Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.
1946-06-04 · 92 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 91 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 6 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 8 mars 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 210, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om
krigskonjunkturskatt för år 1946.
Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 298 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 460
av herr Haeggblom m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 210 måtte besluta sådana ändringar i förslaget
till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946, som överensstämde
med de i motionerna anförda synpunkterna;
2) de likalydande motionerna 1:306 av herr Nordenson m. fl. och 11:470
av herr Wiberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta
ändrad lydelse av det i propositionen nr 210 framlagda förslaget till
förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946 i huvudsaklig överensstämmelse
med ett vid motionerna fogat författningsförslag, vilket förslag innehöll
följande från propositionen avvikande bestämmelser:
4 §•
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till fyrtio procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, örn jämförelseinkomsten ej
överstiger 50 000 kronor, till fyrtio procent av denna och, örn jämförelseinkomsten
är högre, till fyrtio procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat
bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,
under första verksamhetsåret — men minst 20 000 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 7 sami. Nr 37.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst fyrtio procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Örn kostnadsutjämningsfond---i anspråk.
7 mom. Vad i — — — annan egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
5 §•
2 mom. Det fastställes — — — i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet
minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio
procent av jämförelseinkomsten, upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §•
Beträffande under---1 §, så ock
b) intäkt i andra---för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
Beträffande realisationsvinst — — — omförmälas i 1 §. Det sålunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt
med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent
av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande — ---skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
9 §.
1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta
skall utgöra 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret---kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
värnskatt och särskild skatt å förmögenhet, debiterade enligt
de under år 1945 gällande grunderna, skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattcns
grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet
utgjort taxerat belopp.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Restitution av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. Restitution av — — — skattepåföring erhållits.
2 mom. Restitution av — — — ur riksbanken.
3 mom. Vid tillämpning---avsedda omkostnader.
4 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av
beskattningsåren 1940—1945 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår
gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom
hos prövning snämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt,
som påförts vid 1940—1945 års taxeringar, medgivas, örn och i den
mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av förhållanden, som
omförmålas i 1 §.
Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla under
beskattningsåret 1945, skall i första hand avdragas å inkomst från annan
eller andra förvärvskällor under samma år enligt bestämmelserna i denna
förordning och får således endast med därefter eventuellt återstående belopp
tagas i beräkning för åtnjutande av restitution.
Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1944
må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag
därför ej tidigare utnyttjats.
Till inkomstminskning må ej hänföras utjåmningsavdrag. Vid bestämmande
av huruvida avdrag för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats
vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget
ä 3 000 kronor.
Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten
för respektive beskattningsår skulle hava minskats, örn avdrag för ovan
omförmäld inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande. Inkomstminskning skall i första hand utnyttjas det år
den beskattningsbara merinkomsten i förhållande till jämförelseinkomsten år
störst och därefter övriga år enligt samma grund. Örn två år utvisa lika
stora beskattningsbara merinkomster, skall avdrag i första hand utnyttjas å
det äldre av åren.
5 mom. klar omständighet, varå framställning örn restitution av krigskonjunkturskatt
som påförts provisoriskt vid 1940—1945 års taxeringar
skall grundas, icke inträffat före de i 1 och 2 morn. angivna tidpunkterna,
men före taxeringens avslutande, skall beträffande restitution av sådan skatt
de i 4 mom. givna bestämmelserna äga motsvarande tillämpning, örn och i
den män skattskyldig visar att sådan omständighet inträffat eller av honom
bedriven rörelse under beskattningsåret utvisat inkomstminskning, som ej
uppkommit, oberoende av förhållanden, vilka omförmålas i 1 §.
6 mom. Beträffande förfarandet----andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Å erlagd, provisoriskt----enligt 11 § 1 mom. c. eller 5 mom.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
17 §.
Taxering verkställes — — — för beskattningsåret. Frågor om rätt till
restitution av påförd krigskonjunkturskatt skola handläggas av prövningsnämnd.
19 §.
2 mom. Prövningsnämnden skall----den 31 mars 1947.
Därest i 21 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande,
md beträffande skattskyldig som bedriver rederirörelse taxeringen uppskjutas
ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas år 1950.
3 mom. Sedan prövningsnämnden---Kungl. Maj:t.
4 mom. Till envar---december 1946.
21 §.
Kungl. Maj:t förordnar —--denna förordning.
Nämnden skall---en suppleant.
Nämnden är--— äro tillstädes.
Nämnden må---av sakkunniga.
Beträffande nämndens — — — motsvarande tillämpning.
örn nämndens befogenhet att i visst fall medgiva uppskov med taxering
stadgas i 19 §.
24 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så
ock över beslut rörande restitution av sådan skatt skola---taxerings
intendent.
2 morn. Därest---tillämpning.
Eftertaxering.
26 §.
1 mom. Har skattskyldig---1 § sägs.
2 mom. Därest eftertaxering —---p rö vn i ngs n anin den s protokoll.
3 mom. Har genom uppgifter, som lämnats av skattskyldig till ledning
för taxering till krigskonjunkturskatt, föranletts, att i 11 § omförmäld restitution
av sådan skatt felaktigt ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom. härovan
stadgas äga motsvarande tillämpning.
Anvisningar
till 4 §.
4. Vid uppskattning av---därtill föranleda.
a) Har vid----vid inkomstuppskattningen.
b) Lager av---av förkrigslagret.
Beträffande värdesättning---nedan stadgas.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
5
Om den---icke tagas.
Har skattskyldig--— beskattningsårets utgång.
I de fall — — — åter inträda.
Om den---sistnämnda tidpunkt.
Har den---beskattningsårets utgång.
Örn av skattskyldig bedriven rörelse under kriget mera avsevärt utvidgats
och den skattskyldige kan visa att för den sålunda utvidgade rörelsen fordras
större lager än som vid utgången av sista förkrigsinkomståret ansågs
vara nödvändigt för driften med rörelsens dåvarande kapacitet, må lagerökning,
som visas vara normal med hänsyn till rörelsens ökade kapacitet,
upptagas till förkrigspris.
Kostnader, nedlagda å av annan beställt fartyg, må, i den mån de belöpa
å tillgångar, vilka icke ingå i förkrigslager eller i sådan normal lagerökning,
som i åttonde stycket här ovan avses, vid inkomstuppskattningen ej upptagas
till lägre värde än som motsvarar de verkliga kostnader, som vid beskattningsårets
utgång nedlagts å fartyget.
c) Om lagret---lägre belopp.
d) Som lager---motsvarar lagerminskningen.
e) Avdrag för---skick försäljas.
f) Vid tillämpning---beskattningsårets utgång.
g) Har vid —--uppskattade merinkomsten.
h) Har skattskyldig---vid inkomstberäkningen.
i) För värdeminskning---—- kontraherade fartyget.
j) Örn tillgång---onormalt låga.
k) Har avdrag----vid inkomstuppskattningen.
l) Beträffande rörelse----— synes skäligt.
m) Avdrag för---pensioneringen avser.
n) Rörelseidkare, som----till driftsbidrag.
o) Huru vid---här nedan.
5. Vid uppskattning--— dylika fonder.
6. I rörelseinkomsten — — — ekonomiska föreningar.
7. Därest vid---skolat utgöras.
8. Vid beräkning---för förvärvskällan.
9. a) För vartdera------särskilt maskinvärde.
10. Vid fastställande —--mån jämkas.
11. Vid beräkning — — — finnes skälig.
12. a) Såsom dold---gällande värde.
Det verkliga---sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs — — — denna tidpunkt
Minskning av---taxeringar avsågo.
Skulle däremot---taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas
dels att i fall, som i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här ovan avses,
hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets
utgång var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
som avses i nionde stycket i punkt A b) här ovan hänsyn i stället skall tagas
till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna
under de verkliga kostnaderna.
b) Vid beräkning---nämnda tidpunkt.
13. Vad angår — — — il §.
14. När Kungl. Maj:t — -—- — sådan verksamhet.
15. Beträffande handelsbolag--- 3 000 kronor.
16. I de fall — — — räknat i förkrigspris. Vidare skall, i fall som i
nionde stycket punkt 4- b) här ovan avses---nyssnämnda vinstberäk
ning.
till 5 §.
1. Beträffande inkomst — — — vara för handen. Tillika iakttages att
medgivande av utjämningsavdrag med fyrtio procent å jämförelseinkomsten
påverkar den taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande---ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst---—- därtill föranleda.
4. Känta å — — — i fastigheten.;
3) de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och
II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari hemställts, att riksdagen i
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1946 måtte vidtaga de ändringar, som i motionerna berörts,
ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta de härför erforderliga
författningsbestämmelserna;
4) de likalydande motionerna I: 308 av herr Elon Andersson m. fl. samt
II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, vari hemställts, att riksdagen i
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt
för år 1946 måtte vidtaga i motionerna berörda ändringar, ävensom
att vederbörande utskott ville utarbeta de härför erforderliga författningsbestämmelserna;
samt
5) de likalydande motionerna I: 309 av herrar Wistrand och Wetter samt
II: 471 av herr Olson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin
del måtte besluta,
att stadgandet i anvisningarna till 4 § p. 4 e) i det i proposition nr 210
framlagda förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946
skall utgå,
eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas,
att nämnda författningsrum måtte på det sätt ändras, att däri föreskrivna
begränsning av nedskrivningsrätten angives endast skola avse kostnader,
nedlagda å av annan beställt fartyg, samt att nämnda begränsning i fråga om
sådana kostnader icke skall gälla, i den mån dessa belöpa å tillgångar, vilka
värderade efter förkrigspris icke överstiga värdet av förkrigslagret.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 460, I: 306, I: 307, I: 308 och I; 309.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
7
Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1945. Den senaste förordningen
i ämnet utfärdades den 8 juni 1945 (nr 294) och avsåg merinkomster
under år 1944 (motsvarande räkenskapsår). Sedan 1944 års allmänna skattekommitté
med skrivelse den 8 december 1944 överlämnat betänkande med förslag
till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU
1944: 62), ha över nämnda förslag efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium
(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och
kooperativa förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län,
centrala krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala pr öv ning snämnden
samt kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.
I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats
ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges industriförbund,
Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och
svenska försäkringsbolags riksförbund.
Särskilda framställningar i ämnet hava vidare ingivits av Billeruds aktiebolag,
aktiebolaget Volvo och apotekarsocieteten.
Frågan om uttagande av krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn tidpunkten
för denna skatteforms avveckling upptogs till preliminär behandling
förliden höst vid framläggandet av förslag till förordning med särskilda
bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens
avveckling. Departementschefen erinrade därvid (prop.
nr 376 vid 1945 års riksdag, s. 21) att bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 45 i anledning av propositionen nr 256 med förslag till förordning örn
krigskonjunkturskatt för år 1945 uttalat, att enligt utskottets mening
krigskonjunkturbeskattningen borde avvecklas så snart möjlighet därtill förelåge.
Med hänsyn till att krigstillståndet i Europa upphört och det kunde antagas,
att en allmän strävan komme att göra sig gällande att föra hushållningen
fram mot mera normala förhållanden, borde avvecklingen av krigskonjunkturskatten
kunna påskyndas och möjligheten av dess avveckling redan
per den 31 december 1944 omprövas. Utskottet förutsatte i varje fall, att
krigskonjunkturskatt icke skulle uttagas för merinkomster som hänförde
sig till tid efter 1945 års utgång.
I nyssnämnda proposition, nr 376, framhölls vidare, att när krigskonjunkturskaHen
vid krigets början infördes, det förutsattes såsom naturligt att en
sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen varade. Det svarade
därför till syftet med krigskonjunkturskatten, att jämväl 1945 års mervinster
underkastades dylik skatt. Ett ytterligare skäl härför vore, att det avvecklingsförfarande,
vid vilket den slutliga effekten av krigskonjunkturbeskattningen
förutsatts skola framkomma, lämpligen borde sammankopplas
med en ny taxering till krigskonjunkturskatt och sålunda icke ske i form av
en justering av redan verkställda taxeringar för merinkomster under år 1944.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Emellertid borde, såsom bevillningsutskottet uttalat, krigskonjunkturskatt
icke uttagas för merinkomster som hänförde sig till tid efter 1945 års utgång.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts avsåge departementschefen att
senare framlägga förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år
1946, gällande merinkomster under år 1945, jämte förslag till avvecklingsföreskrifter.
Dessa förslag komme att i huvudsak bygga på det betänkande i
ämnet, som framlagts av 1944 års allmänna skattekommitté.
De sålunda gjorda uttalandena föranledde icke någon erinran från bevillningsutskottets
(betänkande nr 63 år 1945) eller riksdagens sida.
I detta sammanhang torde jämväl få erinras om att i årets statsverksproposition
förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgå även för
år 1946 ävensom att skatten i samband med taxeringen nämnda år skulle
avvecklas genom ett avräkningsförfarande per den 31 december 1945. I
statsverkspropositionen har inkomsttiteln krigskonjunkturskatt beräknats till
ett belopp av 100 miljoner kronor, därvid hänsyn jämväl tagits till de skattebelopp
som kunde förväntas inflyta på grund av avräkningsförfarandet.
Såsom allmän motivering för de i propositionen framlagda förslagen örn
krigskonjunkturskatt för år 1946 samt om krigskonjunkturbeskattningens
avveckling har departementschefen anfört följande:
»I enlighet med de i det föregående återgivna uttalandena torde förslag nu
böra framläggas för riksdagen örn krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn
krigskonjunkturbeskattningens avveckling. Förslag till förordning i ämnet
har utarbetats inom finansdepartementet. Detta förslag bygger på 1944 års
allmänna skattekommittés förut omnämnda betänkande, men innefattar på
flera viktiga punkter avvikelser därifrån.
Det närmare innehållet av departementsförslaget framgår av den följande
redogörelsen. Emellertid torde jag redan i detta sammanhang få nämna, att den
föreslagna förordningen icke upptager merinkomst av skogsbruk under år
1945 såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst. Detta överensstämmer
med de uttalanden, som i denna del gjordes under förarbetena till
1945 års förordning om krigskonjunkturskatt. Jag anförde därvid för egen
del (prop. nr 256, s. 66) att vid utformandet av åtgärder för tryggande av
bränsleförsörjningen under bränsleåret 1945/46 även frågan örn krigskonjunkturskattens
fortvara blivit föremål för överväganden och att befrielse
från sådan skatt för merinkomst av skogsbruk under 1945 ansetts utgöra
en förutsättning för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras
till skogsavverkningar. Med hänsyn därtill fann jag det motiverat, att i
ett eventuellt förslag till krigskonjunkturskatt för år 1946 merinkomst av
skogsbruk icke upptoges såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.
Bevillningsutskottet vid 1945 års riksdag ansåg det likaledes i då rådande
läge önskvärt, att skogsägarna erhölle den stimulans till för vår bränsleförsörjning
nödiga skogsavverkningar, som ett avskaffande av krigskonjunkturskatten
för merinkomst av skogsbruk under år 1945 skulle kunna
innebära.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
9
Jämväl i ett annat hänseende innebär förslaget en inskränkning i fråga
om skattepliktens omfattning. Enligt förslaget skall nämligen krigskonjunkturskatt
icke utgå å merinkomst av jordbruk, som uppkommit under år 1945.
Ur fiskalisk synpunkt är denna begränsning emellertid av ringa betydelse.
Man torde nämligen med hänsyn till förhållandet mellan prisstegring och omkostnadsökning
å jordbrukets produkter sedan krigsutbrottet kunna antaga,
att merinkomst av jordbruk endast undantagsvis kommer att föreligga för år
1945. Vid sådant förhållande och då granskningen av jordbrukarnas deklarationer
för upprättande av förslag till taxering till krigskonjunkturskatt,
enligt vad erfarenheten visat, täger taxeringsmyndigheternas tid och krafter
i anspråk i en i förhållande till taxeringsutfallet oproportionerligt stor utsträckning,
har det icke synts tillräckligt motiverat att bibehålla krigskonjunkturbeskattningen
i fråga örn inkomst av jordbruk.»
Vad angår detaljmotiv ering en för det i propositionen framlagda författningsförslaget
tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen:
Tillgångarnas värdering, s. 40—71,
Speciella bevisregler, s. 71—72,
Utjämningsavdraget, s. 73—75,
Skatteskalan, s. 75—-78,
Restitutionsförfarandet, s. 78—85,
Taxeringsförfarandet, s. 85—89,
Detaljmotivering, s. 89—97.
Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 ha riktats vissa erinringar
mot det i propositionen framlagda författningsförslaget i följande hänseenden.
Särbestämmelsen i anvisningarna till 4 § punkt 4 n) angående kooperativa
föreningars utdelningar och efterlikvider borde i första hand uteslutas. Örn
krigskonjunkturskatt skulle utgå, borde det avdragsgilla utdelningsbeloppet
få beräknas efter de grunder, som tillämpats under det krigsår, då pristilllägget
varit högst per enhet, dock lägst skälig förräntning å insatskapital och
företagarvinst jämte ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens
förbilligade omkostnader. En annan lösning vore, att grunderna ändrades dithän,
att avdrag medgåves med belopp motsvarande det, vartill utdelningen
skulle ha uppgått, om de genomsnittligt tillämpade grunderna under de gångna
krigsåren kommit till användning, sedan medlemmarna tillerkänts skälig
kompensation för förräntning m. lii. Till stöd för denna hemställan har anförts
bland annat, att det icke vore rimligt, att jordbrukets ekonomiska föreningar
i stället för medlemmarna drabbades av betydande skattebelopp, som
vore okända, när dessa föreningar fastställde sina balansräkningar för år
1945. Stor oklarhet rådde även i fråga om vad som förstodes med utdelning
efter andra grunder än närmast föregående år. En sådan bestämmelse med
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
förde orättvisa, då avdragsgiltigheten för efterlikvider bleve beroende av den
utdelningspolitik varje förening bedrivit. Det hade förekommit fall, då de
kooperativa producentföreningama under åren 1940—43 givit stora utdelningar,
medan de under år 1944 blott givit låga utdelningar. I dylika fall
skulle avdragsgiltigheten närmast bliva slumpartad. Efterlikviden utgjorde
ej endast pristillägg, som tillkommit därför att varan vid leveransen ej betalats
till sitt fulla värde, utan också kompensation för förräntning m. m.
Att under sådana förhållanden lägga krigskonjunkturskatt på hela efterlikviden
måste vara orimligt. Vidare torde vara ofrånkomligt, att om krigskonjukturskatt
skulle uttagas å föreningarnas efterlikvider, justeringar
gjordes med hänsyn till storleken av de likvider som förut utbetalats, varvid
man som rättesnöre torde behöva fastställa vad som vore skäligt avräkningspris
för olika produkter. Härigenom komme man dock in på en sådan bestämning
av varupriser, som komme att föranleda ett otal skattetvister. Den
föreslagna lagstiftningen riktade sig direkt mot de producentkooperativa föreningarna,
men uteslöte konsumentkooperativa föreningar. Bestämmelserna
kunde beräknas hårdast komma att drabba skogsägarföreningarna. Om dessa
föreningar finge krigskonjunkturskatt på sin till medlemmarna utgående efterlikvid,
hade man på en omväg och kanske med högre belopp likväl uttagit
krigskonjunkturskatt på den del av skogsprodukterna, som avsatts genom
skogsägarföi‘eningarna. Å likvider för skogsprodukter, som försålts till andi''a
avnämare, utginge ingen sådan skatt.
Även bestämmelsen i anvisningarna till 4 § punkt 4 g) borde utgå. Den
föreslagna bestämmelsen innebure, att taxeringen beträffande den lägre gränsen
bleve beroende på den skattskyldiges värdesättning av varulagret, varigenom
företagens behov eller önskan att i bokslutet redovisa ett visst lagervärde
influerade på krigskonjunkturskattens storlek. Då den taxering, som
åsattes krigskonjunkturbetonade merinkomster, måste anses vara rätt schablonmässig
och därtill problematisk, borde sådana bestämmelser ej införas,
att de skattskyldiga bleve för högt taxerade på grund av ur skattesynpunkt
olämpliga bokslut. Taxeringsmyndigheterna hade möjligheter att granska
iagervärderingen och därigenom hindra ett undandragande av krigskonjunkturskatt.
Vid den föreslagna skatteskalans utformning borde beaktas, att ur rättvisesynpunkt
borde krigskonjunkturskatten nedsättas med de statsskatter,
som påfördes på grund av inkomsttaxeringen, även till den del dessa efterskänktes
på grund av övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsår - ordningen. Merinkomsten kunde bero på att dolda reserver i exempelvis
varulager framtagits. Hade den ordinarie taxeringen varit lägre än krigskonjunkturskattens
grundbelopp, erhölle den skattskyldige ej avdrag för de
skatter, som normalt belöpte sig på krigskonjunkturskattens grundbelopp.
De ordinarie skatterna på de dolda reserverna måste dock debiteras och erläggas
i framtiden, när de dolda reserverna toges fram vid den ordinarie inkomsttaxeringen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
11
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 har hemställts om en omarbetning
av de i propositionen framlagda förslagen i nedan angivna hänseenden
och därvid anförts bland annat följande:
a) Motiven för krigskonjunkturskatten och erfarenheterna rörande dess
tillämpning. Huvudmotiven för skattens införande vore icke av statsfinansiell
utan av psykologisk och penningpolitisk natur. Vad man i främsta rummet
åsyftade var att stävja osunt spekulationsintresse och till det allmänna
indraga obehöriga vinster. Detta syfte hade till huvudsaklig del uppnåtts
genom en omfattande priskontroll och andra åtgärder, men i allenast ytterst
ringa grad genom krigskonjunkturbeskattningen. Den största delen av denna
skatt hade härflutit antingen av en ur allmän synpunkt önskvärd mer- eller
nyproduktion eller ock rent slumpvis belastat företag, vilka råkat redovisa
dåliga resultat för jämförelseåren. Trots det arbete, som nedlagts å taxeringarna,
hade resultatet därav materiellt sett blivit allt mer otillfredsställande.
Lagstiftarna hade ingalunda varit främmande för att vissa bestämmelser
kunde medföra obilliga verkningar. Vid upprepade tillfällen hade
departementschefen hänvisat till att rättelse i dylika fall kunde vinnas vid
avräkningsförfarandet.
b) Principerna vid avräkningsförfarandet (Kvittning m. m.). Enligt den
huvudprincip som kommit till uttryck i den föreslagna förordningens grundläggande
1 § vore krigsåren, såvitt krigskonjunkturskattetaxeringen an
ginge,
att anse såsom en beskattningsperiod. Det resultat, som härmed avsåges,
vunnes emellertid icke enligt förslaget och detta berodde bl. a. därpa
att restitution av icke provisoriskt påförd skatt icke medgåves i anledning
av senare inträffad inkomstminskning. Den provisoriska skattepåföringen
utgjorde allenast ett led i anordningarna att förhindra beskattning av fiktiva
vinster och avsåge att tjäna väsentligen samma syfte som avräkningsförfarandet.
