Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.
1946-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:25, Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
1
Nr 25.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
ändring av kommunalskattelagens bestämmelser
örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för
vissa fördyrade levnadskostnader.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 27,
av herr Holmberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa örn proposition med förslag om sådan ändring
av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avdrag från intäkt, att
skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkrades skattefrihet
för sådana fördyrade levnadskostnader som i motionen angivits.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag i regel
göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse såsom kostnader för fullgörande
av tjänsten. I enlighet härmed får avdrag ske för bland annat kostnad
för resor i tjänsten. Innebörden av sistnämnda bestämmelse har närmare
utvecklats i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 33 § samma lag. Där
stadgas, att skattskyldig, som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga
verksamhetsorten, äger rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva
resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått
vidkännas på grund av vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest
åter skattskyldig bosatt sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning
eller antagit arbete å annan ort än där han är bosatt, har han visserligen
rätt till avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen
men däremot i regel icke till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag
för ökade levnadskostnader medgives dock för det fall, att anställningen avser
endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller
det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige
skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.
I den föreliggande motionen har anförts bland annat, att statsmakterna
under de senaste åren vidtagit åtgärder av olika slag för att skaffa arbetskraft
till avverkningar och skogskörsler. Tillgången på arbetskraft i skogarna
berodde utan tvivel främst på vilka löner som betalades. Andra omständigheter
inverkade emellertid också. Skogsarbetet vore mycket tyngre
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 25 —27. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
än de flesta andra sysselsättningar och måste utföras under mycket svåra
förhållanden. Levnadskostnaderna fördyrades därför att arbetet vanligen försigginge
långt borta från ordinarie bostadsort. Utrustningen med kläder föranledde
stora extra kostnader, som andra grupper icke behövde vidkännas,
och kosthållet fördyrades icke bara därav att skogsarbetarna ofta måste leva
på matsäck utan också därav att skogsarbetarna borde äta mera än andra för
att stå ut med sitt tunga arbete. Det borde därför vara självklart, att skogsarbetarna
skulle ha rätt att från sin skattepliktiga inkomst göra sådana avdrag,
som motsvarade dessa extra kostnader. Därvidlag funnes emellertid
inga klara bestämmelser och den prövning, som verkställdes av lokala skattemyndigheter,
utfölle olika. I vissa län medgåves sådan avdragsrätt för gifta
skogsarbetare, inom andra län för alla skogsarbetare, men på många håll
medgåves icke några sådana avdrag. Begreppet »vanliga verksamhetsorten»
gåves för skogsarbetare vanligen betydelsen hela hemsocknen utan hänsynstagande
till att han inom detta område måste företaga resor på många mil
och vistas utom bostadsorten i veckotal. Därtill komme de ökade kostnader,
jämfört med andra grupper, som skogsarbetarn måste vidkännas på grund
av att skogsarbetet vore så krävande.
I en vid 1944 års riksdag väckt motion, II: 149, hemställdes, att ogifta
och ensamstående personer, som haft arbete borta från hemorten, måtte vid
taxeringen erhålla skäliga avdrag för de fördyrade omkostnader, som varit
förenade med inkomstens förvärvande.
1944 års bevillningsutskott anförde i sitt över motionen avgivna betänkande,
nr 19, bland annat följande:
»Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen göra gällande bestämmelser
om rätt till avdrag för ökade levnadskostnader icke någon åtskillnad
mellan gifta och ogifta skattskyldiga. En förutsättning för att sådant
avdrag skall kunna medgivas är dock, att en ökning av levnadskostnaderna
verkligen uppstått genom att den skattskyldige antagit arbete på annan ort.
I detta hänseende föreligger givetvis en skillnad mellan skattskyldiga med
eget hushåll och skattskyldiga, som icke ha eget hushåll. Att i praxis avdrag
för fördyrade levnadskostnader i regel icke medgives den sistnämnda
kategorien skattskyldiga beror därpå att för dessa skattskyldiga några väsentliga
merkostnader ej anses ha uppkommit till följd av arbetet utom hemorten.
Om i sådana fäll utredning förebringas om att kostnadsfördyring uppstått,
möter enligt gällande bestämmelser intet hinder för att avdrag för fördyrade
levnadskostnader medgives. Det i motionen berörda spörsmålet är sålunda
en ren tillämpningsfråga.»
I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av
1944 års riksdag utan åtgärd.
