Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.

1946-06-04 · 92 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 91 av 92 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:37, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 6 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946 jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 8 mars 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 210, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om

krigskonjunkturskatt för år 1946.

Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 298 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 460

av herr Haeggblom m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 210 måtte besluta sådana ändringar i förslaget

till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946, som överensstämde

med de i motionerna anförda synpunkterna;

2) de likalydande motionerna 1:306 av herr Nordenson m. fl. och 11:470

av herr Wiberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen för sin del måtte besluta

ändrad lydelse av det i propositionen nr 210 framlagda förslaget till

förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946 i huvudsaklig överensstämmelse

med ett vid motionerna fogat författningsförslag, vilket förslag innehöll

följande från propositionen avvikande bestämmelser:

4 §•

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till fyrtio procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, örn jämförelseinkomsten ej

överstiger 50 000 kronor, till fyrtio procent av denna och, örn jämförelseinkomsten

är högre, till fyrtio procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,

under första verksamhetsåret — men minst 20 000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 7 sami. Nr 37.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst fyrtio procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Örn kostnadsutjämningsfond---i anspråk.

7 mom. Vad i — — — annan egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

5 §•

2 mom. Det fastställes — — — i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet

minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio

procent av jämförelseinkomsten, upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §•

Beträffande under---1 §, så ock

b) intäkt i andra---för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Beträffande realisationsvinst — — — omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent

av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande — ---skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §.

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret---kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

värnskatt och särskild skatt å förmögenhet, debiterade enligt

de under år 1945 gällande grunderna, skulle hava minskats, örn krigskonjunkturskattcns

grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet

utgjort taxerat belopp.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Restitution av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. Restitution av — — — skattepåföring erhållits.

2 mom. Restitution av — — — ur riksbanken.

3 mom. Vid tillämpning---avsedda omkostnader.

4 mom. Har av skattskyldig bedriven rörelse under något eller några av

beskattningsåren 1940—1945 vid tillämpning av de för respektive beskattningsår

gällande bestämmelserna utvisat inkomstminskning, må efter därom

hos prövning snämnd gjord framställning restitution av krigskonjunkturskatt,

som påförts vid 1940—1945 års taxeringar, medgivas, örn och i den

mån inkomstminskningen ej uppkommit oberoende av förhållanden, som

omförmålas i 1 §.

Inkomstminskning, som uppstått i till rörelse hänförlig förvärvskälla under

beskattningsåret 1945, skall i första hand avdragas å inkomst från annan

eller andra förvärvskällor under samma år enligt bestämmelserna i denna

förordning och får således endast med därefter eventuellt återstående belopp

tagas i beräkning för åtnjutande av restitution.

Inkomstminskning, som uppkommit under beskattningsåren 1940—1944

må tagas i beräkning för åtnjutande av restitution allenast i den mån avdrag

därför ej tidigare utnyttjats.

Till inkomstminskning må ej hänföras utjåmningsavdrag. Vid bestämmande

av huruvida avdrag för inkomstminskning skall anses hava utnyttjats

vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 8 § omförmälda avdraget

ä 3 000 kronor.

Restitution, som i första stycket sägs, skall avse det belopp, varmed skatten

för respektive beskattningsår skulle hava minskats, örn avdrag för ovan

omförmäld inkomstminskning skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande. Inkomstminskning skall i första hand utnyttjas det år

den beskattningsbara merinkomsten i förhållande till jämförelseinkomsten år

störst och därefter övriga år enligt samma grund. Örn två år utvisa lika

stora beskattningsbara merinkomster, skall avdrag i första hand utnyttjas å

det äldre av åren.

5 mom. klar omständighet, varå framställning örn restitution av krigskonjunkturskatt

som påförts provisoriskt vid 1940—1945 års taxeringar

skall grundas, icke inträffat före de i 1 och 2 morn. angivna tidpunkterna,

men före taxeringens avslutande, skall beträffande restitution av sådan skatt

de i 4 mom. givna bestämmelserna äga motsvarande tillämpning, örn och i

den män skattskyldig visar att sådan omständighet inträffat eller av honom

bedriven rörelse under beskattningsåret utvisat inkomstminskning, som ej

uppkommit, oberoende av förhållanden, vilka omförmålas i 1 §.

6 mom. Beträffande förfarandet----andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Å erlagd, provisoriskt----enligt 11 § 1 mom. c. eller 5 mom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

17 §.

Taxering verkställes — — — för beskattningsåret. Frågor om rätt till

restitution av påförd krigskonjunkturskatt skola handläggas av prövningsnämnd.

19 §.

2 mom. Prövningsnämnden skall----den 31 mars 1947.

Därest i 21 § här nedan omförmälda nämnd därtill lämnar medgivande,

md beträffande skattskyldig som bedriver rederirörelse taxeringen uppskjutas

ytterligare, dock att taxering senast skall verkställas år 1950.

3 mom. Sedan prövningsnämnden---Kungl. Maj:t.

4 mom. Till envar---december 1946.

21 §.

Kungl. Maj:t förordnar —--denna förordning.

Nämnden skall---en suppleant.

Nämnden är--— äro tillstädes.

Nämnden må---av sakkunniga.

Beträffande nämndens — — — motsvarande tillämpning.

örn nämndens befogenhet att i visst fall medgiva uppskov med taxering

stadgas i 19 §.

24 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till krigskonjunkturskatt så

ock över beslut rörande restitution av sådan skatt skola---taxerings
intendent.

2 morn. Därest---tillämpning.

Eftertaxering.

26 §.

1 mom. Har skattskyldig---1 § sägs.

2 mom. Därest eftertaxering —---p rö vn i ngs n anin den s protokoll.

3 mom. Har genom uppgifter, som lämnats av skattskyldig till ledning

för taxering till krigskonjunkturskatt, föranletts, att i 11 § omförmäld restitution

av sådan skatt felaktigt ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom. härovan

stadgas äga motsvarande tillämpning.

Anvisningar

till 4 §.

4. Vid uppskattning av---därtill föranleda.

a) Har vid----vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av---av förkrigslagret.

Beträffande värdesättning---nedan stadgas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

5

Om den---icke tagas.

Har skattskyldig--— beskattningsårets utgång.

I de fall — — — åter inträda.

Om den---sistnämnda tidpunkt.

Har den---beskattningsårets utgång.

Örn av skattskyldig bedriven rörelse under kriget mera avsevärt utvidgats

och den skattskyldige kan visa att för den sålunda utvidgade rörelsen fordras

större lager än som vid utgången av sista förkrigsinkomståret ansågs

vara nödvändigt för driften med rörelsens dåvarande kapacitet, må lagerökning,

som visas vara normal med hänsyn till rörelsens ökade kapacitet,

upptagas till förkrigspris.

Kostnader, nedlagda å av annan beställt fartyg, må, i den mån de belöpa

å tillgångar, vilka icke ingå i förkrigslager eller i sådan normal lagerökning,

som i åttonde stycket här ovan avses, vid inkomstuppskattningen ej upptagas

till lägre värde än som motsvarar de verkliga kostnader, som vid beskattningsårets

utgång nedlagts å fartyget.

c) Om lagret---lägre belopp.

d) Som lager---motsvarar lagerminskningen.

e) Avdrag för---skick försäljas.

f) Vid tillämpning---beskattningsårets utgång.

g) Har vid —--uppskattade merinkomsten.

h) Har skattskyldig---vid inkomstberäkningen.

i) För värdeminskning---—- kontraherade fartyget.

j) Örn tillgång---onormalt låga.

k) Har avdrag----vid inkomstuppskattningen.

l) Beträffande rörelse----— synes skäligt.

m) Avdrag för---pensioneringen avser.

n) Rörelseidkare, som----till driftsbidrag.

o) Huru vid---här nedan.

5. Vid uppskattning--— dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten — — — ekonomiska föreningar.

7. Därest vid---skolat utgöras.

8. Vid beräkning---för förvärvskällan.

9. a) För vartdera------särskilt maskinvärde.

10. Vid fastställande —--mån jämkas.

11. Vid beräkning — — — finnes skälig.

12. a) Såsom dold---gällande värde.

Det verkliga---sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs — — — denna tidpunkt

Minskning av---taxeringar avsågo.

Skulle däremot---taxeringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas

dels att i fall, som i tredje och fjärde styckena i punkt 4 b) här ovan avses,

hänsyn i stället skall tagas till det belopp, varmed lagerökningen vid beskattningsårets

utgång var nedskriven under anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande, dels ock att i fall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

som avses i nionde stycket i punkt A b) här ovan hänsyn i stället skall tagas

till det belopp, varmed de i sistnämnda punkt angivna tillgångarna voro nedskrivna

under de verkliga kostnaderna.

b) Vid beräkning---nämnda tidpunkt.

13. Vad angår — — — il §.

14. När Kungl. Maj:t — -—- — sådan verksamhet.

15. Beträffande handelsbolag--- 3 000 kronor.

16. I de fall — — — räknat i förkrigspris. Vidare skall, i fall som i

nionde stycket punkt 4- b) här ovan avses---nyssnämnda vinstberäk
ning.

till 5 §.

1. Beträffande inkomst — — — vara för handen. Tillika iakttages att

medgivande av utjämningsavdrag med fyrtio procent å jämförelseinkomsten

påverkar den taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande---ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst---—- därtill föranleda.

4. Känta å — — — i fastigheten.;

3) de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson m. fl. och

II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari hemställts, att riksdagen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 med förslag till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946 måtte vidtaga de ändringar, som i motionerna berörts,

ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta de härför erforderliga

författningsbestämmelserna;

4) de likalydande motionerna I: 308 av herr Elon Andersson m. fl. samt

II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, vari hemställts, att riksdagen i

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt

för år 1946 måtte vidtaga i motionerna berörda ändringar, ävensom

att vederbörande utskott ville utarbeta de härför erforderliga författningsbestämmelserna;

samt

5) de likalydande motionerna I: 309 av herrar Wistrand och Wetter samt

II: 471 av herr Olson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin

del måtte besluta,

att stadgandet i anvisningarna till 4 § p. 4 e) i det i proposition nr 210

framlagda förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946

skall utgå,

eller, därest detta yrkande icke skulle bifallas,

att nämnda författningsrum måtte på det sätt ändras, att däri föreskrivna

begränsning av nedskrivningsrätten angives endast skola avse kostnader,

nedlagda å av annan beställt fartyg, samt att nämnda begränsning i fråga om

sådana kostnader icke skall gälla, i den mån dessa belöpa å tillgångar, vilka

värderade efter förkrigspris icke överstiga värdet av förkrigslagret.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 460, I: 306, I: 307, I: 308 och I; 309.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

7

Krigskonjunkturskatt har utgått för åren 1940—1945. Den senaste förordningen

i ämnet utfärdades den 8 juni 1945 (nr 294) och avsåg merinkomster

under år 1944 (motsvarande räkenskapsår). Sedan 1944 års allmänna skattekommitté

med skrivelse den 8 december 1944 överlämnat betänkande med förslag

till förfarande vid avveckling av krigskonjunkturbeskattningen (SOU

1944: 62), ha över nämnda förslag efter remiss yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges redareförening och

kooperativa förbundet), Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i samtliga län,

centrala krigskonjunkturskattenämnden, mellankommunala pr öv ning snämnden

samt kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering.

I flera av de utav kommerskollegium överlämnade yttrandena har åberopats

ett yttrande i ämnet, som avgivits av delegerade utsedda av Sveriges industriförbund,

Stockholms handelskammare, svenska bankföreningen och

svenska försäkringsbolags riksförbund.

Särskilda framställningar i ämnet hava vidare ingivits av Billeruds aktiebolag,

aktiebolaget Volvo och apotekarsocieteten.

Frågan om uttagande av krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn tidpunkten

för denna skatteforms avveckling upptogs till preliminär behandling

förliden höst vid framläggandet av förslag till förordning med särskilda

bestämmelser angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling. Departementschefen erinrade därvid (prop.

nr 376 vid 1945 års riksdag, s. 21) att bevillningsutskottet i sitt betänkande

nr 45 i anledning av propositionen nr 256 med förslag till förordning örn

krigskonjunkturskatt för år 1945 uttalat, att enligt utskottets mening

krigskonjunkturbeskattningen borde avvecklas så snart möjlighet därtill förelåge.

Med hänsyn till att krigstillståndet i Europa upphört och det kunde antagas,

att en allmän strävan komme att göra sig gällande att föra hushållningen

fram mot mera normala förhållanden, borde avvecklingen av krigskonjunkturskatten

kunna påskyndas och möjligheten av dess avveckling redan

per den 31 december 1944 omprövas. Utskottet förutsatte i varje fall, att

krigskonjunkturskatt icke skulle uttagas för merinkomster som hänförde

sig till tid efter 1945 års utgång.

I nyssnämnda proposition, nr 376, framhölls vidare, att när krigskonjunkturskaHen

vid krigets början infördes, det förutsattes såsom naturligt att en

sådan beskattning skulle bestå så länge krigskonjunkturen varade. Det svarade

därför till syftet med krigskonjunkturskatten, att jämväl 1945 års mervinster

underkastades dylik skatt. Ett ytterligare skäl härför vore, att det avvecklingsförfarande,

vid vilket den slutliga effekten av krigskonjunkturbeskattningen

förutsatts skola framkomma, lämpligen borde sammankopplas

med en ny taxering till krigskonjunkturskatt och sålunda icke ske i form av

en justering av redan verkställda taxeringar för merinkomster under år 1944.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Emellertid borde, såsom bevillningsutskottet uttalat, krigskonjunkturskatt

icke uttagas för merinkomster som hänförde sig till tid efter 1945 års utgång.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts avsåge departementschefen att

senare framlägga förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år

1946, gällande merinkomster under år 1945, jämte förslag till avvecklingsföreskrifter.

Dessa förslag komme att i huvudsak bygga på det betänkande i

ämnet, som framlagts av 1944 års allmänna skattekommitté.

De sålunda gjorda uttalandena föranledde icke någon erinran från bevillningsutskottets

(betänkande nr 63 år 1945) eller riksdagens sida.

I detta sammanhang torde jämväl få erinras om att i årets statsverksproposition

förutsatts, att krigskonjunkturskatt skulle komma att utgå även för

år 1946 ävensom att skatten i samband med taxeringen nämnda år skulle

avvecklas genom ett avräkningsförfarande per den 31 december 1945. I

statsverkspropositionen har inkomsttiteln krigskonjunkturskatt beräknats till

ett belopp av 100 miljoner kronor, därvid hänsyn jämväl tagits till de skattebelopp

som kunde förväntas inflyta på grund av avräkningsförfarandet.

Såsom allmän motivering för de i propositionen framlagda förslagen örn

krigskonjunkturskatt för år 1946 samt om krigskonjunkturbeskattningens

avveckling har departementschefen anfört följande:

»I enlighet med de i det föregående återgivna uttalandena torde förslag nu

böra framläggas för riksdagen örn krigskonjunkturskatt för år 1946 samt örn

krigskonjunkturbeskattningens avveckling. Förslag till förordning i ämnet

har utarbetats inom finansdepartementet. Detta förslag bygger på 1944 års

allmänna skattekommittés förut omnämnda betänkande, men innefattar på

flera viktiga punkter avvikelser därifrån.

Det närmare innehållet av departementsförslaget framgår av den följande

redogörelsen. Emellertid torde jag redan i detta sammanhang få nämna, att den

föreslagna förordningen icke upptager merinkomst av skogsbruk under år

1945 såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst. Detta överensstämmer

med de uttalanden, som i denna del gjordes under förarbetena till

1945 års förordning om krigskonjunkturskatt. Jag anförde därvid för egen

del (prop. nr 256, s. 66) att vid utformandet av åtgärder för tryggande av

bränsleförsörjningen under bränsleåret 1945/46 även frågan örn krigskonjunkturskattens

fortvara blivit föremål för överväganden och att befrielse

från sådan skatt för merinkomst av skogsbruk under 1945 ansetts utgöra

en förutsättning för att skogsägarna skulle kunna i tillräcklig grad stimuleras

till skogsavverkningar. Med hänsyn därtill fann jag det motiverat, att i

ett eventuellt förslag till krigskonjunkturskatt för år 1946 merinkomst av

skogsbruk icke upptoges såsom till krigskonjunkturskatt skattepliktig inkomst.

Bevillningsutskottet vid 1945 års riksdag ansåg det likaledes i då rådande

läge önskvärt, att skogsägarna erhölle den stimulans till för vår bränsleförsörjning

nödiga skogsavverkningar, som ett avskaffande av krigskonjunkturskatten

för merinkomst av skogsbruk under år 1945 skulle kunna

innebära.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

9

Jämväl i ett annat hänseende innebär förslaget en inskränkning i fråga

om skattepliktens omfattning. Enligt förslaget skall nämligen krigskonjunkturskatt

icke utgå å merinkomst av jordbruk, som uppkommit under år 1945.

Ur fiskalisk synpunkt är denna begränsning emellertid av ringa betydelse.

Man torde nämligen med hänsyn till förhållandet mellan prisstegring och omkostnadsökning

å jordbrukets produkter sedan krigsutbrottet kunna antaga,

att merinkomst av jordbruk endast undantagsvis kommer att föreligga för år

1945. Vid sådant förhållande och då granskningen av jordbrukarnas deklarationer

för upprättande av förslag till taxering till krigskonjunkturskatt,

enligt vad erfarenheten visat, täger taxeringsmyndigheternas tid och krafter

i anspråk i en i förhållande till taxeringsutfallet oproportionerligt stor utsträckning,

har det icke synts tillräckligt motiverat att bibehålla krigskonjunkturbeskattningen

i fråga örn inkomst av jordbruk.»

Vad angår detaljmotiv ering en för det i propositionen framlagda författningsförslaget

tillåter sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Redogörelsen härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen:

Tillgångarnas värdering, s. 40—71,

Speciella bevisregler, s. 71—72,

Utjämningsavdraget, s. 73—75,

Skatteskalan, s. 75—-78,

Restitutionsförfarandet, s. 78—85,

Taxeringsförfarandet, s. 85—89,

Detaljmotivering, s. 89—97.

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 ha riktats vissa erinringar

mot det i propositionen framlagda författningsförslaget i följande hänseenden.

Särbestämmelsen i anvisningarna till 4 § punkt 4 n) angående kooperativa

föreningars utdelningar och efterlikvider borde i första hand uteslutas. Örn

krigskonjunkturskatt skulle utgå, borde det avdragsgilla utdelningsbeloppet

få beräknas efter de grunder, som tillämpats under det krigsår, då pristilllägget

varit högst per enhet, dock lägst skälig förräntning å insatskapital och

företagarvinst jämte ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens

förbilligade omkostnader. En annan lösning vore, att grunderna ändrades dithän,

att avdrag medgåves med belopp motsvarande det, vartill utdelningen

skulle ha uppgått, om de genomsnittligt tillämpade grunderna under de gångna

krigsåren kommit till användning, sedan medlemmarna tillerkänts skälig

kompensation för förräntning m. lii. Till stöd för denna hemställan har anförts

bland annat, att det icke vore rimligt, att jordbrukets ekonomiska föreningar

i stället för medlemmarna drabbades av betydande skattebelopp, som

vore okända, när dessa föreningar fastställde sina balansräkningar för år

1945. Stor oklarhet rådde även i fråga om vad som förstodes med utdelning

efter andra grunder än närmast föregående år. En sådan bestämmelse med
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

förde orättvisa, då avdragsgiltigheten för efterlikvider bleve beroende av den

utdelningspolitik varje förening bedrivit. Det hade förekommit fall, då de

kooperativa producentföreningama under åren 1940—43 givit stora utdelningar,

medan de under år 1944 blott givit låga utdelningar. I dylika fall

skulle avdragsgiltigheten närmast bliva slumpartad. Efterlikviden utgjorde

ej endast pristillägg, som tillkommit därför att varan vid leveransen ej betalats

till sitt fulla värde, utan också kompensation för förräntning m. m.

Att under sådana förhållanden lägga krigskonjunkturskatt på hela efterlikviden

måste vara orimligt. Vidare torde vara ofrånkomligt, att om krigskonjukturskatt

skulle uttagas å föreningarnas efterlikvider, justeringar

gjordes med hänsyn till storleken av de likvider som förut utbetalats, varvid

man som rättesnöre torde behöva fastställa vad som vore skäligt avräkningspris

för olika produkter. Härigenom komme man dock in på en sådan bestämning

av varupriser, som komme att föranleda ett otal skattetvister. Den

föreslagna lagstiftningen riktade sig direkt mot de producentkooperativa föreningarna,

men uteslöte konsumentkooperativa föreningar. Bestämmelserna

kunde beräknas hårdast komma att drabba skogsägarföreningarna. Om dessa

föreningar finge krigskonjunkturskatt på sin till medlemmarna utgående efterlikvid,

hade man på en omväg och kanske med högre belopp likväl uttagit

krigskonjunkturskatt på den del av skogsprodukterna, som avsatts genom

skogsägarföi‘eningarna. Å likvider för skogsprodukter, som försålts till andi''a

avnämare, utginge ingen sådan skatt.

Även bestämmelsen i anvisningarna till 4 § punkt 4 g) borde utgå. Den

föreslagna bestämmelsen innebure, att taxeringen beträffande den lägre gränsen

bleve beroende på den skattskyldiges värdesättning av varulagret, varigenom

företagens behov eller önskan att i bokslutet redovisa ett visst lagervärde

influerade på krigskonjunkturskattens storlek. Då den taxering, som

åsattes krigskonjunkturbetonade merinkomster, måste anses vara rätt schablonmässig

och därtill problematisk, borde sådana bestämmelser ej införas,

att de skattskyldiga bleve för högt taxerade på grund av ur skattesynpunkt

olämpliga bokslut. Taxeringsmyndigheterna hade möjligheter att granska

iagervärderingen och därigenom hindra ett undandragande av krigskonjunkturskatt.

Vid den föreslagna skatteskalans utformning borde beaktas, att ur rättvisesynpunkt

borde krigskonjunkturskatten nedsättas med de statsskatter,

som påfördes på grund av inkomsttaxeringen, även till den del dessa efterskänktes

på grund av övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsår - ordningen. Merinkomsten kunde bero på att dolda reserver i exempelvis

varulager framtagits. Hade den ordinarie taxeringen varit lägre än krigskonjunkturskattens

grundbelopp, erhölle den skattskyldige ej avdrag för de

skatter, som normalt belöpte sig på krigskonjunkturskattens grundbelopp.

De ordinarie skatterna på de dolda reserverna måste dock debiteras och erläggas

i framtiden, när de dolda reserverna toges fram vid den ordinarie inkomsttaxeringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

11

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 har hemställts om en omarbetning

av de i propositionen framlagda förslagen i nedan angivna hänseenden

och därvid anförts bland annat följande:

a) Motiven för krigskonjunkturskatten och erfarenheterna rörande dess

tillämpning. Huvudmotiven för skattens införande vore icke av statsfinansiell

utan av psykologisk och penningpolitisk natur. Vad man i främsta rummet

åsyftade var att stävja osunt spekulationsintresse och till det allmänna

indraga obehöriga vinster. Detta syfte hade till huvudsaklig del uppnåtts

genom en omfattande priskontroll och andra åtgärder, men i allenast ytterst

ringa grad genom krigskonjunkturbeskattningen. Den största delen av denna

skatt hade härflutit antingen av en ur allmän synpunkt önskvärd mer- eller

nyproduktion eller ock rent slumpvis belastat företag, vilka råkat redovisa

dåliga resultat för jämförelseåren. Trots det arbete, som nedlagts å taxeringarna,

hade resultatet därav materiellt sett blivit allt mer otillfredsställande.

Lagstiftarna hade ingalunda varit främmande för att vissa bestämmelser

kunde medföra obilliga verkningar. Vid upprepade tillfällen hade

departementschefen hänvisat till att rättelse i dylika fall kunde vinnas vid

avräkningsförfarandet.

b) Principerna vid avräkningsförfarandet (Kvittning m. m.). Enligt den

huvudprincip som kommit till uttryck i den föreslagna förordningens grundläggande

1 § vore krigsåren, såvitt krigskonjunkturskattetaxeringen an
ginge,

att anse såsom en beskattningsperiod. Det resultat, som härmed avsåges,

vunnes emellertid icke enligt förslaget och detta berodde bl. a. därpa

att restitution av icke provisoriskt påförd skatt icke medgåves i anledning

av senare inträffad inkomstminskning. Den provisoriska skattepåföringen

utgjorde allenast ett led i anordningarna att förhindra beskattning av fiktiva

vinster och avsåge att tjäna väsentligen samma syfte som avräkningsförfarandet.

Uttalanden härom av departementschefen, riksdagens olika utskott

och skatteberedningen innebure en utfästelse att vid avräkningsförfarandet

kvittning komme att medgivas för inkomstminskning oberoende av

under vilket år den uppkommit (på grund av praktiska svårigheter möjligen

med undantag för de fyra månaderna 1939) med därav följande rätt

till restitution även av icke provisoriskt påförd skatt. Därest fråga vore

örn en civilrättslig tvist och den mot vilken ersättningskravet riktades under

tidigare förhandlingar gjort uttalande av liknande innebörd som departementschefen

syntes tvivel knappast råda därom, att förpliktande utfästelser

ansåges föreligga. Enligt det i propositionen framlagda förslaget

angående restitution vid avräkningsförfarandet bleve en skattskyldig med

svag ekonomi hårdare beskattad än den, som vore bättre lottad i ekonomiskt

hänseende. Lika orimligt vore att den omständigheten att institutet

provisorisk påföring för kostnadsutjämning infördes genom 1941 års lagstiftning

föranledde att en skattskyldig, som taxerades 1940, försattes i

sämre läge än en skattskyldig, som haft merinkomst, taxerad år 1941, vilken

blivit provisoriskt påförd. Vidare borde en skattskyldig icke komma i

sämre läge av den anledningen att viss del av skatten blivit provisoriskt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

påförd för exempelvis framtida nedskrivning av ersättningslager, men återanskaffning

av lagret icke kunnat ske. Jämväl en sådan omarbetning av bestämmelserna

rörande restitution syntes således böra vidtagas, att även

restitution av all provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt kunde ske i anledning

av inkomstminskning. Restitutionsrätt borde beredas jämväl skattskyldiga

som åtnjutit merinkomst av annan förvärvskälla än rörelse. Förslag

till rätt till restitution i sistberörda fall borde emellertid framläggas i

samband med 1947 års förslag till förordning örn krigskonjunklurskattetaxering

av vissa skattskyldiga. Tillgodoseendet av önskemålet att erhålla

största möjliga tillskott till statskassan syntes för departementschefen ha

blivit den dominerande faktorn. Beträffande de i förevarande avseende väsentligaste

punkterna hade sålunda en omarbetning av skattekommitténs

förslag i skatteskärpande riktning ägt rum.

c) Fastställandet av efterkrigsprisnivån. (E-priset.) Skattekommitténs uttalande,

att stor försiktighet måste iakttagas vid prisnivåns bestämmande,

vore värt synnerligt beaktande. Om den prisnivå, som lades till grund för

avräkningsförfarandet, komme att ligga för högt, bleve konsekvensen, att

fiktiva vinster kunde drabbas av beskattningen, varjämte uppkomme i första

hand en ogynnsam inverkan på sunda bokföringsprinciper. Slutligen kunde

också en hög prisnivå giva ytterligare näring åt farhågorna för en fortsatt

försämring av penningvärdet. Risk syntes föreligga för snart inträffande

prisfall beträffande vissa betydelsefulla varor, särskilt metaller och textilvaror.

Näringsidkarna hade bl. a. genom den medgivna rätten att nedskriva

lagerökning till förkrigspris i stor utsträckning bibragts den uppfattningen,

att beräkningen av de nybildade reserver, som skulle krigskonjunkturbeskattas,

komme att baseras på förkrigsprisnivån. Dessa synpunkter syntes böra

motivera, att frågan om E-prisets höjd toges under övervägande.

d) Utjämning savdrag et. Av tidigare uttalanden av statsmakterna framginge

oförtvdbart, att en huvudsynpunkt vid krigskonjunkturbeskattningens

utformning måste vara, att endast ökning av realinkomst skulle bli föremål

för beskattning. Grundprincipen skulle uppenbarligen vara, att jämförelsen

mellan förkrigsinkomsten och beskattningsårets inkomst skulle ske i samma

penningvärde. Motiveringen för utjämningsavdraget då det första gången infördes

ledde i nuvarande läge direkt till att avdraget borde fastställas till

E-prisnivå. Medel, som använts till nyinvesteringar i lager eller anläggningstillgångar,

finge icke nedskrivas lägre än till efterkrigspriset. Vidare hade

de stora inkomstgrupperna i samhället numera i stort sett nått en kompensation

för prisstegringen, som uppginge till 40 %>. Av de i 1942 års förordning

meddelade bestämmelserna rörande beräkning av avdrag för överpris

och merkostnad framginge, att procentsatsen 125 däri angavs uttrycka

då gällande prisnivås relation till förkrigspriset, liksom procentsatsen 140 i

föreliggande proposition avsåge att giva uttryck för den nuvarande prisnivåns

relation till detta pris. Med hänsyn härtill vore den logiska konsekvensen

av departementschefens ståndpunktstagande i 1942 års proposition,

att utjämningsavdraget vid avräkningen borde förhålla sig till det enligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 13

1942 års proposition medgivna avdraget som 40 till 25 och således beräknas

till 24 %.

e) Skatteskalan. Departementschefen funne tydligen icke något stötande i

att för åtskilliga lojala skattskyldiga, som utnyttjat de av statsmakterna anvisade

möjligheterna för uppskov med beskattningen, på sätt kommittén anfört

i efterhand införa en enligt dess uppfattning icke tänkbar extra straffskatt.

En sådan skulle framstå såsom desto mer stötande, som den i främsta

rummet torde komma att drabba de mindre rörelseidkarna. Krigskonjunkturskatten,

den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten och värnskatten hade

alltid infogats i varandra, så att summan av dessa skatter i samband med

taxeringen till krigskonjunkturskatt reglerats såsom en enhet. Det i propositionen

framlagda förslaget innebure emellertid, att uppbördsreformens övergångsbestämmelser

icke beträffande sådana skattskyldiga, vilka drabbades av

krigskonjunkturskatt, skulle medföra samma lättnad i den sammanlagda

skattebördan som den, vilken komme övriga skattskyldiga till del. De skatter,

vilka förmenades icke komma att erläggas under år 1947, bleve, under förutsättning

att inkomsten icke sistnämnda år nedginge i förhållande lill inkomståret

1945, likväl erlagda under år 1947. Och skulle en sådan nedgång

av inkomsten inträda, innebure beräkningsättet allenast ett nödvändigt

komplement till uppbördsförordningens bestämmelser om eftergift av

vissa skatter, vilka eljest komme att sättas ur kraft, såvitt krigskonjunkturbeskattade

skattskyldiga anginge. I korthet uttryckt bleve ju situationen den

att statsmakterna skulle i stället för de skatter, beträffande vilka eftergift

meddelats, uttaga motsvarande belopp i form av förhöjd krigskonjunkturskatt.

