Utlåtande i anledning av väckt motion om bibehållande av den statliga priskontrollen m. m.
1946-06-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1946:13, Utlåtande i anledning av väckt motion om bibehållande av den statliga priskontrollen m. m.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 2 em
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion om bibehållande av den statliga priskontrollen
m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till dess tredje tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 268, har herr Hagberg i Luleå m. fl., föreslagit, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit begär, att den statliga priskontrollen skall bestå och
framför allt inriktas på att bryta monopolprissättning, för vilket ändamål gällande
prislagstiftning måste anpassas till de förändrade förhållandena, priskontrollapparaten
effektiviseras och en demokratisering av framför allt priskontrollnämndens
sammansättning äga rum.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till den inom första kammaren
väckta, likalydande motionen nr 188.
Över motionen lia yttranden inhämtats från kommerskollegium och statens
priskontrollnämnd, varjämte Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Kooperativa
förbundet och Landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle yttra sig i ärendet.
Kommerskollegium har överlämnat yttranden av dels samtliga handelskammare
i riket med undantag av handelskammaren i Visby, dels ock Sveriges
köpmannaförbund. De av kollegium sålunda hörda organisationerna ha ställt
sig avvisande gentemot motionen. För egen del anför kommerskollegium bland
annat:
Även örn tiden efter fredsslutet medfört ökad tillgång inom landet på många
olika varuslag, synas förhållandena på väsentliga områden alltfort ogynnsamma
i prishänseende, och det torde för närvarande icke vara möjligt att avgöra, när
den allmänna priskontrollen skall kunna slopas. Möjligheterna att bedöma denna
fråga försvåras givetvis i hög grad av de labila politiska förhållandena ute
i världen.
Under förutsättning emellertid, att varuknappheten och de förhållanden i
övrigt, som föranlett den allmänna priskontrollen, upphöra, är det enligt kollega
mening angeläget, att priskontrollen slopas. Det torde vara otvivelaktigt
att den fria konkurrensen i sig innefattar ett betydligt verksammare medel
mot för höga priser än statliga ingripanden. Även med den effektivisering av
priskontrollapparaten och den demokratisering av priskontrollnämndens sammansättning,
som i motionen förordats, torde priskontrollen i sitt arbete alltid
komma att taga hänsyn till omständigheter, som icke bliva beaktade i den fria
Bihang till rikilda penn protokoll 1!)4C. 13 sami, 3 avd. Nr 13.
1
2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
konkurrensen. Såsom framhållits i det av köpmannaförbundet anförda yttrandet
av direktör Kausing nödgas priskontrollen vid fastställandet av priser taga
hänsyn till kostnaderna hos de mindre rationaliserade företagen, medan vid
fri konkurrens företagen måste anpassa sina priser till marknadsläget. I detta
sammanhang må även understrykas, att vissa prisregleringar, t. ex. normalpriser
oell riktpriser, lia en tendens att vid eljest sjunkande prisnivå hålla
priserna uppe. Maximipriserna betraktas som minimipriser.
De skäl, som ovan anförts mot en fortsatt priskontroll, gälla under förutsättning
att det verkligen förekommer en fri konkurrens. Därest konkurrensen,
genom en överenskommelse eller eljest, är begränsad, föreligga icke längre dessa
anledningar att motsätta sig en priskontroll. Den av planeringskommissionen
föreslagna övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser innebär också
en form av fortsatt priskontroll i begränsad omfattning.
Under hänvisning till det sålunda anförda anser sig Kollegium icke kunna
förorda motionärernas förslag i fråga om den statliga priskontrollen.
Statens priskontrollnämnd anför i huvudsak följande:
Nämnden anser det obestridligt att vid tillräcklig varutillgång konkurrensen
mellan företagen utgör en hårdare prisregulator än direkt statlig priskontroll.
