Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbud mot ägoområdens avskiljande frän vederbörande fastighet genom intecknade långticlsarrenden.

1946-02-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1946:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om förbud mot ägoområdens avskiljande frän vederbörande fastighet genom intecknade långticlsarrenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om förbud mot ägoområdens

avskiljande frän vederbörande fastighet genom

intecknade långticlsarrenden.

I en inom förslå kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr 224,

vilken behandlats av andra lagutskottet, lia herrar Näsgård och Tjällgren

hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning

och förslag rörande bestämmelser i syfte att förhindra att jorddelningslagen

kringgås därigenom att ägoområden som icke få avstyckas i

stället genom intecknade långtidsarrenden avskiljas från vederbörande

fastighet.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser örn de jordpolitiska villkoren för avstyckning av

jord a landet innehållas i 19 kap. 3 § lagen den 18 juni 1926 örn delning av

jord å landet. Enligt detta lagrum gäller som allmän regel, alt ägovidd, som

avstyckas, skall till omfång och belägenhet samt beskaffenhet i övrigt vara

sådan, alt den med hänsyn därtill och till eljest föreliggande förhållanden

lämpligen kan antingen såsom fastighet för sig på varaktigt sätt användas

för det med styckningen avsedda ändamålet eller ock, där den skall sammanläggas

med annan fastighet eller fastighetsdel, hilda en fastighet gemensamt

med denna. Avstyckning får ej ske sålunda, att stamfastigheten ej

lämpligen kan bestå såsom .särskild fastighet eller, där den skall ingå i sammanläggning,

bilda en fastighet gemensamt nied den fastighet eller fastighetsdel,

med vilken den skall sammanläggas. — Rörande ägoslag som skola

ingå i fastighet avsedd till jordbruk stadgas, att sådan fastighet skall innehålla

åker, äng eller därtill odlingsbar mark samt lämpligt belägen skog för

tillgodoseende av nödigt husbehov, i den mån tillgång till sådan finnes. Vidare

skall tillses alt å fastighetens mark i mån av behov kan erhållas tillgång

till bete ävensom, där så finnes önskvärt och lämpligen kan ske, alt

möjlighet finnes till jordbrukets förstärkning genom nyodling. Skall sammanläggning

äga ruin i samband med avstyckningen, må vid uppskattningen

av behovet av olika ägoslag medräknas tillgång av motsvarande ägoslag å

annan fastighet eller fastighetsdel, som skall ingå i sammanläggningen. —- I

Bihang till riksdagens protokoll 1946. !) sami. 2 avd. Nr 8.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

fråga om avstyckning från jordbruksfastighet gäller särskilt, att avstyckning

ej får äga rum med mindre det kan antagas, att den fastighetsindelning,

som genom avstyckningen eller, där sammanläggning skall äga rum, genom

avstyckningen och sammanläggningen skulle uppstå, bereder ökade utkomstmöjligheter

för den jordbrukande befolkningen eller eljest är till gagn

för jordbruksnäringen i orten. — Beträffande tilldelning av skogsmark vid

avstyckning från jordbruksfastighet gälla härutöver ytterligare regler. Sålunda

får i ort med riklig skogstillgång, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden,

för så vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig

natur, för drivande av självständigt jordbruk i allmänhet är erfoxderligt

att inom fastighetens gränser finnes skog utöver husbehovet, avstyckning

ske endast så, att envar i förrättningen ingående jordbruksfastighet i

mån av tillgång erhåller sådan skog, tillräcklig att utgöra varaktigt stöd för

jordbruket. Avvikelse från detta stadgande får dock göras beträffande viss

faslighet, såframt det är uppenbart, att den kan bestå såsom självständig

fastighet utan tillgång av skog utöver husbehovet, samt jordbrukets fördel

av stödskog icke därigenom minskas. I ort med ringa skogstillgång får avstyckning

verkställas så, att skogsmarken i sin helhet tillfaller en i förrättningen

ingående jordbruksfastighet, såframt det för skogens bestånd prövas

angeläget. I ort, där det med hänsyn till ortens näringsförhållanden, för så

vitt dessa äro grundade på förutsättningar av varaktig natur, är uppenbart

att för drivande av självständigt jordbruk icke är erforderligt att till jordbruksfastighet

hör skogsmark, får ägolott avskiljas utan eljest föreskriven

tilldelning härav. — Från de här ovan återgivna speciella reglerna beträffande

avstyckning från jordbruksfastighet äro stadgade vissa undantag.

