Skulle det trots allt visa sig vara ofrånkomligt att även

i fortsättningen i något fall upprätthålla en speciallagstiftning, så bör denna

bringas i så nära överensstämmelse som möjligt med allmänna arbetstidslagen

och omfatta alla berörda arbetare.

Beträffande de skäl i övrigt som åberopats till stöd för de i motionerna

framställda yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna.

De huvudsakliga och generella arbetstidsbestämmelserna finnas i lagen den

16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, den s. k. allmänna arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

3

tidslagen. Denna äger i princip tillämpning å rörelser och företag inom hela

näringslivet, alltså icke blott å industrien utan även å handeln. Såsom ett allmänt

undantag gäller dock, att lagen endast äger tillämpning, såvitt i rörelsen

eller företaget i regel användas flera än fyra arbetare; de s. k. småföretagen

äro sålunda uteslutna. Vidare finnas åtskilliga andra undantag.

Somliga undantag ställa vissa näringsgrenar helt utanför allmänna arbetstidslagen.

Detta gäller:

1) Jordbruk med binäringar (örn dessa icke bedrivas såsom självständiga

företag) samt trädgårdsskötsel och djurskötsel (även utan samband med jordbruk).

Här finnes dock numera särskild reglering genom lantarbetstidslagen.

2) Skeppstjänst. För sådan tjänst gäller i stället den s. k. sjöarbetstidslagen.

3) Fiske.

4) Skogsarbete, kolning i mila och flottning.

5) Torvupptagning samt tillverkning av bränntorv och torvströ.

6) Verksamhet som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran

eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov.

7) Detaljhandel och viss därmed jämförlig rörelse. Arbetstiden för arbetstagare

inom sådan rörelse regleras genom arbetstidslagen för detaljhandeln.

8) Hotell-, restaurang- och kaférörelse samt i huvudsaklig anslutning till

sådan rörelse utövad annan verksamhet. Här gäller dock särskild arbetstidsreglering

genom arbetstidslagen för hotell, restauranger och kaféer.

Därjämte har trafikpersonal vid järnväg ställts utanför allmänna arbetstidslagens

tillämpningsområde.

Vidare stadgar allmänna arbetstidslagen undantag för vissa former av

arbete. Det gäller: 1) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under

sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande; 2) arbete, som till sin natur är så oregelbundet,

att det icke kan förläggas till bestämda tider; samt 3) arbete, som åligger

portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad.

Ytterligare gäller ett undantag av särskilt slag, nämligen för arbete som

bedrives av staten. Genom administrativ reglering äro arbetarna dock i detta

fall i allmänhet tillförsäkrade en arbetstid, som icke överstiger den enligt

lagen medgivna.

Vid bedömande av arbetstidslagens tillämpningsområde får hänsyn vidare

tagas till att vissa grupper av arbetstagare vid tillämpningen av lagen ej skola

räknas som arbetare. Detta gäller: 1) medlem av arbetsgivarens familj; 2)

verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning; samt 3)

ritare, bokhållare eller därmed jämställd person ävensom kontorsvaktmästare

eller annat underordnat kontorsbiträde.

Efter denna framställning angående det område, för vilket arbetstidslagen

gäller, skall lämnas en kortfattad redogörelse för den begränsning av arbetstiden,

som lagen påbjuder.

Beträffande ordinarie arbetstid är huvudregeln, alt arbetsgivare ej må använda

arbetare till arbete under längre tid, raster oräknade, än 48 timmar i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

veckan. Arbetstiden kan inom denna ram något variera för olika veckodagar

men får icke något dygn uppgå till mer än nio timmar. I detta sammanhang

må erinras, att arbetstidslagen intet innehåller om arbetstidens förläggning

under dygnet. Intet i denna lag hindrar nattarbete eller arbete å sön- och

helgdagar.

Från huvudregeln gäller det undantaget för arbete, som bedrives med

regelbunden skiftindelning, att arbetet under olika dygn och veckor kan variera,

blott icke den sammanlagda arbetstiden för tidrymd av högst tre veckor

blir längre än att den motsvarar 48 timmar i veckan.

I särskilda fall äger arbetsrådet medgiva, att arbetstiden varierar under

olika perioder, med bibehållande av regeln om 48 timmars genomsnittlig

arbetstid, eller att den ordinarie arbetstiden även i genomsnitt utsträckes

över detta mått. Lagen innehåller här vissa närmare stadganden.

Vidare medgiver lagen, att arbete i viss omfattning får förekomma å s. k.

övertid, d. v. s. arbetstid utöver den ordinarie. Här märkes först s. k. nödfallsarbete,

varmed förstås arbete, som betingas av natur- eller olyckshändelse

eller annan omständighet, som ej kunnat förutses. Annat, mera vanligt

övertidsarbete kan vara antingen s. k. förberedelse- och avslutningsarbete

eller s. k. allmänt övertidsarbete. Lagen stadgar icke någon skyldighet för

arbetare att utföra övertidsarbete, utan detta beror på överenskommelse

mellan parterna, och detsamma gäller ersättning för sådant arbete. Det är

dock ålagt arbetsgivare att tillse, att icke arbetare genom användande till

övertidsarbete utsättes för överansträngning eller ohälsa.

Redan har nämnts, att arbetsrådet har särskilda befogenheter i vissa fall.

Denna myndighet har vidare att vid tvist avgöra, huruvida visst arbete är

sådant, att lagen därå äger tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare enligt

lagen är att räkna såsom arbetare. Arbetsrådet består av minst sju av Konungen

utsedda ledamöter. Två av dessa skola representera arbetsgivarna

och två arbetarna, och de utses efter förslag från de stora rikssammanslutningarna

för dessa grupper.

Konungen har befogenhet att under särskilda förutsättningar medgiva undantag

från lagen.

