Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i och en allmän översyn av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

1946-05-03 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:29, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring i och en allmän översyn av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring i och en allmän översyn av förordningen

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter.

(lia avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 211 av herr Velander och II: 337 av herr Fagerholm har hemställts,

att riksdagen måtte besluta dels en höjning av den i 4 § 2 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter stadgade skatteprocenten från nuvarande 10 till 20

procent, dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj :l anhålla om en allmän översyn

av nämnda förordning i dess helhet.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen 1:211.

I förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter meddelas bestämmelser örn bevillningsavgift

för rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar, örn bevillningsavgift

av vissa handlande och handelsexpeditör samt om bevillningsavgift

för vissa offentliga föreställningar. Sistnämnda båda slag av

bevillningsavgifter avse utlänningar och i utlandet bosatta svenska undersåtar.

Beträffande bevillningsavgift för vissa offentliga föreställningar stadgas

i 4 § nämnda förordning. Enligt detta författningsrum upptages bl. a. avgift

(s. k. artistskatt) av utlänningar och i utlandet bosatta svenska undersåtar,

vilka giva offentliga föreställningar eller tillställningar (4 § 1 mom.) eller

medverka vid offentliga föreställningar eller vissa slag av offentliga tillställningar

(4 § 2 morn.). Avgiften utgår för den som giver dylik föreställning

eller tillställning med 5 procent av bruttoinkomsten och för den som medverkar

vid föreställning eller tillställning av angivet slag med 10 procent av

den inkomst, som på grund av hans medverkan tillfaller honom. Utlännings

eller utomlands bosatt svensk undersåtes rätt att giva eller medverka vid

offentlig föreställning eller tillställning är beroende av myndighets tillstånd.

För tillstånd erfordras att säkerhet ställes för utgående bevillningsavgift eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29. J

ock att denna erlägges i förskott. Av ifrågavarande bevillningsavgifter tillfalla

fyra tiondelar kronan och sex tiondelar den kommun, inom vilken föreställningen

eller tillställningen givits. För inkomst från föreställning eller

tillställning, för vilken bevillningsavgift skall utgöras, föreligger ej skattskyldighet

enligt kommunalskattelagen (54 §) och ej heller enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (7 §).

I propositionen nr 61 till 1908 års riksdag, vilken låg till grund för ifrågavarande

författningsbestämmelser, anförde departementschefen hl. a., att lagstiftningen

borde anordnas så att, på samma gång väsentligare hinder ej

lades för den högre konstens utövare, utländska artister drabbades av en

beskattning, som stöde i möjligaste rättvisa förhållande till den uppburna

inkomsten samt tillika vore satt åtminstone tillräckligt hög för att i sådant

avseende ställa dem i jämbredd med inhemska konstutövare.

Ifrågavarande bestämmelser om bevillningsavgift gälla icke för bär i riket

bosatt utlänning, som i vederbörlig ordning förvärvat lika rätt med härstädes

bosatt svensk undersåte till sådant offentligt uppträdande, lör vilket artistskatt

enligt vad ovan sagts utgår. För att förvärva sådan rätt måste utlänning

hos myndighet i den ort, där han är bosatt, ställa säkerhet tor utskylder

till stat och kommun under tre år. Där så sker, beskattas utlänning

för inkomst av offentlig föreställning eller tillställning på samma sätt som

här i riket bosatt svensk undersåte. Bestämmelser härom infördes år 1913.

I proposition nr 286 till 1913 års riksdag anförde departementschefen som

skäl härför, att ett lands bofasta invånare borde, oavsett deras statliga medborgarskap,

med avseende å beskattningen av deras yrkesutövning i allmänhet

vara likställda och att artistskatten medförde olikställighet i flera avseenden,

bl. a. sannolikt därutinnan att den i stort sett drabbade tyngre än

den vanliga beskattningen.

I motioner vid 1925 och 1931 års riksdagar framställdes förslag örn höjning

av den i 4 § 2 mom. av 1908 års förordning stadgade bevillningsavgiften

från 10 till 20 procent. Motionerna avstyrktes emellertid av vederbörande

bevillningsutskott och föranledde icke någon riksdagens åtgärd.