Skatter vilka jämlikt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

kunde komma att påföras i samband med 1948 års taxering,

borde självfallet utgå oavkortade. Lika uppenbart vore att de icke borde

debiteras å ett belopp, motsvarande krigskonjunkturskattens grundbelopp, för

den händelse propositionen i nu förevarande del skulle antagas.

f) Merinkomstberäkningen. Den av kommittén föreslagna uppmjukningen

av bestämmelserna rörande lagervärdering vore påkallad för förhindrande av

att nystartade företag och företag med ökad kapacitet skulle komma i väsentligt

sämre ställning än andra företag och jämväl i väsentligt sämre läge än om

kriget icke utbrutit. De rörelseidkare, som icke minst i det allmännas intresse

hörsammat uppmaningen till produktionsökning, skulle enligt propositionen

nu belönas för sin beredvillighet att gagna folkförsörjningen genom en skärpt

krigskonjunkturbeskattning, medan å ett speciellt område därav, nämligen

bränsleförsörjningen, uppenbara krigsvinster helt fritagits från krigskonjunkturskatt.

Vidare vore den skatteskärpande specialbestämmelsen i anvisningarna

till 4 § ]). 4 e) signad att väcka starka betänkligheter. Ett mycket slort

antal av de fartygsbeställningar, de svenska varven under de närmaste åren

avsåge att effektuera, hade gjorts av utländska företag. Dessa beställningar

kunde komma att få avvecklas under villkor, som icke kunde överblickas

inom den förutsatta taxeringsperioden. I vart fall syntes ett förtydligande av

denna anvisningspunkt böra ske. Kommitténs avsikt torde nämligen icke ha

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

varit att genom ifrågavarande speciella nndantagsstadgande sätta ur kraft den

för lagervärdering grundläggande principen, att förkrigslagret alltid finge

nedskrivas till samma prisnivå som före kriget och normal lagerökning till

förkrigspris. Även den föreslagna utvidgningen av ifrågavarande bestämmelse

till andra verksamhetsgrenar än varvsnäringen syntes vila på mycket löslig

grund. I fråga om dessa skattskyldiga skulle bestämmelsen endast gälla i den

mån förskottsbetalning mottagits. Den gränsdragning, som sålunda skett för

bestämmelsens tillämplighetsområde, måste anses som synnerligen irrationell.

Det kunde nämligen icke vara rimligt att grunda skatteskärpning på tillfälliga

omständigheter. Om ifrågavarande bestämmelser i anvisningarna till 4 §

p. 4 e) överhuvud taget borde bibehållas, syntes i allt fall anledning icke föreligga

att giva dem annat innehåll än kommittén avsett eller således att kostnader,

nedlagda å av annan beställt fartyg, icke finge, i den mån de belöpte å

tillgångar, vilka icke inginge i förkrigslager eller i normal lagerökning, betingad

av ökad kapacitet, vid inkomstuppskattningen upptagas till lägre värde

än som motsvarade de verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets utgång

nedlagts å fartyget.

g) Taxeringsförfarandet. Under kriget hade de svenska rederierna förlorat

en mycket stor del av sin förkrigsflotta. På grund av den långa tid, varven

krävde för leverans av nybeställda fartyg, kunde rederierna för närvarande

ej erhålla nytt ersättningstonnage. Den omständigheten, att anskaffningskostnaderna

för nya fartyg avsevärt stigit, hade medfört att vissa rederier, särskilt

tramprederierna, vilka ej haft tillgång till erforderliga medel, ej kunnat

anskaffa ersättningstonnage. Från utlandet eller svenska linjerederier saknade

tramprederierna möjlighet att inköpa tonnage. Man måste räkna med att

priserna för nybyggnad av tramptonnage ett flertal år bleve så höga, att detta

gjorde det omöjligt för rederierna att inom den i propositionen föreslagna

tiden beställa nya fartyg. Det vore därför nödvändigt att rederierna medgåves

rätt att begära uppskov med slutavräkningen under en tid av ytterligare

tre år från den 1 april 1947 samt att centrala krigskonjunkturskattenämnden

erhölle bemyndigande att bevilja uppskov.

I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 har hemställts, att i samband

med en avveckling av krigskonjunkturskatten måtte beaktas följande

frågor, som vore av särskilt intresse för rederinäringen.

Anvisningarna till 4 § punkt 4 k) första stycket angående minskning av

det avdrag, som vid inkomstuppskattningen medgåves för eftersatta reparationer,

med tidigare medgivna extra värdeminskningsavdrag, borde ändras.

Det vöre nämligen ej rimligt att tillägga dessa avdrag, då fartyg till följd

av intensivare drift under kriget undergått förblivande värdeminskning samt

extra värdeminskningsavdrag beviljats härför vid tidigare taxeringar. Vid

slutavräkningen medgåves avdrag för sådana eftersatta reparationer, som

endast avsåge normalt underhåll. Om det extra värdeminskningsavdraget

innefattade ersättning för såväl förblivande värdeminskning som eftersatta

reparationer, avseende kostnader av båda dessa slag, borde det åligga den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

15

skattskyldige att visa huru mycket av det vid inkomstuppskattningen yrkade

avdraget som hänförde sig till kostnader av det ena och det andra slaget.

Såsom skattekommittén föreslagit borde vid avräkningen restitution av

krigskonjunkturskatt medgivas beträffande såväl provisoriskt som icke provisoriskt

påförd krigskonjunkturskatt. Skulle sådan restitution ej beviljas,

kunde detta medföra att fiktiva vinster drabbades av sagda beskattning. I

första hand borde inkomstminskningar få kvittas mot under något av åren

till och med år 1944 provisoriskt påförda skattebelopp. Därest exempelvis

ett rederi, som år 1940 förlorade ett fartyg, år 1941 bleve provisoriskt påfört

skatt enligt 18 § för den i merinkomsten ingående försäkringsvinsten, och

rederiet därefter under ett eller flera år redovisat inkomstminskningar, borde

detsamma äga rätt till restitution av den år 1941 provisoriskt påförda skatten

med ett mot inkomstminskningarna svarande belopp på enahanda sätt som

om skatten påförts provisoriskt enligt 16 §. Det vore att märka, att ägare till

fartyg, som förliste 1940, ofta saknade möjlighet att erhålla provisorisk

skattepåföring enligt 16 §. Det vore därför fullt rimligt, att restitution av påförd

skatt i detta fall kunde erhållas genom att tillämpa kvittning mellan merinkomst

och inkomstminskningar.

Det vore nödvändigt, att rederierna medgåves uppskov med slutavråkningen

till den 1 april 1950 samt att förslagsvis centrala krigskonjunkturskattenämnden

bemyndigades att bevilja sådant uppskov. Alternativt kunde

man tänka sig att frågan löstes så, att skatten vid taxeringen år 1947 påfördes

preliminärt. För rederi, som visade, att detsamma före den 1 april

1950 anskaffat eller kontrakterat ersättningstonnage, skulle nyssnämnda

taxering i enlighet därmed ändras. Till skydd för staten holde stadgas, att

den preliminärt påförda skatten skulle deponeras hos riksbanken. På begäran

av den skattskyldige skulle prövningsnämnd äga besluta om ändring av

taxeringen så snart nyanskaffning skett eller kontrakt tecknats. Motiven för

ifrågavarande ändringar vöre bland annat, att priserna å nytt tonnage hittills

varit och alltjämt vore så höga, att särskilt de mindre rederierna ej kunnat

anskaffa ersättningstonnage och att krigsriskersättningarna varit otillräckliga

för detta ändamål. Det vore ej heller för närvarande möjligt att inköpa

utländskt äldre tonnage. Anskaffning av nytt tramptonnage vore av

den allra största betydelse för vårt land.

Slutligen vore det rimligt, att rederierna erhölle uppskov med utförande

av eftersatta reparationer vid varven åtminstone till den 1 april 1949. Även i

detta fall föresloges i första hand, att centrala krigskonjunkturskattenämnden

skulle äga meddela beslut örn uppskovet. Alternativt föresloges samma

förfarande som ovan förordats i fråga om uppskov med anskaffningen av ersättningstonnage.

De flesta varven vore nämligen upptagna med nybeställningar

till år 1950 och dessa inverkade även på reparationsarbetenas utförande.

I de likalydande motionerna 1:308 och 11:472 har hemställts, att riksdagen

måtte vidtaga de ändringar i förslaget till förordning örn krigskonjunkturskatt,

som i motionerna berörts.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Motionärerna ha inledningsvis framhållit, att den grundläggande principen

för krigskonjunkturskatten varit, att skatten skulle drabba endast ökning av

realinkomst. Ett led i detta strävande vore införandet av bestämmelser om

provisorisk skattepåföring. Samma syfte förutsattes skola ernås genom avräkningsförfarandet.

Med utgångspunkt härifrån framstode det som angeläget,

att bestämmelserna om avräkningsförfarandet utformades så, att de

icke bleve strängare än som kunde anses skäligt.

Med beaktande av stadgandet i 3 § sista stycket borde utjämning savdraget

höjas från 15 till 40 °/o. Redan på utredningsstadiet angående krigskonjunkturskatten

framhölls av skatteberedningen, att tillbörlig hänsyn borde

tagas till eventuell försämring av penningvärdet. Enligt den för krigskonjunkturskatten

grundläggande principen vore det nödvändigt att jämförelseårets

inkomst och beskattningsårets inkomst angåvos i samma penningvärde.

Vid värderingen av s. k. ersättningsvaror borde beaktas, att, även om den

vid beskattningstillfället befintliga ersättningsvaran kunde antagas bliva försåld

utan förlust, likväl en förlustrisk kunde föreligga, emedan företaget under

månaderna efter bokslutet vore nödsakat att återanskaffa en ersättningsvara

av analog kvalitet, vilken måhända icke kunde senare försäljas utan förlust.

Det vore angeläget, att hänsyn härtill toges av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

och av prövningsnämnderna.

Med slopande av den hittillsvarande progressiva skatteskalan borde skatten

i stället beräknas efter en fix procentsats av 50. Därest detta förslag icke

skulle godkännas, borde skattesatsen i vart fall icke sättas högre än 60 %>.

Det vore nämligen icke rimligt, att skattskyldiga, som lojalt begagnade sig

av möjligheterna till uppskov, skulle vid slutavräkningen drabbas av en så

skärpt beskattning, som enligt propositionen bleve förhållandet. Även ur en

arman synpunkt vore departementschefens ståndpunkt ej hållbar. Den begränsade

kvittningsrätt mellan olika år, som föreslogs i propositionen, komme

icke den skattskyldige i åtnjutande av, som på en gång beskattades för

hela sin merinkomst.

Förslaget att restitution i samband med avräkningsförfarandet icke finge

ske för de fall, då provisorisk skattepåföring ej skett, borde icke godkännas.

Detta förslag i propositionen vore stridande mot huvudregeln i 1 §. Eljest

drabbades vissa skattskyldiga av en hårdare beskattning än andra. Särskilt

måste befaras, att så bleve fallet för de mindre och medelstora rörelseidkarna.

Slutligen vore angeläget, att rederierna medgåves rätt att begära uppskov

med slutavräkningen under en tid av ytterligare tre år, räknat från den 1

april 1947 samt att centrala krigskonjunkturskattenämnden bemyndigades

bevilja sådant uppskov. Sannolika skäl talade för, att det stora flertalet rederier

ej kunde anskaffa nödigt ersätt.ningstonnage före den i propositionen

föreslagna tidsfristen. Särskilt de mindre tramprederiema vore i behov av ytterligare

uppskov med slutavräkningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

17

I de likalydande motionerna 1:309 och 11:471 har anförts bland annat,

att det föreslagna stadgandet i anvisningarna till 4 § punkt 4 e) rörande

värdesättningen av beställt fartyg eller ä entreprenad uppförd byggnad måste

befaras medföra obilliga verkningar. Rörelseidkama i vårt land hade genom

tidigare förordningar och myndigheternas uttalanden bibragts den välgrundade

uppfattningen att förkrigslagret även vid den kommande avräkningen

skulle få göras till föremål för samma värdenedskrivning som tidigare, nämligen

till 1938 års bokförda värden. Såväl skattekommittén som departementschefen

utginge från den grundprincipen i fråga örn lagervärderingen.

Olika varor kunde vara olika känsliga för prisfall. Med hänsyn till föreliggande

skiftande omständigheter finge därför den i det särskilda fallet föreliggande

graden av känslighet för prisfall icke tillmätas något avgörande för

undantag från lagervärderingsreglerna. Den föreslagna särbestämmelsen för

varvsindustrien borde avfattas så att det för lagerhållningen erforderliga realkapitalet

skyddades fran konfiskatorisk beskattning. Skulle särbestämmelsen

komma att gälla jämväl lagertillgångar, som inginge i förkrigslagerkvantiteten,

skulle den tydligen framstå såsom en uppenbar inadvertens, enär i fall

då staten garanterat visst försäljningspris förkrigslagret finge nedskrivas till

1938 års värden. Varven och de övriga beställningsindustrierna skulle däremot

berövas det för erforderlig lagerhållning behövliga kapitalet, örn de i

motsats till andra rörelseidkare icke skulle medgivas nedskrivningsrätt till

den del förkrigskvantiteten omfattade produkter under arbete. Varvens kunder,

rederierna, representerade den näringsgren, som vore mest konjunkturkänslig.

Efter förra världskriget folio fai tygspriserna utomordentligt starkt.

Betalningsoförmåga från redarnas sida nödgade varven att bryta beställningarna.

Fartygsnybyggnaderna kunde i sådant läge ej försäljas utan förluster.

Den största delen av varvens nuvarande fartygsorder vöre placerad i

Norge. För dessa beställningar lämnade varven 50 % kredit, att amorteras under

5 år efter leveransen. Vid behandlingen år 1945 i riksdagen av förslag angående

rätten till nedskrivning å leveranskontrakt gjordes denna rätt oberoende

av i vilken grad köparen kunde vara skyddad för förlust i samband

med konstaterat eller befarat prisfall. Beträffande varvens risker kunde

framhållas, att en teknisk felkalkyl kunde medföra stora bakslag, likaså

åtagande angående lastförmåga, fart m. m. Man borde i detta sammanhang

ej heller bortse från lämnade garantier rörande produktens funktionsduglighet

under viss tid. Då varven endast till en mindre del finansierade sina arbeten

med förskott från kunderna, vilade den föreslagna särregeln på en felaktig

förutsättning. Att priset på el t beställt fartyg reglerades med stöd av

utvecklingen å materialpriser och löner (s. k. glidskaleklausul), innebure en

nackdel för varven vid fallande prisnivå i jämförelse med fasta priser. På

grund av anförda skäl borde varven beredas möjlighet att genom nedskrivning

gardera sig för de påvisade stora ekonomiska riskerna. Beträffande undantagsbestämmelsens

tillämpning å byggnad, sorn uppfördes å entreprenad,

gällde liknande allmänna synpunkter. Härjämte kunde framhållas, ali inom

entreprenadverksamheten gällde, alt nedskrivningsbehov förelåge icke alle
Bihang

till riksdagens protokoll 1046. 7 sami. Nr 37.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

nast på grund av risken för prisfluktuation utan ock, särskilt under nuvarande

förhållanden, för kostnadsfördyring i anledning av försenade materialleveranser

och leverans av bristfälligt material. Entreprenörens ansvarighetstid

omfattade vanligtvis två år efter byggnadens färdigställande. Leverantörens

risk försvunne ingalunda därigenom att leveranskontrakt uppgjorts

och förskott erhållits. Särskilt inom industrier, som arbetade på den utländska

marknaden, uppstode icke sällan förluster å dylika beställningar.

Att åberopa emottaget förskott såsom grund för tillämpning av en skatteskärpande

bestämmelse förefölle i och för sig foga rimligt. Huruvida förskottssystemet

tillämpades eller annan metod för verksamhetens finansiering

komme till användning vore beroende av många skiftande omständigheter,

vilka kunde betecknas såsom rena tillfälligheter. Den föreslagna särregeln

hade överhuvud taget icke något berättigande.

Till utskottet ha vidare inkommit skrifter från Sveriges redareförening,

Sveriges varvsindustriförening och aktiebolaget Volvo.

Sveriges redareförening har i första hand instämt i de förslag och yrkanden,

som framlagts i de likalydande motionerna I: 306 och II: 470. Därjämte har

föreningen närmare belyst de spörsmål, som berörts i de likalydande motionerna

1:307 och 11:473, ävensom instämt i de yrkanden, som framställts i

berörda motioner. Till stöd för dessa yrkanden har anförts bland annat, att

de svenska rederierna under det senaste världskriget förlorat en mycket stor

del av sin förkrigsflotta. De mindre och medelstora rederierna, särskilt tramprederierna,

hade i regel ej kunnat skaffa sig ersättning för det under kriget förlorade

tonnaget. Den kraftigaste minskningen av ångfartygen hänförde sig till

fartygsgrupperna 1 000—5 000 bruttoton. Minskningen härav utgjorde nämligen

218 873 bruttoton, avseende 117 ångfartyg. Beträffande räntabiliteten för

de fartyg, som anskaffats under kriget, gällde, att för en trampångare örn ca

3 000 ton d. w. utgjorde nybyggnadskostnaden för närvarande minst 2,6 miljoner

kronor. Trampfartyg av denna storlek tjänade före kriget endast undantagsvis

över 75 000 kronor per år. En sådan förtjänst täckte icke ens normal

avskrivning på ett motsvarande fartyg, som byggts till nuvarande priser.

Vad beträffade frågan om risken för prisfall å tonnage kunde erinras om

att fartygsvärdena hade direkt samband med fraktsatsernas storlek. Det förelåge

nu en tydlig tendens till reduktion av fraktsatserna. En annan faktor,

vartill hänsyn måste tagas, vore, att i de fartyg, som byggts under de senaste

åren, inginge kristidsmaterial till ett värde av 10—15 % av anskaffningskostnaden.

Det vöre helt naturligt att de mindre rederierna icke ansåge sig kunna

taga risken att beställa fartyg till nuvarande höga priser. Vad anginge frågan

örn rätt till restitution av tidigare påförd krigskonjunkturskatt borde även

hänsyn tagas till att bestämmelserna varit synnerligen invecklade och svårtillämpliga

samt att till följd därav särskilt de mindre företagen ofta haft

svårt att rätt fatta innebörden. Det skulle därför te sig obilligt, om de skattskyldiga

skulle drabbas av förlust i följd därav, att de tidigare icke påyrkat

provisorisk påföring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

19

Sveriges varvsindustriförening har framhållit vissa kompletterande synpunkter

till de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt de likalydande

motionerna 1:309 och 11:471, såvitt angår specialbestämmelsen i 4 § punkt

4 e), ävensom för sin del instämt i de synpunkter och yrkanden, som framlagts

i berörda motioner. Föreningen har därvid bland annat anfört, att det

omöjligt kunde överensstämma med klok ekonomisk politik, att de svenska

varven på grund av en taxeringsteknisk konstruktion, beträffande vilken delade

meningar rådde även bland experter, skulle drabbas av en så hård beskattning,

att de bleve sämre rustade att möta framtiden än andra industriföretag.

Den svenska varvsindustrien vore helt och hållet av internationell karaktär

utan något slag av skydd i form av tullar eller annat. Varven måste

under uppgångsperioder beredas tillfälle att under lågperioderna hålla den

betydande specialutbildade arbetarstammen sysselsatt. Denna arbetarstam

måste till varje pris bibehållas, örn varven skulle kunna stå sig i den internationella

konkurensen. De större svenska varven vore till övervägande del i

allmänhet sysselsatta för utländska rederiers räkning. Å dessa kontrakt, vilka

för närvarande uppginge till ca 600 miljoner kronor, förelåge stora förlustrisker,

särskilt som varven mycket kraftigt engagerat sig, då det gällt finansieringen

av dessa fartyg.

Aktiebolaget Volvo har hemställt, att bevillningsutskottet måtte uttala, att

bolaget hade rätt inräkna sina kontraherade tillgångar 1938 i normallagret.

Såsom motivering härför har åberopats Volvos särställning inom svensk industri

med avseende å bolagets speciella arbetssätt. Volvo tillverkade icke delarna

till sina vagnar vid egna verkstäder utan hos andra industrier och

finge därför ett relativt litet lager men desto större volym på kontraherade

tillgångar. År 1938 vore bolagets kontrakt ej bokförda på lagerkontot. Den

rätt, som propositionen gåve att bibehålla förkrigsreserven för kontraherade

tillgångar, hjälpte sålunda ej bolaget. Vidare betydde kapacitetsökningen hos

Volvo framför allt en ökning av i första hand kontraherade tillgångar och i

andra hand lagret. Propositionen innebure, att Volvo realiter bleve föremål

för en orättvis beskattning i två avseenden, nämligen dels genom att normallagret

bleve för lågt beräknat och dels genom att avdrag för naturlig utveckling

icke kunde göras i den utsträckning som andra industrier hade rätt till.

Som en kompensation härför begärde Volvo att få inräkna alla kontrakt 1938

i normallagret.

Utskottets yttrande.

I propositionen föreslås i överensstämmelse med vad som bebådats vid behandlingen

av förslaget örn krigskonjunkturskatt för år 1945 och förslaget

lill förordning med särskilda bestämmelser angående inventering av varulager

i samband med krigskonjunkturskattens avveckling alt krigskonjunk

turskatten skall avvecklas per den 31 december 1945. I enlighet med tidigare

uttalanden bar avvecklingsförfarandet föreslagits skola sammankopplas

med en taxering lill krigskonjunkturskatt för år 1946. Å lid före den

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

1 januari 1946 belöpande merinkomster skola alltså vara underkastade dyJik

skatt. Merinkomster av skogsbruk, vilka uppkommit efter utgången av

år 1944, skola emellertid i enlighet med tidigare utfästelser icke beskattas till

krigskonjunkturskatt och av skäl som anförts i propositionen skola jämväl

merinkomster av jordbruk uppkomna efter nämnda tidpunkt vara fritagna

från dylik beskattning.

Bevillningsutskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat, att krigskonjunkturskatten

borde avvecklas så snart tillfälle därtill gåves och att i varje

fall merinkomster hänförliga till tid efter 1945 års utgång icke borde beskattas

till krigskonjunkturskatt. Utskottet har således för sin del icke något att erinra

mot att avvecklingen sker i samband med en taxering till krigskonjunkturskatt

för år 1946 och har ej heller något att anföra gentemot förslaget

att merinkomster av skogsbruk och jordbruk, som uppkommit efter utgången

av år 1944, skola undantagas från krigskonjunklurbeskattning.

Eftersom avräkningsförfarandet skall ske per den 31 december 1945, skola

givetvis allenast merinkomster uppkomna före årsskiftet 1945/46 vara underkastade

beskattning till krigskonjunkturskatt. I konsekvens härmed tages

ej heller i princip hänsyn till utgifter eller förluster, som uppkommit efter

utgången av år 1945. Utskottet har icke något att erinra mot denna principiella

uppläggning.

En annan ledande princip för de föreslagna bestämmelserna örn avräkningsförfarandet

är, att de reserver, vilka bildats under kriget genom att beskattningsreglerna

tillåtit nedskrivning av inträffade lagerökmngar till förkrigspris

och nedskrivningar å kontrakterade men icke levererade tillgångar,

som örn de varit inneliggande lager, skola framtagas genom att ökningen vid

avräkningstillfället icke får nedskrivas till lägre värde än det s. k. efterkrigspriset.

Utskottet finner för sin del denna princip, som 1944 års allmänna

skattekommitté förordat, svara mot syftet att beskatta under kriget

bildade dolda reserver.

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla de i propositionen berörda

frågorna, i den mån anledning finnes till särskilda uttalanden från

utskottets sida.

I propositionen har föreslagits, att efterkrigsprisnivån skall bestämmas

till 140 procent av förkrigsprisnivån. Departementschefen har för sin del uttalat,

att vid bestämmande av efterkrigsprisnivån man borde anknyta det

normerande indextalet till en prognos av det prisläge, som kunde väntas inträda

när efter avspärrningens upphävande samt frakt- och försäkringskostnadernas

nedgång den rådande extraordinära knappheten på råvaror blivit

hävd och importpriserna sjunkit. Med denna utgångspunkt finner departementschefen,

att den allmänna prisnivån för närvarande kunde grovt sett

sägas ligga cirka 50 procent över förkrigsnivån. Med hänsyn till de olika förhållanden,

vilka vöre ägnade att väsentligt reducera möjligheterna till mera

allmänna prisreduktioner under de närmaste efterkrigsåren, kunde man enligt

departementschefens förmenande knappast motivera att efterkrigspris
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

21

nivån sattes lägre än 40 procent över förkrigsnivån. I de likalydande motionerna

1:306 och 11:470 hava framförts betänkligheter mot att efterkrigsprisnivån

beräknas till 140 procent av förkrigsprisnivån. Motionärerna framhålla

sålunda, att om den föreslagna prisnivån lades till grund för avräkningsförfarandet

skulle konsekvensen bliva att fiktiva vinster, beräknade på

grundval av för hög lagervärdering eller otillräckliga överprisavdrag, kunde

drabbas av beskattningen. Härjämte uppkomme emellertid andra olyckliga

följdverkningar, i första hand en ogynnsam inverkan på sunda bokföringsprinciper.

Vidare skulle det starkt ökade arbete för beskattningsmyndighetema,

som en för hög prisnivå automatiskt skulle medföra, innebära ytterligare

risker för taxeringsorganisationens effektivitet. Slutligen kunde också

en hög prisnivå såsom grund för efterkrigspriset komma att direkt motverka

statsmakternas penningpolitiska strävanden, i det att den skulle giva ytterligare

näring åt farhågorna för en fortsatt försämring av penningvärdet.

På grund av den riktning utvecklingen efter vapenstilleståndet tagit, finner

utskottet i likhet med departementschefen alt utsikterna för ett prisfall

inom den närmaste framtiden äro ringa. Med hänsyn härtill ävensom

till den nuvarande prisnivåns höjd synes det utskottet icke befogat att sätta

det procenttal, till vilket efterkrigspriset skall beräknas, under 140 procent

av förkrigspriset.

Enligt propositionen skola lagertillgångar, vilka i förkrigsvärde motsvara

förkrigslagret, i likhet med vad tidigare gällt få värderas till förkrigsbokföringspris.

Däremot får lagerökning sedan 1938 års utgång respektive krigsutbrottet

icke nedskrivas till lägre värde än 140 procent av förkrigsvärdet.

Om emellertid skattskyldig visar, att anskaffningskostnaden vid bokslutstillfället

icke stigit till 140 procent av förkrigsvärdet eller före taxeringens avslutande

nedgått under efterkrigspriset, får lagerökning värderas till detta

lägre pris. I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 yrkas en uppmjukning

av de föreslagna reglerna örn lagervärdering i så måtto att lagerökning,

som betingas av att ett företag utvidgats under kriget, skulle få nedskrivas

till förkrigspris. Motionärerna framhålla, alt såväl under kriget nystartade

företag som äldre företag, vilka utvidgat sin kapacitet under kriget,

utan tvivel skulle, även om kriget icke utbrutit, hava företagit viss nedskrivning

av det nyförvärvade lager, som varit erforderligt för rörelsens normala

bedrivande. Än större behov av sådan nedskrivning förelåge under onormala

tider med labilt prisläge. Eftersom varje rörelse, den må avse produktion eller

handel, för sitt fortsatta bestånd krävde att viss av rörelsens omfattning betingad

varukvantitet städse liölles i lager, skulle en underlåtenhet att verkställa

nedskrivning till någorlunda betryggande värden av en dylik varukvantitet,

ehuru vinstresultatet medgivit detta, icke vara affärsmässigt försvarbar.

Krigskonjunkturbeskattningen komme emellertid att omöjliggöra en

sådan nedskrivning, därest den av motionärerna föreslagna undantagsbestämmelsen

för här avsedda fall icke godtoges, och de företag, denna be
-

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Utskottet.

stämmelse avsåge att skydda, skulle utan tvivel komma i väsentligt sämre

läge än om kriget icke utbrutit. Ett nystartat företags förkrigslager vore ju

lika med 0. Hur skulle en rörelse kunna upprätthållas, om det kapital som

erfordrades för bibehållande av lagertillgångar, oundgängligen nödvändiga

för fortsatt drift, genom krigskonjunkturbeskattningen till avsevärd del konfiskerades.

Det av departementschefen åsyftade avdraget för normal utveckling,

som merendels beräknades enligt schablonmässiga regler, utgjorde intet

tillförlitligt skydd för en dylik konfiskation. De belopp, som enligt berörda

regler i allmänhet medgåves, lämnade intet utrymme för vad som erfordrades

för verkställande av dessa nödvändiga lagernedskrivningar. En uppmjukning

av bestämmelserna rörande lagervärdering vore sålunda påkallad

för förhindrande av att nystartade företag och företag med ökad kapacitet

skulle komma i väsentligt sämre ställning än andra företag och jämväl i väsentligt

sämre läge än om kriget icke utbrutit.

Gentemot vad motionärerna anfört torde kunna invändas, att ökningen av

normallagret har anskaffats till priser, som i regel ligga betydligt högre än

såväl förkrigs- som efterkrigspriser, och det torde därför vara tillräckligt,

att denna ökning får nedskrivas till efterkrigspris. Det torde dessutom

icke vara tillfredsställande, om krigskoniunkturbetonade merinkomster få

användas för nedskrivning av lagerökningar. På grund av dessa skäl och

den omständigheten att det av motionärerna föreslagna avsteget från huvudprincipen

synes strida mot krigskonjunkturbeskattningens principiella grunder

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka det nu berörda yrkandet i motionerna

1:306 och 11:470.

Av föredragande departementschefen har även berörts frågan om värdering

av surrogat- och er sättning sv ar or och därvid såsom en allmän regel angivits,

att den tekniska försämring en vara kunde hava undergått under kriget icke

i och för sig motiverade en lägre värdesättning, utan att utslagsgivande borde

vara om tillgången på motsvarande vara av fullgod kvalitet vore eller kunde

förväntas bliva sådan att risk för prisfall å den vid bokslutstillfället befintliga

ersättningsvaran förelåge. Såsom förhållandena utvecklat sig har departementschefen

nämligen ansett sig kunna antaga, att en väsentlig del av de

surrogat- och ersättningsvaror, som funnes i lager vid bokslutstillfället, försålts

eller komme att försäljas utan förlust till priser överstigande dem, som

före kriget gällde för motsvarande varor av fullgod kvalitet. Detta gällde

givetvis i första hand sådan vara, vars kvalitet endast i mindre grad avveke

från motsvarande varas förkrigskvalitet. Någon anledning att värdera dylik

ersättningsvara till lägre pris än fullgod vara syntes därför i regel saknas.

Beträffande sådana varor, som undergått mera betydande kvalitetsförsämringar

under kriget, torde däremot föreligga en viss risk för prisfall, och

borde därför förkrigsvärdet å sådan vara bestämmas till viss procent av motsvarande

fullgoda varas förkrigsvärde. Vidare funnes ett antal varor av ren

surrogatkaraktär, vilka redan nu hade intet eller endast obetydligt värde. Be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

23

träffande företagens lager av ersättningsbränsle har departementschefen framhållit,

att omständigheter förelåge, som motiverade en värdesättning enligt

speciella grunder. Därvid har departemenischefen funnit det lämpligt att vid

lagerberäkningen i första hand skulle jämföras antalet värmeenheter hos

förkrigslagret respektive lagret vid bokslutstillfället. En lagerökning borde

med andra ord anses föreligga endast i den mån värmevärdet å bränslelagret

vid avräkningstillfället vore större än värdet å motsvarande lager vid sista

förkrigsinkomstårets utgång. Med hänsyn till de skiftande förhållanden, som

förelåge med avseende å surrogat- och ersättningsvaror, har departementschefen

icke ansett det lämpligt att frågan örn värdesättningen av dylika varor

löstes genom särskilda författningsföreskrifter, utan att det torde få ankomma

på den centrala krigskonjunkturskattenämnden att i den mån så

kunde ske lämna anvisningar om värdesättningen i enlighet med de riktlinjer

departementschefen angivit. Prövningsnämnd borde vara oförhindrad att

frångå dylika anvisningar, i den mån anledning därtill i visst fall kunde anses

föreligga.

