Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående rätt till avdrag för gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.

1946-05-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående rätt till avdrag för gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

13

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utredning och förslag angående rätt till avdrag för

gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 209 av herr Ivar Persson och fru Svenson samt II: 342 av herr

Johnsson i Skoglösa m. fl. har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

måtte begära utredning och framläggande av förslag till sådana åtgärder,

att de i motionerna framförda önskemålen måtte kunna förverkligas.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får

utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionerna.

På grund av stadgande i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift

kvinna med förvärvsarbete åtnjuta särskilt avdrag (det s. k. avdraget för

gift kvinna). I nämnda lagrum stadgas, att därest gift kvinna, som levt tillsammans

med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här

i riket bosatt, under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon,

om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen

åtnjuta avdrag med 200 kronor. Detta avdrag motiverades vid sin tillkomst

närmast med att, då gift kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad

ägna sig åt hemmets skötsel, denna omständighet normalt medförde

kostnader för nödig hemhjälp. Dylikt avdrag må icke åtnjutas i annan kommun

än hemortskommunen och tillkommer sålunda ej hustru, som bedrivit

rörelse utanför hemortskommunen. Motsvarande avdrag har tidigare funnits

vid den statliga beskattningen. Det avskaffades emellertid vid statsbeskattningen

genom 1938 års skattereform i enlighet med förslag av 1936 års

skattekommitté.

Frågan om det s. k. avdraget för gift kvinna har varit föremål för behandling

senast vid 1945 års riksdag. I ett flertal då väckta motioner framställdes

yrkanden örn ändringar i gällande regler angående sambeskattningen

av äkta makar och angående särskilt avdrag för hemhjälp för förvärvsarbetande

kvinna. I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 48

uttalade 1945 års bevillningsutskott bland annat följande. För belysande av

sambeskattningens verkningar hade utskottet gjort vissa beräkningar av

det sammanlagda skattetrycket dels vid samtaxering och dels vid taxering

av makar var för sig. Beräkningarna syntes utvisa, att för förvärvsarbetande

makar med barn sambeskattningen beträffande lägre inkomster ver
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

kade till fördel för de skattskyldiga, medan i högre inkomstlägen däremot

vid taxering av makar var för sig skulle uppstå skatteminskning. Motsvarande

beräkningar rörande skattetrycket för makar utan barn utvisade i

samtliga fall skatteminskning, därest makarna skulle taxeras var för sig.

Även om betydelsen av sambeskattningen ofta starkt överdrivits, funnes det

dock anledning taga under övervägande, huruvida sambeskattningen alltid

verkade fullt rättvist. Såsom skäl för sambeskattningen hade åberopats, att

skatteförmågan för en familj i stort sett vore densamma, vare sig inkomsten

helt intjänats av mannen ensam eller av båda makarna tillsammans. Det

syntes kunna ifrågasättas, huruvida detta påstående vore riktigt beträffande

sådana fall, då hustruns inkomst härrörde från förvärvsarbete, som salt

henne ur stånd att ägna sig åt hemmets skötsel. I en del motioner hade

föreslagits, att i sådana fall, då hustrun på grund av förvärvsarbete vore

förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, avdrag skulle medgivas för

hemhjälp. Skulle sådant avdrag medgivas, kunde måhända sägas, att därigenom

erhölles viss likställighet med sådana äkta makar, varav endast mannen

hade förvärvsarbete men hustrun ägnade sig åt hemmet. Den förmånsställning,

som äkta makar av sistnämnda slag kunde sägas intaga, berodde

emellertid på den faktiska omständigheten, att dylika äkta makar kunde

genom hustruns hemarbete bereda sig en förmån, vilken ej vore att anse

såsom intäkt. Att överflytta denna förmån på förvärvsarbetande äkta makar

och alltså medelst den föreslagna avdragsrätten medgiva skattefrihet för

principiellt skattepliktiga intäkter syntes knappast böra ifrågasättas Örn

avdrag för kostnader för hemhjälp skulle medgivas den förvärvsarbetande

gifta kvinnan, borde en sådan avdragsrätl med samma fog tillerkännas även

ogift skattskyldig (änka eller änkling). En eventuell skattelättnad för förvärvsarbetande

äkta makar syntes fördenskull böra bedömas uteslutande ur

skatteförmågesynpunkter. Då utskottet antoge, att sambeskattningen av äkta

makar komme att bibehållas, torde ur dessa synpunkter det högsta belopp,

som skattelättnaden skulle kunna omfatta, vara den genom sambeskattningen

uppkommande merskatten. Makarna skulle därigenom bliva beskattade

såsom om de varit ogifta. De förvärvsarbetande äkta makarna skulle visserligen

fortfarande intaga en oförmånligare ställning än äkta makar, där hustrun

ägnade sig åt hemmet. En ändring därutinnan torde emellertid — såvida

ej ogifta skattskyldiga samtidigt erhölle skattelindring — endast kunna ske

genom en skatteskärpning för familjer, där hustrun ägnade sig åt hemmet,

eller alltså en utveckling rakt motsatt de strävanden inom familjebeskattningens

område man dittills velat främja. Merskatten på grund av sambeskattningen

torde sålunda utgöra det högsta belopp, som kunde ifrågakomma

till skattebefrielse för äkta makar, vilka båda hade förvärvsarbele. Del

kunde invändas att en sådan skattelättnad skulle innebära ett väl stort tillmötesgående,

enär sådana makar i allmänhet hade gemensamt hushåll och

därigenom var för sig lägre levnadskostnader än en ogift skattskyldig. Med

hänsyn därtill borde skattelättnaden icke omfatta hela merskatten på grund

av sambeskattningen utan endast en del därav. Utskottet ansåge sig icke

kunna bedöma, huruvida en författningsändring i angivet syfte borde ifrå
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

