Betänkande i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen.
1946-05-28 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
1
Nr 34.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 3 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om skattefrihet för Nobelstiftelsen.
(2:a avd.)
I två likalydande inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade
motioner, I: 146 av herr Björnsson m. fl. och II: 253 av herr von Friesen
m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att följande författningsrum
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen
1) 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928:
5 §•
1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;
e) byggnader som---- vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,
sjukvårdsinrättningar---allmänna platser;
f) regementens, officerskårers---- fastighetens värde.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---av rörelse;
d) akademier, allmänna---vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,
svenska---i arbete:
för inkomst---sådan inkomst;
e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---eller rörelse.
2) 7 § e) förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt:
7 §•
Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst;
e) akademier, allmänna---vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,
svenska---i arbete:
för ali inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---— samma paragraf.»
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 146.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 34. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
Hithörande bestämmelser i skatteförfattningama, sådana dessa bestämmelser
lyda efter år 1942 beslutade ändringar av desamma, ha följande innehåll
:
5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen: Från skatteplikt till fastighetsskatt
undantagas byggnader, som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier,
allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande
vid rikets universitet och högskolor, i vilka de studerande enligt gällande
stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, sjukvårdsinrättningar,
vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar
samt sådana stiftelser och föreningar som avses i 53 § 1 mom. e), därest
byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana,
ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser. Därest under
bl. a. punkten e) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller
därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande,
föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens
värde.
53 § 1 mom. d) samma lag: Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor,
i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke
lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet
aktiebolag äro skattskyldiga för inkomst av fastighet men befriade
från skattskyldighet för annan inkomst.
53 § 1 mom. e) samma lag: Kyrkor, sjukvårdsinrättningar, vilkas verksamhet
ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser, som lia
till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan
myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj,
vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn
eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller
utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,
ävensom sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den
i fråga om stiftelser här angivna art, äro skattskyldiga för inkomst av fastighet
och av rörelse men befriade från skattskyldighet tor annan inkomst.
7 § e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: Samma
juridiska personer, som i 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen avses, äro
frikallade från skattskyldighet för all inkomst.
7 § f) samma förordning: De juridiska personer, som i 53 § 1 morn. e)
kommunalskattelagen avses, äro frikallade från skattskyldighet för sådan
inkomst, som ej härflutit av rörelse.
12 § 1 mom. b) samma förordning: Föreningar och samfund, vilkas medlemmar
icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets
förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
3
förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser,
samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst,
äro skattskyldiga för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång
ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort.
I de förevarande motionerna har framhållits bl. a., att storleken av Nobelprisen
alltsedan början av 1930-talet varit i praktiskt taget oavbrutet sjunkande.
Under det att varje pris år 1931 utgjorde något mer än 173 000 kronor,
vilket var det högsta pris som någonsin utdelats, var storleken av de
pris, som under år 1945 utdelades, endast obetydligt över 121 000 kronor.
Denna sänkning berodde självfallet i främsta rummet på att avkastningen
av Nobelstiftelsens fonder sjunkit. Nobelprisens minskning berodde emellertid
ej oväsentligt på storleken av de skatter, som stiftelsen haft att erlägga.
Även örn man bortsåge från penningvärdets fall, måste den rent siffermässiga
nedgången av Nobelprisen anses vara mycket betydande. Om denna
komme att fortsätta, vore det fara värt, att den rangslällning Nobelprisen
intoge icke blott i Sverige utan även i utlandet kunde komma att rubbas.
Prisens nedgång accentuerades ytterligare därav att de under senare år företrädesvis
beträffande prisen i fysik, kemi och medicin delats mellan två eller
undantagsvis tre pristagare. Ju längre den naturvetenskapliga forskningen
framskrede och desto större materiella resurser, som krävdes för dess utveckling,
desto vanligare torde det bliva att de verkligt stora framstegen
komme att 1 ramstå som resultat av flera forskares samfällda insatser. Det
ansvarsfulla och maktpåliggande uppdraget att utdela världens mest uppmärksammade
och uppskattade prisbelöningar hade utan tvivel bidragit att
väcka uppmärksamhet åt och skapa ökad förståelse för vårt land. Den indirekta
nyttan för svensk forskning och svenskt kulturliv, som fullgörandet
av detta uppdrag medförde, hade vid skilda tillfällen betygats från prisutdelarnas
sida. Genom de från universitet, forskare och andra representanter
för de kulturområden, Nobelstiftelsens verksamhet omfattade, inkommande
motiverade förslagen till kandidater för tilldelning av Nobelpris erhölle de
prisutdelande institutionerna i hög grad ökade möjligheter att följa utvecklingen
på de berörda områdena samt att själva pröva och värdesätta betydelsen
av nya vetenskapliga uppslag, upptäckter och förbättringar, liksom
av nya strömningar inom världslitteraturen. För den, som ej kände närmare
till vår skattelagstiftning, torde det te sig mycket egendomligt att Nobelstiftelsen
överhuvud taget vore underkastad skatteplikt, under det att de Wallenbergska
och Wenner-Grenska fonderna liksom den till karolinska institutet
knutna Anderssonska fonden, vilkas ändamål vore jämförliga med Nobelstiftelsens,
vore skattefria. Örn Nobelstiftelsen haft att utdela endast sådana
pris som de i fysik, kemi och medicin skulle den i fråga örn skatteplikt varit
jämställd med t. ex. den Wallenbergska fonden. Nobelstiftelsen intoge emellertid
en sådan särställning bland svenska stiftelser, att den borde tillerkännas
skattefrihet, trots alt två av de fem prisen avsåge att belöna »den, som
inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning» och
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
»den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande
eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser».
Alfred Nobel hade förvärvat den förmögenhet han genom sitt
testamente anförtrodde åt en svensk stiftelse att förvalta så gott som helt och
hållet genom sin verksamhet utomlands. Med hänsyn till den utomordentliga
betydelse, som Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade för vårt land, borde
det vara en hederssak för oss att icke genom en hård beskattning äventyra
de värden den representerade.
På grund härav hemställde motionärerna, att Nobelstiftelsen skulle upptagas
bland de enligt 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen
samt 7 § e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
från skattskyldighet frikallade juridiska personerna.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttranden över motionerna av statskontoret, kammarrätten, Överståthållarämbetet,
som bifogat ett av t. f. taxeringsintendenten Sven Holdo
avgivet yttrande, Nobelstiftelsen, vetenskapsakademien, svenska akademien
och karolinska mediko-kirurgiska institutet. I samtliga yttranden har tillstyrkts
bifall till motionerna. Yttrandenas innehåll återfinnes i en vid detta
betänkande fogad bilaga (Bilaga 1), till vilken utskottet får hänvisa.
Utskottets yttrande.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha vissa slag av rättssubjekt
med allmännyttigt ändamål tillerkänts en förmånsställning i beskattningshänseende,
i det att skattefrihet helt eller delvis åtnjutes av dem vid
såväl den kommunala som den statliga beskattningen. Detta är fallet beträffande
bl. a. akademier, allmänna undervisningsverk samt stiftelser och
föreningar med huvudsakligt syfte att lämna understöd för beredande av
undervisning eller utbildning eller att främja vetenskaplig forskning. Någon
definition på begreppet akademi har icke lämnats i författningstexten. I proposition
nr 134 till 1942 års riksdag, vilken låg till grund för nu gällande
bestämmelser i ämnet, yttrade departementschefen i nämnda hänseende allenast,
att, enär en akademi i författningstextens mening åtminstone i regel
torde vara utrustad med något slag av offentlig sanktion, borde en förening
icke enbart genom att beteckna sig såsom akademi komma i åtnjutande av
skattefrihet.
Redan i början av sin verksamhet framställde Nobelstiftelsen i beskattningsmål
yrkande örn skattefrihet, vilket emellertid genom Kungl. Majlis resolution
den 19 september 1902 ogillades.
Frågan om Nobelstiftelsens skattskyldighet har sedermera ånyo varit föremål
för Kungl. Maj:ts prövning, i det att regeringsrätten genom utslag den
13 mars 1925 (RÅ 1925 ref. 20) förklarat, att stiftelsen icke kunde anses
jämlikt de i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
5
förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser frikallad från utgörande av inkomstbevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Regeringsrättens beslut
fattades med tre röster mot två. Minoriteten ansåg stil''loisen jämlikt
grunderna för vissa åberopade författningsrum, vari stadgades skattefrihet
för bl. a. akademier, vara frikallad från skattskyldighet. Då nu gällande
bestämmelser i ämnet, vilka såsom ovan nämnts tillkommit år 1942, icke för
Nobelstiftelsens del innebära någon ändring i vad tidigare gällt, torde genom
nämnda utslag få anses fastställt, att Nobelstiftelsen enligt nuvarande bestämmelser
är underkastad skattskyldighet till fastighetsskatt samt till skatt å inkomst
och förmögenhet.
I de ifrågavarande motionerna har yrkats, att med hänsyn till den utomordentliga
betydelse, Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade för vårt land,
stiftelsen måtte erhålla skattefrihet enligt de författningsrum, vari skattefrihet
stadgades för akademier.
Nobelstiftelsen är grundad genom ett av doktor Alfred Nobel den 27 november
1895 upprättat testamente, enligt vilket av Nobels efterlämnade
förmögenhet skulle bildas en fond, varav räntan årligen skulle utdelas såsom
prisbelöning åt dem, som under det förlupna året gjort mänskligheten den
största nytta. Räntan skulle delas i fem lika delar, .sorn skulle tillfalla dels
den, som inom fysikens område gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning,
dels den, som gjort den viktigaste kemiska upptäckt eller förbättring,
dels den, som gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens
område, dels den, som inom litteraturen producerat det utmärkiaste
i idealisk riktning, dels ock den, som verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande
och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande
och spridande av fredskongresser. Prisen för fysik och kemi skulle utdelas
av svenska vetenskapsakademien, priset för fysiologiska eller medicinska
arbeten av karolinska mediko-kirurgiska institutet, priset för litteratur av
svenska akademien samt fredspriset av ett utskott av fem personer, som
skulle väljas av norska stortinget.
Testamentets bestämmelser ha sedermera förklarats och kompletterats genom
de efter överenskommelse mellan Nobels arvingar och testamentsexekutörerna
samt representanter för prisutdelarna utformade, av Kungl. Majit den
29 juni 1900 fastställda grundstadgarna för stiftelsen. Föremål för belöning
äro enligt dessa grundstadgar de nyaste resultaten av verksamhet på de
kulturområden, som i testamentet åsyftas, ävensom äldre arbeten, därest
deras betydelse först under den senaste tiden blivit ådagalagd. Årspris får
ej understiga 60 procent av den för varje årspris disponibla delen av fondens
avkastning och ej heller fördelas i flera än högst tre pris. För varje
svensk prisgrupp utses av prisutdelaren en Nobelkommitté, som har att avgiva
utlåtande i fråga örn prisutdelningen. Utdelare av fredspriset är det
norska stortingets Nobelkommitté. För att biträda vid den för prisbedömandet
erforderliga utredningen och för främjande i övrigt av stiftelsens ändamål
ha prisutdelarna i enlighet med stiftelsens grundsladgar inrättat särskilda
Nobelinstitut.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
Nobelstiftelsens fonder utgöras av dels stiftelsens huvudfond, dels en byggnadsfond
för åstadkommande och underhåll av en gemensam förvaltningslokal
m. m., dels s. k. särskilda fonder för de olika prisgruppema, bildade
genom fondering av icke utdelade prisbelopp, dels ock organisations- och
besparingsfonder för Nobelinstituten. Räntemedlen från de särskilda fonderna
ställas till de olika prisutdelarnas förfogande för att »annorledes än
genom prisutdelning främja de ändamål, testator >lterst avsett», d. v. s.
för stödjande av vetenskaplig forskning samt litterär och fredsbefrämjande
verksamhet. Av de sålunda under Nobelstiftelsens gemensamma förvaltning
stående fonderna äro enligt uppgift huvudfonden och byggnadsfonden underkastade
beskattning, medan de till prisutdelarnas disposition stående fonderna
ända från början varit befriade från skattskyldighet.
