Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

1946-05-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:33, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1946 kl. 8 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrad lydelse av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

(2 :a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner I: 212 av

herr Englund m. fl. och II: 343 av herr Sandberg m. fl. har hemställts, »att

riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade lydelse av 5 kap. 3 §

rusdrycksförsäljningsförordningen:

Vid offentligt skådespel —--i inre förbindelse stående lokal, dock må

länsstyrelsen efter hörande av magistraten i annan stad än Stockholm samt

kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av stadsfullmäktige

eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, för särskilda fall medgiva

rätt till sådan utskänkning.»

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för det i motionerna framställda

yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen I: 212.

Rörande avgränsningen av den kommunala medbestämmanderätten över

rusdrycksförsäljningen stadgas i gällande rusdrycksförsäljningsförordning i

huvudsak följande.

Enligt bestämmelserna i 3 kap. skall tillstånd till annan utskänkning än

turist- och trafikutskänkning meddelas av länsstyrelsen i det län, där utskänkningen

skall äga rum (6 §). över ansökan om tillstånd till utskänkning

skall länsstyrelsen omedelbart inhämta yttrande av fullmäktige i kommunen

(9 §). Om systembolags ansökan örn utskänkning blivit avstyrkt av

fullmäktige, må tillstånd ej meddelas av länsstyrelsen (10 § 1 morn.). Vidare

hava fullmäktige fått vidsträckta befogenheter med avseende å utskänkningsställenas

antal och förläggning samt tillförsäkrats rätt att — med vissa

undantag — föreskriva inskränkningar i fråga örn rörelsens bedrivande (10 §

2 morn.). Uttryckligen undantagna från fullmäktiges befogenheter i sistnämnda

avseende äro dels de i 5 kap. 1 och 2 §§ omförmälda reglerna om måltidstvång

och högsta utskänkningskvantitet, dels »grunder för förbud mot

utskänkning till viss person», dels föreskrift i strid mot den grundläggande

föreskriften i 1 kap. 3 §, enligt vilken »ali försäljning av rusdrycker skall

Billan;/ till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 33. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ordnas och handhavas så att därav uppkommer så ringa skada som möjligt»,

och dels föreskrift, som står i strid »med allmän lag eller författning». Samtliga

de fall, som nu angivits, avse s. k. årsutskänkning av rusdrycker. Vad i

9 och 10 §§ föreskrives skall emellertid i tillämpliga delar gälla jämväl i

fråga om tillfällig utskänkning (11 § 2 morn.). I 5 kap. finnas bestämmelser

meddelade angående frågor om tillstånd till utskänkning i samband med offentlig

dans. Härom stadgas, att utskänkning ej må ske i lokal eller å plats,

där danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse stående

lokal, där ej länsstyrelsen, sedan i annan stad än Stockholm magistraten

samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande, för särskilda fall

medgivit rätt till sådan utskänkning (3 §). Vidare föreskrives, att om för särskilt

tillfälle behov yppas av att utskänkningen fortgår efter klockan tio

eftermiddagen eller annan av länsstyrelsen föreskriven tid, länsstyrelsen må,

jämlikt de grunder som av fullmäktige bestämts, medgiva sådan förlängning

av utskänkningstiden (4 §).

Sistnämnda bestämmelser i 5 kap. 3 och 4 §§ rusdrycksförsäljningsförordningen

ha tillkommit år 1937. Vid nämnda års riksdag hade i berörda hänseende

av vederbörande departementschef (proposition nr 242) föreslagits,

att — frånsett ordningsstadgans bestämmelser angående polistillstånd — hinder

icke skulle föreligga för anordnande av dans å restaurang i samband med

utskänkning. På förslag av samma års bevillningsutskott beslöt emellertid

riksdagen att tidigare gällande förbud mot anordnande av restaurangdans

utan tillstånd av länsstyrelsen skulle bibehållas. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 28 anförde utskottet i berörda hänseende följande:

»I de likalydande motionerna I: 270 och II: 524 har yrkats sådan ändring

av förslagets 5 kap. 3 §, att förbudet mot utskänkning i samband med varietéföreställningar

m. m. måtte göras tillämpligt å varje slag av offentlig danstillställning

ävensom att undantag från förbudet i sådant fall måtte kunna

lämnas endast om synnerliga skäl därtill förelåge samt begränsas till att avse

utskänkning vid enstaka danstillställning. Jämväl i de likalydande motionerna

I: 275 och II: 510 har framställts ett yrkande i samma riktning.