I anledning av nu förevarande motion har utskottet sökt vinna upplysning
angående i vilken utsträckning taxeringsmyndigheterna vanligen medgiva avdrag
för merkostnader beträffande skogsarbetare och andra arbetargrupper,
som i likhet med skogsarbetare ofta nödgas vistas å arbetsplatser belägna
på längre avstånd från hemmet. Efter förfrågningar under hand lia till utskottet
i förevarande avseende inkommit yttranden från landskamreraren i
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
3
Kristianstads län, t. f. landskamreraren i Värmlands län samt landskamrerama
i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län.
Landskamreraren i Kristianstads län bär uttalat, att avdrag för fördyrade
levnadskostnader på grund av längre bortovaro från hemmet icke kunde
sägas ha varit aktuellt inom länet. I utfärdade anvisningar till ledning vid
taxeringen hade intagits en bestämmelse om avdrag för fördyrade levnadskostnader
på grund av arbete å annan ort än bostadsorten med högst 2 kronor
per dag för familjeförsörjare. Avdrag för enbart matsäck hade dock icke
medgivits.
För egen del funne landskamreraren det riktigt, att gift skattskyldig vid
bortovaro från hemmet under längre tid i en följd än en vecka medgåves
avdrag för fördyrade levnadskostnader med därför i varje särskilt fall avvägt
belopp. Vad däremot anginge i motionen avsett särskilt avdrag för de
ökade kostnader, jämfört med andra grupper, som en skogsarbetare finge
vidkännas på grund av skogsarbetets krävande natur, förelåge icke skäl för
medgivande av dylikt avdrag inom länet.
T. f. landskamreraren i Värmlands län har uppgivit, att enligt prövningsnämndens
anvisningar avdrag för merkostnader till följd av arbete å annan
ort än bostadsorten medgåves endast örn utredning lämnades angående kostnadernas
art och storlek. I allmänhet medgåves icke sådant avdrag för ensamstående
personer (utan eget hushåll). Skogsarbetare och andra, vilkas arbete
fordrade särskilt kraftig kost och vilka rustade sig med matsäck för längre
tid i taget, kunde dock påräkna avdrag för fördyring av levnadskostnaderna
nied 4 kronor i veckan för försörjningspliktig och 2 kronor för ensamstående.
För personer, vilka vistades mycket på resor eller ofta bytte arbetsplats
och därför vore hänvisade till att intaga kost å matserveringar och
restauranger, borde den skattskyldige förebringa utredning rörande sina verkliga
utgifter.
Landskamreraren i Gävleborgs län har meddelat, att enligt prövningsnämndens
anvisningar erhölle gifta skogsarbetare (och likställda), vilka bott så
långt från arbetsplatsen, att de icke kunnat övernatta i hemmet, avdrag för
fördyrade levnadskostnader med 1 krona 40 öre per dag. Avdrag med ifrågavarande
belopp medgåves såväl för matsäck som då s. k. kocklag användes.
Ogift skogsarbetare finge ej avdrag för matsäck, under förutsättning att han
ej hade eget hushåll. Örn däremot ogift skogsarbetare hade hushållerska och
barn eller örn hans moder hushållade för honom, vore han i fråga om avdrag
för fördyrade levnadskostnader likställd med gift skogsarbetare. Både
gifta och ogifta finge däremot avdrag för resor, örn avståndet vore längre än
2 kilometer.
I Stockholm sysselsatta arbetare från Gävleborgs län medgåves avdrag för
fördyrade levnadskostnader under stockholmsvistelsen med 3 kronor per dag.
Denna avdragsrätt tillkomme gifta och med dem enligt ovan likställda ogifta
arbetare.
Landskamreraren i Västernorrlands län har anfört, att gifta skogsarbetare
(och likställda), vilka bott så långt från arbetsplatsen att de icke kunnat
övernatta i hemmet, erhölle avdrag för fördyrade levnadskostnader med l
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
krona för dag. Skogsarbetare, som icke haft eget hushåll, hade i regel icke
beviljats avdrag för fördyrade levnadskostnader. Någon gång hade dock så
skett, då vederbörande haft onormalt höga kostnader vid arbete å annan ort,
exempelvis då inackordering betalts å pensionat e. d. Avdrag hade däremot
icke ansetts kunna medgivas för klädslit eller matsäck eller behov av större
livsmedelsransoner, då kostnaderna härför ansetts hänförliga till icke avdragsgilla
levnadskostnader.
De extra kostnaderna för kost med hänsyn till skogsarbetets krävande natur
vöre enligt landskamrerarens mening hänförliga till icke avdragsgilla levnadskostnader.
Ändrade bestämmelser i detta hänseende torde knappast kunna
taga sikte på viss yrkesgrupp.