I de likalydande motionerna 1:308 och 11:472 har beträffande värdering

av surrogat- och ersättningsvaror framhåilits, att även om den vid bokslutstillfället

befintliga ersäUllingsvaran kunde antagas bliva försåld utan förlust

kunde likväl en förlustrisk föreligga. Ett företag kunde nämligen under månaderna

efter bokslutet bliva nödsakat att återanskaffa en ersättnings vara

av analog kvalitet, vilken måhända icke kunde senare försäljas utan betydande

förlust. Det hade därför synts motionärerna vara angeläget, att den

centrala krigskonjunkturskattenämnden vid utfärdande av anvisningar om

värdesättningen av ersättningsvaror heaktade della förhållande och att prövningsnämndema

i förekommande fall toge all den hänsyn därtill, som vid

tidpunkten för prövningen förefölle motiverat.

Utskottet kan icke dela de i motionerna framförda synpunkterna, enär såväl

principiella som pi’aktiska skäl tala mot tanken att vid värderingen hänsyn

skulle tagas till andra än hos företaget vid bokslutstillfället befintliga tillgångar.

Utskottet instämmer sålunda i föredragande departementschefens uttalande

om principerna för värdesättning av surrogat- och ersättningsvaror.

Utskottet finner nämligen de riktlinjer, som i detta uttalande uppdragits för

värderingen, i allmänhet innebära garanti för att erforderlig försiktighet och

hänsyn till föreliggande förlustrisk konnner alt iakttagas vid värdesättningen.

Emellertid anser utskottet att vid värderingen av lager av bränsle hänsyn

bör tagas — förutom till av föredragande departementschefen angivna förhållanden

— även till andra speciella omständigheter som t. ex. att ett företags

lager av bränsle före kriget utgjordes av kol beräknat för ett kvartals

förbrukning under det att samma företag nu på grund av förhållandena på

bränslemarknaden tvingas att ligga med ett lager av ved beräknat för ett års

förbrukning. Örn på grund av statliga föreskrifter och lokala förhållanden å

dylikt lager kan befaras förlust, synes en större nedskrivningsrätt böra få

åtnjutas å den del av bränslelagret, som motsvarar lagerökning.

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Utskottet.

Beträffande värdering av kontralierade tillgångar avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse föreslås i propositionen bestämmelser, som avvika

trän dem, som gällt enligt tidigare förordningar örn krigskonjunkturskatt.

Nedskrivning å dylika tillgångar föreslås nämligen skola begränsas till dels

sådana fall då lagret vid beskattningsårets utgång understiger förkrigslagret

och bindande avtal träffats om inköp för ersättande av den avgångna lagerkvantiteten

dels ock sådana fall då skattskyldig visar, att prisfall inträffat

å balansdagen å varor av samma slag, som de kontraherade, eller gör sannolikt

att risk för sådant prisfall föreligger framdeles.

I en till utskottet inkommen skrivelse har direktören A. Gabrielsson för

aktiebolaget Volvos räkning hemställt, att riksdagen måtte besluta om sådan

ändring i de föreslagna bestämmelserna om värdering av tillgångar avsedda

för omsättning eller förbrukning i rörelse, att aktiebolaget Volvo måtte erhålla

rätt att inräkna vid sista förkrigsinkomstårets utgång befintliga kontraherade

tillgångar i förkrigslagret.

Till stöd för detta yrkande har i skrivelsen i huvudsak anförts, att aktiebolaget

Volvo endast i viss utsträckning tillverkade delarna till sina automobiler

vid egna verkstäder. Dessa delar tillverkades nämligen till större delen

hos andra svenska industrier, varför bolaget hade ett i jämförelse med andra

svenska företag relativt litet lager men desto större volym kontraherade tillgångar.

Sålunda var lagret år 1938 9,3 miljoner kronor och kontraherad varumängd

10,7 miljoner kronor samt år 1945 12,1 miljoner respektive 44,5 miljoner

kronor. På grund av berörda omständigheter komme aktiebolaget Volvo

icke i åtnjutande av samma nedskrivningsmöjligheter som andra företag av

liknande storleksordning, som bedreve hela sin tillverkning i egen regi. Såsom

ytterligare skäl för att aktiebolaget Volvo borde medgivas den begärda

nedskrivningsmöjligheten anfördes, att bolaget icke behövde utvidga sin produktionsapparat

i proportion till sin kapacitetsökning, vilket medförde att

bolaget icke kunde komma i åtnjutande av avdrag för naturlig utveckling

i samma utsträckning som andra industrier.

Det ligger i sakens natur, att de föreslagna värderingsreglerna kunna leda

till mer eller mindre gynnsamt resultat för olika företag. Ehuru utskottet

är väl medvetet härom, anser utskottet det icke vara möjligt att konstruera

regler för värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse efter metod, som kan i detalj ansluta sig till vart och ett av de skiftande

fall, som kunna förekomma. Mot den av direktör Gabrielsson yrkade

nedskrivningsrätten å kontraherade men icke levererade tillgångar av nyssnämnt

slag tala enligt utskottets mening även starka sakliga skäl. Sålunda kan

ju icke undvikas, att de varor som avses i de kontrakt å vilka aktiebolaget

Volvo önskar grunda nedskrivningsrätt utgöra avskrivningsunderlag hos underleverantörerna.

Samma varukvantitet skulle sålunda kunna komma att

samtidigt nedskrivas två gånger, örn den föreslagna bestämmelsen infördes.

Däremot anser sig utskottet böra understryka, att den omständigheten att

aktiebolaget Volvo icke ökat sina anläggningstillgångar i proportion till den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

25

på grund av kontrakt hos underleverantörer ökade tillverkningskapaciteten

icke bör betaga bolaget möjlighet att komma i åtnjutande av avdrag för naturlig

utveckling i samma mån som örn företaget självt tillverkat samtliga de

för verksamheten erforderliga varorna.

I punkt 4 g) av anvisningarna till 4 § har införts en bestämmelse innebärande

att värdet å lager av tillgångar för omsättning eller förbrukning i rörelse

samt å kontrakt å dylika tillgångar vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

icke får sättas lägre än bokförda värdet vid beskattningsårets utgång.

I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 har yrkats att denna bestämmelse

måtte utgå. I motionerna har anförts att med en tillämpning av den

ifrågavarande bestämmelsen bleve företagens behov eller önskan att i bokslutet

redovisa ett visst lagervärde i hög grad influerande på krigskonjunkturskattens

storlek, även örn redovisningen av lagervärdet inte stöde i något

samband med krigskonjunktur.

Utskottet finner för sin del att, om en uppkommen mervinst icke användes

för en enligt de för taxering till krigskonjunkturskatt gällande bestämmelserna

tillåten konsolidering, densamma icke bör vara fritagen från dylik

beskattning. Vidare synes i de flesta fall en önskan att redovisa ett visst

lagervärde överstigande det, som enligt föreslagna bestämmelser kan godkännas

vid taxering till krigskonjunkturskatt, sammanhänga med en strävan

att komma i ett gynnsammare läge vid övergången till det nya uppbördsförfarandet.

Det är önskvärt, att dylika manipulationer i görligaste mån förhindras

och den föreslagna bestämmelsen synes enligt utskottets mening vara

ägnad att bidraga härtill. Bestämmelsen torde slutligen även vara av betydelse

ur den synpunkten att den hindrar uppkomsten av sådana svårbedömliga

tvister, som skulle kunna uppkomma, om det vore tillåtet att redovisa

olika värden vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

taxeringen till krigskonjunkturskatt.

I propositionen har föreslagits att i det fall tillgångar för stadigvarande

bruk under kriget undergått värdeminskning på grund av att nödvändiga reparationer

måst eftersättas, avdrag skulle medgivas med belopp, vartill

värdeminskningen enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Örn den skattskyldige

icke kan prestera dylik utredning, skall avdrag medgivas efter viss

schablon, som bygger på de under kriget verkställda reparationerna i förhållande

till reparationerna under förkrigsinkomståren. I det första fallet

skall iakttagas att, örn skattskyldig vid taxering till krigskonjunkturskatt åren

1940—1945 på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet

erhållit högre värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits,

avdraget för beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.

I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 bär hl. a. framhållits, alt örn

fartyg till följd av intensivare drift under kriget undergått förblivande värdeminskning

samt extra värdeminskningsavdrag beviljats härför vid tidigare

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Utskottet.

taxeringar, det ej vore rimligt att tillägga dessa avdrag. Vid slutavräkningen

medgåves nämligen endast avdrag för kostnaderna för sådana eftersatta reparationer,

som avsage normalt underhåll och ej grund förbättring å fartygen.

Om det extra värdeminskningsavdraget utgjort ersättning för eftersatta

reparationer, vore det däremot riktigt att såsom föreslagits i propositionen

minska det avdrag, som vid inkomstuppskattningen medgåves för dylika

reparationer, med tidigare beviljade extra värdeminskningsavdrag. Detsamma

borde även gälla för det fall, att det extra värdeminskningsavdraget

innefattade ersättning för såväl förblivande värdeminskning som eftersatta

reparationer, avseende normalt underhåll, samt avdraget vid inkomstuppskattningen

avsåge kostnader av båda dessa slag. Motionärerna hemställde,

att de ifrågavarande bestämmelserna måtte ändras i enlighet med vad motionärerna

sålunda anfört.

I det fall, som berörts i motionerna, grundas avdragsrätten på den skattskyldiges

utredning om hela den verkliga värdeminskning tillgångarna kunna

hava undergått på grund av eftersatta reparationer. Under sådana förhållanden

synes det utskottet uppenbart, att oavsett örn värdeminskningen är

av bestående natur eller icke, de extra värdeminskningsavdrag, som erhållits

vid tidigare taxeringar, skola frånräknas vid avdragets beräkning.

Till övriga frågor som beröra avdrag för värdeminskning på grund av

eftersatta reparationer, återkommer utskottet i det följande i samband med

behandlingen av de föreslagna reglerna örn taxeringsförfarandet.

Beträffande utjämning savdraget har föredragande departementschefen uttalat,

att en höjning av avdraget i samband med krigskonjunkturskattens avveckling

icke vore motiverad. Utjämningsavdraget vöre nämligen i huvudsak

att uppfatta såsom ett komplement till jämförelseinkomsten, avsett att dels

kompensera för sådan utveckling av den skattskyldiges verksamhet sedan

krigsutbrottet, som varit möjlig om icke krigsförhållandena förelegat men

vars sannolikhet icke kan direkt påvisas, dels ock att bidraga till en utjämning

mellan sådana skattskyldiga, som av olika anledningar hava särskilt låg

jämförelseinkomst, och dem, vilka tack vare en gynnsam förkrigskonjunktur

kommit upp i en mycket hög sådan.

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna

I: 308 och II: 472 har yrkats, att utjämningsavdraget måtte bestämmas

till 40 procent. Motionäiema hava i huvudsak anfört följande. I krigskonjunkturskattens

karaktär ligger, alldeles oavsett alla uttalanden vid dess

tillkomst, att den är försvarbar endast i den mån den drabbar sådan ökning

i den reala vinsten, som kan anses hava uppkommit på grund av krigsförhållandena,

alltså endast sådan ökning, som framkommer vid en jämförelse

i samma penningvärde. I den promemoria, över vilken myndigheter

och näringsorganisationer hade att yttra sig och som låg till grund för skattens

införande, poängterades denna grundförutsättning för beskattningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

27

mycket starkt. Såväl departementschefen som riksdagen bekräftade sedermera

uttryckligen, att de skattskyldiga hade att bedöma beskattningen från

denna utgångspunkt och att de kunde räkna med att en mera väsentlig försämring

av penningvärdet skulle komma att kompenseras. När utjämningsavdraget

sedermera första gången infördes, skedde visserligen så till vida

en avvikelse från grundprincipen, att jämförelsen mellan förkrigsinkomsten

och beskattningsårets inkomst icke fullt ut baserades på samma penningvärde.

Men den av skatteberedningcn anförda och till grund för propositionen

liggande motiveringen för denna avvikelse fasthölls dock alltjämt vid utgångspunkten,

ehuru vissa då föreliggande skäl ansågos motivera en viss

modifikation. Motivet var tvåfaldigt. I den mån mervinst användes till nyinvesteringar,

alltså i fonn av lagerökning eller ökade anläggningstillgångar,

tilläts en nedskrivning av dessa till förkrigspris. Och i den mån mervinsten

sparades, utgick man från att medlen skulle kulma framdeles investeras

eller konsumeras på basis av en efterkrigsprisnivå, som ungefärligen motsvarade

förkrigstidens. Den skattskyldige ansågs på dessa vägar få den utlovade

kompensationen. I nuvarande läge leder denna motivering uppenbarligen

direkt till att avdraget ber fastställas till samma nivå, som gäller för det

antagna efterkrigspriset. Medel, som använts till nyinvesteringar i lager eller

anläggningstillgångar, få enligt propositionen icke nedskrivas lägre än till

efterkrigspriset. Och i fråga om medel som sparats är genom antagandet,

att efterkrigspriset icke kommer att sjunka under 140 % av förkrigsnivån,

fastslaget, att dessa sparade medel icke, vare sig de komma att användas för

investering eller konsumtion, ha en större köpkraft än som motsvarar efterkrigspriset.

Departementschefen framförde vid utjämningsavdragets införande

en delvis annan motivering än skaf teberedningen, en motivering, som

innebar, att hänsyn till prisstegringen vid krigskonjunkturbeskattningen vore

motiverad endast i samma mån som inkomsterna inom icke krigskonjunkturbeskattade

områden stigit. Även örn denna motivering, på sätt förut framhållits,

står i direkt strid både med beskattningens grundförutsättning att

icke beskatta fiktiva vinster och med departementschefens och riksdagens

tidigare direkta utfästelser, leder dock även denna motivering, tillämpad på

nuvarande förhållanden, till ungefär samma resultat som nyss sagts. De

stora inkomsttagargruppema i samhället ha nämligen numera i stort sett

nått en kompensation för prisstegringen, som uppgår till 40 °/o, alltså ungefär

samma kompensation, som en tillämpning av det antagna efterkrigspriset

på utjämningsavdraget skulle leda till.

Bevillningsutskottet har vid tidigare tillfällen, då fråga örn höjning av utjämningsavdraget

varit föremål för diskussion, såsom sin uppfattning uttalat

att anledning att höja utjämningsavdraget icke förelegat. Utskottet finner desto

mindre skäl föreligga att nu frångå denna uppfattning som det kan befaras,

att en höjning av utjämningsavdraget i samband med slutavräkningen komme

att medföra, att en skattskyldig, som successivt framtagit sina morvinster

till beskattning, skulle komma i sämre läge än den, som uppskjutit beskatt
-

U tekottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

ningen av sina mervinster till slutavräkningen. Då utjämningsavdraget dessutom

såsom föredragande departementschefen framhållit icke är avsett att

utgöra en kompensation för penningvärdets fall utan fastmer är att anse

såsom ett komplement till jämförelseinkomsten, finner sig utskottet icke

kunna tillstyrka bifall till det i motionerna framställda yrkandet i ifrågavarande

hänseende.

Beträffande skatteskalan har föredragande departementschefen framhållit,

att det torde vara med krigskonjunkturskattens konstruktion häst överensstämmande,

att den tidigare gällande skalan tillämpades jämväl vid slutavräkningen.

Departementschefen har ej heller ur rättvisesynpunkt ansett det

tillfredsställande örn sådana skattskyldiga, som begagnat sig av möjligheten

att uppskjuta beskattningen, skulle särskilt gynnas genom en i samband med

slutavräkningen vidtagen skattesänkning. Beträffande skatteberäkningen har

departementschefen ansett, att anledning torde saknas att vid krigskonjunkturskattens

beräkning taga hänsyn till annan ordinarie statsskatt än den del

av inkomst- och förmögenhetsskatten samt den särskilda förmögenhetsskatten,

som komme att erläggas på grund av 1946 års taxering. Vidare har

departementschefen ansett, alt vid skatteberäkningen hänsyn ej skulle tagas

till den statliga inkomst- och förmögenhetsskatt samt särskilda skatt å förmögenhet,

som vissa skattskyldiga jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (SFS 896) kunde komma att påföras.

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna

1:308 och 11:472 bär yrkats att progressionen måtte uteslutas och

att skatten skulle utgå med en fix procentsats av 50. I sistnämnda motioner

har i andra hand yrkats, att örn progressionen bibehölles den högsta procentsatsen

borde bestämmas till 60. I de likalydande motionerna I: 298 och

11:460 samt i de likalydande motionerna 1:306 och 11:470 bär yrkats, att

vid skatteberäkningen hänsyn skulle tagas till de ordinarie skatter till staten,

som skulle hava utgått, örn icke den nya uppbördsförordningen införts. Slutligen

har i de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 yrkats, att skatt, som

på grund av nyssnämnda övergångsbestämmelser till uppbördsförordningen

kunde komma att erläggas icke skulle debiteras å belopp motsvarande krigskonjunkturskattens

grundbelopp.

I motionerna har i huvudsak anförts, att motionärerna icke finna det rimligt

att skattskyldiga, som begagnat sig av möjligheterna till uppskov med

beskattningen, skola, då krigskonjunkturskatt uttages på en gång i stället

för fördelad på ett antal år, drabbas av en så skärpt beskattning, som komme

att bliva förhållandet, örn del i propositionen framlagda förslaget godkändes.

Beträffande skatteberäkningen framhålla motionärerna, att om vid

krigskonjunkturskattens uträkning hänsyn lages till allenast erlagda statsskatter,

skulle detta innebära att skattskyldiga, som erlade krigskonjunkturskatt,

på en omväg berövades förmånen av den skattebefrielse som jämlikt

övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen komme

övriga skattskyldiga till del.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

29

Vad angår skatteskalan kan utskottet av skäl som föredragande departementschefen

framfört i propositionen icke ansluta sig till de i motionerna

framställda yrkandena. Motionärerna hava vidare gjort gällande, att den i

propositionen föreslagna beräkningen av krigskonjunkturskatt skulle medföra,

att de skattskyldiga, som erlägga krigskonjunkturskatt, skulle berövas

den förmån av skattebefrielse, varom förmäles i övergångsbestämmelserna

till den nya uppbördsföroixlningen. Utskottet kan för sin del icke dela

denna uppfattning. Grunden till att vid krigskonjunkturskattens beräkning

avdrag från grundbeloppet medgives för de ordinarie statsskatterna är, att

det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall vara underkastat

ytterligare skatt till staten. Enligt utskottets mening torde det därför

vara uppenbart, att allenast erlagda skatter till staten böra komma i

fråga såsom avdrag vid krigskonjunkturskattens beräkning. Utskottet kan

därför icke ansluta sig till det i motionerna framställda yrkandet, att vid

krigskonjunkturskattens beräkning avdrag skall medgivas för skatter, som

icke komma att utgå. Såsom en logisk konsekvens av vad nu sagts torde

emellertid följa, att krigskonjunkturskattens grundbelopp, som ingår i inkomstökning,

å vilken skatt jämlikt övergångsbestämmelserna till den nya

uppbördsförordningen skall uttagas, icke skall beskattas till både krigskonjunkturskatt

och ordinarie skatt till staten. Eftersom taxeringen till krigskonjunkturskatt

i regel skall vara avslutad senast den 30 juni 1947 och skatt

jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen är avsedd att

påföras av prövningsnämnd i samband med 1947 års inkomsttaxering, torde

det icke bliva möjligt att vid krigskonjunkturskattens beräkning taga hänsyn

till den skatt, som skall utgå enligt nämnda övergångsbestämmelser.

Man skulle därför bliva nödsakad att restituera krigskonjunkturskatt i de

fall skattskyldig på grund av bestämmelserna i punkterna 3 och 4 övergångsbestämmelserna

påföres skatt. Lämpligare vore emellertid enligt utskottets

mening örn skatt enligt övergångsbestämmelserna icke uttoges å inkomstökning

motsvarande krigskonjunkturskattens grundbelopp. Utskottet

anser därför, att en bestämmelse av denna innebörd bör intagas i övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen. I de fall åter skattskyldig enligt

beslut av den centrala krigskonjunkturskattenämnden erhållit uppskov med

taxeringen till krigskonjunkturskatt torde vid krigskonjunkturskattens beräkning

hänsyn kunna tagas till skatt, som kan hava påförts på grund av

övergångsbestämmelserna, och beräkningen kan sålunda ske enligt vanliga

regler.

Beträffande restitutionsförfarandet i samband med slutavråkningen har i

propositionen föreslagits att restitution av krigskonjunkturskatt skall kunna

medgivas endast i fall provisorisk påföring av sådan skatt ägt runi. Ilar

skatt påförts provisoriskt för anskaffning av ersättningslager, för framtida

prisfall eller för kostnadsutjämning, skall restitution ske, örn den omständighet

å vilken den provisoriska påföringen grundats inträffat löre beskattningsårets

utgång. Provisoriskt påförd skatt för framtida värdeminskning,

för framtida anskaffning av ersättningstonnage och för framtida nyanskaff
-

Utskottet..

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

ning av fartyg skall enligt propositionen restitueras, om den omständighet

varå den provisoriska påföringen grundas inträffat före den 1 april 1947.

Däremot Ilar föredragande departementschefen ansett sig icke kunna föreslå

restitution i fall då provisorisk påföring icke ägt ruin. Departementschefen

har därvid bl. a. framhållit, att även om teoretiska skäl kunde anföras till

stöd för en dylik anordning det likväl icke varit avsett att restitution skulle

äga rum i andra fall, än då krigskonjunkturskatt påförts provisoriskt. De

skattskyldiga torde sålunda icke själva vid tidigare skattebetalningar hava

räknat med att de erlagda beloppen skulle restitueras. Därtill bomme att ett

restitutionsförfarande i fall då provisorisk påföring icke ägt rum skulle

ställa beskattningsmyndigheterna inför omfattande och svårbemästrade uppgifter.

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna

1:307 och 11:473 ävensom i de likalydande motionerna 1:308 och

II: 472 hava yrkanden framställts att restitution i anledning av inkomstminskning

borde medgivas jämväl av krigskonjunkturskatt, som icke blivit

provisoriskt påförd. I motionerna I: 306 och II: 470 samt i motionerna I: 307

och II: 473 har därjämte yrkats att all skatt, som påförts provisoriskt, borde

få restitueras då inkomstminskning förelåge, även om det villkor, som uppställts

för att restitution skulle kunna erhållas, icke uppfyllts. I motionerna

har i huvudsak anförts följande. Enligt motionärernas uppfattning strider

förslaget i propositionen mot huvudregeln i 1 §, att krigskonjunkturskatt

skall utgå för sådan inkomstökning, som uppkommit under tiden den 1 september

1939—den 31 december 1945 och som kan antagas hava berott på

förhållanden föranledda av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan

rådande eller därav föranledd krigskonjunktur. Endast den verkliga

nettomerinkomst, som uppkommit under hela sagda period och som föranletts

av nyssberörda förhållanden, bör drabbas av krigskonjunkturskatt.

Därest vid avräkningen ej tages hänsyn till såväl provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

som icke provisoriskt påförd skatt, kan detta medföra, att

vissa skattskyldiga drabbas av en hårdare beskattning än andra. Särskilt

måste befaras, att så blir fallet för de mindre och medelstora rörelseidkarna,

för vilka de invecklade och svårbegripliga bestämmelserna lagt hinder

i vägen för ett utnyttjande av författningens möjligheter. Såsom skäl för sin

ståndpunkt att ej medgiva restitution av icke provisoriskt påförd skatt har

departementschefen anfört, att restitutionsförfarandet i dylikt fall skulle

ställa beskattningsmyndigheterna inför omfattande och svårbemästrade uppgifter.

Då ett flertal länsstyrelser förordat kommitténs förslag i denna del,

kan man utgå ifrån att dessa myndigheter ansett svårigheterna i anledning

av kommitténs förslag icke vara större än att myndigheterna kunde gå i

land med denna uppgift. Restitution i anledning av inkomstminskning borde

sålunda enligt motionärernas mening medgivas jämväl av krigskonjunkturskatt,

som icke blivit provisoriskt påförd. Uppenbart vore, att en skattskyldig

icke borde komma i sämre läge av den anledningen, att viss del av skatten

blivit provisoriskt påförd för exempelvis framtida nedskrivning av er
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

31

sättningslager, men återanskaffning av lagret icke kunnat ske. Jämväl en

sådan omarbetning av bestämmelserna rörande restitution syntes således

böra vidtagas, att även restitution av all provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt

kunde ske i anledning av inkomstminskning.

Enligt utskottets förmenande torde det hava varit en i vida kretsar spridd utskottet.

uppfattning, att vid slutavräkningen möjlighet skulle givas till restitution av

krigskonjunkturskatt även i sådana fall då skatten icke påförts provisoriskt.

Utskottet anser för sin del jämväl, att starka materiella skäl tala för införande

av ett dylikt restitutionsförfarande. Visserligen finnes det anledning att

antaga, att ett sådant förfarande kommer att medföra ett icke oväsentligt

merarbete för taxeringsmyndigheterna. Då emellertid uträkningen av det

belopp, för vilket restitution skall erhållas, i princip torde böra ske efter enahanda

metod, som användes i de fall avdrag för inkomstminskning medgives,

synes det utskottet som om detta merarbete icke behövde bliva av sådan

betydenhet, att denna omständighet bör vara utslagsgivande. Utskottet anser

dock, att restitution bör göras beroende av framställning från skattskyldig.

Utskottet finner sig alltså böra tillstyrka bifall till de i motionerna framförda

yrkandena örn rätt till restitution jämväl av skatt, som icke påförts

provisoriskt. Dessa yrkanden överensstämma också med det förslag i ämnet,

som framlagts av 1944 års allmänna skattekommitté, och utskottet förordar

för den skull att ifrågavarande restitutionsförfarande i princip anordnas i

enlighet med kommitténs förslag. Såsom kommittén framhållit avser slutavräkningen

i huvudsak att klarlägga i vad mån skattskyldig rörelseidkares

inkomster påverkats av krigskonjunkturen. Såsom en konsekvens härav

finner utskottet i likhet med kommittén att restitutionsförfarandet bör begränsas

till att avse endast denna grupp skattskyldiga. Genom den nu föreslagna

anordningen tillgodoses även det i vissa motioner framställda yrkandet

örn att restitution av provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt skulle vid

inkomstminskning kunna äga rum oavsett det ändamål för vilket den provisoriska

påföringen skett.

Om skattskyldig inköper fartyg efter beskattningsårets utgång, föreligger

möjlighet för den skattskyldige att dels erhålla avdrag för överpris å fartyget

vid taxeringen, dels ock restitution av skatt. För alt förhindra att dylikt

dubbelavdrag medgives föreslår utskottet att restitution icke skall kunna

ske örn avdrag för överpris å fartyg tillgodonjutits vid taxeringen till krigskonjunkturskatt

för år 1946.

Slutligen måste på grund av den föreslagna utvidgningen av restitutionsförfarandet

enligt utskottets mening viss ändring göras beträffande reglerna

örn eftertaxering.

Beträffande taxeringsförfarandet föreslås i propositionen att för sådana

skattskyldiga, vilkas räkenskapsår utgår den 31 december 1945 eller senare,

dock före den 1 mars 1946, taxeringen skall vara avslutad senast den 30 juni

1947.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Departementschefen har i anslutning härtill anfört att beträffande flertalet

skattskyldiga skulle vid avräkningen hänsyn icke lagas till förhållanden,

som inträffa efter den 31 december 1945, utom då fråga är örn prisfall

å den 31 december 1945 befintliga tillgångar. Eftersom den föreslagna

tidpunkten för taxeringens avslutande infölle ett och ett halvt år efter sistnämnda

dag, har departementschefen ansett tillräcklig hänsyn hava tagits

till möjligheten av prisfall å dylika tillgångar. Departementschefen har emellertid

även uttalat, att en viss tvekan kunde råda, huruvida den i propositionen

föreslagna tidsfristen för taxeringens avslutande den 30 juni 1947

vore till fyllest för de rederier, vilka under kriget förlorat fartyg utan att

hava kunnat anskaffa ersättning för desamma. Då förslaget innebure att

dessa skattskyldiga skulle kunna erhålla avdrag för överpris å sådana kontrakt

å fartygsköp, som slutits före den 1 april 1947, syntes emellertid enligt

departementschefens uppfattning tillräcklig anledning icke föreligga att beträffande

de ifrågavarande rederierna utsträcka tiden för avräkningens avslutande

längre än nyss sagts.

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 framhålles, att de svenska

rederierna under kriget förlorat en mycket stor del av sin förkrigsflotta. På

grund av den långa tid, varven krävde för leverans av nyheställda fartyg —

de svenska varven vore i regel sysselsatta med nybeställningar till år 1949

eller 1950 — kunde rederierna för närvarande ej erhålla nytt ersättningstonnage.

Den omständigheten, att anskaffningskostnaderna för nya fartyg avsevärt

stigit, hade medfört att vissa rederier, särskilt tramprederierna, vilka

ej haft tillgång till erforderliga medel, ej kunnat anskaffa ersättningstonnage.

Från utlandet eller svenska linjerederier saknade tramprederiema, i

motsats till vad tidigare varit brukligt, möjlighet att inköpa tonnage. Man

måste räkna med att priserna för nybyggnad av tramptonnage ett flertal år

bleve så höga, att detta gjorde det omöjligt för rederierna att inom den i propositionen

föreslagna tiden beställa nya fartyg. Enligt motionärernas mening

vöre det därför nödvändigt att rederierna medgåves rätt att begära uppskov

med slutavräkningen under en tid av ytterligare tre år från den 1 april 1947.

Den centrala krigskonjunkturskaltenämnden borde erhålla bemyndigande att

bevilja sådant uppskov.

I de likalydande motionerna I: 307 och II: 473 samt i de likalydande molionerna

1:308 och 11:472 ha framförts liknande synpunkter angående behovet

för tramprederier att erhålla möjlighet till uppskov med krigskonjunkturskattens

avveckling. I sistnämnda motioner har såsom ett ytterligare

skäl för att rederier borde beredas möjlighet att erhålla uppskov med taxeringsförfarandet

framhållits följande. Enligt punkt 4 k) första stycket av

anvisningarna till 4 § förutsattes att de eftersatta reparationerna utförts under

beskattningsåret. På grund av den stora anhopningen av arbete vid varven

hade ett flertal rederier ännu ej kunnat få reparationsarbetena utförda.

Vid detta förhållande och för att dessa skattskyldiga ej skulle försättas i ett

sämre läge än de, som redan lyckats få sina arbeten verkställda, borde möjlighet

beredas nämnda skattskyldiga att erhålla uppskov under viss tid med

slutavräkningen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 33

Liknande synpunkter hava framförts i en av Sveriges redareförening ingiven

skrift.

Såsom i motionerna framhållits hava priserna å nytt tonnage hittills

varit så höga att särskilt mindre rederier ej torde kunna hava anskaffat ersättningstonnage.

