Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

1946-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:25, Betänkande i anledning av väckt motion angående ändring av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

1

Nr 25.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående

ändring av kommunalskattelagens bestämmelser

örn rätt för skogsarbetare m. fl. till avdrag för

vissa fördyrade levnadskostnader.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II: 27,

av herr Holmberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa örn proposition med förslag om sådan ändring

av kommunalskattelagens bestämmelser rörande avdrag från intäkt, att

skogsarbetare och med dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkrades skattefrihet

för sådana fördyrade levnadskostnader som i motionen angivits.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 33 § kommunalskattelagen må från intäkt av tjänst avdrag i regel

göras för samtliga utgifter, vilka äro att anse såsom kostnader för fullgörande

av tjänsten. I enlighet härmed får avdrag ske för bland annat kostnad

för resor i tjänsten. Innebörden av sistnämnda bestämmelse har närmare

utvecklats i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 33 § samma lag. Där

stadgas, att skattskyldig, som i sin tjänst verkställt resor utom den vanliga

verksamhetsorten, äger rätt till avdrag icke blott för kostnaden för själva

resan utan jämväl för den ökning i levnadskostnaden, som han kan ha fått

vidkännas på grund av vistelsen utom den vanliga verksamhetsorten. Därest

åter skattskyldig bosatt sig på annan ort än där han har tjänst eller anställning

eller antagit arbete å annan ort än där han är bosatt, har han visserligen

rätt till avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen

men däremot i regel icke till avdrag för ökade levnadskostnader. Avdrag

för ökade levnadskostnader medgives dock för det fall, att anställningen avser

endast en kortare tid eller skall bedrivas å flera olika platser eller

det av annan anledning icke skäligen kan ifrågasättas, att den skattskyldige

skall avflytta till den ort, där arbetet skall utföras.

I den föreliggande motionen har anförts bland annat, att statsmakterna

under de senaste åren vidtagit åtgärder av olika slag för att skaffa arbetskraft

till avverkningar och skogskörsler. Tillgången på arbetskraft i skogarna

berodde utan tvivel främst på vilka löner som betalades. Andra omständigheter

inverkade emellertid också. Skogsarbetet vore mycket tyngre

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 25 —27. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

än de flesta andra sysselsättningar och måste utföras under mycket svåra

förhållanden. Levnadskostnaderna fördyrades därför att arbetet vanligen försigginge

långt borta från ordinarie bostadsort. Utrustningen med kläder föranledde

stora extra kostnader, som andra grupper icke behövde vidkännas,

och kosthållet fördyrades icke bara därav att skogsarbetarna ofta måste leva

på matsäck utan också därav att skogsarbetarna borde äta mera än andra för

att stå ut med sitt tunga arbete. Det borde därför vara självklart, att skogsarbetarna

skulle ha rätt att från sin skattepliktiga inkomst göra sådana avdrag,

som motsvarade dessa extra kostnader. Därvidlag funnes emellertid

inga klara bestämmelser och den prövning, som verkställdes av lokala skattemyndigheter,

utfölle olika. I vissa län medgåves sådan avdragsrätt för gifta

skogsarbetare, inom andra län för alla skogsarbetare, men på många håll

medgåves icke några sådana avdrag. Begreppet »vanliga verksamhetsorten»

gåves för skogsarbetare vanligen betydelsen hela hemsocknen utan hänsynstagande

till att han inom detta område måste företaga resor på många mil

och vistas utom bostadsorten i veckotal. Därtill komme de ökade kostnader,

jämfört med andra grupper, som skogsarbetarn måste vidkännas på grund

av att skogsarbetet vore så krävande.

I en vid 1944 års riksdag väckt motion, II: 149, hemställdes, att ogifta

och ensamstående personer, som haft arbete borta från hemorten, måtte vid

taxeringen erhålla skäliga avdrag för de fördyrade omkostnader, som varit

förenade med inkomstens förvärvande.

1944 års bevillningsutskott anförde i sitt över motionen avgivna betänkande,

nr 19, bland annat följande:

»Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen göra gällande bestämmelser

om rätt till avdrag för ökade levnadskostnader icke någon åtskillnad

mellan gifta och ogifta skattskyldiga. En förutsättning för att sådant

avdrag skall kunna medgivas är dock, att en ökning av levnadskostnaderna

verkligen uppstått genom att den skattskyldige antagit arbete på annan ort.

I detta hänseende föreligger givetvis en skillnad mellan skattskyldiga med

eget hushåll och skattskyldiga, som icke ha eget hushåll. Att i praxis avdrag

för fördyrade levnadskostnader i regel icke medgives den sistnämnda

kategorien skattskyldiga beror därpå att för dessa skattskyldiga några väsentliga

merkostnader ej anses ha uppkommit till följd av arbetet utom hemorten.

Om i sådana fäll utredning förebringas om att kostnadsfördyring uppstått,

möter enligt gällande bestämmelser intet hinder för att avdrag för fördyrade

levnadskostnader medgives. Det i motionen berörda spörsmålet är sålunda

en ren tillämpningsfråga.»

