Betänkande i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.
1946-04-04 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.
Dokumentets text
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
Sr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om hävande eller begränsning av den för staten gällande
skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 210 av
herr Velander m. fl. och II: 341 av herr Skantze, har hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville efter
den utredning, som må finnas påkallad, för riksdagen snarast möjligt framlägga
förslag om hävande resp. begränsning av den skattefrihet i fråga örn
kommunal fastighetsskatt, som nu är för staten gällande».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 210.
Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantagas från skatteplikt till
fastighetsskatt bl. a.: under punkten a) nationalparker och såsom naturminnesmärken
fridlysta områden, under punkten b) staten samt kommun eller
annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser, under
punkten c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den
mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som
en fristående industriell anläggning, under punkten d) statens samt kommuns
eller annan menighets byggnader för allmän styrelse eller förvaltning
ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård, barnavård,
sundhetsvård, religionsvård eller undervisning, under punkten f) regementens,
officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda
byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes, samt under
punkten i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda
byggnader. Därest under punkterna d), f) och i) angiven fastighet
jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot
vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot
svarande del av fastighetens värde. Jämlikt ovannämnda författningsrum
äro vidare vissa privaträttsliga juridiska personer tillhöriga fastigheter undantagna
från skatteplikt till fastighetsskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 27. “
I 5 § 2 morn. samma lag stadgas, att skatteplikt ej heller föreligger för
kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för
allmän trafik, så ock för allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda
kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara behov avsedda
byggnader, anläggningar och markområden.
1944 års skattesakkunniga ha i ett den 31 maj 1945 avgivet betänkande
med förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens
område (SOU 1945: 35) föreslagit viss begränsning av den kommun
eller annan menighet enligt 5 § 1 mom. medgivna skattefriheten till
fastighetsskatt. Enligt de sakkunnigas förslag skall nämligen i nämnda författningsrum
intagas ett stadgande av följande lydelse: »Tillhör sådan allmän
plats, begravningsplats eller byggnad, varom i b) eller d) sägs, kommun,
församling, skoldistrikt eller fattigvårdssamhälle och är densamma
belägen utanför området för kommun, varmed den menighet, som äger fastigheten,
sammanfaller eller vari den helt eller delvis ingår, skall dock dylik
fastighet vara underkastad skatteplikt.»
Något förslag till begränsning av den staten medgivna skattefriheten till
fastighetsskatt framlades icke av de sakkunniga. Emellertid framställde de
sakkunniga ur principiell synpunkt vissa invändningar mot denna skattefrihet.
Härom anfördes i de sakkunnigas betänkande bl. a. följande:
»De sakkunniga anse för sin del, att stor varsamhet bör iakttagas vid bestämmande
av gränserna för skattefrihet på kommunalbeskattningens område.
Varje frikallelse från kommunalskatt innebär, att de återstående skattskyldiga
inom kommunen direkt få på sig överflyttad de frikallades andel
i skattebördan. Samhällsverksamhetens starka utökning har gjort verkningarna
av den nu gällande skattefriheten allt kännbarare, i det att statens,
landstingens och kommunernas fastighetsinnehav blivit allt större och det
kommunala skattetrycket samtidigt stigit. Även för framtiden kan en fortsatt
utveckling i denna riktning förutses.
Ehuru de sakkunniga funnit statens nuvarande skattefrihet vid den kommunala
fastighetsbeskattningen kunna bliva föremål för invändningar ur
principiell synpunkt och med hänsyn till sin omfattning giva anledning till
en förnyad prövning, hava de sakkunniga icke ansett sig böra upptaga frågan
örn statens kommunala skattskyldighet för fastighet till behandling. Detta
faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag och skulle även kräva en allmän
omprövning av statens skattskyldighet till kommunal inkomstskatt, som
det heller icke tillkommer de sakkunniga att verkställa. De sakkunniga lämna
därför frågan örn skatteplikt till kommunal fastighetsskatt för statens fastigheter
åsido och inskränka sig till att överväga motsvarande spörsmål beträffande
kommuners och umira menigheters fastigheter. Härvid bör emellertid
viss hänsyn tagas till den för staten gällande ordningen och därmed sammanhängande
förhållanden.»
