Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.

1946-04-04 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:27, Betänkande i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

Sr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om hävande eller begränsning av den för staten gällande

skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsskatt.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, I: 210 av

herr Velander m. fl. och II: 341 av herr Skantze, har hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville efter

den utredning, som må finnas påkallad, för riksdagen snarast möjligt framlägga

förslag om hävande resp. begränsning av den skattefrihet i fråga örn

kommunal fastighetsskatt, som nu är för staten gällande».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 210.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantagas från skatteplikt till

fastighetsskatt bl. a.: under punkten a) nationalparker och såsom naturminnesmärken

fridlysta områden, under punkten b) staten samt kommun eller

annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser, under

punkten c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den

mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som

en fristående industriell anläggning, under punkten d) statens samt kommuns

eller annan menighets byggnader för allmän styrelse eller förvaltning

ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, fattigvård, barnavård,

sundhetsvård, religionsvård eller undervisning, under punkten f) regementens,

officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda

byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes, samt under

punkten i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda

byggnader. Därest under punkterna d), f) och i) angiven fastighet

jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot

vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot

svarande del av fastighetens värde. Jämlikt ovannämnda författningsrum

äro vidare vissa privaträttsliga juridiska personer tillhöriga fastigheter undantagna

från skatteplikt till fastighetsskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27. “

I 5 § 2 morn. samma lag stadgas, att skatteplikt ej heller föreligger för

kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för

allmän trafik, så ock för allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda

kommunikationsanstalter hörande, för driftens omedelbara behov avsedda

byggnader, anläggningar och markområden.

1944 års skattesakkunniga ha i ett den 31 maj 1945 avgivet betänkande

med förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens

område (SOU 1945: 35) föreslagit viss begränsning av den kommun

eller annan menighet enligt 5 § 1 mom. medgivna skattefriheten till

fastighetsskatt. Enligt de sakkunnigas förslag skall nämligen i nämnda författningsrum

intagas ett stadgande av följande lydelse: »Tillhör sådan allmän

plats, begravningsplats eller byggnad, varom i b) eller d) sägs, kommun,

församling, skoldistrikt eller fattigvårdssamhälle och är densamma

belägen utanför området för kommun, varmed den menighet, som äger fastigheten,

sammanfaller eller vari den helt eller delvis ingår, skall dock dylik

fastighet vara underkastad skatteplikt.»

Något förslag till begränsning av den staten medgivna skattefriheten till

fastighetsskatt framlades icke av de sakkunniga. Emellertid framställde de

sakkunniga ur principiell synpunkt vissa invändningar mot denna skattefrihet.

Härom anfördes i de sakkunnigas betänkande bl. a. följande:

»De sakkunniga anse för sin del, att stor varsamhet bör iakttagas vid bestämmande

av gränserna för skattefrihet på kommunalbeskattningens område.

Varje frikallelse från kommunalskatt innebär, att de återstående skattskyldiga

inom kommunen direkt få på sig överflyttad de frikallades andel

i skattebördan. Samhällsverksamhetens starka utökning har gjort verkningarna

av den nu gällande skattefriheten allt kännbarare, i det att statens,

landstingens och kommunernas fastighetsinnehav blivit allt större och det

kommunala skattetrycket samtidigt stigit. Även för framtiden kan en fortsatt

utveckling i denna riktning förutses.

Ehuru de sakkunniga funnit statens nuvarande skattefrihet vid den kommunala

fastighetsbeskattningen kunna bliva föremål för invändningar ur

principiell synpunkt och med hänsyn till sin omfattning giva anledning till

en förnyad prövning, hava de sakkunniga icke ansett sig böra upptaga frågan

örn statens kommunala skattskyldighet för fastighet till behandling. Detta

faller utom ramen för de sakkunnigas uppdrag och skulle även kräva en allmän

omprövning av statens skattskyldighet till kommunal inkomstskatt, som

det heller icke tillkommer de sakkunniga att verkställa. De sakkunniga lämna

därför frågan örn skatteplikt till kommunal fastighetsskatt för statens fastigheter

åsido och inskränka sig till att överväga motsvarande spörsmål beträffande

kommuners och umira menigheters fastigheter. Härvid bör emellertid

viss hänsyn tagas till den för staten gällande ordningen och därmed sammanhängande

förhållanden.»

