Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om inrättande av en riksskattenämnd.

1946-06-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:41, Betänkande i anledning av väckta motioner om inrättande av en riksskattenämnd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 13 juni 1946 kl. 6 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om inrättande av en riksskattenämnd.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner I: 150 av

herr Anderberg m. fl. och II: 252 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. har hemställts,

att riksdagen måtte besluta, att en riksskattenämnd, organiserad i

huvudsaklig överensstämmelse med vad som i motionerna anförts, inrättas

med uppgift att främja enhetlighet i taxeringen mellan de olika länen och

taxeringsdistrikten samt att därutöver utöva en rådgivande och vägledande

verksamhet för beskattningsmyndigheterna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen

I: 150.

I vid 1941 års riksdag väckta motioner hemställdes, att riksdagen måtte

hos Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam utredning rörande möjlighet för

skattskyldig att erhålla auktoritativa uttalanden av för ändmålet bildat organ

rörande rätt till avdrag för värdeminskning å i näringsverksamhet använda

tillgångar för stadigvarande bruk och eventuellt även i andra vid taxering

uppkommande frågor. Samma års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning

av motionerna avgivna av riksdagen godkända betänkande nr 33,

att utskottet de senare åren uppmärksammat, att skatteförfattningarna beträffande

frågor av mera allmänt intresse för de skattskyldiga stundom tilllämpats

på olika sätt i skilda delar av landet samt att i följd härav taxeringarna

de skattskyldiga emellan icke blivit likformiga. Ett auktoritativt organ,

som ägde befogenhet att lämna bindande förhandsuttalanden angående tilllämpningen

av skatteförfattningarna, skulle fördenskull vara av värde. Detta

organs uttalanden borde bliva fullt bindande för alla parter. Skulle det visa

sig att en lösning efter denna riktlinje ej kunde ske, vore det av icke ringa

värde, om man åtminstone kunde tillskapa ett särskilt organ med befogenhet

att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning beträffande avskrivningsfrågor

och andra skattefrågor av mera allmänt intresse. Utskottet förordade,

att en utredning av den nu berörda frågan snarast möjligt komme till stånd.

I ett den 25 november 1942 av beskattningsorganisationssalcunniga avgivet

betänkande med förslag till ändrad organisation av beskattningsnämn
Bihang

till riksdagens protokoll 19i6. 7 soini. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

derna och förstärkning av landskontorens arbetskraft m. m. (SOU 1942:49)

föreslogo de sakkunniga, att en s. k. riksskattenämnd skulle inrättas med

uppgift att såsom centralt organ främja likformigheten i taxeringen mellan

de olika länen samt att därjämte utöva en rådgivande, ledande och övervakande

verksamhet. Utöver nyssnämnda uppgifter skulle riksskattenämnden

även övertaga de arbetsuppgifter, som vore anförtrodda åt den mellankommunala

prövningsnämnden. Vad likformighet i taxeringen beträffade funnes

betydande områden, där faktiska avgöranden av stor räckvidd träffades utan

att någon egentlig slutlig prövning i högre instans bomme till stånd. Så

vore fallet exempelvis angående naturaförmåners värdering, angående grunderna

för medgivande av avdrag för resekostnader och kostnad för facklitteratur

samt angående skattebefrielse för dödsbo. Än vidare torde i olika län

tillämpas skilda principer i fråga om överklagande för kronans räkning av

prövningsnämndens och kammarrättens utslag. De sakkunniga ville erinra

om att i Danmark och Norge sedan länge funnits särskilda organ med uppgift

att verka för enhetlighet i taxeringen. I Finland hade under år 1942

inrättats ett centralt organ av ifrågavarande slag, bestående av en byrå i finansdepartementet.

Liksom förhållandet vore i Norge och Danmark borde

enligt de sakkunnigas förslag den svenska riksskattenämnden tillskapa en

officiell serie av tryckta meddelanden rörande av nämnden meddelade beslut

m. m. ävensom med de upplysningar i övrigt, som kunde vara till gagn

för taxeringsarbelets bedrivande. Vidare syntes för vinnande av enhetlighet

vid beskatlningsmålens avgörande en befattningshavare vid nämnden böra

erhålla befogenhet att överklaga prövningsnämndernas, fastighetsprövningsnämndernas

och kammarrättens beslut.

