Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående rätt till avdrag för gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.
1946-05-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:32, Betänkande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag angående rätt till avdrag för gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
13
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om utredning och förslag angående rätt till avdrag för
gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 209 av herr Ivar Persson och fru Svenson samt II: 342 av herr
Johnsson i Skoglösa m. fl. har hemställts, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte begära utredning och framläggande av förslag till sådana åtgärder,
att de i motionerna framförda önskemålen måtte kunna förverkligas.
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna.
På grund av stadgande i 46 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift
kvinna med förvärvsarbete åtnjuta särskilt avdrag (det s. k. avdraget för
gift kvinna). I nämnda lagrum stadgas, att därest gift kvinna, som levt tillsammans
med sin man och under större delen av beskattningsåret varit här
i riket bosatt, under året haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, må hon,
om och i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, i hemortskommunen
åtnjuta avdrag med 200 kronor. Detta avdrag motiverades vid sin tillkomst
närmast med att, då gift kvinna på grund av förvärvsverksamhet vore förhindrad
ägna sig åt hemmets skötsel, denna omständighet normalt medförde
kostnader för nödig hemhjälp. Dylikt avdrag må icke åtnjutas i annan kommun
än hemortskommunen och tillkommer sålunda ej hustru, som bedrivit
rörelse utanför hemortskommunen. Motsvarande avdrag har tidigare funnits
vid den statliga beskattningen. Det avskaffades emellertid vid statsbeskattningen
genom 1938 års skattereform i enlighet med förslag av 1936 års
skattekommitté.
Frågan om det s. k. avdraget för gift kvinna har varit föremål för behandling
senast vid 1945 års riksdag. I ett flertal då väckta motioner framställdes
yrkanden örn ändringar i gällande regler angående sambeskattningen
av äkta makar och angående särskilt avdrag för hemhjälp för förvärvsarbetande
kvinna. I sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 48
uttalade 1945 års bevillningsutskott bland annat följande. För belysande av
sambeskattningens verkningar hade utskottet gjort vissa beräkningar av
det sammanlagda skattetrycket dels vid samtaxering och dels vid taxering
av makar var för sig. Beräkningarna syntes utvisa, att för förvärvsarbetande
makar med barn sambeskattningen beträffande lägre inkomster ver
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
kade till fördel för de skattskyldiga, medan i högre inkomstlägen däremot
vid taxering av makar var för sig skulle uppstå skatteminskning. Motsvarande
beräkningar rörande skattetrycket för makar utan barn utvisade i
samtliga fall skatteminskning, därest makarna skulle taxeras var för sig.
Även om betydelsen av sambeskattningen ofta starkt överdrivits, funnes det
dock anledning taga under övervägande, huruvida sambeskattningen alltid
verkade fullt rättvist. Såsom skäl för sambeskattningen hade åberopats, att
skatteförmågan för en familj i stort sett vore densamma, vare sig inkomsten
helt intjänats av mannen ensam eller av båda makarna tillsammans. Det
syntes kunna ifrågasättas, huruvida detta påstående vore riktigt beträffande
sådana fall, då hustruns inkomst härrörde från förvärvsarbete, som salt
henne ur stånd att ägna sig åt hemmets skötsel. I en del motioner hade