Enligt utskottets mening ha gällande bestämmelser i förevarande hänseende

av myndigheterna på vissa håll tillämpats på ett sätt, som kan giva anledning

till befogade erinringar. För framtiden måste anses önskvärt, att tillstånd

till dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med större

urskilning och varsamhet än som hittills skett. Särskilt finner utskottet

det icke vidare böra ifrågakomma, att medgivande lämnas för viss tidsperiod

utan angivande av de särskilda dagar, då dans skall äga rum. Då det för tillgodoseende

av dessa synpunkter icke torde vara tillräckligt att lägga avgörandet

enbart i polismyndighetens hand, vill utskottet för sin del förorda

sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att för utskänkning i samband med

dans å restaurang alltjämt skall erfordras jämväl medgivande från länsstyrelsens

sida.»

Innebörden av nu angivna bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen,

såvitt angår offentliga danstillställningar, har nyligen i två uppmärk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

3

sammade besvärsmål varit föremål för rättslig prövning. Såvitt handlingarna

i berörda mål utmärka torde omständigheterna i dessa båda fall i korthet

kunna återgivas sålunda.

I ena fallet hade stadsfullmäktige i Borås i yttrande över ansökan av

systemaktiebolaget i staden om tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker

under viss oktrojperiod hemställt bl. a., att beträffande samtliga utskänkningsställen

i staden den inskränkningen i fråga örn rörelsens bedrivande

måtte föreskrivas att sådan danstillställning, som omförmäles i 13 § ordningsstadgan

för rikets städer, finge anordnas högst en dag varje vecka. Länsstyrelsen

hade genom överklagade resolutionen funnit sig icke kunna bifalla

fullmäktiges sålunda gjorda hemställan, enär den begärda inskränkningen

finge anses stå i strid med bestämmelserna i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen.

Häröver anfördes besvär av dels Boras nvkterhetsnämnd

dels ock nykterhetsfolkets centralförsamling och Borås nykterhetsförbund.

I yttrande över besvären framhöll kontrollstyrelsen, att det i förevarande

fall avgörande spörsmålet gällde förutsättningarna för att ett av fullmäktige

föreslaget utskänkningsvillkor skulle anses stå i strid med allmän lag eller

författning. Enligt styrelsens mening kunde detta stadgande icke begränsas

till att avse föreskrift utanför själva rusdrycksförsäljningsförordningen. En

sådan begränsning skulle inrymma den oantagbara konsekvensen, att exempelvis

föreskrifter i 3 kap. 16 § angående systembolags rätt att överlata utskänkningstillstånd

skulle kunna sättas ur kraft genom en oktrojföreskrift i

motsatt riktning. Uttrycket »i strid med allmän lag eller författning» funnes

redan i 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning, där det åtföljdes av det

förtydligande tillägget »eller annorledes överskrida deras befogenhet, som

fattat detsamma». Den i besvären åberopade tolkningen, vilken aldrig varit avsedd,

kunde medföra betänkliga förskjutningar i tillämpningen av andra

grundläggande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen. Kontrollstyrelsen

hemställde fördenskull, att besvären måtte lämnas utan bifall. Kungl.

Majit fann i resolution den 19 oktober 1945 besvären icke kunna mot stadgandet

i 3 kap. 10 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen bifallas.

Jämväl i det andra här åsyftade fallet, avseende besvär av nykterhetsnämnden

i Alingsås samt Alingsås nykterhetsvänners centralförbund i fråga

örn inskränkningar av liknande slag som i Borås i samband med oktrojansökan,

blev utgången enligt Kungl. Majits beslut den 26 oktober 1945 densamma.

I anknytning till ifrågavarande avgöranden av Kungl. Majit i fråga örn tolkningen

av berörda delar av rusdrycksförsäljningsförordningen har i de nu

förevarande motionerna anförts bland annat följande. Vid införandet av

1937 års förordning ansåg man sig böra göra viss begränsning i kommunernas

tidigare mycket omfattande befogenhet att meddela inskränkningar

i utskänkningen. Denna åsyftade emellertid endast att skapa enhetlighet i

fråga örn utskänkningskvantiteter, måltidstvång och liigsta utskänkningsålder

och att förebygga, att kommun införde bestämmelse i strid med förord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

ningens huvuddirektiv, att all försäljning skulle ordnas och handhavas så

att därmed åstadkommes så ringa skada som möjligt. Någon ändring i fråga

om kommunernas befogenhet i avseende å den offentliga dansen å restaurangerna

torde däremot icke ha varit på tal. Kommunalrepresentationen

torde på få punkter kunna tillerkännas en mera obestridd kompetens att yttra

sig om ändamålsenligheten av viss detaljutformning i fråga örn utskänkningen

å viss ort än när det gällde omfattningen av restaurangdansen å orten.

Det vore därför angeläget att kommunalrepresentationens rätt i detta

hänseende otvetydigt bleve fastslagen.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran ha yttranden

över motionerna avgivits av socialstyrelsen och kontrollstyrelsen.

Socialstyrelsen har framhållit, att förverkligandet av motionärernas förslag

skulle innebära en från utvecklingen på detta område avvikande utvecklingslinje.

Länsstyrelsernas tillståndsgivning i förevarande hänseende

hade sedan lång tid tillbaka varit ojämn, och de meddelade tillstånden torde

på sina håll ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens ursprungliga

intentioner. Bevekelsegrunderna torde härvid lia varit farhågorna

för att en restriktiv tillståndsgivning skulle främja uppkomsten av mer

eller mindre okontrollerbara dansetablissemang. Tendensen vid tillståndsgivningen

borde principiellt vara restriktiv. Sannolikt skulle dock den i motionerna

föreslagna anordningen medföra ökad ojämnhet, nämligen mellan

kommunerna inom ett och samma län och, i en del fall, även inom en och

samma kommun under olika tidsperioder. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet

i 1944 års nykterhetskommitté och då särskilda omständigheter,

som påkallade omedelbara åtgärder i ämnet, icke framkommit, ansage

socialstyrelsen för sin del att motionerna icke borde föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Kontrollstyrelsen har anfört bland annat, att styrelsen i ett den 29 februari

1944 avgivet yttrande i anledning av den s. k. snabbutredningens betänkande

uttalat sin anslutning till den ståndpunkt, som intagits av utredningens

ordförande. Enligt denna ståndpunkt borde gällande bestämmelser i huvudsak

bibehållas, dock borde viss skärpning genomföras i fråga örn länsstyrelsernas

praxis vid tillståndsgivningen. Det i motionerna framlagda förslaget

innebure ett konsekvent fullföljande av de sedan gammalt gällande principerna

rörande kommunernas medverkan vid utskänkningsfrågomas avgörande.

Det vore i och för sig ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige

ansett sig böra förorda vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler —

liksom beträffande grunderna för tillfällig utsträckning av utskänkningstidcn

- - bleve bindande. Sedan hela fragan örn den svenska nykterhetslagstiftningens

framtida innehåll och utformning numera överlämnats till utredning

inom 1944 åis nykterhetskommitté, talade likväl övervägande skäl

för att med ett slutgiltigt ståndpunktstagande till motionärernas förslag

borde anstå i avvaktan på resultatet av denna utredning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

5

Enligt 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen må vid bland annat

offentlig danstillställning utskänkning av rusdrycker ej ske i lokal eller å

plats, där danstillställningen äger rum, eller i annan därmed i inre förbindelse

stående lokal. Länsstyrelsen må dock, sedan i annan stad än Stockholm

magistraten samt på landet kommunalnämnden avgivit yttrande, för

särskilda fall medgiva rätt till sådan utskänkning.