I så gott som samtliga remissyttranden över beskattningsorganisationssakkunnigas

förslag om inrättande av ett centralt organ med uppgift att verka

för enhetlighet i taxeringen tillstyrktes detta eller lämnades utan erinran.

Endast kammarrätten, mellankommunala prövningsnämnden och statskontoret

anmälde betänkligheter mot förslaget i denna del.

I anledning av 1941 års riksdags skrivelse i ifrågavarande ämne upprättades

inom finansdepartementets skatteberedning en den 18 februari 1943 dagtecknad

promemoria. I denna promemoria uttalades bland annat, att förhandsuttalanden

i skattefrågor kunde avse speciella fall eller vara av allmän

räckvidd. I båda avseendena kunde förekomma rättsfrågor och uppskattningsfrågor.

Uttalandena kunde vara antingen bindande eller icke bindande

men likväl auktoritativa. Bindande uttalanden om skatteförfattningarnas

tillämpning i speciella fall torde i princip böra avgivas av den skattedomstol,

som utgjorde sista instans i vederbörande slag av ärenden. Förhandsuttalanden

av mera allmän räckvidd vore väl endast fullt bindande,

om de hade formen av en författning. En särskilt hög grad av auktoritet

borde tillkomma uttalanden av de myndigheter, som utgjorde sista instans i

taxeringsmål. Det torde icke vara lämpligt att sistnämnda allmänna uttalanden

avgåvos beträffande andra frågor än rättsfrågor. Detta spörsmål syntes

dock icke kunna lösas utan särskild, ingående utredning. Förhandsuttalan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

3

den i speciella fall beträffande avskrivningsfrågor eller andra frågor — rättsfrågor

dock som regel undantagna —- skulle kunna avgivas av ett centralt

organ, vari sakkunskap på beskattningens och näringslivets områden vore

företrädd. Detta organs uttalanden borde dock lämpligen icke vara bindande.

På grund av det sagda förordade skatteberedningen tillsättande av en

för hela riket gemensam nämnd, förslagsvis kallad centrala inkomstskattenämnden,

med uppgift att efter framställning från skattskyldig eller landskamrerare

eller prövningsnämnd eller när anledning eljest ansåges föreligga

i särskilda fall avgiva yttranden i uppskattningsfrågor. Enligt beredningens

mening skulle tillskapandet av en dylik nämnd icke innebära att landskamreraremötena

skulle vara utan betydelse.

I proposition nr 345 till 1943 års riksdag (höstsessionen), vilken proposition

låg till grund för den samma år beslutade taxeringsreformen, anförde

departementschefen, att det torde få betecknas som en brist i taxeringsorganisationen

att intet centralt organ funnes, som hade till uppgift att verka

för enhetlighet i taxeringen genom en rådgivande, ledande och övervakande

verksamhet. Om ett ständigt fungerande organ skulle handha dessa uppgifter,

syntes detta böra vara antingen ett fristående organ, lämpligen en central

nämnd, eller en byrå i finansdepartementet. Med hänsyn till att nämnda

organ borde utöva även en rådgivande verksamhet — därvid även förhandsuttalanden

på begäran av skattskyldig kunde komma i fråga — syntes det

förstnämnda alternativet mest ändamålsenligt. För egen del vöre emellertid

departementschefen ej beredd att för det dåvarande tillstyrka inrättandet av

en riksskattenämnd. Det syntes befogat att, innan denna fråga upptoges till

slutlig prövning, avvakta erfarenheterna av de i propositionen föreslagna reformerna.

1943 års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen och

i ämnet väckta motioner avgivna betänkande nr 57, att utskottet, som funne

angeläget att ett centralt organ snarast komme till stånd, ansåge sig böra

hemställa om skrivelse till Kungl. Majit med anhållan om framläggande för

riksdagen snarast möjligt av förslag örn inrättande av en central nämnd med

uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen. 1 motiveringen för denna hemställan

anförde utskottet, att den nya taxeringsorganisationen icke torde kunna

avhjälpa avsaknaden av ett centralt organ med uppgift att verka för enhetlighet

i taxeringen genom en rådgivande, ledande och övervakande verksamhet.