föreslagits, att i sådana fall, då hustrun på grund av förvärvsarbete vore
förhindrad att ägna sig åt hemmets skötsel, avdrag skulle medgivas för
hemhjälp. Skulle sådant avdrag medgivas, kunde måhända sägas, att därigenom
erhölles viss likställighet med sådana äkta makar, varav endast mannen
hade förvärvsarbete men hustrun ägnade sig åt hemmet. Den förmånsställning,
som äkta makar av sistnämnda slag kunde sägas intaga, berodde
emellertid på den faktiska omständigheten, att dylika äkta makar kunde
genom hustruns hemarbete bereda sig en förmån, vilken ej vore att anse
såsom intäkt. Att överflytta denna förmån på förvärvsarbetande äkta makar
och alltså medelst den föreslagna avdragsrätten medgiva skattefrihet för
principiellt skattepliktiga intäkter syntes knappast böra ifrågasättas Örn
avdrag för kostnader för hemhjälp skulle medgivas den förvärvsarbetande
gifta kvinnan, borde en sådan avdragsrätl med samma fog tillerkännas även
ogift skattskyldig (änka eller änkling). En eventuell skattelättnad för förvärvsarbetande
äkta makar syntes fördenskull böra bedömas uteslutande ur
skatteförmågesynpunkter. Då utskottet antoge, att sambeskattningen av äkta
makar komme att bibehållas, torde ur dessa synpunkter det högsta belopp,
som skattelättnaden skulle kunna omfatta, vara den genom sambeskattningen
uppkommande merskatten. Makarna skulle därigenom bliva beskattade
såsom om de varit ogifta. De förvärvsarbetande äkta makarna skulle visserligen
fortfarande intaga en oförmånligare ställning än äkta makar, där hustrun
ägnade sig åt hemmet. En ändring därutinnan torde emellertid — såvida
ej ogifta skattskyldiga samtidigt erhölle skattelindring — endast kunna ske
genom en skatteskärpning för familjer, där hustrun ägnade sig åt hemmet,
eller alltså en utveckling rakt motsatt de strävanden inom familjebeskattningens
område man dittills velat främja. Merskatten på grund av sambeskattningen
torde sålunda utgöra det högsta belopp, som kunde ifrågakomma
till skattebefrielse för äkta makar, vilka båda hade förvärvsarbele. Del
kunde invändas att en sådan skattelättnad skulle innebära ett väl stort tillmötesgående,
enär sådana makar i allmänhet hade gemensamt hushåll och
därigenom var för sig lägre levnadskostnader än en ogift skattskyldig. Med
hänsyn därtill borde skattelättnaden icke omfatta hela merskatten på grund
av sambeskattningen utan endast en del därav. Utskottet ansåge sig icke
kunna bedöma, huruvida en författningsändring i angivet syfte borde ifrå
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
15
gakomma. Att betydande svårigheter komme att uppställa sig vid en dylik
omreglering torde icke kunna betvivlas. Utskottet ville även framhålla, att,
om särskild skattelättnad skulle medgivas förvärvsarbetande gift kvinna, del
därvid borde tillses, att en sådan förmån tillerkändes även gift kvinna, som
deltoge i mannens förvärvsverksamhet. Detta kunde ofta förekomma i sådana
fall, då mannen bedreve jordbruk eller rörelse. Hustruns medverkan
i arbetet hade i dylika fall i regel stor betydelse för makarnas gemensamma
inkomst. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majit ville med beaktande
av vad utskottet anfört föranstalta om utredning rörande de frågor, som
berörts i betänkandet, samt för riksdagen framlägga de förslag, som kunde
av utredningen föranledas. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
I de nu förevarande motionerna har anförts bland annat följande. Det
enligt kommunalskattelagen medgivna avdraget för förvärvsarbetande gift
kvinna å 200 kronor torde för närvarande knappast äga någon större betydelse.
