Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

1946-06-13 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:40, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 6 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag angående ändring i

vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse

på landet, m. m., såvitt propositionen

hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 3 maj 1946 dagtecknad proposition, nr 261, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet,

2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad,

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse,

4) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting,

5) förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461)

om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel,

6) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm,

7) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm,

8) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg,

9) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

10) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november

1920 (nr 796) örn val till riksdagen,

11) lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den

6 juni 1930 (nr 253),

12) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården,

13) förordning angående ändring i förordningen den 31 december 1945

(nr 903) om utdebitering av tingshusmedel,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 40.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

14) förordning om ändring i uppbördsförordningen den 31 december 1945

(nr 896),

15) förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående

rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.,

16) lag om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 31

december 1945 (nr 900) angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen

den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis, m. m.,

17) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

18) förordning angående ändring i förordningen den 28 september 1928

(nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

19) förordning örn ändrad lydelse av 7 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

20) förordning om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till förordningen

den 31 december 1945 (nr 898) angående ändring i vissa delar

av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt,

21) förordning angående ändrad lydelse av 124 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379),

22) förordning om ändrad lydelse av 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner

och rättigheter,

23) förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943

(nr 205) örn erkända skatteförmedlingskassor,

24) förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943

(nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända skatteförmedlingskassor,

25) lag angående ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917

(nr 380) om införsel i avlöning, pension eller livränta,

26) lag angående ändrad lydelse av 20 § konkurslagen,

27) lag angående ändrad lydelse av 19 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235)

om försäkring för olycksfall i arbete,

28) förordning om ändring i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående

uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt

lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, samt

29) förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 14 juni

1933 (nr 357) örn åsättande i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår de under 1)—13) upptagna författningsförslagen

till konstitutionsutskottet, såvitt angår de under 25)—28)

upptagna författningsförslagen till lagutskott samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande de till bevillningsutskottet hänvisade författningsförslagens

lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

3

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna I: 345 av herr Wehtje m. fl. och II: 524 av

herr Wiberg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta,

att stadgandet i övergångsbestämmelserna till det i propositionen nr 261

framlagda förslaget till förordning örn ändring i uppbördsförordningen den

31 december 1945 (nr 896) under p. 4 b) måtte utgå»;

2) motionen II: 520 av herr Janson i Frändesta, vari hemställts, att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 261 måtte besluta

sådana ändringar i förslaget till förordning om ändring av uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896), som överensstämde med de i motionen

anförda synpunkterna;

3) motionen 11: 522 av herr Adolfsson, vari hemställts, »a) att riksdagen

måtte besluta, att då utmätningsman beslutar företa indrivning i inkomsttagares

lön för underhållsbidrag, skall utmätningsmannen omedelbart underrätta

den lokala skattemyndigheten härom, varvid denna utan ytterligare

anmaning skall besluta om den jämkning i löneavdraget, som indrivningens

verkställande motiverar; b) att utskottet måtte utarbeta den lagtext, som ett

bifall till yrkandet under a) kräver»; samt

4) motionen II: 525 av herr Hagård, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 261 måtte besluta, att

det i stad med eget uppbördsverk må ankomma på magistraten att i samråd

med drätselkammaren eller annan styrelse för uppbördsverket och med länsstyrelsens

godkännande förordna om och i vad mån de hittillsvarande indrivningsbestämmelsema

fortfarande skola tillämpas i fråga om ogulden skatt,

som förfallit till betalning före den 1 januari 1947».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Genom proposition nr 370 till 1945 års riksdag vid dess höstsession framlade

Kungl. Majit förslag till

1) uppbördsföroröning;

2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28

september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;

5) lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september

1928 (nr 377) örn skogsaccis;

6) förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379);

7) förordning örn ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923

(nr 116) angående skatt för hundar;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

8) förordning om utdebitering av tingshusmedel;

9) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 16 december

1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner;

10) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning;

11) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

örn kommunalstyrelse på landet;

12) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

örn kommunalstyrelse i stad;

13) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

örn församlingsstyrelse;

14) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting;

15) förordning örn upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461)

om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel;

16) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm;

17) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm;

18) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;

19) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

20) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november

1920 (nr 796) örn val till riksdagen;

21) lag angående ändrad ''lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den

6 juni 1930 (nr 253); samt

22) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918

(nr 422) om fattigvården.

Förenämnda förslag grundade sig å ett av 1944 års uppbördsberedning

avgivet betänkande med förslag till omläggning av uppbördsförfarandet

(SOU 1945: 27) jämte däröver avgivna remissyttranden.

I skrivelse den 20 december 1945 (nr 609) anmälde riksdagen, att riksdagen

i överensstämmelse med bevillningsutskottets förslag (betänkande nr

65) antagit förslag till

1) uppbördsförordning;

2) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

3) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 373) örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

5

5) lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september

1928 (nr 377) om skogsaccis;

6) förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379);

7) förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923

(nr 116) angående skatt för hundar;

8) förordning om utdebitering av tingshusmedel;

9) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december

1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner; samt

10) lag örn ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning.

I förenämnda skrivelse anhöll riksdagen därjämte, att Kungl. Majit ville

dels snarast möjligt verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag

till ändrade regler angående beskattning och utskyldsbetalning för sjömän,

dels ock taga frågan örn en komplettering av de vid förslaget till uppbördsförordning

fogade övergångsbestämmelserna under övervägande samt,

örn så befunnes påkallat, vid 1946 års riksdag framlägga förslag i ämnet.

Slutligen hemställde riksdagen i skrivelse den 20 december 1945 (nr 610)

— i enlighet med konstitutionsutskottets i utlåtande nr 27 gjorda hemställan

och med förklarande att förevarande proposition såvitt anginge de under 11)

—22) upptagna författningsförslagen icke kunnat av riksdagen bifallas —

att Kungl. Maj :t, med beaktande av de synpunkter som anförts av bevillningsutskottet

rörande sättet för tilldelning av skatt till kommun, måtte för 1946

års riksdag framlägga nytt förslag till sådana ändringar i kommunallagarna

m. fl. författningar som erfordrades för genomförande av uppbördsreformen.

På föredragning av chefen för socialdepartementet framlade Kungl. Majit

vidare genom proposition nr 382 för 1945 års riksdag vid dess höstsession

förslag till sådan utbyggnad och omläggning av uppbördsorganisationen, som

nödvändiggjordes av det i förenämnda proposition nr 370 föreslagna uppbördsförfarandet.

I skrivelse den 19 december 1945 (nr 605) anmälde riksdagen sina beslut

i anledning av nyssnämnda proposition. Dessa inneburo, att riksdagen i huvudsak

biföll propositionen.

I det statsrådsprotokoll, som fogats vid den nu förevarande propositionen

nr 261, har departementschefen, efter att inledningsvis lia redogjort för berörda

vid 1945 års riksdag fattade beslut i anledning av förenämnda propositioner

nr 370 och 382, anfört följande:

»Jag torde nu få på nytt anmäla frågan om ändringar i kommunallagarna

jämte övriga, i det föregående omförmälda författningar av kommunallags

natur. Vidare torde jag få anmäla fråga örn ändring av övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen ävensom av vissa andra bestämmelser i

samma förordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

Såsom jag berörde i mitt anförande till statsrådsprotokollet över finansärenden

den 19 oktober 1945 torde den beslutade omläggningen av uppbördssystemet

böra föranleda ändring jämväl av vissa andra författningar

än de i det föregående omförmälda. Sålunda torde erfordras en reglering av

de kollisionsfall, som inträffa då arbetsgivare har att på en gång verkställa

löneavdrag enligt uppbördsförordningen och enligt införsellagen. Därjämte

erfordras vissa följdändringar i lagen om försäkring för olycksfall i arbete

m. fl. lagar. Uppbördsreformen bör vidare föranleda att lagstiftningen örn

erkända skatteförmedlingskassor upphäves. Slutligen torde uppbördsreformen

böra föranleda ändrad lagstiftning rörande skattebefrielse för dödsbo.

Även dessa frågor torde jag nu få anmäla.

Jag framhöll vidare i mitt nyssnämnda anförande till statsrådsprotokollet,

att uppbördsreformen borde föranleda ändring av gällande bestämmelser

rörande förmånsrätt för skatt. Denna fråga kommer emellertid icke att

i detta sammanhang upptagas till behandling. I stället torde frågan komma

att vid ett senare tillfälle anmälas av chefen för justitiedepartementet.

Frågan om ändrade regler angående beskattning och utskyldsbetalning

för sjömän är jag icke beredd att nu upptaga till behandling. Ej heller äi

jag f. n. beredd att taga ståndpunkt till frågan om de särskilda bestämmelser,

som må vara erforderliga i syfte att bereda värnpliktiga längre gående

anstånd med utskyldsbetalning än som följer av uppbördsförordningen.»

Rörande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda författningsförslagen,

i vad desamma behandlats av bevillningsutskottet, tillåter sig

utskottet hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet. Redogörelsen

härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:
Vissa

ändringar i uppbördsförordningen, s. 61—81.

Ändring i kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt förordningen om särskild skatt å förmögenhet, s. 81

—87.

Ändring av övergångsbestämmelserna till förordningen den 31 december

1945 (nr 898) angående ändring i vissa delar av förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, s. 87, 88.

Taxeringsförordningen, s. 88.

Förordningen den 23 oktober 1908 angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, s. 88, 89.

Upphävande av förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor

och förordningen samma dag örn utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor, s. 89.

övriga författningar, s. 100.

Av motiveringen för de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 har framhållits bland annat,

att det skulle leda till orimliga resultat att lägga de under punkt 4 b)

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

7

av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen angivna förhållandena

till grund för skatteskärpning, oaktat sådana åtgärder icke vidtagits, att

punkt 3 bleve tillämplig. En skattskyldig, vilken under åren 1942—1944 ökat

den dolda reserven i varulagret men åren 1945 och 1946 bibehölle den oförändrad,

drabbades enligt förslaget av skatteskärpning. Ingen som helst hänsyn

toges till huruvida lagret redan i bokslutet för år 1944 nedbringats till

betryggande värde. Skatteskärpningen föresloges skola inträda även om en

ytterligare nedskrivning skulle resultera i nollvärde eller i ett negativt värde.

Rätteligen borde emellertid till grund för skatteskärpningen läggas icke variation

i avskrivningsbeloppens storlek utan avvikelse från principerna för avskrivningarnas

beräkning.