1925 års bevillningsutskott yttrade i sitt i frågan avgivna betänkande, nr

29, bland annat följande. Enligt utskottets mening borde syftet med artistskatten

alltjämt anses vara att åstadkomma en skattetunga, som så nära

som möjligt motsvarade den vilken åvilade motsvarande svenska yrkesutövare.

Från denna synpunkt och med hänsyn till den ökning den allmänna

inkomstbeskattningen undergått sedan år 1908, då skatteprocenten tor artistskatten

fastställdes, förefölle det icke osannolikt, alt någon höjning av nämnda

skatteprocent kunde dåmera vara påkallad. Det hade emellertid synts utskottet

uppenbart, att en dylik höjning förutsatte en utredning, vid vilken

icke blott borde beaktas ovanberörda avvägningssynpunkt utan hänsyn också

måste tagas till motsvarande beskattning i främmande länder.

1931 års bevillningsutskott framhöll i sitt i frågan avgivna betänkande, nr

13, bland annat, att frågan, huruvida den nuvarande skatteprocenten vore

lämpligt avvägd, givetvis icke vore möjlig att avgöra utan särskild under
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

sökning, men syntes det utskottet, som om i varje fall någon mera väsentlig

höjning knappast skulle kunna vidtagas utan åsidosättande av den åsyftade

jämställdheten mellan svenska och utländska artister. Spörsmålet om ändrade

grunder för denna beskattning borde, på sätt 1925 års bevillningsutskott

uttalat, icke minst med avseende å frågans internationella betydelse

närmast ankomma på prövning av Kungl. Maj:t, som hade möjlighet att låta

verkställa erforderlig utredning i ämnet.

Jämväl kommunalskatteberedningen har i avgivet betänkande (SOU 1942:

34, s. 253—256) behandlat bevillningsavgifter för vissa offentliga föreställningar

och därvid anfört bland annat följande. Bevillningsavgifterna fyllde

numera icke på ett tillfredsställande sätt uppgiften att ersätta inkomstbeskattningen

till stat och kommun. Detta berodde delvis därpå att avgifter,

som utginge med en för alla skattskyldiga lika procent av intäkten, icke kunde

ens i huvudsak motsvara en inkomstskatt, vilken såsom den nuvarande

statliga inkomstskatten vore starkt progressiv. Framför allt vöre emellertid

avgifterna för närvarande alldeles för låga för att ersätta inkomstskatten. —

Ej heller fördelningen av bevillningsavgifterna kunde sägas överensstämma

med grundtanken att avgifterna skulle ersätta den direkta beskattningen till

stat och kommun. Vid avgifternas tillkomst diskuterades frågan örn deras

fördelning mellan stat och kommun, medan frågan örn fördelningen mellan

kommunerna icke syntes hava varit föremål för närmare uppmärksamhet.

Kommunandelen tillfölle nu den kommun, där föreställning eller tillställning

hållits. I fråga örn den kommunala inkomstbeskattningen gällde däremot, att

inkomst av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet eller av rörelse utan fast

driftställe beskattades i den skattskyldiges hemortskommun eller, om sådan

saknades, i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Örn detta gällde

jämväl bevillningsavgifterna skulle kommunandelen i de flesta fall upptagas

för gemensamt kommunalt ändamål. — Frågan om främmande artisters beskattning

utgjorde en del av ett större spörsmål, nämligen huru utlänningars

och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning överhuvud taget

skulle kunna göras effektiv. — Beredningen föresloge därför, att frågan om

utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares beskattning gjordes

till föremål för särskild utredning och att i avbidan på resultatet därav de

enligt 4 § 1 och 2 mom. utgående avgifterna höjdes till det dubbla.

I detta sammanhang må anmärkas, att ett flertal framställningar örn ändringar

i 1908 års förordning för närvarande äro föremål för Kungl. Maj:ts

övervägande. Sålunda har i en framställning berörts frågan om beräknande av

det belopp, varå bevillningsavgiften enligt 4 § 2 mom. skall utgå, samt hemställts

örn upprättande av deklarationsformulär, vari vederbörande finge uppgiva

såväl brutto- som nettoarvoden. Beträffande bevillningsavgift av vissa

handlande och handelsexpeditör har i en framställning hemställts om åtgärder

för åstadkommande av en bättre kontroll å utgörandet därav, medan

däremot i en annan framställning ifrågasatts avskaffande av dessa avgifter.