Uttalanden härom av departementschefen, riksdagens olika utskott
och skatteberedningen innebure en utfästelse att vid avräkningsförfarandet
kvittning komme att medgivas för inkomstminskning oberoende av
under vilket år den uppkommit (på grund av praktiska svårigheter möjligen
med undantag för de fyra månaderna 1939) med därav följande rätt
till restitution även av icke provisoriskt påförd skatt. Därest fråga vore
örn en civilrättslig tvist och den mot vilken ersättningskravet riktades under
tidigare förhandlingar gjort uttalande av liknande innebörd som departementschefen
syntes tvivel knappast råda därom, att förpliktande utfästelser
ansåges föreligga. Enligt det i propositionen framlagda förslaget
angående restitution vid avräkningsförfarandet bleve en skattskyldig med
svag ekonomi hårdare beskattad än den, som vore bättre lottad i ekonomiskt
hänseende. Lika orimligt vore att den omständigheten att institutet
provisorisk påföring för kostnadsutjämning infördes genom 1941 års lagstiftning
föranledde att en skattskyldig, som taxerades 1940, försattes i
sämre läge än en skattskyldig, som haft merinkomst, taxerad år 1941, vilken
blivit provisoriskt påförd. Vidare borde en skattskyldig icke komma i
sämre läge av den anledningen att viss del av skatten blivit provisoriskt
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
påförd för exempelvis framtida nedskrivning av ersättningslager, men återanskaffning
av lagret icke kunnat ske. Jämväl en sådan omarbetning av bestämmelserna
rörande restitution syntes således böra vidtagas, att även
restitution av all provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt kunde ske i anledning
av inkomstminskning. Restitutionsrätt borde beredas jämväl skattskyldiga
som åtnjutit merinkomst av annan förvärvskälla än rörelse. Förslag
till rätt till restitution i sistberörda fall borde emellertid framläggas i
samband med 1947 års förslag till förordning örn krigskonjunklurskattetaxering
av vissa skattskyldiga. Tillgodoseendet av önskemålet att erhålla
största möjliga tillskott till statskassan syntes för departementschefen ha
blivit den dominerande faktorn. Beträffande de i förevarande avseende väsentligaste
punkterna hade sålunda en omarbetning av skattekommitténs
förslag i skatteskärpande riktning ägt rum.
c) Fastställandet av efterkrigsprisnivån. (E-priset.) Skattekommitténs uttalande,
att stor försiktighet måste iakttagas vid prisnivåns bestämmande,
vore värt synnerligt beaktande. Om den prisnivå, som lades till grund för
avräkningsförfarandet, komme att ligga för högt, bleve konsekvensen, att
fiktiva vinster kunde drabbas av beskattningen, varjämte uppkomme i första
hand en ogynnsam inverkan på sunda bokföringsprinciper. Slutligen kunde
också en hög prisnivå giva ytterligare näring åt farhågorna för en fortsatt
försämring av penningvärdet. Risk syntes föreligga för snart inträffande
prisfall beträffande vissa betydelsefulla varor, särskilt metaller och textilvaror.
Näringsidkarna hade bl. a. genom den medgivna rätten att nedskriva
lagerökning till förkrigspris i stor utsträckning bibragts den uppfattningen,
att beräkningen av de nybildade reserver, som skulle krigskonjunkturbeskattas,
komme att baseras på förkrigsprisnivån. Dessa synpunkter syntes böra
motivera, att frågan om E-prisets höjd toges under övervägande.
d) Utjämning savdrag et. Av tidigare uttalanden av statsmakterna framginge
oförtvdbart, att en huvudsynpunkt vid krigskonjunkturbeskattningens
utformning måste vara, att endast ökning av realinkomst skulle bli föremål
för beskattning. Grundprincipen skulle uppenbarligen vara, att jämförelsen
mellan förkrigsinkomsten och beskattningsårets inkomst skulle ske i samma
penningvärde. Motiveringen för utjämningsavdraget då det första gången infördes
ledde i nuvarande läge direkt till att avdraget borde fastställas till
E-prisnivå. Medel, som använts till nyinvesteringar i lager eller anläggningstillgångar,
finge icke nedskrivas lägre än till efterkrigspriset. Vidare hade
de stora inkomstgrupperna i samhället numera i stort sett nått en kompensation
för prisstegringen, som uppginge till 40 %>. Av de i 1942 års förordning
meddelade bestämmelserna rörande beräkning av avdrag för överpris
och merkostnad framginge, att procentsatsen 125 däri angavs uttrycka
då gällande prisnivås relation till förkrigspriset, liksom procentsatsen 140 i
föreliggande proposition avsåge att giva uttryck för den nuvarande prisnivåns
relation till detta pris. Med hänsyn härtill vore den logiska konsekvensen
av departementschefens ståndpunktstagande i 1942 års proposition,
att utjämningsavdraget vid avräkningen borde förhålla sig till det enligt
Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 13
1942 års proposition medgivna avdraget som 40 till 25 och således beräknas
till 24 %.
e) Skatteskalan. Departementschefen funne tydligen icke något stötande i
att för åtskilliga lojala skattskyldiga, som utnyttjat de av statsmakterna anvisade
möjligheterna för uppskov med beskattningen, på sätt kommittén anfört
i efterhand införa en enligt dess uppfattning icke tänkbar extra straffskatt.
En sådan skulle framstå såsom desto mer stötande, som den i främsta
rummet torde komma att drabba de mindre rörelseidkarna. Krigskonjunkturskatten,
den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten hade
alltid infogats i varandra, så att summan av dessa skatter i samband med
taxeringen till krigskonjunkturskatt reglerats såsom en enhet. Det i propositionen
framlagda förslaget innebure emellertid, att uppbördsreformens övergångsbestämmelser
icke beträffande sådana skattskyldiga, vilka drabbades av
krigskonjunkturskatt, skulle medföra samma lättnad i den sammanlagda
skattebördan som den, vilken komme övriga skattskyldiga till del. De skatter,
vilka förmenades icke komma att erläggas under år 1947, bleve, under förutsättning
att inkomsten icke sistnämnda år nedginge i förhållande lill inkomståret
1945, likväl erlagda under år 1947. Och skulle en sådan nedgång
av inkomsten inträda, innebure beräkningsättet allenast ett nödvändigt
komplement till uppbördsförordningens bestämmelser om eftergift av
vissa skatter, vilka eljest komme att sättas ur kraft, såvitt krigskonjunkturbeskattade
skattskyldiga anginge. I korthet uttryckt bleve ju situationen den
att statsmakterna skulle i stället för de skatter, beträffande vilka eftergift
meddelats, uttaga motsvarande belopp i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.
Skatter vilka jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
kunde komma att påföras i samband med 1948 års taxering,
borde självfallet utgå oavkortade. Lika uppenbart vore att de icke borde
debiteras å ett belopp, motsvarande krigskonjunkturskattens grundbelopp, för
den händelse propositionen i nu förevarande del skulle antagas.
f) Merinkomstberäkningen. Den av kommittén föreslagna uppmjukningen
av bestämmelserna rörande lagervärdering vore påkallad för förhindrande av
att nystartade företag och företag med ökad kapacitet skulle komma i väsentligt
sämre ställning än andra företag och jämväl i väsentligt sämre läge än om
kriget icke utbrutit. De rörelseidkare, som icke minst i det allmännas intresse
hörsammat uppmaningen till produktionsökning, skulle enligt propositionen
nu belönas för sin beredvillighet att gagna folkförsörjningen genom en skärpt
krigskonjunkturbeskattning, medan å ett speciellt område därav, nämligen
bränsleförsörjningen, uppenbara krigsvinster helt fritagits från krigskonjunkturskatt.
Vidare vore den skatteskärpande specialbestämmelsen i anvisningarna
till 4 § ]). 4 e) signad att väcka starka betänkligheter. Ett mycket slort
antal av de fartygsbeställningar, de svenska varven under de närmaste åren
avsåge att effektuera, hade gjorts av utländska företag. Dessa beställningar
kunde komma att få avvecklas under villkor, som icke kunde överblickas
inom den förutsatta taxeringsperioden. I vart fall syntes ett förtydligande av
denna anvisningspunkt böra ske. Kommitténs avsikt torde nämligen icke ha
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
varit att genom ifrågavarande speciella nndantagsstadgande sätta ur kraft den
för lagervärdering grundläggande principen, att förkrigslagret alltid finge
nedskrivas till samma prisnivå som före kriget och normal lagerökning till
förkrigspris. Även den föreslagna utvidgningen av ifrågavarande bestämmelse
till andra verksamhetsgrenar än varvsnäringen syntes vila på mycket löslig
grund. I fråga om dessa skattskyldiga skulle bestämmelsen endast gälla i den
mån förskottsbetalning mottagits. Den gränsdragning, som sålunda skett för
bestämmelsens tillämplighetsområde, måste anses som synnerligen irrationell.
Det kunde nämligen icke vara rimligt att grunda skatteskärpning på tillfälliga
omständigheter. Om ifrågavarande bestämmelser i anvisningarna till 4 §
p. 4 e) överhuvud taget borde bibehållas, syntes i allt fall anledning icke föreligga
att giva dem annat innehåll än kommittén avsett eller således att kostnader,
nedlagda å av annan beställt fartyg, icke finge, i den mån de belöpte å
tillgångar, vilka icke inginge i förkrigslager eller i normal lagerökning, betingad
av ökad kapacitet, vid inkomstuppskattningen upptagas till lägre värde
än som motsvarade de verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets utgång
nedlagts å fartyget.
g) Taxeringsförfarandet. Under kriget hade de svenska rederierna förlorat
en mycket stor del av sin förkrigsflotta. På grund av den långa tid, varven
krävde för leverans av nybeställda fartyg, kunde rederierna för närvarande
ej erhålla nytt ersättningstonnage. Den omständigheten, att anskaffningskostnaderna
för nya fartyg avsevärt stigit, hade medfört att vissa rederier, särskilt
tramprederierna, vilka ej haft tillgång till erforderliga medel, ej kunnat
anskaffa ersättningstonnage. Från utlandet eller svenska linjerederier saknade
tramprederierna möjlighet att inköpa tonnage. Man måste räkna med att
priserna för nybyggnad av tramptonnage ett flertal år bleve så höga, att detta
gjorde det omöjligt för rederierna att inom den i propositionen föreslagna
tiden beställa nya fartyg. Det vore därför nödvändigt att rederierna medgåves
rätt att begära uppskov med slutavräkningen under en tid av ytterligare
tre år från den 1 april 1947 samt att centrala krigskonjunkturskattenämnden
erhölle bemyndigande att bevilja uppskov.
I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 har hemställts, att i samband
med en avveckling av krigskonjunkturskatten måtte beaktas följande
frågor, som vore av särskilt intresse för rederinäringen.
Anvisningarna till 4 § punkt 4 k) första stycket angående minskning av
det avdrag, som vid inkomstuppskattningen medgåves för eftersatta reparationer,
med tidigare medgivna extra värdeminskningsavdrag, borde ändras.
Det vöre nämligen ej rimligt att tillägga dessa avdrag, då fartyg till följd
av intensivare drift under kriget undergått förblivande värdeminskning samt
extra värdeminskningsavdrag beviljats härför vid tidigare taxeringar. Vid
slutavräkningen medgåves avdrag för sådana eftersatta reparationer, som
endast avsåge normalt underhåll. Om det extra värdeminskningsavdraget
innefattade ersättning för såväl förblivande värdeminskning som eftersatta
reparationer, avseende kostnader av båda dessa slag, borde det åligga den
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
15
skattskyldige att visa huru mycket av det vid inkomstuppskattningen yrkade
avdraget som hänförde sig till kostnader av det ena och det andra slaget.
Såsom skattekommittén föreslagit borde vid avräkningen restitution av
krigskonjunkturskatt medgivas beträffande såväl provisoriskt som icke provisoriskt
påförd krigskonjunkturskatt. Skulle sådan restitution ej beviljas,
kunde detta medföra att fiktiva vinster drabbades av sagda beskattning. I
första hand borde inkomstminskningar få kvittas mot under något av åren
till och med år 1944 provisoriskt påförda skattebelopp. Därest exempelvis
ett rederi, som år 1940 förlorade ett fartyg, år 1941 bleve provisoriskt påfört
skatt enligt 18 § för den i merinkomsten ingående försäkringsvinsten, och
rederiet därefter under ett eller flera år redovisat inkomstminskningar, borde
detsamma äga rätt till restitution av den år 1941 provisoriskt påförda skatten
med ett mot inkomstminskningarna svarande belopp på enahanda sätt som
om skatten påförts provisoriskt enligt 16 §. Det vore att märka, att ägare till
fartyg, som förliste 1940, ofta saknade möjlighet att erhålla provisorisk
skattepåföring enligt 16 §. Det vore därför fullt rimligt, att restitution av påförd
skatt i detta fall kunde erhållas genom att tillämpa kvittning mellan merinkomst
och inkomstminskningar.
Det vore nödvändigt, att rederierna medgåves uppskov med slutavråkningen
till den 1 april 1950 samt att förslagsvis centrala krigskonjunkturskattenämnden
bemyndigades att bevilja sådant uppskov. Alternativt kunde
man tänka sig att frågan löstes så, att skatten vid taxeringen år 1947 påfördes
preliminärt. För rederi, som visade, att detsamma före den 1 april
1950 anskaffat eller kontrakterat ersättningstonnage, skulle nyssnämnda
taxering i enlighet därmed ändras. Till skydd för staten holde stadgas, att
den preliminärt påförda skatten skulle deponeras hos riksbanken. På begäran
av den skattskyldige skulle prövningsnämnd äga besluta om ändring av
taxeringen så snart nyanskaffning skett eller kontrakt tecknats. Motiven för
ifrågavarande ändringar vöre bland annat, att priserna å nytt tonnage hittills
varit och alltjämt vore så höga, att särskilt de mindre rederierna ej kunnat
anskaffa ersättningstonnage och att krigsriskersättningarna varit otillräckliga
för detta ändamål. Det vore ej heller för närvarande möjligt att inköpa
utländskt äldre tonnage. Anskaffning av nytt tramptonnage vore av
den allra största betydelse för vårt land.
Slutligen vore det rimligt, att rederierna erhölle uppskov med utförande
av eftersatta reparationer vid varven åtminstone till den 1 april 1949. Även i
detta fall föresloges i första hand, att centrala krigskonjunkturskattenämnden
skulle äga meddela beslut örn uppskovet. Alternativt föresloges samma
förfarande som ovan förordats i fråga om uppskov med anskaffningen av ersättningstonnage.
De flesta varven vore nämligen upptagna med nybeställningar
till år 1950 och dessa inverkade även på reparationsarbetenas utförande.
I de likalydande motionerna 1:308 och 11:472 har hemställts, att riksdagen
måtte vidtaga de ändringar i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt,
som i motionerna berörts.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Motionärerna ha inledningsvis framhållit, att den grundläggande principen
för krigskonjunkturskatten varit, att skatten skulle drabba endast ökning av
realinkomst. Ett led i detta strävande vore införandet av bestämmelser om
provisorisk skattepåföring. Samma syfte förutsattes skola ernås genom avräkningsförfarandet.
Med utgångspunkt härifrån framstode det som angeläget,
att bestämmelserna om avräkningsförfarandet utformades så, att de
icke bleve strängare än som kunde anses skäligt.
Med beaktande av stadgandet i 3 § sista stycket borde utjämning savdraget
höjas från 15 till 40 °/o. Redan på utredningsstadiet angående krigskonjunkturskatten
framhölls av skatteberedningen, att tillbörlig hänsyn borde
tagas till eventuell försämring av penningvärdet. Enligt den för krigskonjunkturskatten
grundläggande principen vore det nödvändigt att jämförelseårets
inkomst och beskattningsårets inkomst angåvos i samma penningvärde.
Vid värderingen av s. k. ersättningsvaror borde beaktas, att, även om den
vid beskattningstillfället befintliga ersättningsvaran kunde antagas bliva försåld
utan förlust, likväl en förlustrisk kunde föreligga, emedan företaget under
månaderna efter bokslutet vore nödsakat att återanskaffa en ersättningsvara
av analog kvalitet, vilken måhända icke kunde senare försäljas utan förlust.
Det vore angeläget, att hänsyn härtill toges av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
och av prövningsnämnderna.
Med slopande av den hittillsvarande progressiva skatteskalan borde skatten
i stället beräknas efter en fix procentsats av 50. Därest detta förslag icke
skulle godkännas, borde skattesatsen i vart fall icke sättas högre än 60 %>.
Det vore nämligen icke rimligt, att skattskyldiga, som lojalt begagnade sig
av möjligheterna till uppskov, skulle vid slutavräkningen drabbas av en så
skärpt beskattning, som enligt propositionen bleve förhållandet. Även ur en
arman synpunkt vore departementschefens ståndpunkt ej hållbar. Den begränsade
kvittningsrätt mellan olika år, som föreslogs i propositionen, komme
icke den skattskyldige i åtnjutande av, som på en gång beskattades för
hela sin merinkomst.
Förslaget att restitution i samband med avräkningsförfarandet icke finge
ske för de fall, då provisorisk skattepåföring ej skett, borde icke godkännas.
Detta förslag i propositionen vore stridande mot huvudregeln i 1 §. Eljest
drabbades vissa skattskyldiga av en hårdare beskattning än andra. Särskilt
måste befaras, att så bleve fallet för de mindre och medelstora rörelseidkarna.
Slutligen vore angeläget, att rederierna medgåves rätt att begära uppskov
med slutavräkningen under en tid av ytterligare tre år, räknat från den 1
april 1947 samt att centrala krigskonjunkturskattenämnden bemyndigades
bevilja sådant uppskov. Sannolika skäl talade för, att det stora flertalet rederier
ej kunde anskaffa nödigt ersätt.ningstonnage före den i propositionen
föreslagna tidsfristen. Särskilt de mindre tramprederiema vore i behov av ytterligare
uppskov med slutavräkningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
17
I de likalydande motionerna 1:309 och 11:471 har anförts bland annat,
att det föreslagna stadgandet i anvisningarna till 4 § punkt 4 e) rörande
värdesättningen av beställt fartyg eller ä entreprenad uppförd byggnad måste
befaras medföra obilliga verkningar. Rörelseidkama i vårt land hade genom
tidigare förordningar och myndigheternas uttalanden bibragts den välgrundade
uppfattningen att förkrigslagret även vid den kommande avräkningen
skulle få göras till föremål för samma värdenedskrivning som tidigare, nämligen
till 1938 års bokförda värden. Såväl skattekommittén som departementschefen
utginge från den grundprincipen i fråga örn lagervärderingen.
Olika varor kunde vara olika känsliga för prisfall. Med hänsyn till föreliggande
skiftande omständigheter finge därför den i det särskilda fallet föreliggande
graden av känslighet för prisfall icke tillmätas något avgörande för
undantag från lagervärderingsreglerna. Den föreslagna särbestämmelsen för
varvsindustrien borde avfattas så att det för lagerhållningen erforderliga realkapitalet
skyddades fran konfiskatorisk beskattning. Skulle särbestämmelsen
komma att gälla jämväl lagertillgångar, som inginge i förkrigslagerkvantiteten,
skulle den tydligen framstå såsom en uppenbar inadvertens, enär i fall
då staten garanterat visst försäljningspris förkrigslagret finge nedskrivas till
1938 års värden. Varven och de övriga beställningsindustrierna skulle däremot
berövas det för erforderlig lagerhållning behövliga kapitalet, örn de i
motsats till andra rörelseidkare icke skulle medgivas nedskrivningsrätt till
den del förkrigskvantiteten omfattade produkter under arbete. Varvens kunder,
rederierna, representerade den näringsgren, som vore mest konjunkturkänslig.
Efter förra världskriget folio fai tygspriserna utomordentligt starkt.
Betalningsoförmåga från redarnas sida nödgade varven att bryta beställningarna.
Fartygsnybyggnaderna kunde i sådant läge ej försäljas utan förluster.
Den största delen av varvens nuvarande fartygsorder vöre placerad i
Norge. För dessa beställningar lämnade varven 50 % kredit, att amorteras under
5 år efter leveransen. Vid behandlingen år 1945 i riksdagen av förslag angående
rätten till nedskrivning å leveranskontrakt gjordes denna rätt oberoende
av i vilken grad köparen kunde vara skyddad för förlust i samband
med konstaterat eller befarat prisfall. Beträffande varvens risker kunde
framhållas, att en teknisk felkalkyl kunde medföra stora bakslag, likaså
åtagande angående lastförmåga, fart m. m. Man borde i detta sammanhang
ej heller bortse från lämnade garantier rörande produktens funktionsduglighet
under viss tid. Då varven endast till en mindre del finansierade sina arbeten
med förskott från kunderna, vilade den föreslagna särregeln på en felaktig
förutsättning. Att priset på el t beställt fartyg reglerades med stöd av
utvecklingen å materialpriser och löner (s. k. glidskaleklausul), innebure en
nackdel för varven vid fallande prisnivå i jämförelse med fasta priser. På
grund av anförda skäl borde varven beredas möjlighet att genom nedskrivning
gardera sig för de påvisade stora ekonomiska riskerna. Beträffande undantagsbestämmelsens
tillämpning å byggnad, sorn uppfördes å entreprenad,
gällde liknande allmänna synpunkter. Härjämte kunde framhållas, ali inom
entreprenadverksamheten gällde, alt nedskrivningsbehov förelåge icke alle
Bihang
till riksdagens protokoll 1046. 7 sami. Nr 37.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
nast på grund av risken för prisfluktuation utan ock, särskilt under nuvarande
förhållanden, för kostnadsfördyring i anledning av försenade materialleveranser
och leverans av bristfälligt material. Entreprenörens ansvarighetstid
omfattade vanligtvis två år efter byggnadens färdigställande. Leverantörens
risk försvunne ingalunda därigenom att leveranskontrakt uppgjorts
och förskott erhållits. Särskilt inom industrier, som arbetade på den utländska
marknaden, uppstode icke sällan förluster å dylika beställningar.
Att åberopa emottaget förskott såsom grund för tillämpning av en skatteskärpande
bestämmelse förefölle i och för sig foga rimligt. Huruvida förskottssystemet
tillämpades eller annan metod för verksamhetens finansiering
komme till användning vore beroende av många skiftande omständigheter,
vilka kunde betecknas såsom rena tillfälligheter. Den föreslagna särregeln
hade överhuvud taget icke något berättigande.
Till utskottet ha vidare inkommit skrifter från Sveriges redareförening,
Sveriges varvsindustriförening och aktiebolaget Volvo.