Av den behållna årliga avkastningen av stiftelsens huvudfond skall enligt
bestämmelser i grundstadgarna en tiondedel läggas till kapitalet. Återstoden
fördelas lika mellan de fem prisgrupperna. Av den andel i huvudfondens avkastning,
varöver varje prisutdelare sålunda äger förfoga, avtages en fjärdedel
för bestridande av prisutdelarens omkostnader för Nobelkommittéer och
Nobelinstitut samt för övriga utgifter i samband med prisutdelningen. Återstående
tre fjärdedelar utgöra årets Nobelpris.
Stiftelsen företrädes av en styrelse, som har sitt säte i Stockholm och består
av fem svenska män, därav en som skall vara styrelsens ordförande förordnas
av Konungen och de övriga utses av prisutdelarnas fullmäktige. Styrelsen
förvaltar stiftelsens fonder och övriga medel ävensom annan stiftelsens
egendom, såvitt den är för prisgrupperna gemensam.
Enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta såsom framgår av vad ovan
nämnts stiftelser med huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning
skattefrihet. 1936 års skattekommitté, vilken utarbetat det förslag som
låg till grund för 1942 års författningsändringar på ifrågavarande område,
berörde i sitt betänkande jämväl frågan örn Nobelstiftelsens ställning i beskattningshänseende.
Efter att ha redogjort för grunderna för användningen
av huvudfondens avkastning framhöll kommittén, att av stiftelsens inkomst
60 procent användes till främjande av vetenskaplig forskning och att övriga
40 procent ginge till annat ändamål. I anslutning härtill anförde kommittén,
att med den innebörd, som i kommitténs förslag givits begreppet »huvudsakligt
ändamål», Nobelstiftelsen enligt förslaget icke kunde komma i åtnjutande
av skattefrihet. Nobelstiftelsen bleve alltså i likhet med vad för det
dåvarande vöre fallet skattskyldig för sin inkomst och förmögenhet. Kommittén
hade icke funnit anledning att genom en särskild bestämmelse undantaga
Nobelstiftelsen från skattskyldighet.
Till stöd för yrkandet om skattefrihet för Nobelstiftelsen har i de ifrågavarande
motionerna framhållits bl. a. stiftelsens betydelse för vetenskaplig
forskning och för kultursträvandena. Uppdraget att utdela Nobelprisen hade
bidragit till att väcka uppmärksamhet åt och skapa ökad förståelse för vårt
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
7
land. Nedgången i Nobelprisens storlek, samtidigt som deras realvärde till
följd av sänkningen i penningvärdet ytterligare minskades, komme att i
avsevärd grad minska den internationella uppskattningen av prisbelöningarna.
Nobelstiftelsen intoge en sådan särställning bland svenska stiftelser, att
den borde tillerkännas skattefrihet trots att två av de fem prisen avsåge att
belöna »den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk
riktning» och »den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande
och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande
av fredskongresser». Alfred Nobel hade förvärvat den förmögenhet,
han genom sitt testamente anförtrodde åt en svensk stiftelse att förvalta, så
gott som helt och hållet genom sin verksamhet utomlands. Med hänsyn till
den utomordentliga betydelse, som Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade
för vårt land, borde det vara en hederssak för oss att icke genom en hård beskattning
äventyra de värden, den representerade.
Vad motionärerna sålunda anfört, vilket vunnit anslutning i samtliga över
motionerna avgivna yttranden, finner utskottet värt synnerligt beaktande. Av
den nu föreliggande utredningen har utskottet bibragts den uppfattningen,
att Nobelstiftelsen med hänsyn till sin organisation, sitt syfte och sin verksamhet
intager en sådan särställning i jämförelse med andra stiftelser och
sammanslutningar med liknande ändamål att en förmånligare behandling i
beskattningshänseende kan anses önskvärd. Detta icke minst på grund av
Nobelstiftelsens internationella betydelse. Skattefrihetsreglerna för stiftelser
med allmännyttigt ändamål äro i utländsk lagstiftning i allmänhet betydligt
mera vidsträckta än i vårt land. Örn Nobelstiftelsen skulle varit hemmahörande
i exempelvis Danmark, Norge eller Finland — något som i och för
sig icke varit otänkbart — skulle densamma säkerligen lia varit befriad från
skattskyldighet. Även med hänsyn härtill har utskottet förståelse för den synpunkten,
att en skatteeftergift i förevarande fall kan anses motiverad.
I detta sammanhang bör emellertid erinras om att våra nuvarande skattefrihetsbestämmelser
äro utformade efter en viss systematik. Denna kan i korthet
uttryckas så, att först bestämts vissa ändamål, som ansetts böra föranleda
skattefrihet. Sådana ändamål äro bl. a. främjande av undervisning eller
utbildning samt av vetenskaplig forskning. Därefter lia i författningstexten
angivits vissa inrättningar, som främja dessa ändamål. Exempel härpå äro
akademier och allmänna undervisningsverk. Slutligen har i författningstexten
lämnats en beskrivning av de övriga stiftelser och föreningar, som — annorledes
än å egen inrättning — främja samma ändamål som de uppräknade
slagen av inrättningar. Stiftelser och föreningar med huvudsakligt ändamål
att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller
att främja vetenskaplig forskning lia sålunda medgivits skattefrihet.
Härav torde framgå, att varje utsträckning av skattefriheten måste noggrant
övervägas, innan denna väg beträdes. En sådan utsträckning bör enligt
utskottets mening icke ske i fall, då den ifrågasatta ytterligare skattefriheten
Utskottet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
innebär ett systematiskt avsteg från de nuvarande skattefrihetsreglemas
principiella uppläggning, överhuvud taget torde kunna sägas, att statsmakternas
inställning till frågan om en utvidgning av skattefriheten numera är
mycket restriktiv. Under de senare åren ha i riksdagen vid flera tillfällen motionsvis
framställts yrkanden örn skattefrihet för vissa slag av juridiska personer
med i hög grad allmännyttigt ändamål, vilka yrkanden riksdagen på
hemställan av bevillningsutskottet lämnat utan bifall. Anledningen härtill
har varit, att den ifrågasatta skattefriheten icke ansetts förenlig med de principer,
som ligga till grund för de nuvarande skattefrihetsreglerna. Med hänsyn
härtill bör enligt utskottets mening skattefrihet medgivas Nobelstiftelsen
endast under den förutsättningen att något sådant hinder icke kan anses
vara för handen.
Då i de ovannämnda beskattningsmålen skattskyldighet ansetts föreligga
för Nobelstiftelsen, får därmed anses fastställt, att stiftelsen enligt gällande
bestämmelser och praxis icke utgör en akademi i skatterättslig mening, även
örn de i 1925 års mål i regeringsrätten uttalade skiljaktiga meningarna giva
vid handen att tveksamhet förelegat på denna punkt. I likhet med kammarrätten
finner emellertid utskottet, att Nobelstiftelsen genom den nu förebragta
utredningen på ett övertygande sätt visat befogenheten av yrkandet örn stiftelsens
likställande med akademi. Då de institutioner, som i Sverige verka
som organ för stiftelsen, åtnjuta skattefrihet såsom akademier eller allmänt
undervisningsverk, anser utskottet överensstämmande med grunderna för
gällande bestämmelser i ämnet, att även Nobelstiftelsen tillerkännes sådan
förmånsställning. Stiftelsen bör sålunda i beskattningshänseende anses likställd
med en akademi. Med hänsyn till Nobelstiftelsens särpräglade art torde
— såsom jämväl kammarrätten uttalat — en dylik åtgärd icke innefatta
risk för att liknande krav kunna med fog framställas från annat håll.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att numera avlidne professorn
i finansrätt vid Uppsala universitet David Davidson i en uppsats örn Nobelstiftelsens
skattefråga i Ekonomisk tidskrift för år 1925 efter en ingående
analys av »den företeelse, som rättsligt bär namnet Nobelstiftelsen», kommit
till den slutsatsen, att denna »till sin tekniska art är en akademi».
Fråga om befrielse för visst namngivet rättssubjekt från skattskyldighet
har tidigare vid flera tillfällen varit uppe i riksdagen, men denna tanke har
därvid av bevillningsutskottet avvisats. Detta var fallet år 1904 i anledning
av väckt motion om skattefrihet för Nobelstiftelsen, år 1920 i anledning
av väckt motion örn skattefrihet för stiftelsen Lars Hiertas minne och år
1943 i anledning av väckt motion om skattefrihet för stiftelser och föreningar
med ändamål att främja litterär verksamhet. Sålunda anförde 1904
års bevillningsutskott angående den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen
bl. a., att ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga
en särskild institution i och för sig syntes vara betänkligt och att en
dylik befrielse endast borde tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
9
Även enligt utskottets mening är ett fritagande av visst namngivet rättssubjekt
från skattskyldighet mindre lämpligt och bör fördenskull i möjligaste
mån undvikas. Då emellertid såsom ovan nämnts sakliga skäl tala för att
Nobelstiftelsen i beskattningshänseende likställes nied en akademi och den
ändring, som härav föranledes, icke kan ske på annat sätt än genom att
stiftelsen uttryckligen namngives i författningstexten, har utskottet ansett
betänkligheterna mot en sådan anordning i detta fall icke böra utgöra hinder
mot en materiellt sett önskvärd lösning. Det skulle för övrigt med ett
visst fog kunna sägas, att Nobelstiftelsen utgör en kategori för sig. Utskottet
har dock funnit lämpligt, att Nobelstiftelsen i författningstexten på något sätt
anknytes till ordet »akademier», till vilket begrepp stiftelsen enligt utskottets
mening egentligen hör, och föreslår fördenskull, att den ifrågasatta författningsändringen
sker i den formen att i 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d)
kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt efter ordet »akademier» insättas orden »samt Nobelstiftelsen,
så ock».
Då Nobelstiftelsen sålunda frikallas från skattskyldighet till staten för inkomst,
följer därav, att stiftelsen jämväl skall vara befriad från skattskyldighet
för förmögenhet. Någon uttrycklig föreskrift härom i 12 § 1 mom. b)
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har utskottet ej funnit
erforderlig.
Nobelprisen torde för närvarande icke bliva beskattade såsom inkomst hos
mottagaren. Denna fråga har i ett den 15 november 1912 avgjort beskattningsmål
(RÅ 1912 ref. 145) varit föremål för regeringsrättens prövning, varvid
utgången blev den nu nämnda. Även efter genomförandet av den nu föreslagna
skattefriheten för Nobelstiftelsen böra de enligt gällande grundstadgar
för stiftelsen utdelade Nobelprisen givetvis vara undantagna från skatteplikt.
Någon författningsändring i syfte att klart utmärka detta finner utskottet
ej erforderlig, eftersom det torde överensstämma med vedertagna beskattningsprinciper
att belopp, som utbetalas av en stiftelse till fullföljande
av ett allmännyttigt ändamål, icke anses utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om föreskriften i punkten
2 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, vari sägs bl. a., att såsom
periodiskt understöd icke räknas vad en skattskyldig uppbär från stiftelse
eller förening som avses i 53 § 1 mom. e), såvida utbetalningen sker till fullföljande
av ändamål som i nämnda stadgande angives. Att denna anvisningspunkt,
som sålunda icke avser utbetalningar från akademier och därmed likställda
rättssubjekt, formulerats på sätt nu nämnts har — såsom framgår av
bevillningsutskottets betänkande nr 21 vid 1942 års riksdag (s. 11—12) —
närmast föranletts därav att en stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt
ändamål att främja något av de syften som avses i 53 § 1 mom. e),
kan vid sidan av detta huvudsakliga ändamål verkställa utbetalningar till
förmån för viss enskild skattskyldig. Av anvisningspunkten framgår, att utbetalningar
av sistnämnda slag skola beskattas hos mottagaren.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
Beträffande ikraftträdandet av de nya bestämmelserna föreslår utskottet,
att dessa skola äga tillämpning redan med avseende å innevarande års taxering.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna med den jämkning i den
föreslagna författningstexten som ovan angivits.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 146 av herr Björnsson m. fl. och II: 253 av herr von
Friesen m. fl. om skattefrihet för Nobelstiftelsen,
1) för sin del antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles.