Beträffande beloppet av ifrågavarande bevillningsavgifter för vissa offentliga

föreställningar enligt 4 § av 1908 års förordning må anmärkas, att en
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

11

ligt riksräkenskapsverkets årsbok för budgetåret 1938/39, d. v. s. det sista

fredsåret, kronans andel utgjorde 91 485 kronor 43 öre och kommunernas

andel 133 795 kronor 11 öre.

I de nu förevarande motionerna har anförts, att 1908 års förordning behövde

moderniseras med hänsyn till de sedan nämnda tidpunkt på beskattningsområdet

ändrade förhållandena. Det allmänna skattetrycket hade ju

stigit ofantligt sedan dess. Därest man 1908 ansett en skattesats av 10 procent

på inkomsten från medverkan vid offentlig föreställning eller dylikt såsom

skälig med hänsyn till det dåvarande skattetrycket, framstode den däremot

nu såsom alltför låg. Med anledning därav borde denna skattesats fördubblas

och alltså bestämmas till 20 procent, vilket torde stå i en något rimligare

proportion till det nuvarande allmänna skattetrycket. I detta sammanhang

kunde observeras 1942 års bevillningsutskotts uttalande i dess betänkande,

nr 22, angående motsvarande höjning av skatten på vissa lotterivinster. Överhuvud

taget torde 1908 års förordning vara i stort behov av en översyn för

närmare anpassning efter de nuvarande förhållandena. Förslaget örn höjning

av skatteprocenten torde emellertid böra genomföras omedelbart.

Efter därom i grundlagsenlig ordning gjord framställning har utskottet mottagit

yttranden över motionerna från statskontoret, kammarrätten, länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, svenska teater förbundet och folkets parkers

centralstyrelse, därvid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län bifogat yttrande

från poliskammaren i Göteborg. Härjämte har riksorganisationen av

artistarbetsgivare inkommit till utskottet med yttrande över motionerna.

Statskontoret har förklarat sig icke lia något att erinra mot att åtgärder

vidtagas i det av motionärerna angivna syftet.

Kammarrätten har anfört bland annat följande. Förevarande lagstiftning

hade grundats på den principen, att utländska artister i beskattningshänseende

borde likställas med motsvarande svenska yrkesutövare. Enligt kammarrättens

mening funnes ingen anledning att frångå denna princip. Enär

artistskatten ej såsom den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten för fysisk

skattskyldig vore progressiv och kommunalskattens storlek varierade i

olika kommuner, torde dock en fullständig överensstämmelse i nämnda hänseende

icke kunna åstadkommas. Med hänsyn till den stegring i skattetrycket,

sorn ägt rum sedan tillkomsten av 1908 års förordning och särskilt under

de senaste åren, funné kammarrätten emellertid en revision av den i motionerna

särskilt angivna skattesatsen påkallad. Men en sådan ändring syntes

knappast böra vidtagas utan motsvarande ändringar beträffande andra i förordningen

stipulerade, av motionärerna icke särskilt angivna skattesatser. Vid

en dylik revision, som syntes böra föregås av en närmare utredning, borde

emellertid beaktas, att frågan kunde få en viss internationell betydelse. Därest

en utredning av angivet slag bomme till stånd, funne kammarrätten det

naturligt, att samtidigt en allmän översyn av förordningen vidtoges. Därvid

torde exempelvis böra övervägas beskattning på nu ifrågavarande väg av den

inkomst, som utländsk artist kunde förvärva genom filminspelning här i riket.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 29-

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat i huvudsak följande.

Enär sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatter på de inkomstbelopp,

för vilka bevillningsavgift enligt 4 § 2 mom. 1908 års förordning

utgått, åtminstone torde uppgått till dubbla bevillningsavgifternas summa,

för den händelse inkomsterna i stället upptagits till taxering enligt kommunalskattelagen

och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

och då ifrågavarande bevillningsavgifter enbart för Göteborgs stad under

normala förhållanden torde kunna beräknas till omkring 35 000 kronor årligen,

syntes den undandragna skatteintäkten vara av sådan storlek, att den

föreslagna ändringen, oavsett det berättigade kravet på rättvis taxering av

olika inkomsttagare, vore väl motiverad.