Sveriges redareförening har i första hand instämt i de förslag och yrkanden,
som framlagts i de likalydande motionerna I: 306 och II: 470. Därjämte har
föreningen närmare belyst de spörsmål, som berörts i de likalydande motionerna
1:307 och 11:473, ävensom instämt i de yrkanden, som framställts i
berörda motioner. Till stöd för dessa yrkanden har anförts bland annat, att
de svenska rederierna under det senaste världskriget förlorat en mycket stor
del av sin förkrigsflotta. De mindre och medelstora rederierna, särskilt tramprederierna,
hade i regel ej kunnat skaffa sig ersättning för det under kriget förlorade
tonnaget. Den kraftigaste minskningen av ångfartygen hänförde sig till
fartygsgrupperna 1 000—5 000 bruttoton. Minskningen härav utgjorde nämligen
218 873 bruttoton, avseende 117 ångfartyg. Beträffande räntabiliteten för
de fartyg, som anskaffats under kriget, gällde, att för en trampångare örn ca
3 000 ton d. w. utgjorde nybyggnadskostnaden för närvarande minst 2,6 miljoner
kronor. Trampfartyg av denna storlek tjänade före kriget endast undantagsvis
över 75 000 kronor per år. En sådan förtjänst täckte icke ens normal
avskrivning på ett motsvarande fartyg, som byggts till nuvarande priser.
Vad beträffade frågan om risken för prisfall å tonnage kunde erinras om
att fartygsvärdena hade direkt samband med fraktsatsernas storlek. Det förelåge
nu en tydlig tendens till reduktion av fraktsatserna. En annan faktor,
vartill hänsyn måste tagas, vore, att i de fartyg, som byggts under de senaste
åren, inginge kristidsmaterial till ett värde av 10—15 % av anskaffningskostnaden.
Det vöre helt naturligt att de mindre rederierna icke ansåge sig kunna
taga risken att beställa fartyg till nuvarande höga priser. Vad anginge frågan
örn rätt till restitution av tidigare påförd krigskonjunkturskatt borde även
hänsyn tagas till att bestämmelserna varit synnerligen invecklade och svårtillämpliga
samt att till följd därav särskilt de mindre företagen ofta haft
svårt att rätt fatta innebörden. Det skulle därför te sig obilligt, om de skattskyldiga
skulle drabbas av förlust i följd därav, att de tidigare icke påyrkat
provisorisk påföring.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
19
Sveriges varvsindustriförening har framhållit vissa kompletterande synpunkter
till de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt de likalydande
motionerna 1:309 och 11:471, såvitt angår specialbestämmelsen i 4 § punkt
4 e), ävensom för sin del instämt i de synpunkter och yrkanden, som framlagts
i berörda motioner. Föreningen har därvid bland annat anfört, att det
omöjligt kunde överensstämma med klok ekonomisk politik, att de svenska
varven på grund av en taxeringsteknisk konstruktion, beträffande vilken delade
meningar rådde även bland experter, skulle drabbas av en så hård beskattning,
att de bleve sämre rustade att möta framtiden än andra industriföretag.
Den svenska varvsindustrien vore helt och hållet av internationell karaktär
utan något slag av skydd i form av tullar eller annat. Varven måste
under uppgångsperioder beredas tillfälle att under lågperioderna hålla den
betydande specialutbildade arbetarstammen sysselsatt. Denna arbetarstam
måste till varje pris bibehållas, örn varven skulle kunna stå sig i den internationella
konkurensen. De större svenska varven vore till övervägande del i
allmänhet sysselsatta för utländska rederiers räkning. Å dessa kontrakt, vilka
för närvarande uppginge till ca 600 miljoner kronor, förelåge stora förlustrisker,
särskilt som varven mycket kraftigt engagerat sig, då det gällt finansieringen
av dessa fartyg.
Aktiebolaget Volvo har hemställt, att bevillningsutskottet måtte uttala, att
bolaget hade rätt inräkna sina kontraherade tillgångar 1938 i normallagret.
Såsom motivering härför har åberopats Volvos särställning inom svensk industri
med avseende å bolagets speciella arbetssätt. Volvo tillverkade icke delarna
till sina vagnar vid egna verkstäder utan hos andra industrier och
finge därför ett relativt litet lager men desto större volym på kontraherade
tillgångar. År 1938 vore bolagets kontrakt ej bokförda på lagerkontot. Den
rätt, som propositionen gåve att bibehålla förkrigsreserven för kontraherade
tillgångar, hjälpte sålunda ej bolaget. Vidare betydde kapacitetsökningen hos
Volvo framför allt en ökning av i första hand kontraherade tillgångar och i
andra hand lagret. Propositionen innebure, att Volvo realiter bleve föremål
för en orättvis beskattning i två avseenden, nämligen dels genom att normallagret
bleve för lågt beräknat och dels genom att avdrag för naturlig utveckling
icke kunde göras i den utsträckning som andra industrier hade rätt till.
Som en kompensation härför begärde Volvo att få inräkna alla kontrakt 1938
i normallagret.
Utskottets yttrande.
I propositionen föreslås i överensstämmelse med vad som bebådats vid behandlingen
av förslaget örn krigskonjunkturskatt för år 1945 och förslaget
lill förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av varulager
i samband med krigskonjunkturskattens avveckling alt krigskonjunk
turskatten skall avvecklas per den 31 december 1945. I enlighet med tidigare
uttalanden bar avvecklingsförfarandet föreslagits skola sammankopplas
med en taxering lill krigskonjunkturskatt för år 1946. Å lid före den
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
1 januari 1946 belöpande merinkomster skola alltså vara underkastade dyJik
skatt. Merinkomster av skogsbruk, vilka uppkommit efter utgången av
år 1944, skola emellertid i enlighet med tidigare utfästelser icke beskattas till
krigskonjunkturskatt och av skäl som anförts i propositionen skola jämväl
merinkomster av jordbruk uppkomna efter nämnda tidpunkt vara fritagna
från dylik beskattning.
Bevillningsutskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat, att krigskonjunkturskatten
borde avvecklas så snart tillfälle därtill gåves och att i varje
fall merinkomster hänförliga till tid efter 1945 års utgång icke borde beskattas
till krigskonjunkturskatt. Utskottet har således för sin del icke något att erinra
mot att avvecklingen sker i samband med en taxering till krigskonjunkturskatt
för år 1946 och har ej heller något att anföra gentemot förslaget
att merinkomster av skogsbruk och jordbruk, som uppkommit efter utgången
av år 1944, skola undantagas från krigskonjunklurbeskattning.
Eftersom avräkningsförfarandet skall ske per den 31 december 1945, skola
givetvis allenast merinkomster uppkomna före årsskiftet 1945/46 vara underkastade
beskattning till krigskonjunkturskatt. I konsekvens härmed tages
ej heller i princip hänsyn till utgifter eller förluster, som uppkommit efter
utgången av år 1945. Utskottet har icke något att erinra mot denna principiella
uppläggning.
En annan ledande princip för de föreslagna bestämmelserna örn avräkningsförfarandet
är, att de reserver, vilka bildats under kriget genom att beskattningsreglerna
tillåtit nedskrivning av inträffade lagerökmngar till förkrigspris
och nedskrivningar å kontrakterade men icke levererade tillgångar,
som örn de varit inneliggande lager, skola framtagas genom att ökningen vid
avräkningstillfället icke får nedskrivas till lägre värde än det s. k. efterkrigspriset.
Utskottet finner för sin del denna princip, som 1944 års allmänna
skattekommitté förordat, svara mot syftet att beskatta under kriget
bildade dolda reserver.
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen berörda
frågorna, i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden från
utskottets sida.
I propositionen har föreslagits, att efterkrigsprisnivån skall bestämmas
till 140 procent av förkrigsprisnivån. Departementschefen har för sin del uttalat,
att vid bestämmande av efterkrigsprisnivån man borde anknyta det
normerande indextalet till en prognos av det prisläge, som kunde väntas inträda
när efter avspärrningens upphävande samt frakt- och försäkringskostnadernas
nedgång den rådande extraordinära knappheten på råvaror blivit
hävd och importpriserna sjunkit. Med denna utgångspunkt finner departementschefen,
att den allmänna prisnivån för närvarande kunde grovt sett
sägas ligga cirka 50 procent över förkrigsnivån. Med hänsyn till de olika förhållanden,
vilka vöre ägnade att väsentligt reducera möjligheterna till mera
allmänna prisreduktioner under de närmaste efterkrigsåren, kunde man enligt
departementschefens förmenande knappast motivera att efterkrigspris
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
21
nivån sattes lägre än 40 procent över förkrigsnivån. I de likalydande motionerna
1:306 och 11:470 hava framförts betänkligheter mot att efterkrigsprisnivån
beräknas till 140 procent av förkrigsprisnivån. Motionärerna framhålla
sålunda, att om den föreslagna prisnivån lades till grund för avräkningsförfarandet
skulle konsekvensen bliva att fiktiva vinster, beräknade på
grundval av för hög lagervärdering eller otillräckliga överprisavdrag, kunde
drabbas av beskattningen. Härjämte uppkomme emellertid andra olyckliga
följdverkningar, i första hand en ogynnsam inverkan på sunda bokföringsprinciper.
Vidare skulle det starkt ökade arbete för beskattningsmyndighetema,
som en för hög prisnivå automatiskt skulle medföra, innebära ytterligare
risker för taxeringsorganisationens effektivitet. Slutligen kunde också
en hög prisnivå såsom grund för efterkrigspriset komma att direkt motverka
statsmakternas penningpolitiska strävanden, i det att den skulle giva ytterligare
näring åt farhågorna för en fortsatt försämring av penningvärdet.
På grund av den riktning utvecklingen efter vapenstilleståndet tagit, finner
utskottet i likhet med departementschefen alt utsikterna för ett prisfall
inom den närmaste framtiden äro ringa. Med hänsyn härtill ävensom
till den nuvarande prisnivåns höjd synes det utskottet icke befogat att sätta
det procenttal, till vilket efterkrigspriset skall beräknas, under 140 procent
av förkrigspriset.
Enligt propositionen skola lagertillgångar, vilka i förkrigsvärde motsvara
förkrigslagret, i likhet med vad tidigare gällt få värderas till förkrigsbokföringspris.
Däremot får lagerökning sedan 1938 års utgång respektive krigsutbrottet
icke nedskrivas till lägre värde än 140 procent av förkrigsvärdet.
Om emellertid skattskyldig visar, att anskaffningskostnaden vid bokslutstillfället
icke stigit till 140 procent av förkrigsvärdet eller före taxeringens avslutande
nedgått under efterkrigspriset, får lagerökning värderas till detta
lägre pris. I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 yrkas en uppmjukning
av de föreslagna reglerna örn lagervärdering i så måtto att lagerökning,
som betingas av att ett företag utvidgats under kriget, skulle få nedskrivas
till förkrigspris. Motionärerna framhålla, alt såväl under kriget nystartade
företag som äldre företag, vilka utvidgat sin kapacitet under kriget,
utan tvivel skulle, även om kriget icke utbrutit, hava företagit viss nedskrivning
av det nyförvärvade lager, som varit erforderligt för rörelsens normala
bedrivande. Än större behov av sådan nedskrivning förelåge under onormala
tider med labilt prisläge. Eftersom varje rörelse, den må avse produktion eller
handel, för sitt fortsatta bestånd krävde att viss av rörelsens omfattning betingad
varukvantitet städse liölles i lager, skulle en underlåtenhet att verkställa
nedskrivning till någorlunda betryggande värden av en dylik varukvantitet,
ehuru vinstresultatet medgivit detta, icke vara affärsmässigt försvarbar.
Krigskonjunkturbeskattningen komme emellertid att omöjliggöra en
sådan nedskrivning, därest den av motionärerna föreslagna undantagsbestämmelsen
för här avsedda fall icke godtoges, och de företag, denna be
-
Utskottet.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Utskottet.
stämmelse avsåge att skydda, skulle utan tvivel komma i väsentligt sämre
läge än om kriget icke utbrutit. Ett nystartat företags förkrigslager vore ju
lika med 0. Hur skulle en rörelse kunna upprätthållas, om det kapital som
erfordrades för bibehållande av lagertillgångar, oundgängligen nödvändiga
för fortsatt drift, genom krigskonjunkturbeskattningen till avsevärd del konfiskerades.
Det av departementschefen åsyftade avdraget för normal utveckling,
som merendels beräknades enligt schablonmässiga regler, utgjorde intet
tillförlitligt skydd för en dylik konfiskation. De belopp, som enligt berörda
regler i allmänhet medgåves, lämnade intet utrymme för vad som erfordrades
för verkställande av dessa nödvändiga lagernedskrivningar. En uppmjukning
av bestämmelserna rörande lagervärdering vore sålunda påkallad
för förhindrande av att nystartade företag och företag med ökad kapacitet
skulle komma i väsentligt sämre ställning än andra företag och jämväl i väsentligt
sämre läge än om kriget icke utbrutit.
Gentemot vad motionärerna anfört torde kunna invändas, att ökningen av
normallagret har anskaffats till priser, som i regel ligga betydligt högre än
såväl förkrigs- som efterkrigspriser, och det torde därför vara tillräckligt,
att denna ökning får nedskrivas till efterkrigspris. Det torde dessutom
icke vara tillfredsställande, om krigskoniunkturbetonade merinkomster få
användas för nedskrivning av lagerökningar. På grund av dessa skäl och
den omständigheten att det av motionärerna föreslagna avsteget från huvudprincipen
synes strida mot krigskonjunkturbeskattningens principiella grunder
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det nu berörda yrkandet i motionerna
1:306 och 11:470.
Av föredragande departementschefen har även berörts frågan om värdering
av surrogat- och er sättning sv ar or och därvid såsom en allmän regel angivits,
att den tekniska försämring en vara kunde hava undergått under kriget icke
i och för sig motiverade en lägre värdesättning, utan att utslagsgivande borde
vara om tillgången på motsvarande vara av fullgod kvalitet vore eller kunde
förväntas bliva sådan att risk för prisfall å den vid bokslutstillfället befintliga
ersättningsvaran förelåge. Såsom förhållandena utvecklat sig har departementschefen
nämligen ansett sig kunna antaga, att en väsentlig del av de
surrogat- och ersättningsvaror, som funnes i lager vid bokslutstillfället, försålts
eller komme att försäljas utan förlust till priser överstigande dem, som
före kriget gällde för motsvarande varor av fullgod kvalitet. Detta gällde
givetvis i första hand sådan vara, vars kvalitet endast i mindre grad avveke
från motsvarande varas förkrigskvalitet. Någon anledning att värdera dylik
ersättningsvara till lägre pris än fullgod vara syntes därför i regel saknas.
Beträffande sådana varor, som undergått mera betydande kvalitetsförsämringar
under kriget, torde däremot föreligga en viss risk för prisfall, och
borde därför förkrigsvärdet å sådan vara bestämmas till viss procent av motsvarande
fullgoda varas förkrigsvärde. Vidare funnes ett antal varor av ren
surrogatkaraktär, vilka redan nu hade intet eller endast obetydligt värde. Be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
23
träffande företagens lager av ersättningsbränsle har departementschefen framhållit,
att omständigheter förelåge, som motiverade en värdesättning enligt
speciella grunder. Därvid har departemenischefen funnit det lämpligt att vid
lagerberäkningen i första hand skulle jämföras antalet värmeenheter hos
förkrigslagret respektive lagret vid bokslutstillfället. En lagerökning borde
med andra ord anses föreligga endast i den mån värmevärdet å bränslelagret
vid avräkningstillfället vore större än värdet å motsvarande lager vid sista
förkrigsinkomstårets utgång. Med hänsyn till de skiftande förhållanden, som
förelåge med avseende å surrogat- och ersättningsvaror, har departementschefen
icke ansett det lämpligt att frågan örn värdesättningen av dylika varor
löstes genom särskilda författningsföreskrifter, utan att det torde få ankomma
på den centrala krigskonjunkturskattenämnden att i den mån så
kunde ske lämna anvisningar om värdesättningen i enlighet med de riktlinjer
departementschefen angivit. Prövningsnämnd borde vara oförhindrad att
frångå dylika anvisningar, i den mån anledning därtill i visst fall kunde anses
föreligga.
I de likalydande motionerna 1:308 och 11:472 har beträffande värdering
av surrogat- och ersättningsvaror framhåilits, att även om den vid bokslutstillfället
befintliga ersäUllingsvaran kunde antagas bliva försåld utan förlust
kunde likväl en förlustrisk föreligga. Ett företag kunde nämligen under månaderna
efter bokslutet bliva nödsakat att återanskaffa en ersättnings vara
av analog kvalitet, vilken måhända icke kunde senare försäljas utan betydande
förlust. Det hade därför synts motionärerna vara angeläget, att den
centrala krigskonjunkturskattenämnden vid utfärdande av anvisningar om
värdesättningen av ersättningsvaror heaktade della förhållande och att prövningsnämndema
i förekommande fall toge all den hänsyn därtill, som vid
tidpunkten för prövningen förefölle motiverat.
Utskottet kan icke dela de i motionerna framförda synpunkterna, enär såväl
principiella som pi’aktiska skäl tala mot tanken att vid värderingen hänsyn
skulle tagas till andra än hos företaget vid bokslutstillfället befintliga tillgångar.
Utskottet instämmer sålunda i föredragande departementschefens uttalande
om principerna för värdesättning av surrogat- och ersättningsvaror.
Utskottet finner nämligen de riktlinjer, som i detta uttalande uppdragits för
värderingen, i allmänhet innebära garanti för att erforderlig försiktighet och
hänsyn till föreliggande förlustrisk konnner alt iakttagas vid värdesättningen.
Emellertid anser utskottet att vid värderingen av lager av bränsle hänsyn
bör tagas — förutom till av föredragande departementschefen angivna förhållanden
— även till andra speciella omständigheter som t. ex. att ett företags
lager av bränsle före kriget utgjordes av kol beräknat för ett kvartals
förbrukning under det att samma företag nu på grund av förhållandena på
bränslemarknaden tvingas att ligga med ett lager av ved beräknat för ett års
förbrukning. Örn på grund av statliga föreskrifter och lokala förhållanden å
dylikt lager kan befaras förlust, synes en större nedskrivningsrätt böra få
åtnjutas å den del av bränslelagret, som motsvarar lagerökning.
Utskottet.
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Utskottet.
Beträffande värdering av kontralierade tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning i rörelse föreslås i propositionen bestämmelser, som avvika
trän dem, som gällt enligt tidigare förordningar örn krigskonjunkturskatt.
Nedskrivning å dylika tillgångar föreslås nämligen skola begränsas till dels
sådana fall då lagret vid beskattningsårets utgång understiger förkrigslagret
och bindande avtal träffats om inköp för ersättande av den avgångna lagerkvantiteten
dels ock sådana fall då skattskyldig visar, att prisfall inträffat
å balansdagen å varor av samma slag, som de kontraherade, eller gör sannolikt
att risk för sådant prisfall föreligger framdeles.
I en till utskottet inkommen skrivelse har direktören A. Gabrielsson för
aktiebolaget Volvos räkning hemställt, att riksdagen måtte besluta om sådan
ändring i de föreslagna bestämmelserna om värdering av tillgångar avsedda
för omsättning eller förbrukning i rörelse, att aktiebolaget Volvo måtte erhålla
rätt att inräkna vid sista förkrigsinkomstårets utgång befintliga kontraherade
tillgångar i förkrigslagret.
Till stöd för detta yrkande har i skrivelsen i huvudsak anförts, att aktiebolaget
Volvo endast i viss utsträckning tillverkade delarna till sina automobiler
vid egna verkstäder. Dessa delar tillverkades nämligen till större delen
hos andra svenska industrier, varför bolaget hade ett i jämförelse med andra
svenska företag relativt litet lager men desto större volym kontraherade tillgångar.
Sålunda var lagret år 1938 9,3 miljoner kronor och kontraherad varumängd
10,7 miljoner kronor samt år 1945 12,1 miljoner respektive 44,5 miljoner
kronor. På grund av berörda omständigheter komme aktiebolaget Volvo
icke i åtnjutande av samma nedskrivningsmöjligheter som andra företag av
liknande storleksordning, som bedreve hela sin tillverkning i egen regi. Såsom
ytterligare skäl för att aktiebolaget Volvo borde medgivas den begärda
nedskrivningsmöjligheten anfördes, att bolaget icke behövde utvidga sin produktionsapparat
i proportion till sin kapacitetsökning, vilket medförde att
bolaget icke kunde komma i åtnjutande av avdrag för naturlig utveckling
i samma utsträckning som andra industrier.
Det ligger i sakens natur, att de föreslagna värderingsreglerna kunna leda
till mer eller mindre gynnsamt resultat för olika företag. Ehuru utskottet
är väl medvetet härom, anser utskottet det icke vara möjligt att konstruera
regler för värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse efter metod, som kan i detalj ansluta sig till vart och ett av de skiftande
fall, som kunna förekomma. Mot den av direktör Gabrielsson yrkade
nedskrivningsrätten å kontraherade men icke levererade tillgångar av nyssnämnt
slag tala enligt utskottets mening även starka sakliga skäl. Sålunda kan
ju icke undvikas, att de varor som avses i de kontrakt å vilka aktiebolaget
Volvo önskar grunda nedskrivningsrätt utgöra avskrivningsunderlag hos underleverantörerna.
Samma varukvantitet skulle sålunda kunna komma att
samtidigt nedskrivas två gånger, örn den föreslagna bestämmelsen infördes.
Däremot anser sig utskottet böra understryka, att den omständigheten att
aktiebolaget Volvo icke ökat sina anläggningstillgångar i proportion till den
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
25
på grund av kontrakt hos underleverantörer ökade tillverkningskapaciteten
icke bör betaga bolaget möjlighet att komma i åtnjutande av avdrag för naturlig
utveckling i samma mån som örn företaget självt tillverkat samtliga de
för verksamheten erforderliga varorna.
I punkt 4 g) av anvisningarna till 4 § har införts en bestämmelse innebärande
att värdet å lager av tillgångar för omsättning eller förbrukning i rörelse
samt å kontrakt å dylika tillgångar vid taxeringen till krigskonjunkturskatt
icke får sättas lägre än bokförda värdet vid beskattningsårets utgång.
I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 har yrkats att denna bestämmelse
måtte utgå. I motionerna har anförts att med en tillämpning av den
ifrågavarande bestämmelsen bleve företagens behov eller önskan att i bokslutet
redovisa ett visst lagervärde i hög grad influerande på krigskonjunkturskattens
storlek, även örn redovisningen av lagervärdet inte stöde i något
samband med krigskonjunktur.
Utskottet finner för sin del att, om en uppkommen mervinst icke användes
för en enligt de för taxering till krigskonjunkturskatt gällande bestämmelserna
tillåten konsolidering, densamma icke bör vara fritagen från dylik
beskattning. Vidare synes i de flesta fall en önskan att redovisa ett visst
lagervärde överstigande det, som enligt föreslagna bestämmelser kan godkännas
vid taxering till krigskonjunkturskatt, sammanhänga med en strävan
att komma i ett gynnsammare läge vid övergången till det nya uppbördsförfarandet.
Det är önskvärt, att dylika manipulationer i görligaste mån förhindras
och den föreslagna bestämmelsen synes enligt utskottets mening vara
ägnad att bidraga härtill. Bestämmelsen torde slutligen även vara av betydelse
ur den synpunkten att den hindrar uppkomsten av sådana svårbedömliga
tvister, som skulle kunna uppkomma, om det vore tillåtet att redovisa
olika värden vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och
taxeringen till krigskonjunkturskatt.