Om däremot en skattskyldig utan giltig anledning frånginge tidigare tilllämpade

principer för avskrivning å inventarier eller nedskrivning å lager,

torde han icke kunna undgå att drabbas av skatteskärpning enligt bestämmelserna

i punkt 3.

Vad anginge avsättningar till pensions- och personalstiftelser vore det felaktigt

att hänföra dylika utgifter till »vinstreglerande dispositioner». Nämnda

avsättningar företoges icke för att »reglera vinsten» utan för att täcka kostnaderna

för den skattskyldige faktiskt —- ofta även juridiskt — åvilande förpliktelser.

Särskilt orimligt vöre det att påföra ett bolag, som nödgats minska

sin skattefond och på grund härav under beskattningsåren 1945 och 1946

icke lagligen hade rätt att minska sin skattepliktiga inkomst genom avsättningar

till pensionsstiftelser, en straffbeskattning av den anledningen, att

bolaget trots detta förbud icke minskat inkomsten med dylika avsättningar.

Under alla förhållanden måste en justering av de förslagna bestämmelserna

i detta avseende vidtagas.

Om en skattskyldig under tidigare beskattningsår enligt försäkringstekniska

eller andra grunder planenligt vidkänts utgifter för pensioneringsändamål

men utan giltig anledning frånginge dessa principer under beskattningsåren

1945 och 1946, måste detta givetvis anses innebära en sådan åtgärd, att skatteplikt

jämlikt punkt 3 inträdde.

Den i författningsrummet angivna skatteskärpningsgrunden avseende »andra

vinstreglerande åtgärder» framstode såsom särskilt betänklig på grund av

ovissheten örn vad därmed åsyftades. Även de fall, på vilka detta stadgande

kunde syfta, måste emellertid enligt motionärernas mening förutsättas erhålla

en tillfredsställande reglering genom stadgandet under punkt 3.

Av det anförda torde framgå, att de under punkt 4 b) föreslagna bestämmelserna

skulle föranleda skatteskärpning i sådana fall, då en sådan framstode

såsom uppenbarligen oskälig och för rättskänslan stötande, samt att

för reglering av de däri åsyftade fall, då en skatteskärpning kunde anses befogad,

särskilda bestämmelser utöver de under punkt 3 meddelade vore obehövliga.

I motionen II: 520 bar anförts bland annat följande. Innebörden av det i

punkt 3 andra stycket av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

föreslagna stadgandet örn jämkning i visst fall av det belopp som motsva
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

rade normalt redovisad inkomst vore oviss. Beträffande inkomstuppskattningen

vid krigskonjunkturbeskattningen kunde justering ske med hänsyn

till nyskapade dolda reserver, för höga nedskrivningar och avskrivningar i

övrigt, för höga avsättningar till olika ändamål eller andra vinstreglerande

åtgärder, som vidtagits i större omfattning än som kunde anses normalt. Det

ville förefalla riktigast och rättvisast att justera normalinkomsten med hänsyn

till dessa åtgärder på ett sådant sätt, att en rättvisare jämförelse kunde

åstadkommas. I annat fall komme beräkningen av inkomstökningen att bliva

olika, beroende på om en åtgärd enligt punkterna 4 a), b) och c) av förenämnda

övergångsbestämmelser vidtagits eller icke.

Vid beräkningen av både normalinkomsten och beskattningsårets inkomst

skulle enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna hänsyn tagas till den sammanräknade

nettoinkomsten. Det syntes vara riktigare att vid denna jämförelse

utgå ifrån redovisade återstående inkomster, då därigenom hänsyn komme

att tagas till samtliga allmänna avdrag, t. ex. ökade pensionskostnader,

höjda skatter, underskott i makes deklaration m. fl. omständigheter.

Enligt det föreslagna stadgandet i punkt 4 e) av övergångsbestämmelserna

skulle skattebefrielsen icke gälla vid inkomstökning i anledning av att inkomstbelopp,

som rätteligen vore hänförligt till ett tidigare beskattningsår, på

grund av stadgandet i förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda

bstämmelser angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld

skog upptagits som intäkt under år 1945 respektive år 1946 eller motsvarande

räkenskapsår. Även i detta fall syntes ha bortsetts från att, i den mån avsättningen

skett under något av åren 1943 eller 1944, dessa avsättningar hade

påverkat den normalinkomst, som skulle ligga till grund för beräknandet av

inkomstökningen. Vid en jämförelse mellan skattskyldiga, som icke företagit

en sådan avsättning, och sådana, som verkställt avsättning, bleve bestämmelsen

orättvis. Även i förevarande fall kunde därför finnas skäl för en justering

av normalinkomsten.

I motionen II: 522 har till en början erinrats örn att i en vid 1945 års riksdag

väckt motion yrkats bl. a., att i uppbördsförordningen skulle införas

bestämmelser om att inkomstbelopp, som blivit fastställt som erforderligt

existensminimum för inkomsttagaren och dem, för vilka han vore försörjningspliktig,

skulle vara skyddat mot löneavdrag eller införsel, samt att

riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t begära utredning och förslag för fastställande

av vad som skulle vara att anse som existensminimum. Bevillningsutskottet

hade i anledning härav uttalat, att utskottet förutsatte, att Kungl.

Maj:t ägnade uppmärksamhet åt frågan om erforderligt existensminimum

vid löneavdrag och införsel, vilken fråga särskilt under övergångstiden vöre

av stor betydelse. I motionen har vidare framhållits bland annat, att förevarande

proposition innebure i vissa avseenden någon förbättring beträffande

berörda fråga. Tillräcklig uppmärksamhet hade dock ej ägnats åt detta spörsmål,

ty de sociala skadeverkningarna eliminerades endast i ringa mån av

bestämmelsen om att vid prövning av fråga om jämkning i eller befrielse

från löneavdrag skattemyndigheten skulle tillämpa samma normer som å

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

9

orten gällde vid bestämmande av det belopp, som vid införsel skulle förbehållas

vederbörande. Trots det att icke ens täckning för existensminimum

återstode skulle löneavdrag verkställas. I uppbördsförordningen stadgades

visserligen, att lokal skattemyndighet skulle efter därom gjord ansökan från

skattebetalaren kunna företa jämkning beträffande löneavdragets belopp eller

helt befria skattebetalare från att erlägga löneavdrag. Utmätningsman

borde emellertid vid beslut om införsel för underhållsbidrag omedelbart meddela

den lokala skattemyndigheten härom, varefter denna skulle vara pliktig

att omedelbart och utan anmaning föreskriva den jämkning i eller befrielse

från löneavdraget, som myndigheten med hänsyn till ortens normer för existensminimum

ansåge motiverad. Särskilt under det nya uppbördssystemets

första tid torde många skattskyldiga ej känna till jämkningsmöjligheten. Men

även i andra fall, då den skattskyldige kände till denna möjlighet, måste

man räkna med en viss tidsutdräkt för jämkningsbeslutet. Under denna tid

måste löneavdrag ske, trots att återstående inkomst icke ens täckte existensminimum.

I motionen II: 525 har anförts i huvudsak följande. Enligt förslaget skulle

det i stad med magistrat från och med den 1 juli 1946 ankomma på utmätningsman

att begära handräckning för uttagande av ogulden skatt, även sådan

som förfallit till betalning före nämnda dag, ävensom att anmäla sådan

skatt till avkortning och avskrivning samt att upprätta balanslängder däx-- över. Denna anordning medförde i viss mån ett tidsödande dubbelarbete.

Stadsfogdens mellanställning i fråga om handräckningsskattema förefölle

omotiverad. Då detta arbete för varje år efter 1946 års utgång minskade,

lorde det väl icke vara anledning att för en begränsad tidrymd och under

nuvarande personalbrist söka utbilda ny personal, då man på uppbördsverken

hade tillgång till tränade biträden härför. Det vore ett städernas eget

intresse, att reformen icke medförde onödiga utgifter. Bestämmelserna i fråga

borde därför göras fakultativa på så sätt, att vederbörande städers egna

organ finge träffa föranstaltningar örn den inre organisationen beträffande

uppbörden av före den 1 januari debiterade och förfallna såväl krono- som

kommunalutskylder. Därest och i den mån vederbörande stad själv ansåge

det ändamålsenligt, borde med indrivningen av de skatter, som påförts enligt

den hittillsvarande uppbördsordningen, kunna förfaras på samma sätt

som hittills, det vill säga denna uppgift borde under magistratens inseende

och ansvar kunna fullgöras av en särskilt förordnad tjänsteman (kronokamrer).

En sådan anordning borde förutsätta såväl medgivande av uppbördsverkets

styrelse som godkännande av länsstyrelsen i länet.

Utskottets yttrande.

I yttrande över det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 7 och 21 §§ lagen den 14 juni 1917 örn införsel i

avlöning, pension eller livränta hava två ledamöter av lagrådet bl. a. anmärkt,

alt betydande svårighet kunde uppkomma för den underhållsskyldige

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

att försörja sig och sin familj, om han försummade att i tid göra ansökan

jämlikt 48 § 2 mom. uppbördsförordningen om befrielse från löneavdrag eller

nedsatt löneavdrag, samt att det måste för gemene man framstå som formalism,

att särskild ansökan hos skattemyndigheten erfordrades, då utmätningsmannen

i samband med införselbeslutet föreskrivit att visst belopp av

avlöning m. m. skulle förbehållas den underhållsskyldige och hans familj.

Det syntes därför vara angeläget, att i detta hänseende infördes en ordning,

sorn bättre tillgodosåge den underhållsskyldiges intresse. Olika möjligheter

härtill erbjöde sig. En utväg vore, att det ålades utmätningsmannen att meddela

underrättelse om sitt beslut till den lokala skattemyndigheten, vilken

därefter hade att självmant fatta ståndpunkt beträffande befrielse från eller

minskning av löneavdraget till gäldande av skatt. Det borde ock övervägas

att lösa frågan på det enkla sättet, att åt utmätningsmannens beslut angående

reserverande av visst belopp för den underhållsskyldige tillädes avgörande

betydelse även beträffande löneavdrag enligt uppbördsförordningen.

Båda dessa utvägar förutsatte ändring i nämnda förordning.

I anledning av vad nämnda ledamöter av lagrådet sålunda yttrat har departementschefen

uttalat, att vad som anmärkts borde beaktas vid den översyn

av bestämmelserna i uppbördsförordningen, som kunde antagas bliva erforderlig

sedan det nya uppbördssystemet under någon tid varit i tillämpning

och erfarenheter vunnits rörande dess verkningar. Emellertid komme

departementschefen att med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen, såvitt

anginge nu berörda fråga.