Dessa regler utgöra sålunda icke hinder för avstyckning av mark för tillgodoseende

av uppkommet behov av lägenheter för småbruk åt innehavare,

som beräknas erhålla sin huvudsakliga bärgning annorledes än av eget jordbruk,

eller av bostadslägenheter eller för beredande av plats för industriell,

kommunikationsteknislc eller kulturell anläggning eller därmed jämförligt

ändamål.

Det i motionen upptagna spörsmålet beröres i viss mån av fastiglietsbildningssakkunnigci

i deras den 1 september 1944 framlagda betänkande

(SOU 1944:46) med förslag till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen

samt till lag om sammanläggning av fastigheter å landet, m. m.

De sakkunniga anföra i fråga om sambandet mellan jordpolitik och fastighetsindelning

bl. a. följande:

Då fastighetsindelningen ej avser brukningsförhållandena, kan måhända

förefalla som om jordpolitiken vid fastighetsbildningen vore blott en indirekt

metod att söka hindra bildandet av olämpliga brukningsenheter.

Även örn så vore, kunde dock denna metod vara effektiv. Enär benägenheten

är stor hos de enskilda att driva parcelleringen i äganderättsligt hänseende

så långt som möjligt, kommer fastigheten såsom den minsta jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Amira lagutskottets utlåtande nr S.

3

enhet, som kail vara föremål för särskild äganderätt, också i allmänhet att

bli en äganderättslig enhet för sig. Ovanligt är naturligtvis att områden, tillhöriga

olika ägare, brukas som en enhet, och jämförelsevis sällsynt är det

jämväl att en äganderättslig jordenhet uppdelas i flera förvaltningsområden.

Det är ju ingalunda i allmänhet så, att man i nyttjanderättsinstituten äger

medel att vinna det väsentliga syftet med överlåtelse eller förvärv av del av

fastighet, och det kan därför ej heller antagas att ett villkor, som hindrar

delning i äganderättsligt hänseende, i stället leder till uppdelning av fastigheten

i olika förvaltningsområden. Utarrendering av skilda delar av en fastighet

till olika personer förekommer huvudsakligen i fall, då fastigheten

eller ett äganderättsligt komplex av fastigheter är av betydlig storlek, och

dessa fall äro förhållandevis ovanliga. Indelningen i brukningsdelar kommer

sålunda att förete stark benägenhet att följa fastighetsindelningen, och örn

fastigheten är lämplig som brukningsenhet, är alltså redan härigenom mycket

vunnet. Att fordra garanti för att fastigheten blir brukad i denna form

låter sig däremot lika litet göra som att inrikta jordpolitiken direkt på brukningsindelningen

eller begära säkerhet för att fastighetens tillgångar i jord

och rättigheter verkligen bli till fullo utnyttjade. Vid fastighetsbildning får

nian härutinnan nöja sig med sannolikheter.

Emellertid är det icke endast brukningsförhållandena som lia omedelbart

jordpolitiskt intresse. I viss mån kunna olika brukningsdelar av t. ex. en

jordbruksfastighet anses som en ekonomisk driftsenhet, om de äro i samme

ägares hand. Detta gäller ju särskilt, örn han driver jordbruket i egen regi,

men satsen är tillämplig även i fall av arrende. Härutinnan kommer i betraktande

icke blott att uppdelning av en fastighet i olika brukningsdelar

vanligen är av mer tillfällig natur än bestående fastighetsindelning utan jämväl

att ägaren har intresse av hur hans egendom förvaltas och ej sällan

gentemot det allmänna svarar för jordens hävd och åbyggnadernas vidmakthållande.

Samma område som, därest det utgjort en fastighet, skulle varit

en jordpolitiskt olämplig sådan, kan mycket väl tänkas vara dugligt som

arrendegård inom en större fastighet. Att ett område visat sig lämpligt som

arrendegård utgör således icke bevis för att det är tillräckligt för att bilda

egen fastighet.