I propositionen har föreslagits att i det fall tillgångar för stadigvarande
bruk under kriget undergått värdeminskning på grund av att nödvändiga reparationer
måst eftersättas, avdrag skulle medgivas med belopp, vartill
värdeminskningen enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Örn den skattskyldige
icke kan prestera dylik utredning, skall avdrag medgivas efter viss
schablon, som bygger på de under kriget verkställda reparationerna i förhållande
till reparationerna under förkrigsinkomståren. I det första fallet
skall iakttagas att, örn skattskyldig vid taxering till krigskonjunkturskatt åren
1940—1945 på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet
erhållit högre värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits,
avdraget för beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.
I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 bär hl. a. framhållits, alt örn
fartyg till följd av intensivare drift under kriget undergått förblivande värdeminskning
samt extra värdeminskningsavdrag beviljats härför vid tidigare
Utskottet.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Utskottet.
taxeringar, det ej vore rimligt att tillägga dessa avdrag. Vid slutavräkningen
medgåves nämligen endast avdrag för kostnaderna för sådana eftersatta reparationer,
som avsage normalt underhåll och ej grund förbättring å fartygen.
Om det extra värdeminskningsavdraget utgjort ersättning för eftersatta
reparationer, vore det däremot riktigt att såsom föreslagits i propositionen
minska det avdrag, som vid inkomstuppskattningen medgåves för dylika
reparationer, med tidigare beviljade extra värdeminskningsavdrag. Detsamma
borde även gälla för det fall, att det extra värdeminskningsavdraget
innefattade ersättning för såväl förblivande värdeminskning som eftersatta
reparationer, avseende normalt underhåll, samt avdraget vid inkomstuppskattningen
avsåge kostnader av båda dessa slag. Motionärerna hemställde,
att de ifrågavarande bestämmelserna måtte ändras i enlighet med vad motionärerna
sålunda anfört.
I det fall, som berörts i motionerna, grundas avdragsrätten på den skattskyldiges
utredning om hela den verkliga värdeminskning tillgångarna kunna
hava undergått på grund av eftersatta reparationer. Under sådana förhållanden
synes det utskottet uppenbart, att oavsett örn värdeminskningen är
av bestående natur eller icke, de extra värdeminskningsavdrag, som erhållits
vid tidigare taxeringar, skola frånräknas vid avdragets beräkning.
Till övriga frågor som beröra avdrag för värdeminskning på grund av
eftersatta reparationer, återkommer utskottet i det följande i samband med
behandlingen av de föreslagna reglerna örn taxeringsförfarandet.
Beträffande utjämning savdraget har föredragande departementschefen uttalat,
att en höjning av avdraget i samband med krigskonjunkturskattens avveckling
icke vore motiverad. Utjämningsavdraget vöre nämligen i huvudsak
att uppfatta såsom ett komplement till jämförelseinkomsten, avsett att dels
kompensera för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet sedan
krigsutbrottet, som varit möjlig om icke krigsförhållandena förelegat men
vars sannolikhet icke kan direkt påvisas, dels ock att bidraga till en utjämning
mellan sådana skattskyldiga, som av olika anledningar hava särskilt låg
jämförelseinkomst, och dem, vilka tack vare en gynnsam förkrigskonjunktur
kommit upp i en mycket hög sådan.
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna
I: 308 och II: 472 har yrkats, att utjämningsavdraget måtte bestämmas
till 40 procent. Motionäiema hava i huvudsak anfört följande. I krigskonjunkturskattens
karaktär ligger, alldeles oavsett alla uttalanden vid dess
tillkomst, att den är försvarbar endast i den mån den drabbar sådan ökning
i den reala vinsten, som kan anses hava uppkommit på grund av krigsförhållandena,
alltså endast sådan ökning, som framkommer vid en jämförelse
i samma penningvärde. I den promemoria, över vilken myndigheter
och näringsorganisationer hade att yttra sig och som låg till grund för skattens
införande, poängterades denna grundförutsättning för beskattningen
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
27
mycket starkt. Såväl departementschefen som riksdagen bekräftade sedermera
uttryckligen, att de skattskyldiga hade att bedöma beskattningen från
denna utgångspunkt och att de kunde räkna med att en mera väsentlig försämring
av penningvärdet skulle komma att kompenseras. När utjämningsavdraget
sedermera första gången infördes, skedde visserligen så till vida
en avvikelse från grundprincipen, att jämförelsen mellan förkrigsinkomsten
och beskattningsårets inkomst icke fullt ut baserades på samma penningvärde.
Men den av skatteberedningcn anförda och till grund för propositionen
liggande motiveringen för denna avvikelse fasthölls dock alltjämt vid utgångspunkten,
ehuru vissa då föreliggande skäl ansågos motivera en viss
modifikation. Motivet var tvåfaldigt. I den mån mervinst användes till nyinvesteringar,
alltså i fonn av lagerökning eller ökade anläggningstillgångar,
tilläts en nedskrivning av dessa till förkrigspris. Och i den mån mervinsten
sparades, utgick man från att medlen skulle kulma framdeles investeras
eller konsumeras på basis av en efterkrigsprisnivå, som ungefärligen motsvarade
förkrigstidens. Den skattskyldige ansågs på dessa vägar få den utlovade
kompensationen. I nuvarande läge leder denna motivering uppenbarligen
direkt till att avdraget ber fastställas till samma nivå, som gäller för det
antagna efterkrigspriset. Medel, som använts till nyinvesteringar i lager eller
anläggningstillgångar, få enligt propositionen icke nedskrivas lägre än till
efterkrigspriset. Och i fråga om medel som sparats är genom antagandet,
att efterkrigspriset icke kommer att sjunka under 140 % av förkrigsnivån,
fastslaget, att dessa sparade medel icke, vare sig de komma att användas för
investering eller konsumtion, ha en större köpkraft än som motsvarar efterkrigspriset.
Departementschefen framförde vid utjämningsavdragets införande
en delvis annan motivering än skaf teberedningen, en motivering, som
innebar, att hänsyn till prisstegringen vid krigskonjunkturbeskattningen vore
motiverad endast i samma mån som inkomsterna inom icke krigskonjunkturbeskattade
områden stigit. Även örn denna motivering, på sätt förut framhållits,
står i direkt strid både med beskattningens grundförutsättning att
icke beskatta fiktiva vinster och med departementschefens och riksdagens
tidigare direkta utfästelser, leder dock även denna motivering, tillämpad på
nuvarande förhållanden, till ungefär samma resultat som nyss sagts. De
stora inkomsttagargruppema i samhället ha nämligen numera i stort sett
nått en kompensation för prisstegringen, som uppgår till 40 °/o, alltså ungefär
samma kompensation, som en tillämpning av det antagna efterkrigspriset
på utjämningsavdraget skulle leda till.
Bevillningsutskottet har vid tidigare tillfällen, då fråga örn höjning av utjämningsavdraget
varit föremål för diskussion, såsom sin uppfattning uttalat
att anledning att höja utjämningsavdraget icke förelegat. Utskottet finner desto
mindre skäl föreligga att nu frångå denna uppfattning som det kan befaras,
att en höjning av utjämningsavdraget i samband med slutavräkningen komme
att medföra, att en skattskyldig, som successivt framtagit sina morvinster
till beskattning, skulle komma i sämre läge än den, som uppskjutit beskatt
-
U tekottet.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
ningen av sina mervinster till slutavräkningen. Då utjämningsavdraget dessutom
såsom föredragande departementschefen framhållit icke är avsett att
utgöra en kompensation för penningvärdets fall utan fastmer är att anse
såsom ett komplement till jämförelseinkomsten, finner sig utskottet icke
kunna tillstyrka bifall till det i motionerna framställda yrkandet i ifrågavarande
hänseende.
Beträffande skatteskalan har föredragande departementschefen framhållit,
att det torde vara med krigskonjunkturskattens konstruktion häst överensstämmande,
att den tidigare gällande skalan tillämpades jämväl vid slutavräkningen.
Departementschefen har ej heller ur rättvisesynpunkt ansett det
tillfredsställande örn sådana skattskyldiga, som begagnat sig av möjligheten
att uppskjuta beskattningen, skulle särskilt gynnas genom en i samband med
slutavräkningen vidtagen skattesänkning. Beträffande skatteberäkningen har
departementschefen ansett, att anledning torde saknas att vid krigskonjunkturskattens
beräkning taga hänsyn till annan ordinarie statsskatt än den del
av inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten,
som komme att erläggas på grund av 1946 års taxering. Vidare har
departementschefen ansett, alt vid skatteberäkningen hänsyn ej skulle tagas
till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskilda skatt å förmögenhet,
som vissa skattskyldiga jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (SFS 896) kunde komma att påföras.
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna
1:308 och 11:472 bär yrkats att progressionen måtte uteslutas och
att skatten skulle utgå med en fix procentsats av 50. I sistnämnda motioner
har i andra hand yrkats, att örn progressionen bibehölles den högsta procentsatsen
borde bestämmas till 60. I de likalydande motionerna I: 298 och
11:460 samt i de likalydande motionerna 1:306 och 11:470 bär yrkats, att
vid skatteberäkningen hänsyn skulle tagas till de ordinarie skatter till staten,
som skulle hava utgått, örn icke den nya uppbördsförordningen införts. Slutligen
har i de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 yrkats, att skatt, som
på grund av nyssnämnda övergångsbestämmelser till uppbördsförordningen
kunde komma att erläggas icke skulle debiteras å belopp motsvarande krigskonjunkturskattens
grundbelopp.
I motionerna har i huvudsak anförts, att motionärerna icke finna det rimligt
att skattskyldiga, som begagnat sig av möjligheterna till uppskov med
beskattningen, skola, då krigskonjunkturskatt uttages på en gång i stället
för fördelad på ett antal år, drabbas av en så skärpt beskattning, som komme
att bliva förhållandet, örn del i propositionen framlagda förslaget godkändes.
Beträffande skatteberäkningen framhålla motionärerna, att om vid
krigskonjunkturskattens uträkning hänsyn lages till allenast erlagda statsskatter,
skulle detta innebära att skattskyldiga, som erlade krigskonjunkturskatt,
på en omväg berövades förmånen av den skattebefrielse som jämlikt
övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen komme
övriga skattskyldiga till del.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
29
Vad angår skatteskalan kan utskottet av skäl som föredragande departementschefen
framfört i propositionen icke ansluta sig till de i motionerna
framställda yrkandena. Motionärerna hava vidare gjort gällande, att den i
propositionen föreslagna beräkningen av krigskonjunkturskatt skulle medföra,
att de skattskyldiga, som erlägga krigskonjunkturskatt, skulle berövas
den förmån av skattebefrielse, varom förmäles i övergångsbestämmelserna
till den nya uppbördsföroixlningen. Utskottet kan för sin del icke dela
denna uppfattning. Grunden till att vid krigskonjunkturskattens beräkning
avdrag från grundbeloppet medgives för de ordinarie statsskatterna är, att
det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall vara underkastat
ytterligare skatt till staten. Enligt utskottets mening torde det därför
vara uppenbart, att allenast erlagda skatter till staten böra komma i
fråga såsom avdrag vid krigskonjunkturskattens beräkning. Utskottet kan
därför icke ansluta sig till det i motionerna framställda yrkandet, att vid
krigskonjunkturskattens beräkning avdrag skall medgivas för skatter, som
icke komma att utgå. Såsom en logisk konsekvens av vad nu sagts torde
emellertid följa, att krigskonjunkturskattens grundbelopp, som ingår i inkomstökning,
å vilken skatt jämlikt övergångsbestämmelserna till den nya
uppbördsförordningen skall uttagas, icke skall beskattas till både krigskonjunkturskatt
och ordinarie skatt till staten. Eftersom taxeringen till krigskonjunkturskatt
i regel skall vara avslutad senast den 30 juni 1947 och skatt
jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen är avsedd att
påföras av prövningsnämnd i samband med 1947 års inkomsttaxering, torde
det icke bliva möjligt att vid krigskonjunkturskattens beräkning taga hänsyn
till den skatt, som skall utgå enligt nämnda övergångsbestämmelser.
Man skulle därför bliva nödsakad att restituera krigskonjunkturskatt i de
fall skattskyldig på grund av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna
påföres skatt. Lämpligare vore emellertid enligt utskottets
mening örn skatt enligt övergångsbestämmelserna icke uttoges å inkomstökning
motsvarande krigskonjunkturskattens grundbelopp. Utskottet
anser därför, att en bestämmelse av denna innebörd bör intagas i övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen. I de fall åter skattskyldig enligt
beslut av den centrala krigskonjunkturskattenämnden erhållit uppskov med
taxeringen till krigskonjunkturskatt torde vid krigskonjunkturskattens beräkning
hänsyn kunna tagas till skatt, som kan hava påförts på grund av
övergångsbestämmelserna, och beräkningen kan sålunda ske enligt vanliga
regler.
Beträffande restitutionsförfarandet i samband med slutavråkningen har i
propositionen föreslagits att restitution av krigskonjunkturskatt skall kunna
medgivas endast i fall provisorisk påföring av sådan skatt ägt runi. Ilar
skatt påförts provisoriskt för anskaffning av ersättningslager, för framtida
prisfall eller för kostnadsutjämning, skall restitution ske, örn den omständighet
å vilken den provisoriska påföringen grundats inträffat löre beskattningsårets
utgång. Provisoriskt påförd skatt för framtida värdeminskning,
för framtida anskaffning av ersättningstonnage och för framtida nyanskaff
-
Utskottet..
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
ning av fartyg skall enligt propositionen restitueras, om den omständighet
varå den provisoriska påföringen grundas inträffat före den 1 april 1947.
Däremot Ilar föredragande departementschefen ansett sig icke kunna föreslå
restitution i fall då provisorisk påföring icke ägt ruin. Departementschefen
har därvid bl. a. framhållit, att även om teoretiska skäl kunde anföras till
stöd för en dylik anordning det likväl icke varit avsett att restitution skulle
äga rum i andra fall, än då krigskonjunkturskatt påförts provisoriskt. De
skattskyldiga torde sålunda icke själva vid tidigare skattebetalningar hava
räknat med att de erlagda beloppen skulle restitueras. Därtill bomme att ett
restitutionsförfarande i fall då provisorisk påföring icke ägt rum skulle
ställa beskattningsmyndigheterna inför omfattande och svårbemästrade uppgifter.
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna
1:307 och 11:473 ävensom i de likalydande motionerna 1:308 och
II: 472 hava yrkanden framställts att restitution i anledning av inkomstminskning
borde medgivas jämväl av krigskonjunkturskatt, som icke blivit
provisoriskt påförd. I motionerna I: 306 och II: 470 samt i motionerna I: 307
och II: 473 har därjämte yrkats att all skatt, som påförts provisoriskt, borde
få restitueras då inkomstminskning förelåge, även om det villkor, som uppställts
för att restitution skulle kunna erhållas, icke uppfyllts. I motionerna
har i huvudsak anförts följande. Enligt motionärernas uppfattning strider
förslaget i propositionen mot huvudregeln i 1 §, att krigskonjunkturskatt
skall utgå för sådan inkomstökning, som uppkommit under tiden den 1 september
1939—den 31 december 1945 och som kan antagas hava berott på
förhållanden föranledda av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan
rådande eller därav föranledd krigskonjunktur. Endast den verkliga
nettomerinkomst, som uppkommit under hela sagda period och som föranletts
av nyssberörda förhållanden, bör drabbas av krigskonjunkturskatt.
Därest vid avräkningen ej tages hänsyn till såväl provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
som icke provisoriskt påförd skatt, kan detta medföra, att
vissa skattskyldiga drabbas av en hårdare beskattning än andra. Särskilt
måste befaras, att så blir fallet för de mindre och medelstora rörelseidkarna,
för vilka de invecklade och svårbegripliga bestämmelserna lagt hinder
i vägen för ett utnyttjande av författningens möjligheter. Såsom skäl för sin
ståndpunkt att ej medgiva restitution av icke provisoriskt påförd skatt har
departementschefen anfört, att restitutionsförfarandet i dylikt fall skulle
ställa beskattningsmyndigheterna inför omfattande och svårbemästrade uppgifter.
Då ett flertal länsstyrelser förordat kommitténs förslag i denna del,
kan man utgå ifrån att dessa myndigheter ansett svårigheterna i anledning
av kommitténs förslag icke vara större än att myndigheterna kunde gå i
land med denna uppgift. Restitution i anledning av inkomstminskning borde
sålunda enligt motionärernas mening medgivas jämväl av krigskonjunkturskatt,
som icke blivit provisoriskt påförd. Uppenbart vore, att en skattskyldig
icke borde komma i sämre läge av den anledningen, att viss del av skatten
blivit provisoriskt påförd för exempelvis framtida nedskrivning av er
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
31
sättningslager, men återanskaffning av lagret icke kunnat ske. Jämväl en
sådan omarbetning av bestämmelserna rörande restitution syntes således
böra vidtagas, att även restitution av all provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt
kunde ske i anledning av inkomstminskning.
Enligt utskottets förmenande torde det hava varit en i vida kretsar spridd utskottet.
uppfattning, att vid slutavräkningen möjlighet skulle givas till restitution av
krigskonjunkturskatt även i sådana fall då skatten icke påförts provisoriskt.
Utskottet anser för sin del jämväl, att starka materiella skäl tala för införande
av ett dylikt restitutionsförfarande. Visserligen finnes det anledning att
antaga, att ett sådant förfarande kommer att medföra ett icke oväsentligt
merarbete för taxeringsmyndigheterna. Då emellertid uträkningen av det
belopp, för vilket restitution skall erhållas, i princip torde böra ske efter enahanda
metod, som användes i de fall avdrag för inkomstminskning medgives,
synes det utskottet som om detta merarbete icke behövde bliva av sådan
betydenhet, att denna omständighet bör vara utslagsgivande. Utskottet anser
dock, att restitution bör göras beroende av framställning från skattskyldig.
Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka bifall till de i motionerna framförda
yrkandena örn rätt till restitution jämväl av skatt, som icke påförts
provisoriskt. Dessa yrkanden överensstämma också med det förslag i ämnet,
som framlagts av 1944 års allmänna skattekommitté, och utskottet förordar
för den skull att ifrågavarande restitutionsförfarande i princip anordnas i
enlighet med kommitténs förslag. Såsom kommittén framhållit avser slutavräkningen
i huvudsak att klarlägga i vad mån skattskyldig rörelseidkares
inkomster påverkats av krigskonjunkturen. Såsom en konsekvens härav
finner utskottet i likhet med kommittén att restitutionsförfarandet bör begränsas
till att avse endast denna grupp skattskyldiga. Genom den nu föreslagna
anordningen tillgodoses även det i vissa motioner framställda yrkandet
örn att restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skulle vid
inkomstminskning kunna äga rum oavsett det ändamål för vilket den provisoriska
påföringen skett.
Om skattskyldig inköper fartyg efter beskattningsårets utgång, föreligger
möjlighet för den skattskyldige att dels erhålla avdrag för överpris å fartyget
vid taxeringen, dels ock restitution av skatt. För alt förhindra att dylikt
dubbelavdrag medgives föreslår utskottet att restitution icke skall kunna
ske örn avdrag för överpris å fartyg tillgodonjutits vid taxeringen till krigskonjunkturskatt
för år 1946.
Slutligen måste på grund av den föreslagna utvidgningen av restitutionsförfarandet
enligt utskottets mening viss ändring göras beträffande reglerna
örn eftertaxering.
Beträffande taxeringsförfarandet föreslås i propositionen att för sådana
skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår den 31 december 1945 eller senare,
dock före den 1 mars 1946, taxeringen skall vara avslutad senast den 30 juni
1947.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Departementschefen har i anslutning härtill anfört att beträffande flertalet
skattskyldiga skulle vid avräkningen hänsyn icke lagas till förhållanden,
som inträffa efter den 31 december 1945, utom då fråga är örn prisfall
å den 31 december 1945 befintliga tillgångar. Eftersom den föreslagna
tidpunkten för taxeringens avslutande infölle ett och ett halvt år efter sistnämnda
dag, har departementschefen ansett tillräcklig hänsyn hava tagits
till möjligheten av prisfall å dylika tillgångar. Departementschefen har emellertid
även uttalat, att en viss tvekan kunde råda, huruvida den i propositionen
föreslagna tidsfristen för taxeringens avslutande den 30 juni 1947
vore till fyllest för de rederier, vilka under kriget förlorat fartyg utan att
hava kunnat anskaffa ersättning för desamma. Då förslaget innebure att
dessa skattskyldiga skulle kunna erhålla avdrag för överpris å sådana kontrakt
å fartygsköp, som slutits före den 1 april 1947, syntes emellertid enligt
departementschefens uppfattning tillräcklig anledning icke föreligga att beträffande
de ifrågavarande rederierna utsträcka tiden för avräkningens avslutande
längre än nyss sagts.
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 framhålles, att de svenska
rederierna under kriget förlorat en mycket stor del av sin förkrigsflotta. På
grund av den långa tid, varven krävde för leverans av nyheställda fartyg —
de svenska varven vore i regel sysselsatta med nybeställningar till år 1949
eller 1950 — kunde rederierna för närvarande ej erhålla nytt ersättningstonnage.
Den omständigheten, att anskaffningskostnaderna för nya fartyg avsevärt
stigit, hade medfört att vissa rederier, särskilt tramprederierna, vilka
ej haft tillgång till erforderliga medel, ej kunnat anskaffa ersättningstonnage.
Från utlandet eller svenska linjerederier saknade tramprederiema, i
motsats till vad tidigare varit brukligt, möjlighet att inköpa tonnage. Man
måste räkna med att priserna för nybyggnad av tramptonnage ett flertal år
bleve så höga, att detta gjorde det omöjligt för rederierna att inom den i propositionen
föreslagna tiden beställa nya fartyg. Enligt motionärernas mening
vöre det därför nödvändigt att rederierna medgåves rätt att begära uppskov
med slutavräkningen under en tid av ytterligare tre år från den 1 april 1947.
Den centrala krigskonjunkturskaltenämnden borde erhålla bemyndigande att
bevilja sådant uppskov.
I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 samt i de likalydande molionerna
1:308 och 11:472 ha framförts liknande synpunkter angående behovet
för tramprederier att erhålla möjlighet till uppskov med krigskonjunkturskattens
avveckling. I sistnämnda motioner har såsom ett ytterligare
skäl för att rederier borde beredas möjlighet att erhålla uppskov med taxeringsförfarandet
framhållits följande. Enligt punkt 4 k) första stycket av
anvisningarna till 4 § förutsattes att de eftersatta reparationerna utförts under
beskattningsåret. På grund av den stora anhopningen av arbete vid varven
hade ett flertal rederier ännu ej kunnat få reparationsarbetena utförda.
Vid detta förhållande och för att dessa skattskyldiga ej skulle försättas i ett
sämre läge än de, som redan lyckats få sina arbeten verkställda, borde möjlighet
beredas nämnda skattskyldiga att erhålla uppskov under viss tid med
slutavräkningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 33
Liknande synpunkter hava framförts i en av Sveriges redareförening ingiven
skrift.
Såsom i motionerna framhållits hava priserna å nytt tonnage hittills
varit så höga att särskilt mindre rederier ej torde kunna hava anskaffat ersättningstonnage.