Då någon prissänkning å nybeställt tonnage före den 1

april 1947 ej synes vara att förvänta samt för närvarande möjlighet att inköpa

äldre utländskt tonnage ej heller föreligger, har det synts utskottet angeläget

att ifrågavarande skattskyldiga beredas möjlighet att få avräkningsförfarandet

uppskjutet. Utskottet delar därför den uppfattningen att möjlighet

bör beredas rederierna att begära uppskov med taxeringen. Ett ytterligare

skäl för uppskov med krigskonjunkturskaltens avveckling för rederier

är de med hänsyn till varvens arbetsbelastning begränsade möjligheterna att

få under kriget eftersatta reparationer å fartyg utförda. Visserligen uppställes

icke — som i motionerna anförts — i propositionen såsom villkor för

avdragsrätt för värdeminskning på grund av under kriget eftersatta reparationer,

att reparationerna utförts under beskattningsåret, men det synes

för beräkningen av ifrågavarande värdeminskning i många fall vara nödvändigt,

att fartyg intages i docka. Detta torde på grund av förut angivna

skäl ofta icke kunna ske före den tidpunkt, då enligt propositionen taxeringen

skall vara avslutad.

I punkt 4 e) av anvisningarna till 4 § ha i propositionen föreslagits skola

införas speciella bestämmelser angående värdesättning av tillgångar i vissa

fall. Enligt berörda bestämmelser skulle nämligen de angående värdesättning

av lagertillgångar angivna reglerna icke äga tillämpning beträffande

kostnader, vilka nedlagts å av annan beställt fartyg eller å byggnad, som

uppföres på entreprenad. I sådana fall skulle fartyget eller byggnaden vid

inkomstuppskattningen icke få upptagas till lägre värde än som motsvarade

de verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets utgång nedlagts å fartyget

eller byggnaden. Detsamma skulle äga motsvarande tillämpning i de

fall skattskyldig bedreve verksamhet, som till väsentlig del bestode i tillverkning

på beställning av maskiner, transportmedel, krigsmateriel eller andra

verkstadsprodukter under förutsättning att den skattskyldige erhållit förskottsbetalning

i anledning av beställningen.

I de likalydande motionerna I: 306 och II: 470 samt i de likalydande motionerna

1:309 och 11:471 hava framställts yrkanden om att ifrågavarande

bestämmelser helt skulle utgå eller att i varje fall desamma måtte begränsas

till att gälla allenast varven och beträffande dessa skattskyldiga tillämpas

endast i fråga örn lagerökning i förhållande lill förkrigslagret.

I motionerna har i huvudsak anförts följande.

Den ifrågavarande särbestämmelsen bör, därest den skulle införas i författningen,

allenast bliva tillämplig å lagerökning sedan krigsutbrottet, så att

icke den för lagervärderingen grundläggande principen, alt en varukvantitet

motsvarande förkrigslagret alltid finge nedskrivas till 1938 års värden och

Bihang till riksdagens protokoll 10U6. 7 sami. Nr 37.

Utskottet.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

det för lagerhållningen erforderliga realkapitalet sålunda skyddades mot

konfiskatorisk beskattning, sattes ur kraft. Om nedskrivningen av förkrigslagerkvantiteten

begränsas till bibehållande av det belopp, vartill den dolda

förkrigsreserven uppginge, gick man med hänsyn till den inträffade penningvärdeförsämringen

så långt, att företaget icke ens finge behålla denna reserv

med oförminskat realvärde. Skulle bestämmelsen komma att gälla jämväl

lagertillgångar, som inginge i förkrigslageikvantiteten, skulle den tydligen

framstå såsom en uppenbar inadvertens i författningen. Detta torde

fullt klart framgå bland annat av det förhållandet, att i de fall, då den skatlskyldige

erhållit starkast tänkbara prisfallsskydd i det staten garanterat visst

försäljningspris, denne jämlikt punkt 4 b) fjärde stycket av anvisningarna

till 4 § likväl bibehålies vid rätten att nedskriva förkrigslagret till 1938 års

värden. Skulle detta icke medgivas, bleve ju den skattskyldige berövad det

för erforderlig lagerhållning behövliga kapitalet. Men varven och de övriga

beställningsindustrierna skulle ju lika mycket som andra företagare berövas

detta kapital, örn de i motsats till andra rörelseidkare icke skulle medgivas

nedskrivningsrätt till den del förkrigslagerkvantiteten omfattade produkter

under arbete. Det är för övrigt ingalunda säkert, att leverantören till en

specialtillverkad produkt genom beställningen undginge förluster i samband

med prisfall och konjunkturnedgång. Vad till en början anginge varvsindustrien

representerade varvens kunder, rederierna, väl den näringsgren, som

vore mest konjunkturkänslig. Efter förra världskriget folio fartygspriserna

som bekant utomordentligt starkt, i vissa fall till priser, som lågo under

25 °/o av dem, som gällt under kriget. Beträffande de risker, som varven

löpte med sina beställningar å fartyg, framhålles, att byggandet av ett fartyg

vore en mycket omfattande samt i och för sig riskfylld arbetsuppgift,

beträffande vilken det i allmänhet vore svårt att på förhand uppställa en

exakt beräkning. En teknisk felkalkyl torde icke inom någon annan industrigren

kunna medföra så stora bakslag som för varvsindustrien, där objekten

voro stora och relativt få. Man insåge lätt betydelsen av det sagda,

då kanske hela årsproduktionen vid ett varv endast uppginge till tre eller fyra

fartygsenheter. Ett bakslag å ett av dessa fartyg kunde erfarenhetsmässigt

helt eliminera vinsten å de övriga. Vidare framhålles, att den största delen

av varvens nuvarande fartygsorder vore placerad i Norge. För dessa beställningar

lämnade varven 50 % kredit, att amorteras under 5 år efter leveransen.

En del av förskottsbetalningen erlades ej heller i fri valuta utan

genom överföring av norska pundtillgodohavanden i England. Denna valuta

kunde varven icke använda för annat än inköp i huvudsak i England

av material för norska fartygsbeställningar och reparationer. Då varven sålunda

endast till en mindre del finansierade sina arbeten med förskott från

kunderna, vilade departementschefens särregel för varven på en felaktig förutsättning,

nämligen den att kostnader, som nedlagts å beställt fartyg, skulle

»i regel motsvaras av beställarens förskottsbetalningar». Så vore emellertid

icke förhållandet annat än i undantagsfall, vartill komme att förskotteringarna

måste ses mot bakgrunden av den betydande kreditgivningen.

Vad härefter angår den ifrågavarande undantagsbestämmelsens tillämpning

å byggnad, som uppföres på entreprenad, gällde liknande allmänna synpunk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

35

ter som ovan anförts angående varvsindustrien. Även beträffande sådana

skattskyldiga, vilkas verksamhet till väsentlig del bestode i tillverkning på beställning

av maskiner, transportmedel, krigsmateriel eller andra verkstadsprodukter,

gällde, att leverantörens risk ingalunda försvunne därigenom att leveranskontrakt

uppgjorts och förskott erhållits. Särskilt inom industrier, som arbetade

på den utländska marknaden, uppstode icke sällan betydande förluster å

dylika beställningar. Att åberopa emottaget förskott såsom grund för tillämpning

av en skatteskärpande bestämmelse förefölle i och för sig föga rimligt. Huruvida

förskottssystemet tillämpades eller annan metod för verksamhetens finansiering

komme lill användning vore beroende av många skiftande omständigheter,

vilka kunde betecknas såsom rena tillfälligheter. Anledningen att

förskott uppburits torde sålunda ofta vara att söka däri, att om beställaren

vore statlig eller kommunal myndighet, denna önskade använda visst anslag

under det år, för vilket det beviljats, att företaget hellre uppgåve sina passivposter

såsom leverantörskulder än andra skulder och, måhända oftast, kunde

ingen annan anledning till förskottsbetalningen spåras, än att det allmänt

inom den ifrågavarande verksamhetsgrenen praktiserades att beställaren erlade

förskott.

De i motionerna framförda synpunkterna understrykas ytterligare i en av

Sveriges varvsindustriförening ingiven skrift.

Utskottet kan för sin del icke biträda de i motionerna framställda yrkandena.

Grunden för att bestämmelserna om rätt till nedskrivning å tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse i förordningarna örn krigskonjunkturskatt

lia utformats så att en kvantitet av lagret motsvarande förkrigslagret

fått nedskrivas till förkrigsbokföringspris är att man velat förhindra

beskattning av fiktiva vinster. En prisstegring å ifrågavarande lagerkvantitet

på grund av penningvärdets fall innebär nämligen icke någon verklig

vinst för den skattskyldige. Delta resonemang gäller emellertid endast i

de fall lagerhållningen finansieras med eget kapital. I den mån lagerhållningen

finansierats med främmande kapital uppväges varornas fiktiva värdestegring

av det främmande kapitalets minskade realvärde. Visserligen finansieras

företag i allmänhet i större eller mindre utsträckning med främmande

kapital, men det egna kapitalet synes dock i första hand stå risken vid inträffande

prisfall.

Ett annat förhållande föreligger däremot regelmässigt beträffande varv och

andra företag, diir förskottsbetalning erhålles, i vilka fall identitet mellan

förskottsbetalningen och det utförda arbetet föreligger. I dessa fall stå såsom

föredragande departementschefen framhållit ifrågavarande företag icke själva

prisfallsrisken, eftersom de arbeta med främmande kapital.

Det har emellertid upplysts att varven under år 1945 iklätt sig betydande

risker genom att bevilja stora krediter å kommande fartygsleveranser till

framför allt utländska rederier. Ehuru arbeten på ifrågavarande beställningar

icke påbörjats före utgången av år 1945 hava varven dock genom att teckna

ifrågavarande kontrakt iklätt sig betydande förlustrisker. Med hänsyn till

svårigheten ali (överblicka dessa finner utskottet skäligt alt, i den mån eli

varv kan visa alt anledning till uppskov föreligger, slutavräkningen bör kun
-

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

na uppskjutas till senast den 30 juni 1950. Med ett dylikt uppskovsförfarande

vinnes även att om i något fall förskottsbetalning avseende vid beskattningsårets

utgång under byggnad varande fartyg erlagts i sådan form

att vid den tidpunkt då taxeringen i normala fall skall vara avslutad tvekan

kan råda örn den erhållna valutans värde, större möjlighet vinnes för ett

riktigt bedömande härav.

Enligt utskottets förmenande bör den i punkt 4 e) av anvisningarna till 4

§ givna värderingsregeln avse allenast kostnader för material och arbetslöner,

som nedlagts å tillgångar, som avses i nämnda anvisningspunkt. I konsekvens

härmed torde vid beräkning av förlust på kontrakt och växlar hänsyn

böra tagas endast till sådan förlust, som uppstår därigenom att den skattskyldige

icke erhållit eller kommer att erhålla betalning för de kostnader för

material och arbetslöner, som av den skattskyldige nedlagts å beställt fartyg.

Såsom ovan nämnts anser utskottet sålunda med hänsyn till den särställning

rederier och varv intaga att den i propositionen föreslagna tidsfristen

för taxeringens avslutande är för kort för rederier och varv samt att dessa

skattskyldiga böra medgivas möjlighet att erhålla uppskov med slutavräkningen,

dock icke längre än till den 30 juni 1950. För att icke andra skattskyldiga

än de, som äro i verkligt behov därav, skola erhålla sådant uppskov

bör ankomma på den centrala kr ^konjunktur skattenämnden att efter

framställning av skattskyldig pröva huruvida skäl för uppskov föreligger

eller icke. Framställning örn uppskov, som nu sagts, bör vara ingiven till

länsstyrelsen i det län, där den skattskyldige taxerats till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, senast den 31 december 1946.

Den varv medgivna rätten till avdrag för förluster, som konstaterats efter

den 31 december 1945, inträder oberoende av huruvida motsvarande nedskrivning

skett i räkenskaperna för det beskattningsår, för vilket taxering

äger rum år 1946.

Om skattskyldig erhåller uppskov med taxeringens avslutande, synes detta

böra medföra att rätt till överprisavdrag, varom förmäles i 4 punkten j)

andra och tredje styckena av anvisningarna till 4 §, skall vara beroende av

att tillgång, som där sägs, anskaffas senast tre månader före den dag, då

taxeringen enligt den centrala krigskonjunkturskattenämndens beslut senast

skall vara verkställd.

I propositionen har föreslagits, att kooperativ förening, som under beskattningsåret

av vinsten å sin kooperativa verksamhet lämnat pristillägg

eller annan utdelning i förhållande till av föreningen gjorda köp och som

vid pristilläggets eller utdelningens beräkning tillämpat andra grunder än

under närmast föregående år, då sådan utdelning förekommit, skall erhålla

avdrag allenast med belopp motsvarande det vartill utdelningen skulle hava

uppgått, om de senast tillämpade grunderna kommit till användning. Föredragande

departementschefen har ansett en dylik bestämmelse erforderlig

på den grund att inkomstökning hänförlig till jordbruk eller skogsbruk föreslagits

icke skola beskattas vid taxeringen till krigskonjunkturskatt för år

1946. I stor utsträckning lärer nämligen hava förekommit, att t. ex. skogs
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

37

ägareföreningar under de år krigskonjunkturskatt utgålt å merinkomst av

jordbruk och skogsbruk använt vinstmedel till nedskrivning av lager i stället

för att lämna pristillägg eller annan utdelning. Om en sådan förening under

år 1945 uppskrivit lagret och lämnat pristillägg eller liknande utdelning,

som enligt de föreslagna bestämmelserna icke utgjorde skattepliktig

inkomst för mottagaren, skulle ifrågavarande vinstmedel helt undgå krigskon

junkturskatt.

I de likalydande motionerna I: 298 och II: 460 har yrkats att bestämmelsen

borde utgå eller i varje fall modifieras. I motionerna har i huvudsak anförts

följande. En sådan bestämmelse kommer under alla förhållanden att

medföra betydande orättvisa, då avdragsgiltigheten för efterlikvider blir beroende

av den utdelningspolitik varje förening bedrivit. Framför allt kommer

det att verka olyckligt, att grunderna för utdelningsbeloppets beräkning

fastlåsts vid de grunder, som senast kommit till användning. Det har nämligen

förekommit fall då de kooperativa producentföreningarna under åren

1940—1943 givit stora utdelningar, medan de under år 1944 blott givit låga

utdelningar. I dylika fall skulle avdragsgiltigheten närmast bliva slumpartad,

beroende på den utdelningspolitik, som bedrivits. Många föreningar ha

för år 1944 inte velat göra någon större utdelning, därför att kriget väntades

ta slut och nian ansåg sig ha anledning dröja med utdelningar, tills man kunde

konstatera, huruvida under de labila krigsåren erhållna vinster verkligen

kunde behållas sedan de påfrestningar kommit som kunde beräknas inställa

sig efter krigets upphörande. Enligt motionärernas förmenande tala

starka skäl för att den i propositionen föreslagna krigskonjunkturbeskattningen

av kooperativa föreningars utdelningar och efterlikvider av riksdagen

avslås, och i första hand föreslås att så sker. Om denna krigskonjunkturskatt

skulle utgå, borde det avdragsgilla utdelningsbeloppet få beräknas efter de

grunder, som tillämpats under det krigsår, då pristillägget varit högst per enhet,

dock lägst skälig förräntning å insatskapital och företagarvinst jämte

ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens förbilligade omkostnader.

En annan lösning vore, att grunderna för beräkning av hur stor

del av utdelningen, som skall krigskonjunkturbeskattas, ändras sålunda, att

därest de senast tillämpade grunderna (för år 1944) medförde ett lägre pristillägg

per enhet än genomsnittliga pristillägget under de gångna krigsåren,

avdrag medgåves med belopp motsvarande det, vartill utdelningen skulle

uppgått, om de genomsnittligt tillämpade grunderna kommit till användning,

sedan medlemmarna tillerkänts skälig förräntning och företagarvinst

jämte ersättning för personlig arbetsinsats och företagsformens förbilligade

omkostnader.

Den föreslagna bestämmelsen är en direkt följd av att merinkomster hänförliga

till jordbruk och skogsbruk icke skola beskattas vid taxeringen lill

krigskonjunkturskatt år 1946. Vid sådant förhållande anser sig utskottet

icke kunna biträda det i motionerna framställda yrkandet att bestämmelsen

bör utgå. Däremot linner utskottet på de av motionärerna anförda skälen en

uppmjukning av bestämmelsen böra ske. Utskottet anser sålunda, att av

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

pristillägget eller utdelningen alternativt bör kunna fritagas från beskattning

ett belopp motsvarande medeltalet av utdelningarna under beskattningsåren

1940—1944. Med hänsyn till att utdelningen från skogsägareföreningar,

vilka torde vara de skattskyldiga, som närmast komma att beröras

av ifrågavarande bestämmelse, under beskattningsåren 1940—1944 i medeltal

torde lia uppgått till tre procent av från delägarna gjorda inköp, synes

det belopp, som i varje fall bör fritagas från beskattning böra bestämmas

till lägst tre procent av föreningens under beskattningsåret från delägarna

gjorda inköp.

Beträffande detaljerna i förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt

får utskottet anföra följande.

I 11 § 2 mom. har införts en ändring enligt vilken rederi, som under kriget

förlorat fartyg och som erhållit provisorisk påföring av skatt, skall kunna

erhålla restitution, om ersättningstonnage anskaffats senast tre månader

före den dag, då enligt beslut av den centrala krigskonjunkturskattenämnden

taxeringen skall vara avslutad. Detta sammanhänger med utskottets förslag

om utsträckning av den tid inom vilken taxeringen för rederier skall

vara verkställd.

Vidare har i 11 § 3 mom. införts en bestämmelse för förhindrande av att

överprisavdrag utnyttjas såväl vid beräkningen av merinkomst vid taxeringen

till krigskonjunkturskatt som för erhållande av restitution av krigskonjunkturskatt.

Slutligen ha i 11 § 5 mom. tillkommit bestämmelser i syfte att reglera

restitutionsförfarandet i andra fall än då skatt påförts provisoriskt. Beträffande

den inbördes ordning, i vilken restitution skall ske i de fall skattskyldig

taxerats till krigskonjunkturskatt flera år, har utskottet ansett den ordning,

som gäller vid restitution av provisoriskt påförd skatt, jämväl böra gälla

i nu ifrågavarande fall.

I 12 § har gjorts en ändring med karaktär av följdändring till de föreslagna

bestämmelserna i 11 § 5 mom. Utskottet har nämligen icke ansett

skäligt att ränta skall utgå å restituerad skatt, som icke påförts provisoriskt.

En redaktionell ändring har företagits i 17 §.

Enligt motiveringen i propositionen till 19 § har förutsatts att taxeringsintendent

skall äga framställa yrkande om taxering till krigskonjunkturskatt

jämväl efter utgången av taxeringsåret. Med hänsyn till den utformning,

som givits 19 § i förslaget samt med hänsyn till bestämmelsen i 15 § första

stycket, synes emellertid kunna uppstå viss oklarhet beträffande taxeringsintendents

befogenhet i detta hänseende. Sådan befogenhet bör för att vinna

överensstämmelse med taxeringsförordningen även tillkomma medlem av

prövningsnämnd. Utskottet har därför infört ett tillägg av förtydligande karaktär

i 19 § 2 mom.

Övriga ändringar i denna paragraf äro betingade av utskottets förslag om

utsträckning av den tid inom vilken taxeringen skall vara avslutad vad beträffar

rederier och varv.

Sistnämnda omständigheter ha också föranlett det av utskottet föreslagna

tillägget till 21 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

39

Den i 11 § 5 mom. föreslagna bestämmelsen örn restitution av krigskonjunkturskatt,

som icke påförts provisoriskt, har föranlett ett tillägg till bestämmelserna

örn eftertaxering i 26 §. Då utskottet vidare beträffande vissa

skattskyldiga föreslagit rätt till uppskov med taxeringen, måste enligt utskottets

mening den tid inom vilken eftertaxering senast skall vara verkställd

i motsvarande mån utsträckas såvitt angår skattskyldig som erhållit dylikt

uppskov. Med anledning härav har ändring företagits i 26 §.

Beträffande anvisningarna till 4 § må anföras följande.

I propositionen har i punkt 4 e) föreslagits särskilda värderingsregler beträffande

kostnader nedlagda å av annan beställt fartyg m. m. Då viss tveksamhet

kan råda angående vilka kostnader, som avses i nämnda författningsrum,

finner utskottet det angeläget att i lagtexten införas normerande bestämmelser

härom. Av motiveringen till författningsrummet anser sig utskottet

kunna draga den slutsatsen, att med nedlagda kostnader skall förstås direkta

kostnader för arbetslöner och material i den mån de belöpa å tillgångar inbyggda

i fartyget eller byggnaden. Detta torde även ur praktiska synpunkter

vara den lämpligaste utvägen. Utskottet anser därför att lagtexten bör förtydligas

i enlighet härmed.

Vid beräkning av minskning av dold förkrigsreserv skall värdet av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse beräknas enligt

bestämmelserna i förordningen. Utskottet anser, att vid beräkningen av återvinning

av dold reserv återvinningen skall beräknas med utgångspunkt från

ett efter samma grundsatser beräknat värde å ifrågavarande tillgångar vid

beskattningsårets utgång. Utskottet har därför gjort ett tillägg till punkt 4 h).

I punkt 4 j) ha företagits flera ändringar. I andra och tredje styckena ha

sålunda införts ändringar betingade av den föreslagna utsträckta tiden för

taxeringens avslutande vad angår rederier.

Utskottet har uppmärksammat, att den i förordningen intagna bestämmelsen

örn rederiers rätt till överprisavdrag å fartyg, som inköpts efter beskattningsårets

utgång men före den 1 april 1947 eller i förekommande fall

före den 1 april 1950, kan leda till materiellt oriktigt resultat. Det kan nämligen

enligt utskottets uppfattning icke anses tillfredsställande att skattskyldig,

som säljer fartyg efter beskattningsårets utgång med vinst, som icke är

krigskonjunkturskattepliktig, skall vara berättigad att vid taxeringen till

krigskonjunkturskatt utan inskränkning erhålla överprisavdrag för fartyg,

som inköpes som ersättning för det försålda. Utskottet finner därför att i

dylikt fall vid taxeringen till krigskonjunkturskatt hänsyn bör tagas till den

efter beskattningsårets utgång uppkomna vinsten i så måtto, att överprisavdrag

medgives allenast med belopp överstigande den vid fartygsförsäljningen

erhållna vinsten. Utskottet föreslår, att bestämmelser i detta hänseende införas

som ett fjärde stycke i punkt 4 j).

Övriga ändringar i punkt 4 j) äro av huvudsakligen redaktionell karaktär.

Då utskottet föreslagit att restitution skall ske jämväl av icke provisoriskt

påförd krigskonjunkturskatt, har utskottet förutsatt, att restitution skall medgivas

endast i de fall inkomstminskning beroende av förhållanden, som omförmälas

i 1 §, föreligga. Restitution skall sålunda medgivas under samma

förutsättningar, som gälla beträffande avdrag för inkomstminskningar under

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

tidigare beskattningsår. Med denna utgångspunkt finner utskottet även befogat,

att jämförelseinkomsten i dessa fall bestämmes enligt samma grunder,

som gälla då fråga är om avdrag för inkomstminskning.

Då fråga är örn värdesättning av tillgångar, som omförmälas i punkt 4 e),

skola tillgångarna alltid värdesättas till den verkliga kostnaden oavsett omfattningen

av de nedlagda kostnaderna vid beskattningsårets utgång i jämförelse

med de nedlagda kostnaderna vid sista förkrigsinkomstårets utgång.

Detta synes icke hava iakttagits vid utformningen av den i propositionen

föreslagna bestämmelsen i punkt 12 a) fjärde stycket, varför utskottet finner,

att författningsrummet bör kompletteras i detta hänseende.

Beträffande de i punkt 16 av anvisningarna till 4 § föreslagna reglerna om

beräkning av merinkomst i de fall skattskyldigs räkenskapsår utgått efter

den 31 december 1945 men före den 1 mars 1946, får utskottet anföra följande.

I propositionen har såsom huvudregel föreslagits att, i de fall skattskyldigs

lager vid beskattningsårets utgång överstiger förkrigslagret, 140 procent

av lagerökningen räknat i förkrigspris skall upptagas som vinst för beskattningsåret

och alltså icke såsom vinsten i övrigt proportioneras på tid

före och efter den 31 december 1945. Ett dylikt förfaringssätt ger emellertid

felaktigt resultat i de fall den skattskyldige icke nedbringat sin vinst genom

att nedskriva lagret. Vidare lämnar den i propositionen föreslagna utformningen

av anvisningspunkten möjlighet för skattskyldig att genom uppskrivning

av lagret i förhållande till de värderingsgrunder, som tillämpats näst föregående

beskattningsår, erhålla obehörig skattelättnad, i det att genom en

dylik åtgärd vinst, som rätteligen i sin helhet skulle krigskonjunkturbeskattas,

kommer att fördelas på tid före och efter den 31 december 1945. Slutligen

bör enligt utskottets mening vinst, som framkommit genom att nedskrivning

å kontraherade men icke levererade tillgångar avsedda för omsättning

och förbrukning i rörelse icke medgivits i sin helhet, hänföras till

tiden före den 31 december 1945. Utskottet har företagit ändringar i anvisningspunkten

i enlighet nied vad nu anförts.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 210 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande

motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 460 av

herr Haeggblom m. fl., de likalydande motionerna I: 306 av

herr Nordenson m. fl. och 11:470 av herr Wiberg m. fl., de

likalydande motionerna 1:307 av herr Carl Eric Ericsson

m. fl. och II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt de likalydande

motionerna 1:308 av herr Elon Andersson m. fl.

och II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, antaga följande

såsom utskottets förslag betecknade

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

41

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om krigskonjunkturskatt för år 1946.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelse.

1 §■

För inkomstökning, som uppkommit under tiden den 1 september 1939—

den 31 december 1945 och kan antagas hava berott på förhållanden föranledda

av under nämnda tid pågående krig eller dessförinnan rådande eller

därav föranledd krigskonjunktur, skall i den omfattning och på det sätt nedan

stadgas för år 1946 erläggas krigskonjunkturskatt till staten.

Skattepliktig inkomstökning och skattskyldighet.

2 §•

1 mom. Skattepliktig enligt denna förordning är under tiden den 1 september

1939—den 31 december 1945 uppkommen inkomstökning hänförlig

till

a) inkomst av rörelse;

b) inkomst av annan fastighet;

c) inkomst i form av tantiem, provision, gratifikation eller likartad inkomst

av tjänst eller tillfällig lörvärvsverksamhet, därest inkomsten utgått

från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, samt inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom uppfinnare eller av tillfälligt uppdrag ävensom annan

jämförlig inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet; samt

d) inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom;

allt under förutsättning att inkomsten är skattepliktig enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller är av beskaffenhet som i

nästa stycke sägs.

I inkomst av rörelse inräknas vid tillämpning av denna förordning intäkt

genom avyttring av sådana för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner

eller andra inventarier, som icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag

enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt hänföras

till byggnad, så ock ersättning på grund av försäkring av dylika tillgångar,

även örn intäkten eller ersättningen ej är skattepliktig enligt nämnda förordning

eller intäkten enligt densamma hänföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Skattskyldig enligt denna förordning är envar fysisk eller juridisk

person, vilken åtnjutit inkomstökning som avses i 1 morn., därest enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den fysiska eller juridiska

personen vid 1946 års taxering är skattskyldig för den inkomst, vartill

inkomstökningen hänför sig, eller, såvitt angår intäkt eller ersättning

varom sägs i 1 mom. andra stycket, för den inkomst, i vilken intäkten eller

ersättningen inräknas.

Från skattskyldighet undantagas systembolag som avses i förordningen

angående försäljning av rusdrycker, aktiebolaget vin- och spritcentralen

samt aktiebolaget svenska tobaksmonopolet så ock annat aktiebolag från

vilket utdelningen i sin helhet tillfaller staten.

Från skattskyldighet undantages jämväl den som är anställd såsom befälhavare

å eller tillhör besättningen på handelsfartyg, såvitt angår inkomst av

sådan anställning.

Oskift dödsbo anses vid tillämpning av denna förordning vara fysisk

person.

Taxerad merinkomst.

3 §•

Vid tillämpning av denna förordning skall uppskattning av inkomster ske

dels för det beskattningsår, för vilket taxering enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt av beskattningsnämnd i första instans

verkställes under år 1946 (beskattningsåret),

dels, utom vad angår inkomst av icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, för ett vart av de två beskattningsår, som gått till ända närmast

före den 1 september 1939 (förkrigsinkomstdren).

Uppskattningen skall verkställas enligt bestämmelserna i förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med sådana avvikelser, som erfordras

för att åstadkomma likformighet i inkomstberäkningen för de olika åren,

samt under iakttagande av i denna förordning meddelade särskilda föreskrifter.

Såsom grund för bestämmande av inkomstökning fastställes, där ej annat

följer av särskilda bestämmelser i denna förordning, den på ett antaget jämförelseår

belöpande jämförelseinkomsten. Där ej särskilda förhållanden till

annat föranleda, skall såsom jämförelseinkomst upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren, dock under iakttagande att jämförelseinkomsten

för fysisk person beträffande förvärvskälla, av vilken denne haft

sin huvudsakliga försörjning, ej må bestämmas till lägre belopp än 3 000

kronor. Med ledning av den inkomstuppskattning varom nu stadgats fastställes,

på sätt i 4—7 §§ närmare angives, taxerad merinkomst särskilt fölen

var av de inkomstgrupper, som angivas i 2 § 1 mom. första stycket a)—d).

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten skall, i den omfattning

som i denna förordning stadgas, genom särskilt utjåmningsavdrag eller eljest

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

43

(Kungl. Maj:ts förslag.'' (Utskottets förslag.)

1 särskilt angiven ordning hänsyn tagas till höjning av den allmänna prisnivån

och andra ändringar av förhållandena från utgången av augusti 1939

till beskattningsårets slut, som ej beaktas genom eljest meddelade föreskrifter.

4 §•

1 mom. Beträffande rörelse skola inkomster för förkrigsinkomståren och

beskattningsåret så ock jämförelseinkomsten uppskattas för varje förvärvskälla

för sig.

Såsom särskild förvärvskälla i rörelse enligt denna förordning anses särskild

förvärvskälla enligt kommunalskattelagen.

2 mom. Det belopp, varmed inkomsten för beskattningsåret av en till rörelse

hänförlig förvärvskälla överstiger motsvarande jämförelseinkomst,

med tillägg eller avdrag i förekommande fall för beräknad ränta å minskning

eller ökning av eget kapital, utgör uppskattad merinkomst av förvärvskällan.

För varje förvärvskälla, för vilken uppskattad merinkomst fastställes, skall

tillika på sätt i 4 och 5 mom. sägs fastställas, i vad mån denna kan antagas

hava berott på förhållanden, som omförmälas i 1 §.

Summan av de för samtliga till rörelse hänförliga förvärvskällor enligt

andra stycket fastställda beloppen, minskad med de för samma förvärvskällor

enligt 6 mom. beräknade utjämningsavdragen, skall, där ej fall som i

3 mom. avses är för handen, utgöra taxerad merinkomst av rörelse.

3 mom. Har skattskyldig, för vilken uppskattad merinkomst av till rörelse

hänförlig förvärvskälla fastställes, haft annan till rörelse hänförlig förvärvskälla,

beträffande vilken vid motsvarande tillämpning av bestämmelserna i

2 mom. första stycket underskott uppstår, skall för denna förvärvskälla uppskattad

inkojristminskning till beloppet fastställas.

Tillika fastställes på sätt i 4 mom. sägs i vad mån den uppskattade inkomstminskningen

kan antagas hava berott på förhållanden, sorn omförmälas

i 1 §.