Priser, fastställda på grundvalen av inför statlig myndighet framlagda kostnadskalkyler,
måste under normala förhållanden tendera att ligga högre än de
priser, som utbildas under inflytande av olika faktorer på marknaden. En statlig
priskontroll torde nämligen icke kunna pressa en kostnadskalkyl i sådan
grad som en företagare kan nödgas göra i ett tvingande konkurrensläge. Därest
en permanent statlig priskontroll skulle etableras, föreligger det enligt nämndens
mening uppenbar risk för att det från företagarens sida kan komma att
ställas det anspråket, att den av priskontrollmyndigheten bestämda prissättningen
skall garantera en »skälig» bärgning åt företagen. Svårigheterna för
ett permanent statligt priskontrollorgan att konsekvent bestämma prissättningen
efter de effektivaste företagen ligga i öppen dag. Det är därför högst
sannolikt att man med fortsatt statlig priskontroll i längden kommer att få
en kostnadsbestämd och ej av marknadsfaktorer bestämd prisnivå och prisutveckling.
Priserna komma att bestämmas med hänsyn till kostnaderna och något
incitament till anpassning av dessa efter det på marknaden givna priset föreligger
sålunda icke.
Det är nämndens erfarenhet, att de priser, som fastställas av det statliga
priskontrollorganet, högstpriser, normalpriser etc., regelmässigt betraktas såsom
av statlig myndighet auktoriserade priser, vilka skola hållas även där det
vore möjligt för företagen att med hänsyn till kostnaderna sätta lägre priser.
Även om risken härför ej bör vara densamma vid en tillräcklig varutillgång
som i en knapphetshushållning, anser nämnden likväl det under normala förhållanden
vara olämpligt, att ett statsorgan fixerar priser, vilka av psykologiska
skäl gärna komma att uppfattas såsom sanktionerade och skäliga. Härigenom
kan priskontrollen komma att verka pris- och konstnadsuppehållande.
Vid bedömandet av frågan om priskontrollens bibehållande synes man även
böra taga hänsyn till den omständigheten att prisreglering inom landet för
att vara effektiv kan komma att kräva en mer eller mindre djupgående reglering
även av utrikeshandeln. Prisreglering på hemmamarknaden fordrar som
komplement prisreglering av importen och eventuellt även av exporten.
Det är nämndens övertygelse, att en permanent statlig priskontroll leder
till stelhet och bristande rörlighet i det ekonomiska livet. Priskontrollen är ett
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 3
osmidigt oell schematiskt verkande instrument för prispolitik och kan icke
utgöra annat än ett surrogat för en fri marknadsprisbildning, som blott i
extraordinära situationer bör tillgripas. Den leder lätt till konserverande av
prisrclationer, som icke svara mot de marknadsmässigt betingade och erforderliga,
och därmed till snedvridning av produktionen. Uppenbarligen föreligga
stora svårigheter att genom en auktoritär prissättning ernå en sådan inbördes
avvägning av priserna att de rätta varorna komma fram i de rätta kvantiteterna,
I en fredshushållning under normala betingelser fyller en statlig priskontroll
ingen ändamålsenlig funktion. Konkurrens mellan företagen ger effektivare
resultat än vad statlig priskontroll kan uppnå. Nämnden beaktar härvid bland
annat det öppna eller latenta konkurrensmoment som den kooperativa rörelsen
representerar.
Nämnden kommer sålunda till den slutsatsen att priskontrollen bör avvecklas
i den mån en rikligare varutillgång skapar förutsättningar för sådan konkurrens
att man ej behöver befara prisstegring. Frågan örn när dessa förutsättningar
skola anses föreligga, kan naturligtvis bliva föremål för meningsskiljaktigheter.
Med avseende på förutsättningarna för att sådan konkurrens skall
etableras vill nämnden i detta sammanhang understryka den synpunkten att
det icke är tillräckligt att tillgången på en vara är tillfredsställande för att
priskonkurrens skall förväntas uppstå i fråga örn denna vara. Därför erfordras
en tillräcklig försörjning på hela det område, vartill varan hör. Ett färskt
exempel på detta förhållande föreligger beträffande apelsiner.