Då någon prissänkning å nybeställt tonnage före den 1
april 1947 ej synes vara att förvänta samt för närvarande möjlighet att inköpa
äldre utländskt tonnage ej heller föreligger, har det synts utskottet angeläget
att ifrågavarande skattskyldiga beredas möjlighet att få avräkningsförfarandet
uppskjutet. Utskottet delar därför den uppfattningen att möjlighet
bör beredas rederierna att begära uppskov med taxeringen. Ett ytterligare
skäl för uppskov med krigskonjunkturskaltens avveckling för rederier
är de med hänsyn till varvens arbetsbelastning begränsade möjligheterna att
få under kriget eftersatta reparationer å fartyg utförda. Visserligen uppställes
icke — som i motionerna anförts — i propositionen såsom villkor för
avdragsrätt för värdeminskning på grund av under kriget eftersatta reparationer,
att reparationerna utförts under beskattningsåret, men det synes
för beräkningen av ifrågavarande värdeminskning i många fall vara nödvändigt,
att fartyg intages i docka. Detta torde på grund av förut angivna
skäl ofta icke kunna ske före den tidpunkt, då enligt propositionen taxeringen
skall vara avslutad.
I punkt 4 e) av anvisningarna till 4 § ha i propositionen föreslagits skola
införas speciella bestämmelser angående värdesättning av tillgångar i vissa
fall. Enligt berörda bestämmelser skulle nämligen de angående värdesättning
av lagertillgångar angivna reglerna icke äga tillämpning beträffande
kostnader, vilka nedlagts å av annan beställt fartyg eller å byggnad, som
uppföres på entreprenad. I sådana fall skulle fartyget eller byggnaden vid
inkomstuppskattningen icke få upptagas till lägre värde än som motsvarade
de verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets utgång nedlagts å fartyget
eller byggnaden. Detsamma skulle äga motsvarande tillämpning i de
fall skattskyldig bedreve verksamhet, som till väsentlig del bestode i tillverkning
på beställning av maskiner, transportmedel, krigsmateriel eller andra
verkstadsprodukter under förutsättning att den skattskyldige erhållit förskottsbetalning
i anledning av beställningen.
I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna
1:309 och 11:471 hava framställts yrkanden om att ifrågavarande
bestämmelser helt skulle utgå eller att i varje fall desamma måtte begränsas
till att gälla allenast varven och beträffande dessa skattskyldiga tillämpas
endast i fråga örn lagerökning i förhållande lill förkrigslagret.
I motionerna har i huvudsak anförts följande.
Den ifrågavarande särbestämmelsen bör, därest den skulle införas i författningen,
allenast bliva tillämplig å lagerökning sedan krigsutbrottet, så att
icke den för lagervärderingen grundläggande principen, alt en varukvantitet
motsvarande förkrigslagret alltid finge nedskrivas till 1938 års värden och
Bihang till riksdagens protokoll 10U6. 7 sami. Nr 37.
Utskottet.
3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
det för lagerhållningen erforderliga realkapitalet sålunda skyddades mot
konfiskatorisk beskattning, sattes ur kraft. Om nedskrivningen av förkrigslagerkvantiteten
begränsas till bibehållande av det belopp, vartill den dolda
förkrigsreserven uppginge, gick man med hänsyn till den inträffade penningvärdeförsämringen
så långt, att företaget icke ens finge behålla denna reserv
med oförminskat realvärde. Skulle bestämmelsen komma att gälla jämväl
lagertillgångar, som inginge i förkrigslageikvantiteten, skulle den tydligen
framstå såsom en uppenbar inadvertens i författningen. Detta torde
fullt klart framgå bland annat av det förhållandet, att i de fall, då den skatlskyldige
erhållit starkast tänkbara prisfallsskydd i det staten garanterat visst
försäljningspris, denne jämlikt punkt 4 b) fjärde stycket av anvisningarna
till 4 § likväl bibehålies vid rätten att nedskriva förkrigslagret till 1938 års
värden. Skulle detta icke medgivas, bleve ju den skattskyldige berövad det
för erforderlig lagerhållning behövliga kapitalet. Men varven och de övriga
beställningsindustrierna skulle ju lika mycket som andra företagare berövas
detta kapital, örn de i motsats till andra rörelseidkare icke skulle medgivas
nedskrivningsrätt till den del förkrigslagerkvantiteten omfattade produkter
under arbete. Det är för övrigt ingalunda säkert, att leverantören till en
specialtillverkad produkt genom beställningen undginge förluster i samband
med prisfall och konjunkturnedgång. Vad till en början anginge varvsindustrien
representerade varvens kunder, rederierna, väl den näringsgren, som
vore mest konjunkturkänslig. Efter förra världskriget folio fartygspriserna
som bekant utomordentligt starkt, i vissa fall till priser, som lågo under
25 °/o av dem, som gällt under kriget. Beträffande de risker, som varven
löpte med sina beställningar å fartyg, framhålles, att byggandet av ett fartyg
vore en mycket omfattande samt i och för sig riskfylld arbetsuppgift,
beträffande vilken det i allmänhet vore svårt att på förhand uppställa en
exakt beräkning. En teknisk felkalkyl torde icke inom någon annan industrigren
kunna medföra så stora bakslag som för varvsindustrien, där objekten
voro stora och relativt få. Man insåge lätt betydelsen av det sagda,
då kanske hela årsproduktionen vid ett varv endast uppginge till tre eller fyra
fartygsenheter. Ett bakslag å ett av dessa fartyg kunde erfarenhetsmässigt
helt eliminera vinsten å de övriga. Vidare framhålles, att den största delen
av varvens nuvarande fartygsorder vore placerad i Norge. För dessa beställningar
lämnade varven 50 % kredit, att amorteras under 5 år efter leveransen.
En del av förskottsbetalningen erlades ej heller i fri valuta utan
genom överföring av norska pundtillgodohavanden i England. Denna valuta
kunde varven icke använda för annat än inköp i huvudsak i England
av material för norska fartygsbeställningar och reparationer. Då varven sålunda
endast till en mindre del finansierade sina arbeten med förskott från
kunderna, vilade departementschefens särregel för varven på en felaktig förutsättning,
nämligen den att kostnader, som nedlagts å beställt fartyg, skulle
»i regel motsvaras av beställarens förskottsbetalningar». Så vore emellertid
icke förhållandet annat än i undantagsfall, vartill komme att förskotteringarna
måste ses mot bakgrunden av den betydande kreditgivningen.
Vad härefter angår den ifrågavarande undantagsbestämmelsens tillämpning
å byggnad, som uppföres på entreprenad, gällde liknande allmänna synpunk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
35
ter som ovan anförts angående varvsindustrien. Även beträffande sådana
skattskyldiga, vilkas verksamhet till väsentlig del bestode i tillverkning på beställning
av maskiner, transportmedel, krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter,
gällde, att leverantörens risk ingalunda försvunne därigenom att leveranskontrakt
uppgjorts och förskott erhållits. Särskilt inom industrier, som arbetade
på den utländska marknaden, uppstode icke sällan betydande förluster å
dylika beställningar. Att åberopa emottaget förskott såsom grund för tillämpning
av en skatteskärpande bestämmelse förefölle i och för sig föga rimligt. Huruvida
förskottssystemet tillämpades eller annan metod för verksamhetens finansiering
komme lill användning vore beroende av många skiftande omständigheter,
vilka kunde betecknas såsom rena tillfälligheter. Anledningen att
förskott uppburits torde sålunda ofta vara att söka däri, att om beställaren
vore statlig eller kommunal myndighet, denna önskade använda visst anslag
under det år, för vilket det beviljats, att företaget hellre uppgåve sina passivposter
såsom leverantörskulder än andra skulder och, måhända oftast, kunde
ingen annan anledning till förskottsbetalningen spåras, än att det allmänt
inom den ifrågavarande verksamhetsgrenen praktiserades att beställaren erlade
förskott.
De i motionerna framförda synpunkterna understrykas ytterligare i en av
Sveriges varvsindustriförening ingiven skrift.
Utskottet kan för sin del icke biträda de i motionerna framställda yrkandena.
Grunden för att bestämmelserna om rätt till nedskrivning å tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse i förordningarna örn krigskonjunkturskatt
lia utformats så att en kvantitet av lagret motsvarande förkrigslagret
fått nedskrivas till förkrigsbokföringspris är att man velat förhindra
beskattning av fiktiva vinster. En prisstegring å ifrågavarande lagerkvantitet
på grund av penningvärdets fall innebär nämligen icke någon verklig
vinst för den skattskyldige. Delta resonemang gäller emellertid endast i
de fall lagerhållningen finansieras med eget kapital. I den mån lagerhållningen
finansierats med främmande kapital uppväges varornas fiktiva värdestegring
av det främmande kapitalets minskade realvärde. Visserligen finansieras
företag i allmänhet i större eller mindre utsträckning med främmande
kapital, men det egna kapitalet synes dock i första hand stå risken vid inträffande
prisfall.
Ett annat förhållande föreligger däremot regelmässigt beträffande varv och
andra företag, diir förskottsbetalning erhålles, i vilka fall identitet mellan
förskottsbetalningen och det utförda arbetet föreligger. I dessa fall stå såsom
föredragande departementschefen framhållit ifrågavarande företag icke själva
prisfallsrisken, eftersom de arbeta med främmande kapital.
Det har emellertid upplysts att varven under år 1945 iklätt sig betydande
risker genom att bevilja stora krediter å kommande fartygsleveranser till
framför allt utländska rederier. Ehuru arbeten på ifrågavarande beställningar
icke påbörjats före utgången av år 1945 hava varven dock genom att teckna
ifrågavarande kontrakt iklätt sig betydande förlustrisker. Med hänsyn till
svårigheten ali (överblicka dessa finner utskottet skäligt alt, i den mån eli
varv kan visa alt anledning till uppskov föreligger, slutavräkningen bör kun
-
Utskottet.
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
na uppskjutas till senast den 30 juni 1950. Med ett dylikt uppskovsförfarande
vinnes även att om i något fall förskottsbetalning avseende vid beskattningsårets
utgång under byggnad varande fartyg erlagts i sådan form
att vid den tidpunkt då taxeringen i normala fall skall vara avslutad tvekan
kan råda örn den erhållna valutans värde, större möjlighet vinnes för ett
riktigt bedömande härav.
Enligt utskottets förmenande bör den i punkt 4 e) av anvisningarna till 4
§ givna värderingsregeln avse allenast kostnader för material och arbetslöner,
som nedlagts å tillgångar, som avses i nämnda anvisningspunkt. I konsekvens
härmed torde vid beräkning av förlust på kontrakt och växlar hänsyn
böra tagas endast till sådan förlust, som uppstår därigenom att den skattskyldige
icke erhållit eller kommer att erhålla betalning för de kostnader för
material och arbetslöner, som av den skattskyldige nedlagts å beställt fartyg.
Såsom ovan nämnts anser utskottet sålunda med hänsyn till den särställning
rederier och varv intaga att den i propositionen föreslagna tidsfristen
för taxeringens avslutande är för kort för rederier och varv samt att dessa
skattskyldiga böra medgivas möjlighet att erhålla uppskov med slutavräkningen,
dock icke längre än till den 30 juni 1950. För att icke andra skattskyldiga
än de, som äro i verkligt behov därav, skola erhålla sådant uppskov
bör ankomma på den centrala kr ^konjunktur skattenämnden att efter
framställning av skattskyldig pröva huruvida skäl för uppskov föreligger
eller icke. Framställning örn uppskov, som nu sagts, bör vara ingiven till
länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige taxerats till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt, senast den 31 december 1946.
Den varv medgivna rätten till avdrag för förluster, som konstaterats efter
den 31 december 1945, inträder oberoende av huruvida motsvarande nedskrivning
skett i räkenskaperna för det beskattningsår, för vilket taxering
äger rum år 1946.
Om skattskyldig erhåller uppskov med taxeringens avslutande, synes detta
böra medföra att rätt till överprisavdrag, varom förmäles i 4 punkten j)
andra och tredje styckena av anvisningarna till 4 §, skall vara beroende av
att tillgång, som där sägs, anskaffas senast tre månader före den dag, då
taxeringen enligt den centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut senast
skall vara verkställd.
I propositionen har föreslagits, att kooperativ förening, som under beskattningsåret
av vinsten å sin kooperativa verksamhet lämnat pristillägg
eller annan utdelning i förhållande till av föreningen gjorda köp och som
vid pristilläggets eller utdelningens beräkning tillämpat andra grunder än
under närmast föregående år, då sådan utdelning förekommit, skall erhålla
avdrag allenast med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle hava
uppgått, om de senast tillämpade grunderna kommit till användning. Föredragande
departementschefen har ansett en dylik bestämmelse erforderlig
på den grund att inkomstökning hänförlig till jordbruk eller skogsbruk föreslagits
icke skola beskattas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år
1946. I stor utsträckning lärer nämligen hava förekommit, att t. ex. skogs
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
37
ägareföreningar under de år krigskonjunkturskatt utgålt å merinkomst av
jordbruk och skogsbruk använt vinstmedel till nedskrivning av lager i stället
för att lämna pristillägg eller annan utdelning. Om en sådan förening under
år 1945 uppskrivit lagret och lämnat pristillägg eller liknande utdelning,
som enligt de föreslagna bestämmelserna icke utgjorde skattepliktig
inkomst för mottagaren, skulle ifrågavarande vinstmedel helt undgå krigskon
junkturskatt.
I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 har yrkats att bestämmelsen
borde utgå eller i varje fall modifieras. I motionerna har i huvudsak anförts
följande. En sådan bestämmelse kommer under alla förhållanden att
medföra betydande orättvisa, då avdragsgiltigheten för efterlikvider blir beroende
av den utdelningspolitik varje förening bedrivit. Framför allt kommer
det att verka olyckligt, att grunderna för utdelningsbeloppets beräkning
fastlåsts vid de grunder, som senast kommit till användning. Det har nämligen
förekommit fall då de kooperativa producentföreningarna under åren
1940—1943 givit stora utdelningar, medan de under år 1944 blott givit låga
utdelningar. I dylika fall skulle avdragsgiltigheten närmast bliva slumpartad,
beroende på den utdelningspolitik, som bedrivits. Många föreningar ha
för år 1944 inte velat göra någon större utdelning, därför att kriget väntades
ta slut och nian ansåg sig ha anledning dröja med utdelningar, tills man kunde
konstatera, huruvida under de labila krigsåren erhållna vinster verkligen
kunde behållas sedan de påfrestningar kommit som kunde beräknas inställa
sig efter krigets upphörande. Enligt motionärernas förmenande tala
starka skäl för att den i propositionen föreslagna krigskonjunkturbeskattningen
av kooperativa föreningars utdelningar och efterlikvider av riksdagen
avslås, och i första hand föreslås att så sker. Om denna krigskonjunkturskatt
skulle utgå, borde det avdragsgilla utdelningsbeloppet få beräknas efter de
grunder, som tillämpats under det krigsår, då pristillägget varit högst per enhet,
dock lägst skälig förräntning å insatskapital och företagarvinst jämte
ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens förbilligade omkostnader.
En annan lösning vore, att grunderna för beräkning av hur stor
del av utdelningen, som skall krigskonjunkturbeskattas, ändras sålunda, att
därest de senast tillämpade grunderna (för år 1944) medförde ett lägre pristillägg
per enhet än genomsnittliga pristillägget under de gångna krigsåren,
avdrag medgåves med belopp motsvarande det, vartill utdelningen skulle
uppgått, om de genomsnittligt tillämpade grunderna kommit till användning,
sedan medlemmarna tillerkänts skälig förräntning och företagarvinst
jämte ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens förbilligade
omkostnader.
Den föreslagna bestämmelsen är en direkt följd av att merinkomster hänförliga
till jordbruk och skogsbruk icke skola beskattas vid taxeringen lill
krigskonjunkturskatt år 1946. Vid sådant förhållande anser sig utskottet
icke kunna biträda det i motionerna framställda yrkandet att bestämmelsen
bör utgå. Däremot linner utskottet på de av motionärerna anförda skälen en
uppmjukning av bestämmelsen böra ske. Utskottet anser sålunda, att av
Utskottet.
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
pristillägget eller utdelningen alternativt bör kunna fritagas från beskattning
ett belopp motsvarande medeltalet av utdelningarna under beskattningsåren
1940—1944. Med hänsyn till att utdelningen från skogsägareföreningar,
vilka torde vara de skattskyldiga, som närmast komma att beröras
av ifrågavarande bestämmelse, under beskattningsåren 1940—1944 i medeltal
torde lia uppgått till tre procent av från delägarna gjorda inköp, synes
det belopp, som i varje fall bör fritagas från beskattning böra bestämmas
till lägst tre procent av föreningens under beskattningsåret från delägarna
gjorda inköp.
Beträffande detaljerna i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt
får utskottet anföra följande.
I 11 § 2 mom. har införts en ändring enligt vilken rederi, som under kriget
förlorat fartyg och som erhållit provisorisk påföring av skatt, skall kunna
erhålla restitution, om ersättningstonnage anskaffats senast tre månader
före den dag, då enligt beslut av den centrala krigskonjunkturskattenämnden
taxeringen skall vara avslutad. Detta sammanhänger med utskottets förslag
om utsträckning av den tid inom vilken taxeringen för rederier skall
vara verkställd.
Vidare har i 11 § 3 mom. införts en bestämmelse för förhindrande av att
överprisavdrag utnyttjas såväl vid beräkningen av merinkomst vid taxeringen
till krigskonjunkturskatt som för erhållande av restitution av krigskonjunkturskatt.
Slutligen ha i 11 § 5 mom. tillkommit bestämmelser i syfte att reglera
restitutionsförfarandet i andra fall än då skatt påförts provisoriskt. Beträffande
den inbördes ordning, i vilken restitution skall ske i de fall skattskyldig
taxerats till krigskonjunkturskatt flera år, har utskottet ansett den ordning,
som gäller vid restitution av provisoriskt påförd skatt, jämväl böra gälla
i nu ifrågavarande fall.
I 12 § har gjorts en ändring med karaktär av följdändring till de föreslagna
bestämmelserna i 11 § 5 mom. Utskottet har nämligen icke ansett
skäligt att ränta skall utgå å restituerad skatt, som icke påförts provisoriskt.
En redaktionell ändring har företagits i 17 §.
Enligt motiveringen i propositionen till 19 § har förutsatts att taxeringsintendent
skall äga framställa yrkande om taxering till krigskonjunkturskatt
jämväl efter utgången av taxeringsåret. Med hänsyn till den utformning,
som givits 19 § i förslaget samt med hänsyn till bestämmelsen i 15 § första
stycket, synes emellertid kunna uppstå viss oklarhet beträffande taxeringsintendents
befogenhet i detta hänseende. Sådan befogenhet bör för att vinna
överensstämmelse med taxeringsförordningen även tillkomma medlem av
prövningsnämnd. Utskottet har därför infört ett tillägg av förtydligande karaktär
i 19 § 2 mom.
Övriga ändringar i denna paragraf äro betingade av utskottets förslag om
utsträckning av den tid inom vilken taxeringen skall vara avslutad vad beträffar
rederier och varv.
Sistnämnda omständigheter ha också föranlett det av utskottet föreslagna
tillägget till 21 §.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
39
Den i 11 § 5 mom. föreslagna bestämmelsen örn restitution av krigskonjunkturskatt,
som icke påförts provisoriskt, har föranlett ett tillägg till bestämmelserna
örn eftertaxering i 26 §. Då utskottet vidare beträffande vissa
skattskyldiga föreslagit rätt till uppskov med taxeringen, måste enligt utskottets
mening den tid inom vilken eftertaxering senast skall vara verkställd
i motsvarande mån utsträckas såvitt angår skattskyldig som erhållit dylikt
uppskov. Med anledning härav har ändring företagits i 26 §.
Beträffande anvisningarna till 4 § må anföras följande.
I propositionen har i punkt 4 e) föreslagits särskilda värderingsregler beträffande
kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg m. m. Då viss tveksamhet
kan råda angående vilka kostnader, som avses i nämnda författningsrum,
finner utskottet det angeläget att i lagtexten införas normerande bestämmelser
härom. Av motiveringen till författningsrummet anser sig utskottet
kunna draga den slutsatsen, att med nedlagda kostnader skall förstås direkta
kostnader för arbetslöner och material i den mån de belöpa å tillgångar inbyggda
i fartyget eller byggnaden. Detta torde även ur praktiska synpunkter
vara den lämpligaste utvägen. Utskottet anser därför att lagtexten bör förtydligas
i enlighet härmed.
Vid beräkning av minskning av dold förkrigsreserv skall värdet av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse beräknas enligt
bestämmelserna i förordningen. Utskottet anser, att vid beräkningen av återvinning
av dold reserv återvinningen skall beräknas med utgångspunkt från
ett efter samma grundsatser beräknat värde å ifrågavarande tillgångar vid
beskattningsårets utgång. Utskottet har därför gjort ett tillägg till punkt 4 h).
I punkt 4 j) ha företagits flera ändringar. I andra och tredje styckena ha
sålunda införts ändringar betingade av den föreslagna utsträckta tiden för
taxeringens avslutande vad angår rederier.
Utskottet har uppmärksammat, att den i förordningen intagna bestämmelsen
örn rederiers rätt till överprisavdrag å fartyg, som inköpts efter beskattningsårets
utgång men före den 1 april 1947 eller i förekommande fall
före den 1 april 1950, kan leda till materiellt oriktigt resultat. Det kan nämligen
enligt utskottets uppfattning icke anses tillfredsställande att skattskyldig,
som säljer fartyg efter beskattningsårets utgång med vinst, som icke är
krigskonjunkturskattepliktig, skall vara berättigad att vid taxeringen till
krigskonjunkturskatt utan inskränkning erhålla överprisavdrag för fartyg,
som inköpes som ersättning för det försålda. Utskottet finner därför att i
dylikt fall vid taxeringen till krigskonjunkturskatt hänsyn bör tagas till den
efter beskattningsårets utgång uppkomna vinsten i så måtto, att överprisavdrag
medgives allenast med belopp överstigande den vid fartygsförsäljningen
erhållna vinsten. Utskottet föreslår, att bestämmelser i detta hänseende införas
som ett fjärde stycke i punkt 4 j).
Övriga ändringar i punkt 4 j) äro av huvudsakligen redaktionell karaktär.
Då utskottet föreslagit att restitution skall ske jämväl av icke provisoriskt
påförd krigskonjunkturskatt, har utskottet förutsatt, att restitution skall medgivas
endast i de fall inkomstminskning beroende av förhållanden, som omförmälas
i 1 §, föreligga. Restitution skall sålunda medgivas under samma
förutsättningar, som gälla beträffande avdrag för inkomstminskningar under
40
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
tidigare beskattningsår. Med denna utgångspunkt finner utskottet även befogat,
att jämförelseinkomsten i dessa fall bestämmes enligt samma grunder,
som gälla då fråga är om avdrag för inkomstminskning.