Tillsyn å efterlevnaden av lagen utövas av yrkesinspektionens befattningshavare.

Förseelse mot bestämmelserna i lagen straffas med böter. Straffet drabbar

som regel arbetsgivaren, men ansvaret kan i vissa fall överföras på arbetsföreståndaren.

Sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607), arbetstidslagen för detaljhandeln

den 18 juli 1942 (nr 652), arbetstidslagen för hotell, restauranger

och kaféer den 30 juni 1944 (nr 462) och lantarbetstidslagen den 8 juni 1945

(nr 265), av vilka de båda sistnämnda äro av provisorisk art och äga giltighet

hotellarbetstidslagen till och med den 31 december 1947 och lantarbetstidslagen

till och med den 31 oktober 1948, äro i stor utsträckning uppbyggda

efter mönster av allmänna arbetstidslagen. Bestämmelser örn arbetstid åter
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

5

finnas även i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 (nr 206) samt i hembiträdeslagen

den 30 juni 1944 (nr 461).

Landsorganisationen i Sverige har i skriftlig framställning till chefen för

socialdepartementet den 5 mars 1945 hemställt om revision av lagen om

arbetstidens begränsning. Vid framställningen funnos fogade en skrivelse

från svenska metallindustriarbetarförbundet till landsorganisationen ävensom

yttranden över nämnda skrivelse från övriga fackförbund.

Vid 1945 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 423, av

herr Cruse angående utredning om förkortning av arbetstiden vid skift- och

nattarbete samt vid arbete under jord m. m.

I sitt i anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 77, yttrade andra lagutskottet,

att utskottet på anförda skäl funne utredning vara påkallad rörande

förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete som

eljest kunde anses vara av mera påfrestande art. Vidare torde fortsatt utredning

böra ske beträffande frågan om ändrade bestämmelser rörande uttagande

av arbete å övertid.

Vidare anförde utskottet:

En utredning i de hänseenden som nu nämnts har avseende å centrala

stadgande^ i allmänna arbetstidslagen. Det torde näppeligen vara möjligt

att verkställa sådan utredning utan att ingå på frågan örn ändring av nämnda

lag även i andra, icke direkt berörda hänseenden. Oavsett detta synes

det emellertid som örn utredningen lämpligen bör förbindas med en allmän

översyn av förevarande lag. Sålunda torde exempelvis böra tagas under

omprövning frågan om lagens tillämpningsområde. Härutinnan kan

anmärkas, att 1944 års riksdag på hemställan av utskottet hos Kungl. Maj:t

anhallit örn utredning angående frågan örn lagstadgad arbetstidsreglering

rörande arbete som har till ändamål att bereda sjukvård. Uppmärksamhet

bör jämväl agnäs åt spörsmålet om förbättrad kontroll över lagens efterlevnad.

Till övervägande böra även upptagas frågorna om införande av

obligatoriska raster, örn arbetstidens lämpligaste förläggning och därmed

sammanhängande spörsmål, i den mån de icke äro föremål för utredning

av 1938 års arbetarskyddskommitté.

Utskottet hemställde förty, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit

anhålla, att Kungl. Majit ville låta verkställa en allmän översyn av lagen örn

arbetstidens begränsning samt för riksdagen framlägga det förslag vartill utredningen

matte föranleda. I en vid utlåtandet fogad reservation av herr

Holmbäck m. fl. yrkades, att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

I motionerna I: 96 och lii 271 har yrkats, att riksdagen i skrivelse lill

Kungl. Majit hemställer örn utredning angående sådan ändring av allmänna

arbetstidslagen, alt lagen blir tillämplig även å arbete som bedrives av staten.

Motionen lii 174 utmynnar i ett yrkande örn riksdagsskrivelse med begäran

örn utredning rörande revision av arbetstidslagstiftningen i överensstämmelse

nied synpunkter som framlagts i motionen. Däri beröras i huvudsak frågan örn

inordnande i görligaste mån under allmänna arbetstidslagen av arbetstagare

Bihang till riksdagens protokoll 1946. !) sand. 2 aud. Nr 7.

Utskottet.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 7.

vilkas arbetstid regleras genom speciallagstiftning ävensom spörsmål i övrigt

rörande lagens tillämpningsområde — däribland jämväl samma fråga som

upptagits i förstnämnda motioner.

Spörsmålet om allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde får otvivelaktigt

anses vara förtjänt av stor uppmärksamhet.

1945 års riksdag anhöll — under åberopande av vad som anförts i andra

lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 77 — i skrivelse till Kungl.

Maj:t örn en allmän översyn av ifrågavarande lag. Utskottet nämnde bland

frågor som borde tagas under omprövning även frågan örn lagens tillämpningsområde.

I detta sammanhang torde även böra bemärkas, att landsorganisationen

år 1945 gjort skriftlig framställning till Kungl. Maj:t om revision av lagen.

I landsorganisationens framställning beröras så gott som samtliga de spörsmål

som behandlas i de nu föreliggande motionerna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts torde någon skrivelse till Kungl. Maj :t

i anledning av nämnda motioner icke vara av behovet påkallad. Utskottet vill

emellertid uttrycka en förväntan, att utredning i det av riksdagen föregående

år begärda hänseendet igångsättes så snart omständigheterna medgiva.

Utskottet får sålunda hemställa,

A. att motionerna I: 96 och II: 271 icke måtte föranleda

till någon riksdagens åtgärd; samt

B. att motionen II: 174 icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Holmbäck, Linder*, Forslund, Hage, fröken

Andersson, herrar Hallagård och Hagman;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ryberg, Holm, fru Johansson, herrar

Osterman*, Andersson i Gisselås, Andersson i Eskilstuna* och Andersson i Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

400960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.