Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1946-03-21 · 6 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:18, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

1

]Nr IS.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 1 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 810).

I en den 22 februari 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 105, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen ali antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom lörordnas, dels alt punkt 5 av anvisningarna till 21 § kornmunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels ock att till anvisningarna till envar av 24 och 35 §§ samma

lag skall fogas en ny punkt, betecknad respektive punkt 5 och punkt 4,

av nedan angiven lydelse.

Anvisningar

till 21 §.

5. Till intäkt av jordbruksfastighet räknas jämväl vad som influtit på

grund av upplåten nyttjanderätt till fastigheten eller del därav, såsom arrende,

avgäld för lägenhet, som är avsöndrad från fastigheten, eller för servitut,

som vilar å fastigheten, m. lii. dyl. Vad nu sagts gäller dock icke beträffande

engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt för

obegränsad tid, t. ex. vid ianspråktagande under nyss angivna förhallanden

av mark eller strömfall enligt vattenlagen eller för framdragande av ledningar

eller anläggande av väg. flör till fastigheten rätt att på visst sätt utnyttja

någon annan fastighet såsom lill skogsfång, mulbete eller dyl., skall

givetvis även vad som därigenom kommer fastighetens innehavare tillgodo

räknas som intäkt av fastigheten. I fråga örn för gemensamt behov avsatta

Milling till riksdagens protokoll 1946. 7 soini. A/'' 18. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar oell andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, skall

som samfällighetens inkomst räknas även vad som in natura utdelats till

innehavarna av de fastigheter, som hava del i samfälligheten. Då inkomsten

således beskattas hos samfälligheten (jfr 53 § 1 mom. f), följer härav, att

innehavare av fastighet, som har del i samfällighet av ovannämnda art, icke

är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom

utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen utgått in natura eller i

penningar.

till 24 §.

5. Såsom intäkt av annan fastighet räknas icke engångsersättning vid

upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till sådan fastighet för obegränsad

tid (jfr punkt 5 andra meningen av anvisningarna till 21 §).

till 35 §.

4. Lika med avyttring av fast egendom skall anses upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning,

vilken därvid är alt betrakta som köpeskilling (jfr punkt 5 andra

meningen av anvisningarna till 21 §). Avyttringen skall i sådant fall anses

hava omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet utgör av

fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen. Därest förutsättningar därför

i övrigt föreligga skall alltså i dylikt fall skattepliktig realisationsvinst

respektive avdragsgill realisationsförlust anses hava uppkommit.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering

av beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.

I fråga om eftertaxering för år 1945 eller tidigare år skola äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Enligt 21 § d) kommunalskattelagen skall till intäkt av jordbruksfastighet

hänföras bl. a. arrende för utarrenderad fastighet, evad arrendet utgått i

penningar, varor eller tjänstbarheter, ävensom avgäld eller annan förmån,

som influtit till fastigheten på grund av servitut, upplåtelse av lägenhet eller

dylikt, så ock intäkt genom upplåtelse åt annan att i visst avseende tillgodogöra

sig eller utnyttja fastigheten eller del därav, såsom till sten-, torv-, gruseller

lertäkt eller dylikt, till bete, jakt eller fiske, till utvinnande av vattenkraft.

till framdragande av ledningar, till upplags- eller lastageplats med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

mera sådant. Jämlikt 2 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

gälla samma bestämmelser även vid den statliga beskattningen.

Berörda bestämmelser Ira i praxis tillämpats så, att även engångsbelopp,

vilka utbetalats såsom ersättning för upplåtelse av egendom för all framtid,

i vissa fall tagits till beskattning.

I en den 20 november 1945 dagtecknad, inom finansdepartementet upprättad

promemoria har föreslagits sådan ändring i punkt 5 av anvisningarna

till 21 § kommunalskattelagen att engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt

eller servitutsrätt för obegränsad tid icke skall anses utgöra skattepliktig

intäkt.

över denna promemoria lia, efter remiss, yttranden avgivits av vissa myndigheter

och sammanslutningar.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»I departementspromemorian föreslås, att engångsersättning vid upplåtelse

för obegränsad tid av nyttjanderätt eller servitutsrätt lill jordbruksfastighet

skall frikallas från beskattning. Detta förslag har i och för sig

tillstyrkts i nästan alla de i ärendet avgivna remissyttrandena. Även för egen

del finner jag bärande skäl tala för förslaget och förordar sålunda i princip

en lagstiftning i enlighet därmed. Icke minst angeläget anser jag det vara alt

den oklarhet i praxis, som nu synes råda beträffande skatteplikten för dylika

ersättningar, bringas ur världen.