Då fråga är örn värdesättning av tillgångar, som omförmälas i punkt 4 e),
skola tillgångarna alltid värdesättas till den verkliga kostnaden oavsett omfattningen
av de nedlagda kostnaderna vid beskattningsårets utgång i jämförelse
med de nedlagda kostnaderna vid sista förkrigsinkomstårets utgång.
Detta synes icke hava iakttagits vid utformningen av den i propositionen
föreslagna bestämmelsen i punkt 12 a) fjärde stycket, varför utskottet finner,
att författningsrummet bör kompletteras i detta hänseende.
Beträffande de i punkt 16 av anvisningarna till 4 § föreslagna reglerna om
beräkning av merinkomst i de fall skattskyldigs räkenskapsår utgått efter
den 31 december 1945 men före den 1 mars 1946, får utskottet anföra följande.
I propositionen har såsom huvudregel föreslagits att, i de fall skattskyldigs
lager vid beskattningsårets utgång överstiger förkrigslagret, 140 procent
av lagerökningen räknat i förkrigspris skall upptagas som vinst för beskattningsåret
och alltså icke såsom vinsten i övrigt proportioneras på tid
före och efter den 31 december 1945. Ett dylikt förfaringssätt ger emellertid
felaktigt resultat i de fall den skattskyldige icke nedbringat sin vinst genom
att nedskriva lagret. Vidare lämnar den i propositionen föreslagna utformningen
av anvisningspunkten möjlighet för skattskyldig att genom uppskrivning
av lagret i förhållande till de värderingsgrunder, som tillämpats näst föregående
beskattningsår, erhålla obehörig skattelättnad, i det att genom en
dylik åtgärd vinst, som rätteligen i sin helhet skulle krigskonjunkturbeskattas,
kommer att fördelas på tid före och efter den 31 december 1945. Slutligen
bör enligt utskottets mening vinst, som framkommit genom att nedskrivning
å kontraherade men icke levererade tillgångar avsedda för omsättning
och förbrukning i rörelse icke medgivits i sin helhet, hänföras till
tiden före den 31 december 1945. Utskottet har företagit ändringar i anvisningspunkten
i enlighet nied vad nu anförts.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 210 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande
motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 460 av
herr Haeggblom m. fl., de likalydande motionerna I: 306 av
herr Nordenson m. fl. och 11:470 av herr Wiberg m. fl., de
likalydande motionerna 1:307 av herr Carl Eric Ericsson
m. fl. och II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt de likalydande
motionerna 1:308 av herr Elon Andersson m. fl.
och II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, antaga följande
såsom utskottets förslag betecknade
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
41
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förslag
till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelse.
1 §■
För inkomstökning, som uppkommit under tiden den 1 september 1939—
den 31 december 1945 och kan antagas hava berott på förhållanden föranledda
av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan rådande eller
därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt nedan
stadgas för år 1946 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.
Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.
2 §•
1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september
1939—den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig
till
a) inkomst av rörelse;
b) inkomst av annan fastighet;
c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst
av tjänst eller tillfällig lörvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått
från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan
jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt
d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;
allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i
nästa stycke sägs.
I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt
genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner
eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag
enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras
till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,
även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning
eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk
person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska
personen vid 1946 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill
inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning
varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller
ersättningen inräknas.
Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen
samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från
vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.
Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare
å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av
sådan anställning.
Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk
person.
Taxerad merinkomst.
3 §•
Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske
dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans
verkställes under år 1946 (beskattningsåret),
dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast
före den 1 september 1939 (förkrigsinkomstdren).
Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras
för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,
samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.
Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat
följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår
belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till
annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten
för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft
sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000
kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,
på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt fölen
var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning
som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjåmningsavdrag eller eljest
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
43
(Kungl. Maj:ts förslag.'' (Utskottets förslag.)
1 särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån
och andra ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939
till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.
4 §•
1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och
beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla
för sig.
Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild
förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.
2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse
hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst,
med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning
eller ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.
För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall
tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas
hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.
Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt
andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor
enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i
3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.
3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse
hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,
beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i
2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad
inkojristminskning till beloppet fastställas.
Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen
kan antagas hava berott på förhållanden, sorn omförmälas
i 1 §.
Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs
överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —
eller, örn det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna
överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från
detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade
utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses
såsom taxerad merinkomst.
4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av
viss förvärvskälla ingår belopp,varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret
minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott på
förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939 översteg
dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid
nämnda tidpunkt.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit
oberoende av sådana förhållanden.
Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden
som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen
ej berott på sådana förhållanden.
5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala
krigskonjunkturskattenäinnden eller efter nämndens hörande, beträffande
visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del
av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava
berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om jämförelseinkomsten
är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat
bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,
under första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Örn kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret, må
utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den merinkomst, som
skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest sådan fond ej tagits
i anspråk.
7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den
8 juni 1945 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år
1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling
vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning
av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tillämpning
vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning av
inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande
dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för taxering
av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig
egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
45
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
5 §.
1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed
inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,
överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande
fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,
utgöra uppskattad merinkomst.
2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan
fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,
upptages såsom taxerad merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §.
Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem
eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av
vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet
såsom taxerad merinkomst upptagas
a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,
vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper
på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller
omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant re
•
sultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år
1939,
samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,
hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär
som gjorts efter utgången av augusti 1939,
i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av
förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock
b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare
eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,
i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för
uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat
betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än
det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag
av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
7 §•
Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller
lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning
uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava
uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda
framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt
med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent
av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för
realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,
örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett
med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
Beskattningsbar merinkomst.
8 §■
1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.
Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade •
merinkomsterna sammanlagt avdragas
dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna
som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona
på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt
år 1944, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,
överstigit femton kronor,
dels ock ett belopp av 3 000 kronor.
Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade
merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under
beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas allenast
i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan fond ej
tagits i anspråk.
Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger
från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å
3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet
i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning
beträffande avdrag, som i detta stycke avses.
Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under be
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
47
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skattningsåret haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,
som vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,
skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag
som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens
belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret
även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som
kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör
skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.
2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under
de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—-1945
avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning
av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,
för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,
därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid
den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån
avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—
1945.
3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga
förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
9 §.
t mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta
skall utgöra,
a) beträffande rörelse:
å den del av den beskattningsbara merinkomsten som
ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:............ 50 %,
överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:...... 60 %,
överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: .............. 70 %,
b) beträffande övriga förvärvskällor:
50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,
skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn
härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla
hundratal kronor, så alt överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal kronor, bortfaller.
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda
grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
och särskild skatt å förmögenhet för år 1946 skulle hava
minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter
återstående beloppet utgjort taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn icke tagas
till skatt, som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) icke skall erläggas.
Har skattskyldig jämlikt 19 § 2
mom. erhållit uppskov med taxeringen
till krigskonjunkturskatt och har
skatt till staten påförts på grund av
nyssnämnda övergångsbestämmelser
innan taxeringen till krigskonjunkturskatt
verkställes, skall vid tillämpning
av första stycket i detta mom.
hänsyn tagas jämväl till sålunda påförd
skatt.
10 §.
Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande
fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst
särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna
gemensamt.
Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning
eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den
andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.
Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor
som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med
motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för
båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.
Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda
beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande
till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å
makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter
förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.
Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den
mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma
den andre maken.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
49
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Restitution av krigskonjunkturskatt.
11 §•
1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid
1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas
av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid beskattningsårets utgång,
a) varuförnyelsefond — varmed avses i 11 § förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt i 14 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning
medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under
beskattningsåren 1939—1944 avgångna lagertillgångama,
b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond
— varmed avses i 12 § förordningen örn krigskonjunkturskatt för
år 1940 samt i 15 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—
1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,
som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning
skulle medgivits för beskattningsåren 1939—-1944, om tillgångarna då levererats,
c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna örn
krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader
i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,
därest fonden ej disponerats för ändamålet.
Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 g förordningarna
om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond
lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket
nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution
enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar
hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året
efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning
godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.
Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig
jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser
provisorisk skattepåföring erhållits.
2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid
1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av
prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån
a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940
samt 17 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945
sägs, före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått i värde under det,
vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,
b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sam!. Nr 37. 4
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för
sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna
sådan avskrivning å tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna
grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för
anskaffningsåret, eller
c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått
i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning
avskrivits,
dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt
för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1944 avyttrade eller
förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande
belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl
andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången
ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle
tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.
Om den i 21 § omförmälda nämnden
för viss skattskyldig medgivit
uppskov med taxering, skall restitution
medgivas, örn och i den mån belopp,
som enligt 14 § förordningen
örn krigskonjunkturskatt för dr 1940
eller 18 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt
för åren 1941—1945
insatts i riksbanken, senast tre månader
före den dag, då taxeringen enligt
nämndens beslut senast skall vara
verkställd, disponeras för sådan anskaffning
av tillgång, som insättningen
avsett, och i räkenskaperna sådan
avskrivning å tillgången skett, som enligt
i denna förordning angivna grunder
skulle kunnat godkännas vid taxering
till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret.
3 mom. Restitution av provisoriskt
påförd krigskonjunkturskatt i
fall, som i 2 mom. avses, md icke
medgivas örn och i den mån avdrag
för överpris å i nämnda mom. angivna
tillgångar åtnjutits vid taxering till
krigskonjunkturskatt enligt denna
förordning.
3 mom. Vid tillämpning av be- 4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 och 2 mom. här stämmelsema i 1 och 2 mom. här
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
51
(Kungl. Maj.ts förslag.)
ovan skall iakttagas, att tidigare till
fond av ifrågavarande slag gjord avsättning
skall anses hava tagits i anspråk
före sådan avsättning till dylik
fond, som skett enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt för
åren 1944 och 1945, samt att avsättning
enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1945 skall anses
hava i sista hand tagits i anspråk.
Restitution skall i vart och ett av de
i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna
fallen avse det belopp, varmed skatten
för respektive beskattningsår skulle
hava minskats, om avdrag med den i
punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden,
avskrivningen eller värdeminskningen
skett vid den beskattningsbara
merinkomstens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med medel
ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande
omkostnader som i 1 mom. under
c) sägs men ej därigenom kunnat helt
undgå inkomstminskning, till täckande
helt eller delvis av denna disponerat
ytterligare medel ur fonden, må i
motsvarande mån restitution som
ovan sagts äga rum, såsom om medlen
använts för i 1 mom. under c) avsedda
omkostnader.
(Utskottets förslag.)
ovan skall iakttagas, att tidigare till
fond av ifrågavarande slag gjord avsättning
skall anses hava tagits i anspråk
före sådan avsättning till dylik
fond, som skett enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt
för åren 1944 och 1945, samt att avsättning
enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1945 skall anses
hava i sista hand tagits i anspråk.
Restitution skall i vart och ett av
de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna
fallen avse det belopp, varmed
skatten för respektive beskattningsår
skulle hava minskats, om avdrag
med den i punkten angivna nedskrivningen,
omkostnaden, avskrivningen
eller värdeminskningen skett vid den
beskattningsbara merinkomstens fastställande.
Därest skattskyldig, vilken med
medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat
samtliga på beskattningsåret belöpande
omkostnader som i 1 mom.
under c) sägs men ej därigenom kunnat
helt undgå inkomstminskning, till
täckande helt eller delvis av denna
disponerat ytterligare medel ur fonden,
må i motsvarande mån restitution
som ovan sagts äga rum, såsom
om medlen använts för i 1 mom. under
c) avsedda omkostnader.
5 mo m. Har av skattskyldig bedriven
rörelse under något eller några
av beskattningsåren 1940—1945 vid
tillämpning av de för respektive beskattningsår
gällande bestämmelserna
utvisat inkomstminskning, må efter
därom hos prövningsnämnd gjord
framställning restitution av krigskonjunkturskatt,
som påförts för merinkomst
av rörelse vid 1940—1945 års
taxeringar, medgivas, örn och i den
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
mån inkomstminskningen ej uppkommit
oberoende av förhållanden, som
omförmälas i 1 §.
Inkomstminskning, som uppstått i
till rörelse luinförlig förvärvskälla under
beskattningsåret 1945, skall i första
hand avdragas å inkomst från annan
eller andra förvärvskällor under
samma år enligt bestämmelserna i
denna förordning och får således endast
med därefter eventuellt återstående
belopp tagas i beräkning för
åtnjutande av restitution.
Inkomstminskning, som uppkommit
under beskattningsåren 1940—
1944, må tagas i beräkning för åtnjutande
av restitution allenast i den mån
avdrag därför ej tidigare utnyttjats.
Vid beräkning av inkomstminskning
må hänsyn icke tagas till å förvärvskällan
belöpande utjåmningsavdrcig.
Vid bestämmande av huruvida
avdrag för inkomstminskning skall
anses hava utnyttjats vid tidigare års
taxeringar skall bortses från det i 8 §
omförmäla avdraget å 3 000 kronor.
Restitution, som i första stycket
sägs, skall avse det belopp, varmed
skatten för respektive beskattningsår
skulle hava minskats, örn avdrag för
ovan omförmäld inkomstminskning
skett vid den beskattningsbara merinkomstens
fastställande.
Vid tillämpning av vad nu sagts
skall iakttagas att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningarna
örn krig skonjunktur skatt för åren
1940—1943, skall restitueras före sådan
skatt, som påförts enligt förordningarna
örn krigskonjunkturskatt för
åren 1944 och 1945 samt att krigskonjunkturskatt,
som påförts enligt förordningen
örn krigskonjunkturskatt
för år 1945, i sista hand skall restitueras.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
53
(Kungl. Maj:ts förslag.)
A morn. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Maj:t
föreskrifter under iakttagande av stadgandet
i 17 § andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt,
som enligt 11 § restitueras,
utgår ränta med två och en
halv procent, dock ej i den mån fråga
är om restitution enligt 11 § 1 mom.
c).
(Utskottets förslag.)
6 mom. Beträffande förfarandet
vid restitution meddelar Kungl. Majit
föreskrifter under iakttagande av stadgandet
i 17 § andra stycket.
(Se vidare anvisningarna.)
12 §.
Å erlagd krigskonjunkturskatt, som
enligt 11 § restitueras, utgår ränta med
två och en halv procent, dock ej i den
mån fråga är örn restitution enligt
11 § 1 mom. c) eller 5 mom.
Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.
13 §.
Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller
från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd
bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet
till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.
Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall
äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.
Beskattningsort.
14 §.
Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt
22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges
beskattningsort.
Uppgiftsskyldiglict och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.
15 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan
stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.
Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med
län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,
54
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt
med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala
prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.
16 §.
1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1946 avlämnade självdeklaration
uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision
eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, är
såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver pliktig att utan anmaning på
heder och samvete avlämna deklaration till ledning för egen taxering till
krigskonjunkturskatt.
Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, vilken i
sin år 1946 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av rörelse eller
inkomst av tantiem, provision eller gratifikation som utgått från rörelse,
jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande 4 000 kronor, eller för
vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock
juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.
Deklarationen skall senast den 15 september 1946 avlämnas till länsstyrelsen
i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt
rum.
2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har
uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till
krigskonjunkturskatt.
3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.
fastställas av Kungl. Majit.
4 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i
den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till
krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och
2 mom.
5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt
fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till
krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1
mom. sägs.
6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade
påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration
enligt 1 morn. bär ovan inträda endast därest den skattskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
55
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
i 5 morn. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att
avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.
17 §.
Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning
med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för beskattningsåret.
Frågor örn rätt till restitution av Frågor örn rätt till restitution av
provisoriskt påförd krigskonjunktur- krigskonjunkturskatt skola handlägskatt
skola handläggas av prövnings- gas av prövningsnämnd.
nämnd.
18 §.
1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer
och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande taxering
jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige
och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för
taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering
av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar
merinkomst ifrågakommer.
2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som avgivits
av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.
3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges
deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,
skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat
brev tillställas den skattskyldige.
Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss
vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden
ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill
åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det
omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.
Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna
ma föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.
19 §.
1 morn. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering
till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta
än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom underrättas
och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen fastställes.
2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunktur
-
56
Bevillningsutskottets betänkande nr 37-
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt för år 1946 dock senast den 30 juni 1947.
Därest så finnes påkallat med hänsyn till bestämmelserna i 11 § 2 mom. eller
i anvisningarna till 4 § punkt 4 b) tredje stycket eller punkt 4 j) andra eller
tredje stycket, skall prövningsnämnden efter framställning av den skattskyldige
uppskjuta verkställandet av dennes taxering till krigskonjunkturskatt
till efter den 31 mars 1947.
Taxering sintendent samt medlem
av prövning snämnd må jämväl efter
utgången av taxeringsåret 1946 framställa
yrkande angående påföring av
krigskonjunkturskatt enligt denna förordning.
Därest i 21 § här nedan omförmälda
nämnd därtill lämnar medgivande,
må beträffande skattskyldig, som bedriver
rederi- eller varvsrörelse, taxeringen
uppskjutas ytterligare, dock
att taxering senast skall verkställas
den 30 juni 1950. Framställning örn
uppskov som nu sagts skall ingivas
senast den 31 december 1946 till länsstyrelsen
i det län, där den skattskyldige
taxerats till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt.
3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,
antecknas denna i särskild längd (krig skonjunktur skattelängd) enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.
4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,
skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då
protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända
utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll
i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola översändas
senast den 15 januari 1947 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering
till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1946.
20 §.
Kungl. Majit förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent
biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden
vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar
Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig
att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande
taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
57
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå
taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till krigskonjunkturskatt
och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles
i 21 §.
21 §.
Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)
med uppgift att
dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd
eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande
taxering till krigskonjunkturskatt,
dels lämna anvisningar örn värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror
vid taxering till krigskonjunkturskatt,
dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag
rörande tillämpning av denna förordning.
Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna
skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.
Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.
Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde
av sakkunniga.
Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen
meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.
Om nämndens befogenhet att i visst
fall medgiva uppskov med taxering
stadgas i 19 § 2 mom.
22 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt
vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.
Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och
andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen
stadgas beträffande sakkunnig gälla örn konsulent enligt denna
förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande
och ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den
centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som
sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt
denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna
i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande
tillämpning.
Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till
krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,
vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgiftei
enligt taxeringsförordningen.
58
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
23 §.
För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs
bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten
verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.
1 mom. Beträffande besvär över
taxering till krigskonjunkturskatt så
ock över beslut rörande restitution av
sådan skatt skola taxeringsförordningens
föreskrifter om taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tillämpning med
iakttagande att besvärsrätt tillkommer
den skattskyldige och vederbörande
taxeringsintendent.
24 §
1 mom. Beträffande besvär över
taxering till krigskonjunkturskatt så
ock över beslut rörande restitution av
provisoriskt påförd sådan skatt skola
taxeringsförordningens föreskrifter om
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
äga motsvarande tilllämpning
med iakttagande att besvärsrätt
tillkommer den skattskyldige
och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan
ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till
krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär
med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt
anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i
annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans
för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.
Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han
ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,
samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande
och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen
äga motsvarande tillämpning.
25 §.
Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt
denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i
samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt för år 1946 ändras eller påföres någon, skall samtidigt
vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock
att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller
Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering till
krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
59
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan
efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma
taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt
i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga motsvarande
tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör
tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats
angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till
krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten
eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.
Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär
rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande
fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.
Eftertaxering.
26 §.
1 m o m. Har skattskyldig i deklaration
eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt
denna förordning eller vid hans taxering
för inkomst eller förmögenhet,
lämnat oriktigt meddelande, eller har
han, elium uppgiftspliktig, underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad
upplysning, och har därav föranletts
att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt
eller att han blivit
för lågt taxerad till sådan skatt, skall
han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som
genom berörda förfarande undandraga
staten. Vad nu sagts skall gälla
jämväl i det fall då skattskyldig vid
taxering enligt denna förordning erhållit
avdrag för nedskrivning å kontraherad,
vid beskattningsårets utgång
icke levererad tillgång men kontraktet
sedermera icke fullföljes. Beträffande
eftertaxering enligt denna förordning
skall vad i förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat rörande eftertaxering
lill dylik skatt äga motsvarande tillliimpning,
med iakttagande av att ef
-
1 mom. Har skattskyldig i deklaration
eller annan uppgift, som avgivits
till ledning vid taxering enligt
denna förordning eller vid hans taxering
för inkomst eller förmögenhet,
lämnat oriktigt meddelande, eller har
han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit
avlämna uppgift eller infordrad
upplysning, och har därav föranletts
att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt
eller att han blivit
för lågt taxerad till sådan skatt, skall
han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt
att utgå med det belopp, som
genom berörda förfarande undandragits
staten. Vad nu sagts skall gälla
jämväl i det fall då skattskyldig vid
taxering enligt denna förordning erhållit
avdrag för nedskrivning å kontraherad,
vid beskattningsårets utgång
icke levererad tillgång men kontraktet
sedermera icke fullföljes. Beträffande
eftertaxering enligt denna förordning
skall vad i förordningen örn
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
är stadgat rörande eftertaxering
lill dylik skatt äga motsvarande lilllämpning,
med iakttagande av att ef
-
60
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
tertaxering icke må ske senare än den
31 december 1951 samt att det skall
ankomma på den skattskyldige att visa,
att merinkomst, som fastställes på
grund av eftertaxering, ej berott på
förhållanden som i 1 § sägs.
tertaxering icke må ske senare än den
31 december 1951 såvitt angår skattskyldiga,
vilkas taxering skolat verkställas
senast den 30 juni 1947, samt
att det skall ankomma på den skattskyldige
att visa, att merinkomst, som
fastställes på grund av eftertaxering,
ej berott på förhållanden som i 1 §
sägs.
2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering
till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av
prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens
bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,
vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.
3 m o m. Har genom uppgifter, som
lämnats av skattskyldig till ledning
för taxering till krigskonjunkturskatt,
föranletts, att restitution av sådan
skatt jämlikt 11 § 5 mom. felaktigt
ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom.
härovan stadgas äga motsvarande tilllämpning.
Särskilda bestämmelser.
27
Har vid beräkning av merinkomst
av rörelse nedsättning av inkomsten
för beskattningsåret skett på grund
av att vid beskattningsårets utgång befintlig
dold reserv i lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse helt eller delvis bildats
före beskattningsårets ingång genom
nedskrivning, vilken enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt
för åren 1940—1945 icke kunnat godkännas
och vilken icke heller beaktats
vid tidigare års taxeringar, skall
den myndighet, genom vars beslut
nedsättningen skett, tillika besluta om
de ändringar i tidigare års taxeringar
till krigskonjunkturskatt, vilka betingas
av den vidtagna åtgärden.