Från det belopp, varmed merinkomst som i 2 mom. andra stycket sägs

överstiger inkomstminskning som avses i andra stycket av detta mom. —

eller, örn det belopp, varmed de sammanlagda uppskattade merinkomsterna

överstiga de sammanlagda uppskattade inkomstminskningarna, är lägre, från

detta belopp — avräknas de för samma förvärvskällor enligt 6 mom. beräknade

utjämningsavdragen. Återstoden upptages i fall som i detta mom. avses

såsom taxerad merinkomst.

4 mom. Kan skattskyldig visa, att i den uppskattade merinkomsten av

viss förvärvskälla ingår belopp,varmed dold förkrigsreserv under beskattningsåret

minskats, skall merinkomsten i motsvarande mån anses ej hava berott på

förhållanden som omförmälas i 1 §. Såsom dold förkrigsreserv anses härvid

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid utgången av augusti 1939 översteg

dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde vid

nämnda tidpunkt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

I övrigt skall uppskattad merinkomst antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, där ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger, att inkomstökningen helt eller delvis skulle hava uppkommit

oberoende av sådana förhållanden.

Uppskattad inkomstminskning skall antagas hava berott på förhållanden

som omförmälas i 1 §, i den mån det ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen

ej berott på sådana förhållanden.

5 mom. Kungl. Majit äger, efter förslag av den i 21 § omförmälda centrala

krigskonjunkturskattenäinnden eller efter nämndens hörande, beträffande

visst slag av rörelse bestämma särskild grund för fastställande huru stor del

av uppskattad merinkomst skall, därest ej annat ådagalägges, antagas hava

berott på förhållanden som omförmälas i 1 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till femton procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50 000 kronor, till femton procent av denna och, om jämförelseinkomsten

är högre, till femton procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,

under första verksamhetsåret — men minst 7 500 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst femton procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Örn kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 tages i anspråk under beskattningsåret, må

utjämningsavdrag ej åtnjutas med högre belopp än den merinkomst, som

skulle hava beräknats enligt 2 mom. andra stycket, därest sådan fond ej tagits

i anspråk.

7 mom. Vad i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

8 juni 1945 med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år

1946 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg stadgas om särskild ordning beträffande beskattning

av ersättning eller köpeskilling som nu sagts skall icke äga tillämpning

vid taxering till krigskonjunkturskatt, utan skall vid uppskattning av

inkomst såväl för förkrigsinkomståren som för beskattningsåret beträffande

dylik ersättning eller köpeskilling förfaras enligt de regler, som gälla för taxering

av ersättning på grund av försäkring av annan till inventarier hänförlig

egendom än fartyg, eller av köpeskilling vid avyttring av sådan annan egendom.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

45

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §.

1 mom. Beträffande inkomst av annan fastighet skall det belopp, varmed

inkomsten för beskattningsåret, beräknad gemensamt för olika förvärvskällor,

överstiger motsvarande jämförelseinkomst, med tillägg eller avdrag i förekommande

fall för beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital,

utgöra uppskattad merinkomst.

2 mom. Det fastställes i vad mån den uppskattade merinkomsten av annan

fastighet med sannolikhet kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §. Det sålunda fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten,

upptages såsom taxerad merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Beträffande under beskattningsåret åtnjuten inkomst i form av tantiem

eller annan inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall, där ej annat följer av

vad nedan stadgas, gemensamt för inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet

såsom taxerad merinkomst upptagas

a) till intäkt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet hänförligt belopp,

vars storlek varit beroende antingen av sådant resultat av rörelse som belöper

på tiden efter utgången av augusti 1939 eller av omsättningen i eller

omfattningen av efter nämnda tidpunkt bedriven rörelse eller av sådant re
•

sultat av jordbruk eller skogsbruk som belöper på tiden efter utgången av år

1939,

samt till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, dock ej realisationsvinst,

hänförligt belopp, vars storlek varit beroende av resultatet av tillfällig affär

som gjorts efter utgången av augusti 1939,

i båda fallen försåvitt ej den skattskyldige med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägger att motsvarande intäkt skulle hava uppkommit oberoende av

förhållanden som omförmälas i 1 §, så ock

b) intäkt i andra fall än nu sagts av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare

eller av tillfälligt uppdrag eller av annan jämförlig tillfällig förvärvsverksamhet,

i den mån intäkten uppenbarligen överstigit det vederlag för

uppdraget eller det eljest utförda arbetet som den skattskyldige skäligen kunnat

betinga sig, örn förhållanden som i 1 § sägs ej varit för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp än

det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med undantag

av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §•

Beträffande realisationsvinst vid icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom skall prövas i vad mån den kan antagas hava berott på värdeökning

uppkommen efter utgången av augusti 1939, med rätt för den skattskyldige

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga att vinsten skulle hava

uppkommit oberoende av förhållanden som omförmälas i 1 §. Det sålunda

framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i andra stycket samt

med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande femton procent

av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande av den taxerade merinkomsten må avdrag ske dels för

realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom, beräknad efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattningen av realisationsvinsten, dels,

örn den skattskyldige normalt plägat beskattas för realisationsvinst, för ett

med hänsyn därtill avvägt skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

Beskattningsbar merinkomst.

8 §■

1 mom. Till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst fastställes

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor tillsammans.

Vid fastställande av beskattningsbar merinkomst skall från de taxerade •

merinkomsterna sammanlagt avdragas

dels ett belopp utgörande så många procent av de taxerade merinkomsterna

som antalet kronor, varmed den sammanlagda utdebiteringen per skattekrona

på grundval av den skattskyldiges taxering till kommunal inkomstskatt

år 1944, efter avdrag för därå belöpande statsbidrag av skatteutjämningsmedel,

överstigit femton kronor,

dels ock ett belopp av 3 000 kronor.

Avdrag som ovan sagts tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av rörelse. Återstående avdrag göres från summan av övriga taxerade

merinkomster. Därest kostnadsutjämningsfond som avses i 16 § förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 tages i anspråk under

beskattningsåret, må ovannämnda avdrag å 3 000 kronor medgivas allenast

i den mån dylikt avdrag skulle kunnat tillgodonjutas om sådan fond ej

tagits i anspråk.

Skattskyldig, som haft sin huvudsakliga försörjning av havsfiske, äger

från den merinkomst av rörelse, som återstår sedan ovannämnda avdrag å

3 000 kronor gjorts, tillgodonjuta ett ytterligare avdrag å 2 000 kronor. Stadgandet

i föregående stycke sista punkten skall äga motsvarande tillämpning

beträffande avdrag, som i detta stycke avses.

Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under be
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

47

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skattningsåret haft annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla,

som vid tillämpning av denna förordnings föreskrifter utvisar inkomstminskning,

skall vid den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, innan avdrag

som ovan sagts ifrågakommer, skäligt avdrag medgivas med högst inkomstminskningens

belopp. Har den skattskyldige under beskattningsåret

även haft annan, krigskonjunkturskatt icke underkastad förvärvskälla, som

kan anses utvisa inkomstökning i förhållande till förkrigsinkomståren, bör

skälig hänsyn därtill tagas vid avdragets bestämmande.

2 mom. Har skattskyldig, för vilken taxerad merinkomst fastställes, under

de beskattningsår taxeringarna till krigskonjunkturskatt åren 1941—-1945

avsågo haft krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla, som vid tillämpning

av de vid nämnda taxeringar gällande föreskrifterna utvisade inkomstminskning,

för vilken avdrag vid nämnda taxeringar skulle hava medgivits,

därest inkomstökning å annan, krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

förelegat, skall jämväl avdrag för sådan inkomstminskning medgivas vid

den beskattningsbara merinkomstens bestämmande, dock endast i den mån

avdrag för inkomstminskningen ej utnyttjats vid taxeringarna åren 1941—

1945.

3 mom. Beskattningsbar merinkomst utföres dels för rörelse, dels för övriga

förvärvskällor gemensamt i fulla hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §.

t mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra,

a) beträffande rörelse:

å den del av den beskattningsbara merinkomsten som

ej överstiger 20 % av motsvarande jämförelseinkomst:............ 50 %,

överstiger 20 men ej 50 % av motsvarande jämförelseinkomst:...... 60 %,

överstiger 50 % av motsvarande jämförelseinkomst: .............. 70 %,

b) beträffande övriga förvärvskällor:

50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret ej samma antal månader som det antagna jämförelseåret,

skall motsvarande jämförelseinkomst upptagas till ett med hänsyn

härtill jämkat belopp. Den motsvarande jämförelseinkomsten utföres i fulla

hundratal kronor, så alt överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt

hundratal kronor, bortfaller.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda

grundbeloppet efter avdrag av de belopp varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och särskild skatt å förmögenhet för år 1946 skulle hava

minskats, örn krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter

återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn icke tagas

till skatt, som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) icke skall erläggas.

Har skattskyldig jämlikt 19 § 2

mom. erhållit uppskov med taxeringen

till krigskonjunkturskatt och har

skatt till staten påförts på grund av

nyssnämnda övergångsbestämmelser

innan taxeringen till krigskonjunkturskatt

verkställes, skall vid tillämpning

av första stycket i detta mom.

hänsyn tagas jämväl till sålunda påförd

skatt.

10 §.

Skall jämlikt 19 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för äkta makar fastställas gemensamt beskattningsbart belopp, skall i förekommande

fall jämväl till krigskonjunkturskatt beskattningsbar merinkomst

särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor fastställas för makarna

gemensamt.

Kan ene maken helt eller delvis ej utnyttja avdrag för inkomstminskning

eller realisationsförlust, må det återstående avdraget tillgodonjutas av den

andre maken, som om denne själv haft inkomstminskningen eller realisationsförlusten.

Vad nu stadgats om inkomstminskning skall gälla även förvärvskällor

som avses i 5 och 6 §§. Avdrag som omförmäles i 8 § skall, med

motsvarande tillämpning av där meddelade föreskrifter, ske från den för

båda makarna sammanlagda taxerade merinkomsten.

Krigskonjunkturskatten beräknas efter den för båda makarna sammanlagda

beskattningsbara merinkomsten, såvitt angår rörelse med hänsyntagande

till den för båda sammanlagda jämförelseinkomsten, och fördelas å

makarna, särskilt för rörelse och särskilt för övriga förvärvskällor, efter

förhållandet mellan deras taxerade merinkomster av motsvarande förvärvskällor.

Vid beräkning enligt 9 § 2 mom. av avdrag från det till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt taxerade beloppet i fall som avses i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt iakttages att avdraget må, i den

mån det ej kunnat utnyttjas av den därtill närmast berättigade maken, tillgodokomma

den andre maken.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

49

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Restitution av krigskonjunkturskatt.

11 §•

1 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig medgivas

av prövningsnämnd, om och i den mån senast vid beskattningsårets utgång,

a) varuförnyelsefond — varmed avses i 11 § förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt i 14 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 angiven fond — använts för enligt denna förordning

medgiven nedskrivning å lagertillgångar, som anskaffats i stället för de under

beskattningsåren 1939—1944 avgångna lagertillgångama,

b) före beskattningsåret inköpta lagertillgångar levererats och prisfluktuationsfond

— varmed avses i 12 § förordningen örn krigskonjunkturskatt för

år 1940 samt i 15 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—

1945 angiven fond — använts för sådan nedskrivning av nämnda tillgångar,

som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i denna förordning

skulle medgivits för beskattningsåren 1939—-1944, om tillgångarna då levererats,

c) kostnadsutjämningsfond — varmed avses i 16 § förordningarna örn

krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945 angiven fond — använts för omkostnader

i rörelsen, för vilka avdrag skulle medgivits vid taxering till krigskonjunkturskatt,

därest fonden ej disponerats för ändamålet.

Har skattskyldig för visst år i stället för att jämlikt 16 g förordningarna

om krigskonjunkturskatt för åren 1942—1945 göra avsättning till kostnadsutjämningsfond

lämnat redovisning å särskild blankett som i 20 § andra stycket

nämnda förordningar sägs, må såsom omkostnad vilken berättigar till restitution

enligt c) godkännas högst så stort belopp, som den skattskyldige visar

hava i balansräkningen för varje år före beskattningsåret från och med året

efter det som redovisningen avsåg funnits kvar av de medel, vilkas redovisning

godkänts såsom likvärdig med avsättning till kostnadsutjämningsfond.

Såsom kvarvarande medel äger härvid den skattskyldige tillgodoräkna sig

jämväl den erlagda krigskonjunkturskatt för vilken enligt ifrågavarande bestämmelser

provisorisk skattepåföring erhållits.

2 mom. Restitution av krigskonjunkturskatt, som påförts provisoriskt vid

1940—1945 års taxeringar, skall efter framställning från skattskyldig av

prövningsnämnd medgivas, örn och i den mån

a) tillgång, som i 13 § förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1940

samt 17 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945

sägs, före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått i värde under det,

vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning avskrivits,

b) belopp, som enligt 14 eller 15 § förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 eller 18 eller 19 § förordningarna om krigskonjunkturskatt för

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sam!. Nr 37. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

åren 1941—1945 insatts i riksbanken, före den 1 april 1947 disponerats för

sådan anskaffning av tillgång, som insättningen avsett, och i räkenskaperna

sådan avskrivning å tillgången skett, som enligt i denna förordning angivna

grunder skulle kunnat godkännas vid taxering till krigskonjunkturskatt för

anskaffningsåret, eller

c) tillgång som i b) sägs före den 1 april 1947 på grund av prisfall nedgått

i värde under det, vartill den i beskattningsavseende enligt denna förordning

avskrivits,

dock att, därest i fall som avses i 14 § förordningen om krigskonjunkturskatt

för år 1940 samt 18 § förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945 den under beskattningsåren 1939—1944 avyttrade eller

förlorade tillgången varit belastad med intecknad gäld och däremot svarande

belopp ej blivit insatt i riksbanken, den omständigheten att jämväl

andra medel än i riksbanken insatta använts för anskaffning av den nya tillgången

ej skall betaga den skattskyldige den rätt till restitution, som skulle

tillkommit honom, därest medlen uttagits ur riksbanken.

Om den i 21 § omförmälda nämnden

för viss skattskyldig medgivit

uppskov med taxering, skall restitution

medgivas, örn och i den mån belopp,

som enligt 14 § förordningen

örn krigskonjunkturskatt för dr 1940

eller 18 § förordningarna örn krigskonjunkturskatt

för åren 1941—1945

insatts i riksbanken, senast tre månader

före den dag, då taxeringen enligt

nämndens beslut senast skall vara

verkställd, disponeras för sådan anskaffning

av tillgång, som insättningen

avsett, och i räkenskaperna sådan

avskrivning å tillgången skett, som enligt

i denna förordning angivna grunder

skulle kunnat godkännas vid taxering

till krigskonjunkturskatt för anskaffningsåret.

3 mom. Restitution av provisoriskt

påförd krigskonjunkturskatt i

fall, som i 2 mom. avses, md icke

medgivas örn och i den mån avdrag

för överpris å i nämnda mom. angivna

tillgångar åtnjutits vid taxering till

krigskonjunkturskatt enligt denna

förordning.

3 mom. Vid tillämpning av be- 4 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna

i 1 och 2 mom. här stämmelsema i 1 och 2 mom. här

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

51

(Kungl. Maj.ts förslag.)

ovan skall iakttagas, att tidigare till

fond av ifrågavarande slag gjord avsättning

skall anses hava tagits i anspråk

före sådan avsättning till dylik

fond, som skett enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt för

åren 1944 och 1945, samt att avsättning

enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1945 skall anses

hava i sista hand tagits i anspråk.

Restitution skall i vart och ett av de

i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna

fallen avse det belopp, varmed skatten

för respektive beskattningsår skulle

hava minskats, om avdrag med den i

punkten angivna nedskrivningen, omkostnaden,

avskrivningen eller värdeminskningen

skett vid den beskattningsbara

merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med medel

ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande

omkostnader som i 1 mom. under

c) sägs men ej därigenom kunnat helt

undgå inkomstminskning, till täckande

helt eller delvis av denna disponerat

ytterligare medel ur fonden, må i

motsvarande mån restitution som

ovan sagts äga rum, såsom om medlen

använts för i 1 mom. under c) avsedda

omkostnader.

(Utskottets förslag.)

ovan skall iakttagas, att tidigare till

fond av ifrågavarande slag gjord avsättning

skall anses hava tagits i anspråk

före sådan avsättning till dylik

fond, som skett enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt

för åren 1944 och 1945, samt att avsättning

enligt förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1945 skall anses

hava i sista hand tagits i anspråk.

Restitution skall i vart och ett av

de i 1 och 2 mom. under a)—c) angivna

fallen avse det belopp, varmed

skatten för respektive beskattningsår

skulle hava minskats, om avdrag

med den i punkten angivna nedskrivningen,

omkostnaden, avskrivningen

eller värdeminskningen skett vid den

beskattningsbara merinkomstens fastställande.

Därest skattskyldig, vilken med

medel ur kostnadsutjämningsfond gäldat

samtliga på beskattningsåret belöpande

omkostnader som i 1 mom.

under c) sägs men ej därigenom kunnat

helt undgå inkomstminskning, till

täckande helt eller delvis av denna

disponerat ytterligare medel ur fonden,

må i motsvarande mån restitution

som ovan sagts äga rum, såsom

om medlen använts för i 1 mom. under

c) avsedda omkostnader.

5 mo m. Har av skattskyldig bedriven

rörelse under något eller några

av beskattningsåren 1940—1945 vid

tillämpning av de för respektive beskattningsår

gällande bestämmelserna

utvisat inkomstminskning, må efter

därom hos prövningsnämnd gjord

framställning restitution av krigskonjunkturskatt,

som påförts för merinkomst

av rörelse vid 1940—1945 års

taxeringar, medgivas, örn och i den

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mån inkomstminskningen ej uppkommit

oberoende av förhållanden, som

omförmälas i 1 §.

Inkomstminskning, som uppstått i

till rörelse luinförlig förvärvskälla under

beskattningsåret 1945, skall i första

hand avdragas å inkomst från annan

eller andra förvärvskällor under

samma år enligt bestämmelserna i

denna förordning och får således endast

med därefter eventuellt återstående

belopp tagas i beräkning för

åtnjutande av restitution.

Inkomstminskning, som uppkommit

under beskattningsåren 1940—

1944, må tagas i beräkning för åtnjutande

av restitution allenast i den mån

avdrag därför ej tidigare utnyttjats.

Vid beräkning av inkomstminskning

må hänsyn icke tagas till å förvärvskällan

belöpande utjåmningsavdrcig.

Vid bestämmande av huruvida

avdrag för inkomstminskning skall

anses hava utnyttjats vid tidigare års

taxeringar skall bortses från det i 8 §

omförmäla avdraget å 3 000 kronor.

Restitution, som i första stycket

sägs, skall avse det belopp, varmed

skatten för respektive beskattningsår

skulle hava minskats, örn avdrag för

ovan omförmäld inkomstminskning

skett vid den beskattningsbara merinkomstens

fastställande.

Vid tillämpning av vad nu sagts

skall iakttagas att krigskonjunkturskatt,

som påförts enligt förordningarna

örn krig skonjunktur skatt för åren

1940—1943, skall restitueras före sådan

skatt, som påförts enligt förordningarna

örn krigskonjunkturskatt för

åren 1944 och 1945 samt att krigskonjunkturskatt,

som påförts enligt förordningen

örn krigskonjunkturskatt

för år 1945, i sista hand skall restitueras.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

53

(Kungl. Maj:ts förslag.)

A morn. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Maj:t

föreskrifter under iakttagande av stadgandet

i 17 § andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Å erlagd, provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt,

som enligt 11 § restitueras,

utgår ränta med två och en

halv procent, dock ej i den mån fråga

är om restitution enligt 11 § 1 mom.

c).

(Utskottets förslag.)

6 mom. Beträffande förfarandet

vid restitution meddelar Kungl. Majit

föreskrifter under iakttagande av stadgandet

i 17 § andra stycket.

(Se vidare anvisningarna.)

12 §.

Å erlagd krigskonjunkturskatt, som

enligt 11 § restitueras, utgår ränta med

två och en halv procent, dock ej i den

mån fråga är örn restitution enligt

11 § 1 mom. c) eller 5 mom.

Särskilda bestämmelser rörande dödsbo.

13 §.

Därest enligt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt dödsbo efter skattskyldig befrias från skattskyldighet eller

från erläggande av skatt, skall på särskild prövning av prövningsnämnd

bero, huruvida och i vad mån härav föranledd befrielse från skattskyldighet

till krigskonjunkturskatt eller från erläggande av sådan skatt skall äga rum.

Vad i 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat om dödsbos och dödsbodelägares ansvarighet för dylik skatt skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om krigskonjunkturskatt.

Beskattningsort.

14 §.

Taxering till krigskonjunkturskatt skall ske i den kommun, som enligt

22 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt är den skattskyldiges

beskattningsort.

Uppgiftsskyldiglict och förfarande vid taxering till krigskonjunkturskatt.

15 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser örn taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan

stadgas, lända till efterrättelse med avseende å taxering till krigskonjunkturskatt.

Där ej annat av sammanhanget framgår, förstås i denna förordning med

län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl Överståthållarämbetet,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

med landskamrerare jämväl skattedirektören hos Överståthållarämbetet samt

med taxering sintendent jämväl allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden ävensom i 16 § taxeringsförordningen omförmäld tjänsteman.

16 §.

1 mom. Fysisk eller juridisk person, som i sin år 1946 avlämnade självdeklaration

uppgivit nettointäkt av rörelse eller inkomst av tantiem, provision

eller gratifikation som utgått från rörelse, jordbruk eller skogsbruk, är

såvitt ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver pliktig att utan anmaning på

heder och samvete avlämna deklaration till ledning för egen taxering till

krigskonjunkturskatt.

Undantagen från deklarationsplikt som nu sagts är fysisk person, vilken i

sin år 1946 avlämnade självdeklaration uppgivit nettointäkt av rörelse eller

inkomst av tantiem, provision eller gratifikation som utgått från rörelse,

jordbruk eller skogsbruk, sammanlagt understigande 4 000 kronor, eller för

vilken för beskattningsåret av taxeringsnämnden fastställts ett till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerat belopp å högst 6 000 kronor, så ock

juridisk person som jämlikt 2 § 2 mom. är undantagen från skattskyldighet.

Deklarationen skall senast den 15 september 1946 avlämnas till länsstyrelsen

i det län, där taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ägt

rum.

2 mom. Annan än den, som på grund av bestämmelserna i 1 mom. har

uppgiftsskyldighet, är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, på heder och samvete avlämna deklaration för egen taxering till

krigskonjunkturskatt.

3 mom. Formulär till blanketter för deklarationer enligt 1 och 2 mom.

fastställas av Kungl. Majit.

4 mom. Efter anmaning är envar fysisk eller juridisk person pliktig att i

den omfattning, som i anmaningen angives, meddela för sin taxering till

krigskonjunkturskatt erforderliga uppgifter utöver dem som avses i 1 och

2 mom.

5 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall utan anmaning till ledning för delägares taxering till

krigskonjunkturskatt avlämna deklaration på sätt och i den ordning i 1

mom. sägs.

6 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till krigskonjunkturskatt skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall den i 39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade

påföljden för underlåtenhet att avlämna självdeklaration beträffande deklaration

enligt 1 morn. bär ovan inträda endast därest den skattskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att inkomma med sådan.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som avses

s. 55 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

55

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

i 5 morn. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet att

avlämna uppgifter som i 34 § samma förordning sägs äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Taxering verkställes av den prövningsnämnd, som har att taga befattning

med den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för beskattningsåret.

Frågor örn rätt till restitution av Frågor örn rätt till restitution av

provisoriskt påförd krigskonjunktur- krigskonjunkturskatt skola handlägskatt

skola handläggas av prövnings- gas av prövningsnämnd.

nämnd.

18 §.

1 mom. Det åligger taxeringsintendenten att, med ledning av deklarationer

och andra uppgifter enligt 16 § och tillgängliga handlingar rörande taxering

jämlikt taxeringsförordningen, efter den skriftväxling med den skattskyldige

och utredning i övrigt som finnes erforderlig, såsom underlag för

taxeringen till krigskonjunkturskatt låta upprätta förslag till sådan taxering

av envar skattskyldig, för vilken till krigskonjunkturskatt beskattningsbar

merinkomst ifrågakommer.

2 mom. överensstämmer förslag enligt 1 mom. med deklaration, som avgivits

av den skattskyldige, skall det så snart ske kan överlämnas till prövningsnämnden.

3 mom. Innebär förslag enligt 1 mom. avvikelse från den skattskyldiges

deklaration eller är sådant förslag upprättat utan att deklaration avlämnats,

skall det genom taxeringsintendentens försorg ofördröjligen i rekommenderat

brev tillställas den skattskyldige.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med förslag till taxering, äger att inom viss

vid förslagets översändande angiven tid till länsstyrelsen ingiva till prövningsnämnden

ställda erinringar mot förslaget jämte den utredning han vill

åberopa. Tid som nu sagts skall, där ej särskilda omständigheter göra det

omöjligt, bestämmas till minst fjorton dagar efter förslagets mottagande.

Sedan taxeringsintendenten vidtagit de ändringar i förslaget, vartill erinringarna

ma föranleda, skall förslaget så snart ske kan föreläggas prövningsnämnden.

19 §.

1 morn. Därest prövningsnämnden vid granskning av förslag rörande taxering

till krigskonjunkturskatt finner anledning till annan avvikelse från detta

än som föranledes av yrkande från den skattskyldige, bör denne därom underrättas

och erhålla tillfälle inkomma med erinringar, innan taxeringen fastställes.

2 mom. Prövningsnämnden skall verkställa taxering till krigskonjunktur
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 37-

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skatt så snart ske kan efter det nämnden fastställt taxeringen till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för år 1946 dock senast den 30 juni 1947.

Därest så finnes påkallat med hänsyn till bestämmelserna i 11 § 2 mom. eller

i anvisningarna till 4 § punkt 4 b) tredje stycket eller punkt 4 j) andra eller

tredje stycket, skall prövningsnämnden efter framställning av den skattskyldige

uppskjuta verkställandet av dennes taxering till krigskonjunkturskatt

till efter den 31 mars 1947.

Taxering sintendent samt medlem

av prövning snämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret 1946 framställa

yrkande angående påföring av

krigskonjunkturskatt enligt denna förordning.

Därest i 21 § här nedan omförmälda

nämnd därtill lämnar medgivande,

må beträffande skattskyldig, som bedriver

rederi- eller varvsrörelse, taxeringen

uppskjutas ytterligare, dock

att taxering senast skall verkställas

den 30 juni 1950. Framställning örn

uppskov som nu sagts skall ingivas

senast den 31 december 1946 till länsstyrelsen

i det län, där den skattskyldige

taxerats till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

3 mom. Sedan prövningsnämnden verkställt taxeringen till krigskonjunkturskatt,

antecknas denna i särskild längd (krig skonjunktur skattelängd) enligt

formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t.

4 mom. Till envar skattskyldig, som taxerats till krigskonjunkturskatt,

skall vederbörande protokollförare senast å fjortonde dagen efter den, då

protokollet justerades, i rekommenderat brev med mottagningsbevis översända

utdrag ur krigskonjunkturskattelängden samt prövningsnämndens protokoll

i vad den skattskyldige angår, dock att nämnda handlingar skola översändas

senast den 15 januari 1947 i vad angår skattskyldiga, vilkas taxering

till krigskonjunkturskatt verkställts senast den 31 december 1946.

20 §.

Kungl. Majit förordnar en i bokföring sakkunnig person att såsom konsulent

biträda allmänna ombudet hos den mellankommunala prövningsnämnden

vid taxeringen till krigskonjunkturskatt. Där så prövas erforderligt förordnar

Kungl. Majit jämväl, efter framställning av länsstyrelsen, sådan sakkunnig

att såsom konsulent biträda taxeringsintendenten vid ifrågavarande

taxering.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

57

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Därjämte förordnar Kungl. Majit en särskild konsulent att tillhandagå

taxeringsmyndigheterna med råd och upplysningar rörande taxering till krigskonjunkturskatt

och att vara föredragande hos den nämnd som omförmäles

i 21 §.

21 §.

Kungl. Majit förordnar en för hela riket gemensam nämnd (centrala krigskonjunkturskattenåmnden)

med uppgift att

dels efter framställning från taxeringsintendent eller från prövningsnämnd

eller när anledning eljest anses föreligga avgiva yttranden i ärenden rörande

taxering till krigskonjunkturskatt,

dels lämna anvisningar örn värdesättningen av surrogat- och ersättningsvaror

vid taxering till krigskonjunkturskatt,

dels, när anledning därtill uppkommer, till Kungl. Majit avgiva förslag

rörande tillämpning av denna förordning.

Nämnden skall bestå av ordförande och nio ledamöter. En av ledamöterna

skall förordnas till vice ordförande. För varje ledamot utses en suppleant.

Nämnden är beslutför, när sju medlemmar äro tillstädes.

Nämnden må, i den utsträckning Kungl. Majit förordnar, åtnjuta biträde

av sakkunniga.

Beträffande nämndens verksamhet skola de i 110—112 §§ taxeringsförordningen

meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Om nämndens befogenhet att i visst

fall medgiva uppskov med taxering

stadgas i 19 § 2 mom.

22 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som enligt

vad nu sagts skall biläggas självdeklarationen.

Rörande rätt att taga del av självdeklaration samt av deklarationer och

andra uppgifter enligt denna förordning skall vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen

stadgas beträffande sakkunnig gälla örn konsulent enligt denna

förordning, och skall vad i nämnda mom. stadgas beträffande ordförande

och ledamöter i prövningsnämnd gälla örn ordförande och ledamöter i den

centrala krigskonjunkturskattenämnden. Rörande förbud för person, som

sålunda fått del av självdeklaration eller deklaration eller annan uppgift enligt

denna förordning, att offentliggöra eller yppa dess innehåll skola föreskrifterna

i 56 § 1 mom. och 57 § taxeringsförordningen äga motsvarande

tillämpning.

Ämbets- eller tjänsteman, vilken äger rätt att taga del av deklaration till

krigskonjunkturskatt, äger jämväl rätt att taga del av den självdeklaration,

vid vilken den bilagts eller skall biläggas, jämte därtill hörande uppgiftei

enligt taxeringsförordningen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

23 §.

För taxeringen till krigskonjunkturskatt må granskning av skattskyldigs

bokföring enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten

verkställas av person, som verkställer bokföringsgranskning enligt taxeringsförordningen.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

Dylik granskning må ock verkställas av konsulent, varom i 20 § förmäles.

1 mom. Beträffande besvär över

taxering till krigskonjunkturskatt så

ock över beslut rörande restitution av

sådan skatt skola taxeringsförordningens

föreskrifter om taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tillämpning med

iakttagande att besvärsrätt tillkommer

den skattskyldige och vederbörande

taxeringsintendent.

24 §

1 mom. Beträffande besvär över

taxering till krigskonjunkturskatt så

ock över beslut rörande restitution av

provisoriskt påförd sådan skatt skola

taxeringsförordningens föreskrifter om

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

äga motsvarande tilllämpning

med iakttagande att besvärsrätt

tillkommer den skattskyldige

och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Därest genom utslag av Kungl. Maj:t eller kammarrätten sådan

ändring sker i den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för inkomst under något av förkrigsinkomståren, att taxeringen till

krigskonjunkturskatt bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär

med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt

anföras hos prövningsnämnden eller, därest denna taxering i

annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna instans

för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som nu sagts tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses i 16 § 6 mom. första stycket,

samt vederbörande taxeringsintendent. Beträffande tiden för besvärens ingivande

och handläggningen av desamma skall 124 a § 1 mom. taxeringsförordningen

äga motsvarande tillämpning.