I propositionen ha föreslagits bl. a. vissa ändringar i övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen. För att åstadkomma enhetlighet i tilllämpningen

av stadgandena om undantag från regeln om eftergift av skatt

på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, såvitt angår inkomstökning under

år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår, har förordats att i författningen

närmare angives vad som skall förstås dels med normalt utfallande

inkomst, dels ock med inkomstökning av någon betydenhet. Härvid torde

enligt propositionen såsom normal inkomst lämpligen böra anses medeltalet

av de sammanräknade (efter avdrag för underskott å förvärvskälla framkomna)

nettoinkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår.

Ar det uppenbart, att detta medeltal icke motsvarar den normala

inkomsten, bör dock skälig jämkning av beloppet ske. För att inkomstökningen

skall föranleda beskattning torde vidare böra krävas, att den inkomstökning,

som berott på åtgöranden av här avsett slag, för året i fråga uppgått

till minst 1 000 kronor.

I propositionen har icke föreslagits ändring i det i de nuvarande övergångsbestämmelserna

upptagna stadgandet, att skattebefrielse icke inträder

i fråga örn inkomstökning, som beror på åtgörande av den skattskyldige

eller av juridisk person, i vilken den skattskyldige är delägare, i syfte att erhålla

sådan befrielse eller på annan därmed jämförlig omständighet. Emellertid

har föreslagits, att skatteeftergift icke heller skall erhållas i vissa fall,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

11

då dylikt åtgörande icke kan anses föreligga. Sålunda har föreslagits, att skattebefrielse

icke skall åtnjutas för inkomstökning, som motsvaras av en genom

tidigare nedskrivning bildad, under beskattningsåret framkommen dold

reserv. Vidare bär förordats, att därest skattskyldig i samband med bokslutet

för år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår icke vidtager vinstreglerande

dispositioner i samma omfattning som i genomsnitt skett för åren

1942—1944 och den skattskyldige till följd härav redovisar merinkomst skatten

för merinkomsten icke skall eftergivas vare sig syfte att ernå skattebefrielse

föreligger eller icke. Med vinstreglerande dispositioner förstås enligt

propositionen nedskrivningar å omsättningstillgångar, avskrivningar å maskiner

och andra inventarier, avsättningar till pensions- och personalstiftelser,

inbetalningar för pensionsändamål samt andra likartade dispositioner.

Departementschefen har uttalat att det berörda förfaringssättet i regel torde

kunna anses såsom en åtgärd i syfte att ernå skattebefrielse och sålunda enligt

huvudregeln föranleda att merinkomsten beskattades. Emellertid vöre det

icke tillfredsställande örn skattskyldig skulle få skatteeftergift för merinkomsten

i de fall då syfte att vinna skattelättnad icke kunde visas, såsom t. ex. då

den skattskyldige redan tidigare till fullo utnyttjat föreliggande avskrivningsmöjligheter.

Därest en jordbrukare i samband med uppbördsreformens ikraftträdande

verkställer omläggning av inkomstberäkningen från redovisning enligt kontantprincipen

till redovisning enligt bokföringsmässiga grunder och härvid,

utan att x-edovisa ingående lager, upptager det utgående lagret till högt värde,

uppkommer inkomstökning. I propositionen har föreslagits att skattebefrielse

för berörda inkomstökning icke skall åtnjutas, oavsett örn denna anses hava

berott på åtgörande i syfte att bereda sig en skattelättnad i samband med

uppbördsreformen eller icke.

Merinkomster av skogsbruk hava i propositionen icke ansetts böra beskattas

i annat fall än då virkesförsälj ningen kan antagas hava skett av

skatteskäl. Enligt propositionen torde så få anses vara fallet örn t. ex. någon

försäljer virke för framtida leverans men mot omedelbar likvid.

Enligt förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med särskilda bestämmelser

beträffande taxering för inkomst under vissa år av ersättning på grund

av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg

samt förordningarna i samma ämne den 19 juni 1942 (nr 410), den 17 juni

1943 (nr 400), den 26 maj 1944 (nr 276) och den 8 juni 1945 (nr 295) äger

skattskyldig fördela inkomst, som skolat taxeras visst år, å fem år eller upptaga

beloppet såsom intäkt under visst eller vissa år inom femårsperioden. Enligt

förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser angående

taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog och förordningen

den 2!) juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående taxering för

inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved m. lii. gälla motsvarande

bestämmelser nied avseende å inkomst varom i nämnda förordningar

är fråga. Departementschefen har uttalat, att det icke vore tillfredsställande

örn dylika belopp, i den mån de enligt vanliga regler skolat taxeras un
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Utskottet.

der ett tidigare år, skulle utan begränsning kunna skattefritt (eller under tillgodonjutande

av en betydande skattelättnad) uttagas under år 1945 respektive

år 1946. I den män inkomstökning förelåge under beskattningsåret 1945 eller

1946 borde sålunda, oavsett om den skattskyldige handlat i syfte att erhålla

skattebefrielse eller icke, skatt erläggas för den del av merinkomsten som

motsvarade det tidigare avsatta eller eljest till tidigare beskattningsår hänförliga,

under beskattningsåret redovisade inkomstbeloppet.

I propositionen har förordats, att det i stad med magistrat från och med

den 1 juli 1946 skall ankomma på utmätningsmannen att begära handräckning

för uttagande av ogulden skatt, även sådan som förfallit till betalning

före nämnda dag. Efter indrivning influten skatt, som utgöres av kronoutskylder,

skall redovisas, i stad med egen uppbördsförvaltning till den lokala

skattemyndigheten och i annan stad med magistrat till länsstyrelsen. Vad nyss

sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn anmälan till avkortning

och avskrivning av sådan skatt och upprättande av balanslängd däröver.

I motion 11:522 har yrkats, att då utmätningsman beslutar företaga indrivning

i inkomsttagares lön för underhållsbidrag utmätningsmannen omedelbart

skall underrätta den lokala skattemyndigheten härom, varvid denna

utan ytterligare anmaning skall besluta om den jämkning i löneavdraget,

som indrivningens verkställande motiverar.

I motion 11:520 har hemställts, att vid bestämmande av skattepliktig inkomstökning

enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen hänsyn

skall tagas icke blott till sammanräknad nettoinkomst utan även till samtliga

allmänna avdrag och att således såsom normal inkomst skall anses medeltalet

av de återstående inkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande

räkenskapsår. Vidare har i samma motion yrkats, att vid beräkning

av normalinkomsten jämkning av nyssnämnda genomsnittsbelopp skall kunna

ske huvudsakligen i överensstämmelse med de regler, som gällt vid fastställande

av jämförelseinkomsten vid krigskonjunkturbeskattningen.

I de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 har yrkats, att ur övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen måtte utgå det under punkt

4 b) föreslagna stadgandet rörande skattepliktig inkomstökning, som sammanhänger

med att vinstreglerande åtgärder vidtagits i mindre omfattning

för år 1945 eller 1946 än som i genomsnitt skett för åren 1942—1944.

I motion 11:525 har hemställts, att det i stad med egen uppbördsförvaltning

må ankomma på magistraten att i samråd med drätselkammaren eller

annan styrelse för uppbördsverket och med länsstyrelsens godkännande förordna

örn och i vad mån de hittillsvarande indrivningsbestämmelsema fortfarande

skola tillämpas i fråga örn ogulden skatt, som förfallit till betalning

före den 1 januari 1947.

I anledning av vad i motionen II: 522 anförts finner utskottet visserligen

att olägenheter — särskilt vid övergången till det nya uppbördssystemet —

stundom kunna uppkomma för de skattskyldiga, som förutom löneavdrag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

13

skola vidkännas införsel i avlöning m. m., därav att enligt 48 § 2 moni. uppbördsförordningen

befrielse från löneavdrag eller nedsättning av dylikt avdrag

kan ske först efter ansökan av den skattskyldige hos lokal skattemyndighet.

Dylika olägenheter kunna emellertid av samma anledning förorsakas

även skattskyldiga, i vilkas avlöning m. m. införsel icke beviljats. I sistnämnda

fall torde befrielse från löneavdrag eller nedsättning av sådant avdrag

icke kunna medgivas annorledes än efter ansökan av skattskyldig. Då

Kungl. Maj :t torde komma att ägna berörda fråga särskild uppmärksamhet,

finner utskottet motionen icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vill i detta sammanhang påpeka, att svårigheter kunna uppstå

för sådana skattskyldiga, som vid övergången till det nya uppbördssystemet

häfta för restförda utskylder. Utskottet förutsätter fördenskull, att Kungl.

Majit ägnar jämväl denna fråga uppmärksamhet.

Enligt de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna skall, såsom

ovan nämnts, skattebefrielse icke erhållas för inkomstökning, som berott på

att dold reserv framtagits eller att nedskrivning eller avskrivning eller andra

vinstreglerande åtgärder ägt rum i mindre omfattning än som i genomsnitt

skett i räkenskaperna för åren 1942—1944. Beträffande beskattningen av

framtagna dolda reserver må erinras om att en förutsättning för den nu gällande

vidsträckta rätten till nedskrivning och avskrivning varit att de dolda

reserver, som sålunda kunnat uppstå, förr eller senare skulle framkomma

till beskattning. Att dylika dolda reserver skulle fritagas från beskattning

allenast av den anledningen, att de framtagits under år 1945 eller 1946,

finner utskottet icke böra ifrågakomma. Detta skulle enligt utskottets

mening innebära en orättvisa gentemot andra skattskyldiga, som framtaga

sina dolda reserver under år, då skattebefrielse icke äger rum. Vad angår

beskattningen till följd av att vinstreglerande åtgärder ägt rum i mindre omfattning

än tidigare får utskottet framhålla, att en sådan beskattning torde

vara erforderlig för vinnande av likställighet mellan sådana skattskyldiga som

tidigare tillfullo utnyttjat sina avskrivningsmöjligheter och sådana skattskyldiga

som icke gjort detta. Utskottet anser sig fördenskull icke kunna tillstyrka

bifall till det i de likalydande motionerna 1:345 och 11:524 framställda

yrkandet.

Utskottet föreslår ändrad formulering av stadgandet under punkt 4 b) av

övergångsbestämmelserna för att dels utmärka, att Iråga är örn vinstreglerande

åtgärder som godkänts vid taxering, dels ock förtydliga stadgandet.