§•
Har vid beräkning av merinkomst
av rörelse nedsättning av inkomsten
för beskattningsåret skett på grund
av att vid beskattningsårets utgång befintlig
dold reserv i lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelse helt eller delvis bildats
före beskattningsårets ingång genom
nedskrivning, vilken enligt förordningarna
om krigskonjunkturskatt
för åren 1940—1945 icke skulle kunnat
godkännas och vilken icke heller
beaktats vid tidigare års taxeringar,
skall den myndighet, genom vars beslut
nedsättningen skett, tillika besluta
örn de ändringar i tidigare års taxeringar
till krigskonjunkturskatt, villia
betingas av den vidtagna åtgärden.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
61
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
28 §.
Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till
någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva
inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom
köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga
annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,
skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna
åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.
Straffbestämmelse.
29 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas
i skattestrafflagen.
Kostnader för taxeringsarbetet.
30 §.
Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
Tillämpningsföreskrifter.
31 §.
Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i denna förordning skola icke äga tillämpning såvitt angår
räkenskapsår, som gått till ända efter den 28 februari men före den 31
december 1945. Taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av skattskyldig
som i föregående punkt avses skall ske med motsvarande tillämpning av
de i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945 givna bestämmelserna.
Därvid skall dock iakttagas
dels att taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av inkomstökning
hänförlig till inkomst av jordbruk eller inkomst av skogsbruk skall avse
allenast merinkomster uppkomna före den 1 januari 1945,
dels att vid beräkningen av krigskonjunkturskatt de i 9 § i denna förordning
givna reglerna skola tillämpas,
dels ock att beträffande tid för avlämnande av deklaration och för verkställande
av taxering till krigskonjunkturskatt de i 16 och 19 §§ i denna
förordning meddelade bestämmelserna skola lända till efterrättelse.
62
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj.ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Anvisningar
till 4 §.
1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan
denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,
ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt
vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller andra
inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt nämnda
lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas till en del
såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.
Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket i denna förordning
skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,
utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt av
rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla
även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande
försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom är fråga och skall iakttagas
beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.
2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för
förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,
förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås
i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.
a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning
i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning
av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning
av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen
för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning
eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda
reserven.
b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller
andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren
vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits
med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat
den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet
tilläggas vid inkomstens uppskattning.
c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till
konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara
normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat
ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.
Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp
av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för
rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
63
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt
i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.
3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej
utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av
förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,
att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig
godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.
Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra
men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för
det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott
eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten
fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan
anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott
bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten
till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.
Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår
eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant
år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom
exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande
anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren
eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan
stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat
i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,
för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,
må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar
rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.
Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst
fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,
beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, om därigenom större förmån
vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda
kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg
beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.
Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst
sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras
varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden
lill annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava under
hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets ingång.
Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig
hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren
erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits endast
under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra delen
64
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt
fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i
rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.
För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av
vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp
än 3 000 kronor.
Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen
enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret
vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med
räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde
antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen
av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt
i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter därtill
föranleda.
a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1945 tillägg gjorts för vid
dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår
av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång
och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med
belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen
för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år
1945 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,
skall ett mot delta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.
b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse
vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas
till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den
prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,
d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets
utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt
sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång
översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas
nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, om lagret vid
utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager
samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets
utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under tiden
från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas
nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet
för denna del av förkrigslagret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
05
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande
båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna
gälla vad nedan stadgas.
Örn den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet
vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet
utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid
krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång
gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens
avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör
lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom
prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt
lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande
marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan
försäljning icke tagas.
Har skattskyldig vid beskattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande
vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån
detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde än som
motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.
I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigslager
och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid
beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan
av värdet å förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer
och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden
vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som
i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då lagret
vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets
utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med iakttagande
därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen från
det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas nedskrivning
till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Vid
tillämpning av vad i detta stycke stadgas skall dock vid bedömande av nedskrivningen
hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på grund av prisfall
eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången kan antagas
bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter inträda.
Örn den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret
vid uppskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,
till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av
förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens avslutande
ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 § 4 mom. första
stycket [jfr punkt 12 a) bär nedan], skall lagret ej anses nedskrivet till
lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning, sorn nu
tiihang till riksdagens protokoll 19i6. 7 sami. Nr 37. 5
66
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sagts, må uppskattning av lagertillgångarna ske till anskaffningsvärdet vid
beskattningsårets utgång, om detta värde understiger förkrigspriset. Med
förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande
slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång
räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.
Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,
må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid
nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än
som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa
tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till
redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak
eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller
dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,
må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets utgång.
c) Örn lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger
motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen
medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden
å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140
procent av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas
med ett däremot svarande lägre belopp.
d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i
rörelse må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Örn lagret
vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,
må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad
varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.
e) Vad ovan stadgats angående vär- e) Vad ovan stadgats angående värdesättning
å lagertillgångar skall icke desättning å lagertillgångar skall icke
äga tillämpning beträffande kostnader
nedlagda å av annan beställt fartyg
eller å byggnad, som uppföres på
entreprenad. I fall varom nu är fråga
må fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen
icke upptagas
till lägre värde än som motsvarar de
verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets
utgång nedlagts d fartyget
eller byggnaden. Bedriver skattskyldig
verksamhet, som till väsentlig del består
i tillverkning på beställning av
maskiner, transportmedel, krigsmateriel
eller andra verkstadsprodukter,
och har förskottsbetalning erhållits i
anledning av beställning, skall vad nu
äga tillämpning beträffande kostnader
nedlagda å av annan beställt fartyg eller
å byggnad, som uppföres på entreprenad.
I fall varom nu är fråga må
fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen
icke upptagas till lägre
värde än som motsvarar de kostnader
för material och arbetslöner, vilka vid
beskattningsårets utgång nedlagts d
fartyget eller byggnaden, därest icke
den skattskyldige visar, att betalning
för ifrågavarande kostnader icke influtit
före taxeringens avslutande eller
grundad anledning finnes att antaga,
att betalning icke kommer att
inflyta. Bedriver skattskyldig verk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
67
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
sagts om värdering av beställt fartyg samhet som till väsentlig del består
och å entreprenad uppförd byggnad i tillverkning på beställning av maäga
motsvarande tillämpning. skiner, transportmedel, krigsmateriel
eller andra verkstadsprodukter, och
har förskottsbetalning erhållits i anledning
av beställning, skall vad nu
sagts örn värdering av beställt fartyg
och å entreprenad uppförd byggnad
äga motsvarande tillämpning.
f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång
icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas
allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar
av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade
priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna
levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick
försäljas.
Avdrag må, såvitt angår skattskyldig,
som bedriver varvsrörelse, medgivas
å före beskattningsårets utgång
ingångna kontrakt avseende framtida
leverans av fartyg, örn och i den mån
skattskyldig före taxeringens avslutande
visar, att förlust uppkommit eller
kan uppkomma därigenom att den
skattskyldige icke erhållit eller kommer
att erhålla betalning för kostnader
för material och arbetslöner, som
nedlagts å fartyget.
g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å sådana
tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må värdesättas
till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång.
h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 eller något
av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar
avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret
den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande
dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande mot
återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock att,
därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det beskattningsår
som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,
tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden
mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven
åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma
reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.
68
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Återvinningen under beskattnings- Återvinningen under beskattningsåret
av avgången dold förkrigsreserv året av avgången dold förskrigsreserv
utgöres av skillnaden mellan å ena utgöres av skillnaden mellan å ena
sidan det belopp, varmed vid upp- sidan det belopp, varmed vid uppskattning
för taxering till krigskon- skattning för taxering till krigskonjunkturskatt
lagret vid beskattnings- junkturskatt lagret vid beskattningsårets
utgång var nedskrivet under för- årets utgång var nedskrivet, såvitt ankrigspriset,
och å andra sidan det be- går den del av lagret, som motsvarar
lopp, varmed lagret vid beskattnings- förkrigslugret, under förkrigspriset
årets ingång var nedskrivet under och, såvitt angår lagerökningen, unnämnda
pris, dock högst skillnaden der 140 procent av förkrigspriset eller
mellan det belopp, varmed dold för- i fall som i tredje och fjärde styckrigsreserv
minskats under tidigare hena punkt 4 b) hår ovan angivits
beskattningsår, och det belopp som under anskaffningskostnaden vid bemotsvarar
återvinning av sådan reserv skattning sårets utgång respektive vid
under de beskattningår, som 1941— taxeringens avslutande och å andra
1945 års taxeringar avsågo. sidan det belopp, varmed lagret vid
beskattningsårets ingång var nedskrivet
under förkrigspriset, dock högst
skillnaden mellan det belopp, varmed
dold förkrigsreserv minskats under
tidigare beskattningsår, och det belopp,
som motsvarar återvinning av
sådan reserv under de beskattningsår,
som 1941—1945 års taxeringar avsågo.
I fall som avses i punkt 4 e) här
ovan skall emellertid vid beräkning
av återvinning av dold förkrigsreserv
hänsyn i stället tagas till det belopp,
varmed de i sistnämnda punkt angivna
tillgångarna vid beskattningsårets
utgång vörö nedskrivna under de
verkliga kostnaderna.
Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt
år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som
motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.
i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig produkter
från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning
efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen
sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande av
likformighet vid inkomstberäkningen.
j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika
tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma
grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkoms
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
69
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
ten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund ej
kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden
beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning
överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c) fjärde
stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den mån
denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och
motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å
tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles
i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,
dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort
belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet å
tillgången nedbringas till 140 procent av det pris den kan anses hava be
-
tingat vid utgången av augusti 1939.
Kan det med hög grad av sannolikhet
förutses att tillgång för stadigvarande
bruk skall helt förlora sitt värde
efter krigskonjunkturens upphörande,
bör emellertid avdrag få ske
för hela anskaffningskostnaden, om
motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.
Har tillgång för stadigvarande
bruk, som den skattskyldige innehaft
före krigsutbrottet, gått förlorad eller
utrangerats och annan liknande tillgång
anskaffats i dess ställe före beskattningsårets
utgång eller, såvitt angår
fartyg, före den 1 april 1947, må
avdrag för överpris åtnjutas högst
med så stort belopp att det vid ifrågavarande
beskattning återstående oavskrivna
värdet nedbringas till förkrigsvärdet
å den nyanskaffade tillgången
eller, om detta värde överstiger
motsvarande värde för den förlorade
eller utrangerade tillgången, till
summan av förkrigsvärdet å denna
tillgång och — i regel — 140 procent
av det belopp varmed förkrigsvärdet
å den nyanskaffade tillgången överstiger
förkrigsvärdet å den förlorade eller
utrangerade tillgången. I vissa fall
kan Kungl. Majit med stöd av särskilt
av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffan
-
Kan det med hög grad av sannolikhet
förutses att tillgång för stadigvarande
bruk skall helt förlora sitt
värde efter krigskonjunkturens upphörande,
bör emellertid avdrag få ske
för hela anskaffningskostnaden, om
motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.
Har fartyg nyanskaffats före
den 1 april 1947 eller har tillgång för
stadigvarande bruk, som den skattskyldige
innehaft före krigsutbrottet,
gått förlorad eller utrangerats och annan
liknande tillgång anskaffats i
dess ställe före beskattningsårets utgång
eller, såvitt angår fartyg, före den
1 april 1947, må avdrag för överpris
åtnjutas högst med så stort belopp att
det vid ifrågavarande beskattning
återstående oavskrivna värdet nedbringas
till förkrigsvärdet å den nyanskaffade
tillgången eller, örn detta
värde överstiger motsvarande värde
för den förlorade eller utrangerade
tillgången, till summan av förkrigsvärdet
å denna tillgång och — i regel —- 140 procent av det belopp varmed förkrigsvärdet
å den nyanskaffade tillgången
överstiger förkrigsvärdet å den
förlorade eller utrangerade tillgången.
Ilar skattskyldig, som jämlikt 19 §
2 inom. erhållit uppskov med faxe
-
70
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts fjärsing.) (Utskottets förslag.)
de krigskon junk turskatt fastställa sär- ringen, före beskattningsårets utgång
skild grund för beräkning av avdrag förlorat eller utrangerat fartyg, må
för överpris eller merkostnad. avdrag för överpris som nyss sagts
medgivas, örn nytt fartyg som ersättning
för det förlorade eller utrangerade
inköpts senast tre månader före
den dag taxeringen enligt den centrala
krigskonjunkturskattenämndens beslut
skall vara verkställd. I vissa fall
kan Kungl. Majit med stöd av särskilt
av riksdagen meddelat bemyndigande
att medgiva eftergift beträffande
krigskonjunkturskatt fastställa
särskild grund för beräkning av avdrag
för överpris eller merkostnad.
Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande
bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande
regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft
före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits örn inköp
av annan liknande tillgång i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas
enligt motsvarande regler som i föregående stycke angivas beträffande redan
levererade tillgångar. I annat fall än nyss är sagt må nedskrivning av värdet
å rättighet till leverans av tillgång för stadigvarande bruk icke medgivas,
dock att beträffande sådant köpekontrakt å fartyg, som slutits före den 1
april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas högst med så stort belopp att
det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas
till 140 procent av förkrigsvärdet å det kontraherade fartyget.
Har skattskyldig försålt fartyg efter
beskattningsårets utgång men före
den 1 april 1947, eller, i de fall skattskyldig
erhållit uppskov med taxeringen
enligt 19 § 2 morn., senast tre
månader före den dag, då taxeringen
enligt den centrala krigskonjunkturskattenämndens
beslut senast skall
vara verkställd, skall överprisavdrag,
som i enlighet med vad ovan sagts må
åtnjutas å anskaffat fartyg och å sådant
köpekontrakt, som omförmäles
i sista meningen av nästföregående
stycke, minskas med den vid försäljningen
erhållna vinsten.
k) Örn tillgång för stadigvarande bruk undergått värdeminskning genom
att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, må av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
71
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
drag vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen
enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om
den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1910—1945
på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre
värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för
beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.
Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående
stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer
åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden mellan
å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under förkrigsinkomståren,
i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,
och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren
1940—1945, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av reparationskostnaderna
för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen
ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga eller onormalt
låga.
l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid
taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 och hava nämnda tillgångar
återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes
grundad anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå
sitt värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.
m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande
vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna
åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till
vad som i det särskilda fallet synes skäligt.
n) Avdrag för avsättning tili konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond
är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen
haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under
beskattningsåret omkostnad gjorts för en mera omfattande representation
eller dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt
angår den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats
av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.
Har kooperativ förening, som under Har kooperativ förening, som under
beskattningsåret av vinsten å sin koo- beskattningsåret av vinsten å sin koo
-
perativa verksamhet lämnat pristilllägg
eller annan utdelning i förhållande
till av föreningen gjorda köp, vid
utdelningens beräkning tillämpat andra
grunder än under närmast föregående
år då sådan utdelning förekommit,
må vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning avdrag medgivas
allenast med belopp motsvarande
det varlin utdelningen skulle upp
-
perativa verksamhet lämnat pristilllägg
eller annan utdelning i förhållande
till av föreningen gjorda köp, vid
utdelningens beräkning tillämpat andra
grunder än under närmast föregående
år då sådan utdelning förekommit,
må vid inkomstuppskattningen
enligt denna förordning avdrag medgivas
allenast med belopp motsvarande
det vartill utdelningen skulle upp
-
72
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gått, om de senast tillämpade grun- gatt, om de senast tillämpade grunderna
kommit till användning. derna kommit till användning eller,
därest större förmån för föreningen
därigenom skulle vinnas, med belopp
motsvarande medeltalet av utdelningarna
under beskattningsåren 1940—
1944, dock lägst tre procent av summan
av föreningens under beskattningsåret
från delägarna gjorda inköp.
Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål
med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren
medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig
för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller
dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti
1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses
att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 §
tredje stycket lagen den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å
högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives
med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av
den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,
dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000
kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.
o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan
bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den
bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften
i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet
i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.
p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras
skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar
samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår
av punkterna 6 och 9 här nedan.
5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med
belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i
49 § lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna
fonder användes för avsättning till dylika fonder.
6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver
penningrörelse inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret
behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska
ekonomiska föreningar.
7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse
framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats
i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
73
(Kungl. Maj.ts förslag.> (Utskottets förslag.)
därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomstuppskattningen
avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges
utredning skolat utgöras.
8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall
iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering
av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty
eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader
i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens
eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet
med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret
minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för
sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering
till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet
skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet
pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas
även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.
9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall
vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot
av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret
ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot
av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing
av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret
använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank
eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta
å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den
skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,
som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till
medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än
medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket
fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.
b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses
det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,
som skett i räkenskaperna,
dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader
eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till
den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen
enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital
inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i
räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och
de vid inkomsluppskattningen för samma år medgivna avskrivningarna
samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda
och vid inkomsluppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett
av förkrigsinkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigs
-
74
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
konjunkturskatt därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen
för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna
verkställda, eget kapital minskas med hälften av det överskjutande
beloppet,
samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under
båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets
ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av
den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns
vid första förkrigsinkomstårets ingång.
Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,
att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska
ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,
som bedriver penningrörelse,
att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom
skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken
den hänför sig,
att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,
att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas
såsom skuld,
att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,
i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande
skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid
ifrågavarande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt
att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust
ej får avräknas.
Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar
och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet
av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren
och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga
grunder.
Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i
denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte
att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser
upptagits till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång
gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda
belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde
som vid taxeringen redovisats såsom särskilt maskinvärde.
10. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i
rörelse förfares på följande sätt:
Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar
beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
75
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan
bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande
del av jämförelseinkomsten.
Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant
belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger
räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan
för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages
att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,
ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.
11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande
fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning
av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad
inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande
fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.
Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än
det som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939
eller däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning
bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I
fall, då verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,
skall beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt
från det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar.
Om den skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren,
må beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund
som finnes skälig.
Vad ovan sagts angående jämförelseinkomstens
beräkning skall jämväl
gälla dd fråga år örn tillämpning av
11 § 5 inom.
12. a) Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det
belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava
överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde
vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts
rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv
antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets
utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt
denna förordning då gällande värde.
Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,
varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för
att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest
lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid
sistnämnda tidpunkt.
Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande
värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till
76
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista
förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för
den lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där
den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista
förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.
Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,
därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,
av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan
det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning
enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av
skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits
under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av
sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.
Skulle däremot lagret vid beskattningsårets
utgång överstiga förkrigslagret,
utgöres minskningen av dold
förkrigsreserv under nämnda år av
skillnaden mellan å ena sidan det belopp,
vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna
grunder uppgått, och å andra sidan
det belopp, varmed vid beskattningsårets
utgång befintligt lager vid uppskattning
enligt denna förordning var
nedskrivet, såvitt angår den del av
lagret som i förkrigsvärde motsvarar
förkrigslagret, under förkrigspriset
och, såvitt angår den del av lagret som
motsvarar lagerökningen, under 140
procent av förkrigspriset, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed
avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits
under tidigare beskattningsår,
och det belopp som motsvarar återvinning
av sådan reserv under de beskattningsår,
som 1941—1945 års taxe
-
Härvid skall dock iakttagas att i
fall, som avses i punkt 4 e) här ovan,
hänsyn i stället skall tagas till det belopp,
varmed de i sistnämnda punkt
angivna tillgångarna vid beskattningsårets
utgång voro nedskrivna under
de verkliga kostnaderna.
Skulle däremot lagret vid beskattningsårets
utgång överstiga förkrigslagret,
utgöres minskningen av dold
förkrigsreserv under nämnda år av
skillnaden mellan å ena sidan det belopp,
vartill den dolda förkrigsreserven
vid beräkning enligt ovan angivna
grunder uppgått, och å andra sidan
det belopp, varmed vid beskattningsårets
utgång befintligt lager vid uppskattning
enligt denna förordning var
nedskrivet, såvitt angår den del av
lagret som i förkrigsvärde motsvarar
förkrigslagret, under förkrigspriset
och, såvitt angår den del av lagret som
motsvarar lagerökningen, under 140
procent av förkrigspriset, med avdrag
av skillnaden mellan det belopp, varmed
avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits
under tidigare beskattningsår,
och det belopp som motsvarar återvinning
av sådan reserv under de beskattningsår,
som 1941—1945 års taxe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
77
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
ringar avsågo. Härvid skall dock iakt- ringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas
dels att i fall, som i tredje tagas dels att i fall, som i tredje
och fjärde styckena i punkt b) här och fjärde styckena i punkt 4 b) här
ovan avses, hänsyn i stället skall ta- ovan avses, hänsyn i stället skall tagas
till det belopp, varmed lagerök- gas till det belopp, varmed lagerökningen
vid beskattningsårets utgång ningen vid beskattningsårets utgång
var nedskriven under anskaffnings- var nedskriven under anskaffningskostnaden
vid beskattningsårets ut- kostnaden vid beskattningsårets utgång
respektive vid taxeringens av- gång respektive vid taxeringens avslutande,
dels ock att i fall, som slutande, dels ock att i fall, som
avses i punkt 4 e) här ovan, hänsyn avses i punkt 4 e) här ovan, hänsyn
i stället skall tagas till det belopp, i stället skall tagas till det belopp,
varmed de i sistnämnda punkt angiv- varmed de i sistnämnda punkt angivna
tillgångarna voro nedskrivna un- na tillgångarna voro nedskrivna un
-
der de verkliga kostnaderna.
der de verkliga kostnaderna.
b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra
dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan
tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid
nämnda tidpunkt.
13. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel
på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl
ådagalägga, anföras,
att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder
skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i
1 § ej inträffat,
eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,
som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som
omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana
förhållanden ej inträffat,
eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i
en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden
som omförmälas i 1 §.
14. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild
grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas
hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad
att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej
till någon del eller endast lill mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas
å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande
sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott
på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas
med hänsyn därtill.
Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till
yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,
verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller
78
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott
på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas
för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit
äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet
än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas
med sådan verksamhet.
15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och
4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad
merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna
skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte
utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda
fastställt belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att
vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore
om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §
om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande
jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i
s. k. gruvbolag.
Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten
beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten
ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets skötsel
och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag svarande
mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten
understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tillämpning av
bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp av 3 000
kronor.
16. I de fall skattskyldigs räkenskapsår
utgått efter den 31 december
1945 men före den 1 mars 1946 skall
den enligt denna förordning beräknade
inkomsten fördelas på tiden före
och efter årsskiftet. Om lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslagrti,
skall dock från fördelningen
undantagas det belopp, varmed
lagerökningens värde, beräknat till
140 procent av förkrigsvärdet eller -—
i fall som avses i tredje och fjärde
styckena i punkt 4 b) här ovan —
till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets
utgång respektive vid taxeringens
avslutande, översteg lagerökningens
värde räknat i förkrigspris.