I den mån konkurrensbegränsningar föreligga, som hindra en fri prisbildning
och som leda till konstlad varuknapphet, är det uppenbart att en samhällelik
kontroll över dessa företeelser bör komma till stånd. Örn behovet härav
torde några delade meningar knappast föreligga. Det är emellertid nämndens
uppfattning att denna kontroll icke, såsom motionärerna hävda, lämpligen
hör utövas i form av en allmän priskontroll. De olägenheter, som äro förbundna
med en statlig priskontroll, ha utvecklats ovan. En statlig priskontroll skulle
icke vara ett ändamålsenligt medel i kampen mot monopol och karteller. Allvarliga
risker skulle, såsom tidigare utvecklats, föreligga för att en dylik kontroll
skulle leda till just sådana resultat, som förekomsten av monopol och
karteller framkallar, och som man genom en samhällelig kontroll vill bekämpa.
Denna kontroll bör därför utformas enligt andra riktlinjer.
Priskontrollnämnden erinrar härefter örn att nämnden tidigare tagit ställning
till det förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsando företeelser, som
avgivits av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering och som ligger
lill grund för propositionen nr 264 till årets riksdag. I sitt remissyttrande
över detta förslag framhöll priskontrollnämnden bland annat, att då det icke
vore önskvärt att priskontrollen i sin nuvarande form bibeholles längre än
vad som med hänsyn till prisutvecklingen vore nödvändigt, delade nämnden
kommissionens uppfattning att det vore angeläget att bevakningen av de områden
inom näringslivet, på vilka konkurrensen vore begränsad, så fort priskontrollen
upphörde kunde övertagas av ett nytt samhälleligt organ med uppgift
att följa utvecklingen på dessa områden. I sammanhang med frågan örn
det föreslagna kontrollorganets befogenheter framhöll nämnden vidare, att
nämnden i princip vore av den meningen att de exekutiva befogenheterna borde
hållas isär från den utredande verksamheten och att eljest risk skulle föreligga
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
för att organet skulle glida över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet
sanktionerade prissättningen, en utveckling, som nämnden starkt underströk
icke vore önskvärd.
Den ståndpunkt nämnden sålunda intagit till frågan örn monopolkontrollnämndens
utformning finner nämnden ej skäl att frångå.
Vad slutligen beträffar det av motionärerna framställda kravet på en demokratisering
av nämndens sammansättning anser nämnden sig, med hänsyn till
den ståndpunkt nämnden enligt vad ovan utvecklats intager till frågan örn
den statliga priskontrollens bibehållande, sakna anledning att till behandling
upptaga detta spörsmål.
Priskontrollnämnden avstyrker bifall till motionen.
En reservant inom priskontrollnämnden har förklarat sig icke kunna biträda
majoritetens yttrande.
Sveriges industriförbund delar den skeptiska uppfattning rörande den statliga
priskontrollens möjligheter och lämplighet under andra ekonomiska förhållanden
än dem kriget skapat, som kommit till uttryck i planeringskommissionens
betänkande med förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsande
företeelser. Med hänsyn till ännu föreliggande utvecklingstendenser synes en
omedelbar avveckling av priskontrollen knappast möjlig. Men arbetshypotesen
bör vara, att den skall fortbestå endast under en övergångstid. Hur lång denna
kail bli beror närmast på den takt, i vilken varutillgången inom landet kan
ökas under den närmaste framtiden, och det sätt, på vilket prisutvecklingen
samtidigt gestaltar sig. Då förbundet förutsätter, att priskontrollnämnden
kommer att upphöra inom en i varje fall ej alltför långt avlägsen framtid
och att nämnden icke ersättes med annat priskontrollerande organ, saknas
enligt förbundet anledning ingå på motionens förslag örn ändrad sammansättning
av nämnden. Förbundet hemställer, att motionen må avslås.
Sveriges grossistförbund anser, att priskontrollnämndens verksamhet såsom
allmänt övervakningsorgan över prisbildningen inom landet bör avvecklas så
snart detta lämpligen kan ske och avstyrker likaledes förslaget om bibehållande
av den statliga priskontrollen såsom ett instrument för övervakning av monopolprissättning.