Utskottet finner icke anledning till erinran mot det i propositionen framlagda

förslaget, att såsom normalinkomst vid bestämmande av skattepliktig

inkomstökning under år 1945 eller 1946 skall anses medeltalet av de sammanräknade

nettoinkomsterna under åren 1942—1944 eller motsvarande

räkenskapsår. Med sammanräknad nettoinkomst avses givetvis vid taxering

fastställd sådan inkomst. Utskottet anser det därför icke erforderligt, att såsom

i motion 11:520 yrkats medeltalet av de åren 1942—1944 redovisade

återstående inkomsterna lägges till grund för beräkning av skattepliktig in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

komstökning. Skulle så ske, lärer det icke kunna undvikas att en jämkning

av de allmänna avdragen i vissa fall måste äga rum. Härigenom skulle för

beskattningsmyndigheterna föranledas ökat arbete utan att i regel större

rättvisa ernåddes vid beskattningen. Erinras må att enligt de vid krigskonjunkturbeskattningen

gällande reglerna hänsyn icke tagits till andra allmänna

avdrag än avdrag för förlust i förvärvskälla.

Enligt propositionen skall, därest medeltalet av de sammanräknade nettoinkomsterna

under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår uppenbarligen

icke motsvarar den normala inkomsten, skälig jämkning av beloppet

äga rum. Sådan jämkning bör enligt utskottets mening kunna ske om

den genomsnittliga inkomsten under åren 1942—1944 till följd av ändrad

omsättning i rörelse eller annan förvärvskälla avviker från vad som är att

anse såsom normal inkomst. Jämkning bör dock icke ske därest avvikelsen

är mindre väsentlig. Anledning till jämkning kan sålunda föreligga t. ex. i

det fall, att för ett exporterande företag den genomsnittliga inkomsten på

grund av avspärrningen under kriget varit lägre under åren 1942—1944 än

under tidigare år, då handelsutbytet icke hämmats av nämnda förhållande.

Däremot bör i regel jämkning icke äga rum därför att genomsnittsinkomsten

under åren 1942—1944 avviker från tidigare gängse normal inkomst av annan

anledning än nyss sagts, exempelvis emedan under nämnda år nedskrivning

eller avskrivning å tillgångar eller avsättning tili pensions- eller personalstiftelse

skett eller andra vinstreglerande åtgärder vidtagits i annan omfattning

än som tidigare varit vanligt.

I ett särskilt fall torde emellertid jämkning böra ske i medeltalet av de

sammanräknade nettoinkomsterna under åren 1942—1944, även örn avvikelsen

mellan nämnda belopp och vad som är att betrakta såsom normal inkomst

föranletts av annat förhållande än ändring i omsättning i rörelse eller

annan förvärvskälla. Har -—• såsom i motion II: 520 berörts —• genomsnittsinkomsten

under de nämnda åren nedgått under belopp, som motsvarar den

normala inkomsten, på grund därav att under dessa år eller något av dem

större nedskrivning eller avskrivning å tillgångar för omsättning eller förbrukning

i rörelse eller å rättighet till leverans av dylika tillgångar enligt ej

fullgjort köpekontrakt eller å tillgångar för stadigvarande bruk ägt rum än

normalt brukat ske, och har sålunda bildad dold reserv framkommit under

år 1945 eller 1946, synes det skäligt att jämkning uppåt av genomsnittsinkomsten

sker, så att den motsvarar den normala inkomsten. Dylik jämkning

synes också böra ske i det fall, att inkomsten under åren 1942—1944

nedgått under normal nivå på grund av mera betydande nedskrivning av

fordringar och det belopp, varmed fordringarna sålunda nedskrivits, helt

eller delvis återvunnits under år 1945 eller 1946. Skulle i de nyssnämnda

fallen jämkning icke medgivas, komme den skattskyldige att drabbas av

skatt för merinkomst icke blott för belopp, som motsvarar den framkomna

dolda reserven eller återvinningen av belopp, varmed fordran nedskrivits,

utan även för belopp, varmed den ifrågavarande genomsnittsinkomsten understiger

den normala inkomsten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

15

Om skattskyldig i nyss omförmälda fall dessutom har dolda reserver eller

liknande dolda tillgångar, som bildats genom nedskrivning av tillgångar i bokslut

för år före år 1942 eller motsvarande räkenskapsår, bör under år 1945

eller 1946 framkommen dold reserv eller liknande dold tillgång anses i första

hand hänförlig till åren 1942—1944.

Har omsättning i rörelse ökat eller löntagare erhållit normal löneförhöjning,

bör hänsyn till dylikt förhållande icke tagas genom jämkning av genomsnittsinkomsten

utan därigenom, att av merinkomsten belopp, som motsvarar

den sålunda ökade inkomsten, icke beskattas enligt övergångsbestäm

melserna till uppbördsförordningen.

Därest en jordbrukare i samband med uppbördsreformens ikraftträdande

omlägger sin inkomstberäkning från redovisning enligt kontantprincipen till

redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, skall enligt propositionen skatt

utgå för inkomstökning, som är att hänföra till den sålunda verkställda

omläggningen av inkomstberäkningen. Utskottet vill understryka, att inkomstökning,

som är beroende på ökat skördeutfall eller eljest ökad omsättning i

jordbruket, givetvis icke bör drabbas av skatt.

I propositionen har föreslagits, att merinkomst av skogsbruk under år 1945

eller 1946 skall beskattas endast då syfte att ernå skattebefrielse kan anses

föreligga. Sådant syfte lärer enligt uttalande av departementschefen förefinnas

t. ex. örn någon försäljer virke för framtida leverans men mot omedelbar

likvid. Utskottet finner nämnda uttalande böra tolkas så att det ifrågavarande

syftet icke bör anses vara för handen om avverkningsrätt upplåtes

och avverkning därefter sker inom tid som är på orten sedvanlig.

Merinkomst under år 1945 eller 1946 skall enligt propositionen beskattas

därest densamma uppgår till minst 1 000 kronor och beror på omständighet

som i punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

sägs. Beror merinkomsten på flera av i nyssnämnda författningsrum angivna

omständigheter bör skattepliktig merinkomst anses föreligga om den

merinkomst, som föranletts av dessa omständigheter, sammanlagt uppgår

till minst 1 000 kronor. Å andra sidan torde vid fastställandet av skattepliktig

inkomstökning hänsyn böra tagas till örn för år 1945 eller 1946 nedskrivning

eller avskrivning å tillgångar eller avsättning till pensions- eller personalstiftelse

skett med större belopp eller eljest vinstreglerande åtgärder vidtagits

i större omfattning än som i genomsnitt skett för åren 1942-—1944.

Vid beräkningen av inkomstökning bör därför reduktion ske med belopp

motsvarande den ökade omfattning vari berörda vinstreglerande åtgärder vidtagits

för år 1945 eller 1946 i förhållande till vad som skett i genomsnitt

för åren 1942—1944.

Därest genom beslut av prövningsnämnd eller utslag av Kungl. Majit eller

kammarrätten sådan ändring sker i den skattskyldiges taxering för inkomst

under något av åren 1942—1944, att påföringen av skatt för inkomst som

under punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

avses bör bestämmas till annat belopp än som skett, torde besvär med

yrkande örn härav föranledd ändring i påföringen av sådan skatt böra få

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

anföras hos prövningsnämnden eller, därest frågan om påföring av sådan

skatt i annan ordning är föremål för prövning i högre instans, hos denna

instans för att prövas i sammanhang med målet i övrigt.

Rätt att anföra besvär som i nästföregående stycke avses bör tillkomma

den skattskyldige, därest han ej gjort sig skyldig till underlåtenhet, som avses

i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen, samt vederbörande taxeringsintendent.

Beträffande tiden för besvärens ingivande och handläggningen av desamma

bör vad som stadgas i 124 a § 1 mom. samma förordning äga motsvarande

tillämpning.

Utskottet har uppmärksammat att skattskyldiga, vilka jämlikt punkterna

3 och 4 i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen hava att erlägga

skatt för inkomstökning, i vissa fall kunna komma att för belopp, motsvarande

krigskonjunkturskattens grundbelopp, erlägga jämväl annan skatt

för inkomst till staten. Detta kan enligt utskottets mening icke anses tillfredsställande,

enär jämlikt krigskonjunkturbeskattningens grunder en ytterligare

beskattning av krigskonjunkturskattens grundbelopp i princip icke skall förekomma.

Den ifrågavarande dubbelbeskattningen torde enklast kunna förebyggas

därigenom att i övergångsbestämmelserna införes ett stadgande enligt

vilket skattskyldig, som år 1946 eller 1947 taxerats till krigskonjunkturskatt,

icke skall för inkomstökning enligt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna,

i den mån sådan inkomstökning motsvaras av krigskonjunkturskattens

grundbelopp, erlägga statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt annan skatt till staten, som må ingå i preliminär skatt för inkomst under

år 1947 respektive 1948.

Vid sådant förhållande bör skattskyldig, som kan antagas bliva påförd

taxering till krigskonjunkturskatt, icke påföras skatt för inkomstökning

varom nyss sagts förrän slutlig ställning tagits till frågan örn påföring av

taxering till krigskonjunkturskatt. Har den centrala krigskonjunkturskattenämnden

medgivit uppskov med sistnämnda taxering, torde vid krigskonjunkturskattens

beräkning hänsyn böra tagas till skatt, som kan hava påförts

på grund av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen, och reduktion

av krigskonjunkturskattens grundbelopp sålunda ske enligt bestämmelsen i

9 § 2 mom. första stycket förordningen om krigskonjunkturskatt för år 1946.

Enligt 63 § kommunalskattelagen skall med avseende å beräkningen av

det antal skattekronor och skatteören, i förhållande till vilket allmän kommunalskatt

skall enligt 1 § samma lag utgöras, genom eftertaxering fastställd

beskattningsbar inkomst vara likställd med annan beskattningsbar inkomst,

som fastställts vid taxering det år, då eftertaxeringen skett. Nämnda stadgande

innebär med andra ord, att vid eftertaxering visst år till kommunal

inkomstskatt sådan skatt på grund av eftertaxeringen skall utgå efter samma

utdebitering som gäller för påföring av skatt på grund av den taxering,

som berörda år åsättes för inkomst under nästföregående år. Då all skatt

till kommun och till tingslag, som nu uppbär sina utskylder i samband med

kommunaluppbörden, på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, avseende

inkomst under åren 1945 och 1946 eller motsvarande räkenskapsår, eftergives,

skola enligt propositionen kommun och tingslag varom här är fråga

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

17

icke fastställa särskild utdebitering för sådan skatt. Vad nyss sagts har, såvitt

angår 1947 års taxering, motsvarande tillämpning i fråga om skatt till landsting

och till tingslag, som nu uppbära sina utskylder i samband med kronouppbörden.