I de ifrågavarande motionerna har erinrats örn de av 1944 års skattesakkunniga

framställda erinringarna mot de gällande bestämmelserna beträffande

skattefriheten för staten till fastighetsskatt. Motionärerna lia i anslutning

härtill framhållit, att den huvudsakliga grunden leir den nuvarande skattefri
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 25— 27. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

Utskottet.

heten för vissa staten tillhöriga fastigheter varit, att de kommuner, dit

statliga verk och inrättningar förlagts, därigenom ansetts erhålla förmåner,

som i allmänhet varit större än de ifrågavarande skattelättnaderna.

Förmånerna hade i allmänhet bestått dels däri att en ökning

av kommunernas skatteunderlag ägt rum, i det att kommunerna fått tillgodogöra

sig skatt å de anställdas inkomster, samtidigt som en ökning

av omsättningen i orten kommit till stånd, dels ock däri att de berörda kommunernas

medlemmar haft omedelbar tillgång till de anstalter, varom varit

fråga. Detta betraktelsesätt uppbures emellertid av synpunkter, som principiellt

sett saknade varje betydelse för frågan om beskattningens ordnande.

Fastighetsbeskattningen hade ursprungligen grundats på den s. k. intresseprincipen.

Vare sig man ville tolka denna princip sålunda, att fastigheterna

ansåges ha ett större intresse av kommunernas anordningar än andra skatteobjekt

eller man ansåge, alt det eljest rådde en större intressegemenskap mellan

kommunen och fastigheterna än mellan kommunen och övriga skatteobjekt,

måste »intresset» vara oberoende av vilka som vore ägare till fastigheterna.

Med det nuvarande fastighetsskattesystemet hade vidare avsetts, att fastighet

skulle garantera kommunen ett visst skatteunderlag, oberoende av örn den

i det aktuella fallet lämnade avkastning eller ej. Det måste därför innebära ett

direkt avsteg från principerna för detta system att låta skattesubjektets art

bliva bestämmande för örn skatt skulle utgå eller icke. Någon reell grund för

att staten skulle i beskattningshänseende behandlas annorlunda än enskilda

personer och företag torde icke föreligga.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen åtnjutes skattefrihet lill fastighetsskatt

bl. a. för

nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden,

staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser

ävensom begravningsplatser,

staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för

sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående

industriell anläggning,

statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse

eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet,

fattigvård, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning,

regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda

byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes, samt

post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.

Beträffande vissa fastigheter av ovan angivet slag föreligger dock skatteplikt,

örn och i den mån fastigheten jämväl användes för industriellt eller

därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande.

Jämlikt 5 § 2 mom. samma lag föreligger ej heller skatteplikt för bl. a.

kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten

för allmän trafik.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

11

I ett av 1944 års skattesakkunniga under år 1945 avgivet betänkande med

förslag angående vissa spörsmål på den allmänna kommunalbeskattningens

område har föreslagits viss begränsning av den kommun, församling, skoldistrikt

eller fattigvårdssamhälle enligt 5 § 1 mom. medgivna skattefriheten

till fastighetsskatt i så måtto, att allmän plats, begravningsplats eller byggnad,

som tillhör sådan menighet och som är belägen utanför området för vederbörande

kommun, skall vara underkastad skatteplikt.

Under erinran örn vad i nämnda betänkande sålunda föreslagits har i ifrågavarande

motioner yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag

angående hävande resp. begränsning av den staten nu medgivna skattefriheten

till fastighetsskatt.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att den staten, kommuner eller

andra menigheter samt vissa privaträttsliga juridiska personer nu medgivna

skattefriheten till fastighetsskatt endast gäller beträffande sådana fastigheter,

som användas för visst allmännyttigt ändamål. Såsom den väsentliga grunden

för skattefriheten för de staten tillhöriga fastigheterna har anförts, att kommunernas

utgifter för dessa fastigheter uppvägas av den särskilda nytta kommunerna

ha av den i anknytning till fastigheterna bedrivna statliga verksamheten.