Då utskottet vidare funne angeläget att alla de åtgärder bleve vidtagna,

som kunde främja en enhetlig rättstillämpning på taxeringsväsendets

område, ansåge sig utskottet böra i detta sammanhang understryka vikten

av att de hinder, sorn förefunnes för en mera fullständig redigering av regeringsrättens

årsbok, snarast bleve undanröjda.

Vad utskottet sålunda hemställt godkändes av riksdagen.

I en den 27 november 1944 dagtecknad, till Kungl. Majit ingiven skrift

hemställde Sveriges allmänna sjöfartsförening med instämmande av Sveriges

industriförbund, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg

och Skånes handelskammare, att Kungl. Majit ville snarast möjligt upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

taga frågan om inrättande av ett centralt administrativt organ med uppgift

icke blott att främja enhetlighet i taxeringen utan även att på begäran av

skattskyldig i beskattningsfrågor meddela förhandsuttalanden med för statsverket

och, såvitt möjligt, jämväl för kommunerna bindande verkan. Till

stöd för detta yrkande anfördes i skriften bland annat, att varje år, som

finge förflyta utan att åtgärder vidtoges för att genom förhandsuttalanden

av ett centralt-administrativt organ snabbt och säkert lösa skattefrågor såsom

exempelvis angående rätten till avskrivning å kontrakt, tillämpningen

av reglerna om beskattningsåret, avdrag för medlemsavgifter m. m., medförde

betydande olägenheter för näringslivet och för staten. Det förelåge därför

fara i dröjsmål. Farhågan för konflikter mellan det administrativa organets

och skattedomstolarnas kompetens skulle icke vara grundad, örn förhandsuttalanden

av den administrativa myndigheten bunde statsverket men

ej de skattskyldiga. Frågan kunde då komma till skattedomstolarna och därmed

möjligheten av en konflikt inträda endast örn den enskilde besvärsvägen

fullföljde talan hos skattedomstolarna över de underordnade statliga

skattemyndigheternas beslut. Här skulle emellertid varken den enskilde eller

skattedomstolen vara bunden av förhandsuttalandet. En liknande ordning

gällde i fråga om sådana förhandsupplysningar, som statskontoret jämlikt

förordning den 22 juni 1911 ägde meddela angående skyldighet att utgöra

stämpelavgift.

I en vid 1945 års riksdag i första kammaren av herr Velander framställd

interpellation angående inrättande av ett centralt organ för främjande av

likformighet i taxeringen hemställde interpellanten örn ett uttalande av statsrådet

och chefen för finansdepartementet, huruvida den vid 1941 och 1943

års riksdagar begärda utredningen fortginge och i vad mån ifrågavarande

angelägenhet därigenom bragts närmare sin lösning.

Vid besvarandet av interpellationen uttalade chefen för finansdepartementet,

att han icke vore i tillfälle att göra något uttalande örn vid vilken tidpunkt

förslag till lösning av dessa frågor kunde förväntas föreligga. Vid diskussionen

i anslutning till 1943 års promemoria hade tydligt framträtt de

svårigheter, som vöre förenade med den ifrågasatta anordningen. Skulle förhandsuttalandena

vara av verkligt värde för de skattskyldiga, måste de göras

bindande för skattedomstolarna, och en dylik konstruktion vöre ägnad att

ingiva betänkligheter. Skulle förhandsbeskeden endast verka i kraft av nämndens

auktoritet, bleve nämndens betydelse mera oviss. Med hänsyn till dessa

svårigheter hade förevarande fråga fått stå tillbaka för andra trängande arbetsuppgifter.

Frågan örn inrättande av ett organ med uppgift att verka för

likformighet vid taxeringen kunde visserligen lösas fristående från frågan om

inrättande av ett organ för meddelande av förhandsbesked men hade ansetts

ha ett sådant samband därmed att frågorna borde upptagas till prövning i ett

sammanhang.