5 §•
1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;
e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier samt
Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar
av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande
enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,
sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar
samt sådana stiftelser och föreningar som avses i 53 §
1 mom. e), därest byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet
såsom sådana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;
f)
regementens, officerskårers---fastighetens värde.
53 §.
1 mom. Skyldighet att---av rörelse;
d) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk,
sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor
i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara med
-
1 Senaste lydelse av 5 § 1 morn. och 53 § 1 mom. se 1942:274.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
11
lemmar, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge
kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret
icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget lipstjänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar,
jämlikt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid
olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom,
å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller
del av län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete:
för inkomst av fastighet samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst
från lediga ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst;
e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---— eller rörelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av
beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 28 september
1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 28 september 1928 örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
7 §•
Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:
för all inkomst;
e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana
sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i
vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,
sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke
1 Senaste lydelse, se 1942: 275.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipst.jänst, svenska penninglotteriet
aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar,
jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade
stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,
sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen
om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden
falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av
län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen
om försäkring för olycksfall i arbete:
för all inkomst;
f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar — — — samma paragraf.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår,
för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes under
år 1946.
Stockholm den 28 maj 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Velander,
friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Wehtje, Björnsson och Rosander samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Jonsson i Skedsbygd,
Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Adolfsson.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
13
Bilaga 1.
Sammanställning av remissyttrandena över de likalydande motionerna
1:146 och II: 253 angående skattefrihet för Nobelstiftelsen.
Nobelstiftelsen.
Nobelstiftelsens styrelse har anmodat de institutioner, som hava sig anförtrott
utdelningen av nobelprisen tillika med vissa andra uppgifter, fallande
inom ramen för stiftelsens verksamhet, att var för sig till styrelsen inkomma
med utlåtande i ärendet. Med anledning härav hava Kungl, vetenskapsakademien,
Karolinska mediko-kirurgiska institutet och Svenska akademien i
till styrelsen ställda skrivelser, vilka härmed överlämnas, yttrat sig till besvarande
av remissen. Direktören för Norska Nobelinstitutet, R. Moe, vilken
tillika är sekreterare hos Norska Stortingets Nobelkommitté, har avgivit en
redogörelse för Nobelkommitténs handläggning av ärenden, tillhörande fredsprisgruppen,
vartill styrelsen i det följande återkommer.
För egen del får styrelsen å Nobelstiftelsens vägnar på det livligaste instämma
i det av motionärerna framförda förslaget om skattefrihet för stiftelsen.
Såsom av den i motionen lämnade redogörelsen framgår, har stiftelsens
styrelse redan från början av stiftelsens verksamhet och sedermera vid upprepade
tillfällen framställt yrkande om befrielse från skattskyldighet. Dessa
yrkanden hava rönt beaktande och instämmande inom de högre instanser
för prövning av beskattningsärenden, vilka behandlat frågan. Sålunda har
kammarrättens majoritet med 2 röster mot 1 i utslag den 27 november 1923
förklarat, att stiftelsen borde vara skattefri för av sin inkomst, varvid den
ene av de i beslutet deltagande röstade för fullständig skattefrihet. Vid ärendets
slutliga avgörande i regeringsrätten den 13 mars 1925, varvid stiftelsen
med 3 röster mot 2 förklarades skattskyldig för sin inkomst, röstade minoriteten,
tvenne ledamöter, för fullständig skattefrihet.
Såsom härav framgår, har bärigheten av de grunder, på vilka Nobelstiftelsen
ålagts erlägga skatt, ansetts ganska tvivelaktig. Utslagsgivande härvid
har varit, att medan trenne av de verksamhetsområden stiftelsen omfattar,
nämligen dem, för vilka K. Vetenskapsakademien och Karolinska institutet
äro verkställande organ, tillerkänts kax^aktären av vetenskapliga verksamhetsområden,
har denna beteckning av vissa i avgörandet rörande stiftelsens
skattskyldighet deltagande icke ansetts berättigad i fråga om de uppgifter,
som enligt stiftelseurkunden tilldelats Svenska akademien och den av norska
stortinget utsedda Nobelkommittén och vilka uppgifter man velat frånkänna
varje karaktär av vetenskaplighet.
Denna uppfattning, som också kommit till uttryck i 1936 års skattesakkunnigas
betänkande, har av styrelsen utförligt bemötts i ett den 9 februari
1940 till statsrådet och chefen för finansdepartementet avgivet remissyttrande.
Styrelsen får anledning i det följande återkomma till motiveringen
för sin avvikande uppfattning i berörda fråga.
Då emellertid det anförda betraktelsesättet, enligt vilket 40 procent av
Nobelstiftelsens inkomst användes till annat ändamål än främjande av vetenskaplig
forskning, lett till att stiftelsen ansetts skattskyldig för hela inkomsten,
har erinrats örn den möjlighet, som enligt uttalande av departementschefen
vid föredragningen den 6 mars 1942 av kommittébetänkandet före
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
läge för stiftelser, som bedriva verksamhet av dels skattepliktig, dels skattefri
art, att verkställa en uppdelning dem emellan. Enligt Kungl. Ma.jrts prop.
nr 134 till 1942 års riksdag anförde departementschefen härom: »Enligt min
mening böra i de fall, då medel för olika ändamål enligt bindande föreskrifter
hallas klart avskilda från varandra, dessa medel anses i beskattningshänseende
tillhöra särskilda rättssubjekt. Rättspraxis synes icke heller stå främmande
för ett sådant betraktelsesätt. I åtskilliga av de fall, där ett förvaltande
organ har att med anförtrodda medel tillgodose olika ändamål, men en för
framtiden bindande uppdelning av medlen på de olika ändamålen icke föreligger,
torde en sådan utan större svårigheter kunna komma till stånd.»
Örn Nobelstiftelsens styrelse icke begagnat sig av den anvisade utvägen för
att vinna en viss minskning i skatteutgifterna, beror detta såväl på den hänsyn
man varit skyldig ägna bestämmelserna i Alfred Nobels testamente och i
stiftelsens av Kungl. Maj:t stadfästa grundstadgar, som på de konsekvenser,
en uppdelning av fondens verksamhet enligt de angivna grunderna skulle medföra.
Första paragrafen i grundstadgarna innehåller en från Alfred Nobels
den 27 november 1895 upprättade testamente hämtad bestämmelse, enligt
vilken huvuddelen av hans efterlämnade förmögenhet skall utgöra en fond,
varå upplupna årliga räntan skall delas i fem lika delar, vilka skola utdelas
till dem, som inom vissa områden gjort den största insatsen till nytta för
mänskligheten. En uppdelning av stiftelsens gemensamma fonder i en beskattad
och en obeskattad del skulle i sina konsekvenser leda till, att nobelprisen
icke bleve till beloppen lika, i det att det litterära priset och fredspriset
var för sig skulle utgå med ett avsevärt lägre belopp än de fysiska,
kemiska och medicinska prisen. En sådan anordning, i direkt strid mot
testators föreskrifter och intentioner, skulle förvisso mötas med berättigad
kritik både inom och utom landet och kunde föranleda missförstånd i utlandet,
där den fiskaliska anledningen till olikheten vore svår att förklara.
I sitt ovanberörda anförande till statsrådsprotokollet den 6 mars 1942 yttrade
finansministern: »Med anledning av vad statskontoret därutinnan anfört,
vill jag såsom min mening framhålla, att anledning icke torde föreligga
att upphäva den sedan länge gällande skattefriheten för akademier, även
i de fall en sådan varken är en undervisningsanstalt eller kan anses vara en
förening med vetenskapligt syfte.---Enär en akademi i författnings
textens
mening åtminstone i regel torde vara utrustad med något slag av
offentlig sanktion, bör givetvis icke en förening enbart genom att beteckna
sig såsom akademi komma i åtnjutande av skattefrihet.»
Begreppet akademi — i annan mening än högskola — är ju ej i författningstexten
närmare definierat. Enligt vad chefen för Svenska Akademiens
ordbok meddelat, förstås med akademi i den bemärkelse, varom här
är fråga, enligt svenska förhållanden ett »litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt
samfund med mer eller mindre utpräglad karaktär av officiell institution
och med uppgift att främja eller understödja litteratur, vetenskaper
eller sköna konster eller annan kulturfrämjande verksamhet.»
Enligt styrelsens åsikt är Nobelstiftelsen till sin organisation och i utövandet
av sin verksamhet att anse som en sammanslutning motsvarande den anförda
definitionen på en akademi, ehuru av ett för svenska förhållanden
säreget slag, i det att medlemmarna icke utgöras av enskilda personer, utan
dels av tvenne officiellt erkända akademier samt lärarkollegiet vid en medicinsk
högskola — Karolinska institutet, dels av en särskild likaledes officiellt
erkänd institution, det Norska Stortingets Nobelkommitté, som har till uppgift
att utöva verksamhet och forskning inom områden för internationell rätt
och statsrätt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
15
Till Nobelstiftelsen höra numera även fem olika forskningsinstitutioner för
bedrivande av vetenskaplig forskning inom fysiken, kemien, frenne olika grenar
av medicin och fysiologi, litteraturforskning samt internationell rätt och
därtill närgränsande områden. Dessa institut — Nobelinstituten — stå visserligen
under direkt ledning av de olika, till Nobelstiftelsen anslutna prisutdelande
institutionerna, men skola enligt grundstadgarna eljest vara fristående
och tillhöra Nobelstiftelsen.
Nobelstiftelsens grundstadgar liksom de särskilda stadgarna för de till stiftelsen
anslutna svenska prisutdelande institutionerna blevo på sin tid av
Kungl. Maj:t efter prövning stadfästade och intagna i Svensk författningssamling.
Stiftelsen uppfyller sålunda även i detta avseende de av finansministern
angivna förutsättningarna för att kunna anses såsom jämställd med
en akademi.
Gentemot den uppfattning, som velat göra gällande, att Nobelstiftelsens
verksamhet, i vad den avser den litterära prisgruppen och fredsprisgruppen,
icke borde tillerkännas skattefrihet, hänvisar styrelsen först vad beträffar
Svenska akademiens uppgifter såsom prisutdelande myndighet inom Nobelstiftelsen
till vad akademien i dess bifogade yttrande därom anfört.
Då Svenska akademien enligt skatteförfattningarna åtnjuter skattefrihet,
synes denna frihet böra omfatta jämväl den del av dess verksamhet, som utövas
inom Nobelstiftelsens ram.
Rörande det arbete, som utföres av Norska Stortingets Nobelkommitté, har
kommitténs sekreterare R. Moe anfört följande:
»Komitéen var fra först av klar över at prisutdelingen måtte företas på et
grundlag som nödvändig måtte vare helt uavhengig av den aktuelle politik
og således måtte bli et objektivt, videnskapelig grundlag. Den norske Nobelkomité
fikk fra förste öieblikk av Wandt sine medlemmer også internasjonale
jurister. Konsulenter i intemasjonal ret. möderne politisk historie og ökonomi
blev ansatt. Videnskapelige undersökelser över kandidaten^ blev trykt hvert
år som grundlag for prisutdelingen, til dato 45 bind. Faste regler for innscndelse
av prisforslag blev fra förste ferd av vedtatt av komitéen og cirkulaerer
blir hvert år sent til de forslagsberettigede runt örn i världen, bl. a. til alle
universitetsprofessorer i retts- og statsvidenskap, historie og filosofi, fra hvem
altid det store flertal av forslagene skriver sig, endvidere til medlemmerne
av Institut de Droit International samt av Voldgiftsdomstolen i Haag.
Komitéen gikk allerede i sine förste år til stiftelsen av et videnskapelig institut
i overensstemmelse med Nobelstiftelsens grundregler, og nettopp ut fra
den befraktning at det möderne fredsarbeide holdt på å bli baseret på en selvstendig
videnskap; med andre ord: at det Norske Nobelkomités uppgave hadde
et naturlig behov for et videnskapelig organ ganske som de svenske prestö
delende institusjoner for naturvidenskapelige lag. Det Norske Nobelinstitut
bie opprettet i 1904. Et specialbibliotek for intemasjonal rott, stats- og socialvidenskap,
ökonomi og nyere politisk historie bie grundlagt og det er, sa''rlig
for intemasjonal rett et av de rikaste i Europa og er blitt benyttet av utenlandske
forskere. En serie videnskapelige Publications, mest av folkerettslig
innchold, er blitt utgift; flere av disse anses sorn grundleggende.»
Den Norska Nobelinstitutionen torde sålunda, enligt vad den lämnade redogörelsen
giver vid handen, kunna sägas utgöra en motsvarighet till de akademier
i internationell rätt, som finnas i andra länder.
Av det anförda framgår, att Nobelstiftelsen enligt styrelsens åsikt redan
med stöd av gällande författningsbestämmelser borde kunna tillerkännas
skattefrihet. Då emellertid de upprepade yrkanden härom, som å stiftelsens
vägnar framförts, icke ansetts kunna av vederbörande skattemyndigheter bifallas,
torde införandet av .särskilda författningsbestämmelser i enlighet med
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
motionärernas förslag erfordras för ändamålets vinnande. Nobelstiftelsens alldeles
särskilda ställning med hänseende till dess organisation, syften och internationella
betydelse torde i och för sig motivera införandet av en sådan
särbestämmelse som den föreslagna.
Till sist torde böra erinras därom att örn testator, i stället för att förordna
om upprättandet av en gemensam fond — och därmed en för densamma nödig
gemensam förvaltning — bestämt, att det donerade kapitalet skulle överlämnas
till och förvaltas av de utsedda prisutdelande institutionerna, någon
beskattning — eller i varje fall någon svensk beskattning — av dessa fonder
näppeligen kunnat ifrågakomma.
Genom föreskriften örn bildandet av en gemensam fond, och därmed om
tillkomsten av en gemensam svensk stiftelse, har testator otvivelaktigt avsett
att hedra sitt fädernesland, där han »påträffat det största procenttalet ärliga
människor och följaktligen förutsatt, att hans yttersta vilja skulle iakttagas
med större redbarhet än annorstädes.»
Vetenskapsakademien.
På grund av donators bestämmelser angående stiftelsens organisation, syfte
och verksamhet samt Kungl. Maj:ts för densamma fastställda stadganden intar
Nobelstiftelsen enligt akademiens mening en särställning, som skiljer den
från andra stiftelser, som lia till uppgift att genom utdelande av medel befordra
vetenskapliga, litterära eller konstnärliga ändamål.
För att på ett värdigt sätt fullgöra det maktpåliggande uppdraget att utdela
internationella pris för upptäckter på fysikens, kemiens samt fysiologiens
och medicinens områden, för det mest utmärkta som producerats inom
litteraturen i idealistisk riktning samt för åtgärden för befordran av freden
var det nödvändigt, att stiftelsen organiserades så, att såsom arbetande »medlemmar»
inom densamma sammanfördes institutioner, vilka företräda den
främsta sakkunskapen på olika områden, med uppgift att var för sig besluta
örn utdelning av prisen.
Valet av dessa institutioner blev för fysiska och kemiska områdena vetenskapsakademien,
för de fysiologiska och medicinska karolinska-mediko-kirurgiska
institutet, för litteraturen svenska akademien och för fredspriset
norska stortingets nobelkommitté. Dessa institutioner, som sålunda utgöra
grundvalen för Nobelstiftelsens sammansättning och dess verksamhet, utse nobelfullmäktige,
vilka ha att bestämma vilka som skola vara ledamöter i Nobelstiftelsens
styrelse med undantag av ordföranden, som utses av Kungl. Maj:t.
För närvarande äro samtliga ledamöter och suppleanter ledamöter av någon
av ovannämnda institutioner med undantag av verkställande direktören, som
till sin uppgift bland annat har den närmaste vården av förvaltningen av
stiftelsens medel.
Till hjälp vid arbetet med prisutdelningen har varje prisgrupp en under
sig lydande vetenskapligt arbetande kommitté, bekostad med nobelmedel,
vilken har till uppgift att granska inkomna prisförslag och avgiva förslag till
belöning. Genom sina kommittéer hållas de prisutdelande institutionerna i
ständig kontakt med utländska universitet, högskolor och forskningsanstalter,
vilket bidrager att öka vårt lands andel i det internationella samarbetet
på viktiga kulturområden.
Vidare ha av nobelmedel, som stå till vederbörande institutioners förfogande,
upprättats nobelinstitut, som utom att biträda vid prövning av inkomna
förslag ha att genom egna forskningsarbeten befordra vetenskapernas
utveckling och såmedelst bidraga till att inom vårt land upprätthålla
den vetenskapliga nivå inom berörda områden, som utgör den nödvändiga
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
17
förutsättningen för att vårt land nied heder skall kunna skiljas fran sin viktiga
uppgift. För närvarande har vetenskapsakademien två nobelinstitut, ett
för experimentell fysik och ett för organisk kemi, karolinska institutet tre
samt svenska akademien och norska stortinget vardera ett, vilka alla lia vetenskaplig
forskning som sin uppgift.
Av det sagda framgår, hurusom de båda akademierna, karolinska institutet
och norska stortinget med deni underlydande vetenskapliga kommittéer
och institut utgöra organ för Nobelstiftelsens verksamhet enligt donators
testamente och Kungl. Maj:ts stadganden och genom sina representanter
även deltaga i förvaltningen av de för prisutdelarna gemensamma medlen.
Stiftelsen är sålunda i skattehänseende närmast att anse som en akademi,
i vilken såsom arbetande ledamöter inga de bada nämnda akademierna, karolinska
institutet och norska stortingets Nobelkommitté. Den bör därför enligt
vetenskapsakademiens mening i denna sin ställning vara fritagen nan
beskattning. , , ...
Vetenskapsakademien anser sig slutligen med skarpa bora framhålla, att
den nuvarande beskattningen medför så stor minskning i prisbeloppens storlek
att prisens internationella anseende i den vetenskapliga världen är i stor
fara att avsevärt nedsättas till stort men för vårt lands vetenskapliga stallning
På grund av beskattningen beskäras också i hög grad möjligheterna
för Nobelstiftelsen att verksamt stödja det vetenskapliga arbetet morn landet
genom nobelinstitutens verksamhet och genom ekonomiskt stöd at inhemska
institutioner och forskare. Det må här framhållas att de årligen utdelade
medlen för vetenskaplig forskning från prisutdelarna trots sin relativt ringa
storlek ha under gångna tiden varit av största betydelse för att halla uppe
det vetenskapliga arbetet inom landet på de områden som Nobelstittelsens
verksamhet berör.
Karolinska Mediko-Kirurgiska institutet.
Under 45 år har kollegiet fullgjort uppdraget att i enighet med Alfred
Nobels testamente utdela Nobelprisen i fysiologi och medicin. Den samlade
erfarenheten från denna tid har otvivelaktigt visat, att prisen kommit a t
intaga en enastående internationell ställning. Kollegiet har vid talrika tillfällen
av representanter från skilda länder mottagit försäkringar örn den stora
uppskattning, kollegiets beslut i prisfrågor vackt. Utan tvekan kunna Nobelprisen
f. n. betecknas som de förnämsta utmärkelser, som pa respektive områden
stå att erhålla. Betecknande är, att då på grund av tidslaget de 1939
utdelade prisen icke på sedvanligt högtidligt sätt kunde överlämnas i Stockholm
anordnades spontant i Förenta Staterna (Berkeley, Calif orilla), BeSien
(Gand) och Schweiz (Ziiricli) stora festligheter, vid vilka överlämnandet
skedde År 1944 ägde en motsvarande högtidlighet rum i New York, och 194 a
firades årsdagen av Nobels födelse (den 21 oktober) med en stor minnesfest
i New York. Även om Nobelprisets höga anseende till en del beror pa den
omsorg, med vilken urvalet sker, spelar uppenbarligen prisets storlek en avgörande
roll. Det kommer därigenom i särklass i förhållande till de tali ika
rnternationella pris och belöningar, som utdelas på olika hall. Nobels msnrunaliga
tanke, att prisen genom sin storlek skulle sätta pristagaren i stand
alt fri från ekonomiska bekymmer ägna sig åt försatt forskning bär visserligen
ej kunnat realiseras, men förvisso innebar beloppet allt lamt för forskaren
en värdefull avlastning, vartill kommer dess stora indirekta betydelse tor
honom. En nedgång av prisets storlek innebär emellertid en bestämd risk,
att uppskattningen av detsamma sjunker. En antydan baroni bunnar ina
hända den omständigheten, att de tre forskare, som gemensamt erhöll.» 1945
Bihang till riksdagens protokoll 1940. i sand. Nr 34.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
års Nobelpris i fysiologi och medicin för upptäckten av penicillin och dess
botande verkan vid olika infektionssjukdomar, sedermera från en privat engelsk
stiftelse erhållit en belöning om sammanlagt 9 000 pund. T verkligheten
har prisets penningvärde aldrig varit så lågt som nu. Visserligen nåddes ett
minimum ar 1923, då beloppet utgjorde kr. 114 935:20, men penningvärdets
fall sedan den tiden har varit så betydande, att det senast (1945) utgående
prisbeloppet, kr. 121 333: 20, representerar ett avsevärt lägre realvärde.
Därtill kommer, att en delning av pris blivit en allt vanligare följd av att
modern forskning icke sällan bedrives i samarbete mellan olika forskare
eller grupper av forskare. Medan salunda delning av pris inom gruppen fysiologi
och medicin under tiden 1901—1920 förekom två gånger, voro motsvarande
siffror för perioden 1921—1940 sex och för perioden 1941—1945
tre, varvid är att märka, att en gang för vardera av de båda sistnämnda perioderna
delningen skedde mellan tre forskare. En utökning av prisbeloppet
är mot bakgrunden av det anförda synnerligen önskvärd.
Nobelpriset har för vårt land inneburit en värdefull tillgång, som i hög
grad bidiagit till skapande av good will i andra länder. Kollegiets medlemmar
lia vid olika tillfällen haft anledning att konstatera detta, t. ex. då det
gällt att bereda unga svenska forskare arbetsplats på utländska laboratorier,
liksom också vid vetenskapligt samarbete i övrigt. Prisbedömningen i och
för sig har visserligen medfört ett avsevärt arbete men samtidigt betytt en
värdefull kontakt med aktuella och betydelsefulla medicinska problem från
olika håll. Det synes därför jämväl vara ett nationellt intresse, att prisnivån
upprätthålles också i ekonomiskt avseende.
Skattefrihet för Nobelstiftelsen skulle även direkt komma karolinska institutet
till nytta. Därigenom skulle icke blott prisbeloppet ökas, detsamma skulle
vara fallet med den andel av huvudfondens avkastning, som tages i anspråk
för arbetet med prisbedömningen. Realvärdet av detta belopp är liksom av
prisbeloppet nu lägre än någonsin, och det kan förutses, att nuvarande storlek
på nämnda andel snart kommer att visa sig otillräcklig. Detta i sin tur innebär,
att prövningen av prisvärdet måste göras mindre omfattande än hittills varit
fallet, vilket givetvis kommer att ogynnsamt återverka på prisets ideella värde.
Aven ur denna synpunkt tramstar skattefrihet som synnerligen eftersträvansvärd.
Pä anförda grunder vill kollegiet livligt tillstyrka bifall till motionerna
vid årets riksdag om skattefrihet för Nobelstiftelsen.
Svenska akademien.
Enligt beslut av 1942 års riksdag behandlas Nobelstiftelsen såsom skallskyldig
på grund därav, att dess verksamhet endast till otillräcklig del ansetts
ha till syfte att främja vetenskaplig forskning. Den åt Svenska akademien
anförtrodda uppgiften att utse nobelpristagare i litteratur har enligt denna
tolkning kommit att stå hindrande i vägen för Nobelstiftelsens skattefrihet. På
denna viktiga punkt önskar Svenska akademien bestämt hävda, att ett samfund
med stadgat uppdrag att vårda svenska språket och att utgiva en vetenskaplig
ordbok i fråga om sina kvalifikationer otvivelaktigt bör anses likställt
med andra akademier, inrättade för andra vetenskapliga verksamhetsområden.
Uppgiften att behandla och bedöma inkommande prisförslag i litteratur
kräver givetvis vetenskapliga förutsättningar av speciellt slag. Kungl. Maj:ts
särskilda bestämmelser av 26 juni 1900 för denna prisgrupp tillerkänner förslagsrätt
bl. a. åt lärare i estetik, litteratur och historia vid högskolor samt åt
talrika andra humanistiska vetenskapsmän, vilket förhållande förutsätter att
området för denna prisbedömning ingalunda är begränsat till skönlitteraturen
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
19
utan innefattar flera grenar av humanistiskt författarskap. I själva verket
förekomma årligen dylika prisförslag, som påfordra en bedömning också ur
andra vetenskapliga synpunkter än de estetiska. Även örn litteraturpriset oftast
har tilldelats diktare, vilket också synes närmast motsvara testators tanke,
finnas i serien av pristagare sådana namn som historikern Theodor Mommsen
samt filosoferna Rudolf Eucken och Henri Bergson, vilket här blott må
anföras som ett bevis på akademiens önskan att belöna även andra kategorier
än de rent skönlitterära.
I delta sammanhang ser sig akademien även föranlåten att starkt framhålla
betydelsen av dess Nobelbibliotek, som allt sedan år 1902 hållits öppet för den
litterära och litteraturhistoriska forskningen och nu är ett institut av central
betydelse på sitt område. Genom att specialisera sig på modem utländsk litteratur
och litteraturhistoria har Nobelbiblioteket blivit ett synnerligen värdefullt
komplement till statsbiblioteken, vilka därigenom kunnat koncentrera
sina inköp till andra fack. Nobelbibliotekets utlåning till andra bibliotek och
institutioner uppgick för år 1945 till 1 421 vol.; samma år utlånades 6 602 vol.
till enskilda. Under hela denna tidsperiod har Nobelbiblioteket hållits öppet
för allmänheten, men i mån som de för ändamålet avdelade Nobelmedlen
minskats på grund av Nobelstiftelsens skattebörda, har akademien sett sig
ställd inför svårigheter i detta hänseende. Fr. o. m. hösten 1945 ha tyvärr
vissa inskränkningar måst göras beträffande personal och expeditionstid. Det
nuvarande läget är sålunda ur Nobelbibliotekets synpunkt föga tillfredsställande,
och det kan med fog sägas att minskningen i tillgängliga medel
kommer att verka som indirekt beskattning av ett offentligt bibliotek, som
därigenom hänvisas till en inknappad stat.
Med åberopande av dessa omständigheter vill Svenska akademien sålunda
göra gällande, att dess andel i Nobelstiftelsens verksamhet är av kvalificerat
vetenskaplig natur och att därför ingen principiell skillnad kan rådd mellan
den och övriga svenska prismyndigheter i fråga om Nobelåtagandets karaktär.
Nobelstiftelsen kan även med allt skäl betecknas som en unik samorganisation
av akademier och institut med likartat arbetssätt och borde såsom
sådan enligt Svenska akademiens uppfattning åtnjuta skattefrihet för att värdigt
kunna fullfölja sin ideella och internationella uppgift.
Statskontoret.
Genom kungl, remiss den 15 februari 1946 har statskontoret anbefallts att
avgiva utlåtande över en av herr Björnsson m. fl. i första kammaren väckt
motion (nr 146) om skattefrihet för Nobelstiftelsen. På i motionen anförda
skäl tillstyrker statskontoret, att dylik skattebefrielse måtte av riksdagen medgivas.
Överståthållarämbetet.
Såsom infordrat utlåtande över närslutna motion får Överståthållarämbetet
överlämna och åberopa vidlogade av t. f. taxeringsintendenten Holdo avgivna
yttrande.
T. f. taxeringsintendenten Sven Holdo.
Frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet har, såsom av motionen framgår,
vid skilda tillfällen varit föremål för statsmakternas behandling. Sedan
genom regeringsrättens utslag den 13 mars 1925 stiftelsens principiella skattskyldighet
fastställts, lindrades genom särskilda kungl, förordningar åren
1927 och 1928 stiftelsens beskattning på så sätt, att inkomst- och förmögenhetsskattens
grundbelopp för nämnda år fastställdes till 3 % av det beskattningsbara
beloppet, varjämte stiftelsen samtidigt även frikallades från skyl
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
dighet att för samma år utgöra kommunal progressivskatt. Beslutet innebar
att stiftelsen hade att erlägga skatt efter proportionell beräkning medan
för övriga skattskyldiga skatten utgick enligt en progressiv skala. Genom den
ännu gällande kungl, förordningen den 28 september 1928 om statlig inko rostoch
förmögenhetsskatt övergick man lill proportionell beräkning av skatten
för hela den grupp av juridiska personer, vartill Nobelstiftelsen är att hänföra.
Då för de olika samhällsmedlemmarnas — de fysiska såväl som de juridiska
personernas — inkomstförvärv kräves skydd och medverkan från samhällets
sida är det icke mer än rimligt att envar får bidraga till kostnaderna
för samhällsverksamheten. I stort sett hava skatterna karaktär av omkostnader
för det allmännas verksamhet. Därest vissa rättssubjekt befrias från
skattskyldighet, medför detta den konsekvensen, att kostnaderna vältras över
på dem, som icke erhålla dylik befrielse och att dessa härigenom få bära så
mycket större skattebörda. Den nuvarande skattelagstiftningen vilar på den
uppfattningen, att skattefriheten icke bör omfatta andra rättssubjekt än sådana,
vilka fullfölja ändamål, som eljest måst tillgodoses av det allmänna.
I överensstämmelse härmed har enligt 1942 års lagstiftning skattefriheten utsträckts
till atl omfatta även sådana stiftelser, vilka främja vetenskaplig
forskning. Då frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet enligt då gällande
bestämmelser avgjordes genom regeringsrättens ovan berörda utslag fattades
beslutet med 3 röster mot 2. Nobelstiftelsens övervägande ändamål är att
främja den vetenskapliga forskningen i världen. Dess ändamål är sålunda icke
begränsat till svensk vetenskaplig forskning. Måhända kan man i detta förhållande
spåra en bidragande orsak till 1936 års skattekommittés inställning
till stiftelsens skattskyldighet.
Statens alltmer ökade behov av inkomster utgör ytterligare en anledning
till att icke annat än i rena undantagsfall medgiva skattefrihet. Icke desto
mindre måste ifrågasättas, örn icke Nobelstiftelsen intager en sådan särställning,
som bör göra en skattefrihet för densamma fullt befogad. Genom penningvärdets
fall samt det nuvarande hårda skattetrycket kunna de pris, som
stiftelsen har att utdela, förlora ytterligare i värde. Härigenom kan Nobelstiftelsen
fattad såsom ett uttryck för vår andes stämma i världen omsider
bli lidande. Att åt Nobelstiftelsen bereda en undantagsställning i beskattningshänseende
torde icke kunna anses omotiverat, då dess egenskap av i
sitt slag allenastående kulturinstitution är av alla erkänd.
Med hänsyn till vad senast anförts anser jag mig kunna tillstvrka, att
Nobelstiftelsen erhåller skattefrihet på sätt i motionen angives.
Kammarrätten.
Nobelstiftelsen har tillkommit genom ett av Alfred Nobel den 27 november
1895 upprättat testamente, vars bestämmelser sedermera förklarats och kompletterats
genom av Kungl. Maj:t den 29 juni 1900 fastställda grundstadgar
för stiftelsen. Testamentets grundtanke är utdelande av prisbelöningar åt dem
som »gjort menskligheten den största nytta». Stiftelsens närmare organisation
och verksamhet beskrives i Kungl. Maj:ts proposition nr 134/1942 (s. 52)
sålunda:
»Under Nobelstiftelsens förvaltning lyda tolv olika fonder, nämligen huvudfonden
och byggnadsfonden samt för var och en av de fem prisgrupperna en särskild organisationsfond
och en annan särskild fond. Byggnadsfonden och de särskilda organisationsfonderna
bildades så, att av stiftelsens tillgångar år 1900 avtogos dels ett
belopp för anskaffande av egen lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal,
dels ock för varje prisgrupp ett belopp till bestridande av organisationskostnader
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
21
för Nobelinstituten. Återstoden av tillgångarna bildade huvudfonden. Den årliga avkastningen
å denna skall enligt stiftelsens grundstadgar disponeras på följande sätt.
Sedan en tiondel lagts till kapitalet, skall en fjärdedel av återstoden lika fördelas
mellan prisgrupperna för att användas till täckande av utgifterna för prisutdelningen
och för Nobelinstituten. Vad som ej åtgår härför under året sparas för vederbörande
instituts framtida behov. Återstoden av huvudfondens avkastning delas slutligen
i fem lika delar, varav varje del motsvarar det belopp som skall utgå i Nobelpris.
Av Nobelprisen avse tre vetenskaplig forskning inom fysikens, kemiens och
medicinens områden, ett litteraturen och ett fredssträvandena. Prisgruppernas särskilda
fonder lia bildats genom avsättning av icke utdelade prisbelopp. Avkastningen
från dessa fonder må efter prisutdelarnas beprövande användas till att annorledes
än genom prisutdelning främja de ändamål testator ytterst avsett. Prisutdelarna äro
beträffande prisen i fysik och kemi vetenskapsakademien, beträffande priset i medicin
karolinska institutet, beträffande litteraturpriset svenska akademien och beträffande
fredspriset norska stortingets Nobelkommitté».
I motionerna hemställes, att stiftelsen måtte i beskattningshänseende likställas
med akademier, i följd varav ordet Nobelstiftelsen skulle insättas i
5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sagda författningsrum
hava fått sin nuvarande utformning genom kungl, förordningen den 29 maj
1942, som trätt i kraft den 1 januari 1943.
Vid ett flertal tidigare tillfällen då fråga väckts örn skatteförmåner för
Nobelstiftelsen har åberopats, att stiftelsen vöre att anse såsom akademi eller
vetenskapligt samfund. Alltsedan Nobelstiftelsen började sin prisutdelande
verksamhet och intill 1942 års lagstiftning i ämnet hava beträffande akademier
och vetenskapliga samfund i stort sett gällt samma skatterättsliga bestämmelser.
1942 års lagstiftning medförde icke heller någon ändring beträffande
akademiers skatterättsliga ställning. För de ändringar, som sagda
lagstiftning medförde för vetenskapliga institutioners ställning i beskattningsavseende,
redogöres här nedan.
Första gången akademier och vetenskapliga samfund nämnas i skattelagstiftningen
såsom skatteprivilegierade är i 1861 års bevillningsförordning.
Enligt sagda förordning vörö dylika institutioner undantagna från fastighetsbevilining
för dem tillhöriga byggnader, så framt dessa icke i hyror eller på
annat sätt lämnade ägaren någon inkomst. Vidare voro institutionerna frikallade
från inkomstbevillning. Likställda med dessa i beskattningsavseende
voro kyrkor, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användes till allmänt
nyttiga ändamål, allmänna skolor och undervisningsverk, barmhärtighetsinrättningar,
stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar
och andra fromma stiftelser.
Den skattelagstiftning, som härefter följde, medförde beträffande akademier
och vetenskapliga samfund i huvudsak icke några ändrade föreskrifter
i det hänseende, varom nu iir fråga. Skatteprivilegierna för sagda rättssubjekt
omfattade följaktligen även frihet från skattskyldighet för inkomst enligt
1907 års förordning örn inkomstskatt samt 1910 års förordning örn inkomstoch
förmögenhetsskatt ävensom för förmögenhet enligt sistnämnda förordning.
De ändringar, som år 1920 vidtogos i 1910 års bevillningsförordning och
förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt, inneburo allenast jämkningar
och vissa rent formella omredigeringar av bestämmelserna angående
skattefrihet.
Härefter vidtog ett omfattande utredningsarbete på ifrågavarande område,
intill dess 1928 års skattelagar utfärdades. Större spår avsatte dock icke
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
dessa utredningar i nämnda lagstiftning. Någon ändring beträffande ideella
föreningars och stiftelsers skattskyldighet ägde icke rum. De år 1928 beslutade
ändringarna i skattskyldighetshänseende inskränkte sig till en mindre utvidgning
av området för skattefriheten.
Till grund för 1928 års skattelagstiftning låg 1924 års skatteberednings
förslag, vari förordades skattskyldighet för alla ideella föreningar och andra
stiftelser än s. k. fromma stiftelser.
I proposition nr 102 till 1927 års riksdag med förslag till kommunalskattelag
m. m. följde departementschefen skatteberedningens förslag. Departementschefen
sade sig vara av den uppfattningen, att en fullständig skattefrihet
för ideella föreningar och stiftelser ej borde ifrågakomma. Vid meddelande
av skatteprivilegier mäste man nämligen ihågkomma, att den frihet,
som meddelades på ett håll, ofelbart måste motsvaras av en ökning av skattskyldigheten
på andra håll och att en avvägning med hänsyn därtill måste
företagas. Det förefölle tillika rimligt, att den mycket betydande fondbildning,
som representerades av ideella föreningar och stiftelser, i någon mån
bidroge till det allmännas utgifter. Departementschefen förordade emellertid
införande av proportionell beskattning för ideella föreningar och stiftelser.
Propositionen tillstyrktes i denna del av vederbörande utskott, men hela
kommunalskatteförslaget avslogs av riksdagen.
I proposition nr 213 till 1928 års riksdag upptogos i förevarande hänseende
samma bestämmelser som föreslagits i 1927 års proposition. Chefen
för finansdepartementet yttrade därvid, att det enligt hans mening vore uppenbart,
att avkastningen pä de fonder, som innehades av ideella föreningar
och stiftelser, i princip borde vara underkastad statens och kommunernas
beskattningsrätt, då de enskilda personer, som i sista hand bomme i åtnjutande
av deras inkomster, ej beskattades. Man mäste göra klart för sig, att
ett avstående från all beskattning innebure en verklig subvention till dem,
som gjordes skattefria, en subvention till företag, vilka örn än så behjärtansvärda
till större delen säkerligen ej skulle erhålla ifrågavarande understöd,
örn understödsfrågan prövades från fall till fall. Rörande frågan örn de inrättningar,
som inbegrepes i den sedan gammalt vedertagna skattefriheten
för fromma stiftelser m. fl., hade genom mångårig praxis en viss klarhet vunnits.
Att nu giva klara begreppsbestämningar, avsedda för en grupp av nytillkomna
för sin fondavkastning skattefria institutioner, torde vara synnerligen
svårt. Det vore att befara en rad med nya tvistigheter rörande gränsfall,
vilket helst borde undvikas. Departementschefen funne därför övervägande
skäl tala för den ståndpunkt, som hade intagits i 1927 års proposition.
Propositionen tillstyrktes i nyss angiven del av vederbörande utskott och
bifölls av riksdagen.
Den mest betydelsefulla nyheten i 1928 års skattelagar var, att för ideella
föreningar, stiftelser och därmed i skattskyldighetshänseende jämställda juridiska
personer infördes proportionell statsbeskattning. Skaltens grundbelopp
skulle utgöra 3 procent (genom 1938 års lagstiftning dock höjt till 5
procent) av det beskattningsbara beloppet, motsvarande den lägsta skattesatsen
i den för fysiska personer då gällande skatteskalan, nämligen i fråga
örn beskattningsbara belopp ej överstigande 10 000 kronor. Genom den år
1938 beslutade omläggningen av statsbeskattningen har den gynnsammare
ställning, som sålunda i beskattningshänseende tillkommer ideella föreningar
och stiftelser, blivit än mer accentuerad.
Förutom akademier och vetenskapliga samfund åtnjöto enligt 1928 års
lagstiftning följande rättssubjekt viss skattefrihet, nämligen kyrkor, allmänna
undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra
fromma stiftelser ävensom stipendiefonder, Sveriges allmänna hypoteks
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
23
bank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskassan
för Sveriges städer, hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare, pensionsanstalter som icke äro bolag, sjukkassor,
understödsföreningar, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av
egendom, å vilka lagen örn försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas
verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst
län eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,
som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Sedan år 1928 har utvidgning av området för skattefriheten skett vid tre
tillfällen. Sålunda utsträcktes skattefriheten år 1929 till svenska bostadskreditkassan,
bostadskreditföreningar och svenska skeppshypotekskassan, år
1937 till jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall
samt år 1938 till aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag.
1936 års bevillningsutskott gjorde i sitt betänkande, nr 46, i anledning av
då framlagt förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen ett uttalande,
som blev upprinnelsen till de nu gällande, år 1942 utfärdade bestämmelserna
på ifrågavarande område. Utskottet framhöll nämligen bland annat,
att, i den mån en ökad skattebörda måste påläggas de fysiska personerna
och även näringsföretagen. den frågan uppkomme, huruvida staten i
den utsträckning, som för det dåvarande gällde, borde helt eller delvis undantaga
vissa rättssubjekt från skatteplikt. Utskottet ansåge, att vid den omprövning
av statsbeskattningen, som förutsattes komma att inom den närmaste
tiden äga rum, jämväl berörda fråga borde upptagas till övervägande.
I enlighet med detta uttalande av bevillningsutskottet uppdrogs åt 1936 års
skattekommitté att till prövning upptaga frågan om upphävande av den skattebefrielse,
som tillkomme vissa rättssubjekt.
1936 års skattekommitté avgav den 20 december 1939 betänkande med förslag
rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska
personer m. m. (SOU 1939:47).
I den av bevillningsutskottet väckta frågan huruvida överhuvud någon
skattefrihet för enskilda juridiska personer borde bibehållas yttrade kommittén
bland annat följande:
»Kommittén anser för sin del, att någon principiell grund för skattefrihet icke
torde kunna av någon åberopas. Genom den samhälleliga verksamheten på olika
områden uppstå utgifter, och det torde principiellt sett åligga envar, som av samhället
åtnjuter rättsskydd, att lämna sitt bidrag till dessa utgifters täckande. Denna
bidragsplikt finner för övrigt icke i första hand sin motivering i hänsynen till det
allmänna. Det är icke statens ''fiskaliska intresse’ det bär närmast gäller. Örn vissa
rättssubjekt äro befriade från skatteplikt, så medför detta den ofrånkomliga konsekvensen,
att de, som ej kunna åberopa någon skattefrihetsgrund, få bära desto
högre skattebörda. Denna synpunkt måste givetvis tillmätas ökad betydelse i den
mån som skattebördan stegras. Å andra sidan torde emellertid icke kunna förnekas,
att starka billigbetsskäl tala för att institutioner, som främja allmännyttiga ändamål
av högt kvalificerad art, böra medgivas en viss särställning i skattehänseende. Framför
allt gäller detta sådana ändamål, som eljest skolat tillgodoses av skattemedel.
Kommittén har för sin del ansett uppenbart, att inrättningar, vilka i sin verksamhet
främja sådana syften, skäligen böra komma i åtnjutande av vissa förmåner vid beskattningen.
»
Härefter yttrade chefen för finansdepartementet vid förslagets framläggande
i riksdagen följande:
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
»Obestridligt torde vara, att en generell skattelindring eller skattebefrielse icke,
åtminstone teoretiskt sett, utgör det mest rationella sättet för staten att understödja
en allmänt gagnelig verksamhet. Systemet medför särskilt de olägenheterna, att i det
enskilda fallet ekonomiskt stöd från det allmännas sida kan komma att lämnas åt
en verksamhet, som måste anses jämförelsevis föga förtjänt därav, samt att understödets
storlek och fördelning faller utanför området för det allmännas bestämmanderätt
och kontroll. I tider som de nuvarande, då skattebördan ökas och förut beviljade
anslag för åtskilliga nog så nyttiga eller behjärtansvärda ändamål beskäras
eller helt indragas, kan skattefriheten komma att innebära ctl både relativt och
absolut ökat understöd från det allmännas sida. Då jag är ense med kommittén därom,
att någon principiell grund för skattefrihet icke torde kunna av någon åberopas,
bör det nyss anförda enligt min mening leda till åtminstone stor återhållsamhet
vid beviljandet av generell skattebefrielse. Att helt slopa den hävdvunna skattefriheten
för vissa slags rättssubjekt, som utöva en allmännyttig verksamhet, kan jag
dock av rent praktiska hänsyn icke förorda. Aven härutinnan delar jag den uppfattning
som uttalats av kommittén och som jämväl kommit nästan enstämmigt till uttryck
i de avgivna yttrandena. Det kan icke vara ett samhällsintresse att beskära
sådana medel som ställts till förfogande för ett i eminent grad allmännyttigt ändamål,
i all synnerhet icke om det kan befaras att en sådan åtgärd skulle medföra obenägenhet
hos de enskilda medborgarna att i samma omfattning som hittills donera medel
till sådana ändamål. Den sist angivna synpunkten vill jag alltså icke frånkänna ett
visst berättigande men anser dock att betydelsen därav ofta övervärderats.»
Kommittén fann en utsträckning av skattefriheten utöver vad som enligt
dittills gällande lagstiftning kunde inrymmas under begreppet »andra fromma
stiftelser ävensom stipendiefonder» vara av behovet påkallad i fråga om
sådana stiftelser, som främjade vetenskaplig forskning. I detta hänseende
framhöll kommittén, att enligt nämnda lagstiftning vetenskapliga samfund
vore frikallade från skattskyldighet. Stiftelser, som främjade vetenskaplig
forskning, vore däremot icke befriade från beskattning i vidare mån än desamma
kunde anses hänförliga till stipendiefonder. En sådan ordning kunde
enligt kommitténs mening icke bibehållas. Kommitténs förslag byggde på den
förutsättningen, att stiftelser och ideella föreningar skulle, i den mån de främjade
samma ändamål, behandlas lika i beskattningshänseende. Akademier
och allmänna undervisningsverk (t. ex. högskolor) främjade icke endast
undervisning utan även vetenskaplig forskning. Ur principiell .synpunkt
utgjorde detta enligt kommitténs uppfattning en anledning att utsträcka
skattefriheten att avse även stiftelser för främjande av vetenskaplig
forskning. Emellertid talade därför även praktiska skäl. De stiftelser, som
främjade vetenskapen, gjorde nämligen ej sällan detta i form av understöd
till såväl undervisning som forskning. — När nu skattefrihet föresloges
för stiftelser med ändamål att främja vetenskaplig forskning, skulle det
kunna ifrågasättas, örn icke även stiftelser, som gynnade konst och litteratur,
borde erhålla skattefrihet. Därvid erinrades, att sådana stiftelser, som
hade till ändamål att lämna understöd för mottagarens undervisning eller
utbildning, enligt kommitténs förslag skulle erhålla skattefrihet. I den mån
stiftelser för främjande av konst och litteratur kunde hänföras under detta
stadgande, bomme de således i åtnjutande av skattebefrielse. Beträffande (övriga
stiftelser för främjande av konst och litteratur synas emellertid icke föreligga
tillräckliga skäl att undantaga desamma från skattskyldighet.
Departementschefen, som ansåg kommittéförslaget i ifrågavarande hänseende
böra godtagas, ville emellertid — under hänvisning till två av regeringsrätten
den 24 oktober 1941 meddelade utslag (RÄ 1941, ref. 44) i mål
angående Knut och Alice Wallenbergs stiftelses samt Wenner-Grenska sam
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
25
fundets beskattning — framhålla, alf det icke av nämnda utslag torde fullt
otvetydigt framgå, att en stiftelse nied huvudsakligt ändamål att ekonomiskt
stödja vetenskaplig forskning icke redan enligt gällande bestämmelser eller
grunderna för desamma skulle kunna erhålla skattebefrielse. Uteslutet syntes
nämligen icke vara, att på utgången av målen inverkat vissa däri föreliggande
särskilda omständigheter.
Enligt stadgarna för Wallenbergska stiftelsen hade denna till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig forskning och undervisnings- eller studieverksamhet
av landsgagnelig innebörd; och skulle detta ändamål ses till godo
genom direkta anslag eller anslag till institut för sådan forskning eller verksamhet.
Ändring i stadgarna kunde dock ske, om stiftarna eller, sedan dessa
avlidit, Stockholms enskilda banks bolagsstämma samt stiftelsens styrelse
därom vore ense. — Wenner-Grenska samfundet hade enligt sina stadgar till
ändamål att främja vetenskaplig forskning, företrädesvis inom de sociala, ekonomiska,
naturvetenskapliga och medicinska områdena, och dess tillgångar
skulle användas uteslutande för dylika ändamål eller för understödjande av
andra allmännyttiga företag. — I målen påstodo sig stiftelsen och samfundet
vara vetenskapliga samfund, men detta bestreds av tillförordnade skattedirektören
i Stockholm under hänvisning bland annat till att stiftelsen och samfundet
icke själva bedreve någon vetenskaplig verksamhet. I utslagen förklarades
såväl stiftelsen som samfundet vara skattskyldiga för inkomst och
förmögenhet med den motiveringen, att de icke kunde anses vara att hänföra
till vetenskapliga samfund eller eljest enligt 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen
samt 7 § c) och 12 g 1 mom. b) förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt frikallade från skattskyldighet.
I detta sammanhang torde vara av intresse att erinra därom, att statskontoret
i yttrande över 1936 års skattekommittés förslag framhållit, att med
»akademi» kunde förstås jämväl samfund med uppgift att främja konst och
litteratur. För alf frågan om skattskyldighet för ett dyiikt samfund icke
skulle bliva beroende av den omständigheten, huruvida detsamma vore att
anse såsom akademi, ville statskontoret förorda, att de för akademier föreslagna
bestämmelserna inskränktes att gälla allenast sådana akademier, som
främjade högre undervisning och vetenskaplig forskning. Skulle skattefrihet
anses böra tillkomma vissa andra akademier än de sålunda angivna, syntes
dessa böra särskilt för sig uppräknas i författningstexten.
Med anledning av vad statskontoret anfört, har departementschefen som
sin mening framhållit, att anledning icke torde föreligga att upphäva den sedan
länge gällande skattefriheten för akademier, även i de fall en sådan varken
vore en undervisningsanstalt eller kunde anses vara en förening med vetenskapligt
syfte. Något behov av att genom uppräkning precisera skattefrihetens
omfattning i dylika fall syntes knappast föreligga. Enär en akademi i
författningstextens mening åtminstone i regel torde vara utrustad med något
slag av offentlig sanktion, borde givetvis icke en förening enbart genom
att beteckna sig såsom akademi komma i åtnjutande av skattefrihet.
I ovan anförmälda proposition nr 134 till 1942 års riksdag framlades på
grundval av nyssnämnda kommittébetänkande förslag till ändrade bestämmelser
uti ifrågavarande hänseende. Sedan detta förslag med vissa jämkningar
godkänts av riksdagen, utfärdades författningar i ämnet den 29 maj
1942.
I det avseende, som kan vara av mera omedelbart intresse i förevarande
ämne, innebär 1942 års lagstiftning, att i 5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen
örn undantagande från skatteplikt lill fastighetsskatt benämningen »akademier»
bibehållits oförändrad, men att uttrycket »vetenskapliga samfund» er
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
satts med »sådana stiftelser och föreningar, som avses i 53 § 1 morn. e)». Beträffande
53 § 1 mom. samma lag har likaledes benämningen »akademier»
bibehållits under d) i momentet, varemot beteckningen »vetenskapliga samfund»
utbytts mot det under punkt e) införda uttryckssättet »stiftelser som
hava till huvudsakligt ändamål att--— främja vetenskaplig forskning,
ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas
ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i
fråga örn stiftelser här angivna art». Motsvarande ändringar hava vidtagits
beträffande 7 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
I detta sammanhang vill kammarrätten nämna, att ovan omförmälda utslag
den 24 oktober 1941 i mål angående beskattning av Knut och Alice WalIenbergs
stiftelse samt Wenner-Grenska samfundet föranlett Uppsala universitet,
Lunds universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet, Stockholms
högskola, Göteborgs högskola, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien, lantbruksakademien och ingenjörsvetenskapsakademien
att i en gemensam, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hemställa om åtgärder
för upphävande av den ifrågavarande skattskyldigheten, vilken komme att
huvudsakligen gå ut över den vetenskapliga verksamheten i landet. Då de årliga
skatterna utgjorde för Wallenbergska stiftelsen mellan 500 000 och
600 000 kronor samt för Wenner-Grenska samfundet omkring 140 000 kronor,
komme den vetenskapliga verksamheten att drabbas mvcket hårt. De
medel, som av stiftelsen och samfundet ställts till förfogande för vetenskapliga
forsknings- eller undervisningsändamål, hade utgjort mycket värdefulla
bidrag härtill och hade ej sällan varit oumbärliga förutsättningar för
betydelsefulla arbetens igångsättande och fullföljande. Skrivelsen utmynnade
i en hemställan, att Kungl. Majit måtte i proposition till 1942 års riksdag föreslå
skattefrihet för stiftelser, som hade till huvudsakligt ändamål alt främja
vetenskaplig forskning eller vetenskaplig undervisning.
Jämväl Wenner-Grenska samfundet har med anledning av det beträffande
samfundet meddelade utslaget i skrivelse till Kungl. Majit anhållit om åtgärder
för att befria detsamma från skattskyldighet eller, örn detta ej läte sig
göra, lätta dess skattebörda.
Vad särskilt angar Nobelstiftelsens skatterättsliga ställning har frågan örn
stiftelsens skattskyldighet flera gånger varit föremål för behandling i motioner,
riksdagsskrivelser och andra sammanhang. En utförlig redogörelse härför,
i vad avser tiden före år 1926, lämnas i bevillningsutskottets betänkande
nr 38 år 1926 i anledning av väckta motioner örn befrielse för Nobelstiftelsen
från skyldigheten att erlägga bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.
Betänkandet utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för 1927 års riksdag framlägga
förslag tdl ändrade bestämmelser rörande Nobelstiftelsens beskattning. Bevillningsutskottet
uttalade, att stiftelsen sa väl med avseende å dess syfte som
även å det sätt, varpå detta förverkligades, företedde en sådan överensstämmelse
med vetenskapliga samfund, att någon egentlig skillnad i beskattningshänseende
icke rimligen borde upprätthållas.
Betänkandet föranledde emellertid icke någon riksdagens skrivelse.
I betänkandet refereras i valda stycken kammarrättens utlåtande den 7
december 1925 i anledning av en av doktor Emanuel Nobel hos Kungl. Majit
gjord framställning, syftande till skattefrihet för Nobelstiftelsen, kammarrätten
hade — med hänsyftning å ett av regeringsrätten meddelat utslag (BÄ
1925 ref. 20), varigenom Nobelstiftelsens skattskyldighet fastslagits, för vilket
mål nedan närmare redogöres — i sitt utlåtande yttrat, att även örn de av
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
27
Nobelstiftelsen anförda skälen av regeringsrättens pluralitet icke ansetts vara
av den betydelse, att stiftelsen enligt då gällande skatteförordningar kunde
inbegripas under eller likställas med akademier och vetenskapliga särnlund,
enligt kammarrättens uppfattning likväl dessa skäl syntes, sedda ur lagstiftningssynpunkt,
tala för ett sådant likställande.
Den 15 november 1912 (RÅ 1912 ref. 145) har regeringsrätten meddelat
utslag i ett mål, vari yrkades, att författarinnan Selma Lagerlöf måtte taxeras
för det henne år 1909 tilldelade Nobelpriset. Regeringsrätten lämnade yrkandet
utan bifall, enär ifrågavarande utan tävlan utdelade pris så mycket mindre
kunde anses utgöra beskattningsbar inkomst, som Nobelstittelsen förklarats
skattskyldig för hela den upplupna, till fördelning mellan pristagarna avsedda
avkastningen av stiftelsens medel. Ett regeringsråd röstade för samma slut
men med en något skiljaktig motivering, medan två regeringsråd ansågo
skattskyldighet för priset föreligga.
1 ovan nämnda mål (RÅ 1925 ref. 20) har regeringsrätten funnit, att Nobelstiftelsen
icke kunde anses vara frikallad från utgörande av inkomstbevillning
eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Två regeringsråd ansågo emellertid,
att stiftelsen med hänsyn till vad i målet blivit upplyst angående dess
huvudsakliga ändamål och verksamhet borde jämlikt grunderna för 12 § 2
mom. b) bevillningsförordningen den 28 oktober 1910 samt 5 § 2 mom. c)
och 12 § 1 mom. b) förordningen samma dag om inkomst- och förmögenhetsskatt
vara frikallad från dylik skattskyldighet. Jämväl vid målets handläggning
hos kammarrätten hade mycket skiftande uppfattningar framkommit beträffande
stiftelsens skattskyldighet. Sålunda ansåg en ledamot av kammarrätten
skattefrihet föreligga, medan enligt en annan ledamots mening skattskyldighet
vore för handen. Den tredje ledamoten ansåg skattskyldighet
föreligga för 1$ av stiftelsens inkomst och förmögenhet, motsvarande vad som
användes till fredspris, varemot stiftelsen för övriga 4/s av inkomsten och
förmögenheten ansågs vara frikallad från skattskyldighet. Kammarrättens
utslag hade utfärdats i enlighet med sistnämnda ledamots mening.
Även under förarbetena till 1942 års lagstiftning på förevarande område
har frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet varit under behandling.
Sålunda har 1936 års skattekommitté, på sätt i den remissen bifogade motionen
anförts, ansett, att med den innebörd, som i kommitténs förslag givits
begreppet »huvudsakligt ändamål», Nobelstiftelsen icke kunde komma i åtnjutande
av skattefrihet. Enligt kommitténs mening användes nämligen 60
procent av stiftelsens inkomst till främjande av vetenskaplig forskning, medan
övriga 40 procent av inkomsten ginge till annat ändamål. Ej heller hade
kommittén funnit anledning att genom en särskild bestämmelse undantaga
Nobelstiftelsen från skattskyldighet. Därvid hade kommittén förutsatt, att
Nobelprisen icke bleve beskattade såsom inkomst hos mottagaren.
I det yttrande, som Nobelstiftelsen på sin tid avgav över kommittéförslaget,
har Nobelstiftelsen sagt sig icke kunna dela kommitténs uppfattning,
att endast 60 procent av stiftelsens inkomst användas till främjande av vetenskaplig
verksamhet. Den mycket ingående forskning, som av svenska
akademien och norska stortingets Nobelkommitté samt de dem tillhöriga
Nobelinstituten bedreves för åstadkommande av en omdömesgill granskning
av de från alla världsdelar inkommande prisförslagen, kunde med fog åberopas
som grund för påståendet att stiftelsens verksamhet jämväl i dessa
delar bade till ändamål att främja vetenskaplig forskning.
Stiftelsen har vidare meddelat, att den upprättat sin självdeklaration enligt
sådana principer, att skatt för inkomst och förmögenhet kommit att erläggas
för huvudfonden och byggnadsfonden men icke för de till prisutde1
a roås disposition ställda särskilda fonderna och Nobelinstitutens fonderade
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
medel. Stiftelsen har sagt sig befara, att skattekommitténs uttalande, enligt
vilket den av svenska akademien och norska stortingets Nobelkommitté utövade
verksamheten syntes helt och hållet frånkänd vetenskaplig karaktär,
därest det lämnades oemotsagt, kunde tagas till intäkt för yrkanden om skattskyldighet
beträffande de av akademien och Nobelkommittén samt deras
Nobelinstitut disponerade fonderna. I anledning därav har stiftelsen med en
utförlig motivering sökt visa, att såväl den av svenska akademien genom dess
Nobelinstitut och det därtill hörande Nobelbiblioteket som den av norska
stortingets Nobelkommitté genom dess Nobelinstitut bedrivna verksamheten
avsåge vetenskaplig forskning, i det förra fallet på det litterära och humanistiskt-vetenskapliga
området samt i det senare fallet på det folkrättsliga
området, berörande även nationalekonomien och nyare politisk historia.
På grund av vad sålunda och i övrigt anförts har stiftelsen förklarat sig
i princip anse, att stiftelsen hade till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
forskning och att den sålunda även i enlighet med skattekommitténs
förslag borde vara för samtliga sina fonder helt frikallad från skattskyldighet.
Skulle emellertid detta yrkande icke, särskilt med hänsyn till dåvarande
allmänna läge, kunna bifallas, har stiftelsen ansett sig böra på det
eftertryckligaste framhålla och påyrka, att den skattefrihet, som alltifrån
början av stiftelsens verksamhet tillerkänts de under stiftelsens styrelses gemensamma
penningförvaltning stående fonder, över vilkas avkastning de
särskilda prisutdelarna stadgeenligt ägde att disponera, förbieve undantagna
från beskattning.^ Avkastningen av dessa fonder tjänade nämligen i eminent
grad just ändamålet att främja vetenskaplig forskningsverksamhet på skilda
områden.
I anledning av sistnämnda uttalande framhöll chefen för finansdepartementet
vid framläggandet av 1942 års proposition, att, såvitt av föreliggande
upplysningar framginge, Nobelstiftelsens och de under dess förvaltning lydande
fondernas ställning i beskattningshänseende icke syntes röna inverkan
av de då ifrågasatta författningsändringarna.
Vad angår den skatterättsliga lagskipning^! beträffande vetenskapliga
samfund och andra liknande institutioner synes böra utöver vad härutinnan
förut anförts erinras om följande.
Ovan har redogjorts för två utslag av regeringsrätten i mål angående Knut
och Alice Wallenberg^ stiftelse samt Wenner-Grenska samfundets beskattning
— med vilka institutioner Nobelstiftelsen velat jämställa sig i skattskyldiglietshänseende.
På sätt förut nämnts blevo dessa båda rättssubjekt till en
början såsom icke varande vetenskapliga samfund ej frikallade från skattskyldighet.
Såväl stiftelsen som samfundet äro emellertid numera frikallade från skattskyldighet.
På besvär av tillförordnade taxeringsintendenten S. Holdo angående Knut
och Alice Wallenbergs stiftelses inkomsttaxering år 1943 fastställde nämligen
regeringsrätten genom utslag den 7 februari 1945 (RÅ 1945 not. Fi. nr 157)
kammarrättens utslag, varigenom kammarrätten ej gjort ändring i Stockholms
stads prövningsnämnds beslut att undanröja stiftelsen av vederbörande
taxeringsnämnd åsatt taxering. Att avgörandet av ifrågavarande spörsmål
nu blev sådant torde hava berott på det förhållandet, att 1942 års ovanberörda
lagstiftning var tillämplig å rättsfrågan. Enligt sagda lagstiftning
äro nämligen vetenskapsfrämjande stiftelser nu likställda med »vetenskapliga
samfund» enligt förut gällande rätt.
Genom utslag den 1 juni 1945 (RÅ 1945 not. Fi. nr 590) i fråga örn WennerGrenska
samfundets inkomsttaxering år 1942 fann regeringsrätten, att ''samfundet
med hänsyn till vad i målet blivit upplyst rörande dess verksamhet
Bevillningsutskottets betänkande nr 34. 29
finge anses vara frikalla! från skattskyldighet för inkomst av kapital och
för förmögenhet.
Som vetenskapligt samfund har även ansetts svenska vitterhetssamfundet,
som enligt sina stadgar har till uppgift att utgiva svenska författares
verk i vetenskapligt tillfredsställande upplagor. (RÅ 1944 ref. 44.)
Vidare må nämnas, alt även institutioner, som gynna och samla konst,
blivit frikallade från skattskyldighet. Sålunda har nordiska museet av högsta
domstolen blivit betraktat såsom vetenskapligt samfund (NJA 1922 s. 421).
Därjämte har stiftelsen Thielska galleriets taxering år 1941 enligt kommunalskattelagen
för inkomst av kapital blivit undanröjd (RÅ 1945 not. Fi. nr
243). I målet hade stiftelsen anfört, att kapitalinkomsten helt förbrukats i
stiftelsens till dess konstsamling knutna verksamhet.
I sitt nu till bevillningsutskottet avgivna yttrande har Nobelstiftelsen anfört
bland annat följande.
Begreppet akademi — i annan mening än högskola — vore ju ej i författningstexten
närmare definierat. Enligt vad chefen för svenska akademiens
ordbok meddelat, förstodes med akademi i den bemärkelse, varom
här vore fråga, enligt svenska förhållanden ett »litterärt, vetenskapligt eller
konstnärligt samfund med mer eller mindre utpräglad karaktär av officiell
institution och med uppgift att främja eller understödja litteratur, vetenskaper
eller sköna konster eller annan kulturfrämjande verksamhet».
Enligt Nobelstiftelsens åsikt vore stiftelsen till sin organisation och i ulövandet
av sin verksamhet att anse som en sammanslutning motsvarande
den anförda definitionen på en akademi, ehuru av ett för svenska förhållanden
säreget slag, i det att medlemmarna icke utgjordes av enskilda personer
utan dels av tvenne officiellt erkända akademier samt lärarkollegiet
vid en medicinsk högskola — karolinska institutet — och dels av en särskild
likaledes officiellt erkänd institution, det norska stortingets Nobelkommitté,
som hade till uppgift att utöva verksamhet och forskning inom områden
för internationell rätt och statsrätt.
Till Nobelstiftelsen hörde numera även fem olika forskningsinstitutioner
för bedrivande av vetenskaplig forskning inom fysiken, kemien, frenne olika
grenar av medicin och fysiologi, litteraturforskning samt internationell rätt
och därtill närgränsande områden. Dessa institut — Nobelinstituten — stöde
visserligen under direkt ledning av de olika, till Nobelstiftelsen anslutna
prisutdelande institutionerna men skulle enligt grundstadgarna eljest vara
fristående och tillhöra Nobelstiftelsen.
Slutligen ville Nobelstiftelsen framhålla, att stiftelsens grundstadgar liksom
de särskilda stadgarna för de till stiftelsen anslutna, svenska prisutdelande
institutionerna blevo på sin tid av Kungl. Maj:t efter prövning stadfästade
och intagna i svensk författningssamling. Stiftelsen uppfyllde sålunda även
i detta avseende de av chefen för finansdepartementet angivna förutsättningarna
för att kunna anses såsom jämställd nied en akademi.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen för rättspraxis framgår, att
Nobelstiftelsen icke betraktats såsom akademi eller vetenskapligt samfund
i skatterättslig mening.
Enligt den ovan lämnade historiska redogörelsen har 1936 års skattekommitté
icke velat för sin del hänföra Nobelstiftelsen lill vare sig akademi
eller till sådan stiftelse, som har lill huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
forskning. Samma ståndpunkt har intagits såväl av Kungl. Majit
vid framläggandet av den förut omnämnda propositionen till 1942 års riksdag
som av samma års riksdag, vilken godtagit Kungl. Majlis ståndpunkt
i ämnet.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 34.
Motionärerna hava emellertid byggt sin framställning mindre på en uppfattning,
att Nobelstiftelsen är en akademi eller en stiftelse med huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig forskning, utan fastmera därpå, att
Nobelstiftelsen enligt deras mening är att likställa med en akademi, samt
i enlighet därmed utformat sitt förslag till författningsändringar. Nobelstiftelsen
och de av densamma hörda institutionerna hava i sina yttranden
kraftigt understött denna motionärernas uppfattning.
Det kan i detta sammanhang måhända vara av intresse att erinra därom,
att numera avlidne professorn i finansrätt vid Uppsala universitet David
Davidson i en uppsats om Nobelstiftelsens skattefråga i Ekonomisk tidskrift
(årg. 1925 s. 151 ff.) efter en ingående analys av bland annat »den företeelse,
som rättsligt bär namnet Nobelstiftelsen», kommit till den slutsatsen,
att denna »till sin tekniska art är en akademi» med vissa av honom närmare
angivna uppgifter.
Enligt kammarrättens mening har Nobelstiftelsen genom den av stiftelsen
och de av densamma hörda institutionerna förebragta utredningen om Nobelstiftelsens
organisation, syften, verksamhet och utveckling på ett övertygande
sätt visat befogenheten av ett yrkande om stiftelsens likställande i beskattningsavseende
med akademi. Såvitt kammarrätten kan finna, är det med
hänsyn till Nobelstiftelsens stora betydelse — ur såväl nationell som internationell
synpunkt — såsom främjare av vetenskaplig forskning väl motiverat
att bereda densamma en dylik undantagsställning. Med hänsyn till stiftelsens
särpräglade art lärer en dylik åtgärd icke innefatta risk för att liknande
krav kunna med fog framställas från annat håll.
På grund av det anförda vill kammarrätten för sin del livligt tillstyrka
bifall till de väckta motionerna örn viss skattebefrielse för Nobelstiftelsen.
Emellertid anser sig kammarrätten i detta sammanhang böra erinra därom,
att 1936 års skattekommitté, på sätt förut sagts — med hänsyftning på
de särskilda meningar, som uttalats i regeringsrätten vid behandlingen av
ovan omförmälda mål angående viss Nobelpristagares beskattning för sitt
Nobelpris år 1910 (RÅ 1912 ref. 145) — förutsatt, att, om Nobelstiftelsen
beskattades, Nobelprisen icke bleve beskattade såsom inkomst hos mottagaren.
Det vore dock enligt kammarrättens mening beklagligt, örn genomförandet
av skattebefrielse för Nobelstiftelsen skulle såsom en konsekvens
medföra beskattning i vissa fall av Nobelprisen. På grund härav och med
hänsyn till den tvekan, som måhända eljest kunde uppstå med avseende å
frågan om Nobelprisens beskattning, vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida
icke — därest motionerna bifallas — full klarhet bör åvägabringas
härutinnan.
I handläggningen av detta ärende, därvid skiljaktig mening icke förekommit,
hava deltagit tillförordnade presidenten Norrman, kammarrättsrådet
Neuendorff, extra ordinarie kammarrättsrådet Olofson, föredragande, samt
adjungerade ledamöterna Fröberg, Badin och Fredelius.
467923. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:299 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen. a1 i texten