Landskamreraren i Jämtlands län har åberopat ett av taxeringsintendenten
i länet avgivet yttrande, varav framginge bland annat, att avdrag för fördyrade
levnadskostnader beträffande gifta arbetare (och med dem likställda arbetare
med eget hushåll) medgåves med 1 kr. å 1: 50 per dygn, samt att för
ogift arbetare, som vistats utom hemorten exempelvis för skogsarbete under
längre och kortare perioder, avdrag för fördyrade levnadskostnader i regel
ansetts icke böra ifrågakomma.
Landskamreraren i Norrbottens län har anfört, att därest icke särskilda
omständigheter förelåge avdrag beviljades med 2 kronor per dag för gift
skogsarbetares fördyrade kostutgifter vid bortovaro för skogsarbete å sådant
avstånd från hemmet att han där icke kunnat övernatta. Med gift skogsarbetare
likställdes ogift arbetare, som hade eget hushåll. För ogifta arbetare utan
eget hushåll medgåves icke avdrag. Vid beräkningen av kostavdraget hade
skälig hänsyn tagits till det förhållandet, att skogsarbetare på grund av skogsarbetets
natur krävde kraftig och närande kost. Däremot torde avdraget icke
inkludera någon gottgörelse för särskild med hänsyn till skogsarbetets art behövlig
utrustning. Därest yrkande örn sådant särskilt avdrag framställdes,
torde detsamma komma att förvägras. Utgift för arbetskläder vore nämligen
normalt levnadskostnader.
Enligt landskamrerarens åsikt vore några särbestämmelser i fråga om
skogsarbetares och med dem jämförliga arbetargruppers rätt till avdrag för
fördyrade levnadskostnader varken behövliga eller lämpliga. Anvisningarna
till 33 § kommunalskattelagen vore fullt klara beträffande denna avdragsrätt
och storleken av avdragen måste i princip vara beroende av omständigheterna
i de enskilda fallen. Ur praktisk synpunkt torde ett bestämt avdragsbelopp per
dag böra fastställas av vederbörande prövningsnämnd och enhetliga principer
härvidlag torde kunna åstadkommas genom att frågan diskuterades vid något
landskamrerarmöte.
I två till utskottet inkomna skrifter, den ena från Uddeholms distrikt av
svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet och den andra från Torneälvens
distrikt av samma förbund, har hemställts om bifall till motionen.
Utskottet. ] förevarande motion har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan
örn förslag till sådan ändring av gällande beskattningsregler, att skogsarbe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25.
5
tare och nied dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras rätt till avdrag för
vissa fördyrade levnadskostnader.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till
avdrag för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemmet varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet år 1944, då på hemställan av samma års
bevillningsutskott riksdagen avslog ett motionsvis framställt yrkande örn sådan
komplettering av bestämmelserna om denna avdragsrätt, att ensamstående
personer, som haft arbete å annan ort än hemorten, kunde erhålla skäliga
avdrag för fördyrade omkostnader. Utskottet framhöll därvid, att det i
motionen berörda spörsmålet vore en ren tillämpningsfråga.
Beträffande det i den nu föreliggande motionen framställda yrkandet, att
skogsarbetare och med dem likställda arbetargrupper borde genom förtydligande
av kommunalskattelagens avdragsbestämmelser medgivas en oomtvistlig
rätt till avdrag för ökade levnadskostnader, vill utskottet framhålla, att
skäliga avdragsbelopp i ifrågavarande hänseende givetvis böra medgivas vid
taxeringen.
Av till utskottet inkomna yttranden över motionen från landskamrerarna i
vissa län framgår, att anstalter vidtagits för att uppnå likformighet vid avdragsrättens
tillämpning inom vederbörande län genom angivande i prövningsnämndens
anvisningar bland annat av visst avdragsbelopp per dag vid
bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt arbete.
De avdragsnormer, som förordats av prövningsnämndema, utvisa emellertid,
att vissa ojämnheter de olika länen emellan föreligga.
Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att de föreliggande ojämnheterna
i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning detta kan ske.
Gällande bestämmelser inrymma otvivelaktigt möjlighet för taxeringsmyndigheterna
att medgiva skäliga avdrag beträffande i motionen berörda skattskyldiga.
Då dessa ojämnheter genom den förevarande motionen och detta
betänkande ånyo blivit påtalade, antager utskottet, att, på sätt landskamreraren
i Norrbottens län ifrågasatt, frågan om användande av mera enhetliga
normer i detta hänseende kommer att ägnas uppmärksamhet vid ett landskamrerarmöte.
Därvid förutsätter utskottet, att vid fastställande av mera enhetliga
avdragsnormer erforderligt utrymme lämnas för beaktande av föreliggande
lokala förhållanden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 27 av herr Holmberg m. fl. angående ändring
av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för
skogsarbetare m. fl till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 april 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkandet nr 26.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.