15

gakomma. Att betydande svårigheter komme att uppställa sig vid en dylik

omreglering torde icke kunna betvivlas. Utskottet ville även framhålla, att,

om särskild skattelättnad skulle medgivas förvärvsarbetande gift kvinna, del

därvid borde tillses, att en sådan förmån tillerkändes även gift kvinna, som

deltoge i mannens förvärvsverksamhet. Detta kunde ofta förekomma i sådana

fall, då mannen bedreve jordbruk eller rörelse. Hustruns medverkan

i arbetet hade i dylika fall i regel stor betydelse för makarnas gemensamma

inkomst. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i anledning av motionerna

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande

av vad utskottet anfört föranstalta om utredning rörande de frågor, som

berörts i betänkandet, samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde

av utredningen föranledas. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

I de nu förevarande motionerna har anförts bland annat följande. Det

enligt kommunalskattelagen medgivna avdraget för förvärvsarbetande gift

kvinna å 200 kronor torde för närvarande knappast äga någon större betydelse.

Ur flera synpunkter vore önskvärt, att ett dylikt avdrag återinfördes

vid den statliga beskattningen och att avdragsbeloppet där väsentligt höjdes

inom de lägre inkomstklasserna. På grund av sambeskattningen av äkta

makar bleve skattebördan för de gifta, åtminstone när inkomsten överstege

en viss gräns, tyngre än för de ensamstående. Särskilt ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt skulle det vara betydelsefullt, om gift kvinna kunde medgivas

avdrag vid den statliga beskattningen och örn detta avdrag kunde utgå

med högre belopp än 200 kronor. Såväl i städerna som på landsbygden vore

stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft, särskilt inom hushållsarbetet. Inom

jordbruket vore bristen på arbetskraft stor, särskilt beträffande den kvinnliga

arbetskraften. Det funnes emellertid många gifta kvinnor som kunde

vara villiga att åtaga sig deltidsarbete men inför utsikten att därigenom få

familjens beskattning höjd tvekade att taga arbete. Om ett lämpligt avpassat

avdrag kunde medgivas, skulle detta hinder bringas ur världen. Även

ur rent sociala synpunkter vore ett dylikt avdrag motiverat. Det skulle lätta

skattebördan för de ekonomiskt svagare ställda befolkningsgrupperna och

inverka gynnsamt på familjebildningen. I detta sammanhang framhölls, att

möjlighet borde beredas hustrur till män, som bedreve mindre företagsrörelser,

exempelvis mindre jordbruk och hantverk, att komma i åtnjutande

av dylikt avdrag för inkomst förvärvad inom det av makarna gemensamt

bedrivna företaget. Enligt motionärerna borde avdraget fastställas till högst

BOO kronor och medgivas skattskyldiga, vilkas inkomst understege en viss

övre gräns. Var denna gräns skulle sättas borde bliva föremål för utredning.

För skattskyldiga, vilkas inkomst överstege denna gräns, kunde man tänka

sig ett avdrag på 200 kronor. Avdragsrätten vid den kommunala beskattningen

borde kvarstå oförändrad tills vidare för att omprövas i sammanhang

med den väntade reformeringen av denna beskattning.

Enligt 4(5 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift kvinna, därest hon utskottet.

under beskattningsåret haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, örn och

i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, rätt alt i hemortskommunen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 32.

åtnjuta avdrag med 200 kronor. Motsvarande avdrag har tidigare funnits

jämväl vid den statliga beskattningen men avskaffades genom 1938 års skattereform.

I de nu förevarande motionerna har anförts, att det vore önskvärt, att

förvärvsarbetande gift kvinna kunde'' medgivas avdrag vid den statliga beskattningen.

Avdraget borde fastställas till högst 600 kronor och tillkomma

skattskyldiga, vilkas inkomst understege en viss övre gräns. För skattskyldiga

med högre inkomster kunde man tänka sig en avdragssumma på 200

kronor. Avdragsrätten vid den kommunala beskattningen borde kvarstå oförändrad

för att sedan omprövas i samband med reformeringen av denna beskattning.

Till stöd för den föreslagna avdragsrätten har åberopats främst

arbetsmarknadspolitiska men även sociala synpunkter.

Utskottet får i anledning härav framhålla, att frågan örn rätt till avdrag

för förvärvsarbetande gift kvinna, såsom av den ovan lämnade redogörelsen

framgår, varit föremål för behandling senast vid 1945 års riksdag i anledning

av ett flertal då väckta motioner. Samma års bevillningsutskott upptog

i sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 48 frågan om

rätt till avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna till ingående behandling

samt hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning

av bland annat denna fråga. Nämnda betänkande godkändes av 1945 års

riksdag. På grund av vad sålunda förekommit och då utskottet förutsätter,

att vid den av föregående års riksdag begärda utredningen rörande förevarande

fråga jämväl de i de nu väckta motionerna framförda synpunkterna

komma att bliva föremål för övervägande, anser utskottet skäl icke föreligga

att tillstyrka bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 209 av herr Ivar Persson

och fru Svenson samt II: 342 av herr Johnsson i Skoglösa

m. fl. örn utredning och förslag angående rätt till avdrag för

gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, friherre De

Geer, Wehtje, Björnsson, Franzon, och Rosander samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Sandberg,

Jansson i Frändesta, Falk, Sundström i Skövde, Andersson i Dunker, Olofsson i Höganäs

och Bladh.

467861. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.