I enlighet med utskottets hemställan lämnades ovannämnda motion av

1944 års riksdag utan åtgärd.

I anledning av nu förevarande motion har utskottet sökt vinna upplysning

angående i vilken utsträckning taxeringsmyndigheterna vanligen medgiva avdrag

för merkostnader beträffande skogsarbetare och andra arbetargrupper,

som i likhet med skogsarbetare ofta nödgas vistas å arbetsplatser belägna

på längre avstånd från hemmet. Efter förfrågningar under hand lia till utskottet

i förevarande avseende inkommit yttranden från landskamreraren i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

3

Kristianstads län, t. f. landskamreraren i Värmlands län samt landskamrerama

i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län.

Landskamreraren i Kristianstads län bär uttalat, att avdrag för fördyrade

levnadskostnader på grund av längre bortovaro från hemmet icke kunde

sägas ha varit aktuellt inom länet. I utfärdade anvisningar till ledning vid

taxeringen hade intagits en bestämmelse om avdrag för fördyrade levnadskostnader

på grund av arbete å annan ort än bostadsorten med högst 2 kronor

per dag för familjeförsörjare. Avdrag för enbart matsäck hade dock icke

medgivits.

För egen del funne landskamreraren det riktigt, att gift skattskyldig vid

bortovaro från hemmet under längre tid i en följd än en vecka medgåves

avdrag för fördyrade levnadskostnader med därför i varje särskilt fall avvägt

belopp. Vad däremot anginge i motionen avsett särskilt avdrag för de

ökade kostnader, jämfört med andra grupper, som en skogsarbetare finge

vidkännas på grund av skogsarbetets krävande natur, förelåge icke skäl för

medgivande av dylikt avdrag inom länet.

T. f. landskamreraren i Värmlands län har uppgivit, att enligt prövningsnämndens

anvisningar avdrag för merkostnader till följd av arbete å annan

ort än bostadsorten medgåves endast örn utredning lämnades angående kostnadernas

art och storlek. I allmänhet medgåves icke sådant avdrag för ensamstående

personer (utan eget hushåll). Skogsarbetare och andra, vilkas arbete

fordrade särskilt kraftig kost och vilka rustade sig med matsäck för längre

tid i taget, kunde dock påräkna avdrag för fördyring av levnadskostnaderna

nied 4 kronor i veckan för försörjningspliktig och 2 kronor för ensamstående.

För personer, vilka vistades mycket på resor eller ofta bytte arbetsplats

och därför vore hänvisade till att intaga kost å matserveringar och

restauranger, borde den skattskyldige förebringa utredning rörande sina verkliga

utgifter.

Landskamreraren i Gävleborgs län har meddelat, att enligt prövningsnämndens

anvisningar erhölle gifta skogsarbetare (och likställda), vilka bott så

långt från arbetsplatsen, att de icke kunnat övernatta i hemmet, avdrag för

fördyrade levnadskostnader med 1 krona 40 öre per dag. Avdrag med ifrågavarande

belopp medgåves såväl för matsäck som då s. k. kocklag användes.

Ogift skogsarbetare finge ej avdrag för matsäck, under förutsättning att han

ej hade eget hushåll. Örn däremot ogift skogsarbetare hade hushållerska och

barn eller örn hans moder hushållade för honom, vore han i fråga om avdrag

för fördyrade levnadskostnader likställd med gift skogsarbetare. Både

gifta och ogifta finge däremot avdrag för resor, örn avståndet vore längre än

2 kilometer.

I Stockholm sysselsatta arbetare från Gävleborgs län medgåves avdrag för

fördyrade levnadskostnader under stockholmsvistelsen med 3 kronor per dag.

Denna avdragsrätt tillkomme gifta och med dem enligt ovan likställda ogifta

arbetare.

Landskamreraren i Västernorrlands län har anfört, att gifta skogsarbetare

(och likställda), vilka bott så långt från arbetsplatsen att de icke kunnat

övernatta i hemmet, erhölle avdrag för fördyrade levnadskostnader med l

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

krona för dag. Skogsarbetare, som icke haft eget hushåll, hade i regel icke

beviljats avdrag för fördyrade levnadskostnader. Någon gång hade dock så

skett, då vederbörande haft onormalt höga kostnader vid arbete å annan ort,

exempelvis då inackordering betalts å pensionat e. d. Avdrag hade däremot

icke ansetts kunna medgivas för klädslit eller matsäck eller behov av större

livsmedelsransoner, då kostnaderna härför ansetts hänförliga till icke avdragsgilla

levnadskostnader.

De extra kostnaderna för kost med hänsyn till skogsarbetets krävande natur

vöre enligt landskamrerarens mening hänförliga till icke avdragsgilla levnadskostnader.

Ändrade bestämmelser i detta hänseende torde knappast kunna

taga sikte på viss yrkesgrupp.