I ett av landssekreteraren Olof Åkesson i egenskap av inom socialdepartementet

tillkallad utredningsman den 6 mars 1946 avgivet betänkande med

förslag till rationalisering i vissa hänseenden av länsstyrelsernas arbetssätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

5

m. m. upptogs till behandling bland annat frågan om inrättande av ett centralt

register över avgöranden i skattemål. I denna del anförde utredningsmannen,

att det starkt kunde ifrågasättas huruvida icke inom ramen för den

nuvarande taxeringsorganisationen något borde åtgöras för ett bättre tillgodoseende

av enhetlighet och likformighet med avseende å taxeringsverksamheten.

I detta syfte borde i Stockholm i landskamrerare- och taxeringsintendentföreningamas

gemensamma regi inrättas en central expedition eller

enklare byrå. Där skulle uppläggas och föras ett register över rättsfall i

skattemål och annat material av betydelse för taxeringsverksamheten. Det

syntes lämpligt att i allt fall tills vidare anordna denna expedition med dess

register såsom en rent intern upplysningsbyrå. I princip borde dess tjänster

vara förbehållna länsstyrelserna (jämte skatteverket) och prövningsnämnderna.

Något betjänande av allmänheten skulle sålunda icke ifrågakomma.

I de nu föreliggande motionerna har under hänvisning till vad som förekommit

vid frågans tidigare behandling framhållits bland annat, att målet

för all taxering vore att den »varder i möjligaste mån likformig och rättvis».

Utomordentliga svårigheter förelåge att ernå denna likformighet. För närvarande

funnes mycket små möjligheter att vinna likformighet de särskilda

länen emellan, trots att de årliga mötena mellan rikets landskamrerare

och taxeringsintendenter vöre ägnade att verka i rätt riktning. Den, som

haft tillfälle att praktiskt följa taxeringsarbetet efter 1943 års taxeringsreform,

kunde vitsorda, att behovet av ett centralt organ alltjämt vore minst

lika stort som tidigare. Belysande för rådande förhållanden vöre exempelvis

de inom olika län varierande normerna för värdering av naturaförmåner.

Sålunda varierade värdet av fritt vivre för kvinnliga anställda enligt normerna

för 1945 års taxering mellan lägst 500 kronor och högst 960 kronor.

Värderingen vore högst växlande även då det gällde intill varandra gränsande

län. Ett centralt organ skulle kunna undanröja många svårigheter

även vid bestämmande av vanliga avdrag i förvärvskällan tjänst jämte mycket

annat. Enligt motionärernas mening borde en riksskattenämnd endast

vara vägledande och rådgivande men däremot icke kunna ge bindande förhandsuttalanden.

En mångfald besvär skulle enbart därigenom kunna undvikas,

varigenom skattedomstolamas arbetsbörda skulle lättas. I fråga om

nämndens sammansättning torde erfordras, att i en riksskattenämnd de viktigaste

olika inkomstartema bleve representerade så att sakkunskap inom

nämnden förefunnes i fråga om dessa. Dessutom syntes taxeringsmyndigheterna

böra vara representerade. Avsikten vore icke att tillskapa något nytt

ämbetsverk. Tvärtom borde nämnden kunna arbeta i mycket fria former.

Den torde icke behöva sammanträda mer än några få gånger örn året. Framställningar

lill nämnden borde kunna tillställas densamma över finansdepartementet.

Risken för byråkratisering kunde då näppeligen bli stor.