I ett par yttranden har anmärkts, att skattefriheten icke borde omfatta

hela beloppet av de ersättningar, som bruka utbetalas vid upplåtelser av

ifrågavarande slag. I anledning därav vill jag framhålla, att den föreslagna

skattefriheten givetvis endast omfattar belopp som utgör ersättning för själva

upplåtelsen. Skulle viss del av det utbetalda beloppet hava annan karaktär,

t. ex. utgöra räntegottgörelse eller ersättning för avverkad skog, skola alltså

dylika belopp alltjämt beskattas såsom intäkt av kapital respektive av skogsbruk.

Måhända kan därvid uppkomma tvekan örn vad som bör hänföras till

ena eller andra kategorien. Denna fråga torde emellertid icke böra regleras

genom särskilda bestämmelser i författningstexten utan torde frågan få

överlämnas åt rättstillämpningen för besvarande.

I några yttranden har framhållits, att skattebefrielse eller skattelättnad bör

medgivas även beträffande engångsersättningar vid upplåtelser på viss angiven

tid. Dylika ersättningar äro emellertid, som i departementspromemorian

framhållits, av väsentligen annan karaktär än engångsersättningar vid allframtidsupplåtelser.

Därest särskilda regler skulle införas rörande beskattningen

av ersättningar vid upplåtelser på begränsad tid synes detta kunna ur

principiella synpunkter motiveras endast därmed att den skattskyldige eljest

skulle träffas av en opåkallat hård beskattning på grund av progressionen

vid den statliga beskattningen samt på grund av ränteförlust

genom att skatten uppbäres tidigare jin då ersättningen är fördelad på

årliga belopp. Att undanröja dessa olägenheter genom meddelande av specialregler

för de nu ifrågavarande ersättningarna synes emellertid mindre lamp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Bevillningsutskottets betänkande nr IS

ligt. Vad särskilt angår frågan örn progressionens verkningar — sorn följd avalf

en på flera år belöpande ersättning utbetalas på en gång — vill jag

erinra om, alt motsvarande spörsmål kan uppkomma jämväl med avseende

å intäkter av andra slag. Frågan torde därför böra upptagas i ett större sammanhang.

På grund av det anförda och då, såsom i departementspromemorian framhållits,

jämväl praktiska skäl tala för att skiljelinjen dragés mellan å ena

sidan belopp, som avser gottgörelse för inkomstförlust för all framtid, och

å andra sidan belopp, som avser ersättning för inkomstförlust för viss begränsad

tid, anser jag mig icke böra föreslå en utsträckning av skattefriheten

lill ersättningar av sistnämnda slag. Däremot är det uppenbart, att om en

upplåtelse formellt avser begränsad men reellt obegränsad tid — såsom vid

upplåtelse av vågrätt — den reella innebörden i upplåtelsen bör vara avgörande.

Att detta är förslagets ståndpunkt lärer framgå redan av det i för1''attningsförslaget

upptagna exemplet örn ianspråktagande av mark för anläggande

av väg.

I ett par remissyttranden har ifrågasatts införande av bestämmelser örn

frikallelse från inkomstbeskattning även av engångsersättning vid upplåtelse

för all framtid från annan fastighet än jordbruksfastighet. Det torde vara

tveksamt, örn icke sådan ersättning redan enligt 24 § kommunalskattelagen

i dess nu gällande lydelse får anses vara frikallad från skatteplikt. För att

undanröja tvekan härutinnan synes emellertid i anvisningarna lill nämnda

lagrum lämpligen kunna intagas en direkt föreskrift härom. Jag förordar

därför att i anvisningarna till 24 § införes ytterligare en punkt — punkt 5 —

av innehåll att engångsersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt

till annan fastighet för obegränsad tid icke skall räknas såsom intäkt

av sådan fastighet.

I vissa yttranden har berörts frågan huruvida sådana ersättningar, som

nu föreslås skola frikallas från vanlig inkomstbeskattning, i stället böra

kunna bliva föremål för realisationsvinstbeskattning. I departementspromemorian

framhålles, att dylik ersättning principiellt bör inrymmas under reglerna

örn realisationsvinstbeskattning meri något förslag härom framlägges likväl

icke, enär fråga om beskattning för realisationsvinst i hithörande fall knappast

skulle uppkomma efter genomförande av den samtidigt föreslagna skattefriheten

för realisationsvinst vid expropriation eller annan tvångslösen allvist

egendom. Därest promemorieförslaget i sist angiven del — enligt vad jag

tidigare förordat — icke nu blir föremål för lagstiftning, kommer denna fråga

emellertid i ett annat läge. Olli vid samtliga avyttringar — alltså även tvångsvisa

sådana — beskattning för kapitalvinst alltjämt skall under vissa förutsättningar

förekomma, synes konsekvensen fordra att även kapitalvinst vid

upplåtelse av särskild rätt till egendom på obegränsad tid under samma

förutsättningar blir föremål för beskattning.