Sker år 1946 eller 1947 eftertaxering till kommunal inkomstskatt

i de fall, då enligt det nyss anförda särskild utdebitering för sådan skatt på

grund av taxering nämnda år icke fastställts, torde kommunal inkomstskatt

på grund av eftertaxeringen böra påföras efter den utdebitering, som gäller

för preliminär skatt för inkomståret 1947 respektive 1948.

Utskottet finner hinder icke böra möta att, då särskilda organisatoriska

förhållanden i stad med egen uppbördsförvaltning därtill föranleda, staden

medgives rätt att efter den 1 juli 1946 ordna sitt indrivningsväsende, såvitt

angår handräckning för uttagande av senast den 31 december 1946 förfallen

ogulden skatt, anmälan till avkortning och avskrivning av sådan skatt samt

upprättande av balanslängd däröver, pa annat ändamålsenligt sätt än i

punkt 9 fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

sägs. Sålunda böra exempelvis berörda uppgifter i fråga om såväl kronosom

kommunalutskylder kunna ankomma på kronokamreraren; ett annat

alternativ är att nämnda uppgifter ankomma på kronokamreraren beträffande

kronoutskylder och på magistraten beträffande kommunalutskylder. För att

vinna enhetlighet i avgörandena torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t

att efter ansökan av magistraten och drätselkammaren samfällt i vederbörande

stad medgiva att i staden indrivningsväsendet i berörda avseenden må

ordnas på annat sätt än i övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

städ^äs

Härutöver har utskottet vidtagit viss rättelse i fjärde stycket under punkt 5

av övergångsbestämmelserna.

Utskottet förordar slutligen ändring av mera formell natur i den föreslagna

bestämmelsen i 16 § fjärde stycket lagen om skogsaccis för att bringa denna

i överensstämmelse med den av konstitutionsutskottet förordade lydelsen av

motsvarande stadganden i kommunallagarna.

Vad i övrigt föreslagits i propositionen föranleder icke erinran från utskottets

sida.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj.ts

förevarande proposition nr 261, såvitt densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat oförändrad bifallas,

1) i anledning av motionen II: 520 av herr .lanson i Frändesta

och motionen II: 525 av herr Hagård för sin del antaga

följande såsom utskottets förslag betecknade

Bihang till riksdagens protokoll IMG. 7 sami. Nr 40.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Förslag

till

förordning om ändring i uppbördsförordningen

den Bl december 1945 (nr 896).

Härigenom förordnas, att 1 §, 28 §, 30 §, 42 §, 47 §, 56 §, 61 §, 62 §, 89 §

2 morn., 103 § 1 mom. och lil § uppbördsförordningen den 31 december

1945 samt övergångsbestämmelserna till samma förordning skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiftningsskatt,

ersättningsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusmedel,

skogsaccis, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter enligt lagen om folkpensionering,

olycksfallsförsäkringsavgifter, som avses i § 1 förordningen den

31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, ävensom

annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor.

28 §.

Skatt skall —---- under uppbördstermin.

Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex och infalla under tiden

Irån och med den 6 till och med den 13 i månaderna mars, maj, juli, september,

november och januari; dock att under sön- eller helgdag uppbörd

förrättas endast i den utsträckning generalpoststyrelsen bestämmer. Skulle

uppbördstermin med tillämpning av nyss angivna regel börja å sön- eller

helgdag, skall uppbördsterminen i stället taga sin början å nästföljande vardag,

därvid slutdagen i motsvarande mån förskjutes.

Kungl. Majit må örn särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpoststyrelsens

hörande, föreskriva att uppbördstermin under viss månad

skall infalla under annan tid än nyss sagts.

30 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 19 § lagen om folkpensionering,

därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han

fyllt sextiofem år;

att i-----och tingslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

19

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

42 §.

Debetsedel å fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall med

tillhörande skatteanvisningar senast den 25 augusti under taxeringsåret samt

debetsedel å annan slutlig skatt, i förekommande fall med därtill hörande

skatteanvisningar för inbetalning av den kvarstående skatten, senast den 10

december under taxeringsåret med posten utan kostnad för den skattskyldige

tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängd, taxeringslängd

eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende---under inkomståret.

Debetsedel, som---före inkomståret.

Har skattskyldig---före inkomståret.

Har skattskyldig---och skattetabell.

47 §.

Då löneavdrag---- till arbetsgivaren.

Tillträder arbetstagaren---anställningen tillträtts.

Har i fall, då löneavdrag skall verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med

tjugufem procent eller, såvitt angår sjöman inskriven vid sjömanshus, med

femton procent av det vid varje avlöningstillfälle utbetalade beloppet. Därest

arbetstagaren åtnjuter jämväl naturaförmån varom i 8 § första stycket sägs,

skall löneavdraget beräknas jämväl å naturaförmånens värde för den tid

löneutbetalningen avser. Det belopp, som skall avdragas, avrundas till närmast

lägre hela krontal.

Har arbetstagaren i fall, då löneavdrag för kvarstående skatt skall verkställas,

icke till arbetsgivaren överlämnat debetsedel upptagande sådan skatt

senast den 25 januari året näst efter taxeringsåret eller, om arbetstagaren

först därefter tillträder anställning, senast fem dagar efter anställningens

början, har arbetsgivaren att så snart ske kan göra anmälan härom hos den

lokala skattemyndigheten i orten. Därest denna haft att utfärda debetsedel,

skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och översända densamma

till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skyndsamt lämna meddelande

till den lokala skattemyndighet, som haft att utfärda debetsedel,

och har sistnämnda myndighet att förfara på sätt nyss sagts. Ny debetsedel

bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången av den månad, under

vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

56 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet eller

sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd med erläggande

av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betalning

under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sökan om anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år efter

utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer infaller,

dock att anstånd med erläggande av fastighetsskatt jämte annuiteter, varom

i 1 § sägs, icke må beviljas för längre tid än att den i 17 kap. 6 § handelsbaden

stadgade förmånsrätten för dylik skatt kan göras gällande.

61 §.

1 mom. Skatt, som---omförmält postgirokonto.

För skattskyldig---- sådan skatt.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras sålunda,

att skattebeloppet medelst girering överföres till postgirokontorets

skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under uppbördsterminen,

skall försändelse innehållande girokort jämte skatteanvisning

eller skatteanvisningar för uppbördsterminen ävensom, i sistnämnda fall,

summerad förteckning i två exemplar över de olika skattebeloppen hava inkommit

till postanstalt senast å terminens sista dag.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare äger att, förutom på sätt

i första och tredje styckena sägs, inbetala arbetstagarnas under uppbördstermin

förfallande skatt sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet antingen

medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres till

postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontor i residensstaden eller

ock översändes till vederbörande penninginrättning; samtidigt skola skatteanvisningar

för uppbördsterminen jämte summerad förteckning i två exemplar

över de olika skattebeloppen insändas till skatteavdelningen eller penninginrättningen.

För att sådan inbetalning skall anses verkställd under

uppbördsterminen, skall försändelsen hava inkommit till postanstalt eller till

penninginrättningen senast å terminens sista dag.

2 mom. Sker inbetalning av skatt med företeende av debetsedel, skall postanstalt

eller penninginrättning frånskilja och behålla den skatteanvisning,

enligt vilken betalningen erlägges, samt till den, som verkställer inbetalningen,

återställa debetsedeln, kvitterad i överensstämmelse med anvisningar

å densamma. Verkställes inbetalning samtidigt enligt minst tio debetsedlar,

må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitlo, upptagande namn och,

om så erfordras, adress å den, som verkställer inbetalningen, samt debetsedlarnas

antal och det belopp som sammanlagt erlägges. Snarast därefter

skola debetsedlarna, vederbörligen kvitterade, mot återbekommande av interimskvittot

återställas till den, som verkställt inbetalningen.

Har skatt inbetalats i den ordning, som i 1 mom. tredje eller fjärde stycket

sägs, skall vedeibörande skatteavdelning eller penninginrättning till den,

som verkställt inbetalningen eller gireringen, översända särskilt kvitto beträffande

varje skatteanvisning. Sådant kvitto skall fastsättas på debetsedeln

av den skattskyldige eller, om kvittot avser skatt som inbetalats av arbetsgivare

för arbetstagare, av arbetsgivaren.

Kvitto, meddelat —---mot statsverket.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 21

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 mom. Då särskilda skäl därtill äro må Kungl. Majit, efter hörande av

generalpoststyrelsen, medgiva att viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare

må inbetala skatt för arbetstagare eller att kvitto å erlagt skattebelopp

må utfärdas i annan ordning än i 1 och 2 mom. sägs.

62 §.

Har skattskyldig — — — hundratal kronor.

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall postanstalt

förfara på sätt i 61 § 2 mom. första stycket sägs samt därjämte förse skalteanvisningen

med frimärke till belopp, motsvarande den erlagda särskilda

avgiften.

89 §.

2 mom. Har riksräkenskapsverket —----erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd

slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där

debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt. Återbetalning

av för mycket erlagd olycksfallsförsäkringsavgift skall dock ske

genom riksförsäkringsanstalten.

Därest någon —--avgiftens belopp.

103 §.

1 mom. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär

självdeklaration eller att fullständiga sådan deklaration, eller

underlåter arbetsgivare eller---lämpligt vite.

Då fråga---sig förfallen.

lil §•

Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm

skall gälla, utöver eller i stället för vad i denna förordning är stadgat, vad

Kungl. Majit därom särskilt förordnar.

Denna förordning---års ingång.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december

1917 (nr 838), restindrivningsförordningen den 13 november 1931 (nr 394)

samt förordningen den 30 april 1943 (nr 207) om preskription av utskylder

m. m., så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna förordnings bestämmelser.