I förevarande motioner har hemställts örn inrättande av en riksskattenämnd

med uppgift att främja enhetlighet i taxeringen mellan de olika länen

Ulekotlet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

och t a x erinus d i s Ir i k l en samt att därutöver utöva en rådgivande och vägledande

verksamhet för beskattningsmyndigheterna.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har det i

motionerna berörda spörsmålet under de senare åren vid upprepade tillfällen

varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Sålunda yttrade 1941 års

bevillningsutskott i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 33, att ett

auktoritativt organ, som ägde befogenhet att lämna bindande förhandsuttalanden

angående tillämpningen av skatteförfattningarna, skulle vara av

värde. Skulle det emellertid visa sig, att en lösning efter denna linje ej kunde

ske, ansåge utskottet det vara av ej ringa värde, om det åtminstone kunde

inrättas ett organ med befogenhet att lämna taxeringsmyndigheterna vägledning

beträffande avskrivningsfrågor och andra skattefrågor av mera allmänt

intresse. I enlighet med utskottets förslag beslöt riksdagen att i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa örn utredning i ämnet.

Frågan har sedan behandlats dels i ett den 25 november 1942 av beskattningsorganisationssakkunniga

avgivet betänkande med förslag till ändrad

organisation av beskattningsnämndema och förstärkning av landskontorens

arbetskraft m. m., vari föreslagits inrättande av en s. k. riksskattenämnd, och

dels i en av finansdepartementets skatteberedning utarbetad, den 18 februari

1943 dagtecknad promemoria, vari förordats inrättande av en för hela

riket gemensam nämnd, förslagsvis kallad den centrala inkomstskattenämnden.

I den på grundval av beskattningsorganisationssakkunnigas betänkande

framlagda propositionen nr 345 till 1943 års riksdag med förslag till ändring

i vissa delar av taxeringsförordningen uttalade emellertid departementschefen,

att han för egen del icke vore beredd att för det dåvarande tillstyrka

inrättandet av en riksskattenämnd samt att det syntes befogat att, innan

denna fråga upptoges till slutlig prövning, avvakta erfarenheterna av de i

propositionen föreslagna reformerna.

Samma års bevillningsutskott yttrade i sitt i anledning av propositionen

och i ämnet väckta motioner avgivna betänkande nr 57, att utskottet, som

funne angeläget att ett centralt organ snarast komme till stånd, ansåge sig

böra hemställa örn skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan örn framläggande

snarast möjligt av förslag örn inrättande av en central nämnd med uppgift

att verka för enhetlighet i taxeringen. Riksdagen beslöt i enlighet med

utskottets hemställan.

Vid 1945 års riksdag yttrade slutligen chefen för finansdepartementet såsom

svar å framställd interpellation i ämnet, att det vid diskussionen i anslutning

till 1943 års promemoria tydligt framträtt att stora svårigheter vöre

förbundna med att konstruera ett organ med befogenhet att göra för alla

parter bindande förhandsuttalanden. Frågan om inrättande av ett organ med

uppgift att verka för likformighet vid taxeringen kunde visserligen lösas

fristående från förstnämnda fråga men hade ansetts ha ett sådant samband

därmed, att frågorna borde upptagas till prövning i ett sammanhang.

Med hänsyn härtill hade den fortsatta utredningen fått stå tillbaka för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

7

andia trängande arbetsuppgifter och något besked örn tidpunkten, då ett

förslag i ämnet kunde framläggas, kunde icke för det dåvarande lämnas.

I de nu ifrågavarande motionerna har framhållits bland annat, att efter

genomförandet av 1943 års taxeringsreform behovet av ett centralt organ

alltjämt vore minst lika stort som tidigare. Beträffande det centrala organets

uppgifter och befogenheter kunde visserligen delade meningar råda. Enligt

motionärernas uppfattning borde emellertid en riksskattenämnd endast vara

vägledande och rådgivande men däremot icke kunna ge bindande förhandsultalanden,

vilket skulle inkräkta på de olika beskattningsmyndigheternas

fria prövningsrätt. Enbart genom att ge råd och anvisningar torde en riksskattenämnd

kunna göra mycket stor nytta och dess tillvaro vara väl motiverad.

Såsom framgår av vad ovan nämnts förutsattes redan av 1941 års bevillningsutskott

att inrättandet av ett auktoritativt organ med befogenhet att

lämna bindande förliandsuttalanden angående skatteförfattningarnas tilllämpning

kunde komma att bereda svårigheter. Då 1943 års bevillningsutskott

föreslog skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet inskränktes utskottets hemställan

till att avse framläggande av förslag om inrättande av en central

nämnd med uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen. Sedermera har

chefen för finansdepartementet i sitt interpellationssvar vid 1945 års riksdag

framhållit, att stora svårigheter äro förbundna med inrättandet av ett

organ, som äger befogenhet att göra bindande förhandsuttalanden i beskattningsfrågor.

Utskottet inser väl att så är fallet. I likhet med 1943 års bevillningsutskott

anser emellertid utskottet angeläget, att ett centralt organ med

uppgift att verka för enhetlighet i taxeringen genom en rådgivande, vägledande

och övervakande verksamhet snarast kommer till stånd. Då det icke

synes vara erforderligt, att de uttalanden, som skulle komma att göras av

ett sådant organ, skola vara bindande vid taxeringen, torde de med frågans

lösning förbundna svårigheterna vara avsevärt mindre än vid inrättandet av

ett organ med mera vidsträckta befogenheter. Den omständigheten, att det

ifrågasatta organet till en början får sin uppgift begränsad till alt på angivet

sätt verka för enhetlighet i taxeringen, utgör dock givetvis ej hinder för att

organet sedermera, örn så skulle visa sig möjligt, kan på speciella områden

erhålla vidgade uppgifter.

Såsom framgår av vad nu anförts delar utskottet motionärernas uppfattning

om önskvärdheten av att ett organ med uppgift att verka för enhetlighet

i taxeringen inrättas. Då det emellertid icke utan vidare kan tagas för

givet, att en central nämnd är den lämpligaste formen för ett dylikt organ,

synes frågan örn organets art böra närmare övervägas av Kungl. Majit. I

detta sammanhang vill utskottet dock understryka vikten av att den institution,

som anförtros de uppgifter varom här är fråga, skall vara en statlig

sådan.

På grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionärernas

hemställan, alt riksdagen omedelbart skall fatta beslut örn inrättandet

av en riksskattenämnd. Då riksdagen dels år 1941 och dels så ny
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 41.

ligen som år 1943 i skrivelse till Kungl. Majit anhållit om framläggande

av förslag i ämnet samt utskottet nu ytterligare understrukit önskvärdheten

av att denna fråga erhåller sin lösning, finner utskottet ej heller erforderligt,

att riksdagen ånyo beslutar skrivelse till Kungl. Majit rörande

samma fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 150 av herr Anderberg

m. fl. och lii 252 av herr Nilsson i Göteborg m. fl. om inrättande

av en riksskattenämnd icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 juni 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Velander, friherre de Geer,

Frans Ericson, Hobert Berg, Hamberg och Hosander, samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund,

Sandberg, Orgård, Janson i Frändesta, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg och

Olofsson i Höganäs.

Reservation

av herrar Velander, Hagberg i Malmö, Sandberg och Janson i Frändesta,

som ansett att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

»I förevarande---(= utskottet s. 5 rad 2 nedifrån—s. 7 rad 11

uppifrån)---väl motiverad.

Såsom av det anförda framgår, har riksdagen så sent som år 1943 i skrivelse

till Kungl. Majit anhållit om framläggande snarast möjligt av förslag

örn inrättande av en central nämnd med uppgift att verka för enhetlighet i

taxeringen. Den i de föreliggande motionerna väckta frågan är sålunda beroende

på Kungl. Maj :ts handläggning. Utskottet finner sig därför icke kunna

tillstyrka bifall till motionärernas hemställan att riksdagen omedelbart skall

fatta beslut om inrättande av en riksskattenämnd. Utskottet vill emellertid

understryka angelägenheten av att Kungl. Majit utan ytterligare tidsutdräkt

framlägger förslag om inrättande av den med 1943 års riksdagsskrivelse avsedda

nämnden. Utskottet förutsätter härjämte, att Kungl. Majit i samband

därmed slutför den av 1941 års riksdag begärda utredningen angående inrättande

av ett centralt organ med uppgift bl. a. att meddela förhandsuttalanden

i beskattningsfrågor och jämväl i detta ämne för riksdagen framlägger

det förslag, vartill utredningen må föranleda.»

468028. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.