Med hänsyn härtill finner förbundet icke anledning att närmare
gå in på den av motionärerna åsyftade demokratiseringen av priskontrollnämndens
sammansättning. Förbundet anser det dock vara på sin plats
att framhålla att de uppgifter, som tillagts priskontrollnämnden, varit och
äro så utomordentlingt komplicerade och svårlösta, att de icke under några förhållanden
skulle kunna bemästras annat än av personer med mycket djupgående
känndom om prisbildningens olika aspekter, affärskalkyl oell näringslivet
överhuvud taget. Att priskontrollen under kriget fungerat på det relativt
tillfredsställande sätt som skett torde böra tillskrivas dels den omständigheten
att priskontrollnämnden kunnat till sitt kansli knyta kunniga och i affärslivet
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
5
väl insatta personer, dels ock att en intim medverkan vid genomförandet av
denna kontroll kunnat erhållas från näringslivets organisationers sida.
Sveriges lantbruks/örbund anser, att kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering
i fråga örn de monopolitiska tendenserna inom näringslivet gjort ett
väl avvägt bedömande. Förbundet framhåller, att de synpunkter, som under de
gångna åren framförts från priskontrollnämnden i samband med behandlingen
av lantbrukets prisfrågor, ingalunda kunna sägas lia varit för återhållsamma
mot lantbrukets företagare. För åstadkommande av en effektivisering av priskontrollen
vad lantbruket beträffar, torde en genomgripande ändring av priskontrollnämndens
sammansättning därför icke vara påkallad. Lantbruksförbundet
har emellertid intet att erinra emot utan har i stället anledning hälsa
med tillfredställelse, att priskontrollnämndens sammansättning så ändras, att
en bättre numerär balans åstadkommes inom nämnden mellan företrädarna för
jordbruksbefolkningens och de övriga yrkesgrenarnas intressen. Det måste dock
starkt ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att företaga en omfattande ändring
på nuvarande stadium av nämndens verksamhet.
Riksförbundet landsbygdens folk, anser att den nuvarande priskontrollen
varit mycket mild mot industri och handel, särskilt under tiden fram till hösten
1942, medan den alltifrån början varit mycket hård mot jord- och skogsbruket.
Med den sammansättning priskontrollnämnden har är emellertid enligt förbundet
detta förhållande fullt förklarligt. Örn den statliga priskontrollen skall
fortbestå, måste i det organ, som skall handhava densamma, en tredjedel av
medlemmarna vara jordbrukare och minst en tredjedel av tjänstemännen vara
jordbruks- och skogsutbildade.
Kooperativa förbundets styrelse framhåller, att — ehuru styrelsen tillfullo
behjärtat och livligt uppskattar syftemålet med motionärernas framställning,
nämligen att under efterkrigstiden förhindra privatmonopolistiska sammanslutningar
att till konsumenternas och hela samhällets skada missbruka sin
makt över prisbildningen — styrelsen får bestämt avstyrka motionärernas yrkande,
att den statliga priskontrollen skall bibehållas även sedan varutillgången
åter blivit normal och då inriktas på att bryta monopolprissättning. Under
fredliga normala tider föreligger nämligen enligt styrelsen på alla områden,
där fri tävlan råder mellan olika företag och företagsformer, just i denna konkurrens
för konsumenterna det utan all jämförelse säkraste skyddet mot prisuppskörtning.
Styrelsen erinrar örn att varuförbrukarna i konsumentkooperationen
förfoga över ett synnerligen effektivt instrument för att själva stävja
oarter inom näringslivet. Det torde icke av någon kunna bestridas, att en effektivt
arbetande konsumentkooperation både på varuförmedlingens oell produktionens
område utgör den bästa priskontroll i konsumenterans intresse, som överhuvud
taget kan tänkas. Med hänsyn till att konsumentkooperationen i vårt
land trots sin ungdom nått en betydande anslutning och alltjämt befinner sig
6 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
i rask expansion, saknas i själva verket bärande skäl till att genom någon form
av statlig administrativ priskontroll över tusentals olika varors prissättning
söka tillgodose konsumentintressena.
På de områden, där en monopolistisk prissättning råder, förefinnes otvivelaktigt
visst behov av att statsmakterna med härför tjänliga medel underlätta
tillkomsten av effektivitetsfrämjande konkurrens. Med avseende härpå framhåller
emellertid styrelsen, att ett av konsumentkooperationen länge närt önskemål
står inför sitt förverkligande genom den av kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering förordade övervakningen av konkurrensbegränsning inom
näringslivet.
Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till motionens väsentliga syfte.
En förutsättning för att den fria konkurrensen skall fungera hårdare än en av
samhället organiserad prisreglering är bl. a. en viss varuriklighet i förhållande
till köpkraften. På ett tidigare stadium av diskussionen om efterkrigsproblemen
räknade man allmänt med att denna förutsättning skulle komma att uppfyllas
tämligen kort tid efter fredsslutet. Man räknade då också med tendenser
till prisfall, eventuellt så kraftiga att man kunde befara en allmän depression.
Förstörelsen av ekonomiska värden i samband med krigets slutskede samt
utvecklingen därefter bär emellertid kommit detta perspektiv att förlora sin
sannolikhet för en ganska avsevärd period. — Oavsett krigstidens alltjämt
kvarstående inflationstryck måste man emellertid också räkna med en mera
permanent sådan tendens, härstammande från den ekonomiska politik som
kommer att drivas inom landet även för framtiden, nämligen genomförandet
av det socialpolitiska reformprogrammet samt kravet på full sysselsättning.
De penningpolitiska risker, som oförnekligen äro förenade med denna politik,
utgöra inte ett argument emot densamma. Men de kräva ett komplement i någon
form av priskontroll.
Enligt landsorganisationens mening förutsätter den fulla sysselsättningens
politik, att samhällets organ även i fortsättningen få möjlighet att effektivt
ingripa reglerande i prisbildningen.
Den nuvarande priskontrollen har i enlighet med sin kristidsmässiga karaktär
i huvudsak fått avstå från att söka genomdriva strukturrationaliseringsåtgärder,
som skulle ha kunnat förbilliga produktionen och därmed sänka priserna,
Den har även varit hänvisad till att arbeta med osmidiga medel. Det
allmänna prisstoppet är sålunda försvarligt endast som en övergående åtgärd;
i längden skapar det givetvis felaktiga prisrelationer inom näringslivet, i det att
man inom dess ram inte kunnat ta hänsyn till alla de förskjutningar uppåt
och nedåt som inträffat såväl på kostnads- som på efter frågesidan. Denna
priskontroll måste småningom ersättas med ett aktivare, rörligare och smidigare
system.
Man kan i detta sammanhang bl. a. peka på de utredningar, som nu pågå
eller igångsättas rörande olika näringsgrenars produktionsekonomiska förhål
-
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 7
landen, exempelvis i skoindustrien, möbelindustrien, o. s. v. En tänkbar fram
tidslinje är att dessa utredningar övergå till att vara permanenta organ för
samhällsinflytandet i näringslivet och för den »insyn» i företagens ekonomiska
förhållanden, örn vilken utredning likaledes pågår. Dylika organ skulle komma
att besitta en mera specialiserad och framförallt mera mångsidig och på själva
produktionskostnadsproblemen inriktad sakkunskap än en central priskontrollnämnd
kan tänkas göra. De böra då även behandla frågor rörande prissättningen
inom respektive områden av näringslivet. En sådan specialiserad prisreglering
kan på ett helt annat sätt än den allmänna priskontrollen ta hänsyn
till sambandet mellan prisbildningen och produktionens och handelns organisation.
Landsorganisationen förutsätter, att den monopolkontroll, som för närvarande
förberedes av statsmakterna, måste bygga på att samhället bl. a. har legala
möjligheter både att följa prisutvecklingen och att vid behov föreskriva de
högsta priser, som få uttagas av konsumenterna. Landsorganisationen förutsätter
också att monopolkontrollen — såväl i sina utredande som exekutiva
organ — utrustas med tillräckligt stor administrativ apparat för att kunna
effektivt fullgöra sin uppgift.
Formerna för den mera permanenta priskontroll, vars behövlighet landsorganisationen
vill understryka, må emellertid vara en tills vidare öppen fråga.
Den avveckling av hittillsvarande priskontrollapparat, vilken förutsatts i uttalanden
från regeringshåll, från planeringskommissionen och från priskontrollnämnden
själv, bör dock i varje fall icke få ske förrän samhället skapat organ,
som ge motsvarande skydd mot omotiverat hög prissättning.