I de ifrågavarande motionerna har erinrats örn de av 1944 års skattesakkunniga
framställda erinringarna mot de gällande bestämmelserna beträffande
skattefriheten för staten till fastighetsskatt. Motionärerna lia i anslutning
härtill framhållit, att den huvudsakliga grunden leir den nuvarande skattefri
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 25— 27. 2
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
Utskottet.
heten för vissa staten tillhöriga fastigheter varit, att de kommuner, dit
statliga verk och inrättningar förlagts, därigenom ansetts erhålla förmåner,
som i allmänhet varit större än de ifrågavarande skattelättnaderna.
Förmånerna hade i allmänhet bestått dels däri att en ökning
av kommunernas skatteunderlag ägt rum, i det att kommunerna fått tillgodogöra
sig skatt å de anställdas inkomster, samtidigt som en ökning
av omsättningen i orten kommit till stånd, dels ock däri att de berörda kommunernas
medlemmar haft omedelbar tillgång till de anstalter, varom varit
fråga. Detta betraktelsesätt uppbures emellertid av synpunkter, som principiellt
sett saknade varje betydelse för frågan om beskattningens ordnande.
Fastighetsbeskattningen hade ursprungligen grundats på den s. k. intresseprincipen.
Vare sig man ville tolka denna princip sålunda, att fastigheterna
ansåges ha ett större intresse av kommunernas anordningar än andra skatteobjekt
eller man ansåge, alt det eljest rådde en större intressegemenskap mellan
kommunen och fastigheterna än mellan kommunen och övriga skatteobjekt,
måste »intresset» vara oberoende av vilka som vore ägare till fastigheterna.
Med det nuvarande fastighetsskattesystemet hade vidare avsetts, att fastighet
skulle garantera kommunen ett visst skatteunderlag, oberoende av örn den
i det aktuella fallet lämnade avkastning eller ej. Det måste därför innebära ett
direkt avsteg från principerna för detta system att låta skattesubjektets art
bliva bestämmande för örn skatt skulle utgå eller icke. Någon reell grund för
att staten skulle i beskattningshänseende behandlas annorlunda än enskilda
personer och företag torde icke föreligga.
Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen åtnjutes skattefrihet lill fastighetsskatt
bl. a. för
nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden,
staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser
ävensom begravningsplatser,
staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för
sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående
industriell anläggning,
statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse
eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet,
fattigvård, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning,
regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda
byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes, samt
post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.
Beträffande vissa fastigheter av ovan angivet slag föreligger dock skatteplikt,
örn och i den mån fastigheten jämväl användes för industriellt eller
därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande.
Jämlikt 5 § 2 mom. samma lag föreligger ej heller skatteplikt för bl. a.
kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten
för allmän trafik.
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
11
I ett av 1944 års skattesakkunniga under år 1945 avgivet betänkande med
förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens
område har föreslagits viss begränsning av den kommun, församling, skoldistrikt
eller fattigvårdssamhälle enligt 5 § 1 mom. medgivna skattefriheten
till fastighetsskatt i så måtto, att allmän plats, begravningsplats eller byggnad,
som tillhör sådan menighet och som är belägen utanför området för vederbörande
kommun, skall vara underkastad skatteplikt.
Under erinran örn vad i nämnda betänkande sålunda föreslagits har i ifrågavarande
motioner yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag
angående hävande resp. begränsning av den staten nu medgivna skattefriheten
till fastighetsskatt.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att den staten, kommuner eller
andra menigheter samt vissa privaträttsliga juridiska personer nu medgivna
skattefriheten till fastighetsskatt endast gäller beträffande sådana fastigheter,
som användas för visst allmännyttigt ändamål. Såsom den väsentliga grunden
för skattefriheten för de staten tillhöriga fastigheterna har anförts, att kommunernas
utgifter för dessa fastigheter uppvägas av den särskilda nytta kommunerna
ha av den i anknytning till fastigheterna bedrivna statliga verksamheten.