25 §.

Äro för viss skattskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering enligt

denna förordning och enligt taxeringsförordningen, skola besvären prövas i

samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1946 ändras eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i taxeringen till krigskonjunkturskatt, dock

att, därest beslut om höjning av taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

eller påföring av sådan taxering meddelas av kammarrätten eller

Kungl. Maj:t, fråga om därav betingad höjning eller påföring av taxering till

krigskonjunkturskatt skall handläggas av prövningsnämnd. Beslut rörande

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

59

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

fråga som nyss sagts skall av prövningsnämnd meddelas så snart ske kan

efter det kammarrättens utslag angående taxeringen till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt vunnit laga kraft eller Kungl. Maj:ts utslag angående samma

taxering meddelats. Beträffande förslag i fråga örn taxering till krigskonjunkturskatt

i fall som nu avses skola bestämmelserna i 18 § äga motsvarande

tillämpning under iakttagande att förslaget så snart ske kan bör

tillställas den skattskyldige för erinringars avgivande. Vad sålunda stadgats

angående prövningsnämnds handläggning av fråga rörande taxering till

krigskonjunkturskatt skall dock ej äga tillämpning i fall där kammarrätten

eller Kungl. Maj:t tidigare meddelat beslut angående samma taxering.

Det åligger länsstyrelsen att vid insändande till kammarrätten av besvär

rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i förekommande

fall foga utdrag av krigskonjunkturskattelängden.

Eftertaxering.

26 §.

1 m o m. Har skattskyldig i deklaration

eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt

denna förordning eller vid hans taxering

för inkomst eller förmögenhet,

lämnat oriktigt meddelande, eller har

han, elium uppgiftspliktig, underlåtit

avlämna uppgift eller infordrad

upplysning, och har därav föranletts

att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt

eller att han blivit

för lågt taxerad till sådan skatt, skall

han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt

att utgå med det belopp, som

genom berörda förfarande undandraga

staten. Vad nu sagts skall gälla

jämväl i det fall då skattskyldig vid

taxering enligt denna förordning erhållit

avdrag för nedskrivning å kontraherad,

vid beskattningsårets utgång

icke levererad tillgång men kontraktet

sedermera icke fullföljes. Beträffande

eftertaxering enligt denna förordning

skall vad i förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat rörande eftertaxering

lill dylik skatt äga motsvarande tillliimpning,

med iakttagande av att ef
-

1 mom. Har skattskyldig i deklaration

eller annan uppgift, som avgivits

till ledning vid taxering enligt

denna förordning eller vid hans taxering

för inkomst eller förmögenhet,

lämnat oriktigt meddelande, eller har

han, ehuru uppgiftspliktig, underlåtit

avlämna uppgift eller infordrad

upplysning, och har därav föranletts

att han icke blivit taxerad till krigskonjunkturskatt

eller att han blivit

för lågt taxerad till sådan skatt, skall

han eftertaxeras till krigskonjunkturskatt

att utgå med det belopp, som

genom berörda förfarande undandragits

staten. Vad nu sagts skall gälla

jämväl i det fall då skattskyldig vid

taxering enligt denna förordning erhållit

avdrag för nedskrivning å kontraherad,

vid beskattningsårets utgång

icke levererad tillgång men kontraktet

sedermera icke fullföljes. Beträffande

eftertaxering enligt denna förordning

skall vad i förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

är stadgat rörande eftertaxering

lill dylik skatt äga motsvarande lilllämpning,

med iakttagande av att ef
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

tertaxering icke må ske senare än den

31 december 1951 samt att det skall

ankomma på den skattskyldige att visa,

att merinkomst, som fastställes på

grund av eftertaxering, ej berott på

förhållanden som i 1 § sägs.

tertaxering icke må ske senare än den

31 december 1951 såvitt angår skattskyldiga,

vilkas taxering skolat verkställas

senast den 30 juni 1947, samt

att det skall ankomma på den skattskyldige

att visa, att merinkomst, som

fastställes på grund av eftertaxering,

ej berott på förhållanden som i 1 §

sägs.

2 mom. Därest eftertaxering ifrågakommer under år, då allmän taxering

till krigskonjunkturskatt ej äger rum, skall eftertaxeringen verkställas av

prövningsnämnden med motsvarande tillämpning av taxeringsförordningens

bestämmelser, därvid iakttages att eftertaxeringen antecknas i krigskonjunkturskattelängd,

vilken såsom bilaga fogas vid prövningsnämndens protokoll.

3 m o m. Har genom uppgifter, som

lämnats av skattskyldig till ledning

för taxering till krigskonjunkturskatt,

föranletts, att restitution av sådan

skatt jämlikt 11 § 5 mom. felaktigt

ägt rum, skall vad i 1 och 2 mom.

härovan stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Särskilda bestämmelser.

27

Har vid beräkning av merinkomst

av rörelse nedsättning av inkomsten

för beskattningsåret skett på grund

av att vid beskattningsårets utgång befintlig

dold reserv i lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse helt eller delvis bildats

före beskattningsårets ingång genom

nedskrivning, vilken enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt

för åren 1940—1945 icke kunnat godkännas

och vilken icke heller beaktats

vid tidigare års taxeringar, skall

den myndighet, genom vars beslut

nedsättningen skett, tillika besluta om

de ändringar i tidigare års taxeringar

till krigskonjunkturskatt, vilka betingas

av den vidtagna åtgärden.

§•

Har vid beräkning av merinkomst

av rörelse nedsättning av inkomsten

för beskattningsåret skett på grund

av att vid beskattningsårets utgång befintlig

dold reserv i lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelse helt eller delvis bildats

före beskattningsårets ingång genom

nedskrivning, vilken enligt förordningarna

om krigskonjunkturskatt

för åren 1940—1945 icke skulle kunnat

godkännas och vilken icke heller

beaktats vid tidigare års taxeringar,

skall den myndighet, genom vars beslut

nedsättningen skett, tillika besluta

örn de ändringar i tidigare års taxeringar

till krigskonjunkturskatt, villia

betingas av den vidtagna åtgärden.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

61

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

28 §.

Har skattskyldig genom att omlägga räkenskapsåret eller genom att till

någon, som är ekonomiskt intresserad i hans näringsföretag eller kan öva

inflytande på företagets ledning, försälja varor till lägre pris eller av honom

köpa varor till högre pris än de i allmänhet gällande eller genom att vidtaga

annan därmed jämförlig åtgärd obehörigen minskat merinkomsten för beskattningsåret,

skall det belopp, varmed merinkomsten genom den vidtagna

åtgärden minskat, tilläggas vid inkomstuppskattningen enligt denna förordning.

Straffbestämmelse.

29 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

eller vid lämnande av uppgift som i 16 § sägs lämnat oriktig uppgift, stadgas

i skattestrafflagen.

Kostnader för taxeringsarbetet.

30 §.

Av taxeringen till krigskonjunkturskatt föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

Tillämpningsföreskrifter.

31 §.

Kungl. Majit äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i denna förordning skola icke äga tillämpning såvitt angår

räkenskapsår, som gått till ända efter den 28 februari men före den 31

december 1945. Taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av skattskyldig

som i föregående punkt avses skall ske med motsvarande tillämpning av

de i förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1945 givna bestämmelserna.

Därvid skall dock iakttagas

dels att taxering till krigskonjunkturskatt för år 1946 av inkomstökning

hänförlig till inkomst av jordbruk eller inkomst av skogsbruk skall avse

allenast merinkomster uppkomna före den 1 januari 1945,

dels att vid beräkningen av krigskonjunkturskatt de i 9 § i denna förordning

givna reglerna skola tillämpas,

dels ock att beträffande tid för avlämnande av deklaration och för verkställande

av taxering till krigskonjunkturskatt de i 16 och 19 §§ i denna

förordning meddelade bestämmelserna skola lända till efterrättelse.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Anvisningar

till 4 §.

1. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 28 § kommunalskattelagen, sådan

denna lyder enligt lag den 17 juni 1938, skall för annan skattskyldig än aktiebolag,

ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag eller sparbank intäkt

vid avyttring av för stadigvarande bruk i rörelse avsedda maskiner eller andra

inventarier, vilka icke vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt nämnda

lag hänföras till byggnad, under vissa förutsättningar upptagas till en del

såsom intäkt av rörelse och till en del såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet.

Med hänsyn till föreskriften i 2 § 1 mom. andra stycket i denna förordning

skall vad sålunda stadgas icke gälla vid taxering till krigskonjunkturskatt,

utan skall därvid intäkten i sin helhet upptagas såsom intäkt av

rörelse. Såsom av sistnämnda stadgande framgår skall motsvarande gälla

även där intäkt genom dylik avyttring ej är skattepliktig enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Vad nu sagts avser även utfallande

försäkringsbelopp vid förlust av tillgång varom är fråga och skall iakttagas

beträffande såväl förkrigsinkomståren som beskattningsåret.

2. Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

uppskattningen av inkomst av förvärvskälla hänförlig till rörelse för

förkrigsinkomståren skall vid uppskattning av inkomst enligt denna förordning,

förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt i punkt 1 här ovan, frångås

i den mån följande särskilda föreskrifter därtill föranleda.

a) Har vid värdering av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning

i rörelsen under något av förkrigsinkomståren mera avsevärd nybildning

av dold reserv ägt rum genom nedskrivning eller mera avsevärd minskning

av sådan reserv skett genom uppskrivning, skall vid inkomstuppskattningen

för vartdera förkrigsinkomståret tilläggas under året gjord sådan nybildning

eller avdragas under året inträdd sådan minskning av den dolda

reserven.

b) Har avdrag för värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller

andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk för något av förkrigsinkomståren

vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt medgivits

med belopp mera avsevärt överstigande vad som kan antagas hava motsvarat

den verkliga värdeminskningen under året, skall det överskjutande beloppet

tilläggas vid inkomstens uppskattning.

c) Har för något av förkrigsinkomståren avdrag skett för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond eller, med större belopp än som kan anses motsvara

normal årsavsättning, till pensionering av anställda eller annat likartat

ändamål, skall beloppet tilläggas vid inkomstuppskattningen.

Har å andra sidan för något av förkrigsinkomståren i inkomsten ingått belopp

av sådant slag och av sådan storlek som uppenbarligen ej kan anses för

rörelsen normalt, skall sådant belopp ej upptagas såsom intäkt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

63

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

d) Huru förfaras skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska

ekonomiska föreningar samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt

i rörelsen framgår av punkterna 6 och 9 här nedan.

3. Såsom jämförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för båda förkrigsinkomståren. Är det uppenbart, att detta medeltal ej

utgör ett godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av

förvärvskällan vid tiden närmast före krigsutbrottet, men kan det antagas,

att ettdera förkrigsinkomstårets inkomst utgör ett bättre samt i och för sig

godtagbart uttryck för nämnda årsinkomst, skall denna inkomst vara jämförelseinkomst.

Har den skattskyldige ej bedrivit rörelse under hela det förra

men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel inkomsten för

det senare året vara jämförelseinkomst. Hava förkrigsinkomståren visat underskott

eller eljest uppenbart onormala vinstresultat, skall jämförelseinkomsten

fastställas till annat belopp, som med hänsyn till omständigheterna kan

anses skäligt. Den omständigheten att ett av förkrigsinkomståren visat underskott

bör i regel anses utgöra skäl att på sätt nu sagts bestämma jämförelseinkomsten

till annat belopp än medeltalet av inkomsterna för förkrigsinkomståren.

Har den skattskyldige ej bedrivit ifrågavarande rörelse under något förkrigsinkomstår

eller har han bedrivit densamma endast under del av sådant

år, fastställes jämförelseinkomsten med hänsyn till omständigheterna. Såsom

exempel på i dylika fall ifrågakommande uppskattningsgrunder må följande

anföras. Därest rörelsen övertagits från annan, som under förkrigsinkomståren

eller ett av dessa bedrivit rörelse under likartade förhållanden, kan

stundom jämförelseinkomsten fastställas med ledning av rörelsens resultat

i förre innehavarens hand. Är åter fråga örn ny rörelse eller övertagen rörelse,

för vilken dylik beräkning av jämförelseinkomsten finnes ej kunna ifrågakomma,

må denna fastställas med ledning av resultatet av annan jämförbar

rörelse, som under förkrigsinkomståren bedrivits under likartade förhållanden.

Står ej annan uppskattningsgrund till buds, må såsom jämförelseinkomst

fastställas ett belopp, motsvarande skälig ränta antingen å eget kapital,

beräknat enligt punkt 9 här nedan, eller, om därigenom större förmån

vinnes, å såväl eget som upplånat kapital med avdrag för den å sistnämnda

kapital under beskattningsåret belöpande räntan, i båda fallen med tillägg

beträffande enskild skattskyldig av skäligt värde å dennes personliga arbetsinsats.

Ränta å kapital som nu sagts må beräknas efter en räntefot av lägst

sex procent. Till upplånat kapital må vid beräkning som nu avses ej hänföras

varuskulder eller uppburna förskott å leveranser. Örn ej särskilda förhållanden

lill annat föranleda, antages vid dylik beräkning kapitalet hava under

hela jämförelseåret utgjort samma belopp som vid beskattningsårets ingång.

Vid uppskattning av värdet å den personliga arbetsinsatsen må skälig

hänsyn tagas till intäktsbelopp, som rörelseidkaren under förkrigsinkomståren

erhållit i annan verksamhet. Har rörelse av den skattskyldige bedrivits endast

under senare delen av det sista förkrigsinkomståret, kan för den förra delen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

av detta år motsvarande tillämpning av nu angivna regler ifrågakomma. I dylikt

fall anses så stort kapital hava varit under förra delen av året nedlagt i

rörelsen, som när rörelsen började bedrivas var nedlagt i denna.

För fysisk person må jämförelseinkomsten beträffande förvärvskälla, av

vilken han haft sin huvudsakliga försörjning, ej bestämmas till lägre belopp

än 3 000 kronor.

Såsom lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelsen

enligt 4 § skall vid det antagna jämförelseårets slut alltid anses lagret

vid det sista förkrigsinkomstårets utgång, uppskattat i överensstämmelse med

räkenskapernas värdesättning vid denna tidpunkt, även där ett jämkat värde

antagits vid uppskattning av inkomsten för sista förkrigsinkomståret.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Vid uppskattning av inkomst för beskattningsåret skall den vid taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda uppskattningen

av inkomst hänförlig till rörelse, förutom i fall som avses i 4 § 7 mom. samt

i punkt 1 här ovan, frångås i den mån nedan givna särskilda föreskrifter därtill

föranleda.

a) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt år 1945 tillägg gjorts för vid

dylik taxering ej medgiven nedskrivning under nästföregående beskattningsår

av lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall hänsyn härtill tagas vid värdering av lagret vid beskattningsårets ingång

och skall följaktligen vid inkomstuppskattningen avdrag medgivas med

belopp svarande mot nämnda tillägg. Har skattskyldig vid inkomstuppskattningen

för det beskattningsår, som taxeringen till krigskonjunkturskatt år

1945 avsåg, åtnjutit avdrag för i räkenskaperna ej gjord nedskrivning av lagertillgångar,

skall ett mot delta avdrag svarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

b) Lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse

vid beskattningsårets utgång må ej vid inkomstuppskattningen nedskrivas

till lägre belopp än som erhålles vid uppskattning enligt de principer och den

prisnivå som tillämpats beträffande lagervärderingen för jämförelseårets utgång,

d. v. s. uppskattningen enligt räkenskaperna av lagret vid sista förkrigsinkomstårets

utgång (förkrigslagret). Därest det vid uppskattning enligt

sagda principer och prisnivå befinnes, att lagret vid beskattningsårets utgång

översteg förkrigslagret, må dock ej beträffande lagerökningen godkännas

nedskrivning till lägre värde än 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång. Därvid iakttages att, om lagret vid

utgången av augusti 1939 (krigsutbrottet) visas hava varit större än vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, lagret vid krigsutbrottet skall räknas såsom förkrigslager

samt att i dylikt fall beträffande så stor del av det vid beskattningsårets

utgång befintliga lagret, som motsvarar lagerökningen under tiden

från det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas

nedskrivning till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet

för denna del av förkrigslagret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

05

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Beträffande värdesättning av lagertillgångar i fall, varom i närmast följande

båda stycken förmäles, skola i stället för de ovan angivna bestämmelserna

gälla vad nedan stadgas.

Örn den skattskyldige visar, att anskaffningskostnaden å lagret i dess helhet

vid beskattningsårets utgång ej uppgick till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, där lagret vid krigsutbrottet

utgör förkrigslager, till 140 procent av anskaffningskostnaden vid

krigsutbrottet, må lagerökning upptagas till den vid beskattningsårets utgång

gällande anskaffningskostnaden. Kan skattskyldig visa, att före taxeringens

avslutande värdet å lagret i dess helhet nedgått under vad nyss angivits, bör

lagerökningen upptagas till detta lägre pris, i den mån den skattskyldige genom

prisfallet lidit eller kommer att lida förlust. Har den skattskyldige försålt

lagret eller delar därav till pris, som uppenbarligen understiger gällande

marknadsvärde, skall dock vid tillämpning av vad nyss sagts hänsyn till sådan

försäljning icke tagas.

Har skattskyldig vid beskattningsårets utgång lager av sådan vara, beträffande

vilken staten garanterat visst försäljningspris, må lagret, i den mån

detsamma överstiger förkrigslagret, icke upptagas till lägre värde än som

motsvarar anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång.

I de fall lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas som förkrigslager

och lagerökning därefter skett må vid inkomstuppskattningen lagret vid

beskattningsårets utgång sålunda ej nedskrivas till lägre belopp än summan

av värdet å förkrigslagret uppskattat efter i första stycket angivna principer

och prisnivå och värdet å lagerökningen uppskattat till 140 procent av anskaffningskostnaden

vid sista förkrigsinkomstårets utgång eller, i fall som

i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens avslutande. I de fall åter då lagret

vid krigsutbrottet räknas som förkrigslager må lagret vid beskattningsårets

utgång nedskrivas enligt förut i detta stycke angivna grunder med iakttagande

därjämte att beträffande den del av lagret, som motsvarar lagerökningen från

det sista förkrigsinkomstårets utgång till krigsutbrottet, ej må godkännas nedskrivning

till lägre värde än anskaffningskostnaden vid krigsutbrottet. Vid

tillämpning av vad i detta stycke stadgas skall dock vid bedömande av nedskrivningen

hänsyn tagas till inträffad värdeminskning på grund av prisfall

eller av annan orsak, så ock till i vad mån efterfrågan å tillgången kan antagas

bliva minskad eller upphöra, när normala förhållanden åter inträda.

Örn den dolda reserven i det vid beskattningsårets utgång befintliga lagret

vid uppskattning, såvitt angår den del av lagret som motsvarar förkrigslagret,

till förkrigspris och, såvitt angår lagerökningen, till 140 procent av

förkrigspriset eller, i fall som i tredje och fjärde styckena angivits, till anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets utgång respektive vid taxeringens avslutande

ej är större än den dolda förkrigsreserv, som avses i 4 § 4 mom. första

stycket [jfr punkt 12 a) bär nedan], skall lagret ej anses nedskrivet till

lägre belopp än som godkännes enligt förra stycket. Vid beräkning, sorn nu

tiihang till riksdagens protokoll 19i6. 7 sami. Nr 37. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sagts, må uppskattning av lagertillgångarna ske till anskaffningsvärdet vid

beskattningsårets utgång, om detta värde understiger förkrigspriset. Med

förkrigspris förstås kostnaden för att anskaffa tillgångar av ifrågavarande

slag vid krigsutbrottet eller, därest lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång

räknas såsom förkrigslager, vid sistnämnda tidpunkt.

Har den skattskyldige ej vid sista förkrigsinkomstårets utgång haft lagertillgång,

må vid uppskattningen av inkomsten för beskattningsåret vid

nämnda års utgång befintlig lagertillgång ej nedskrivas till lägre värde än

som kan antagas hava motsvarat 140 procent av kostnaden för att anskaffa

tillgången vid utgången av augusti 1939, skäligen reducerat med hänsyn till

redan inträffad värdeminskning på grund av prisfall eller av annan orsak

eller till befarad värdeminskning vid krigskonjunkturens upphörande eller

dessförinnan. Sådana lagertillgångar, som avses i fjärde stycket i denna anvisningspunkt,

må dock icke nedskrivas till lägre värde än anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets utgång.

c) Örn lagret vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, understiger

motsvarande värde å förkrigslagret, må avdrag vid inkomstuppskattningen

medgivas med 40 procent av skillnaden. Är anskaffningskostnaden

å lagret i dess helhet vid beskattningsårets utgång lägre än 140

procent av förkrigspriset, skall vid tillämpning av vad nu sagts avdrag medgivas

med ett däremot svarande lägre belopp.

d) Som lager av tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning i

rörelse må endast räknas levererade tillgångar av omnämnt slag. Örn lagret

vid beskattningsårets utgång, värderat till förkrigspris, är mindre än förkrigslagret,

må dock lika med levererad vara anses så stor del av kontraherad

varumängd, som vid värdering till förkrigspris motsvarar lagerminskningen.

e) Vad ovan stadgats angående vär- e) Vad ovan stadgats angående värdesättning

å lagertillgångar skall icke desättning å lagertillgångar skall icke

äga tillämpning beträffande kostnader

nedlagda å av annan beställt fartyg

eller å byggnad, som uppföres på

entreprenad. I fall varom nu är fråga

må fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen

icke upptagas

till lägre värde än som motsvarar de

verkliga kostnader, vilka vid beskattningsårets

utgång nedlagts d fartyget

eller byggnaden. Bedriver skattskyldig

verksamhet, som till väsentlig del består

i tillverkning på beställning av

maskiner, transportmedel, krigsmateriel

eller andra verkstadsprodukter,

och har förskottsbetalning erhållits i

anledning av beställning, skall vad nu

äga tillämpning beträffande kostnader

nedlagda å av annan beställt fartyg eller

å byggnad, som uppföres på entreprenad.

I fall varom nu är fråga må

fartyget eller byggnaden vid inkomstuppskattningen

icke upptagas till lägre

värde än som motsvarar de kostnader

för material och arbetslöner, vilka vid

beskattningsårets utgång nedlagts d

fartyget eller byggnaden, därest icke

den skattskyldige visar, att betalning

för ifrågavarande kostnader icke influtit

före taxeringens avslutande eller

grundad anledning finnes att antaga,

att betalning icke kommer att

inflyta. Bedriver skattskyldig verk
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

67

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sagts om värdering av beställt fartyg samhet som till väsentlig del består

och å entreprenad uppförd byggnad i tillverkning på beställning av maäga

motsvarande tillämpning. skiner, transportmedel, krigsmateriel

eller andra verkstadsprodukter, och

har förskottsbetalning erhållits i anledning

av beställning, skall vad nu

sagts örn värdering av beställt fartyg

och å entreprenad uppförd byggnad

äga motsvarande tillämpning.

f) Avdrag för nedskrivning å kontraherade men vid beskattningsårets utgång

icke levererade varor må, utom i fall som ovan under d) avses, medgivas

allenast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar

av samma slag vid beskattningsårets utgång understiger det kontraherade

priset, eller gör sannolikt att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras eller av den skattskyldige i oförändrat eller förädlat skick

försäljas.

Avdrag må, såvitt angår skattskyldig,

som bedriver varvsrörelse, medgivas

å före beskattningsårets utgång

ingångna kontrakt avseende framtida

leverans av fartyg, örn och i den mån

skattskyldig före taxeringens avslutande

visar, att förlust uppkommit eller

kan uppkomma därigenom att den

skattskyldige icke erhållit eller kommer

att erhålla betalning för kostnader

för material och arbetslöner, som

nedlagts å fartyget.

g) Vid tillämpning av vad ovan stadgats skall iakttagas att lager av tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse samt kontrakt å sådana

tillgångar vid inkomstuppskattning enligt denna förordning ej må värdesättas

till lägre belopp än det bokförda värdet vid beskattningsårets utgång.

h) Har vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 eller något

av dessa år avdrag åtnjutits för minskning av dold förkrigsreserv i tillgångar

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, och har under beskattningsåret

den avgångna dolda förkrigsreserven genom nybildning av motsvarande

dold reserv helt eller delvis återvunnits, skall ett belopp svarande mot

återvinningen tilläggas vid inkomstuppskattningen för detta år, dock att,

därest återvinning skett av dold förkrigsreserv som minskats under det beskattningsår

som låg till grund för 1940 års taxering till krigskonjunkturskatt,

tillägg för återvinningen i denna del ej skall göras med mera än skillnaden

mellan det belopp, för vilket avdrag för minskning av den dolda förkrigsreserven

åtnjutits vid nämnda taxering, och återvinningen av samma

reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Återvinningen under beskattnings- Återvinningen under beskattningsåret

av avgången dold förkrigsreserv året av avgången dold förskrigsreserv

utgöres av skillnaden mellan å ena utgöres av skillnaden mellan å ena

sidan det belopp, varmed vid upp- sidan det belopp, varmed vid uppskattning

för taxering till krigskon- skattning för taxering till krigskonjunkturskatt

lagret vid beskattnings- junkturskatt lagret vid beskattningsårets

utgång var nedskrivet under för- årets utgång var nedskrivet, såvitt ankrigspriset,

och å andra sidan det be- går den del av lagret, som motsvarar

lopp, varmed lagret vid beskattnings- förkrigslugret, under förkrigspriset

årets ingång var nedskrivet under och, såvitt angår lagerökningen, unnämnda

pris, dock högst skillnaden der 140 procent av förkrigspriset eller

mellan det belopp, varmed dold för- i fall som i tredje och fjärde styckrigsreserv

minskats under tidigare hena punkt 4 b) hår ovan angivits

beskattningsår, och det belopp som under anskaffningskostnaden vid bemotsvarar

återvinning av sådan reserv skattning sårets utgång respektive vid

under de beskattningår, som 1941— taxeringens avslutande och å andra

1945 års taxeringar avsågo. sidan det belopp, varmed lagret vid

beskattningsårets ingång var nedskrivet

under förkrigspriset, dock högst

skillnaden mellan det belopp, varmed

dold förkrigsreserv minskats under

tidigare beskattningsår, och det belopp,

som motsvarar återvinning av

sådan reserv under de beskattningsår,

som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

I fall som avses i punkt 4 e) här

ovan skall emellertid vid beräkning

av återvinning av dold förkrigsreserv

hänsyn i stället tagas till det belopp,

varmed de i sistnämnda punkt angivna

tillgångarna vid beskattningsårets

utgång vörö nedskrivna under de

verkliga kostnaderna.

Avdrag för minskning av dold förkrigsreserv vid taxering till krigskonjunkturskatt

år 1940 skall anses hava åtnjutits högst med det belopp, som

motsvarar den vid nämnda taxering uppskattade merinkomsten.

i) Har skattskyldig under beskattningsåret i rörelsen tillgodogjort sig produkter

från eget jordbruk eller eget skogsbruk och därvid tillämpat prissättning

efter andra principer än under jämförelseåret, skall vid inkomstuppskattningen

sådan jämkning vidtagas, som erfordras för åstadkommande av

likformighet vid inkomstberäkningen.

j) För värdeminskning å maskiner, inventarier, byggnader eller andra dylika

tillgångar för stadigvarande bruk medgives i regel avdrag efter samma

grunder som tillämpats vid uppskattning enligt denna förordning av inkoms
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

69

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ten för sista förkrigsinkomståret, eller, där beräkning efter sådan grund ej

kan ske, med belopp motsvarande den med utgångspunkt från anskaffningskostnaden

beräknade verkliga värdeminskningen. Avdrag för värdeminskning

överstigande den normala av sådant slag, som avses i punkt 3 c) fjärde

stycket anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen, medgives i den mån

denna värdeminskning visas hava uppkommit under beskattningsåret och

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna. I räkenskaperna gjort avdrag å

tillgång som nu sagts för överpris eller merkostnad av sådant slag, som angles

i femte stycket nämnda anvisningspunkt, skall likaledes få åtnjutas,

dock, där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, högst med så stort

belopp att det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet å

tillgången nedbringas till 140 procent av det pris den kan anses hava be
-

tingat vid utgången av augusti 1939.

Kan det med hög grad av sannolikhet

förutses att tillgång för stadigvarande

bruk skall helt förlora sitt värde

efter krigskonjunkturens upphörande,

bör emellertid avdrag få ske

för hela anskaffningskostnaden, om

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Har tillgång för stadigvarande

bruk, som den skattskyldige innehaft

före krigsutbrottet, gått förlorad eller

utrangerats och annan liknande tillgång

anskaffats i dess ställe före beskattningsårets

utgång eller, såvitt angår

fartyg, före den 1 april 1947, må

avdrag för överpris åtnjutas högst

med så stort belopp att det vid ifrågavarande

beskattning återstående oavskrivna

värdet nedbringas till förkrigsvärdet

å den nyanskaffade tillgången

eller, om detta värde överstiger

motsvarande värde för den förlorade

eller utrangerade tillgången, till

summan av förkrigsvärdet å denna

tillgång och — i regel — 140 procent

av det belopp varmed förkrigsvärdet

å den nyanskaffade tillgången överstiger

förkrigsvärdet å den förlorade eller

utrangerade tillgången. I vissa fall

kan Kungl. Majit med stöd av särskilt

av riksdagen meddelat bemyndigande

att medgiva eftergift beträffan
-

Kan det med hög grad av sannolikhet

förutses att tillgång för stadigvarande

bruk skall helt förlora sitt

värde efter krigskonjunkturens upphörande,

bör emellertid avdrag få ske

för hela anskaffningskostnaden, om

motsvarande avdrag skett i räkenskaperna.

Har fartyg nyanskaffats före

den 1 april 1947 eller har tillgång för

stadigvarande bruk, som den skattskyldige

innehaft före krigsutbrottet,

gått förlorad eller utrangerats och annan

liknande tillgång anskaffats i

dess ställe före beskattningsårets utgång

eller, såvitt angår fartyg, före den

1 april 1947, må avdrag för överpris

åtnjutas högst med så stort belopp att

det vid ifrågavarande beskattning

återstående oavskrivna värdet nedbringas

till förkrigsvärdet å den nyanskaffade

tillgången eller, örn detta

värde överstiger motsvarande värde

för den förlorade eller utrangerade

tillgången, till summan av förkrigsvärdet

å denna tillgång och — i regel —- 140 procent av det belopp varmed förkrigsvärdet

å den nyanskaffade tillgången

överstiger förkrigsvärdet å den

förlorade eller utrangerade tillgången.

Ilar skattskyldig, som jämlikt 19 §

2 inom. erhållit uppskov med faxe
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts fjärsing.) (Utskottets förslag.)

de krigskon junk turskatt fastställa sär- ringen, före beskattningsårets utgång

skild grund för beräkning av avdrag förlorat eller utrangerat fartyg, må

för överpris eller merkostnad. avdrag för överpris som nyss sagts

medgivas, örn nytt fartyg som ersättning

för det förlorade eller utrangerade

inköpts senast tre månader före

den dag taxeringen enligt den centrala

krigskonjunkturskattenämndens beslut

skall vara verkställd. I vissa fall

kan Kungl. Majit med stöd av särskilt

av riksdagen meddelat bemyndigande

att medgiva eftergift beträffande

krigskonjunkturskatt fastställa

särskild grund för beräkning av avdrag

för överpris eller merkostnad.

Nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av tillgångar för stadigvarande

bruk enligt ej fullgjorda köpekontrakt medgives enligt följande

regler. Har tillgång för stadigvarande bruk, som den skattskyldige innehaft

före krigsutbrottet, gått förlorad eller utrangerats och kontrakt slutits örn inköp

av annan liknande tillgång i dess ställe, må avdrag för överpris åtnjutas

enligt motsvarande regler som i föregående stycke angivas beträffande redan

levererade tillgångar. I annat fall än nyss är sagt må nedskrivning av värdet

å rättighet till leverans av tillgång för stadigvarande bruk icke medgivas,

dock att beträffande sådant köpekontrakt å fartyg, som slutits före den 1

april 1947, avdrag för överpris må åtnjutas högst med så stort belopp att

det vid ifrågavarande beskattning återstående oavskrivna värdet nedbringas

till 140 procent av förkrigsvärdet å det kontraherade fartyget.

Har skattskyldig försålt fartyg efter

beskattningsårets utgång men före

den 1 april 1947, eller, i de fall skattskyldig

erhållit uppskov med taxeringen

enligt 19 § 2 morn., senast tre

månader före den dag, då taxeringen

enligt den centrala krigskonjunkturskattenämndens

beslut senast skall

vara verkställd, skall överprisavdrag,

som i enlighet med vad ovan sagts må

åtnjutas å anskaffat fartyg och å sådant

köpekontrakt, som omförmäles

i sista meningen av nästföregående

stycke, minskas med den vid försäljningen

erhållna vinsten.

k) Örn tillgång för stadigvarande bruk undergått värdeminskning genom

att nödiga reparationer måst eftersättas under den tid kriget varat, må av
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

71

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

drag vid inkomstuppskattningen åtnjutas med det belopp, vartill värdeminskningen

enligt den skattskyldiges utredning uppgått. Därvid iakttages att, om

den skattskyldige vid taxering till krigskonjunkturskatt åren 1910—1945

på grund av eftersatta reparationer eller annan omständighet erhållit högre

värdeminskningsavdrag än vad normalt skulle hava medgivits, avdraget för

beskattningsåret skall i motsvarande mån minskas.

Därest icke den skattskyldige förebringar sådan utredning som i föregående

stycke avses, må avdrag för värdeminskning på grund av eftersatta reparationer

åtnjutas med högst ett belopp utgörande 140 procent av skillnaden mellan

å ena sidan sex gånger medeltalet av reparationskostnaderna under förkrigsinkomståren,

i den mån de ej tillagts vid jämförelseinkomstens beräkning,

och å andra sidan summan av motsvarande kostnader under beskattningsåren

1940—1945, reducerade till förkrigspris. Vid beräkning av reparationskostnaderna

för förkrigsinkomståren skall skälig jämkning av beloppen

ske, därest reparationskostnaderna nämnda år varit onormalt höga eller onormalt

låga.

l) Har avdrag erhållits för nedskrivning å fordringar eller aktier vid

taxering till krigskonjunkturskatt åren 1940—1945 och hava nämnda tillgångar

återfått sitt värde helt eller delvis efter det kriget upphört eller finnes

grundad anledning till antagande att tillgångarna skola helt eller delvis återfå

sitt värde, skall motsvarande belopp tilläggas vid inkomstuppskattningen.

m) Beträffande rörelse, för vilken ej förts handelsböcker och beträffande

vilken på den grund ovan givna bestämmelser om i räkenskaperna vidtagna

åtgärder ej kunna tillämpas, må i motsvarande avseende hänsyn tagas till

vad som i det särskilda fallet synes skäligt.

n) Avdrag för avsättning tili konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond

är ej medgivet, ej heller avdrag för omkostnad som uppenbarligen

haft till syfte att nedbringa beskattningen för beskattningsåret. Har under

beskattningsåret omkostnad gjorts för en mera omfattande representation

eller dylikt än under förkrigsinkomståren, bör avdrag för omkostnaden såvitt

angår den ökade representationen medgivas endast i den mån den betingats

av rörelsens utvidgning eller andra särskilda förhållanden.

Har kooperativ förening, som under Har kooperativ förening, som under

beskattningsåret av vinsten å sin koo- beskattningsåret av vinsten å sin koo
-

perativa verksamhet lämnat pristilllägg

eller annan utdelning i förhållande

till av föreningen gjorda köp, vid

utdelningens beräkning tillämpat andra

grunder än under närmast föregående

år då sådan utdelning förekommit,

må vid inkomstuppskattningen

enligt denna förordning avdrag medgivas

allenast med belopp motsvarande

det varlin utdelningen skulle upp
-

perativa verksamhet lämnat pristilllägg

eller annan utdelning i förhållande

till av föreningen gjorda köp, vid

utdelningens beräkning tillämpat andra

grunder än under närmast föregående

år då sådan utdelning förekommit,

må vid inkomstuppskattningen

enligt denna förordning avdrag medgivas

allenast med belopp motsvarande

det vartill utdelningen skulle upp
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gått, om de senast tillämpade grun- gatt, om de senast tillämpade grunderna

kommit till användning. derna kommit till användning eller,

därest större förmån för föreningen

därigenom skulle vinnas, med belopp

motsvarande medeltalet av utdelningarna

under beskattningsåren 1940—

1944, dock lägst tre procent av summan

av föreningens under beskattningsåret

från delägarna gjorda inköp.

Avdrag för kostnad för pensionering av anställda eller annat likartat ändamål

med belopp överstigande medeltalet av liknande avdrag för förkrigsinkomståren

medgives allenast i den mån kostnadsökningen kan anses erforderlig

för normal årsavsättning på grund av ökade verkliga förpliktelser eller

dylikt förhållande. Har sådan förpliktelse ingåtts efter utgången av augusti

1939, iakttages, dels att avdrag ej medgives i den mån med kostnaden avses

att åt någon bereda högre pension än dubbla det belopp som angives i 9 §

tredje stycket lagen den 18 juni 1937 örn aktiebolags pensions- och andra

personalstiftelser, i förekommande fall förenad med s. k. kapitalunderstöd å

högst 4 000 kronor, dels att avdrag för s. k. övergångskostnad ej medgives

med mera än en tiondel av hela det belopp av sådan kostnad som härrör av

den ökade förpliktelsen i den mån den ej avser högre pensioner än nyss sagts,

dels ock att i regel avdrag ej medgives med högre belopp än i medeltal 4 000

kronor för envar av de befattningshavare som pensioneringen avser.

o) Rörelseidkare, som lämnat bidrag till institut vilket under statens medverkan

bildats för bedrivande av tekniskt-vetenskaplig forskning inom den

bransch som rörelseidkaren företräder, äger avdraga sådant bidrag till hälften

i den mån bidraget är att anse såsom anläggningsbidrag och i sin helhet

i den mån bidraget är att hänföra till driftsbidrag.

p) Huru vid fastställande av inkomsten för beskattningsåret förfaras

skall med utdelning å svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt med beräkning av ränta å eget kapital nedlagt i rörelsen framgår

av punkterna 6 och 9 här nedan.

5. Vid uppskattning av bankaktiebolags inkomst skall avdrag ske med

belopp motsvarande den vinst, som för iakttagande av bestämmelserna i

49 § lagen om bankrörelse rörande inlåningens förhållande till bolagets egna

fonder användes för avsättning till dylika fonder.

6. I rörelseinkomsten för annan rörelseidkare än sådan som bedriver

penningrörelse inräknas ej beträffande vare sig förkrigsinkomståren eller beskattningsåret

behållen utdelning å svenska aktier eller å andelar i svenska

ekonomiska föreningar.

7. Därest vid beräkning enligt denna förordning av merinkomst av apoteksrörelse

framkommer vinst, för vilken apoteksinnehavaren, om vinsten redovisats

i räkenskaperna för beskattningsåret, varit skyldig att enligt vad

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

73

(Kungl. Maj.ts förslag.> (Utskottets förslag.)

därom särskilt är stadgat erlägga allmän avgift, skall vid inkomstuppskattningen

avdrag medgivas med det belopp, varmed avgiften enligt den skattskyldiges

utredning skolat utgöras.

8. Vid beräkning av uppskattad merinkomst av uppfinnarverksamhet skall

iakttagas, att den under beskattningsåret åtnjutna intäkten genom exploatering

av viss uppfinning, vare sig den utgjort engångsersättning eller royalty

eller dylikt, till en del kan vara att betrakta såsom gottgörelse för kostnader

i samband med uppfinningen, däri inräknad ersättning för uppfinnarens

eget förberedande arbete. I följd härav bör i fall, då det förberedande arbetet

med uppfinningen påbörjats under tidigare år, inkomsten för beskattningsåret

minskas med det belopp som kan anses motsvara gottgörelse för

sådana kostnader, i den mån avdrag för desamma ej utnyttjats vid taxering

till krigskonjunkturskatt tidigare år, och det mot kostnaderna svarande beloppet

skäligen fördelas på den tid under vilken det förberedande arbetet

pågått. I förekommande fall bör alltså hänsyn till nämnda kostnader tagas

även vid fastställande av jämförelseinkomsten för förvärvskällan.

9. a) För vartdera förkrigsinkomståret så ock för beskattningsåret skall

vid taxeringen angivas beräknad ränta å eget kapital i rörelsen efter en räntefot

av fem procent samt, därest det egna kapitalet under beskattningsåret

ökats sedan förkrigsinkomståren, beträffande kapitalökningen efter en räntefot

av sex procent. Ingår i kapitalökning, som uppkommit genom besparing

av vinstmedel från tidigare år, kapital som ej under någon del av beskattningsåret

använts i rörelsen utan varit insatt i riksbanken eller annan bank

eller eljest utlånat eller tillfälligt disponerat utom rörelsen, må dock ej ränta

å detta kapital beräknas till högre belopp än som faktiskt tillkommit den

skattskyldige. Vad angår jämförelseåret skall räntan beräknas å det egna kapital,

som anses då hava varit nedlagt i rörelsen, därvid räntan beräknas till

medeltalet av räntorna för förkrigsinkomståren, såvitt ej annan grund än

medeltalsberäkning tillämpats vid jämförelseinkomstens fastställande, i vilket

fall räntan bör beräknas efter grund som finnes skälig.

b) Såsom eget kapital i rörelsen utom i fall som avses i 4 § 6 mom. anses

det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna enligt den värdesättning,

som skett i räkenskaperna,

dock att beträffande kapital nedlagt i maskiner, inventarier, byggnader

eller andra dylika tillgångar för stadigvarande bruk hänsyn skall tagas till

den särskilda värdesättning av tillgångarna, som ligger till grund för inkomstuppskattningen

enligt denna förordning, såtillvida att i eget kapital

inräknas, för andra förkrigsinkomståret hälften av skillnaden mellan de i

räkenskaperna för första förkrigsinkomståret gjorda avskrivningarna och

de vid inkomsluppskattningen för samma år medgivna avskrivningarna

samt för beskattningsåret hälften av skillnaden mellan i räkenskaperna gjorda

och vid inkomsluppskattningen medgivna avskrivningar för vart och ett

av förkrigsinkomståren och de beskattningsår, för vilka taxering till krigs
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

konjunkturskatt därefter ägt rum, eller, därest de vid inkomstuppskattningen

för nämnda år medgivna avskrivningarna äro större än de i räkenskaperna

verkställda, eget kapital minskas med hälften av det överskjutande

beloppet,

samt att beträffande kapital nedlagt i fartyg, som använts i rörelsen under

båda förkrigsinkomståren men försålts eller förlorats före beskattningsårets

ingång, i eget kapital för vartdera förkrigsinkomståret inräknas hälften av

den dolda reserv i fartyget, som enligt räkenskapernas värdesättning fanns

vid första förkrigsinkomstårets ingång.

Vid beräkning av eget kapital skall iakttagas, bland annat,

att i tillgångarna ingående värde å svenska aktier eller andelar i svenska

ekonomiska föreningar icke skall medräknas för annan skattskyldig än sådan,

som bedriver penningrörelse,

att avskrivnings-, förnyelse- eller annan liknande fond skall räknas såsom

skuld, i den mån den motsvaras av bokfört värde å tillgång, till vilken

den hänför sig,

att såsom skuld skall räknas investeringsfond för ersättande av förkrigslager,

att avsättning i räkenskaperna för framtida skattebetalning ej skall räknas

såsom skuld,

att, därest sådan skuld till pensionsstiftelse enligt lagen om aktiebolags

pensions- och andra personalstiftelser, å vilken icke utgår ränta till stiftelsen,

i genomsnitt under beskattningsåret överstiger medeltalet av motsvarande

skulder under förkrigsinkomståren, det överskjutande beloppet vid

ifrågavarande taxering ej skall räknas såsom skuld, samt

att i eget kapital ej inräknas årets vinst, medan å andra sidan årets förlust

ej får avräknas.

Beträffande rörelseidkare, vilken i sina räkenskaper upptagit andra tillgångar

och skulder än sådana hänförliga till rörelsen, iakttages, att bedömandet

av vad som skall anses hava hört till rörelsen eller ej för förkrigsinkomståren

och beskattningsåret bör ske efter såvitt möjligt likformiga

grunder.

Vid beräkning av eget kapital i fall som avses i 4 § 6 mom. skall vad i

denna punkt stadgas äga motsvarande tillämpning med iakttagande därjämte

att fastighet, som vid tillämpning av ovan meddelade bestämmelser

upptagits till belopp understigande det vid sista förkrigsinkomstårets utgång

gällande taxeringsvärdet, må vid beräkningen upptagas till nämnda

belopp. Vad nu stadgats äger ej avseende å sådan del av fastighets värde

som vid taxeringen redovisats såsom särskilt maskinvärde.

10. Vid fastställande av uppskattad merinkomst av viss förvärvskälla i

rörelse förfares på följande sätt:

Från inkomsten för beskattningsåret avdrages jämförelseinkomsten. Omfattar

beskattningsåret längre eller kortare tid än tolv månader, ökas eller

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

75

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

minskas jämförelseinkomsten med hänsyn därtill. Örn rörelse i förvärvskällan

bedrivits endast under del av beskattningsåret, avdrages allenast motsvarande

del av jämförelseinkomsten.

Det erhållna skillnadsbeloppet minskas i förekommande fall med sådant

belopp, varmed enligt punkt 9 beräknad ränta för beskattningsåret överstiger

räntan för jämförelseåret, eller ökas med sådant belopp, varmed räntan

för beskattningsåret understiger räntan för jämförelseåret, därvid iakttages

att, om jämförelseinkomsten beräknas för längre eller kortare tid än ett år,

ränteskillnaden i motsvarande mån jämkas.

11. Vid beräkning av uppskattad inkomstminskning — däri i förekommande

fall inräknas underskott — skola de bestämmelser, som gälla för beräkning

av uppskattad merinkomst, äga motsvarande tillämpning. Uppskattad

inkomstminskning framkommer alltså efter tillägg eller avdrag i förekommande

fall av beräknad ränta å minskning eller ökning av eget kapital.

Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till högre belopp än

det som motsvarar den högsta inkomsten under något av åren 1937—1939

eller däremot svarande räkenskapsår, beloppet av uppskattad inkomstminskning

bestämmas med utgångspunkt från den högsta av dessa inkomster. I

fall, då verksamheten för vart och ett av nämnda år utvisar underskott,

skall beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas med utgångspunkt

från det minsta av de underskottsbelopp som något av åren utvisar.

Om den skattskyldige ej haft förvärvskällan under båda förkrigsinkomståren,

må beloppet av uppskattad inkomstminskning bestämmas efter grund

som finnes skälig.

Vad ovan sagts angående jämförelseinkomstens

beräkning skall jämväl

gälla dd fråga år örn tillämpning av

11 § 5 inom.

12. a) Såsom dold förkrigsreserv anses enligt 4 § 4 mom. första stycket det

belopp, varmed tillgångens verkliga värde vid krigsutbrottet visas hava

överstigit dess i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande värde

vid nämnda tidpunkt. Har ej enligt punkt 4 b) här ovan utredning företetts

rörande lagret vid krigsutbrottet, må emellertid såsom dold förkrigsreserv

antagas det belopp, varmed lagrets verkliga värde vid sista förkrigsinkomstårets

utgång visas hava överstigit dess i beskattningshänseende enligt

denna förordning då gällande värde.

Det verkliga värdet av lagertillgång bestämmes efter tillgångens förkrigspris,

varmed, såsom framgår av punkt 4 b) här ovan, förstås kostnaden för

att anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag vid krigsutbrottet eller, därest

lagret vid sista förkrigsinkomstårets utgång räknas såsom förkrigslager, vid

sistnämnda tidpunkt.

Med tillgångs i beskattningshänseende enligt denna förordning gällande

värde förstås, där den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förhållandena vid krigsutbrottet, summan av det bokförda värdet vid sista

förkrigsinkomstårets utgång och den verkliga anskaffningskostnaden för

den lagerökning, som skett från denna tidpunkt till krigsutbrottet, och, där

den dolda förkrigsreserven fastställes med hänsyn till förhållandena vid sista

förkrigsinkomstårets utgång, det bokförda värdet vid denna tidpunkt.

Minskning av dold förkrigsreserv under beskattningsåret utgöres följaktligen,

därest lagret vid nämnda års utgång icke överstiger förkrigslagret,

av skillnaden mellan å ena sidan det belopp, vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna grunder uppgått, och å andra sidan

det belopp, varmed lagret vid beskattningsårets utgång vid uppskattning

enligt denna förordning var nedskrivet under förkrigspris, med avdrag av

skillnaden mellan det belopp, varmed avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits

under tidigare beskattningsår, och det belopp som motsvarar återvinning av

sådan reserv under de beskattningsår, som 1941—1945 års taxeringar avsågo.

Skulle däremot lagret vid beskattningsårets

utgång överstiga förkrigslagret,

utgöres minskningen av dold

förkrigsreserv under nämnda år av

skillnaden mellan å ena sidan det belopp,

vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna

grunder uppgått, och å andra sidan

det belopp, varmed vid beskattningsårets

utgång befintligt lager vid uppskattning

enligt denna förordning var

nedskrivet, såvitt angår den del av

lagret som i förkrigsvärde motsvarar

förkrigslagret, under förkrigspriset

och, såvitt angår den del av lagret som

motsvarar lagerökningen, under 140

procent av förkrigspriset, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed

avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits

under tidigare beskattningsår,

och det belopp som motsvarar återvinning

av sådan reserv under de beskattningsår,

som 1941—1945 års taxe
-

Härvid skall dock iakttagas att i

fall, som avses i punkt 4 e) här ovan,

hänsyn i stället skall tagas till det belopp,

varmed de i sistnämnda punkt

angivna tillgångarna vid beskattningsårets

utgång voro nedskrivna under

de verkliga kostnaderna.

Skulle däremot lagret vid beskattningsårets

utgång överstiga förkrigslagret,

utgöres minskningen av dold

förkrigsreserv under nämnda år av

skillnaden mellan å ena sidan det belopp,

vartill den dolda förkrigsreserven

vid beräkning enligt ovan angivna

grunder uppgått, och å andra sidan

det belopp, varmed vid beskattningsårets

utgång befintligt lager vid uppskattning

enligt denna förordning var

nedskrivet, såvitt angår den del av

lagret som i förkrigsvärde motsvarar

förkrigslagret, under förkrigspriset

och, såvitt angår den del av lagret som

motsvarar lagerökningen, under 140

procent av förkrigspriset, med avdrag

av skillnaden mellan det belopp, varmed

avdrag för dold förkrigsreserv åtnjutits

under tidigare beskattningsår,

och det belopp som motsvarar återvinning

av sådan reserv under de beskattningsår,

som 1941—1945 års taxe
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

77

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

ringar avsågo. Härvid skall dock iakt- ringar avsågo. Härvid skall dock iakttagas

dels att i fall, som i tredje tagas dels att i fall, som i tredje

och fjärde styckena i punkt b) här och fjärde styckena i punkt 4 b) här

ovan avses, hänsyn i stället skall ta- ovan avses, hänsyn i stället skall tagas

till det belopp, varmed lagerök- gas till det belopp, varmed lagerökningen

vid beskattningsårets utgång ningen vid beskattningsårets utgång

var nedskriven under anskaffnings- var nedskriven under anskaffningskostnaden

vid beskattningsårets ut- kostnaden vid beskattningsårets utgång

respektive vid taxeringens av- gång respektive vid taxeringens avslutande,

dels ock att i fall, som slutande, dels ock att i fall, som

avses i punkt 4 e) här ovan, hänsyn avses i punkt 4 e) här ovan, hänsyn

i stället skall tagas till det belopp, i stället skall tagas till det belopp,

varmed de i sistnämnda punkt angiv- varmed de i sistnämnda punkt angivna

tillgångarna voro nedskrivna un- na tillgångarna voro nedskrivna un
-

der de verkliga kostnaderna.

der de verkliga kostnaderna.

b) Vid beräkning av dold förkrigsreserv i maskiner, inventarier eller andra

dylika tillgångar för stadigvarande bruk skall med verkliga värdet å sådan

tillgång vid utgången av augusti 1939 förstås dess försäljningsvärde vid

nämnda tidpunkt.

13. Vad angår bevisning enligt 4 § 4 mom. andra stycket må såsom exempel

på omständigheter, som den skattskyldige kan med bärande sannolikhetsskäl

ådagalägga, anföras,

att inkomstökningen helt eller delvis i följd av vidtagna rationaliseringsåtgärder

skulle hava uppkommit även om förhållanden som omförmälas i

1 § ej inträffat,

eller att till följd av sådana före utgången av augusti 1939 ingångna leveransavtal,

som icke haft samband med eller sin grund i förhållanden som

omförmälas i 1 §, inkomstökningen skulle hava uppkommit även örn sådana

förhållanden ej inträffat,

eller att inkomstökningen helt eller delvis framstår som ett naturligt led i

en utveckling, vilken icke haft samband med eller sin grund i förhållanden

som omförmälas i 1 §.

14. När Kungl. Majit jämlikt föreskriften i 4 § 5 mom. bestämt särskild

grund för fastställande huru stor del av uppskattad merinkomst skall antagas

hava berott på förhållanden som avses i 1 §, är skattskyldig likväl berättigad

att med bärande sannolikhetsskäl ådagalägga, att merinkomsten ej

till någon del eller endast lill mindre del berott av sådana förhållanden. Förebringas

å andra sidan vid taxeringen beträffande viss skattskyldig bärande

sannolikhetsskäl för att merinkomsten till större del eller i sin helhet berott

på förhållanden som i 1 § avses, skall den taxerade merinkomsten bestämmas

med hänsyn därtill.

Uppskattad merinkomst, som hänför sig till livförsäkringsrörelse eller till

yrkesmässigt bedriven vetenskaplig, litterär eller konstnärlig verksamhet,

verksamhet som läkare, veterinär, tandläkare, konsulterande ingenjör eller

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

arkitekt eller därmed jämförlig yrkesutövning, skall antagas ej hava berott

på förhållanden som avses i 1 §, såvitt ej bärande sannolikhetsskäl förebringas

för att merinkomsten berott på sådana förhållanden. Kungl. Majit

äger jämväl för särskilt bestämt annat slag av till rörelse hänförlig verksamhet

än nu sagts bestämma att den skall i avseende varom här är fråga likställas

med sådan verksamhet.

15. Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi

sker uppskattning av inkomst med motsvarande tillämpning av de i 3 och

4 §§ meddelade bestämmelserna. För företaget såsom sådant bestämmes uppskattad

merinkomst eller inkomstminskning samt fastställes i vad mån denna

skall antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, varjämte

utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs beräknas. Av sålunda

fastställt belopp påföres envar av delägarna vad på honom belöper för att

vid beräkning av den taxerade merinkomsten medräknas som om fråga vore

om en delägarens egen förvärvskälla. Med hänsyn till bestämmelserna i 9 §

om skattens beräkning skall envar delägare jämväl påföras på honom belöpande

jämförelseinkomst. Motsvarande skall gälla beträffande delägare i

s. k. gruvbolag.

Därjämte iakttages, att vid bestämmande av den taxerade merinkomsten

beträffande delägare, för vilken den på honom belöpande jämförelseinkomsten

ej uppgår till 3 000 kronor, skall, därest delägaren deltagit i företagets skötsel

och därav haft sin huvudsakliga försörjning, beräknas ett extra avdrag svarande

mot det belopp varmed den på delägaren belöpande jämförelseinkomsten

understiger 3 000 kronor. I fall som nu sagts skall vid tillämpning av

bestämmelserna i 9 § såsom jämförelseinkomst anses ett belopp av 3 000

kronor.

16. I de fall skattskyldigs räkenskapsår

utgått efter den 31 december

1945 men före den 1 mars 1946 skall

den enligt denna förordning beräknade

inkomsten fördelas på tiden före

och efter årsskiftet. Om lagret vid beskattningsårets

utgång översteg förkrigslagrti,

skall dock från fördelningen

undantagas det belopp, varmed

lagerökningens värde, beräknat till

140 procent av förkrigsvärdet eller -—

i fall som avses i tredje och fjärde

styckena i punkt 4 b) här ovan —

till anskaffningskostnaden vid beskattningsårets

utgång respektive vid taxeringens

avslutande, översteg lagerökningens

värde räknat i förkrigspris.

Vidare skall, i fall som i punkt 4 e)

16. I de fall skattskyldigs räkenskapsår

utgått efter den 31 december

1945 men före den 1 mars 1946 skall

den enligt denna förordning beräknade

inkomsten fördelas på tiden före

och efter årsskiftet. Om merinkomsten

för nyssnämnda räkenskapsår nedbringats

genom att lagret nedskrivits

till förkrigspris eller ökats genom att

lagret uppskrivits över nämnda pris

skall dock, därest lagret vid beskattningsårets

utgång översteg förkrigslag

ret, från fördelningen undantagas

det belopp, varmed lagerökningens

värde, beräknat till 140 procent av förkrigsvärdet

eller — i fall som avses

i tredje och fjärde styckena i punkt

4 b) här ovan — till anskaffningskost
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37. 79

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

naden vid beskattningsårets utgång

respektive vid taxeringens avslutande,

översteg lagerökningens värde räknat

i förkrigspris. Vidare skall, i fall som

i punkt 4 e) här ovan avses, från fördelningen

undantagas det belopp, varmed

kostnaden för material och arbetslöner,

som nedlagts d tillgångar,

som omförmälas i nämnda anvisningspunkt,

vid beskattningsårets utgång

översteg det värde av ifrågavarande

tillgångar, som erhållits därest de vid

nästföregående bokslutstillfälle i räkenskaperna

tillämpade värderingsprinciperna

kommit till användning.

Slutligen skall jämväl från fördelning

undantagas den del av merinkomsten

för beskattningsåret, som framkommit

på den grund att den skattskyldige

enligt denna förordning icke medgivits

avdrag för nedskrivning å kontraherade

men icke levererade tillgångar

för omsättning eller förbrukning

i rörelse. Vad som efter fördelningen

belöper på tiden före årsskiftet

skall, efter tillägg av belopp som

enligt vad nyss sagts skall undantagas

från fördelningen, anses utgöra skattskyldigs

inkomst under den del av år

1945 som räkenskapsåret omfattar.

Den i föregående stycke omförmälda fördelningen av inkomst på tid före

och efter årsskiftet 1945/46 skall i regel ske i förhållande till omsättningens

storlek under de båda ifrågavarande tidsperioderna. Samma fördelningsgrund,

som användes vid fördelning av inkomsten under beskattningsåret,

skall tillämpas vid fördelning av det belopp, varmed dold förkrigsreserv kan

hava minskat under samma år.

Har skattskyldig verkställt sådan vinstberäkning, som omförmäles i 1 §

sista stycket förordningen den 14 december 1945 (nr 777) med särskilda bestämmelser

angående inventering av varulager i samband med krigskonjunkturbeskattningens

avveckling, skall den på liden före årsskiftet belöpande

inkomsten icke beräknas på grundval av omsättningens storlek utan

med utgångspunkt från nyssnämnda vinstberäkning.

här ovan avses, från fördelningen undantagas

det belopp, varmed den

verkliga kostnaden för i nämnda anvisningspunkt

angivna tillgångar vid

beskattningsårets utgång översteg bokförda

värdet av samma tillgångar. Vad

som efter denna fördelning belöper på

tiden före årsskiftet skall, efter tilllägg

av belopp som enligt vad nyss

sagts skall undantagas från fördelningen,

anses utgöra skattskyldigs inkomst

under den del av år 1945 som

räkenskapsåret omfattar.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

till 5 §.

1. Beträffande inkomst av annan fastighet kan det i regel antagas, att

taxerad merinkomst bör upptagas allenast i fall där bruttointäkterna under

beskattningsåret i jämförelse med förkrigsinkomståren ökats på grund av

uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden ej plägat vara för

handen men under beskattningsåret kunnat utnyttjas, och som kunna med

sannolikhet antagas hava haft sitt upphov i det av krigskonjunkturen framkallade

läget. Taxering företages därför i regel allenast därest nu angivna

förutsättningar synas vara för handen. Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag

med femton procent å jämförelseinkomsten påverkar den

taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande av uppskattad merinkomst skall inkomst för förkrigsinkomståren

beräknas allenast för fastigheter som den skattskyldige

innehaft även under beskattningsåret.

Den vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt verkställda

beräkningen av inkomst av annan fastighet skall vid uppskattning av inkomst

enligt denna förordning frångås i den mån följande särskilda föreskrifter

därtill föranleda.

Har fastighet eller del därav, som plägat vara uthyrd, under något av

förkrigsinkomståren ej varit uthyrd men har den varit uthyrd under beskattningsåret,

skall vid uppskattning av inkomsterna för förkrigsinkomståren

tilläggas skäligt hyresbelopp. Avdrag för kostnad för reparation och

underhåll av byggnader beräknas ej för förkrigsinkomståren samt ej heller

för beskattningsåret i vidare mån än kostnaden förorsakats av eller eljest

ägt direkt samband med de förhållanden som föranlett inkomstökningen

eller med anordning som nödvändiggjorts av krigskonjunkturen. Värdeminskningsavdrag

beräknas ej för förkrigsinkomståren. För beskattningsåret

medgives sådant avdrag endast i den mån värdeminskningen under

detta år på grund av verkställd ny-, till- eller ombyggnad eller annan omständighet

kan antagas hava varit större än under förkrigsinkomståren. Det

må emellertid framhållas, att uthyrning varom här är fråga ofta föranleder

skadegörelse eller slitning, som ej skulle hava uppkommit, om ej uthyrningen

ägt rum. Sådant förhållande må, där ej hänsyn till detsamma tagits genom

avdrag för reparation eller dylikt under beskattningsåret, beaktas vid beräkning

av avdrag för värdeminskning. Har å andra sidan under beskattningsåret

kostnad nedlagts för reparation eller underhåll, som under föregående

beskattningsår blivit eftersatt och på den grund beaktats vid beräkning

av värdeminskningsavdrag för det året, må avdrag för kostnaden ej

ånyo medgivas.

3. Såsom jåmförelseinkomst skall i regel upptagas medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren. Har den skattskyldige ej under båda förkrigsinkomståren

innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret,

må såsom jämförelseinkomst i stället för medeltalet av inkomster
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

81

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

na för dessa år antagas annat belopp, som finnes skäligt. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under hela det förra men under hela det senare förkrigsinkomståret, skall i regel

inkomsten för det senare året vara jämförelseinkomst. Har den skattskyldige

ej innehaft samma fastighet eller fastigheter som under beskattningsåret

under något av förkrigsinkomståren i dess helhet, må beaktas resultat,

som under förkrigsinkomståren eller något av dessa utvunnits av annan,

vilken då innehaft fastigheten. Vid denna jämförelse bör dock iakttagas

den skillnad som må föreligga bland annat med hänsyn till det av de olika

ägarna i fastigheten nedlagda egna kapitalet.