Ur flera synpunkter vore önskvärt, att ett dylikt avdrag återinfördes
vid den statliga beskattningen och att avdragsbeloppet där väsentligt höjdes
inom de lägre inkomstklasserna. På grund av sambeskattningen av äkta
makar bleve skattebördan för de gifta, åtminstone när inkomsten överstege
en viss gräns, tyngre än för de ensamstående. Särskilt ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt skulle det vara betydelsefullt, om gift kvinna kunde medgivas
avdrag vid den statliga beskattningen och örn detta avdrag kunde utgå
med högre belopp än 200 kronor. Såväl i städerna som på landsbygden vore
stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft, särskilt inom hushållsarbetet. Inom
jordbruket vore bristen på arbetskraft stor, särskilt beträffande den kvinnliga
arbetskraften. Det funnes emellertid många gifta kvinnor som kunde
vara villiga att åtaga sig deltidsarbete men inför utsikten att därigenom få
familjens beskattning höjd tvekade att taga arbete. Om ett lämpligt avpassat
avdrag kunde medgivas, skulle detta hinder bringas ur världen. Även
ur rent sociala synpunkter vore ett dylikt avdrag motiverat. Det skulle lätta
skattebördan för de ekonomiskt svagare ställda befolkningsgrupperna och
inverka gynnsamt på familjebildningen. I detta sammanhang framhölls, att
möjlighet borde beredas hustrur till män, som bedreve mindre företagsrörelser,
exempelvis mindre jordbruk och hantverk, att komma i åtnjutande
av dylikt avdrag för inkomst förvärvad inom det av makarna gemensamt
bedrivna företaget. Enligt motionärerna borde avdraget fastställas till högst
BOO kronor och medgivas skattskyldiga, vilkas inkomst understege en viss
övre gräns. Var denna gräns skulle sättas borde bliva föremål för utredning.
För skattskyldiga, vilkas inkomst överstege denna gräns, kunde man tänka
sig ett avdrag på 200 kronor. Avdragsrätten vid den kommunala beskattningen
borde kvarstå oförändrad tills vidare för att omprövas i sammanhang
med den väntade reformeringen av denna beskattning.
Enligt 4(5 § 3 mom. kommunalskattelagen äger gift kvinna, därest hon utskottet.
under beskattningsåret haft inkomst av rörelse eller av eget arbete, örn och
i den mån sådan hennes inkomst därtill förslår, rätt alt i hemortskommunen
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 32.
åtnjuta avdrag med 200 kronor. Motsvarande avdrag har tidigare funnits
jämväl vid den statliga beskattningen men avskaffades genom 1938 års skattereform.
I de nu förevarande motionerna har anförts, att det vore önskvärt, att
förvärvsarbetande gift kvinna kunde'' medgivas avdrag vid den statliga beskattningen.
Avdraget borde fastställas till högst 600 kronor och tillkomma
skattskyldiga, vilkas inkomst understege en viss övre gräns. För skattskyldiga
med högre inkomster kunde man tänka sig en avdragssumma på 200
kronor. Avdragsrätten vid den kommunala beskattningen borde kvarstå oförändrad
för att sedan omprövas i samband med reformeringen av denna beskattning.
Till stöd för den föreslagna avdragsrätten har åberopats främst
arbetsmarknadspolitiska men även sociala synpunkter.
Utskottet får i anledning härav framhålla, att frågan örn rätt till avdrag
för förvärvsarbetande gift kvinna, såsom av den ovan lämnade redogörelsen
framgår, varit föremål för behandling senast vid 1945 års riksdag i anledning
av ett flertal då väckta motioner. Samma års bevillningsutskott upptog
i sitt i anledning av motionerna avgivna betänkande nr 48 frågan om
rätt till avdrag för förvärvsarbetande gift kvinna till ingående behandling
samt hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning
av bland annat denna fråga. Nämnda betänkande godkändes av 1945 års
riksdag. På grund av vad sålunda förekommit och då utskottet förutsätter,
att vid den av föregående års riksdag begärda utredningen rörande förevarande
fråga jämväl de i de nu väckta motionerna framförda synpunkterna
komma att bliva föremål för övervägande, anser utskottet skäl icke föreligga
att tillstyrka bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 209 av herr Ivar Persson
och fru Svenson samt II: 342 av herr Johnsson i Skoglösa
m. fl. örn utredning och förslag angående rätt till avdrag för
gift kvinnas inkomst vid den statliga beskattningen icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, friherre De
Geer, Wehtje, Björnsson, Franzon, och Rosander samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Hammarlund, Sandberg,
Jansson i Frändesta, Falk, Sundström i Skövde, Andersson i Dunker, Olofsson i Höganäs
och Bladh.
467861. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.