Denna nytta har, såsom motionärerna yttrat, ansetts bestå dels
däri att den statliga verksamheten i och för sig är till förmån för vederbörande
kommuns medlemmar och dels däri att den tillför kommunen ökat skatteunderlag,
framför allt genom den i verksamheten anställda personalens löneinkomster
men även genom ökad omsättning inom kommunen. Till den verksamhet
i anknytning till statens fastigheter, som är av allmänt intresse, ha
kommunerna därför ansetts böra bidraga genom avstående av fastighetsskatten.
Mot statens nuvarande skattefrihet till fastighetsskatt lia 1944 års skattesakkunniga
i samband med framläggandet av ovannämnda förslag framställt
invändningar ur principiell synpunkt. Därvid har framhållits bl. a., att, därest
det förhållandet att staten för allmänna ändamål disponerade en fastighet i
en kommun icke indirekt genom anställdas inkomster o. dyl. föranledde en
lika stor ökning av kommunens skatteunderlag som det skatteunderlag, vilket
bortfölle på grund av statens skattefrihet för fastigheten, uttoges ett visst
skattebelopp hos kommunens medlemmar efter kommunalskattens proportionella
norm i stället för hos de skattskyldiga i hela landet efter den statliga
beskattningens grunder. Kommunens medlemmar finge i ett sådant fall
lämna ett särskilt bidrag i kommunalskattens form till den statliga verksamheten
utöver vad som ålåge dem i egenskap av statsmedlemmar. Statens skattefrihet
till fastighetsskatt vore även ägnad att åstadkomma ojämnheter i
kommunernas tillgång på skatteunderlag. Olägenheter kunde därigenom uppstå
särskilt i fall, då denna skattefrihet föranledde väsentliga minskningar i
mindre bärkraftiga kommuners skatteunderlag.
I de invändningar, som av skattesakkunniga sålunda framställts mot statens
skattefrihet till fastighetsskatt, kan utskottet för egen del instämma. Utskottet
ifrågasätter även i likhet med de sakkunniga, huruvida det till stöd
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 27.
för skattefriheten åberopade skälet att den å fastigheterna bedrivna statliga
verksamheten vore till nytta för vederbörande kommun kan anses vara en rationell
grund för skattefriheten.
Utskottet är dock i nuvarande läge icke berett att uttala någon uppfattning
beträffande frågan, huruvida en begränsning av statens skattefrihet till fastighetsskatt
bör äga rum eller ej.
Såsom kammarrätten i avgivet remissyttrande över skattesakkunnigas förslag
framhållit äger emellertid denna fråga samband med spörsmålet om
skattefrihet till fastighetsskatt för kommuner och andra menigheter. Grunden
för undantagande från skatteplikt är i båda fallen densamma, nämligen att
fastigheterna användas för vissa allmännyttiga ändamål. Då frågan om begränsning
av den kommuner och andra menigheter tillkommande skattefriheten
till fastighetsskatt varit föremål för utredning, finner utskottet, att jämväl
statens skattefrihet i detta hänseende bör tagas under omprövning samt
att denna omprövning bör omfatta även de privaträttsliga juridiska personernas
skattefrihet till fastighetsskatt.
Då utskottet, såsom ovan nämnts, icke ansett sig kunna taga ställning till
frågan, huruvida en begränsning av den nuvarande skattefriheten till fastighetsskatt
bör äga rum eller ej, finner utskottet den nu ifrågasatta utredningen
böra vara förutsättningslös. Utskottet utgår härvid ifrån att de i motionerna
anförda synpunkterna komma att tagas under övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
I: 210 av herr Velander m. fl. och II: 341 av herr
Skantze örn hävande eller begränsning av den för staten gällande
skattefriheten i fråga om kommunal fastighetsskatt i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa utredning rörande den i motionerna berörda frågan
och därvid beakta vad utskottet ovan anfört samt för riksdagen
framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.
Stockholm den 4 april 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande: se under betänkandet nr 26.
467597. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:163 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsska a1 i texten