För fysisk person, som av annan fastighet haft sin huvudsakliga försörjning,

må jämförelseinkomsten ej bestämmas till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast örn särskilda skäl därtill föranleda.

4. Ränta å minskning av eget kapital i fastigheten beräknas efter en räntefot

av fem procent, ränta å ökning av sådant kapital efter en räntefot av

sex procent, ökning av eget kapital i fastigheten anses i regel hava ägt rum

vid avbetalning av skuld, som hänfört sig till fastigheten, samt vid nedläggande

av eget kapital i samband med ny-, till- eller ombyggnad eller därmed

jämförlig förbättring eller vid en mera omfattande nyuppsättning av

inventarier för stadigvarande bruk å fastigheten eller dylikt, men ej om avbetalning

skett av annan skuld än nu sagts även om denna varit intecknad

i fastigheten.

till 6 §.

1. Såsom likartad med inkomst i form av tantiem m. m. anses exempelvis

sådan inkomst av tjänst som utgår i form av lön eller annan förmån från

rörelse, örn och i den mån lönens eller förmånens belopp uppenbarligen påverkats

av rörelsens resultat. I den mån ökning av sådan lön eller förmån får

anses motiverad av ett större eller värdefullare arbete betraktas den följaktligen

ej såsom likställd med inkomst av tantiem m. m.

2. I fråga om inkomst av tillfällig verksamhet såsom uppfinnare skall

vad i punkt 8 av anvisningarna till 4 § stadgats beträffande yrkesmässig uppfinnarverksamhet

äga motsvarande tillämpning.

3. Såsom jämförelseinkomst upptages i regel medeltalet av inkomsterna

för förkrigsinkomståren av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet som

avses i 6 § sista stycket. Är det uppenbart att detta medeltal ej utgör ett

godtagbart uttryck för den skattskyldiges normala årsinkomst av sådant slag

vid tiden närmast före krigsutbrottet, skall dock jämförelseinkomsten fastställas

till annat belopp som med hänsyn till omständigheterna kan anses

skäligt. Ilar skattskyldig, vilken under beskattningsåret åtnjutit inkomst av

tjänst, befordrats till eller eljest övergått till den ifrågavarande tjänsten efter

krigsutbrottet, och skulle, örn den skattskyldige redan dessförinnan innehaft

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sand. Nr 37.

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

den nya tjänsten, på grund därav för honom fastställts högre jämförelseinkomst

än den för honom eljest gällande, skall jämförelseinkomsten skäligen

jämkas med hänsyn härtill. Därest skattskyldig av inkomst som här

avses haft sin huvudsakliga försörjning, må jämförelseinkomsten ej bestämmas

till lägre belopp än 3 000 kronor.

Den vid taxering till krigskonjunkturskatt senast fastställda jämförelseinkomsten

bör frångås endast om särskilda skäl därtill föranleda.

till 7 §.

1. Uppskattning av realisationsvinst vid avyttring av fast eller lös egendom

sker enligt de regler som gälla för beräkning av sådan vinst enligt förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, dock att i stället för

priset vid förvärvet må avdragas egendomens uppskattade värde vid utgången

av augusti 1939, om därigenom större förmån erhålles. Vid uppskattning

av dylikt värde å fast egendom iakttages, att bevisning rörande dess

storlek i regel ej kan åläggas den skattskyldige. Värdeökningen å egendomen

efter nämnda tidpunkt bör följaktligen ej beräknas till högre belopp än som

finnes med sannolikhet svara mot utvecklingen av den allmänna fastighetsmarknaden

å orten. Från realisationsvinsten får avdragas realisationsförlust

vid avyttring av fast eller lös egendom, därvid beaktas att, örn värdet vid

utgången av augusti 1939 lagts till grund för beräkningen av realisationsvinsten,

värdet vid samma tidpunkt också skall läggas till grund för beräkning

av realisationsförlusten, försåvitt värdet å den egendom förlusten avser

då var lägre än kostnaden för förvärvet.

Inkomst av realisationsvinst beräknas ej för förkrigsinkomståren. Om

skattskyldig mera regelbundet gör försäljningar, exempelvis av aktier, utan

att dock yrkesmässig sådan verksamhet anses föreligga, kan beskattning av

hela den realisationsvinst, som belöper på tiden efter krigsutbrottet, stundom

te sig oskälig. Jämkning av den taxerade merinkomsten bör i sådant fall ske

genom avdrag med skäligt belopp, därvid emellertid märkes, att till utgångspunkt

för avdraget bör tagas realisationsvinsten i sin helhet och ej blott den

del av denna vinst som hänför sig till värdeökning efter krigsutbrottet, samt

att även storleken av försäljnings vinster under de olika åren, som ej äro

skattepliktiga, bör beaktas.

2. Till realisationsvinst enligt 7 § skall icke hänföras sådan intäkt, som

enligt 2 § 1 mom. andra stycket skall inräknas i inkomst av rörelse.

3. Har uppkommen realisationsvinst vid avyttring av tillgång för stadigvarande

bruk under beskattningsåret använts för inköp av tillgång liknande

den avyttrade under sådana förhållanden att avyttringen och inköpet helt

eller delvis skäligen böra betraktas som ett utbyte av en befintlig tillgång mot

en annan, skall i motsvarande mån realisationsvinsten ej medräknas vid

taxeringen till krigskonjunkturskatt. Har vid taxering till krigskonjunkturskatt

ett föregående år tillämpning skett av motsvarande bestämmelse i då

gällande författning, skall, därest den inköpta tillgången åter avyttrats under

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

83

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

beskattningsåret, vid beskattning enligt 7 § så anses som om omedelbart avdrag

för avskrivning å tillgången skett med det belopp som skatteeftergiften

det föregående året avsett.

4. Har fastighet tagits i anspråk genom expropriation eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning till det allmänna måste

anses vara för handen, och finnes det ej uppenbart, att avyttringen skulle

ägt rum även om tvång icke förelegat, skall den genom överlåtelsen uppkomna

realisationsvinsten icke anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §.

till 8 §.

1. Av 4 § 3 mom. framgår att, örn en förvärvskälla inom rörelse utvisar

inkomstökning och en annan inkomstminskning, inkomstminskningen skall

i viss ordning avräknas från inkomstökningen.

Beräkning av inkomstminskning beträffande annan fastighet förutsättes

ej enligt denna förordning kunna ifrågakomma i annat fall än som avses i

punkt 3 här nedan.

Avdrag för realisationsförlust vid avyttring av fast eller lös egendom medgives

enligt 7 § från realisationsvinst å sådan egendom men antages enligt

denna förordning ej kunna ske i andra fall.

2. I övrigt skall avdrag för inkomstminskning under beskattningsåret å

krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla medgivas vid den beskattningsbara

merinkomstens bestämmande enligt följande föreskrifter.

Avdrag för inkomstminskning å rörelse, i den mån utjämning av densamma

ej skett enligt den i punkt 1 första stycket angivna bestämmelsen, skall

medgivas från inkomstökning hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 §

1 mom c), samt. till den del inkomstminskningen överstiger sådan inkomstökning

och kan antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §,

från taxerad merinkomst å annan förvärvskälla.

Vad sålunda stadgats örn inkomstminskning å rörelse skall i tillämpliga

delar gälla jämväl i fråga om inkomstminskning hänförlig till sådan inkomst,

som avses i 2 § 1 mom. c), under iakttagande att avdrag för sådan inkomstminskning

i första hand skall ske från inkomstökning å rörelse.

Med inkomstökning å rörelse avses här ovan den uppskattade merinkomsten

minskad med det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget. Inkomstökning

hänförlig till sådan inkomst, som avses i 2 § 1 mom. c), skall

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under beskattningsåret och motsvarande

inkomst under ett antaget jämförelseår.

Med inkomstminskning å rörelse avses här ovan summan av den enligt

punkt 11 av anvisningarna till 4 § beräknade uppskattade inkomstminskningen

och ett belopp svarande mot det å rörelsen belöpande utjämningsavdraget.

Beträffande inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) skall inkomstminskning

beräknas till skillnaden mellan inkomsten under det antagna jämförelseåret

och inkomsten under beskattningsåret, dock under iakttagande att

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

inkomstminskningen ej må beräknas till högre belopp än som erhålles vid

motsvarande tillämpning av den för beräkning av taxerad merinkomst gällande

regeln enligt 6 § sista stycket. Inkomstminskning som nu sagts skall

antagas hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 §, i den mån det

ej framgår såsom sannolikt att inkomstminskningen ej berott på sådana

förhållanden.

Med inkomst som avses i 2 § 1 mom. c) under ett antaget jämförelseår

förstås, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, medeltalet av

inkomster av motsvarande slag under förkrigsinkomståren.

Vid tillämpning av vad ovan föreskrivits skall iakttagas att, därest skattskyldig

haft inkomstminskning å en krigskonjunkturskatt underkastad förvärvskälla

och inkomstökning å en krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla samt mellan dessa förvärvskällor finnes sådant samband att

avräkning dem emellan framstår såsom särskilt naturlig, sådan avräkning i

första hand bör ske, oaktat den skattskyldige även haft annan, krigskonjunkturskatt

underkastad förvärvskälla, som utvisar inkomstökning. Vid

bedömande i vad mån inkomstökning å krigskonjunkturskatt icke underkastad

förvärvskälla skall anses föreligga bör jämförelse göras mellan den

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för beskattningsåret

beräknade inkomsten av förvärvskällan och medeltalet av motsvarande

inkomster under förkrigsinkomståren.

3. Beträffande avdrag för inkomstminskning under de beskattningsår,

1941—1945 års taxeringar till krigskonjunkturskatt avsågo, iakttages att sådant

avdrag skall medgivas från den merinkomst, som återstår sedan det

i 8 § 1 mom. omförmälda avdraget för inkomstminskning i förekommande

fall gjorts. Vid bedömande av inkomstminskningens storlek och övriga med

avdragsrätten sammanhängande frågor skola de vid nämnda taxeringar

gällande föreskrifterna äga tillämpning. Därvid märkes, att fråga kan vara

antingen om sådan inkomstminskning, som vid 1941—1945 års taxeringar

skulle avdragas innan taxerad merinkomst av visst slag fastställdes, eller örn

sådan inkomstminskning som fick avdragas enligt 10 § i förordningarna om

krigskonjunkturskatt för åren 1941—1945. Avdrag medgives endast i den

mån inkomstminskningen kan anses hava berott på förhållanden som omförmälas

i 1 §, under iakttagande tillika att avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet må medgivas allenast från taxerad merinkomst å samma

förvärvskälla under beskattningsåret. Vid beräkning av inkomstminskning

å viss förvärvskälla under de beskattningsår som 1942—1945 års taxeringar

avsågo må ej vid tillämpning av 8 § 2 mom. hänsyn tagas till å förvärvskällan

belöpande utjämningsavdrag. Vid bestämmande huruvida avdrag skall anses

hava utnyttjats vid tidigare års taxeringar skall bortses från det i 8 §

omförmälda avdraget å 3 000 kronor.

Inkomstminskning å annan fastighet beräknas med motsvarande tillämpning

av de för beräkning av uppskattad merinkomst å denna förvärvskälla

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

85

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gällande reglerna. Emellertid skall, där jämförelseinkomsten fastställes till

högre belopp än det som motsvarar den högsta inkomsten under något av

åren 1937 och 1938, inkomstminskningen bestämmas med utgångspunkt

från den högsta av dessa inkomster. Inkomstminskning å annan fastighet

skall anses hava berott på förhållanden som omförmälas i 1 § i den mån

den uppkommit genom att bruttointäkterna under det beskattningsår, varom

är fråga, i jämförelse med förkrigsinkomståren minskats på grund av

att uthymingsmöjligheter, som under normala förhållanden plägat vara för

handen, under beskattningsåret ej kunnat utnyttjas på grund av det av krigskonjunkturen

framkallade läget.

Avdrag som avses i denna punkt, med undantag för avdrag för inkomstminskning

å annan fastighet, tillgodonjutes i första hand från taxerad merinkomst

av förvärvskälla, å vilken inkomstminskningen uppstått. Återstående

avdrag göres från taxerad merinkomst av rörelse och, i den mån avdraget

ej såmedelst kan fullt utnyttjas, från summan av övriga taxerade merinkomster.

till 11 §.

Restitution av skatt, som påförts provisoriskt för kostnadsutjämning, medgives

i första hand därest fondmedlen disponerats för sådana omkostnader

som skulle hava varit avdragsgilla, örn i stället andra medel använts för omkostnaderna.

Dock må i fall, där kostnadsutjämningsfond ej tagits i anspråk

för täckande av omkostnader som nu avses, restitution likväl medgivas,

därest ett belopp, svarande mot de omkostnader för vilka fonden enligt sitt

ändamål kunnat disponeras, tillägges vid inkomstuppskattningen enligt denna

förordning. Vad sålunda stadgats skall i tillämpliga delar gälla jämväl

beträffande restitution i fall, där kostnadsutjämningsfond ej avsatts men

provisorisk påföring av krigskonjunkturskatt det oaktat skett på grund av

bestämmelserna i 20 § andra stycket förordningarna om krigskonjunkturskatt

för åren 1942—1945.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna 1:298 av herr Mannerskantz

m. fl. och II: 460 av herr Hajggblom m. fl.,

de likalydande motionerna I: 306 av herr Nordenson m. fl.

och II: 470 av herr Wiberg m. fl.,

de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson

m. fl. och II: 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,

de likalydande motionerna 1: 308 av herr Elon Andersson

m. fl. och II: 472 av herrar Ohlin och Kristensson, samt

de likalydande motionerna 1:309 av herrar Wistrand och

Wetter samt II: 471 av herr Olson i Göteborg m. fl.,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

måtte, i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 4 juni 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, friherre De

Geer, Frans Ericson, Wehtje, Björnsson, Robert Berg, Franzon och Rosander, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Janson i Frändesta,

Falk, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg, Bladh och Kristensson.

Reservation

av herrar Elon Andersson, Velander, friherre De Geer, Wehtje, Hammarlund,

Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd, Olson i Göteborg och Kristensson,

vilka anfört följande:

»I förarbetena till krigskonjunkturskatteförordningen för år 1940 och jämväl

senare ha statsmakterna gjort mycket kategoriska utfästelser gent emot

de skattskyldiga, att en huvudsynpunkt vid krigskonjunkturbeskattningens

utformning måste vara, att endast ökning av realinkomst och icke genom

penningvärdeförsämring uppkomna inkomstökningar skulle bli föremål för

beskattning. Grundprincipen skulle vara, att jämförelsen mellan förkrigsinkomsten

och beskattningsårets inkomst skulle ske i samma penningvärde.

Sedan bevillningsutskottet år 1941 i sitt av riksdagen godkända betänkande

uttalat, att det läge vikt vid att vederbörlig hänsyn till den allmänna prisstegringen

toges vid utformningen av krigskonjunkturskatten för år 1942, föreslog

Kungl. Maj:t i sistnämnda års proposition ett utjämningsavdrag av

15 %. I skatteberedningens vid propositionen fogade promemoria anfördes

bl. a., att den möjligheten att under kriget intjänade vinstmedel först efter

krigets slut komme att användas för kapitalinvestering, i detta sammanhang

ej behövde föranleda särskilda åtgärder, enär det pris anskaffningen då skulle

avse enligt lagstiftningens förutsättningar vore förkrigspris. Med denna motivering

kom man fram till slutsatsen, att hänsyn till prisstegringen endast behövde

tagas i den mån krigskonjunkturskatten skulle komma att inkräkta

s. 87 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

87

på den skattskyldiges konsumtion, därvid den egentliga penningvärdeförsämringen

icke borde beräknas till ett högre värde än man med denna utgångspunkt

kommit att godtaga på arbetsmarknaden.

Departementschefen synes emellertid i 1942 års proposition vilja göra gällande,

att den dåvarande inflationistiska penningvärdeförsämringen var mindre

än 15 %. Då han likväl ansluter sig till skatteberedningens förslag om

ett utjämningsavdrag å 15 %, sker detta med den motiveringen, att det icke

kunde bestridas, att då en merinkomstbeskattning i allmänhet motiverades

med att en viss förändring ägt rum i en rådande inkomstfördelning, motiven

för densamma försvagades ju längre tid som förflöte från den tidpunkt, då

förändringen skedde.

I förarbetena till 1942 års förordning nedlades sålunda mycken möda på

att söka bevisa, att vad som vid krigskonjunkturbeskattningens tillkomst av

statsmakterna betecknats såsom ’en huvudsynpunkt’ vid skattens utformning,

nämligen att en merinkomstberäkning måste baseras på i samma penningvärde

uttryckta inkomster, i realiteten icke hade något berättigande.

I den nu föreliggande propositionen framlägger departementschefen en helt

ny motivering för utjämningsavdraget. Den strider icke blott mot det i samma

proposition föreslagna stadgandet i 3 § sista stycket utan även mot departementschefens

ovanberörda tidigare uttalanden. Han gör nu gällande att

avdraget är att uppfatta huvudsakligen såsom ett komplement till jämförelseinkomsten,

avsett dels att kompensera för sådan utveckling av den skattskyldiges

verksamhet sedan krigsutbrottet, som varit möjlig om krigsförhållandena

icke förelegat men vars sannolikhet icke kan direkt påvisas, dels ock

att bidraga till en utjämning mellan sådana skattskyldiga, som av olika

anledningar hava särskilt låg jämförelseinkomst, och dem vilka tack vare en

gynnsam förkrigskonjunktur kommit upp i en mycket hög sådan.

De av departementschefen efter tillkomsten av 1940 års förordning gjorda

uttalandena stå således i motsatsförhållande till den i förarbetena till nämnda

förordning klart uttryckta grundprincipen vid krigskonjunkturbeskattningens

utformning — en merinkomstberäkning baserad på i samma penningvärde

uttryckta inkomster — och de skäl departementschefen anfört till

stöd för sin nu hävdade ståndpunkt förefalla föga bärande.

Gentemot argument av dylik art står 1944 års allmänna skattekommittés

enhälliga och logiska argumentering för ett i relation till det antagna Epriset

bestämt utjämningsavdrag. Även örn riktigheten av de beräkningar,

enligt vilka man tidigare kommit fram till en prisstegring av 15 %, starkt

kunna ifrågasättas, har man dock icke i de tidigare krigskonjunkturskatteförordningama

uttryckligen fastslagit en ytterligare penningvärdeförsämring.

I den nu föreslagna förordningen fastslås däremot att penningvärdeförsämringen

skall anses utgöra 140 °/o av förkrigsvärdet. Härav följer, på sätt kommittén

framhåller, såsom en logisk konsekvens, att utjämningsavdraget bör

fastställas till motsvarande tal eller 40 °/o, särskilt som här är fråga örn utjämningsavdragets

beräkning vid exakt samma tidpunkt då E-priset antages

vara 140.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Utskottet har icke lika litet som departementschefen gjort något försök

att gendriva riktigheten av kommitténs argumentering. Att utskottet tidigare

såsom sin uppfattning uttalat, att anledning att höja utjämningsavdraget

icke förelegat, utgör ju, särskilt med hänsyn till de ovanberörda av kommittén

åberopade omständigheterna, intet skäl för utskottets nu intagna

ståndpunkt. De av utskottet uttalade farhågorna för att en höjning av utjämningsavdraget

i samband med slutavräkningen skulle kunna medföra, att

vissa skattskyldiga kunde komma i sämre läge än andra, äro enligt vår uppfattning,

icke minst med hänsyn till den av utskottet förordade progressiviteten

i beskattningen, obefogade. Det skulle hava framstått såsom riktigare,

om utskottet i stället för detta förmenta rättvisekrav åberopat extremt

fiskaliska synpunkter. Utskottets understrykande av departementschefens

uttalande att utjämningsavdraget ''icke är avsett att utgöra en kompensation

för penningvärdets fall’ framstår såsom desto mer egendomligt som i 3 §

sista stycket uttryckligen stadgas, att bl. a. genom detta särskilda avdrag

hänsyn skall tagas till höjning av den allmänna prisnivån.

Vi ha alltså ansett att utskottet, under åberopande av vad 1944 års allmänna

skattekommitté i denna del anfört, bort hemställa, att utjämningsavdraget

måtte beräknas efter en procentsats av 40.

Bibehållandet av den hittills tillämpade progressiva skatteskalan även

vid den slutliga avräkningen kommer på sätt jämväl ovannämnda kommitté

anfört tydligtvis att mycket hårt belasta åtskilliga skattskyldiga, som i överensstämmelse

med vad som torde hava avsetts konsoliderat sin ställning genom

försiktiga lagervärderingar och därmed kommit att uppskjuta krigskonjunkturbeskattningen.

Progressionen liksom ock vissa bestämmelser rörande

utnyttjandet av utjämningsavdraget m. m. skulle för dessa skattskyldiga

medföra, att av dem komme att i samband med avräkningen uttagas en

krigskonjunkturskatt, som till beloppet vore väsentligt större än vad fallet

blivit, om de uppkomna vinsterna tagits till beskattning varje särskilt år.

När departementschefen avvisar kommitténs förslag, sker detta under

åberopande av att det torde vara bäst överensstämmande med krigskonjunkturskattens

konstruktion, att den tidigare tillämpade skatteskalan tilllämpas

jämväl vid slutavräkningen. Något skäl varför så skulle vara fallet

anföres emellertid icke. Däremot tillägger departementschefen att det icke

heller ur rättvisesynpunkt synes tillfredsställande om sådana skattskyldiga,

som begagnat sig av möjligheten att uppskjuta beskattningen, skulle särskilt

gynnas genom en i samband med slutavräkningen vidtagen skattesänkning.

Det kan således icke enligt departementschefens mening ur rättvisesynpunkt

tolereras, att vissa skattskyldiga i samband med avräkningen

skulle kunna få sin slutliga skattebörda bestämd till lägre belopp än vad

fallet blivit, örn det vid avräkningen beskattade beloppet fördelats å flera

år, men han finner tydligen icke något skäl till erinran mot att för åtskilliga

lojala skattskyldiga, som använt sig av de av statsmakterna anvisade möj
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

89

likheterna för uppskov med beskattningen, på sätt kommittén anfört, i efterhand

införa en enligt dess uppfattning icke tänkbar extra straffskatt. En

sådan skulle framstå såsom desto mer stötande, som den, enligt vad inhämtade

upplysningar synas giva vid handen, i främsta rummet torde komma

att drabba de mindre rörelseidkarna.

Vad sålunda motionsledes anförts mot ett bibehållande av den progressiva

skatteskalan finner utskottet icke nödigt bemöta. De anförda skälen äro

emellertid enligt vår mening av sådan styrka, att de icke låta sig avvisa.

Vi ha sålunda ansett, att utskottet bort hemställa, att grundbeloppet måtte

beräknas efter en fix procentsats av 50.

Då innebörden av de bestämmelser, utskottet med avseende å 9 § 2 mom.

förordar, av dess motivering att döma, synes av utskottet hava missuppfattats,

ha vi ansett oss böra belysa innebörden därav genom ett exempel.

Antag att den beskattningsbara merinkomsten för en skattskyldig med ett

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerat belopp av omkring 20 000

kronor utgör 10 000 kronor, att grundbeloppet i sin helhet beräknas efter

50 °/o och sålunda utgör 5 000 kronor samt att den skattskyldige enligt gällande

skatteskalor har att å det mot grundbeloppet svarande inkomstskiktet

erlägga ordinarie statsskatter (inkomst- och förmögenhetsskatt samt värnskatt)

med 30 % d. v. s. 1 500 kronor.

Enligt de av 1945 års riksdag beslutade övergångsbestämmelserna till den

nya uppbördsförordningen har den skattskyldige emellertid befriats från att

därav erlägga 1 000 kronor.

Under förutsättning att dylikt beslut örn eftergift icke meddelats, hade

han haft att erlägga:

ordinarie statsskatter ................................ kronor 1 500 och

krigskonjunkturskatt ........................ » 3 500.

Enligt de av utskottet förordade bestämmelserna får han i stället erlägga:

ordinarie statsskatter ................................ kronor 500 och

krigskonjunkturskatt .............................. » 4 500.

De ordinarie statsskatter, som enligt det anförda exemplet till ett belopp

av 1 000 kronor jämlikt uppbörds förordningens övergångsbestämmelser redan

blivit föremål för eftergift, komma således att i stället av den skattskyldige

uttagas i form av en med exakt samma belopp förhöjd krigskonjunkturskatt.

Likväl bestrider utskottet, att förslaget medför, att de skattskyldiga, som

erlägga krigskonjunkturskatt, ’berövas den förmån av skattebefrielse, varom

förmäles i övergångsbestämmelserna till den nya uppbördsförordningen’.

Utskottet anför vidare, att grunden till att vid krigskonjunkturskattens beräkning

avdrag från grundbeloppet medgives för de ordinarie statsskatterna

är, att det belopp, som erlägges såsom krigskonjunkturskatt, icke skall vara

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 37. 7

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

underkastat ytterligare skatt till staten. I vad mån detta i och för sig riktiga

uttalande kan tjäna till bevis för den av utskottet hävdade ståndpunkten

återstår emellertid att närmare utveckla. Utskottet avstår för sin del därifrån

och använder i stället det ofta missbrukade uttrycket ''uppenbart’.

Det kan enligt vår mening icke rimligen bestridas, att en bestämmelse avovan

angivna innebörd i realiteten innebär upphävande av den enligt uppbördsförordningens

övergångsbestämmelser meddelade eftergiften, såvitt angår

skattskyldiga, vilka drabbas av krigskonjunkturskatt. Kungl. Maj:ts och

riksdagens år 1945 meddelade beslut rörande eftergift av vissa skatter i

samband med övergången till källskattesystemet skulle således upphävas beträffande

dessa skattskyldiga med stöd av allenast den ovan återgivna motiveringen.

Verkningarna av den föreslagna bestämmelsen för den enskilde skattebetalaren

beröras icke på något sätt vare sig av departementschefen eller av

utskottet. Propositionen innehåller överhuvud taget icke någon motivering

för ifrågavarande något anmärkningsvärda förslag att innevarande års riksdag

skulle på en omväg delvis upphäva ett av föregående års riksdag fattat

beslut utan behandlar frågan såsom ett enkelt matematiskt problem.

Anmärkas må, att förevarande spörsmål varit lättare att överblicka och

tidigare torde hava fått sin lösning, örn de i förordningen örn krigskonjunkturskatt

för år 1940 meddelade bestämmelserna rörande beräkningen av

krigskonjunkturskatten alltjämt varit gällande. Innebörden av nämnda bestämmelser

var att den skattskyldige erlade viss del av krigskonjunkturskatten

i stället för de å grundbeloppet belöpande ordinarie statsskatterna. Om

så alltjämt varit fallet, hade det varit naturligt, att 1945 års riksdag utsträckt

eftergiften till att omfatta motsvarande del av krigskonjunkturskatten. Den

omständigheten, att den skattskyldige haft att erlägga viss del av sina ordinarie

statsskatter under annan benämning än andra skattskyldiga, hade väl

icke rimligen kunnat åberopas såsom skäl för att utesluta honom från eftergiften.

Svårigheten att jämsides med källskatten erlägga de eftersläpande

skatterna blir ju icke mindre vare sig den ena eller andra benämningen å det

eftersläpande skattebeloppet kommer till användning.

Vi ha därför ansett, att utskottet bort hemställa, att från krigskonjunkturskattens

grundbelopp måtte avräknas jämväl de därå belöpande ordinarie

statsskatter, som omfattas av eftergiften.

I anslutning till vad sålunda anförts få vi hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 210 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas ävensom i anledning av de likalydande

motionerna 1:298 av herr Mannerskantz m. fl. och 11:460

av herr Haeggblom m. fl., de likalydande motionerna 1: 306

av herr Nordenson m. fl. och II: 470 av herr Wiberg m. fl.,

de likalydande motionerna I: 307 av herr Carl Eric Ericsson

m. fl. och 11:473 av herr Hagberg i Malmö m. fl. samt de

likalydande motionerna 1: 308 av herr Elon Andersson m. fl.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

91

och 11:472 av herrar Ohlin och Kristensson, antaga det vid

bevillningsutskottets betänkande nr 37 fogade, såsom utskottets

förslag betecknade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt

för år 1946 med de ändringar, att nedannämnda

författningsrum erhålla följande lydelse:

4 §.

6 mom. Utjämningsavdrag fastställes för varje förvärvskälla för sig,

såvitt den skattskyldige är fysisk person, till fyrtio procent av jämförelseinkomsten,

och

såvitt den skattskyldige är juridisk person, om jämförelseinkomsten ej

överstiger 50 000 kronor, till fyrtio procent av denna och, om jämförelseinkomsten

är högre, till fyrtio procent av den del av jämförelseinkomsten,

som ej överstiger tolv procent av genomsnittligt eget kapital i förvärvskällan

under andra förkrigsinkomståret — eller, såvitt angår skattskyldig som börjat

bedriva ifrågavarande rörelse först efter andra förkrigsinkomstårets utgång,

under första verksamhetsåret — men minst 20 000 kronor,

dock för såväl fysisk som juridisk person till minst fyrtio procent av den

merinkomst av förvärvskällan som återstår efter tillämpning av 4 mom.

Om kostnadsutjämningsfond---(= utskottet) — — — i anspråk.

5 §•

2 mom. Det fastställes---(= utskottet)---i 1 §. Det sålunda

fastställda beloppet minskat med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket

sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten, upptages såsom taxerad

merinkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Beträffande under---(— utskottet)---1 §, så ock

b) intäkt i andra---(= utskottet)---för handen.

Såsom taxerad merinkomst skall dock i intet fall upptagas högre belopp

än det, varmed inkomst av tjänst och av tillfällig förvärvsverksamhet, med

undantag av realisationsvinst och lotterivinst samt belopp som erhållits genom

restitution av allmänna skatter, för beskattningsåret överstiger motsvarande

jämförelseinkomst med tillägg av ett belopp svarande mot utjämningsavdrag

som i 3 § sista stycket sägs, utgörande fyrtio procent av jämförelseinkomsten.

(Se vidare anvisningarna.)

7 §•

Beträffande realisationsvinst---(= utskottet)--— omförmälas

i 1 §. Det sålunda framkomna beloppet, minskat med avdrag som stadgas i

andra stycket samt med utjämningsavdrag som i 3 § sista stycket sägs, utgörande

fyrtio procent av beloppet, upptages såsom taxerad merinkomst.

Vid fastställande---(= utskottet)---skäligt belopp.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 37.

Beräkning av krigskonjunkturskatt.

9 §■

1 mom. För krigskonjunkturskatten fastställes ett grundbelopp. Detta

skall utgöra 50 procent av den beskattningsbara merinkomsten.

Avser beskattningsåret---(= utskottet)---kronor, bortfaller.

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall---(= utskottet)--—

taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl

tagas till skatt, som enligt punkt 1 av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) icke skall erläggas.

Anvisningar

till 5 §.

1. Beträffande inkomst---(= utskottet)---vara för handen.

Tillika iakttages att medgivande av utjämningsavdrag med fgrtio procent å

jämförelseinkomsten påverkar den taxerade merinkomstens storlek.

2. Vid bestämmande---(= utskottet)---ånyo medgivas.

3. Såsom jämförelseinkomst---(= utskottet)---därtill för
anleda.

4. Ränta å---(— utskottet)---i fastigheten.

B) att följande motioner---(= utskottet)---

utan åtgärd.»

467975. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om krig skon junkt urskatt för år 1946 jämte i ämnet väckta motione a1 i texten