Här må vidare erinras örn vissa bestämmelser i lagen den 1 i juni 190i

om nyttjanderätt till fast egendom. Enligt 1 kap. 1 § i nämnda lag skall avtal

varigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet ej vara bindande

utöver femtio år från det avtalet slöts. Ändå att nämnda tid överskrides,

skall dock nyttjanderätt som upplåtits åt någon på livstid vara gällande.

Angår avtalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga örn liden för

nyttjanderättens bestånd tillämpas vad som gäller för stad. Avtal, varigenom

upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, skall, där fråga är örn fastighet

inom område, för vilket plan för bebyggande är gällande, eller örn jord,

som ligger utom sådant område men hör till tomt, ej vara bindande utöver

tjugufem år från det avtalet slöts såvitt fråga ej är örn upplåtelse med tomträtt.

Angår avtalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga örn liden för

nyttjanderättens bestånd tillämpas vad för fastighet å landet i allmänhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8.

Utskottet.

gäller. — Il kap. 2 § föreskrives, att till säkerhet för beståndet av nyttjanderätt

inteckning må meddelas under de villkor och i den ordning som

stadgas i inteckningsförordningen. Örn överlåtelse äger rum av fastighet,

till vilken nyttjanderätt upplåtits, skall enligt 1 kap. 3 § nyttjanderättslagen

nyttjanderätten ej gälla mot nye ägaren, med mindre vid överlåtelsen

skett förbehåll örn nyttjanderättens bestånd eller nyttjanderätten på grund

av inteckning fortfarande skall gälla. Undantag från denna bestämmelse

gäller i regel i fråga om arrende och hyra. Vad angår arrende stadgas sålunda

i 2 kap. 28 §, att örn överlåtelse av utarrenderad fastighet sker efter

det arrendatorn tillträtt densamma, arrendeavtalet utan förbehåll skall gälla

mot nye ägaren. Enligt 1 kap. 3 § gäller vidare, att örn fastighet vartill

nyttjanderätt upplåtits försäljes i den ordning utsökningslagen bestämmer,

nyttjanderätten ej skall gälla mot köparen, örn ej försäljningen skett med

förbehåll om nyttjanderättens bestånd.

De i 19 kap. 3 § jorddelningslagen angivna, av jordpolitiska hänsyn

uppställda villkoren för avstyckning medföra, att en fastighet som utgör en

enhet i lantmäteriteknisk bemärkelse icke får uppdelas i flera sådana enheter

genom avstyckning, såvida icke de nya fastigheterna bli lämpliga såsom

bruksenheter med de egenskaper som angivas i lagrummet. Genom

denna kontroll av den lantmäteritekniska indelningen vinnes emellertid icke

någon garanti för att fastigheten faktiskt kommer att brukas såsom en enhet.

En uppdelning av en fastighet i två bruksenheter kan bland annat ske

därigenom att en del av fastigheten utarrenderas för sig. Särskilt om sådan

utarrendering sker på avsevärd tid kan sålunda såsom motionärerna anfört

lagstiftarens syfte kringgås. För att ett kringgående av lagstiftningen på

detta sätt skall kunna förhindras torde det bli erforderligt att varje upplåtelse

på nyttjanderätt för längre tid av del av fastighet för sin giltilghet

göres beroende av offentlig kontroll. Om det vid denna kontroll skulle visa

sig att avstyckning av området icke kan ske, skulle ej heller utarrenderingen

tillåtas.

En lagstiftning av denna innebörd skulle medföra betydande besvär och

olägenheter för den enskilde. Kontrollförfarandet skulle också föranleda eli

avsevärt administrativt arbete och icke obetydliga kostnader.

För genomförandet av en sådan lagstiftning bör då oundgängligen krävas,

att ett kringgående av jorddelningslagen på sätt nyss angivits visat sig lia

ägt rum i någorlunda stor omfattning. Det synes utskottet som om så icke

kan sägas vara förhållandet. I motionen har icke påvisats, att någon tendens

av detta slag gjort sig gällande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8. 5

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda lill någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1946.

På andra lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid ärendets behandling lia närvarit

från första kammaren: herrar Norman*, Holmbäck, Linder*, Forslund, Hage,

fröken Andersson, herrar Hallagård och Carl Eric Ericsson;

från andra kammaren: herrar Hellbacken*, Ugberg, Holm, fru Johansson,

herrar Osterman*, Andersson i Gisselås, Andersson i Eskilstuna* och Andersson i

Alfredshem*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.