Denna nytta har, såsom motionärerna yttrat, ansetts bestå dels

däri att den statliga verksamheten i och för sig är till förmån för vederbörande

kommuns medlemmar och dels däri att den tillför kommunen ökat skatteunderlag,

framför allt genom den i verksamheten anställda personalens löneinkomster

men även genom ökad omsättning inom kommunen. Till den verksamhet

i anknytning till statens fastigheter, som är av allmänt intresse, ha

kommunerna därför ansetts böra bidraga genom avstående av fastighetsskatten.

Mot statens nuvarande skattefrihet till fastighetsskatt lia 1944 års skattesakkunniga

i samband med framläggandet av ovannämnda förslag framställt

invändningar ur principiell synpunkt. Därvid har framhållits bl. a., att, därest

det förhållandet att staten för allmänna ändamål disponerade en fastighet i

en kommun icke indirekt genom anställdas inkomster o. dyl. föranledde en

lika stor ökning av kommunens skatteunderlag som det skatteunderlag, vilket

bortfölle på grund av statens skattefrihet för fastigheten, uttoges ett visst

skattebelopp hos kommunens medlemmar efter kommunalskattens proportionella

norm i stället för hos de skattskyldiga i hela landet efter den statliga

beskattningens grunder. Kommunens medlemmar finge i ett sådant fall

lämna ett särskilt bidrag i kommunalskattens form till den statliga verksamheten

utöver vad som ålåge dem i egenskap av statsmedlemmar. Statens skattefrihet

till fastighetsskatt vore även ägnad att åstadkomma ojämnheter i

kommunernas tillgång på skatteunderlag. Olägenheter kunde därigenom uppstå

särskilt i fall, då denna skattefrihet föranledde väsentliga minskningar i

mindre bärkraftiga kommuners skatteunderlag.

I de invändningar, som av skattesakkunniga sålunda framställts mot statens

skattefrihet till fastighetsskatt, kan utskottet för egen del instämma. Utskottet

ifrågasätter även i likhet med de sakkunniga, huruvida det till stöd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 27.

för skattefriheten åberopade skälet att den å fastigheterna bedrivna statliga

verksamheten vore till nytta för vederbörande kommun kan anses vara en rationell

grund för skattefriheten.

Utskottet är dock i nuvarande läge icke berett att uttala någon uppfattning

beträffande frågan, huruvida en begränsning av statens skattefrihet till fastighetsskatt

bör äga rum eller ej.

Såsom kammarrätten i avgivet remissyttrande över skattesakkunnigas förslag

framhållit äger emellertid denna fråga samband med spörsmålet om

skattefrihet till fastighetsskatt för kommuner och andra menigheter. Grunden

för undantagande från skatteplikt är i båda fallen densamma, nämligen att

fastigheterna användas för vissa allmännyttiga ändamål. Då frågan om begränsning

av den kommuner och andra menigheter tillkommande skattefriheten

till fastighetsskatt varit föremål för utredning, finner utskottet, att jämväl

statens skattefrihet i detta hänseende bör tagas under omprövning samt

att denna omprövning bör omfatta även de privaträttsliga juridiska personernas

skattefrihet till fastighetsskatt.

Då utskottet, såsom ovan nämnts, icke ansett sig kunna taga ställning till

frågan, huruvida en begränsning av den nuvarande skattefriheten till fastighetsskatt

bör äga rum eller ej, finner utskottet den nu ifrågasatta utredningen

böra vara förutsättningslös. Utskottet utgår härvid ifrån att de i motionerna

anförda synpunkterna komma att tagas under övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna

I: 210 av herr Velander m. fl. och II: 341 av herr

Skantze örn hävande eller begränsning av den för staten gällande

skattefriheten i fråga om kommunal fastighetsskatt i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning rörande den i motionerna berörda frågan

och därvid beakta vad utskottet ovan anfört samt för riksdagen

framlägga de förslag, som må av utredningen föranledas.

Stockholm den 4 april 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkandet nr 26.

467597. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:163 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om hävande eller begränsning av den för staten gällande skattefriheten i fråga örn kommunal fastighetsska a1 i texten