I de föreliggande motionerna föreslås ändrad lydelse av berörda stadgande

i syfte att tydligt utmärka, att länsstyrelse vid meddelande av tillstånd till

utskänkning å restaurang i samband med offentlig danstillställning skall

vara bunden av vad stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige därom må

lia bestämt. Till stöd för detta yrkande ha motionärerna anfört bland annat,

att det vore angeläget att otvetydigt fastslå kommunalrepresentationens rätt

i detta hänseende, enär gällande bestämmelser enligt vad som framginge av

två av Kungl. Maj:t under år 1945 meddelade beslut icke vid tillämpningen

givits den innebörden, som innefattades i motionärernas yrkande.

I 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning stadgades förbud mot utskänkning

av rusdrycker vid bland annat offentlig danstillställning. Länsstyrelsen

ägde emellertid efter magistratens eller kommunalnämndens hörande »för

särskilt tillfälle» medgiva undantag från förbudet. Bestämmelserna i sistnämnda

förordning vörö sålunda i huvudsak av samma innehåll som nu

gällande bestämmelser i ämnet. I den vid 1937 års riksdag framlagda propositionen

nr 242 med förslag till rusdrycksförsäljningsförordning föreslogs

på ifrågavarande punkt den ändringen, att förbudet mot utskänkning av

rusdrycker i samband med danstillställning på restaurang skulle upphävas.

Samma års bevillningsutskott avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 28 propositionen i denna del samt föreslog den lydelse av 5 kap.

3 §, som nu är gällande. Såsom motivering härför anförde utskottet, att bestämmelserna

i förevarande hänseende på vissa håll tillämpats på ett sätt

som kunde giva anledning till befogade erinringar samt att det för framtiden

måste anses vara önskvärt att tillstånd till dans i samband med utskänkning

å restaurang meddelades med större urskillning och varsamhet

än som dittills skett.

I ett till bevillningsutskottet nu inkommet yttrande över de föreliggande

motionerna har socialstyrelsen framhållit, att länsstyrelsernas tillståndsgivning

i förevarande avseende sedan lång tid tillbaka varit ojämn och alt de meddelade

tillstånden på sina håll torde ha varit långt talrikare än som motsvarade lagstiftarens

ursprungliga intentioner. Utskottet, som helt ansluter sig till det

av 1937 års riksdag gjorda uttalandet örn önskvärdheten av att tillstånd till

dans i samband med utskänkning å restaurang meddelas med urskillning

och varsamhet, finner de av socialstyrelsen sålunda påpekade bristerna vid

tillämpningen av gällande bestämmelser betänkliga. Såsom framhållits av

kontrollstyrelsen i likaledes avgivet yttrande torde kommunerna få anses

ilga speciella förutsättningar för alt bedöma, i vad mån särskilda bestämmelser

äro påkallade med avseende på omfattningen och villkoren för anordnande

av restaurangdans, kombinerad med utskänkning. Det torde där
-

Utslcottel.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

för vara ett rimligt krav, att i fall, då fullmäktige ansett sig böra förorda

vissa regler för tillståndsgivningen, dessa regler skola — liksom redan nu är

förhållandet beträffande av fullmäktige förordade grunder för tillfällig utsträckning

av utskänkningstiden — bliva för länsstyrelsen bindande.