Utan att taga definitiv ställning till formerna för en mera permanent och
långsiktig prisövervakning och prisreglering förordar landsorganisationen att
riksdagen vid behandlingen av hithörande frågor beaktar vad landsorganisationen
sålunda anfört.
För egen del får utskottet anföra följande.
Den statliga priskontroll, som under senaste världskris uppehållits, har varit
betingad av rådande varuknapphet och tillsammans med löne- och prisstopp
avsedd att motverka av inflation föranledda missförhållanden. Vid det periodiska
förlängandet av föreskrifterna örn prisstopp och prisreglering har också
förutsatts och givits uttryck åt den uppfattningen, att den statliga priskontrollen
skulle upphöra så snart förhållandena medfört ökad varutillförsel. Härvid
har man utgått från att den bästa garantien för lägre varupriser läge i den
fria handeln och konkurrensen olika affärsföretag emellan. Erfarenheterna lia
också visat, att statlig prisreglering kan medföra risk för konservering av fastställda
varupriser. Den statliga priskontrollen har vid innevarande riksdag
fastställts att gälla till den 1 juli 1947. Skulle även då förhållandena inom
det ekonomiska livet ej lia nått nödig stadga och medfört tillfredsställande
varutillgång, har man att räkna med ytterligare förlängning av kontrollen,
8 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.
vilket framgår av motiveringen till beslutet om kontrollens varaktighet. Priskontrollen
i dess nuvarande gestaltning är sålunda en helt krisbetonad företeelse.
I motionen har den emellertid införts i ett annat och större sammanhang
och med ändrad uppgift. Huvudsyftet med motionen angives nämligen vara
att utnyttja priskontrollen för att hindra en av monopolistiska sammanslutningar
inom näringslivet påverkad prispolitik. Av flertalet över motionen avgivna
yttranden framgår emellertid, att det av motionärerna eftersträvade
målet icke synes kunna nås med de medel, som angivits av motionärerna, Frågan
om åtgärder mot konkurrensbegränsande organisationer har helt nyligen upptagits
till behandling av Kungl. Maj :t, som i prop. 264 till innevarande års
riksdag framlagt förslag till lag om övervakning av konkurrensbegränsning inom
näringslivet m. m. Över detta förslag har andra lagutskottet nyligen avgivit
utlåtande (nr 38). Utskottet får i detta sammanhang hänvisa till berörda
proposition och utlåtande. För övervakning och kontroll av monopolistiska
tendenser och till förhindrande av missbruk föreslås däri inrättandet av ett
särskilt kontrollorgan (en speciell avdelning inom kommerskollegium). Såsom
ett erforderligt komplement härtill angives en förbättrad och utvidgad offentlig
prisstatistik. Skulle dessa förslag av riksdagen bifallas, kommer inom en nära
framtid ett organ att finnas, som till sin särskilda uppgift får att övervaka
att eventuellt förekommande missförhållanden av det slag, som avses i motionen,
bliva kända och bidraga till att de undanröjas. Denna organisation förutsättes
vara i funktion och lia insamlat visst material, när priskontrollen i sinom
tid kan befinnas obehövlig för sina av krisen betingade uppgifter. Det synes
därför lämpligt att avvakta hur förhållandena komma att gestalta sig efter de
sålunda föreslagna förändringarna innan fråga väckes örn andra åtgärder i
reglerande syfte. Vid dylikt förhållande finner utskottet ej anledning ingå
på frågan örn priskontrollnämndens sammansättning.
Under åberopande av innehållet i de avgivna utlåtandena och vad utskottet
här ovan anfört anser sig utskottet sakna anledning tillstyrka bifall till motionärernas
framställning och hemställer,
att motionen 11:268 icke måtte föranleda någon andra kammarens
åtgärd.
Stockholm den 13 juni 1946.
På utskottets vägnar:
L. O. SKANTZE.
Närvarande: herrar Skantze, Jonsson i Malmgrava, fru Svedberg, herrar Persson i Svensköp,
Nilsson i Varuträsk, Jansson i Aspeboda, Jonsson i Järvsand, Thäpper och Andersson
i Eskilstuna.
Oaslon Press Boktryckeri, Stockholm 1946
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.