Poliskammaren i Göteborg har tillstyrkt bifall till förslaget om höjning av

skatteprocenten samt i samband därmed ifrågasatt, huruvida icke utlänning,

som medverkade vid radioutsändning, borde erlägga dylik bevillningsavgift.

Svenska teaterförbundet har anfört bland annat följande. Den föreslagna

fördubblingen av skattesatsen för utländska artister och konstnärer måste

anses innebära ett led i förbundets strävan att i möjligaste mån tillämpa

restriktiva principer i avseende å utländska artister och därmed skydda

svenska medborgare. Förbundet hälsade sålunda med glädje motionerna i

denna del. Det syntes ock förbundet påkallat, att åtgärder vidtoges för en

allmän översyn av 1908 års förordning.

Folkets parkers centralstyrelse har hemställt, att motionerna måtte avslås i

vad de gällde en generell höjning av skattesatsen från 10 till 20 procent samt

att en allmän översyn över 1908 års förordning måtte företagas, därvid borde

övervägas, huruvida en differentiering kunde företagas för att efter särskilda

riktlinjer beskatta mera stadigvarande i riket bosatta utländska högre

inkomsttagare. Till stöd därför har anförts bland annat följande. 1908 års

förordning vore visserligen gammal, och vid en direkt jämförelse mellan dess

skattesats av 10 procent och den progressiva beskattningen av svenska inkomsttagare

framstode den förstnämnda skattesatsen såsom ganska låg. Det

ifrågasattes dock, om man kunde jämföra endast skattesatserna utan att

samtidigt taga hänsyn till andra omständigheter av specifik art, som hängde

samman med utländska artisters anställningsförhållanden. — De utländska

artisternas verksamhet i Sverige inskränkte sig, särskilt i fråga om varietéartister,

i huvudsak till sommarhalvåret, då de engagerades av kringresande

tivolin, nöjesfält och folkparker. För huvudparten av dessa artister voro

lönerna ganska låga. Engagementstiderna vore vidare synnerligen korta, sällan

över tre månader och i de flesta fall ännu kortare. Vidare hade artisterna

att erlägga en förmedlingsprovision på 10 procent till artistagenturer. — Folden

svenske arbetstagaren gällde alt en höjd beskattning komme att direkt

drabba honom, då lönen icke automatiskt höjdes samtidigt med beskattningen.

I fråga om utländska artister rådde motsatt förhållande. Där träffades avtal

om lön alltid på basis av de utgående beskattningssatserna och levnadsomkostnaderna.

Resultatet bleve, att en ökning i beskattningen drabbade de

svenska arrangörerna. — När det gällde löneförmånerna för enklare varieté
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

artister eller sådana som vistades i landet kortare tid, kunde man knappast

göra gällande, att dessa vore onaturligt uppskruvade. Under sådana förhållanden

torde en skattesats av 10 procent vid sidan av den lika höga artistförmedlingsprovisionen

vara tillräcklig. — Däremot borde artister, som mera stadigvarande

vistades i landet och atnjöte även för svenska förhallanden onormalt

höga inkomster, bliva föremål för en härdare beskattning. Möjligen vore det

lämpligt att genomföra en differentiering för att kunna tillämpa en särskild

form för beskattning i detta fall. — Vid en jämförelse med beskattningen av

utlänningar i andra länder framginge, att de nu tillämpade skattesatserna beträffande

utländska artister rörde sig örn ca 10 procent. I Storbritannien

bade visserligen tillämpats en relativt liög beskattning, men denna torde närmast

vara att betrakta såsom en kristidsföreteelse. Örn det internationella

artistutbytet skulle kunna försiggå friktionsfritt borde vid skattesatsens fastställande

hänsyn tagas till förhållandena i andra länder. Det funnes ingen

anledning, varför Sverige skulle höja de murar, som redan hindrade ett internationellt

samarbete. En internationell syn på frågan och en jämförelse

med förhållandena i andra länder borde vara minst lika viktig som en jämförelse

med det inhemska beskattningssystemet. De ökade skatteintäkter, som

genom förslaget skulle tillföras staten, torde knappast uppgå till sådana belopp,

att de knnde vara avgörande vid en sådan genomgripande åtgärd.

Riksorganisationen av artistarbetsgivare har anfört i huvudsak följande.