Givetvis kan det vid tillämpning av en sådan regel bliva svårt att bestämma

hur stor del av fastigheten — som förmögenhetsobjekt betraktad — sorn

skall anses lia »realiserats» genom upplåtelsen. Frågan torde emellertid

opaginerad Kontrollera mot PDF

lieuillniiwsutskottetn betänkande nr IS. ,J

kunna lösas på så säll att fastighetsägaren anses lia genuin upplåtelsen avhänt

sig så stor del av fastigheten, som svarar mot ersättningsbeloppet, da

detta ställes i relation lill fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen.

Örn sålunda från en fastighet med elt värde av 100 000 kronor, som förvärvats

för 90 000 kronor, upplåtes en nyttjanderätt för all framtid mot

en engångsersättning av 10 000 kronor, skulle fastighetsägaren anses lia

realiserat V10 av fastigheten. »Vinsten» skulle alltså anses utgöra 1/<o X

100 000 — 1/io X 90 000 = 1 000 kronor. Som värde å fastigheten bör därvid

upptagas taxeringsvärdet eller, där delta icke anses motsvara fastighelens

allmänna saluvärde, eli på annat sätt uppskattat allmänt saluvärde vid

tiden för upplåtelsen av nyttjanderätten. — Skulle efter motsvarande beräkning

upplåtelsen få anses lia medfört realisationsförlust lör upplåtaren bör

givetvis även avdrag för sådan kunna medgivas.

Jag vill sålunda förorda, att i anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen

införes en ny punkt, betecknad punkt 4, av innehåll i huvudsak, att

lika nied avyttring av fastighet skall anses upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet för obegränsad tid mot engångsersättning, vilken

därvid är att betrakta som köpeskilling, samt att avyttringen i sådant fall

skall anses hava omfattat så stor del av fastigheten som ersättningsbeloppet

utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen.

Jag torde i detta sammanhang även få erinra örn att, därest i ersättningen

för upplåtelsen ingår jämväl ersättning för å det upplåtna området växande

skog, detta delbelopp icke bör upptagas som intäkt av skogsbruk i det fall

att uppkommen vinst å upplåtelsen i dess helhet skall beskattas som realisationsvinst.

Vad härefter angår vissa i remissyttrandena berörda detaljfrågor och därvid

först lantbruksförbundets förslag örn uppmjukning av gällande regler

för beskattning av uppburen engångsersättning vid upplåtelse av upplagsplats

torde redan promemorieförslaget innebära, att sådan ersättning blir

befriad från inkomstbeskattning i de fall där upplåtelsen i realiteten innebär

ett avstående av viss del av fastigheten. En särskild bestämmelse härom är

sålunda icke erforderlig. Vad åter angår förbundets anmärkning, att avdrag

i förvärvskällan jordbruksfastighet borde kunna medgivas för värdeminskning

å stenbrott, grustäkt och dylikt, avser denna anmärkning en fråga som

icke lämpligen bör upptagas lill behandling i nu förevarande sammanhang.

I anledning av vad länsstyrelsen i Kopparbergs län anfört vill jag framhålla,

att utgiven engångsersättning av det slag, varom här är fråga, i allmänhet

icke torde enligt gällande lag vara avdragsgill hos utgivaren. Det

torde emellertid icke vara nödigt alt lynga lagtexten med en uttrycklig bestämmelse

härom.

Den i departementspromemorian föreslagna avfattningen av punkt 5 av

anvisningarna till lil kommunalskaltelagen torde — frånsett viss lönnell

justering — kunna godtagas utom såtillvida ali lill följd av en anmärkning

av svenska vattenkraftföreningen orden »av mark enligt vattenlagen» synas

böra ulbytas mot orden »av mark eller strömfall enligt vattenlagen».

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18.

Utskottet.

Med hänsyn till att ersättningar av förevarande slag i åtskilliga fall torde

ha utbetalats under år 1945 i samband med ianspråktagande av mark för

flygfält och andra militära ändamål m. m., synas de föreslagna författningsändringarna

böra träda i kraft så fort som möjligt. Jag förordar därför —

såsom i det vid departementspromemorian fogade författningsutkastet jämväl

föreslagits — att ändringarna skola träda i kraft omedelbart efter utfärdandet

av författning i ämnet och tillämpas redan vid 1946 års taxering.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 105, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag örn ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 3701.

Stockholm den 21 mars 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

ELON ANDERSSON.

N ä roar a n d e:

från första kammaren: herrar Elon Andersson, Wahlmark, Velander, Sjödahl, friherre

De Geer, Ekman, Robert Berg, Herman Ericsson, Rosander och Carl Eric Ericsson samt

tran andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Sandberg, Janson i Frändesta,

hålk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Sundström i Skövde och

Vigelsbo.

467550. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten