Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen.

1946-05-28 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skattefrihet för Nobelstiftelsen.

(2:a avd.)

I två likalydande inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade

motioner, I: 146 av herr Björnsson m. fl. och II: 253 av herr von Friesen

m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville besluta, att följande författningsrum

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen

1) 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928:

5 §•

1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;

e) byggnader som---- vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,

sjukvårdsinrättningar---allmänna platser;

f) regementens, officerskårers---- fastighetens värde.

53 §.

1 mom. Skyldighet att---av rörelse;

d) akademier, allmänna---vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,

svenska---i arbete:

för inkomst---sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---eller rörelse.

2) 7 § e) förordningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt:

7 §•

Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) akademier, allmänna---vara medlemmar, Nobelstiftelsen, sjömanshus,

svenska---i arbete:

för ali inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---— samma paragraf.»

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen I: 146.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 34. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

Hithörande bestämmelser i skatteförfattningama, sådana dessa bestämmelser

lyda efter år 1942 beslutade ändringar av desamma, ha följande innehåll

:

5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen: Från skatteplikt till fastighetsskatt

undantagas byggnader, som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier,

allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande

vid rikets universitet och högskolor, i vilka de studerande enligt gällande

stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus, sjukvårdsinrättningar,

vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar

samt sådana stiftelser och föreningar som avses i 53 § 1 mom. e), därest

byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana,

ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser. Därest under

bl. a. punkten e) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller

därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande,

föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens

värde.

53 § 1 mom. d) samma lag: Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana

sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor,

i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,

sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke

lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet

aktiebolag äro skattskyldiga för inkomst av fastighet men befriade

från skattskyldighet för annan inkomst.

53 § 1 mom. e) samma lag: Kyrkor, sjukvårdsinrättningar, vilkas verksamhet

ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser, som lia

till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan

myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj,

vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn

eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller

utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning,

ävensom sådana föreningar, vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den

i fråga om stiftelser här angivna art, äro skattskyldiga för inkomst av fastighet

och av rörelse men befriade från skattskyldighet tor annan inkomst.

7 § e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt: Samma

juridiska personer, som i 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen avses, äro

frikallade från skattskyldighet för all inkomst.

7 § f) samma förordning: De juridiska personer, som i 53 § 1 morn. e)

kommunalskattelagen avses, äro frikallade från skattskyldighet för sådan

inkomst, som ej härflutit av rörelse.

12 § 1 mom. b) samma förordning: Föreningar och samfund, vilkas medlemmar

icke på grund av medlemskapet äga del i föreningens eller samfundets

förmögenhet, ägare av för gemensamt behov avsatta så kallade besparingsskogar,

häradsallmänningar samt andra likartade samfälligheter, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

3

förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning, ävensom stiftelser,

samtliga dock endast såvitt de äro skyldiga erlägga skatt för inkomst,

äro skattskyldiga för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång

ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort.

I de förevarande motionerna har framhållits bl. a., att storleken av Nobelprisen

alltsedan början av 1930-talet varit i praktiskt taget oavbrutet sjunkande.

Under det att varje pris år 1931 utgjorde något mer än 173 000 kronor,

vilket var det högsta pris som någonsin utdelats, var storleken av de

pris, som under år 1945 utdelades, endast obetydligt över 121 000 kronor.

Denna sänkning berodde självfallet i främsta rummet på att avkastningen

av Nobelstiftelsens fonder sjunkit. Nobelprisens minskning berodde emellertid

ej oväsentligt på storleken av de skatter, som stiftelsen haft att erlägga.

Även örn man bortsåge från penningvärdets fall, måste den rent siffermässiga

nedgången av Nobelprisen anses vara mycket betydande. Om denna

komme att fortsätta, vore det fara värt, att den rangslällning Nobelprisen

intoge icke blott i Sverige utan även i utlandet kunde komma att rubbas.

Prisens nedgång accentuerades ytterligare därav att de under senare år företrädesvis

beträffande prisen i fysik, kemi och medicin delats mellan två eller

undantagsvis tre pristagare. Ju längre den naturvetenskapliga forskningen

framskrede och desto större materiella resurser, som krävdes för dess utveckling,

desto vanligare torde det bliva att de verkligt stora framstegen

komme att 1 ramstå som resultat av flera forskares samfällda insatser. Det

ansvarsfulla och maktpåliggande uppdraget att utdela världens mest uppmärksammade

och uppskattade prisbelöningar hade utan tvivel bidragit att

väcka uppmärksamhet åt och skapa ökad förståelse för vårt land. Den indirekta

nyttan för svensk forskning och svenskt kulturliv, som fullgörandet

av detta uppdrag medförde, hade vid skilda tillfällen betygats från prisutdelarnas

sida. Genom de från universitet, forskare och andra representanter

för de kulturområden, Nobelstiftelsens verksamhet omfattade, inkommande

motiverade förslagen till kandidater för tilldelning av Nobelpris erhölle de

prisutdelande institutionerna i hög grad ökade möjligheter att följa utvecklingen

på de berörda områdena samt att själva pröva och värdesätta betydelsen

av nya vetenskapliga uppslag, upptäckter och förbättringar, liksom

av nya strömningar inom världslitteraturen. För den, som ej kände närmare

till vår skattelagstiftning, torde det te sig mycket egendomligt att Nobelstiftelsen

överhuvud taget vore underkastad skatteplikt, under det att de Wallenbergska

och Wenner-Grenska fonderna liksom den till karolinska institutet

knutna Anderssonska fonden, vilkas ändamål vore jämförliga med Nobelstiftelsens,

vore skattefria. Örn Nobelstiftelsen haft att utdela endast sådana

pris som de i fysik, kemi och medicin skulle den i fråga örn skatteplikt varit

jämställd med t. ex. den Wallenbergska fonden. Nobelstiftelsen intoge emellertid

en sådan särställning bland svenska stiftelser, att den borde tillerkännas

skattefrihet, trots alt två av de fem prisen avsåge att belöna »den, som

inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk riktning» och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

»den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande och avskaffande

eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande av fredskongresser».

Alfred Nobel hade förvärvat den förmögenhet han genom sitt

testamente anförtrodde åt en svensk stiftelse att förvalta så gott som helt och

hållet genom sin verksamhet utomlands. Med hänsyn till den utomordentliga

betydelse, som Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade för vårt land, borde

det vara en hederssak för oss att icke genom en hård beskattning äventyra

de värden den representerade.

På grund härav hemställde motionärerna, att Nobelstiftelsen skulle upptagas

bland de enligt 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen

samt 7 § e) förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

från skattskyldighet frikallade juridiska personerna.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit yttranden över motionerna av statskontoret, kammarrätten, Överståthållarämbetet,

som bifogat ett av t. f. taxeringsintendenten Sven Holdo

avgivet yttrande, Nobelstiftelsen, vetenskapsakademien, svenska akademien

och karolinska mediko-kirurgiska institutet. I samtliga yttranden har tillstyrkts

bifall till motionerna. Yttrandenas innehåll återfinnes i en vid detta

betänkande fogad bilaga (Bilaga 1), till vilken utskottet får hänvisa.

Utskottets yttrande.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ha vissa slag av rättssubjekt

med allmännyttigt ändamål tillerkänts en förmånsställning i beskattningshänseende,

i det att skattefrihet helt eller delvis åtnjutes av dem vid

såväl den kommunala som den statliga beskattningen. Detta är fallet beträffande

bl. a. akademier, allmänna undervisningsverk samt stiftelser och

föreningar med huvudsakligt syfte att lämna understöd för beredande av

undervisning eller utbildning eller att främja vetenskaplig forskning. Någon

definition på begreppet akademi har icke lämnats i författningstexten. I proposition

nr 134 till 1942 års riksdag, vilken låg till grund för nu gällande

bestämmelser i ämnet, yttrade departementschefen i nämnda hänseende allenast,

att, enär en akademi i författningstextens mening åtminstone i regel

torde vara utrustad med något slag av offentlig sanktion, borde en förening

icke enbart genom att beteckna sig såsom akademi komma i åtnjutande av

skattefrihet.

Redan i början av sin verksamhet framställde Nobelstiftelsen i beskattningsmål

yrkande örn skattefrihet, vilket emellertid genom Kungl. Majlis resolution

den 19 september 1902 ogillades.

Frågan om Nobelstiftelsens skattskyldighet har sedermera ånyo varit föremål

för Kungl. Maj:ts prövning, i det att regeringsrätten genom utslag den

13 mars 1925 (RÅ 1925 ref. 20) förklarat, att stiftelsen icke kunde anses

jämlikt de i bevillningsförordningen samt förordningen om inkomst- och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

5

förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser frikallad från utgörande av inkomstbevillning

eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Regeringsrättens beslut

fattades med tre röster mot två. Minoriteten ansåg stil''loisen jämlikt

grunderna för vissa åberopade författningsrum, vari stadgades skattefrihet

för bl. a. akademier, vara frikallad från skattskyldighet. Då nu gällande

bestämmelser i ämnet, vilka såsom ovan nämnts tillkommit år 1942, icke för

Nobelstiftelsens del innebära någon ändring i vad tidigare gällt, torde genom

nämnda utslag få anses fastställt, att Nobelstiftelsen enligt nuvarande bestämmelser

är underkastad skattskyldighet till fastighetsskatt samt till skatt å inkomst

och förmögenhet.

I de ifrågavarande motionerna har yrkats, att med hänsyn till den utomordentliga

betydelse, Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade för vårt land,

stiftelsen måtte erhålla skattefrihet enligt de författningsrum, vari skattefrihet

stadgades för akademier.

Nobelstiftelsen är grundad genom ett av doktor Alfred Nobel den 27 november

1895 upprättat testamente, enligt vilket av Nobels efterlämnade

förmögenhet skulle bildas en fond, varav räntan årligen skulle utdelas såsom

prisbelöning åt dem, som under det förlupna året gjort mänskligheten den

största nytta. Räntan skulle delas i fem lika delar, .sorn skulle tillfalla dels

den, som inom fysikens område gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning,

dels den, som gjort den viktigaste kemiska upptäckt eller förbättring,

dels den, som gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens

område, dels den, som inom litteraturen producerat det utmärkiaste

i idealisk riktning, dels ock den, som verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande

och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande

och spridande av fredskongresser. Prisen för fysik och kemi skulle utdelas

av svenska vetenskapsakademien, priset för fysiologiska eller medicinska

arbeten av karolinska mediko-kirurgiska institutet, priset för litteratur av

svenska akademien samt fredspriset av ett utskott av fem personer, som

skulle väljas av norska stortinget.

Testamentets bestämmelser ha sedermera förklarats och kompletterats genom

de efter överenskommelse mellan Nobels arvingar och testamentsexekutörerna

samt representanter för prisutdelarna utformade, av Kungl. Majit den

29 juni 1900 fastställda grundstadgarna för stiftelsen. Föremål för belöning

äro enligt dessa grundstadgar de nyaste resultaten av verksamhet på de

kulturområden, som i testamentet åsyftas, ävensom äldre arbeten, därest

deras betydelse först under den senaste tiden blivit ådagalagd. Årspris får

ej understiga 60 procent av den för varje årspris disponibla delen av fondens

avkastning och ej heller fördelas i flera än högst tre pris. För varje

svensk prisgrupp utses av prisutdelaren en Nobelkommitté, som har att avgiva

utlåtande i fråga örn prisutdelningen. Utdelare av fredspriset är det

norska stortingets Nobelkommitté. För att biträda vid den för prisbedömandet

erforderliga utredningen och för främjande i övrigt av stiftelsens ändamål

ha prisutdelarna i enlighet med stiftelsens grundsladgar inrättat särskilda

Nobelinstitut.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

Nobelstiftelsens fonder utgöras av dels stiftelsens huvudfond, dels en byggnadsfond

för åstadkommande och underhåll av en gemensam förvaltningslokal

m. m., dels s. k. särskilda fonder för de olika prisgruppema, bildade

genom fondering av icke utdelade prisbelopp, dels ock organisations- och

besparingsfonder för Nobelinstituten. Räntemedlen från de särskilda fonderna

ställas till de olika prisutdelarnas förfogande för att »annorledes än

genom prisutdelning främja de ändamål, testator >lterst avsett», d. v. s.

för stödjande av vetenskaplig forskning samt litterär och fredsbefrämjande

verksamhet. Av de sålunda under Nobelstiftelsens gemensamma förvaltning

stående fonderna äro enligt uppgift huvudfonden och byggnadsfonden underkastade

beskattning, medan de till prisutdelarnas disposition stående fonderna

ända från början varit befriade från skattskyldighet.

Av den behållna årliga avkastningen av stiftelsens huvudfond skall enligt

bestämmelser i grundstadgarna en tiondedel läggas till kapitalet. Återstoden

fördelas lika mellan de fem prisgrupperna. Av den andel i huvudfondens avkastning,

varöver varje prisutdelare sålunda äger förfoga, avtages en fjärdedel

för bestridande av prisutdelarens omkostnader för Nobelkommittéer och

Nobelinstitut samt för övriga utgifter i samband med prisutdelningen. Återstående

tre fjärdedelar utgöra årets Nobelpris.

Stiftelsen företrädes av en styrelse, som har sitt säte i Stockholm och består

av fem svenska män, därav en som skall vara styrelsens ordförande förordnas

av Konungen och de övriga utses av prisutdelarnas fullmäktige. Styrelsen

förvaltar stiftelsens fonder och övriga medel ävensom annan stiftelsens

egendom, såvitt den är för prisgrupperna gemensam.

Enligt nuvarande bestämmelser åtnjuta såsom framgår av vad ovan

nämnts stiftelser med huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning

skattefrihet. 1936 års skattekommitté, vilken utarbetat det förslag som

låg till grund för 1942 års författningsändringar på ifrågavarande område,

berörde i sitt betänkande jämväl frågan örn Nobelstiftelsens ställning i beskattningshänseende.

Efter att ha redogjort för grunderna för användningen

av huvudfondens avkastning framhöll kommittén, att av stiftelsens inkomst

60 procent användes till främjande av vetenskaplig forskning och att övriga

40 procent ginge till annat ändamål. I anslutning härtill anförde kommittén,

att med den innebörd, som i kommitténs förslag givits begreppet »huvudsakligt

ändamål», Nobelstiftelsen enligt förslaget icke kunde komma i åtnjutande

av skattefrihet. Nobelstiftelsen bleve alltså i likhet med vad för det

dåvarande vöre fallet skattskyldig för sin inkomst och förmögenhet. Kommittén

hade icke funnit anledning att genom en särskild bestämmelse undantaga

Nobelstiftelsen från skattskyldighet.

Till stöd för yrkandet om skattefrihet för Nobelstiftelsen har i de ifrågavarande

motionerna framhållits bl. a. stiftelsens betydelse för vetenskaplig

forskning och för kultursträvandena. Uppdraget att utdela Nobelprisen hade

bidragit till att väcka uppmärksamhet åt och skapa ökad förståelse för vårt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

7

land. Nedgången i Nobelprisens storlek, samtidigt som deras realvärde till

följd av sänkningen i penningvärdet ytterligare minskades, komme att i

avsevärd grad minska den internationella uppskattningen av prisbelöningarna.

Nobelstiftelsen intoge en sådan särställning bland svenska stiftelser, att

den borde tillerkännas skattefrihet trots att två av de fem prisen avsåge att

belöna »den, som inom litteraturen har producerat det utmärktaste i idealisk

riktning» och »den, som har verkat mest eller bäst för folkens förbrödrande

och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande

av fredskongresser». Alfred Nobel hade förvärvat den förmögenhet,

han genom sitt testamente anförtrodde åt en svensk stiftelse att förvalta, så

gott som helt och hållet genom sin verksamhet utomlands. Med hänsyn till

den utomordentliga betydelse, som Nobelstiftelsen direkt och indirekt hade

för vårt land, borde det vara en hederssak för oss att icke genom en hård beskattning

äventyra de värden, den representerade.

Vad motionärerna sålunda anfört, vilket vunnit anslutning i samtliga över

motionerna avgivna yttranden, finner utskottet värt synnerligt beaktande. Av

den nu föreliggande utredningen har utskottet bibragts den uppfattningen,

att Nobelstiftelsen med hänsyn till sin organisation, sitt syfte och sin verksamhet

intager en sådan särställning i jämförelse med andra stiftelser och

sammanslutningar med liknande ändamål att en förmånligare behandling i

beskattningshänseende kan anses önskvärd. Detta icke minst på grund av

Nobelstiftelsens internationella betydelse. Skattefrihetsreglerna för stiftelser

med allmännyttigt ändamål äro i utländsk lagstiftning i allmänhet betydligt

mera vidsträckta än i vårt land. Örn Nobelstiftelsen skulle varit hemmahörande

i exempelvis Danmark, Norge eller Finland — något som i och för

sig icke varit otänkbart — skulle densamma säkerligen lia varit befriad från

skattskyldighet. Även med hänsyn härtill har utskottet förståelse för den synpunkten,

att en skatteeftergift i förevarande fall kan anses motiverad.

I detta sammanhang bör emellertid erinras om att våra nuvarande skattefrihetsbestämmelser

äro utformade efter en viss systematik. Denna kan i korthet

uttryckas så, att först bestämts vissa ändamål, som ansetts böra föranleda

skattefrihet. Sådana ändamål äro bl. a. främjande av undervisning eller

utbildning samt av vetenskaplig forskning. Därefter lia i författningstexten

angivits vissa inrättningar, som främja dessa ändamål. Exempel härpå äro

akademier och allmänna undervisningsverk. Slutligen har i författningstexten

lämnats en beskrivning av de övriga stiftelser och föreningar, som — annorledes

än å egen inrättning — främja samma ändamål som de uppräknade

slagen av inrättningar. Stiftelser och föreningar med huvudsakligt ändamål

att lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller

att främja vetenskaplig forskning lia sålunda medgivits skattefrihet.

Härav torde framgå, att varje utsträckning av skattefriheten måste noggrant

övervägas, innan denna väg beträdes. En sådan utsträckning bör enligt

utskottets mening icke ske i fall, då den ifrågasatta ytterligare skattefriheten

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

innebär ett systematiskt avsteg från de nuvarande skattefrihetsreglemas

principiella uppläggning, överhuvud taget torde kunna sägas, att statsmakternas

inställning till frågan om en utvidgning av skattefriheten numera är

mycket restriktiv. Under de senare åren ha i riksdagen vid flera tillfällen motionsvis

framställts yrkanden örn skattefrihet för vissa slag av juridiska personer

med i hög grad allmännyttigt ändamål, vilka yrkanden riksdagen på

hemställan av bevillningsutskottet lämnat utan bifall. Anledningen härtill

har varit, att den ifrågasatta skattefriheten icke ansetts förenlig med de principer,

som ligga till grund för de nuvarande skattefrihetsreglerna. Med hänsyn

härtill bör enligt utskottets mening skattefrihet medgivas Nobelstiftelsen

endast under den förutsättningen att något sådant hinder icke kan anses

vara för handen.

Då i de ovannämnda beskattningsmålen skattskyldighet ansetts föreligga

för Nobelstiftelsen, får därmed anses fastställt, att stiftelsen enligt gällande

bestämmelser och praxis icke utgör en akademi i skatterättslig mening, även

örn de i 1925 års mål i regeringsrätten uttalade skiljaktiga meningarna giva

vid handen att tveksamhet förelegat på denna punkt. I likhet med kammarrätten

finner emellertid utskottet, att Nobelstiftelsen genom den nu förebragta

utredningen på ett övertygande sätt visat befogenheten av yrkandet örn stiftelsens

likställande med akademi. Då de institutioner, som i Sverige verka

som organ för stiftelsen, åtnjuta skattefrihet såsom akademier eller allmänt

undervisningsverk, anser utskottet överensstämmande med grunderna för

gällande bestämmelser i ämnet, att även Nobelstiftelsen tillerkännes sådan

förmånsställning. Stiftelsen bör sålunda i beskattningshänseende anses likställd

med en akademi. Med hänsyn till Nobelstiftelsens särpräglade art torde

— såsom jämväl kammarrätten uttalat — en dylik åtgärd icke innefatta

risk för att liknande krav kunna med fog framställas från annat håll.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att numera avlidne professorn

i finansrätt vid Uppsala universitet David Davidson i en uppsats örn Nobelstiftelsens

skattefråga i Ekonomisk tidskrift för år 1925 efter en ingående

analys av »den företeelse, som rättsligt bär namnet Nobelstiftelsen», kommit

till den slutsatsen, att denna »till sin tekniska art är en akademi».

Fråga om befrielse för visst namngivet rättssubjekt från skattskyldighet

har tidigare vid flera tillfällen varit uppe i riksdagen, men denna tanke har

därvid av bevillningsutskottet avvisats. Detta var fallet år 1904 i anledning

av väckt motion om skattefrihet för Nobelstiftelsen, år 1920 i anledning

av väckt motion örn skattefrihet för stiftelsen Lars Hiertas minne och år

1943 i anledning av väckt motion om skattefrihet för stiftelser och föreningar

med ändamål att främja litterär verksamhet. Sålunda anförde 1904

års bevillningsutskott angående den ifrågasatta skattefriheten för Nobelstiftelsen

bl. a., att ett förslag att från utgörande av inkomstbevillning fritaga

en särskild institution i och för sig syntes vara betänkligt och att en

dylik befrielse endast borde tillerkännas vissa klasser eller slag av inrättningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

9

Även enligt utskottets mening är ett fritagande av visst namngivet rättssubjekt

från skattskyldighet mindre lämpligt och bör fördenskull i möjligaste

mån undvikas. Då emellertid såsom ovan nämnts sakliga skäl tala för att

Nobelstiftelsen i beskattningshänseende likställes nied en akademi och den

ändring, som härav föranledes, icke kan ske på annat sätt än genom att

stiftelsen uttryckligen namngives i författningstexten, har utskottet ansett

betänkligheterna mot en sådan anordning i detta fall icke böra utgöra hinder

mot en materiellt sett önskvärd lösning. Det skulle för övrigt med ett

visst fog kunna sägas, att Nobelstiftelsen utgör en kategori för sig. Utskottet

har dock funnit lämpligt, att Nobelstiftelsen i författningstexten på något sätt

anknytes till ordet »akademier», till vilket begrepp stiftelsen enligt utskottets

mening egentligen hör, och föreslår fördenskull, att den ifrågasatta författningsändringen

sker i den formen att i 5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d)

kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt efter ordet »akademier» insättas orden »samt Nobelstiftelsen,

så ock».

Då Nobelstiftelsen sålunda frikallas från skattskyldighet till staten för inkomst,

följer därav, att stiftelsen jämväl skall vara befriad från skattskyldighet

för förmögenhet. Någon uttrycklig föreskrift härom i 12 § 1 mom. b)

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt har utskottet ej funnit

erforderlig.

Nobelprisen torde för närvarande icke bliva beskattade såsom inkomst hos

mottagaren. Denna fråga har i ett den 15 november 1912 avgjort beskattningsmål

(RÅ 1912 ref. 145) varit föremål för regeringsrättens prövning, varvid

utgången blev den nu nämnda. Även efter genomförandet av den nu föreslagna

skattefriheten för Nobelstiftelsen böra de enligt gällande grundstadgar

för stiftelsen utdelade Nobelprisen givetvis vara undantagna från skatteplikt.

Någon författningsändring i syfte att klart utmärka detta finner utskottet

ej erforderlig, eftersom det torde överensstämma med vedertagna beskattningsprinciper

att belopp, som utbetalas av en stiftelse till fullföljande

av ett allmännyttigt ändamål, icke anses utgöra skattepliktig intäkt för mottagaren.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om föreskriften i punkten

2 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, vari sägs bl. a., att såsom

periodiskt understöd icke räknas vad en skattskyldig uppbär från stiftelse

eller förening som avses i 53 § 1 mom. e), såvida utbetalningen sker till fullföljande

av ändamål som i nämnda stadgande angives. Att denna anvisningspunkt,

som sålunda icke avser utbetalningar från akademier och därmed likställda

rättssubjekt, formulerats på sätt nu nämnts har — såsom framgår av

bevillningsutskottets betänkande nr 21 vid 1942 års riksdag (s. 11—12) —

närmast föranletts därav att en stiftelse eller förening, som har till huvudsakligt

ändamål att främja något av de syften som avses i 53 § 1 mom. e),

kan vid sidan av detta huvudsakliga ändamål verkställa utbetalningar till

förmån för viss enskild skattskyldig. Av anvisningspunkten framgår, att utbetalningar

av sistnämnda slag skola beskattas hos mottagaren.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

Beträffande ikraftträdandet av de nya bestämmelserna föreslår utskottet,

att dessa skola äga tillämpning redan med avseende å innevarande års taxering.

Utskottet tillstyrker sålunda bifall till motionerna med den jämkning i den

föreslagna författningstexten som ovan angivits.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 146 av herr Björnsson m. fl. och II: 253 av herr von

Friesen m. fl. om skattefrihet för Nobelstiftelsen,

1) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 5 § 1 mom. och 53 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles.

5 §•

1 mom. Från skatteplikt---eller undervisning;

e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier samt

Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar

av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande

enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar, sjömanshus,

sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar

samt sådana stiftelser och föreningar som avses i 53 §

1 mom. e), därest byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet

såsom sådana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;
f)

regementens, officerskårers---fastighetens värde.

53 §.

1 mom. Skyldighet att---av rörelse;

d) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk,

sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor

i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara med
-

1 Senaste lydelse av 5 § 1 morn. och 53 § 1 mom. se 1942:274.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

11

lemmar, sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge

kontorets vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret

icke lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget lipstjänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar,

jämlikt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid

olycksfall, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom,

å vilka lagen om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller

del av län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete:

för inkomst av fastighet samt, vad angår allmän kassa, som åtnjutit inkomst

från lediga ecklesiastika sysslor, tillika för sådan inkomst;

e) kyrkor, sjukvårdsinrättningar---— eller rörelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Lagen skall äga

tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av

beskattningsnämnd i första instans verkställes under år 1946.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 28 september 1928 örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

7 §•

Från skattskyldighet---ävensom hushållningssällskap:

för all inkomst;

e) akademier samt Nobelstiftelsen, så ock allmänna undervisningsverk, sådana

sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i

vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar,

sjömanshus, svenska skeppshypotekskassan, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke

1 Senaste lydelse, se 1942: 275.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

lämnar utdelning åt sina delägare, aktiebolaget tipst.jänst, svenska penninglotteriet

aktiebolag, pensionsanstalter som icke äro bolag, understödsföreningar,

jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade

stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,

sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom, å vilka lagen

om försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas verksamhetsområden

falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst län eller del av

län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, som avses i lagen

om försäkring för olycksfall i arbete:

för all inkomst;

f) kyrkor, sjukvårdsinrättningar — — — samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förordningen skall äga tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår,

för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes under

år 1946.

Stockholm den 28 maj 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Velander,

friherre De Geer, Ekman, Frans Ericson, Wehtje, Björnsson och Rosander samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Jonsson i Skedsbygd,

Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Adolfsson.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

13

Bilaga 1.

Sammanställning av remissyttrandena över de likalydande motionerna

1:146 och II: 253 angående skattefrihet för Nobelstiftelsen.

Nobelstiftelsen.

Nobelstiftelsens styrelse har anmodat de institutioner, som hava sig anförtrott

utdelningen av nobelprisen tillika med vissa andra uppgifter, fallande

inom ramen för stiftelsens verksamhet, att var för sig till styrelsen inkomma

med utlåtande i ärendet. Med anledning härav hava Kungl, vetenskapsakademien,

Karolinska mediko-kirurgiska institutet och Svenska akademien i

till styrelsen ställda skrivelser, vilka härmed överlämnas, yttrat sig till besvarande

av remissen. Direktören för Norska Nobelinstitutet, R. Moe, vilken

tillika är sekreterare hos Norska Stortingets Nobelkommitté, har avgivit en

redogörelse för Nobelkommitténs handläggning av ärenden, tillhörande fredsprisgruppen,

vartill styrelsen i det följande återkommer.

För egen del får styrelsen å Nobelstiftelsens vägnar på det livligaste instämma

i det av motionärerna framförda förslaget om skattefrihet för stiftelsen.

Såsom av den i motionen lämnade redogörelsen framgår, har stiftelsens

styrelse redan från början av stiftelsens verksamhet och sedermera vid upprepade

tillfällen framställt yrkande om befrielse från skattskyldighet. Dessa

yrkanden hava rönt beaktande och instämmande inom de högre instanser

för prövning av beskattningsärenden, vilka behandlat frågan. Sålunda har

kammarrättens majoritet med 2 röster mot 1 i utslag den 27 november 1923

förklarat, att stiftelsen borde vara skattefri för av sin inkomst, varvid den

ene av de i beslutet deltagande röstade för fullständig skattefrihet. Vid ärendets

slutliga avgörande i regeringsrätten den 13 mars 1925, varvid stiftelsen

med 3 röster mot 2 förklarades skattskyldig för sin inkomst, röstade minoriteten,

tvenne ledamöter, för fullständig skattefrihet.

Såsom härav framgår, har bärigheten av de grunder, på vilka Nobelstiftelsen

ålagts erlägga skatt, ansetts ganska tvivelaktig. Utslagsgivande härvid

har varit, att medan trenne av de verksamhetsområden stiftelsen omfattar,

nämligen dem, för vilka K. Vetenskapsakademien och Karolinska institutet

äro verkställande organ, tillerkänts kax^aktären av vetenskapliga verksamhetsområden,

har denna beteckning av vissa i avgörandet rörande stiftelsens

skattskyldighet deltagande icke ansetts berättigad i fråga om de uppgifter,

som enligt stiftelseurkunden tilldelats Svenska akademien och den av norska

stortinget utsedda Nobelkommittén och vilka uppgifter man velat frånkänna

varje karaktär av vetenskaplighet.

Denna uppfattning, som också kommit till uttryck i 1936 års skattesakkunnigas

betänkande, har av styrelsen utförligt bemötts i ett den 9 februari

1940 till statsrådet och chefen för finansdepartementet avgivet remissyttrande.

Styrelsen får anledning i det följande återkomma till motiveringen

för sin avvikande uppfattning i berörda fråga.

Då emellertid det anförda betraktelsesättet, enligt vilket 40 procent av

Nobelstiftelsens inkomst användes till annat ändamål än främjande av vetenskaplig

forskning, lett till att stiftelsen ansetts skattskyldig för hela inkomsten,

har erinrats örn den möjlighet, som enligt uttalande av departementschefen

vid föredragningen den 6 mars 1942 av kommittébetänkandet före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

läge för stiftelser, som bedriva verksamhet av dels skattepliktig, dels skattefri

art, att verkställa en uppdelning dem emellan. Enligt Kungl. Ma.jrts prop.

nr 134 till 1942 års riksdag anförde departementschefen härom: »Enligt min

mening böra i de fall, då medel för olika ändamål enligt bindande föreskrifter

hallas klart avskilda från varandra, dessa medel anses i beskattningshänseende

tillhöra särskilda rättssubjekt. Rättspraxis synes icke heller stå främmande

för ett sådant betraktelsesätt. I åtskilliga av de fall, där ett förvaltande

organ har att med anförtrodda medel tillgodose olika ändamål, men en för

framtiden bindande uppdelning av medlen på de olika ändamålen icke föreligger,

torde en sådan utan större svårigheter kunna komma till stånd.»

Örn Nobelstiftelsens styrelse icke begagnat sig av den anvisade utvägen för

att vinna en viss minskning i skatteutgifterna, beror detta såväl på den hänsyn

man varit skyldig ägna bestämmelserna i Alfred Nobels testamente och i

stiftelsens av Kungl. Maj:t stadfästa grundstadgar, som på de konsekvenser,

en uppdelning av fondens verksamhet enligt de angivna grunderna skulle medföra.

Första paragrafen i grundstadgarna innehåller en från Alfred Nobels

den 27 november 1895 upprättade testamente hämtad bestämmelse, enligt

vilken huvuddelen av hans efterlämnade förmögenhet skall utgöra en fond,

varå upplupna årliga räntan skall delas i fem lika delar, vilka skola utdelas

till dem, som inom vissa områden gjort den största insatsen till nytta för

mänskligheten. En uppdelning av stiftelsens gemensamma fonder i en beskattad

och en obeskattad del skulle i sina konsekvenser leda till, att nobelprisen

icke bleve till beloppen lika, i det att det litterära priset och fredspriset

var för sig skulle utgå med ett avsevärt lägre belopp än de fysiska,

kemiska och medicinska prisen. En sådan anordning, i direkt strid mot

testators föreskrifter och intentioner, skulle förvisso mötas med berättigad

kritik både inom och utom landet och kunde föranleda missförstånd i utlandet,

där den fiskaliska anledningen till olikheten vore svår att förklara.

I sitt ovanberörda anförande till statsrådsprotokollet den 6 mars 1942 yttrade

finansministern: »Med anledning av vad statskontoret därutinnan anfört,

vill jag såsom min mening framhålla, att anledning icke torde föreligga

att upphäva den sedan länge gällande skattefriheten för akademier, även

i de fall en sådan varken är en undervisningsanstalt eller kan anses vara en

förening med vetenskapligt syfte.---Enär en akademi i författnings
textens

mening åtminstone i regel torde vara utrustad med något slag av

offentlig sanktion, bör givetvis icke en förening enbart genom att beteckna

sig såsom akademi komma i åtnjutande av skattefrihet.»

Begreppet akademi — i annan mening än högskola — är ju ej i författningstexten

närmare definierat. Enligt vad chefen för Svenska Akademiens

ordbok meddelat, förstås med akademi i den bemärkelse, varom här

är fråga, enligt svenska förhållanden ett »litterärt, vetenskapligt eller konstnärligt

samfund med mer eller mindre utpräglad karaktär av officiell institution

och med uppgift att främja eller understödja litteratur, vetenskaper

eller sköna konster eller annan kulturfrämjande verksamhet.»

Enligt styrelsens åsikt är Nobelstiftelsen till sin organisation och i utövandet

av sin verksamhet att anse som en sammanslutning motsvarande den anförda

definitionen på en akademi, ehuru av ett för svenska förhållanden

säreget slag, i det att medlemmarna icke utgöras av enskilda personer, utan

dels av tvenne officiellt erkända akademier samt lärarkollegiet vid en medicinsk

högskola — Karolinska institutet, dels av en särskild likaledes officiellt

erkänd institution, det Norska Stortingets Nobelkommitté, som har till uppgift

att utöva verksamhet och forskning inom områden för internationell rätt

och statsrätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

15

Till Nobelstiftelsen höra numera även fem olika forskningsinstitutioner för

bedrivande av vetenskaplig forskning inom fysiken, kemien, frenne olika grenar

av medicin och fysiologi, litteraturforskning samt internationell rätt och

därtill närgränsande områden. Dessa institut — Nobelinstituten — stå visserligen

under direkt ledning av de olika, till Nobelstiftelsen anslutna prisutdelande

institutionerna, men skola enligt grundstadgarna eljest vara fristående

och tillhöra Nobelstiftelsen.

Nobelstiftelsens grundstadgar liksom de särskilda stadgarna för de till stiftelsen

anslutna svenska prisutdelande institutionerna blevo på sin tid av

Kungl. Maj:t efter prövning stadfästade och intagna i Svensk författningssamling.

Stiftelsen uppfyller sålunda även i detta avseende de av finansministern

angivna förutsättningarna för att kunna anses såsom jämställd med

en akademi.

Gentemot den uppfattning, som velat göra gällande, att Nobelstiftelsens

verksamhet, i vad den avser den litterära prisgruppen och fredsprisgruppen,

icke borde tillerkännas skattefrihet, hänvisar styrelsen först vad beträffar

Svenska akademiens uppgifter såsom prisutdelande myndighet inom Nobelstiftelsen

till vad akademien i dess bifogade yttrande därom anfört.

Då Svenska akademien enligt skatteförfattningarna åtnjuter skattefrihet,

synes denna frihet böra omfatta jämväl den del av dess verksamhet, som utövas

inom Nobelstiftelsens ram.

Rörande det arbete, som utföres av Norska Stortingets Nobelkommitté, har

kommitténs sekreterare R. Moe anfört följande:

»Komitéen var fra först av klar över at prisutdelingen måtte företas på et

grundlag som nödvändig måtte vare helt uavhengig av den aktuelle politik

og således måtte bli et objektivt, videnskapelig grundlag. Den norske Nobelkomité

fikk fra förste öieblikk av Wandt sine medlemmer også internasjonale

jurister. Konsulenter i intemasjonal ret. möderne politisk historie og ökonomi

blev ansatt. Videnskapelige undersökelser över kandidaten^ blev trykt hvert

år som grundlag for prisutdelingen, til dato 45 bind. Faste regler for innscndelse

av prisforslag blev fra förste ferd av vedtatt av komitéen og cirkulaerer

blir hvert år sent til de forslagsberettigede runt örn i världen, bl. a. til alle

universitetsprofessorer i retts- og statsvidenskap, historie og filosofi, fra hvem

altid det store flertal av forslagene skriver sig, endvidere til medlemmerne

av Institut de Droit International samt av Voldgiftsdomstolen i Haag.

Komitéen gikk allerede i sine förste år til stiftelsen av et videnskapelig institut

i overensstemmelse med Nobelstiftelsens grundregler, og nettopp ut fra

den befraktning at det möderne fredsarbeide holdt på å bli baseret på en selvstendig

videnskap; med andre ord: at det Norske Nobelkomités uppgave hadde

et naturlig behov for et videnskapelig organ ganske som de svenske prestö

delende institusjoner for naturvidenskapelige lag. Det Norske Nobelinstitut

bie opprettet i 1904. Et specialbibliotek for intemasjonal rott, stats- og socialvidenskap,

ökonomi og nyere politisk historie bie grundlagt og det er, sa''rlig

for intemasjonal rett et av de rikaste i Europa og er blitt benyttet av utenlandske

forskere. En serie videnskapelige Publications, mest av folkerettslig

innchold, er blitt utgift; flere av disse anses sorn grundleggende.»

Den Norska Nobelinstitutionen torde sålunda, enligt vad den lämnade redogörelsen

giver vid handen, kunna sägas utgöra en motsvarighet till de akademier

i internationell rätt, som finnas i andra länder.

Av det anförda framgår, att Nobelstiftelsen enligt styrelsens åsikt redan

med stöd av gällande författningsbestämmelser borde kunna tillerkännas

skattefrihet. Då emellertid de upprepade yrkanden härom, som å stiftelsens

vägnar framförts, icke ansetts kunna av vederbörande skattemyndigheter bifallas,

torde införandet av .särskilda författningsbestämmelser i enlighet med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

motionärernas förslag erfordras för ändamålets vinnande. Nobelstiftelsens alldeles

särskilda ställning med hänseende till dess organisation, syften och internationella

betydelse torde i och för sig motivera införandet av en sådan

särbestämmelse som den föreslagna.

Till sist torde böra erinras därom att örn testator, i stället för att förordna

om upprättandet av en gemensam fond — och därmed en för densamma nödig

gemensam förvaltning — bestämt, att det donerade kapitalet skulle överlämnas

till och förvaltas av de utsedda prisutdelande institutionerna, någon

beskattning — eller i varje fall någon svensk beskattning — av dessa fonder

näppeligen kunnat ifrågakomma.

Genom föreskriften örn bildandet av en gemensam fond, och därmed om

tillkomsten av en gemensam svensk stiftelse, har testator otvivelaktigt avsett

att hedra sitt fädernesland, där han »påträffat det största procenttalet ärliga

människor och följaktligen förutsatt, att hans yttersta vilja skulle iakttagas

med större redbarhet än annorstädes.»

Vetenskapsakademien.

På grund av donators bestämmelser angående stiftelsens organisation, syfte

och verksamhet samt Kungl. Maj:ts för densamma fastställda stadganden intar

Nobelstiftelsen enligt akademiens mening en särställning, som skiljer den

från andra stiftelser, som lia till uppgift att genom utdelande av medel befordra

vetenskapliga, litterära eller konstnärliga ändamål.

För att på ett värdigt sätt fullgöra det maktpåliggande uppdraget att utdela

internationella pris för upptäckter på fysikens, kemiens samt fysiologiens

och medicinens områden, för det mest utmärkta som producerats inom

litteraturen i idealistisk riktning samt för åtgärden för befordran av freden

var det nödvändigt, att stiftelsen organiserades så, att såsom arbetande »medlemmar»

inom densamma sammanfördes institutioner, vilka företräda den

främsta sakkunskapen på olika områden, med uppgift att var för sig besluta

örn utdelning av prisen.

Valet av dessa institutioner blev för fysiska och kemiska områdena vetenskapsakademien,

för de fysiologiska och medicinska karolinska-mediko-kirurgiska

institutet, för litteraturen svenska akademien och för fredspriset

norska stortingets nobelkommitté. Dessa institutioner, som sålunda utgöra

grundvalen för Nobelstiftelsens sammansättning och dess verksamhet, utse nobelfullmäktige,

vilka ha att bestämma vilka som skola vara ledamöter i Nobelstiftelsens

styrelse med undantag av ordföranden, som utses av Kungl. Maj:t.

För närvarande äro samtliga ledamöter och suppleanter ledamöter av någon

av ovannämnda institutioner med undantag av verkställande direktören, som

till sin uppgift bland annat har den närmaste vården av förvaltningen av

stiftelsens medel.

Till hjälp vid arbetet med prisutdelningen har varje prisgrupp en under

sig lydande vetenskapligt arbetande kommitté, bekostad med nobelmedel,

vilken har till uppgift att granska inkomna prisförslag och avgiva förslag till

belöning. Genom sina kommittéer hållas de prisutdelande institutionerna i

ständig kontakt med utländska universitet, högskolor och forskningsanstalter,

vilket bidrager att öka vårt lands andel i det internationella samarbetet

på viktiga kulturområden.

Vidare ha av nobelmedel, som stå till vederbörande institutioners förfogande,

upprättats nobelinstitut, som utom att biträda vid prövning av inkomna

förslag ha att genom egna forskningsarbeten befordra vetenskapernas

utveckling och såmedelst bidraga till att inom vårt land upprätthålla

den vetenskapliga nivå inom berörda områden, som utgör den nödvändiga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

17

förutsättningen för att vårt land nied heder skall kunna skiljas fran sin viktiga

uppgift. För närvarande har vetenskapsakademien två nobelinstitut, ett

för experimentell fysik och ett för organisk kemi, karolinska institutet tre

samt svenska akademien och norska stortinget vardera ett, vilka alla lia vetenskaplig

forskning som sin uppgift.

Av det sagda framgår, hurusom de båda akademierna, karolinska institutet

och norska stortinget med deni underlydande vetenskapliga kommittéer

och institut utgöra organ för Nobelstiftelsens verksamhet enligt donators

testamente och Kungl. Maj:ts stadganden och genom sina representanter

även deltaga i förvaltningen av de för prisutdelarna gemensamma medlen.

Stiftelsen är sålunda i skattehänseende närmast att anse som en akademi,

i vilken såsom arbetande ledamöter inga de bada nämnda akademierna, karolinska

institutet och norska stortingets Nobelkommitté. Den bör därför enligt

vetenskapsakademiens mening i denna sin ställning vara fritagen nan

beskattning. , , ...

Vetenskapsakademien anser sig slutligen med skarpa bora framhålla, att

den nuvarande beskattningen medför så stor minskning i prisbeloppens storlek

att prisens internationella anseende i den vetenskapliga världen är i stor

fara att avsevärt nedsättas till stort men för vårt lands vetenskapliga stallning

På grund av beskattningen beskäras också i hög grad möjligheterna

för Nobelstiftelsen att verksamt stödja det vetenskapliga arbetet morn landet

genom nobelinstitutens verksamhet och genom ekonomiskt stöd at inhemska

institutioner och forskare. Det må här framhållas att de årligen utdelade

medlen för vetenskaplig forskning från prisutdelarna trots sin relativt ringa

storlek ha under gångna tiden varit av största betydelse för att halla uppe

det vetenskapliga arbetet inom landet på de områden som Nobelstittelsens

verksamhet berör.

Karolinska Mediko-Kirurgiska institutet.

Under 45 år har kollegiet fullgjort uppdraget att i enighet med Alfred

Nobels testamente utdela Nobelprisen i fysiologi och medicin. Den samlade

erfarenheten från denna tid har otvivelaktigt visat, att prisen kommit a t

intaga en enastående internationell ställning. Kollegiet har vid talrika tillfällen

av representanter från skilda länder mottagit försäkringar örn den stora

uppskattning, kollegiets beslut i prisfrågor vackt. Utan tvekan kunna Nobelprisen

f. n. betecknas som de förnämsta utmärkelser, som pa respektive områden

stå att erhålla. Betecknande är, att då på grund av tidslaget de 1939

utdelade prisen icke på sedvanligt högtidligt sätt kunde överlämnas i Stockholm

anordnades spontant i Förenta Staterna (Berkeley, Calif orilla), BeSien

(Gand) och Schweiz (Ziiricli) stora festligheter, vid vilka överlämnandet

skedde År 1944 ägde en motsvarande högtidlighet rum i New York, och 194 a

firades årsdagen av Nobels födelse (den 21 oktober) med en stor minnesfest

i New York. Även om Nobelprisets höga anseende till en del beror pa den

omsorg, med vilken urvalet sker, spelar uppenbarligen prisets storlek en avgörande

roll. Det kommer därigenom i särklass i förhållande till de tali ika

rnternationella pris och belöningar, som utdelas på olika hall. Nobels msnrunaliga

tanke, att prisen genom sin storlek skulle sätta pristagaren i stand

alt fri från ekonomiska bekymmer ägna sig åt försatt forskning bär visserligen

ej kunnat realiseras, men förvisso innebar beloppet allt lamt för forskaren

en värdefull avlastning, vartill kommer dess stora indirekta betydelse tor

honom. En nedgång av prisets storlek innebär emellertid en bestämd risk,

att uppskattningen av detsamma sjunker. En antydan baroni bunnar ina

hända den omständigheten, att de tre forskare, som gemensamt erhöll.» 1945

Bihang till riksdagens protokoll 1940. i sand. Nr 34.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

års Nobelpris i fysiologi och medicin för upptäckten av penicillin och dess

botande verkan vid olika infektionssjukdomar, sedermera från en privat engelsk

stiftelse erhållit en belöning om sammanlagt 9 000 pund. T verkligheten

har prisets penningvärde aldrig varit så lågt som nu. Visserligen nåddes ett

minimum ar 1923, då beloppet utgjorde kr. 114 935:20, men penningvärdets

fall sedan den tiden har varit så betydande, att det senast (1945) utgående

prisbeloppet, kr. 121 333: 20, representerar ett avsevärt lägre realvärde.

Därtill kommer, att en delning av pris blivit en allt vanligare följd av att

modern forskning icke sällan bedrives i samarbete mellan olika forskare

eller grupper av forskare. Medan salunda delning av pris inom gruppen fysiologi

och medicin under tiden 1901—1920 förekom två gånger, voro motsvarande

siffror för perioden 1921—1940 sex och för perioden 1941—1945

tre, varvid är att märka, att en gang för vardera av de båda sistnämnda perioderna

delningen skedde mellan tre forskare. En utökning av prisbeloppet

är mot bakgrunden av det anförda synnerligen önskvärd.

Nobelpriset har för vårt land inneburit en värdefull tillgång, som i hög

grad bidiagit till skapande av good will i andra länder. Kollegiets medlemmar

lia vid olika tillfällen haft anledning att konstatera detta, t. ex. då det

gällt att bereda unga svenska forskare arbetsplats på utländska laboratorier,

liksom också vid vetenskapligt samarbete i övrigt. Prisbedömningen i och

för sig har visserligen medfört ett avsevärt arbete men samtidigt betytt en

värdefull kontakt med aktuella och betydelsefulla medicinska problem från

olika håll. Det synes därför jämväl vara ett nationellt intresse, att prisnivån

upprätthålles också i ekonomiskt avseende.

Skattefrihet för Nobelstiftelsen skulle även direkt komma karolinska institutet

till nytta. Därigenom skulle icke blott prisbeloppet ökas, detsamma skulle

vara fallet med den andel av huvudfondens avkastning, som tages i anspråk

för arbetet med prisbedömningen. Realvärdet av detta belopp är liksom av

prisbeloppet nu lägre än någonsin, och det kan förutses, att nuvarande storlek

på nämnda andel snart kommer att visa sig otillräcklig. Detta i sin tur innebär,

att prövningen av prisvärdet måste göras mindre omfattande än hittills varit

fallet, vilket givetvis kommer att ogynnsamt återverka på prisets ideella värde.

Aven ur denna synpunkt tramstar skattefrihet som synnerligen eftersträvansvärd.

Pä anförda grunder vill kollegiet livligt tillstyrka bifall till motionerna

vid årets riksdag om skattefrihet för Nobelstiftelsen.

Svenska akademien.

Enligt beslut av 1942 års riksdag behandlas Nobelstiftelsen såsom skallskyldig

på grund därav, att dess verksamhet endast till otillräcklig del ansetts

ha till syfte att främja vetenskaplig forskning. Den åt Svenska akademien

anförtrodda uppgiften att utse nobelpristagare i litteratur har enligt denna

tolkning kommit att stå hindrande i vägen för Nobelstiftelsens skattefrihet. På

denna viktiga punkt önskar Svenska akademien bestämt hävda, att ett samfund

med stadgat uppdrag att vårda svenska språket och att utgiva en vetenskaplig

ordbok i fråga om sina kvalifikationer otvivelaktigt bör anses likställt

med andra akademier, inrättade för andra vetenskapliga verksamhetsområden.

Uppgiften att behandla och bedöma inkommande prisförslag i litteratur

kräver givetvis vetenskapliga förutsättningar av speciellt slag. Kungl. Maj:ts

särskilda bestämmelser av 26 juni 1900 för denna prisgrupp tillerkänner förslagsrätt

bl. a. åt lärare i estetik, litteratur och historia vid högskolor samt åt

talrika andra humanistiska vetenskapsmän, vilket förhållande förutsätter att

området för denna prisbedömning ingalunda är begränsat till skönlitteraturen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

19

utan innefattar flera grenar av humanistiskt författarskap. I själva verket

förekomma årligen dylika prisförslag, som påfordra en bedömning också ur

andra vetenskapliga synpunkter än de estetiska. Även örn litteraturpriset oftast

har tilldelats diktare, vilket också synes närmast motsvara testators tanke,

finnas i serien av pristagare sådana namn som historikern Theodor Mommsen

samt filosoferna Rudolf Eucken och Henri Bergson, vilket här blott må

anföras som ett bevis på akademiens önskan att belöna även andra kategorier

än de rent skönlitterära.

I delta sammanhang ser sig akademien även föranlåten att starkt framhålla

betydelsen av dess Nobelbibliotek, som allt sedan år 1902 hållits öppet för den

litterära och litteraturhistoriska forskningen och nu är ett institut av central

betydelse på sitt område. Genom att specialisera sig på modem utländsk litteratur

och litteraturhistoria har Nobelbiblioteket blivit ett synnerligen värdefullt

komplement till statsbiblioteken, vilka därigenom kunnat koncentrera

sina inköp till andra fack. Nobelbibliotekets utlåning till andra bibliotek och

institutioner uppgick för år 1945 till 1 421 vol.; samma år utlånades 6 602 vol.

till enskilda. Under hela denna tidsperiod har Nobelbiblioteket hållits öppet

för allmänheten, men i mån som de för ändamålet avdelade Nobelmedlen

minskats på grund av Nobelstiftelsens skattebörda, har akademien sett sig

ställd inför svårigheter i detta hänseende. Fr. o. m. hösten 1945 ha tyvärr

vissa inskränkningar måst göras beträffande personal och expeditionstid. Det

nuvarande läget är sålunda ur Nobelbibliotekets synpunkt föga tillfredsställande,

och det kan med fog sägas att minskningen i tillgängliga medel

kommer att verka som indirekt beskattning av ett offentligt bibliotek, som

därigenom hänvisas till en inknappad stat.

Med åberopande av dessa omständigheter vill Svenska akademien sålunda

göra gällande, att dess andel i Nobelstiftelsens verksamhet är av kvalificerat

vetenskaplig natur och att därför ingen principiell skillnad kan rådd mellan

den och övriga svenska prismyndigheter i fråga om Nobelåtagandets karaktär.

Nobelstiftelsen kan även med allt skäl betecknas som en unik samorganisation

av akademier och institut med likartat arbetssätt och borde såsom

sådan enligt Svenska akademiens uppfattning åtnjuta skattefrihet för att värdigt

kunna fullfölja sin ideella och internationella uppgift.

Statskontoret.

Genom kungl, remiss den 15 februari 1946 har statskontoret anbefallts att

avgiva utlåtande över en av herr Björnsson m. fl. i första kammaren väckt

motion (nr 146) om skattefrihet för Nobelstiftelsen. På i motionen anförda

skäl tillstyrker statskontoret, att dylik skattebefrielse måtte av riksdagen medgivas.

Överståthållarämbetet.

Såsom infordrat utlåtande över närslutna motion får Överståthållarämbetet

överlämna och åberopa vidlogade av t. f. taxeringsintendenten Holdo avgivna

yttrande.

T. f. taxeringsintendenten Sven Holdo.

Frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet har, såsom av motionen framgår,

vid skilda tillfällen varit föremål för statsmakternas behandling. Sedan

genom regeringsrättens utslag den 13 mars 1925 stiftelsens principiella skattskyldighet

fastställts, lindrades genom särskilda kungl, förordningar åren

1927 och 1928 stiftelsens beskattning på så sätt, att inkomst- och förmögenhetsskattens

grundbelopp för nämnda år fastställdes till 3 % av det beskattningsbara

beloppet, varjämte stiftelsen samtidigt även frikallades från skyl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

dighet att för samma år utgöra kommunal progressivskatt. Beslutet innebar

att stiftelsen hade att erlägga skatt efter proportionell beräkning medan

för övriga skattskyldiga skatten utgick enligt en progressiv skala. Genom den

ännu gällande kungl, förordningen den 28 september 1928 om statlig inko rostoch

förmögenhetsskatt övergick man lill proportionell beräkning av skatten

för hela den grupp av juridiska personer, vartill Nobelstiftelsen är att hänföra.

Då för de olika samhällsmedlemmarnas — de fysiska såväl som de juridiska

personernas — inkomstförvärv kräves skydd och medverkan från samhällets

sida är det icke mer än rimligt att envar får bidraga till kostnaderna

för samhällsverksamheten. I stort sett hava skatterna karaktär av omkostnader

för det allmännas verksamhet. Därest vissa rättssubjekt befrias från

skattskyldighet, medför detta den konsekvensen, att kostnaderna vältras över

på dem, som icke erhålla dylik befrielse och att dessa härigenom få bära så

mycket större skattebörda. Den nuvarande skattelagstiftningen vilar på den

uppfattningen, att skattefriheten icke bör omfatta andra rättssubjekt än sådana,

vilka fullfölja ändamål, som eljest måst tillgodoses av det allmänna.

I överensstämmelse härmed har enligt 1942 års lagstiftning skattefriheten utsträckts

till atl omfatta även sådana stiftelser, vilka främja vetenskaplig

forskning. Då frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet enligt då gällande

bestämmelser avgjordes genom regeringsrättens ovan berörda utslag fattades

beslutet med 3 röster mot 2. Nobelstiftelsens övervägande ändamål är att

främja den vetenskapliga forskningen i världen. Dess ändamål är sålunda icke

begränsat till svensk vetenskaplig forskning. Måhända kan man i detta förhållande

spåra en bidragande orsak till 1936 års skattekommittés inställning

till stiftelsens skattskyldighet.

Statens alltmer ökade behov av inkomster utgör ytterligare en anledning

till att icke annat än i rena undantagsfall medgiva skattefrihet. Icke desto

mindre måste ifrågasättas, örn icke Nobelstiftelsen intager en sådan särställning,

som bör göra en skattefrihet för densamma fullt befogad. Genom penningvärdets

fall samt det nuvarande hårda skattetrycket kunna de pris, som

stiftelsen har att utdela, förlora ytterligare i värde. Härigenom kan Nobelstiftelsen

fattad såsom ett uttryck för vår andes stämma i världen omsider

bli lidande. Att åt Nobelstiftelsen bereda en undantagsställning i beskattningshänseende

torde icke kunna anses omotiverat, då dess egenskap av i

sitt slag allenastående kulturinstitution är av alla erkänd.

Med hänsyn till vad senast anförts anser jag mig kunna tillstvrka, att

Nobelstiftelsen erhåller skattefrihet på sätt i motionen angives.

Kammarrätten.

Nobelstiftelsen har tillkommit genom ett av Alfred Nobel den 27 november

1895 upprättat testamente, vars bestämmelser sedermera förklarats och kompletterats

genom av Kungl. Maj:t den 29 juni 1900 fastställda grundstadgar

för stiftelsen. Testamentets grundtanke är utdelande av prisbelöningar åt dem

som »gjort menskligheten den största nytta». Stiftelsens närmare organisation

och verksamhet beskrives i Kungl. Maj:ts proposition nr 134/1942 (s. 52)

sålunda:

»Under Nobelstiftelsens förvaltning lyda tolv olika fonder, nämligen huvudfonden

och byggnadsfonden samt för var och en av de fem prisgrupperna en särskild organisationsfond

och en annan särskild fond. Byggnadsfonden och de särskilda organisationsfonderna

bildades så, att av stiftelsens tillgångar år 1900 avtogos dels ett

belopp för anskaffande av egen lokal för stiftelsens förvaltning jämte högtidssal,

dels ock för varje prisgrupp ett belopp till bestridande av organisationskostnader

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

21

för Nobelinstituten. Återstoden av tillgångarna bildade huvudfonden. Den årliga avkastningen

å denna skall enligt stiftelsens grundstadgar disponeras på följande sätt.

Sedan en tiondel lagts till kapitalet, skall en fjärdedel av återstoden lika fördelas

mellan prisgrupperna för att användas till täckande av utgifterna för prisutdelningen

och för Nobelinstituten. Vad som ej åtgår härför under året sparas för vederbörande

instituts framtida behov. Återstoden av huvudfondens avkastning delas slutligen

i fem lika delar, varav varje del motsvarar det belopp som skall utgå i Nobelpris.

Av Nobelprisen avse tre vetenskaplig forskning inom fysikens, kemiens och

medicinens områden, ett litteraturen och ett fredssträvandena. Prisgruppernas särskilda

fonder lia bildats genom avsättning av icke utdelade prisbelopp. Avkastningen

från dessa fonder må efter prisutdelarnas beprövande användas till att annorledes

än genom prisutdelning främja de ändamål testator ytterst avsett. Prisutdelarna äro

beträffande prisen i fysik och kemi vetenskapsakademien, beträffande priset i medicin

karolinska institutet, beträffande litteraturpriset svenska akademien och beträffande

fredspriset norska stortingets Nobelkommitté».

I motionerna hemställes, att stiftelsen måtte i beskattningshänseende likställas

med akademier, i följd varav ordet Nobelstiftelsen skulle insättas i

5 § 1 mom. e) och 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen samt 7 § e) förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Sagda författningsrum

hava fått sin nuvarande utformning genom kungl, förordningen den 29 maj

1942, som trätt i kraft den 1 januari 1943.

Vid ett flertal tidigare tillfällen då fråga väckts örn skatteförmåner för

Nobelstiftelsen har åberopats, att stiftelsen vöre att anse såsom akademi eller

vetenskapligt samfund. Alltsedan Nobelstiftelsen började sin prisutdelande

verksamhet och intill 1942 års lagstiftning i ämnet hava beträffande akademier

och vetenskapliga samfund i stort sett gällt samma skatterättsliga bestämmelser.

1942 års lagstiftning medförde icke heller någon ändring beträffande

akademiers skatterättsliga ställning. För de ändringar, som sagda

lagstiftning medförde för vetenskapliga institutioners ställning i beskattningsavseende,

redogöres här nedan.

Första gången akademier och vetenskapliga samfund nämnas i skattelagstiftningen

såsom skatteprivilegierade är i 1861 års bevillningsförordning.

Enligt sagda förordning vörö dylika institutioner undantagna från fastighetsbevilining

för dem tillhöriga byggnader, så framt dessa icke i hyror eller på

annat sätt lämnade ägaren någon inkomst. Vidare voro institutionerna frikallade

från inkomstbevillning. Likställda med dessa i beskattningsavseende

voro kyrkor, järnkontoret, så länge kontorets vinstmedel användes till allmänt

nyttiga ändamål, allmänna skolor och undervisningsverk, barmhärtighetsinrättningar,

stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fattigvårdsinrättningar

och andra fromma stiftelser.

Den skattelagstiftning, som härefter följde, medförde beträffande akademier

och vetenskapliga samfund i huvudsak icke några ändrade föreskrifter

i det hänseende, varom nu iir fråga. Skatteprivilegierna för sagda rättssubjekt

omfattade följaktligen även frihet från skattskyldighet för inkomst enligt

1907 års förordning örn inkomstskatt samt 1910 års förordning örn inkomstoch

förmögenhetsskatt ävensom för förmögenhet enligt sistnämnda förordning.

De ändringar, som år 1920 vidtogos i 1910 års bevillningsförordning och

förordning örn inkomst- och förmögenhetsskatt, inneburo allenast jämkningar

och vissa rent formella omredigeringar av bestämmelserna angående

skattefrihet.

Härefter vidtog ett omfattande utredningsarbete på ifrågavarande område,

intill dess 1928 års skattelagar utfärdades. Större spår avsatte dock icke

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

dessa utredningar i nämnda lagstiftning. Någon ändring beträffande ideella

föreningars och stiftelsers skattskyldighet ägde icke rum. De år 1928 beslutade

ändringarna i skattskyldighetshänseende inskränkte sig till en mindre utvidgning

av området för skattefriheten.

Till grund för 1928 års skattelagstiftning låg 1924 års skatteberednings

förslag, vari förordades skattskyldighet för alla ideella föreningar och andra

stiftelser än s. k. fromma stiftelser.

I proposition nr 102 till 1927 års riksdag med förslag till kommunalskattelag

m. m. följde departementschefen skatteberedningens förslag. Departementschefen

sade sig vara av den uppfattningen, att en fullständig skattefrihet

för ideella föreningar och stiftelser ej borde ifrågakomma. Vid meddelande

av skatteprivilegier mäste man nämligen ihågkomma, att den frihet,

som meddelades på ett håll, ofelbart måste motsvaras av en ökning av skattskyldigheten

på andra håll och att en avvägning med hänsyn därtill måste

företagas. Det förefölle tillika rimligt, att den mycket betydande fondbildning,

som representerades av ideella föreningar och stiftelser, i någon mån

bidroge till det allmännas utgifter. Departementschefen förordade emellertid

införande av proportionell beskattning för ideella föreningar och stiftelser.

Propositionen tillstyrktes i denna del av vederbörande utskott, men hela

kommunalskatteförslaget avslogs av riksdagen.

I proposition nr 213 till 1928 års riksdag upptogos i förevarande hänseende

samma bestämmelser som föreslagits i 1927 års proposition. Chefen

för finansdepartementet yttrade därvid, att det enligt hans mening vore uppenbart,

att avkastningen pä de fonder, som innehades av ideella föreningar

och stiftelser, i princip borde vara underkastad statens och kommunernas

beskattningsrätt, då de enskilda personer, som i sista hand bomme i åtnjutande

av deras inkomster, ej beskattades. Man mäste göra klart för sig, att

ett avstående från all beskattning innebure en verklig subvention till dem,

som gjordes skattefria, en subvention till företag, vilka örn än så behjärtansvärda

till större delen säkerligen ej skulle erhålla ifrågavarande understöd,

örn understödsfrågan prövades från fall till fall. Rörande frågan örn de inrättningar,

som inbegrepes i den sedan gammalt vedertagna skattefriheten

för fromma stiftelser m. fl., hade genom mångårig praxis en viss klarhet vunnits.

Att nu giva klara begreppsbestämningar, avsedda för en grupp av nytillkomna

för sin fondavkastning skattefria institutioner, torde vara synnerligen

svårt. Det vore att befara en rad med nya tvistigheter rörande gränsfall,

vilket helst borde undvikas. Departementschefen funne därför övervägande

skäl tala för den ståndpunkt, som hade intagits i 1927 års proposition.

Propositionen tillstyrktes i nyss angiven del av vederbörande utskott och

bifölls av riksdagen.

Den mest betydelsefulla nyheten i 1928 års skattelagar var, att för ideella

föreningar, stiftelser och därmed i skattskyldighetshänseende jämställda juridiska

personer infördes proportionell statsbeskattning. Skaltens grundbelopp

skulle utgöra 3 procent (genom 1938 års lagstiftning dock höjt till 5

procent) av det beskattningsbara beloppet, motsvarande den lägsta skattesatsen

i den för fysiska personer då gällande skatteskalan, nämligen i fråga

örn beskattningsbara belopp ej överstigande 10 000 kronor. Genom den år

1938 beslutade omläggningen av statsbeskattningen har den gynnsammare

ställning, som sålunda i beskattningshänseende tillkommer ideella föreningar

och stiftelser, blivit än mer accentuerad.

Förutom akademier och vetenskapliga samfund åtnjöto enligt 1928 års

lagstiftning följande rättssubjekt viss skattefrihet, nämligen kyrkor, allmänna

undervisningsverk, sjukvårds- och barmhärtighetsinrättningar jämte andra

fromma stiftelser ävensom stipendiefonder, Sveriges allmänna hypoteks
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

23

bank, konungariket Sveriges stadshypotekskassa, allmänna hypotekskassan

för Sveriges städer, hypoteksföreningar, järnkontoret, så länge kontorets

vinstmedel användas till allmänt nyttiga ändamål och kontoret icke lämnar

utdelning åt sina delägare, pensionsanstalter som icke äro bolag, sjukkassor,

understödsföreningar, sådana ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av

egendom, å vilka lagen örn försäkringsrörelse icke äger tillämpning eller vilkas

verksamhetsområden falla utanför Stockholm och omfatta allenast visst

län eller del av län, ävensom sådana ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag,

som avses i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Sedan år 1928 har utvidgning av området för skattefriheten skett vid tre

tillfällen. Sålunda utsträcktes skattefriheten år 1929 till svenska bostadskreditkassan,

bostadskreditföreningar och svenska skeppshypotekskassan, år

1937 till jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall

samt år 1938 till aktiebolaget tipstjänst och svenska penninglotteriet aktiebolag.

1936 års bevillningsutskott gjorde i sitt betänkande, nr 46, i anledning av

då framlagt förslag till omläggning av den direkta statsbeskattningen ett uttalande,

som blev upprinnelsen till de nu gällande, år 1942 utfärdade bestämmelserna

på ifrågavarande område. Utskottet framhöll nämligen bland annat,

att, i den mån en ökad skattebörda måste påläggas de fysiska personerna

och även näringsföretagen. den frågan uppkomme, huruvida staten i

den utsträckning, som för det dåvarande gällde, borde helt eller delvis undantaga

vissa rättssubjekt från skatteplikt. Utskottet ansåge, att vid den omprövning

av statsbeskattningen, som förutsattes komma att inom den närmaste

tiden äga rum, jämväl berörda fråga borde upptagas till övervägande.

I enlighet med detta uttalande av bevillningsutskottet uppdrogs åt 1936 års

skattekommitté att till prövning upptaga frågan om upphävande av den skattebefrielse,

som tillkomme vissa rättssubjekt.

1936 års skattekommitté avgav den 20 december 1939 betänkande med förslag

rörande beskattning av stiftelser och ideella föreningar m. fl. juridiska

personer m. m. (SOU 1939:47).

I den av bevillningsutskottet väckta frågan huruvida överhuvud någon

skattefrihet för enskilda juridiska personer borde bibehållas yttrade kommittén

bland annat följande:

»Kommittén anser för sin del, att någon principiell grund för skattefrihet icke

torde kunna av någon åberopas. Genom den samhälleliga verksamheten på olika

områden uppstå utgifter, och det torde principiellt sett åligga envar, som av samhället

åtnjuter rättsskydd, att lämna sitt bidrag till dessa utgifters täckande. Denna

bidragsplikt finner för övrigt icke i första hand sin motivering i hänsynen till det

allmänna. Det är icke statens ''fiskaliska intresse’ det bär närmast gäller. Örn vissa

rättssubjekt äro befriade från skatteplikt, så medför detta den ofrånkomliga konsekvensen,

att de, som ej kunna åberopa någon skattefrihetsgrund, få bära desto

högre skattebörda. Denna synpunkt måste givetvis tillmätas ökad betydelse i den

mån som skattebördan stegras. Å andra sidan torde emellertid icke kunna förnekas,

att starka billigbetsskäl tala för att institutioner, som främja allmännyttiga ändamål

av högt kvalificerad art, böra medgivas en viss särställning i skattehänseende. Framför

allt gäller detta sådana ändamål, som eljest skolat tillgodoses av skattemedel.

Kommittén har för sin del ansett uppenbart, att inrättningar, vilka i sin verksamhet

främja sådana syften, skäligen böra komma i åtnjutande av vissa förmåner vid beskattningen.

»

Härefter yttrade chefen för finansdepartementet vid förslagets framläggande

i riksdagen följande:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

»Obestridligt torde vara, att en generell skattelindring eller skattebefrielse icke,

åtminstone teoretiskt sett, utgör det mest rationella sättet för staten att understödja

en allmänt gagnelig verksamhet. Systemet medför särskilt de olägenheterna, att i det

enskilda fallet ekonomiskt stöd från det allmännas sida kan komma att lämnas åt

en verksamhet, som måste anses jämförelsevis föga förtjänt därav, samt att understödets

storlek och fördelning faller utanför området för det allmännas bestämmanderätt

och kontroll. I tider som de nuvarande, då skattebördan ökas och förut beviljade

anslag för åtskilliga nog så nyttiga eller behjärtansvärda ändamål beskäras

eller helt indragas, kan skattefriheten komma att innebära ctl både relativt och

absolut ökat understöd från det allmännas sida. Då jag är ense med kommittén därom,

att någon principiell grund för skattefrihet icke torde kunna av någon åberopas,

bör det nyss anförda enligt min mening leda till åtminstone stor återhållsamhet

vid beviljandet av generell skattebefrielse. Att helt slopa den hävdvunna skattefriheten

för vissa slags rättssubjekt, som utöva en allmännyttig verksamhet, kan jag

dock av rent praktiska hänsyn icke förorda. Aven härutinnan delar jag den uppfattning

som uttalats av kommittén och som jämväl kommit nästan enstämmigt till uttryck

i de avgivna yttrandena. Det kan icke vara ett samhällsintresse att beskära

sådana medel som ställts till förfogande för ett i eminent grad allmännyttigt ändamål,

i all synnerhet icke om det kan befaras att en sådan åtgärd skulle medföra obenägenhet

hos de enskilda medborgarna att i samma omfattning som hittills donera medel

till sådana ändamål. Den sist angivna synpunkten vill jag alltså icke frånkänna ett

visst berättigande men anser dock att betydelsen därav ofta övervärderats.»

Kommittén fann en utsträckning av skattefriheten utöver vad som enligt

dittills gällande lagstiftning kunde inrymmas under begreppet »andra fromma

stiftelser ävensom stipendiefonder» vara av behovet påkallad i fråga om

sådana stiftelser, som främjade vetenskaplig forskning. I detta hänseende

framhöll kommittén, att enligt nämnda lagstiftning vetenskapliga samfund

vore frikallade från skattskyldighet. Stiftelser, som främjade vetenskaplig

forskning, vore däremot icke befriade från beskattning i vidare mån än desamma

kunde anses hänförliga till stipendiefonder. En sådan ordning kunde

enligt kommitténs mening icke bibehållas. Kommitténs förslag byggde på den

förutsättningen, att stiftelser och ideella föreningar skulle, i den mån de främjade

samma ändamål, behandlas lika i beskattningshänseende. Akademier

och allmänna undervisningsverk (t. ex. högskolor) främjade icke endast

undervisning utan även vetenskaplig forskning. Ur principiell .synpunkt

utgjorde detta enligt kommitténs uppfattning en anledning att utsträcka

skattefriheten att avse även stiftelser för främjande av vetenskaplig

forskning. Emellertid talade därför även praktiska skäl. De stiftelser, som

främjade vetenskapen, gjorde nämligen ej sällan detta i form av understöd

till såväl undervisning som forskning. — När nu skattefrihet föresloges

för stiftelser med ändamål att främja vetenskaplig forskning, skulle det

kunna ifrågasättas, örn icke även stiftelser, som gynnade konst och litteratur,

borde erhålla skattefrihet. Därvid erinrades, att sådana stiftelser, som

hade till ändamål att lämna understöd för mottagarens undervisning eller

utbildning, enligt kommitténs förslag skulle erhålla skattefrihet. I den mån

stiftelser för främjande av konst och litteratur kunde hänföras under detta

stadgande, bomme de således i åtnjutande av skattebefrielse. Beträffande (övriga

stiftelser för främjande av konst och litteratur synas emellertid icke föreligga

tillräckliga skäl att undantaga desamma från skattskyldighet.

Departementschefen, som ansåg kommittéförslaget i ifrågavarande hänseende

böra godtagas, ville emellertid — under hänvisning till två av regeringsrätten

den 24 oktober 1941 meddelade utslag (RÄ 1941, ref. 44) i mål

angående Knut och Alice Wallenbergs stiftelses samt Wenner-Grenska sam
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

25

fundets beskattning — framhålla, alf det icke av nämnda utslag torde fullt

otvetydigt framgå, att en stiftelse nied huvudsakligt ändamål att ekonomiskt

stödja vetenskaplig forskning icke redan enligt gällande bestämmelser eller

grunderna för desamma skulle kunna erhålla skattebefrielse. Uteslutet syntes

nämligen icke vara, att på utgången av målen inverkat vissa däri föreliggande

särskilda omständigheter.

Enligt stadgarna för Wallenbergska stiftelsen hade denna till huvudsakligt

ändamål att främja vetenskaplig forskning och undervisnings- eller studieverksamhet

av landsgagnelig innebörd; och skulle detta ändamål ses till godo

genom direkta anslag eller anslag till institut för sådan forskning eller verksamhet.

Ändring i stadgarna kunde dock ske, om stiftarna eller, sedan dessa

avlidit, Stockholms enskilda banks bolagsstämma samt stiftelsens styrelse

därom vore ense. — Wenner-Grenska samfundet hade enligt sina stadgar till

ändamål att främja vetenskaplig forskning, företrädesvis inom de sociala, ekonomiska,

naturvetenskapliga och medicinska områdena, och dess tillgångar

skulle användas uteslutande för dylika ändamål eller för understödjande av

andra allmännyttiga företag. — I målen påstodo sig stiftelsen och samfundet

vara vetenskapliga samfund, men detta bestreds av tillförordnade skattedirektören

i Stockholm under hänvisning bland annat till att stiftelsen och samfundet

icke själva bedreve någon vetenskaplig verksamhet. I utslagen förklarades

såväl stiftelsen som samfundet vara skattskyldiga för inkomst och

förmögenhet med den motiveringen, att de icke kunde anses vara att hänföra

till vetenskapliga samfund eller eljest enligt 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen

samt 7 § c) och 12 g 1 mom. b) förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt frikallade från skattskyldighet.

I detta sammanhang torde vara av intresse att erinra därom, att statskontoret

i yttrande över 1936 års skattekommittés förslag framhållit, att med

»akademi» kunde förstås jämväl samfund med uppgift att främja konst och

litteratur. För alf frågan om skattskyldighet för ett dyiikt samfund icke

skulle bliva beroende av den omständigheten, huruvida detsamma vore att

anse såsom akademi, ville statskontoret förorda, att de för akademier föreslagna

bestämmelserna inskränktes att gälla allenast sådana akademier, som

främjade högre undervisning och vetenskaplig forskning. Skulle skattefrihet

anses böra tillkomma vissa andra akademier än de sålunda angivna, syntes

dessa böra särskilt för sig uppräknas i författningstexten.

Med anledning av vad statskontoret anfört, har departementschefen som

sin mening framhållit, att anledning icke torde föreligga att upphäva den sedan

länge gällande skattefriheten för akademier, även i de fall en sådan varken

vore en undervisningsanstalt eller kunde anses vara en förening med vetenskapligt

syfte. Något behov av att genom uppräkning precisera skattefrihetens

omfattning i dylika fall syntes knappast föreligga. Enär en akademi i

författningstextens mening åtminstone i regel torde vara utrustad med något

slag av offentlig sanktion, borde givetvis icke en förening enbart genom

att beteckna sig såsom akademi komma i åtnjutande av skattefrihet.

I ovan anförmälda proposition nr 134 till 1942 års riksdag framlades på

grundval av nyssnämnda kommittébetänkande förslag till ändrade bestämmelser

uti ifrågavarande hänseende. Sedan detta förslag med vissa jämkningar

godkänts av riksdagen, utfärdades författningar i ämnet den 29 maj

1942.

I det avseende, som kan vara av mera omedelbart intresse i förevarande

ämne, innebär 1942 års lagstiftning, att i 5 § 1 mom. e) kommunalskattelagen

örn undantagande från skatteplikt lill fastighetsskatt benämningen »akademier»

bibehållits oförändrad, men att uttrycket »vetenskapliga samfund» er
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

satts med »sådana stiftelser och föreningar, som avses i 53 § 1 morn. e)». Beträffande

53 § 1 mom. samma lag har likaledes benämningen »akademier»

bibehållits under d) i momentet, varemot beteckningen »vetenskapliga samfund»

utbytts mot det under punkt e) införda uttryckssättet »stiftelser som

hava till huvudsakligt ändamål att--— främja vetenskaplig forskning,

ävensom sådana föreningar vilka, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verka för ändamål av den i

fråga örn stiftelser här angivna art». Motsvarande ändringar hava vidtagits

beträffande 7 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I detta sammanhang vill kammarrätten nämna, att ovan omförmälda utslag

den 24 oktober 1941 i mål angående beskattning av Knut och Alice WalIenbergs

stiftelse samt Wenner-Grenska samfundet föranlett Uppsala universitet,

Lunds universitet, karolinska mediko-kirurgiska institutet, Stockholms

högskola, Göteborgs högskola, vetenskapsakademien, vitterhets-, historie- och

antikvitetsakademien, lantbruksakademien och ingenjörsvetenskapsakademien

att i en gemensam, till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hemställa om åtgärder

för upphävande av den ifrågavarande skattskyldigheten, vilken komme att

huvudsakligen gå ut över den vetenskapliga verksamheten i landet. Då de årliga

skatterna utgjorde för Wallenbergska stiftelsen mellan 500 000 och

600 000 kronor samt för Wenner-Grenska samfundet omkring 140 000 kronor,

komme den vetenskapliga verksamheten att drabbas mvcket hårt. De

medel, som av stiftelsen och samfundet ställts till förfogande för vetenskapliga

forsknings- eller undervisningsändamål, hade utgjort mycket värdefulla

bidrag härtill och hade ej sällan varit oumbärliga förutsättningar för

betydelsefulla arbetens igångsättande och fullföljande. Skrivelsen utmynnade

i en hemställan, att Kungl. Majit måtte i proposition till 1942 års riksdag föreslå

skattefrihet för stiftelser, som hade till huvudsakligt ändamål alt främja

vetenskaplig forskning eller vetenskaplig undervisning.

Jämväl Wenner-Grenska samfundet har med anledning av det beträffande

samfundet meddelade utslaget i skrivelse till Kungl. Majit anhållit om åtgärder

för att befria detsamma från skattskyldighet eller, örn detta ej läte sig

göra, lätta dess skattebörda.

Vad särskilt angar Nobelstiftelsens skatterättsliga ställning har frågan örn

stiftelsens skattskyldighet flera gånger varit föremål för behandling i motioner,

riksdagsskrivelser och andra sammanhang. En utförlig redogörelse härför,

i vad avser tiden före år 1926, lämnas i bevillningsutskottets betänkande

nr 38 år 1926 i anledning av väckta motioner örn befrielse för Nobelstiftelsen

från skyldigheten att erlägga bevillning samt inkomst- och förmögenhetsskatt.

Betänkandet utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville för 1927 års riksdag framlägga

förslag tdl ändrade bestämmelser rörande Nobelstiftelsens beskattning. Bevillningsutskottet

uttalade, att stiftelsen sa väl med avseende å dess syfte som

även å det sätt, varpå detta förverkligades, företedde en sådan överensstämmelse

med vetenskapliga samfund, att någon egentlig skillnad i beskattningshänseende

icke rimligen borde upprätthållas.

Betänkandet föranledde emellertid icke någon riksdagens skrivelse.

I betänkandet refereras i valda stycken kammarrättens utlåtande den 7

december 1925 i anledning av en av doktor Emanuel Nobel hos Kungl. Majit

gjord framställning, syftande till skattefrihet för Nobelstiftelsen, kammarrätten

hade — med hänsyftning å ett av regeringsrätten meddelat utslag (BÄ

1925 ref. 20), varigenom Nobelstiftelsens skattskyldighet fastslagits, för vilket

mål nedan närmare redogöres — i sitt utlåtande yttrat, att även örn de av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

27

Nobelstiftelsen anförda skälen av regeringsrättens pluralitet icke ansetts vara

av den betydelse, att stiftelsen enligt då gällande skatteförordningar kunde

inbegripas under eller likställas med akademier och vetenskapliga särnlund,

enligt kammarrättens uppfattning likväl dessa skäl syntes, sedda ur lagstiftningssynpunkt,

tala för ett sådant likställande.

Den 15 november 1912 (RÅ 1912 ref. 145) har regeringsrätten meddelat

utslag i ett mål, vari yrkades, att författarinnan Selma Lagerlöf måtte taxeras

för det henne år 1909 tilldelade Nobelpriset. Regeringsrätten lämnade yrkandet

utan bifall, enär ifrågavarande utan tävlan utdelade pris så mycket mindre

kunde anses utgöra beskattningsbar inkomst, som Nobelstittelsen förklarats

skattskyldig för hela den upplupna, till fördelning mellan pristagarna avsedda

avkastningen av stiftelsens medel. Ett regeringsråd röstade för samma slut

men med en något skiljaktig motivering, medan två regeringsråd ansågo

skattskyldighet för priset föreligga.

1 ovan nämnda mål (RÅ 1925 ref. 20) har regeringsrätten funnit, att Nobelstiftelsen

icke kunde anses vara frikallad från utgörande av inkomstbevillning

eller inkomst- och förmögenhetsskatt. Två regeringsråd ansågo emellertid,

att stiftelsen med hänsyn till vad i målet blivit upplyst angående dess

huvudsakliga ändamål och verksamhet borde jämlikt grunderna för 12 § 2

mom. b) bevillningsförordningen den 28 oktober 1910 samt 5 § 2 mom. c)

och 12 § 1 mom. b) förordningen samma dag om inkomst- och förmögenhetsskatt

vara frikallad från dylik skattskyldighet. Jämväl vid målets handläggning

hos kammarrätten hade mycket skiftande uppfattningar framkommit beträffande

stiftelsens skattskyldighet. Sålunda ansåg en ledamot av kammarrätten

skattefrihet föreligga, medan enligt en annan ledamots mening skattskyldighet

vore för handen. Den tredje ledamoten ansåg skattskyldighet

föreligga för 1$ av stiftelsens inkomst och förmögenhet, motsvarande vad som

användes till fredspris, varemot stiftelsen för övriga 4/s av inkomsten och

förmögenheten ansågs vara frikallad från skattskyldighet. Kammarrättens

utslag hade utfärdats i enlighet med sistnämnda ledamots mening.

Även under förarbetena till 1942 års lagstiftning på förevarande område

har frågan örn Nobelstiftelsens skattskyldighet varit under behandling.

Sålunda har 1936 års skattekommitté, på sätt i den remissen bifogade motionen

anförts, ansett, att med den innebörd, som i kommitténs förslag givits

begreppet »huvudsakligt ändamål», Nobelstiftelsen icke kunde komma i åtnjutande

av skattefrihet. Enligt kommitténs mening användes nämligen 60

procent av stiftelsens inkomst till främjande av vetenskaplig forskning, medan

övriga 40 procent av inkomsten ginge till annat ändamål. Ej heller hade

kommittén funnit anledning att genom en särskild bestämmelse undantaga

Nobelstiftelsen från skattskyldighet. Därvid hade kommittén förutsatt, att

Nobelprisen icke bleve beskattade såsom inkomst hos mottagaren.

I det yttrande, som Nobelstiftelsen på sin tid avgav över kommittéförslaget,

har Nobelstiftelsen sagt sig icke kunna dela kommitténs uppfattning,

att endast 60 procent av stiftelsens inkomst användas till främjande av vetenskaplig

verksamhet. Den mycket ingående forskning, som av svenska

akademien och norska stortingets Nobelkommitté samt de dem tillhöriga

Nobelinstituten bedreves för åstadkommande av en omdömesgill granskning

av de från alla världsdelar inkommande prisförslagen, kunde med fog åberopas

som grund för påståendet att stiftelsens verksamhet jämväl i dessa

delar bade till ändamål att främja vetenskaplig forskning.

Stiftelsen har vidare meddelat, att den upprättat sin självdeklaration enligt

sådana principer, att skatt för inkomst och förmögenhet kommit att erläggas

för huvudfonden och byggnadsfonden men icke för de till prisutde1

a roås disposition ställda särskilda fonderna och Nobelinstitutens fonderade

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

medel. Stiftelsen har sagt sig befara, att skattekommitténs uttalande, enligt

vilket den av svenska akademien och norska stortingets Nobelkommitté utövade

verksamheten syntes helt och hållet frånkänd vetenskaplig karaktär,

därest det lämnades oemotsagt, kunde tagas till intäkt för yrkanden om skattskyldighet

beträffande de av akademien och Nobelkommittén samt deras

Nobelinstitut disponerade fonderna. I anledning därav har stiftelsen med en

utförlig motivering sökt visa, att såväl den av svenska akademien genom dess

Nobelinstitut och det därtill hörande Nobelbiblioteket som den av norska

stortingets Nobelkommitté genom dess Nobelinstitut bedrivna verksamheten

avsåge vetenskaplig forskning, i det förra fallet på det litterära och humanistiskt-vetenskapliga

området samt i det senare fallet på det folkrättsliga

området, berörande även nationalekonomien och nyare politisk historia.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts har stiftelsen förklarat sig

i princip anse, att stiftelsen hade till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

forskning och att den sålunda även i enlighet med skattekommitténs

förslag borde vara för samtliga sina fonder helt frikallad från skattskyldighet.

Skulle emellertid detta yrkande icke, särskilt med hänsyn till dåvarande

allmänna läge, kunna bifallas, har stiftelsen ansett sig böra på det

eftertryckligaste framhålla och påyrka, att den skattefrihet, som alltifrån

början av stiftelsens verksamhet tillerkänts de under stiftelsens styrelses gemensamma

penningförvaltning stående fonder, över vilkas avkastning de

särskilda prisutdelarna stadgeenligt ägde att disponera, förbieve undantagna

från beskattning.^ Avkastningen av dessa fonder tjänade nämligen i eminent

grad just ändamålet att främja vetenskaplig forskningsverksamhet på skilda

områden.

I anledning av sistnämnda uttalande framhöll chefen för finansdepartementet

vid framläggandet av 1942 års proposition, att, såvitt av föreliggande

upplysningar framginge, Nobelstiftelsens och de under dess förvaltning lydande

fondernas ställning i beskattningshänseende icke syntes röna inverkan

av de då ifrågasatta författningsändringarna.

Vad angår den skatterättsliga lagskipning^! beträffande vetenskapliga

samfund och andra liknande institutioner synes böra utöver vad härutinnan

förut anförts erinras om följande.

Ovan har redogjorts för två utslag av regeringsrätten i mål angående Knut

och Alice Wallenberg^ stiftelse samt Wenner-Grenska samfundets beskattning

— med vilka institutioner Nobelstiftelsen velat jämställa sig i skattskyldiglietshänseende.

På sätt förut nämnts blevo dessa båda rättssubjekt till en

början såsom icke varande vetenskapliga samfund ej frikallade från skattskyldighet.

Såväl stiftelsen som samfundet äro emellertid numera frikallade från skattskyldighet.

På besvär av tillförordnade taxeringsintendenten S. Holdo angående Knut

och Alice Wallenbergs stiftelses inkomsttaxering år 1943 fastställde nämligen

regeringsrätten genom utslag den 7 februari 1945 (RÅ 1945 not. Fi. nr 157)

kammarrättens utslag, varigenom kammarrätten ej gjort ändring i Stockholms

stads prövningsnämnds beslut att undanröja stiftelsen av vederbörande

taxeringsnämnd åsatt taxering. Att avgörandet av ifrågavarande spörsmål

nu blev sådant torde hava berott på det förhållandet, att 1942 års ovanberörda

lagstiftning var tillämplig å rättsfrågan. Enligt sagda lagstiftning

äro nämligen vetenskapsfrämjande stiftelser nu likställda med »vetenskapliga

samfund» enligt förut gällande rätt.

Genom utslag den 1 juni 1945 (RÅ 1945 not. Fi. nr 590) i fråga örn WennerGrenska

samfundets inkomsttaxering år 1942 fann regeringsrätten, att ''samfundet

med hänsyn till vad i målet blivit upplyst rörande dess verksamhet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34. 29

finge anses vara frikalla! från skattskyldighet för inkomst av kapital och

för förmögenhet.

Som vetenskapligt samfund har även ansetts svenska vitterhetssamfundet,

som enligt sina stadgar har till uppgift att utgiva svenska författares

verk i vetenskapligt tillfredsställande upplagor. (RÅ 1944 ref. 44.)

Vidare må nämnas, alt även institutioner, som gynna och samla konst,

blivit frikallade från skattskyldighet. Sålunda har nordiska museet av högsta

domstolen blivit betraktat såsom vetenskapligt samfund (NJA 1922 s. 421).

Därjämte har stiftelsen Thielska galleriets taxering år 1941 enligt kommunalskattelagen

för inkomst av kapital blivit undanröjd (RÅ 1945 not. Fi. nr

243). I målet hade stiftelsen anfört, att kapitalinkomsten helt förbrukats i

stiftelsens till dess konstsamling knutna verksamhet.

I sitt nu till bevillningsutskottet avgivna yttrande har Nobelstiftelsen anfört

bland annat följande.

Begreppet akademi — i annan mening än högskola — vore ju ej i författningstexten

närmare definierat. Enligt vad chefen för svenska akademiens

ordbok meddelat, förstodes med akademi i den bemärkelse, varom

här vore fråga, enligt svenska förhållanden ett »litterärt, vetenskapligt eller

konstnärligt samfund med mer eller mindre utpräglad karaktär av officiell

institution och med uppgift att främja eller understödja litteratur, vetenskaper

eller sköna konster eller annan kulturfrämjande verksamhet».

Enligt Nobelstiftelsens åsikt vore stiftelsen till sin organisation och i ulövandet

av sin verksamhet att anse som en sammanslutning motsvarande

den anförda definitionen på en akademi, ehuru av ett för svenska förhållanden

säreget slag, i det att medlemmarna icke utgjordes av enskilda personer

utan dels av tvenne officiellt erkända akademier samt lärarkollegiet

vid en medicinsk högskola — karolinska institutet — och dels av en särskild

likaledes officiellt erkänd institution, det norska stortingets Nobelkommitté,

som hade till uppgift att utöva verksamhet och forskning inom områden

för internationell rätt och statsrätt.

Till Nobelstiftelsen hörde numera även fem olika forskningsinstitutioner

för bedrivande av vetenskaplig forskning inom fysiken, kemien, frenne olika

grenar av medicin och fysiologi, litteraturforskning samt internationell rätt

och därtill närgränsande områden. Dessa institut — Nobelinstituten — stöde

visserligen under direkt ledning av de olika, till Nobelstiftelsen anslutna

prisutdelande institutionerna men skulle enligt grundstadgarna eljest vara

fristående och tillhöra Nobelstiftelsen.

Slutligen ville Nobelstiftelsen framhålla, att stiftelsens grundstadgar liksom

de särskilda stadgarna för de till stiftelsen anslutna, svenska prisutdelande

institutionerna blevo på sin tid av Kungl. Maj:t efter prövning stadfästade

och intagna i svensk författningssamling. Stiftelsen uppfyllde sålunda även

i detta avseende de av chefen för finansdepartementet angivna förutsättningarna

för att kunna anses såsom jämställd nied en akademi.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för rättspraxis framgår, att

Nobelstiftelsen icke betraktats såsom akademi eller vetenskapligt samfund

i skatterättslig mening.

Enligt den ovan lämnade historiska redogörelsen har 1936 års skattekommitté

icke velat för sin del hänföra Nobelstiftelsen lill vare sig akademi

eller till sådan stiftelse, som har lill huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

forskning. Samma ståndpunkt har intagits såväl av Kungl. Majit

vid framläggandet av den förut omnämnda propositionen till 1942 års riksdag

som av samma års riksdag, vilken godtagit Kungl. Majlis ståndpunkt

i ämnet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 34.

Motionärerna hava emellertid byggt sin framställning mindre på en uppfattning,

att Nobelstiftelsen är en akademi eller en stiftelse med huvudsakligt

ändamål att främja vetenskaplig forskning, utan fastmera därpå, att

Nobelstiftelsen enligt deras mening är att likställa med en akademi, samt

i enlighet därmed utformat sitt förslag till författningsändringar. Nobelstiftelsen

och de av densamma hörda institutionerna hava i sina yttranden

kraftigt understött denna motionärernas uppfattning.

Det kan i detta sammanhang måhända vara av intresse att erinra därom,

att numera avlidne professorn i finansrätt vid Uppsala universitet David

Davidson i en uppsats om Nobelstiftelsens skattefråga i Ekonomisk tidskrift

(årg. 1925 s. 151 ff.) efter en ingående analys av bland annat »den företeelse,

som rättsligt bär namnet Nobelstiftelsen», kommit till den slutsatsen,

att denna »till sin tekniska art är en akademi» med vissa av honom närmare

angivna uppgifter.

Enligt kammarrättens mening har Nobelstiftelsen genom den av stiftelsen

och de av densamma hörda institutionerna förebragta utredningen om Nobelstiftelsens

organisation, syften, verksamhet och utveckling på ett övertygande

sätt visat befogenheten av ett yrkande om stiftelsens likställande i beskattningsavseende

med akademi. Såvitt kammarrätten kan finna, är det med

hänsyn till Nobelstiftelsens stora betydelse — ur såväl nationell som internationell

synpunkt — såsom främjare av vetenskaplig forskning väl motiverat

att bereda densamma en dylik undantagsställning. Med hänsyn till stiftelsens

särpräglade art lärer en dylik åtgärd icke innefatta risk för att liknande

krav kunna med fog framställas från annat håll.

På grund av det anförda vill kammarrätten för sin del livligt tillstyrka

bifall till de väckta motionerna örn viss skattebefrielse för Nobelstiftelsen.

Emellertid anser sig kammarrätten i detta sammanhang böra erinra därom,

att 1936 års skattekommitté, på sätt förut sagts — med hänsyftning på

de särskilda meningar, som uttalats i regeringsrätten vid behandlingen av

ovan omförmälda mål angående viss Nobelpristagares beskattning för sitt

Nobelpris år 1910 (RÅ 1912 ref. 145) — förutsatt, att, om Nobelstiftelsen

beskattades, Nobelprisen icke bleve beskattade såsom inkomst hos mottagaren.

Det vore dock enligt kammarrättens mening beklagligt, örn genomförandet

av skattebefrielse för Nobelstiftelsen skulle såsom en konsekvens

medföra beskattning i vissa fall av Nobelprisen. På grund härav och med

hänsyn till den tvekan, som måhända eljest kunde uppstå med avseende å

frågan om Nobelprisens beskattning, vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida

icke — därest motionerna bifallas — full klarhet bör åvägabringas

härutinnan.

I handläggningen av detta ärende, därvid skiljaktig mening icke förekommit,

hava deltagit tillförordnade presidenten Norrman, kammarrättsrådet

Neuendorff, extra ordinarie kammarrättsrådet Olofson, föredragande, samt

adjungerade ledamöterna Fröberg, Badin och Fredelius.

467923. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:299 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om skattefrihet för Nobelstiftelsen. a1 i texten