Landskamreraren i Jämtlands län har åberopat ett av taxeringsintendenten

i länet avgivet yttrande, varav framginge bland annat, att avdrag för fördyrade

levnadskostnader beträffande gifta arbetare (och med dem likställda arbetare

med eget hushåll) medgåves med 1 kr. å 1: 50 per dygn, samt att för

ogift arbetare, som vistats utom hemorten exempelvis för skogsarbete under

längre och kortare perioder, avdrag för fördyrade levnadskostnader i regel

ansetts icke böra ifrågakomma.

Landskamreraren i Norrbottens län har anfört, att därest icke särskilda

omständigheter förelåge avdrag beviljades med 2 kronor per dag för gift

skogsarbetares fördyrade kostutgifter vid bortovaro för skogsarbete å sådant

avstånd från hemmet att han där icke kunnat övernatta. Med gift skogsarbetare

likställdes ogift arbetare, som hade eget hushåll. För ogifta arbetare utan

eget hushåll medgåves icke avdrag. Vid beräkningen av kostavdraget hade

skälig hänsyn tagits till det förhållandet, att skogsarbetare på grund av skogsarbetets

natur krävde kraftig och närande kost. Däremot torde avdraget icke

inkludera någon gottgörelse för särskild med hänsyn till skogsarbetets art behövlig

utrustning. Därest yrkande örn sådant särskilt avdrag framställdes,

torde detsamma komma att förvägras. Utgift för arbetskläder vore nämligen

normalt levnadskostnader.

Enligt landskamrerarens åsikt vore några särbestämmelser i fråga om

skogsarbetares och med dem jämförliga arbetargruppers rätt till avdrag för

fördyrade levnadskostnader varken behövliga eller lämpliga. Anvisningarna

till 33 § kommunalskattelagen vore fullt klara beträffande denna avdragsrätt

och storleken av avdragen måste i princip vara beroende av omständigheterna

i de enskilda fallen. Ur praktisk synpunkt torde ett bestämt avdragsbelopp per

dag böra fastställas av vederbörande prövningsnämnd och enhetliga principer

härvidlag torde kunna åstadkommas genom att frågan diskuterades vid något

landskamrerarmöte.

I två till utskottet inkomna skrifter, den ena från Uddeholms distrikt av

svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet och den andra från Torneälvens

distrikt av samma förbund, har hemställts om bifall till motionen.

Utskottet. ] förevarande motion har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan

örn förslag till sådan ändring av gällande beskattningsregler, att skogsarbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25.

5

tare och nied dem jämförliga arbetargrupper tillförsäkras rätt till avdrag för

vissa fördyrade levnadskostnader.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt till

avdrag för fördyrade levnadskostnader vid vistelse utom hemmet varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet år 1944, då på hemställan av samma års

bevillningsutskott riksdagen avslog ett motionsvis framställt yrkande örn sådan

komplettering av bestämmelserna om denna avdragsrätt, att ensamstående

personer, som haft arbete å annan ort än hemorten, kunde erhålla skäliga

avdrag för fördyrade omkostnader. Utskottet framhöll därvid, att det i

motionen berörda spörsmålet vore en ren tillämpningsfråga.

Beträffande det i den nu föreliggande motionen framställda yrkandet, att

skogsarbetare och med dem likställda arbetargrupper borde genom förtydligande

av kommunalskattelagens avdragsbestämmelser medgivas en oomtvistlig

rätt till avdrag för ökade levnadskostnader, vill utskottet framhålla, att

skäliga avdragsbelopp i ifrågavarande hänseende givetvis böra medgivas vid

taxeringen.

Av till utskottet inkomna yttranden över motionen från landskamrerarna i

vissa län framgår, att anstalter vidtagits för att uppnå likformighet vid avdragsrättens

tillämpning inom vederbörande län genom angivande i prövningsnämndens

anvisningar bland annat av visst avdragsbelopp per dag vid

bortovaro från hemmet till följd av skogsarbete och därmed jämförligt arbete.

De avdragsnormer, som förordats av prövningsnämndema, utvisa emellertid,

att vissa ojämnheter de olika länen emellan föreligga.

Enligt utskottets uppfattning är det önskvärt, att de föreliggande ojämnheterna

i fråga om avdragsrätten elimineras i den utsträckning detta kan ske.

Gällande bestämmelser inrymma otvivelaktigt möjlighet för taxeringsmyndigheterna

att medgiva skäliga avdrag beträffande i motionen berörda skattskyldiga.

Då dessa ojämnheter genom den förevarande motionen och detta

betänkande ånyo blivit påtalade, antager utskottet, att, på sätt landskamreraren

i Norrbottens län ifrågasatt, frågan om användande av mera enhetliga

normer i detta hänseende kommer att ägnas uppmärksamhet vid ett landskamrerarmöte.

Därvid förutsätter utskottet, att vid fastställande av mera enhetliga

avdragsnormer erforderligt utrymme lämnas för beaktande av föreliggande

lokala förhållanden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 27 av herr Holmberg m. fl. angående ändring

av kommunalskattelagens bestämmelser örn rätt för

skogsarbetare m. fl till avdrag för vissa fördyrade levnadskostnader

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 26.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.