Vidare skall, i fall som i punkt 4 e)
16. I de fall skattskyldigs räkenskapsår
utgått efter den 31 december
1945 men före den 1 mars 1946 skall
den enligt denna förordning beräknade
inkomsten fördelas på tiden före
och efter årsskiftet. Om merinkomsten
för nyssnämnda räkenskapsår nedbringats
genom att lagret nedskrivits
till förkrigspris eller ökats genom att
lagret uppskrivits över nämnda pris
skall dock, därest lagret vid beskattningsårets
utgång översteg förkrigslag
ret, från fördelningen undantagas
det belopp, varmed lagerökningens
värde, beräknat till 140 procent av förkrigsvärdet
eller — i fall som avses
i tredje och fjärde styckena i punkt
4 b) här ovan — till anskaffningskost
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 79
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
naden vid beskattningsårets utgång
respektive vid taxeringens avslutande,
översteg lagerökningens värde räknat
i förkrigspris. Vidare skall, i fall som
i punkt 4 e) här ovan avses, från fördelningen
undantagas det belopp, varmed
kostnaden för material och arbetslöner,
som nedlagts d tillgångar,
som omförmälas i nämnda anvisningspunkt,
vid beskattningsårets utgång
översteg det värde av ifrågavarande
tillgångar, som erhållits därest de vid
nästföregående bokslutstillfälle i räkenskaperna
tillämpade värderingsprinciperna
kommit till användning.
Slutligen skall jämväl från fördelning
undantagas den del av merinkomsten
för beskattningsåret, som framkommit
på den grund att den skattskyldige
enligt denna förordning icke medgivits
avdrag för nedskrivning å kontraherade
men icke levererade tillgångar
för omsättning eller förbrukning
i rörelse. Vad som efter fördelningen
belöper på tiden före årsskiftet
skall, efter tillägg av belopp som
enligt vad nyss sagts skall undantagas
från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs
inkomst under den del av år
1945 som räkenskapsåret omfattar.
Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före
och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens
storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,
som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret,
skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv kan
hava minskat under samma år.
Har skattskyldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §
sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser
angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens
avveckling, skall den på liden före årsskiftet belöpande
inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan
med utgångspunkt från nyssnämnda vinstberäkning.
här ovan avses, från fördelningen undantagas
det belopp, varmed den
verkliga kostnaden för i nämnda anvisningspunkt
angivna tillgångar vid
beskattningsårets utgång översteg bokförda
värdet av samma tillgångar. Vad
som efter denna fördelning belöper på
tiden före årsskiftet skall, efter tilllägg
av belopp som enligt vad nyss
sagts skall undantagas från fördelningen,
anses utgöra skattskyldigs inkomst
under den del av år 1945 som
räkenskapsåret omfattar.
80
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
till 5 §.
1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att
taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under
beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av
uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för
handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med
sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade
läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna
förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag
med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den
taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren
beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige
innehaft även under beskattningsåret.
Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda
beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst
enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter
därtill föranleda.
Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av
förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,
skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren
tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och
underhåll av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller
för beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest
ägt direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen
eller med anordning som nödvändiggjorts av krigskonjunkturen. Värdeminskningsavdrag
beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret
medgives sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under
detta år på grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet
kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det
må emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder
skadegörelse eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen
ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom
avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning
av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret
kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående
beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning
av värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej
ånyo medgivas.
3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren
innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,
må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomster
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
81
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
na för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel
inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige
ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret
under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,
som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,
vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas
den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika
ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.
För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,
må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.
4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot
av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av
sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum
vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande
av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed
jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av
inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning
skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad
i fastigheten.
till 6 §.
1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis
sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från
rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats
av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får
anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen
ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.
2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall
vad i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet
äga motsvarande tillämpning.
3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna
för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som
avses i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett
godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag
vid tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas
till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses
skäligt. Ilar skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av
tjänst, befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter
krigsutbrottet, och skulle, örn den skattskyldige redan dessförinnan innehaft
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sand. Nr 37.
6
82
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
den nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst
än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen
jämkas med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här
avses haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas
till lägre belopp än 3 000 kronor.
Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten
bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.
till 7 §.
1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom
sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för
priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången
av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning
av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess
storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen
efter nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som
finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden
å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust
vid avyttring av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, örn värdet vid
utgången av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,
värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning
av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser
då var lägre än kostnaden för förvärvet.
Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om
skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan
att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av
hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom
te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske
genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt
för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den
del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt
att även storleken av försäljnings vinster under de olika åren, som ej äro
skattepliktiga, bör beaktas.
2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som
enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.
3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande
bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande
den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt
eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot
en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid
taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt
ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då
gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
83
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
beskattningsåret, vid beskattning enligt 7 § så anses som om omedelbart avdrag
för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften
det föregående året avsett.
4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste
anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle
ägt rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna
realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §.
till 8 §.
1. Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar
inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall
i viss ordning avräknas från inkomstökningen.
Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes
ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i
punkt 3 här nedan.
Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives
enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt
denna förordning ej kunna ske i andra fall.
2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å
krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara
merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.
Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma
ej skett enligt den i punkt 1 första stycket angivna bestämmelsen, skall
medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §
1 mom c), samt. till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning
och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,
från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.
Vad sålunda stadgats örn inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga
delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,
som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning
i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.
Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten
minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning
hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. c), skall
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande
inkomst under ett antaget jämförelseår.
Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt
punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen
och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.
Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning
beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret
och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att
84
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid
motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande
regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall
antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det
ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana
förhållanden.
Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår
förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av
inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.
Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig
haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla
och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att
avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i
första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt
underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid
bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad
förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den
vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret
beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande
inkomster under förkrigsinkomståren.
3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,
1941—1945 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages att sådant
avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det
i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande
fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med
avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar
gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara
antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941—1945 års taxeringar
skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn
sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om
krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945. Avdrag medgives endast i den
mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas
i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma
förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning
å viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1945 års taxeringar
avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan
belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses
hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 8 §
omförmälda avdraget å 3 000 kronor.
Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning
av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
85
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till
högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av
åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt
från den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet
skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån
den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår, varom
är fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av
att uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för
handen, under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen
framkallade läget.
Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning
å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst
av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående
avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget
ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.
till 11 §.
Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives
i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader
som skulle hava varit avdragsgilla, örn i stället andra medel använts för omkostnaderna.
Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk
för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl medgivas,
därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden enligt sitt
ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen enligt denna
förordning. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl
beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men
provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av
bestämmelserna i 20 § andra stycket förordningarna om krigskonjunkturskatt
för åren 1942—1945.
B) att följande motioner, nämligen:
de likalydande motionerna 1:298 av herr Mannerskantz
m. fl. och II: 460 av herr Hajggblom m. fl.,
de likalydande motionerna I: 306 av herr Nordenson m. fl.
och II: 470 av herr Wiberg m. fl.,
de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson
m. fl. och II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,
de likalydande motionerna 1: 308 av herr Elon Andersson
m. fl. och II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, samt
de likalydande motionerna 1:309 av herrar Wistrand och
Wetter samt II: 471 av herr Olson i Göteborg m. fl.,
86
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
måtte, i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 4 juni 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, friherre De
Geer, Frans Ericson, Wehtje, Björnsson, Robert Berg, Franzon och Rosander, samt
från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Janson i Frändesta,
Falk, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg, Bladh och Kristensson.
Reservation
av herrar Elon Andersson, Velander, friherre De Geer, Wehtje, Hammarlund,
Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg och Kristensson,
vilka anfört följande:
»I förarbetena till krigskonjunkturskatteförordningen för år 1940 och jämväl
senare ha statsmakterna gjort mycket kategoriska utfästelser gent emot
de skattskyldiga, att en huvudsynpunkt vid krigskonjunkturbeskattningens
utformning måste vara, att endast ökning av realinkomst och icke genom
penningvärdeförsämring uppkomna inkomstökningar skulle bli föremål för
beskattning. Grundprincipen skulle vara, att jämförelsen mellan förkrigsinkomsten
och beskattningsårets inkomst skulle ske i samma penningvärde.
Sedan bevillningsutskottet år 1941 i sitt av riksdagen godkända betänkande
uttalat, att det läge vikt vid att vederbörlig hänsyn till den allmänna prisstegringen
toges vid utformningen av krigskonjunkturskatten för år 1942, föreslog
Kungl. Maj:t i sistnämnda års proposition ett utjämningsavdrag av
15 %. I skatteberedningens vid propositionen fogade promemoria anfördes
bl. a., att den möjligheten att under kriget intjänade vinstmedel först efter
krigets slut komme att användas för kapitalinvestering, i detta sammanhang
ej behövde föranleda särskilda åtgärder, enär det pris anskaffningen då skulle
avse enligt lagstiftningens förutsättningar vore förkrigspris. Med denna motivering
kom man fram till slutsatsen, att hänsyn till prisstegringen endast behövde
tagas i den mån krigskonjunkturskatten skulle komma att inkräkta
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
87
på den skattskyldiges konsumtion, därvid den egentliga penningvärdeförsämringen
icke borde beräknas till ett högre värde än man med denna utgångspunkt
kommit att godtaga på arbetsmarknaden.
Departementschefen synes emellertid i 1942 års proposition vilja göra gällande,
att den dåvarande inflationistiska penningvärdeförsämringen var mindre
än 15 %. Då han likväl ansluter sig till skatteberedningens förslag om
ett utjämningsavdrag å 15 %, sker detta med den motiveringen, att det icke
kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades
med att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning, motiven
för densamma försvagades ju längre tid som förflöte från den tidpunkt, då
förändringen skedde.
I förarbetena till 1942 års förordning nedlades sålunda mycken möda på
att söka bevisa, att vad som vid krigskonjunkturbeskattningens tillkomst av
statsmakterna betecknats såsom ’en huvudsynpunkt’ vid skattens utformning,
nämligen att en merinkomstberäkning måste baseras på i samma penningvärde
uttryckta inkomster, i realiteten icke hade något berättigande.
I den nu föreliggande propositionen framlägger departementschefen en helt
ny motivering för utjämningsavdraget. Den strider icke blott mot det i samma
proposition föreslagna stadgandet i 3 § sista stycket utan även mot departementschefens
ovanberörda tidigare uttalanden. Han gör nu gällande att
avdraget är att uppfatta huvudsakligen såsom ett komplement till jämförelseinkomsten,
avsett dels att kompensera för sådan utveckling av den skattskyldiges
verksamhet sedan krigsutbrottet, som varit möjlig om krigsförhållandena
icke förelegat men vars sannolikhet icke kan direkt påvisas, dels ock
att bidraga till en utjämning mellan sådana skattskyldiga, som av olika
anledningar hava särskilt låg jämförelseinkomst, och dem vilka tack vare en
gynnsam förkrigskonjunktur kommit upp i en mycket hög sådan.
De av departementschefen efter tillkomsten av 1940 års förordning gjorda
uttalandena stå således i motsatsförhållande till den i förarbetena till nämnda
förordning klart uttryckta grundprincipen vid krigskonjunkturbeskattningens
utformning — en merinkomstberäkning baserad på i samma penningvärde
uttryckta inkomster — och de skäl departementschefen anfört till
stöd för sin nu hävdade ståndpunkt förefalla föga bärande.
Gentemot argument av dylik art står 1944 års allmänna skattekommittés
enhälliga och logiska argumentering för ett i relation till det antagna Epriset
bestämt utjämningsavdrag. Även örn riktigheten av de beräkningar,
enligt vilka man tidigare kommit fram till en prisstegring av 15 %, starkt
kunna ifrågasättas, har man dock icke i de tidigare krigskonjunkturskatteförordningama
uttryckligen fastslagit en ytterligare penningvärdeförsämring.
I den nu föreslagna förordningen fastslås däremot att penningvärdeförsämringen
skall anses utgöra 140 °/o av förkrigsvärdet. Härav följer, på sätt kommittén
framhåller, såsom en logisk konsekvens, att utjämningsavdraget bör
fastställas till motsvarande tal eller 40 °/o, särskilt som här är fråga örn utjämningsavdragets
beräkning vid exakt samma tidpunkt då E-priset antages
vara 140.
88
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Utskottet har icke lika litet som departementschefen gjort något försök
att gendriva riktigheten av kommitténs argumentering. Att utskottet tidigare
såsom sin uppfattning uttalat, att anledning att höja utjämningsavdraget
icke förelegat, utgör ju, särskilt med hänsyn till de ovanberörda av kommittén
åberopade omständigheterna, intet skäl för utskottets nu intagna
ståndpunkt. De av utskottet uttalade farhågorna för att en höjning av utjämningsavdraget
i samband med slutavräkningen skulle kunna medföra, att
vissa skattskyldiga kunde komma i sämre läge än andra, äro enligt vår uppfattning,
icke minst med hänsyn till den av utskottet förordade progressiviteten
i beskattningen, obefogade. Det skulle hava framstått såsom riktigare,
om utskottet i stället för detta förmenta rättvisekrav åberopat extremt
fiskaliska synpunkter. Utskottets understrykande av departementschefens
uttalande att utjämningsavdraget ''icke är avsett att utgöra en kompensation
för penningvärdets fall’ framstår såsom desto mer egendomligt som i 3 §
sista stycket uttryckligen stadgas, att bl. a. genom detta särskilda avdrag
hänsyn skall tagas till höjning av den allmänna prisnivån.
Vi ha alltså ansett att utskottet, under åberopande av vad 1944 års allmänna
skattekommitté i denna del anfört, bort hemställa, att utjämningsavdraget
måtte beräknas efter en procentsats av 40.
Bibehållandet av den hittills tillämpade progressiva skatteskalan även
vid den slutliga avräkningen kommer på sätt jämväl ovannämnda kommitté
anfört tydligtvis att mycket hårt belasta åtskilliga skattskyldiga, som i överensstämmelse
med vad som torde hava avsetts konsoliderat sin ställning genom
försiktiga lagervärderingar och därmed kommit att uppskjuta krigskonjunkturbeskattningen.
Progressionen liksom ock vissa bestämmelser rörande
utnyttjandet av utjämningsavdraget m. m. skulle för dessa skattskyldiga
medföra, att av dem komme att i samband med avräkningen uttagas en
krigskonjunkturskatt, som till beloppet vore väsentligt större än vad fallet
blivit, om de uppkomna vinsterna tagits till beskattning varje särskilt år.
När departementschefen avvisar kommitténs förslag, sker detta under
åberopande av att det torde vara bäst överensstämmande med krigskonjunkturskattens
konstruktion, att den tidigare tillämpade skatteskalan tilllämpas
jämväl vid slutavräkningen. Något skäl varför så skulle vara fallet
anföres emellertid icke. Däremot tillägger departementschefen att det icke
heller ur rättvisesynpunkt synes tillfredsställande om sådana skattskyldiga,
som begagnat sig av möjligheten att uppskjuta beskattningen, skulle särskilt
gynnas genom en i samband med slutavräkningen vidtagen skattesänkning.
Det kan således icke enligt departementschefens mening ur rättvisesynpunkt
tolereras, att vissa skattskyldiga i samband med avräkningen
skulle kunna få sin slutliga skattebörda bestämd till lägre belopp än vad
fallet blivit, örn det vid avräkningen beskattade beloppet fördelats å flera
år, men han finner tydligen icke något skäl till erinran mot att för åtskilliga
lojala skattskyldiga, som använt sig av de av statsmakterna anvisade möj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
89
likheterna för uppskov med beskattningen, på sätt kommittén anfört, i efterhand
införa en enligt dess uppfattning icke tänkbar extra straffskatt. En
sådan skulle framstå såsom desto mer stötande, som den, enligt vad inhämtade
upplysningar synas giva vid handen, i främsta rummet torde komma
att drabba de mindre rörelseidkarna.
Vad sålunda motionsledes anförts mot ett bibehållande av den progressiva
skatteskalan finner utskottet icke nödigt bemöta. De anförda skälen äro
emellertid enligt vår mening av sådan styrka, att de icke låta sig avvisa.
Vi ha sålunda ansett, att utskottet bort hemställa, att grundbeloppet måtte
beräknas efter en fix procentsats av 50.
Då innebörden av de bestämmelser, utskottet med avseende å 9 § 2 mom.
förordar, av dess motivering att döma, synes av utskottet hava missuppfattats,
ha vi ansett oss böra belysa innebörden därav genom ett exempel.
Antag att den beskattningsbara merinkomsten för en skattskyldig med ett
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp av omkring 20 000
kronor utgör 10 000 kronor, att grundbeloppet i sin helhet beräknas efter
50 °/o och sålunda utgör 5 000 kronor samt att den skattskyldige enligt gällande
skatteskalor har att å det mot grundbeloppet svarande inkomstskiktet
erlägga ordinarie statsskatter (inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt)
med 30 % d. v. s. 1 500 kronor.
Enligt de av 1945 års riksdag beslutade övergångsbestämmelserna till den
nya uppbördsförordningen har den skattskyldige emellertid befriats från att
därav erlägga 1 000 kronor.
Under förutsättning att dylikt beslut örn eftergift icke meddelats, hade
han haft att erlägga:
ordinarie statsskatter ................................ kronor 1 500 och
krigskonjunkturskatt ........................ » 3 500.
Enligt de av utskottet förordade bestämmelserna får han i stället erlägga:
ordinarie statsskatter ................................ kronor 500 och
krigskonjunkturskatt .............................. » 4 500.
De ordinarie statsskatter, som enligt det anförda exemplet till ett belopp
av 1 000 kronor jämlikt uppbörds förordningens övergångsbestämmelser redan
blivit föremål för eftergift, komma således att i stället av den skattskyldige
uttagas i form av en med exakt samma belopp förhöjd krigskonjunkturskatt.
Likväl bestrider utskottet, att förslaget medför, att de skattskyldiga, som
erlägga krigskonjunkturskatt, ’berövas den förmån av skattebefrielse, varom
förmäles i övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen’.
Utskottet anför vidare, att grunden till att vid krigskonjunkturskattens beräkning
avdrag från grundbeloppet medgives för de ordinarie statsskatterna
är, att det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall vara
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 37. 7
90
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
underkastat ytterligare skatt till staten. I vad mån detta i och för sig riktiga
uttalande kan tjäna till bevis för den av utskottet hävdade ståndpunkten
återstår emellertid att närmare utveckla. Utskottet avstår för sin del därifrån
och använder i stället det ofta missbrukade uttrycket ''uppenbart’.
Det kan enligt vår mening icke rimligen bestridas, att en bestämmelse avovan
angivna innebörd i realiteten innebär upphävande av den enligt uppbördsförordningens
övergångsbestämmelser meddelade eftergiften, såvitt angår
skattskyldiga, vilka drabbas av krigskonjunkturskatt. Kungl. Maj:ts och
riksdagens år 1945 meddelade beslut rörande eftergift av vissa skatter i
samband med övergången till källskattesystemet skulle således upphävas beträffande
dessa skattskyldiga med stöd av allenast den ovan återgivna motiveringen.
Verkningarna av den föreslagna bestämmelsen för den enskilde skattebetalaren
beröras icke på något sätt vare sig av departementschefen eller av
utskottet. Propositionen innehåller överhuvud taget icke någon motivering
för ifrågavarande något anmärkningsvärda förslag att innevarande års riksdag
skulle på en omväg delvis upphäva ett av föregående års riksdag fattat
beslut utan behandlar frågan såsom ett enkelt matematiskt problem.
Anmärkas må, att förevarande spörsmål varit lättare att överblicka och
tidigare torde hava fått sin lösning, örn de i förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1940 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen av
krigskonjunkturskatten alltjämt varit gällande. Innebörden av nämnda bestämmelser
var att den skattskyldige erlade viss del av krigskonjunkturskatten
i stället för de å grundbeloppet belöpande ordinarie statsskatterna. Om
så alltjämt varit fallet, hade det varit naturligt, att 1945 års riksdag utsträckt
eftergiften till att omfatta motsvarande del av krigskonjunkturskatten. Den
omständigheten, att den skattskyldige haft att erlägga viss del av sina ordinarie
statsskatter under annan benämning än andra skattskyldiga, hade väl
icke rimligen kunnat åberopas såsom skäl för att utesluta honom från eftergiften.
Svårigheten att jämsides med källskatten erlägga de eftersläpande
skatterna blir ju icke mindre vare sig den ena eller andra benämningen å det
eftersläpande skattebeloppet kommer till användning.
Vi ha därför ansett, att utskottet bort hemställa, att från krigskonjunkturskattens
grundbelopp måtte avräknas jämväl de därå belöpande ordinarie
statsskatter, som omfattas av eftergiften.
I anslutning till vad sålunda anförts få vi hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 210 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande
motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och 11:460
av herr Haeggblom m. fl., de likalydande motionerna 1: 306
av herr Nordenson m. fl. och II: 470 av herr Wiberg m. fl.,
de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson
m. fl. och 11:473 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt de
likalydande motionerna 1: 308 av herr Elon Andersson m. fl.
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
91
och 11:472 av herrar Ohlin och Kristensson, antaga det vid
bevillningsutskottets betänkande nr 37 fogade, såsom utskottets
förslag betecknade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt
för år 1946 med de ändringar, att nedannämnda
författningsrum erhålla följande lydelse:
4 §.
6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,
såvitt den skattskyldige är fysisk person, till fyrtio procent av jämförelseinkomsten,
och
såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej
överstiger 50 000 kronor, till fyrtio procent av denna och, om jämförelseinkomsten
är högre, till fyrtio procent av den del av jämförelseinkomsten,
som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan
under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat
bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,
under första verksamhetsåret — men minst 20 000 kronor,
dock för såväl fysisk som juridisk person till minst fyrtio procent av den
merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.
Om kostnadsutjämningsfond---(= utskottet) — — — i anspråk.
5 §•
2 mom. Det fastställes---(= utskottet)---i 1 §. Det sålunda
fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket
sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten, upptages såsom taxerad
merinkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
6 §.
Beträffande under---(— utskottet)---1 §, så ock
b) intäkt i andra---(= utskottet)---för handen.
Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp
än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med
undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom
restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande
jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag
som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten.
(Se vidare anvisningarna.)
7 §•
Beträffande realisationsvinst---(= utskottet)--— omförmälas
i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i
andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande
fyrtio procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.
Vid fastställande---(= utskottet)---skäligt belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
92
Bevillningsutskottets betänkande nr 37.
Beräkning av krigskonjunkturskatt.
9 §■
1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta
skall utgöra 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.
Avser beskattningsåret---(= utskottet)---kronor, bortfaller.
2 mom. Krigskonjunkturskatten skall---(= utskottet)--—
taxerat belopp.
Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl
tagas till skatt, som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) icke skall erläggas.
Anvisningar
till 5 §.
1. Beträffande inkomst---(= utskottet)---vara för handen.
Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag med fgrtio procent å
jämförelseinkomsten påverkar den taxerade merinkomstens storlek.
2. Vid bestämmande---(= utskottet)---ånyo medgivas.
3. Såsom jämförelseinkomst---(= utskottet)---därtill för
anleda.
4. Ränta å---(— utskottet)---i fastigheten.
B) att följande motioner---(= utskottet)---
utan åtgärd.»
467975. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krig skon junkt urskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motione a1 i texten