Det vöre riktigt, att artistskatten kunde synas låg, om den sattes i relation till

det allmänna skattetrycket. Organisationen vore emellertid icke övertygad örn

att detta borde föranleda någon höjning av artistskatten och ansåge i varje

fall uteslutet, att en så kraftig generell höjning som föreslagits skulle kunna

komma i fråga. Att de relativt högt betalda artister, som mera stadigvarande

vistades och arbetade i landet, finge vidkännas en skattehöjning vore intet att

invända mot. Men för det stora flertalet artister med relativt låga gager, som

allenast tillfälligt arbetade i landet, syntes någon höjning icke motiverad. Nuvarande

skattesats å 10 procent vore för dessa artister skälig. Detta gällde

särskilt örn man beaktade att de utländska artisternas skattepliktiga inkomst

bade mera bruttokaraktär än den inkomst, å vilken vanlig skatt utginge. Sålunda

medgåves enligt praxis icke avdrag för de fördyrade levnadskostnader,

som i allmänhet måste föreligga vid tillfälliga engagement i främmande land.

och ej heller för vissa nödvändiga kostnader för inkomsternas förvärvande,

såsom kostnader för resor, artistprovision, kostymer och övrig rekvisita. Det

vore synnerligen önskvärt, att en ändring i detta avseende komme till stånd.

Det syntes riktigt, att även för en utländsk artist skatt endast ntginge å den

inkomst, som han verkligen finge av sitt arbete. Rörande denna fråga åberopades

ett uttalande av professor G. Eberstein (Örn skatt till stat och kommun,

s. 231_234). Organisationen hemställde, att detta spörsmål beaktades i sam
band

med den allmänna översynen av 1908 års förordning och att avdragsrätten

därvid komme lill klart uttryck i författningstexten. Detta vore särskilt

nödvändigt örn en förhöjning av skattesatsen skulle komma till stånd. - Vidare framhölles, att det i yttersta band bleve arrangörerna, som drabbades

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 29.

av en skatteförhöjning. Följden bleve nämligen blott att så mycket högre

gage krävdes att samma nettobelopp erhölles. Företagen skulle sålunda få

vidkännas en väsentlig stegring i kostnaderna för utländska artister, vilken

med hänsyn till att dessa kostnader redan starkt ökat och att prisstoppsbestämmelsen

strängt tillämpades skulle vara synnerligen svår att bära för företagen.

— Slutligen framhölles, att en förhöjning av artistskalten till 20 procent

skulle innebära, att beskattningen i Sverige bleve högre än i flertalet

andra länder. Detta skulle få menliga följder för det internationella artistbytet.

Jämväl ur denna synpunkt syntes det motiverat att avstyrka en generell

förhöjning av skattesatsen.

Viskottet. I de förevarande motionerna har yrkats dels höjning av den i 4 § 2 mom.

förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter

stadgade skattesatsen från 10 till 20 procent, dels ock skrivelse till

Kungl. Majit med anhållan örn en allmän översyn av nämnda förordning i

dess helhet.

Med anledning härav får utskottet uttala, att det, såsom av den ovan intagna

redogörelsen torde framgå, synes vara i hög grad önskvärt, att ifrågavarande

förordning göres till föremål för en allsidig och grundlig översyn.

Jämväl en höjning av skattesatsen synes utskottet, såvitt frågan i nuvarande

läge kan bedömas, vara i och för sig motiverad vid en jämförelse med den

vanliga inkomstbeskattningen. Med hänsyn till de i den föregående redogörelsen

berörda konsekvenser i olika hänseenden, vilka skulle bliva en följd av

en sådan höjning, finner emellertid utskottet även denna fråga böra bliva föremål

för utredning i samband med den ifrågasatta översynen av förordningen

i dess helhet. Utskottet kan sålunda icke förorda, att en dylik höjning omedelbart

vidtages utan föregående utredning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 211 av herr Velander och II: 337 av herr Fagerholm

örn viss ändring i och en allmän översyn av förordningen

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville, med beaktande av vad i detta betänkande anförts, föranstalta

örn utredning rörande en allmän översyn av berörda

förordning samt för riksdagen framlägga det förslag, till

vilket utredningen kan föranleda.

Stockholm den 3 maj 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande: se under betänkande nr 28.

467772. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:219 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan örn omläggning av riksdagens budgetarbete. s. 4 i texten