I samband med denna förordnings ikraftträdande, skall följande iakttagas:

1) Skattskyldig är, med de inskränkningar som följa av vad nedan under

2)—4) sägs, befriad från att erlägga:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

A. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering,

a) halva beloppet av statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt

å förmögenhet och landstingsmedel samt halva beloppet av de tingshusmedel,

som uppbäras i samband med kronouppbörden, därvid om brutet öretal

uppkommer, det belopp som skall efterskänkas avrundas till närmast

högre öretal,

b) allmän kommunalskatt samt tingshusmedel, som uppbäras i samband

därmed,

dock att befrielsen icke skall gälla beträffande fastighetsskatt; samt

B. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering, statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstingsmedel,

tingshusmedel samt allmän kommunalskatt, dock att befrielsen skall

avse blott två tredjedelar av fastighetsskatten, därvid örn brutet öretal uppkommer,

det belopp som skall efterskänkas avrundas till närmast högre

öretal.

2) Den under 1) stadgade befrielsen skall icke avse skatt, som på grund

av eftertaxering år 1946 eller 1947 påföres för år 1945 eller tidigare år.

3) Har skattskyldig under år 1945 eller 1946 eller motsvarande räkenskapsår

redovisat en sammanräknad nettoinkomst, som överstiger vad han normalt

redovisar såsom inkomst, skall den under 1) stadgade skattebefrielsen

icke avse den del av skatterna, som belöper på inkomstökningen, i den mån

denna berott på åtgöranden av den skattskyldige eller av juridisk person,

i vilken den skattskyldige är delägare, i syfte att erhålla befrielse från att

erlägga skatt eller på annan därmed jämförlig omständighet; dock att vad

nyss sagts skall gälla endast örn den ifrågavarande inkomstökningen uppgår

till minst 1 000 kronor. Ä inkomstökningen skall vid tillämpning av förut

angivna regel anses belöpa så stor del av skatterna, som motsvarar skillnaden

mellan, å ena sidan, de å den beskattningsbara inkomsten eller det beskattningsbara

beloppet i dess helhet belöpande skatterna och, å andra sidan,

de skatter som skulle hava utgått därest ifrågavarande belopp icke ingått

i inkomsten.

Vid tillämpning av bestämmelserna i föregående stycke skall såsom normalt

redovisad inkomst anses medeltalet av de sammanräknade nettoinkomsterna

under åren 1942—1944 eller motsvarande räkenskapsår, dock att, om detta

medeltal uppenbarligen icke motsvarar den normala inkomsten, skälig jämkning

av beloppet skall ske.

4) Vad ovan under 3) stadgats skall, ändå att inkomstökningen icke berott

på åtgöranden som där sägs eller annan därmed jämförlig omständighet, äga

motsvarande tillämpning beträffande

a) inkomstökning, som motsvaras av en genom tidigare nedskrivning bildad,

under beskattningsåret framkommen dold reserv i lager av tillgångar,

avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, eller i rättighet till leverans

av dylika tillgångar enligt ej fullgjort köpekontrakt eller i tillgångar för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

23

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stadigvarande bruk eller som motsvaras av återvinning av belopp, varmed

fordran tidigare nedskrivits,

b) inkomstökning, som sammanhänger

med att den skattskyldige i

räkenskaperna för ifrågavarande år

verkställt nedskrivning eller avskrivning

å tillgångar eller gjort avsättning

till pensions- eller personalstiftelse

eller vidtagit andra vinstreglerande

åtgärder i mindre omfattning än som

i genomsnitt skett i räkenskaperna

för åren 1942—1944 eller motsvarande

räkenskapsår,

b) inkomstökning som sammanhänger

med att den skattskyldige vid

taxering för inkomst under ifrågavarande

år åtnjutit avdrag för nedskrivning

eller avskrivning å tillgångar eller

för avsättning till pensions- eller

personalstiftelse eller för andra utgifter

av vinstreglerande verkan med

mindre belopp än som i genomsnitt

skett vid taxeringarna för inkomst

under åren 1942—1944 eller motsva
-

rande räkenskapsår,

c) inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst,

d) inkomstökning, som är att hänföra till verkställd omläggning av räkenskapsåret

eller, såvitt angår inkomst av jordbruksfastighet, till verkställd

omläggning av inkomstberäkningen till att ske enligt bokföringsmässiga grunder,

samt

e) inkomstökning i anledning av att inkomstbelopp, som rätteligen är hänförligt

till ett tidigare beskattningsår, upptagits som intäkt under år 1945 respektive

år 1946 eller motsvarande räkenskapsår på grund av stadgandet i 28 §

2 mom. kommunalskattelagen eller på grund av stadgandena i någon av följande

förordningar nämligen förordningen den 30 maj 1941 (nr 360) med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg, förordningarna i samma ämne den 19 juni 1942 (nr 410),

den 17 juni 1943 (nr 400), den 26 maj 1944 (nr 276) och den 8 juni 1945

(nr 295), förordningen den 30 juni 1943 (nr 490) med särskilda bestämmelser

angående taxering för inkomst av under år 1943 stormfälld skog samt

förordningen den 29 juni 1945 (nr 483) med särskilda bestämmelser angående

taxering för inkomst av under år 1945 avyttrad brännved eller massaved

m. m.

5) Länsstyrelsen skall övervaka, att taxeringsnämnderna i samband med

1947 års taxering dels uppgöra förteckningar över sådana skattskyldiga, beträffande

vilka det med hänsyn till innehållet av avgivna självdeklarationer

eller eljest kan antagas, att skattskyldighet för inkomstökning under år

1946 eller motsvarande räkenskapsår kommer att föreligga jämlikt stadgandena

under 3) och 4), dels ock i erforderlig omfattning komplettera de motsvarande

förteckningar, som av taxeringsnämnderna enligt särskilda bestämmelser

uppgjorts i samband med 1946 års taxering.

Del skall ankomma på den prövningsnämnd, som har alt pröva skatlskyldigs

taxering år 1946, respektive år 1947, att i samband med 1947 års taxering

fastställa, om skattskyldig har att erlägga skatt jämlikt stadgandena

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

under 3) och 4). Innan beslut härom fattas skall den skattskyldige beredas

tillfälle yttra sig i ärendet. Om besvär över sådant beslut skall gälla vad i

allmänhet är stadgat angående fullföljd av talan mot prövningsnämnds

beslut.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret 1947 framställa yrkande angående påföring av

skatt för inkomst, som under 3) och 4) avses. I fråga om yrkande angående

påföring av skatt för inkomst, som nyss sagts, skall vad i 97 a § andra

stycket samt 104 a § andra stycket taxeringsförordningen är stadgat icke äga

tillämpning.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1946 eller

1947 ändras eller påföres någon, skall

samtidigt vidtagas därav betingad

ändring i fråga om påföring av skatt

för inkomst som under 3) och 4) avses.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt för år 1946 eller

1947 ändras, skall samtidigt vidtagas

därav betingad ändring i fråga örn

påföring av skatt för inkomst som

under 3) och 4) avses.

Därest genom beslut av prövningsnämnd

eller utslag av Kungl. Maj.t

eiler kammarrätten sådan ändring

sker i den skattskgldiges taxering för

inkomst under något av åren 1942—

1944, att påföringen av skatt för inkomst

som under 3) och 4) avses bör

bestämmas till annat belopp än som

skett, må besvär med yrkande örn

härav föranledd ändring i påföringen

av sådan skatt anföras hos prövningsnåmnden

eller, därest frågan örn påföring

av sådan skatt i annan ordning

är föremål för prövning i högre instans,

hos denna instans för att prövas

i sammanhang med målet i övrigt.

Rått att anföra besvär som nu sagts

tillkommer den skattskyldige, där han

ej gjort sig skyldig till underlåtenhet,

som avses i 39 § 1 mom. taxeringsförordningen,

samt vederbörande

taxeringsintendent. Beträffande tiden

för besvärens ingivande och handläggningen

av desamma skall 124 a

§ 1 mom. taxeringsförordningen äga

motsvarande tillämpning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) För inkomst, som under 3) och 4) avses, skola utgå de skatter, vilka ingå

i preliminär skatt för inkomst under år 1947, respektive 1948. För sådan inkomst,

hänförlig till år 1945 eller motsvarande räkenskapsår, skola statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsmedel och de tingshusmedel, vilka

uppbäras i samband med kronouppbörden, utgå enligt den skatteprocent,

respektive den kommunala utdebitering, som gäller för skatt på grund av

1946 års taxering, samt kommunal inkomstskatt enligt den kommunala utdebitering,

som gäller för preliminär skatt för inkomståret 1947. Skatt för

dylik inkomst, vilken är hänförlig till år 1946 eller motsvarande räkenskapsår,

skall utgöras efter den statliga skatteprocent och den kommunala utdebitering,

som gäller för preliminär skatt för inkomståret 1948.

Skatt, som under 3) och 4) avses, skall för inkomst, hänförlig till år 1945

eller motsvarande räkenskapsår, reduceras med hälften av i nämnda skatt

ingående statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, landstingsmedel och tingshusmedel,

dock att reduktion med avseende å tingshusmedel skall ske endast

om dessa medel uppbäras i samband med kronouppbörden.

Har skattskyldig dr 1946 eller 1947

taxerats till krigskonjunkturskatt,

skall för inkomst, som under 3) och

4) avses, i den mån denna motsvarar

krigskonjunkturskattens grundbelopp,

påföring icke ske av statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt annan

skatt till staten, som må ingå i preliminär

skatt för inkomst under år

1947 respektive 1948.

Därest efter anförda besvär eller

eljest taxering till krigskonjunkturskatt

för år 1946 eller 1947 ändras

eller påföres någon, skall samtidigt

vidtagas därav betingad ändring i påföringen

av skatt för inkomst, som

under 3) och 4) avses.

Lokal skattemyndighet har att med motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i 32 § bestämma, under vilka uppbördsterminer under upphördsåret

1948—1949 uppbörd skall ske av skatt som i nästföregående båda stycken

avses. Har skattskyldig att erlägga sådan skatt för inkomstökning under

såväl år 1945 som år 1946 (motsvarande räkenskapsår) äger lokal skattemyndighet

bestämma att uppbörd, såvitt angår skatt för inkomstökning under

det senare året, må ske under uppbördsterminer under uppbördsåret

1949—1950.

7) Utskylder ävensom annuiteter å avdikningslån, som skola upptagas å

kronodebetsedel för år 1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen

eller å första uppbördsstämman. Fastighetsskatt, som påföres

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, skall erläggas under uppbördsterminerna

i mars, maj och juli månader år 1947, respektive under uppbördsterminen

i mars månad år 1948. Under sistnämnda uppbördstermin år 1948

skola jämväl erläggas annuiteter, varom i 1 § förmäles. Debetsedel å fastighetsskatt

respektive å fastighetsskatt jämte nyssnämnda annuiteter skall med

tillhörande skatteanvisningar tillställas skattskyldig senast den 25 februari

1947 respektive 1948.

8) Skatt, som påföres på grund av 8) Därest kommunal inkomstskatt

eftertaxering, verkställd under år och sådana tingshusmedel, vilka upp1946,

skall förfalla till betalning un- bäras i samband med kommunaluppder

en eller flera uppbördsterminer börden, påföras på grund av efterunder

uppbördsåret 1947—1948. Lo- taxering, verkställd under dr 1946,

kal skattemyndighet bestämmer, un- skola nämnda utskylder utgå enligt

der vilken eller vilka uppbördstermi- den kommunala utdebitering, som

ner skatten sålunda skall förfalla till gäller för preliminär skatt för inhetalning.

Därvid skola tillämpas ena- komståret 1947. Kommunal inkomsthanda

grunder, som enligt 32 § gälla skatt, landstingsmedel och tingshusför

skatt som där avses. medel, som påföras på grund av ef
tertaxering,

verkställd under år 1947,

skola utgöras efter den kommunala

utdebitering, som gäller för preliminär

skatt för inkomståret 1948.

Skatt, som påföres på grund av eftertaxering,

verkställd under år 1946,

skall förfalla till betalning under en

eller flera uppbördsterminer under

uppbördsåret 1947—1948. Lokal skattemyndighet

bestämmer, under vilken

eller vilka uppbördsterminer skatten

sålunda skall förfalla till betalning.

Därvid skola tillämpas enahanda

grunder, som enligt 32 § gälla för

skatt som där avses.

9) Äldre bestämmelser skola fortfarande äga tillämpning i fråga om skatt,

som förfallit till betalning före den 1 januari 1947. Äldre bestämmelser skola

likaledes i tillämpliga delar gälla i fråga örn debitering och uppbörd av

skogsaccis, som påföres på grund av taxering eller eftertaxering år 1946 och

förfaller till betalning efter den 31 december 1946.

Vid tillämpning av vad nyss sagts skall följande iakttagas.

De åtgärder, som erfordras för debitering av den skatt, som förfaller till

betalning vid uppbördsterminen eller uppbördsstämman för uppbörd av

kronoutskylder i november 1946, skola från och med den 1 juli nämnda år

vidtagas av lokal skattemyndighet. I stad med egen uppbördsförvaltning skall

ifrågavarande myndighet ombesörja jämväl uppbörd av nämnda skatt, dock

att magistrat skall fullgöra de uppgifter, som enligt § 13 uppbördsreglemen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40. 27

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tet ankomma å densamma. I stad med magistrat, som tillhör fögderi, skall

uppbörd av nyss omförmälda skatt verkställas genom postverkets försorg.

I stad med magistrat skall det från och med den 1 juli 1946 ankomma på

utmätningsmannen att begära handräckning för uttagande av ogulden skatt.

Efter indrivning influten skatt, som utgöres av kronoutskylder, skall redovisas,

i stad med egen uppbördsförvaltning till den lokala skattemyndigheten

och i annan stad med magistrat till länsstyrelsen. Vad nyss sagts skall äga

motsvarande tillämpning beträffande anmälan till avkortning och avskrivning

av sådan skatt och upprättande av balanslängd däröver.

Då särskilda skäl därtill äro äger

Kungl. Maj:t, efter ansökan av magistraten

och drätselkammaren, medgiva

att det i stad med egen uppbördsförvaltning

må ankomma på annan

myndighet i staden än utmätningsman

att i fråga örn senast den 31 december

1946 förfallen ogulden skatt ombesörja

handräckning, anmälan till avkortning

och avskrivning samt upprättande

av balanslängd.

10) Under år---hela krontal.

11) Skattskyldig eller---lokala skattemyndigheten.

12) De ytterligare---av Kungl. Maj:t.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200)

angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.

Härigenom förordnas, att till förordningen den 2 maj 1919 angående rätt

till ränta vid restitution av utskylder m. m.1 skall fogas följande tillägg:

Vad sålunda stadgats gäller ej med avseende å återbetalning av utskylder

och avgifter, som uppbäras på sätt i uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896) är stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Genom denna förordning uppliäves förordningen den 2 april 1937 (nr 98)

örn tillägg till förordningen den 2 maj 1919, nr 200, dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla beträffande pensionsavgift, som förfallit till betalning

före den 1 januari 1947.

Senaste lydelse se 1937: 9H.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
lag

om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den

31 december 1945 (nr 900) angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16

§§ lagen den 28 september 1928 (nr 377) örn skogsaccis, m. m.

Härigenom förordnas

dels att övergångsbestämmelserna till lagen den 31 december 1945 angående

ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 (nr 377)

om skogsaccis skola hava följande ändrade lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

I samband med denna lags ikraftträdande skall, förutom vad i övergångsbestämmelserna

till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)

stadgas, iakttagas att bestämmelsen i 16 § tredje stycket icke äger tillämpning

i fråga om skogsaccis som påföres på grund av taxering eller eftertaxering

år 1946 och förfaller till betalning efter 1946 års utgång.»

dels ock att 16 § lagen den 28 september 1928 (nr 377) om skogsaccis1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

16 §.

Sedan skattesatsen---skattemyndighet härom.

Örn debitering---i uppbördsförordningen.

Kommun, församling, skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle äga av

statsverket uppbära den skogsaccis, som debiteras enligt bestämmelserna i

denna lag.

Belopp, som---15 november. Belopp, som vid ingången av ett dr

utgör kommuns, församlings, skoldistrikts

eller särskilt fattigvårdssamhälles

fordran hos statsverket skall länsstgrelsen

under samma år utanordna

till kommunalnämnden eller drätselkammaren

med en fjärdedel å var

och en av dagarna den 15 februari,

den 15 maj, den 15 augusti och den

15 november.

Länsstyrelsen skall--— Kungl. Maj:t.

I fråga om ikraftträdandet av denna lag skola, såvitt angår ändringen

i 16 §, gälla enahanda bestämmelser som enligt vad ovan stadgats skola gälla

med avseende å lagen den 31 december 1945, nr 900.

1 Senaste lydelse se 1945:900.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

29

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

4) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen den

28 september 19281 ävensom anvisningarna till sistnämnda paragraf1 skola

upphöra att gälla samt att 75 § 1 och 2 mom. samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

75 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodel
ägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst enligt denna lag

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som

äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande

omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt.

Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt

angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter

honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av efter - taxering och som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt

rum före dödsfallet. t

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att erlägga fastighetsskatt under uppbördstermin, som äger

rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där behållningen

i boet efter den avlidne ej överstigit 40 000 kronor och synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse

som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår

det taxeringsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947. I fråga om skattskyldig, som

avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola äldre

bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

1 Senaste lydelse se 1940: 137.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 § förordningen den 28 september 1928 om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1 skall upphöra att gälla samt att 24 §

1 mom. samma förordning1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

24 §.

1 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

och har dödsboet att på grund av taxering för inkomst eller förmögenhet

enligt denna förordning erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under

uppbördstermin, som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd,

där ömmande omständigheter äro för handen, att efter framställning

från dödsboet medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis

av nämnda skatt. Befrielse som nyss sagts må avse skatt, som påförts den

avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade,

oskift dödsbo efter honom. Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts

på grund av eftertaxering och som rätteligen skolat erläggas under

uppbördstermin, vilken ägt rum före dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947. I fråga om skattskyldig,

som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig

skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Senaste lydelse se 1940: 138.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

31

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

6) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 §•

Har här i riket bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat bodelägare,

som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, och har

dödsboet att på grund av taxering för förmögenhet enligt denna förordning

erlägga kvarstående eller tillkommande skatt under uppbördstermin, som

äger rum eller avslutas efter dödsfallet, äger beskattningsnämnd, där ömmande

omständigheter äro för handen, att efter framställning från dödsboet

medgiva befrielse från erläggande helt eller delvis av nämnda skatt. Befrielse

som nyss sagts må avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det

beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift dödsbo efter honom.

Befrielse må dock icke avse skatt, som påförts på grund av eftertaxering och

som rätteligen skolat erläggas under uppbördstermin, vilken ägt rum före

dödsfallet.

Framställning som avses i första stycket skall avlämnas senast under andra

kalenderåret efter dödsåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.1 fråga om skattskyldig,

som avlidit före nämnda dag, samt dödsbo efter sådan skattskyldig skola

äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

Senaste lydelse sc 1940:139.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till förordningen

den 31 december 1945 (nr 898) angående ändring i vissa

delar av förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till förordningen den

31 december 1945 angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 september

1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola erhålla

följande ändrade lydelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmelsen

i 20 § skall träda i kraft den 1 januari 1946.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas

:

1) I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestämmelser

fortfarande gälla.

2) Bestämmelserna i 2, 4 och 6 §§ i deras äldre lydelse skola alltjämt äga

tillämpning i fråga om skatt, som erlagts eller erlägges på grund av 1946 eller

tidigare års taxeringar.

3) I fråga om skatt, som påföres på grund av 1946 års taxering, skall 20 §

i dess äldre lydelse fortfarande gälla.

4) Vid 1948 års taxering äger skattskyldig åtnjuta avdrag för allmänna

skatter med belopp, som motsvarar vad den skattskyldige under det beskattningsår,

för vilket taxering sker under år 1947, här i riket erlagt såsom sådan

skatt, med undantag av kronoutskylder.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

8) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
-

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 124 § 1 moni. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 124 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till länsstyrelsen

i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits, eller,

i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala

prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig inom natt och år

efter det han erhållit debetsedel å slutlig eller tillkommande skatt i anledning

av den taxering, varom fråga är, och av annan klagande före utgången av

kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något---motsvarande tillämpning.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort

eller att skattskyldig blivit taxerad för samma inkomst eller förmögenhet eller

för samma virke å mer än en ort, och har vederbörande erhållit debetsedlar

å slutlig eller tillkommande skatt därför å olika tider, räknas besvärstiden

från den senaste tidpunkten.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1947, dock att äldre

bestämmelser alltjämt skola äga tilllämpning

i fråga örn besvär avseende

utskglder, som förfallit till betalning

före nämnda dag.

* Senaste lydelse se 1943:855.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 40.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

9) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen

den 23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

Härigenom förordnas, att 3 § samt 5 § 2 mom. förordningen den 23 oktober

1908 angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Utlänning eller sådan i utlandet bosatt svensk undersåte, som icke har att

under året erlägga kommunal inkomstskatt, skall, då han reser omkring i

landet och för egen eller, såsom utskickad, för annans räkning till inledande

av handel, med eller utan varuprov, bjuder ut eller slutar handel örn utländska

varor att framdeles från utlandet levereras, vid ankomsten till riket

till närmaste magistrat avlämna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här

kvarstanna, samt därvid för rättigheten att idka dylik handel förskottsvis

erlägga en avgift av etthundra kronor för den första tidrymden av trettio på

varandra följande dagar, räknade från och med den dag avgiften erlägges,

evad han vill under hela denna tidrymd eller blott en del därav begagna sig

av rättigheten, och, örn verksamheten utan avbrott fortsättes utöver de första

trettio dagarna, av femtio kronor för varje i omedelbar anslutning därtill

kommande tidrymd av femton dagar, vilka avgifter skola antingen för längre

tid på en gång eller för minst den tidrymd, för vilken vid inbetalandet avgift,

enligt vad nyss är sagt, lägst må erläggas, inbetalas till magistrat inom det

län, där han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande kvittenset å den erlagda

avgiften, vilket uttryckligen bör angiva sista dagen i den tidrymd, för

vilken avgift blivit erlagd, vara meddelat å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga

rekvisitioner, böra av statskontoret Kungl. Maj:ts befallningshavande

tillsändas, för att magistraterna tillhandahållas, och vilka blanketter,

som skola lyda dels å etthundra och dels å femtio kronor, böra innehålla

erinran om behörigt iakttagande av vad gällande författningar i avseende å

dylik handel stadga.

Den utlänning —--blivit begången.

Där i--— erforderliga föreskrifter.

Vad i denna paragraf är stadgat angående magistrat skall beträffande

Stockholm avse poliskamreraren.

1 Senaste lydelse av 3 § se 1935: 308 och av 5 § 2 mom. se 1924:100.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5 §•

2 morn. Redovisning för de enligt föreskriften i 3 § från statskontoret

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillsända kvittensblanketter skall av Kungl.

Maj :ts befallningshavande till statskontoret avgivas för varje budgetår senast

den 15 nästföljande augusti; skolande av magistrat eller, i Stockholm, av

poliskamreraren redovisning för de från Kungl. Maj:ts befallningshavande

mottagna kvittensblanketter före den 15 juli avgivas till Kungl. Maj:ts befallningshavande,

som har att foga densamma vid sin redovisning till statskontoret.

Detta ämbetsverk avlämnar samtliga redovisningshandlingar till

riksräkenskapsverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946, dock att 5 § 2 mom. i dess

äldre lydelse alltjämt skall äga tillämpning i fråga örn redovisning, som skall

avgivas för budgetåret 1945/46.

10) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 30 april

1943 (nr 205) om erkända skatteförmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om erkända skatteförmedlingskassor

skall upphöra att gälla med utgången av år 1946. Förordningen

skall dock alltjämt äga tillämpning i den mån fråga är örn betalning

av utskylder, med vilkas erläggande skattskyldig vid sistnämnda tidpunkt

åtnjuter anstånd enligt förordningen om utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor. Från och med den 1 januari 1947 skall emellertid

arbetsgivare icke vara skyldig att vid utbetalning av lön eller pension eller

vid annan periodisk utbetalning verkställa avdrag med belopp, som enligt för

sådan skattskyldig fastställd inbetalningsplan skall till kassan inbetalas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

11) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 30 april 1943

(nr 206) om utskyldsbetalning genom erkända

skatteförmedlingskassor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 april 1943 om utskyldsbetalning

genom erkända skatteförmedlingskassor skall upphöra att gälla med utgången

av år 1946. Förordningen skall dock alltjämt äga tillämpning i fråga

om betalning av utskylder, med vilkas erläggande skattskyldig åtnjuter anstånd

vid sistnämnda tidpunkt. Efter utgången av år 1946 må emellertid beslut

icke meddelas örn ytterligare anstånd för skattskyldig som i föregående

punkt avses.

12) för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § förordningen den 14

juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa fall av särskilt uppskatt
ningsvärde

å fastighet.

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 14 juni 1933 örn åsättande

i vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet1 skall erhålla följande

ändrade lydelse.

10 §.

Överståthållarämbetet och---hos nämnden.

Beslutet skall, utom vad angår Stockholm, genom utdrag av liggaren utan

dröjsmål meddelas den lokala skattemyndigheten, som antecknar det preliminära

taxeringsvärdet och dagen för beslutet i tillgängligt exemplar av den

1 Senaste lydelse se 1943:858.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

37

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

senast upprättade fastighetslängden. Sådan anteckning göres i fastighetslängdens

anteckningskolumn å rad, där fastighetens gällande taxeringsvärde finnes

infört.

Underrättelse om---15 februari.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

B) att följande motioner, nämligen:

de likalydande motionerna 1:345 av herr Wehtje m. fl.

och II: 524 av herr Wiberg m. fl.,

motionen II: 520 av herr Janson i Frändesta,

motionen II: 522 av herr Adolfsson samt

motionen II: 525 av herr Hagård

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från förslå kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark, Velander,

friherre De Geer, Frans Ericson, Wehtje*, Robert Berg, Ramberg och Rosander samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Sandberg, Karlsson i Grängesberg, Henriksson*, Andersson i Dunker*, Olofsson i Höganäs

och Bladh.

*) Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 40-

Reservationer:

I) av herrar Elon Andersson, Velander, Wehtje, Hagberg i Malmö, Sandberg

och Henriksson, vilka anfört följande:

»Enligt det av utskottet återgivna uttalandet i förevarande proposition

förstås med vinstreglerande dispositioner nedskrivningar å omsättningstillgångar,

avskrivningar å maskiner och andra inventarier, avsättningar till

pensions- och personalstiftelser, inbetalningar för pensionsändamål samt

andra likartade dispositioner.

Vi anse för vår del, att i utskottets betänkande bort komma till uttryck,

att åtgärder av ifrågavarande slag icke på sätt departementschefen synes anse

regelmässigt kunna betecknas såsom vinstreglerande dispositioner. Vad särskilt

angår avskrivningar å maskiner och inventarier samt inbetalningar för

pensionsändamål är denna karakteristik verklighetsfrämmande.

De av utskottet tillstyrkta skatteskärpande bestämmelserna under punkt

4 b) skjuta enligt vår mening över målet, och de till grund för detta författningsrum

liggande taxeringstekniska konstruktionerna bottna ytterst i att

begreppet Vinstreglerande dispositioner’ givits en alltför vidsträckt innebörd.

På sätt departementschefen anfört torde det i författningsrummet åsyftade

förfarandet i regel kunna anses såsom en åtgärd i syfte att ernå skattebefrielse

och sålunda enligt huvudregeln föranleda att merinkomsten beskattas.

Så bör enligt vår mening vara fallet, då tidigare tillämpade principer för avskrivningar

och övriga åtgärder av ifrågavarande slag utan skälig anledning

frångås.

Utskottet anser emellertid i likhet med Kungl. Majit en beskattning även

i de övriga fall som i punkt 4 b) avses vara erforderlig av den anledningen

att likställighet anses böra vinnas mellan sådana skattskyldiga som tidigare

tillfullo utnyttjat sina avskrivningsmöjligheter och sådana skattskyldiga som

icke gjort detta. Om avskrivningar och andra vid inkomstberäkningen avgående

poster trots att tidigare i förevarande avseende tillämpade principer

följas i ett eller annat fall skulle minskas just under de ''skattefria åren’, måste

detta emellertid ha sin grund i rena tillfälligheter och lagstiftningen i övrigt

stadgar icke skatteskärpning på grundval av därmed jämförbara tillfälligheter

exempelvis försäljning av skog i större eller mindre omfattning, bättre

eller sämre tillgång till arbete för en löntagare etc. Rörelseidkama sättas i

detta avseende enligt förslaget i en icke motiverad särställning. Särskilt betänklig

framstår skatteskärpningen i sådana fall, då den grundas därpå,

att den skattskyldige lojalt följt myndigheters och organisationers anvisningar

att iakttaga moderation vid beräkningarna av avskrivningarna och av

denna anledning underlåtit att öka sina reserver i varulager och inventarier,

liksom ock då ett bolag, som jämlikt förordningen den 22 mars 1946 (nr 78)

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40.

39

under beskattningsåren 1945 och 1946 icke lagligen har rätt att minska sin

skattepliktiga inkomst genom avsättningar till pensionsstiftelser, drabbas av

straffbeskattning av den anledningen, att bolaget trots detta förbud icke

minskat inkomsten med dylika avsättningar.

De under punkt 4 b) föreslagna bestämmelserna föranleda således skatteskärpning

i åtskilliga fall, då en sådan icke enligt vår mening är befogad,

och för reglering av de i nämnda författningsrum åsyftade fall, då skärpning

kan anses böra ifrågakomma, äro särskilda bestämmelser utöver de

under punkt 3 meddelade icke behövliga. Vi ha därför ansett, att utskottet

bort hemställa, att punkt 4 b) måtte utgå.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 261, såvitt densamma hänvisats

till bevillningsutskottet, icke kunnat oförändrad bifallas,

1) i anledning av de likalydande motionerna I: 345 av herr

Wehtje m. fl. och II: 524 av herr Wiberg m. fl. ävensom motionen

II: 520 av herr Janson i Frändesta och motionen II: 525

av herr Hagård för sin del antaga det vid bevillningsutskottets

betänkande nr 40 fogade, såsom utskottets förslag betecknade

förslaget till förordning örn ändring i uppbördsförordningen

den 31 december 1945 (nr 896) med den ändringen att punkt

4 av övergångsbestämmelserna erhåller följande lydelse:

Vad ovan--— (= utskottet)---tidigare ned
skrivits,

b) inkomstökning, som motsvaras av realisationsvinst,

c) inkomstökning, som---(= punkt 4 d) i utskottets

förslag)---grunder, samt

d) inkomstökning i---(= punkt 4 e) i utskottets

förslag)---massaved m. m.; samt

2) antaga följande —--(= utskottet s. 27 rad 25 upp
ifrån—s.

37 råd 6 uppifrån) — — — 1 juli 1946.

B) att följande motioner nämligen motionen 11:520 av

herr Janson i Frändesta, motionen II: 522 av herr Adolfsson

samt motionen II: 525 av herr Hagård

måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd»; ävensom

II) av friherre De Geer.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:374 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 a1 i texten