Ehuru utskottet såsom framgår av vad nu nämnts finner skäl tala för en

ändring av stadgandet i 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen i av

motionärerna åsyftad riktning, anser sig dock utskottet med hänsyn till det

nu pågående utredningsarbetet på nykterhetslagstiftningens område icke

böra framlägga förslag till ändrade bestämmelser i ämnet. Frågan om tillståndsgivningen

beträffande utskänkning vid de i 5 kap. 3 § avsedda tillställningarna

bör enligt utskottets mening icke lämpligen lösas såsom en

fristående fråga på sätt motionärerna förordat. Utskottet förväntar nämligen,

att principerna rörande kommunernas medinflytande över rusdrycksutskänkningens

handhavande vid restaurangdans eller eljest komma att noggrant

omprövas inom 1944 års nykterhetskommitté. Härigenom torde även förevarande

spörsmål, som har anknytningar åt olika håll, komma att erhålla en

mera allsidig belysning än vad som vid frågans behandling inom utskottet

varit möjligt att åstadkomma. Utskottet utgår härvid ifrån att de i motionerna

och av utskottet anförda synpunkterna komma att beaktas vid den pågående

utredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:212 av herr Englund

m. fl. och II: 343 av herr Sandberg m. fl. om ändrad lydelse

av 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 maj 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Velander, friherre De Geer, Frans Ericson,

Björnsson, Robert Berg, Franzon, Rosander och Englund samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Sandberg, Orgård, Janson i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd och Bladh.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

7

Reservationer:

1) av herrar Englund och Sandberg, som ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort erhålla följande lydelse:

»Enligt 5 kap. — — — (= utskottet s. 5 rad 1 uppifrån—s. 6 rad 4

uppifrån)---— för länsstyrelsen bindande.

Frågan om utskänkning i samband med restaurangdans har på senare tid,

förutom i nu förevarande motioner, dryftats i tvenne offentliga utredningar,

utredningen rörande orsakerna till försämringen av nykterhetstillståndet under

krigsåren (SOU 1944: 3) och ungdomsvårdskommitténs betänkande rörande

ungdomen och nöjeslivet (SOU 1945: 22). I den förra av dessa utredningar

yrkades, att dylik utskänkning tills vidare skulle helt förbjudas, i

den senare att ett sådant förbud skulle utfärdas för framtiden. Sistnämnda

förslag torde bli föremål för ingående prövning i 1944 års nykterhetskommitté.

Omfattningen och den komplicerade arten av denna kommittés uppdrag

gör att dess utredningar i detta och andra spörsmål kunna förväntas

föreligga först efter åtskillig tid. I direktiven för kommittén har statsrådet

och chefen för finansdepartementet också ansett sig böra uttryckligen framhålla,

att den sålunda pågående omfattande utredningen icke får utgöra

hinder för vidtagande, oberoende av denna utredning, av ändringar i alkoholförfattningarna

av mindre räckvidd. Riksdagen har också nyligen funnit

sig oförhindrad att på förslag av regeringen skapa en tidigare icke förefintlig

rätt till utskänkning av vin på svenska flygplan i inhemsk trafik.

Hinder synes sålunda knappast föreligga att i avvaktan på prövningen av

förutnämnda förslag vidtaga sådan ändring i förordningen, att de kommunala

fullmäktigeförsamlingarna tillförsäkras det inflytande över omfattningen

på orten av utskänkning i samband med restaurangdans, som man

före de av utskottet refererade besluten av Kungl. Maj :t förmenat tillkomma

dem. En sådan ändring innebär endast ett fullföljande av den tankegång

som i detta hänseende låg till grund för 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning.

Utskottet finner jämväl den av motionärerna föreslagna författningstexten

ägnad att tillgodose nämnda önskemål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 212 av herr Englund m. fl. och II: 343 av herr Sandberg

m. fl. ville för sin del besluta, att 5 kap. 3 § rusdrycksförsäljningsförordningen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 33.

Vid offentligt skådespel---i inre förbindelse stående lokal, dock må

länsstyrelsen efter hörande av magistraten i annan stad än Stockholm samt

kommunalnämnden på landet, jämlikt de grunder som av stadsfullmäktige

eller kommunalfullmäktige må hava bestämts, för särskilda fall medgiva

rätt till sådan utskänkning.»; samt

2) av herrar Velander, Lövgren, Hagberg i Malmö och Jansson i Frändesta

beträffande utskottets motivering.

467888. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.