Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 19H

1946-06-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:49, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 19H

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

1

Nr 49.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1946 kl. 7 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 19H (nr

383) angående stämpelavgiften.

I en den 10 maj 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 299, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19

november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914

angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles.

1 §•

I fråga om stämpel till expeditionerna hänföras statsmyndigheterna till

följande avdelningar:

Fjärde avdelningen.

Rikets hovrätter; —--statens institut för folkhälsan; statens kriminaltekniska

anstalt; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen;--— skogssty
relsen.

Femte avdelningen.

Statsdepartementen; nedre justitierevisionen;---Kungl. Maj :ts orden.

3 §•

I avseende på expeditionernas förseende med stämpel gäller, med de här

nedan i 7 § nämnda undantag och med iakttagande av vad i 4 § stadgas

om inteckningskonlrollstämpel, denna tariff:

1 Senaste lydelse se 1945: 436 och där anmärkta äldre författningar.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 49.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

Betyg annat, se Bevis.

Bevis, som avser upplysning enligt diarium:

Diariibevis ..........................

» över ingivande av handling, som icke

antecknas i diarium; lika med Diariibevis.

j angående domstols beslut--- — —

» angående godkännande av nytt släktnamn

..............................

> av chefen för justitiedepartementet an
gående

utgivning av periodisk skrift

(utgivningsbevis)....................

> av chefen för utrikesdepartementets

rättsavdelning----— —--

Certifikat, beträffande särskilt förhållande,

som rör fartygs säkerhet..........

Diariibevis-, se Bevis.

Diplom för konsul--—-----

Fullmakt för notarius publicus:

i Stockholm och Göteborg........

i övriga städer...................

> för mäklare:-------

Interims passagerarfartygscertifikat..........

Intyg rörande fastighetsförvärv i anledning

av lagen om inskränkning i rätten att

förvärva jordbruksfastighet ..........

» örn registrering--—---—

J

Avd.

2

Avd.

3

Avd.

4

Avd.

5

Avd.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1

—

1

-

1

—

1

—

1

—

-

—

—

-

—

—

20

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

50

—

—

—

—

—

2

—

4

—

—

—

200

—

—

—

50

—

—

—

—

■ —

—

—

—

—

2

- fr

il t

4

—

—

—

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

I. Stämpelavgiften i ärenden om antagande av nytt släktnamn.

Enligt förordningen den 5 december 1901 angående antagande av släktnamn

skall ansökan örn godkännande av nytt släktnamn ställas till Konungen

samt ingivas eller insändas till länsstyrelsen eller till justitiedepartementet.

Till länsstyrelsen inkomna ansökningshandlingar skola översändas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

3

justitiedepartementet. Dylika ärenden avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet

på föredragning av chefen för justitiedepartementet.

Kungl. Maj :ts beslut i ärende av ifrågavarande slag expedieras numera

— sedan den 1 juli 1937 — såsom bevis angående godkännande av nytt

släktnamn, och enligt 3 § stämpelförordningen uttages för dylikt bevis stämpel

med ett belopp av 20 kronor. Expeditionslösen har icke uttagits för

bevis av förevarande slag.

Till det vid propositionen den 12 april 1946 (nr 266) angående anslag till

statistiska centralbyrån och folkbokföringen för budgetåret 1946/47 fogade

statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda dag anfördes — under

hänvisning till en inom justitiedepartementet upprättad promemoria rörande

överflyttande till statistiska centralbyrån av ärenden angående godkännande

av släktnamn — att handläggningen av dessa ärenden från och med den 1

juli 1946 borde överflyttas från justitiedepartementet till statistiska centralbyrån.

Enligt vad vidare uttalades borde centralbyråns beslut i namnärendena

ej få överklagas.

I yttrande över nyssnämnda promemoria har statskontoret anfört, att vid

bifall till förslaget örn överflyttning av ärenden örn antagande av nytt släktnamn

till statistiska centralbyrån borde avgiften för bevis angående godkännande

av nytt släktnamn uppföras under fjärde avdelningen i den i 3 §

stämpelförordningen upptagna tariffen.

I enlighet härmed har departementschefen föreslagit, att stämpelförordningen

ändras på så sätt att ifrågavarande avgift, som för närvarande är upptagen

i tariffen till 3 § under femte avdelningen, överflyttas till den avdelning

som statistiska centralbyrån tillhör eller alltså till fjärde avdelningen i

samma tariff.

II. Stämpelavgiften för bevis angående utgivning av periodisk

skrift.

Enligt 3 § stämpelförordningen i dess lydelse enligt förordningen den 7

mars 1941 (nr 115) skallav chefen för justitiedepartementet utfärdat bevis angående

utgivning av periodisk skrift (utgivningsbevis) förses med stämpel

till belopp av 50 kronor, dock att bevis, som utfärdas för den vilken innehar

enligt äldre lag utfärdat hinderslöshetsbevis för skriften, skall förses

med stämpel till belopp av allenast 5 kronor.

Sistnämnda undantagsbestämmelse, som tillkom i samband med 1941 års

ändringar i tryckfrihetsförordningen, motiverades med att den nya lagstiftningen

föranledde att utgivare av tidning eller tidskrift, som enligt de nya

bestämmelserna vore att anse såsom periodisk skrift, bleve nödsakad att anskaffa

utgivningsbevis även om han innehade hinderslöshetsbevis. Det syntes

därför skäligt, att en särskild, lägre avgift fastställdes för de fall, då

utgivningsbevis beträffande viss skrift utfärdades flir den som förut innehade

hinderslöshetsbevis för skrift nied samma titel.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

Ifrågavarande bestämmelse har i praktiken tillämpats sålunda, att den

lägre stämpelavgiften uttagits endast i de fall, där ansökan om utgivningsbevis

för den som innehade hinderslöshetsbevis inkommit under den övergångstid,

som i samband med 1941 års ändringar i tryckfrihetsförordningen

fastställdes för ansökan om utgivningsbevis med företrädesrätt till titeln å

äldre skrift. Där ansökan örn utgivningsbevis inkommit efter övergångstidens

slut, d. v. s. senare än ett år från dagen för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, har vederbörande sökande icke ansetts berättigad att erhålla

sådant bevis mot den lägre stämpelavgiften; i dylika fall har nämligen avbrott

i skriftens utgivning ansetts föreligga.

I enlighet härmed har departementschefen föreslagit, att den i stämpelförordningen

upptagna undantagsbestämmelsen, enligt vilken utgivningsbevis i

vissa fall skall beläggas med stämpel av allenast 5 kronor, upphäves.

III. Ändring i stämpelförordningen i anledning av omregleringen

av notarius publicusinstitutionen.

Enligt Kungl. Maj:ts stadga den 18 maj 1945 (nr 196) örn notarius publicus

skall i stad finnas notarius publicus. I Stockholm förordnas notarius publicus

av Överståthållarämbetet till det antal som Kungl. Maj:t bestämmer. För

varje notarius publicus i huvudstaden skall finnas en ersättare (biträdande

notarius publicus), som förordnas av Överståthållarämbetet för en tid av tre

år. Är denne förhindrad att tjänstgöra, må särskild vikarie för honom förordnas.

— I annan stad än Stockholm skall viss ledamot i eller tjänsteman

vid magistraten eller, i stad utan magistrat, kommunalborgmästaren vara

notarius publicus. Örn Kungl. Maj :t så bestämmer, må särskild notarius publicus

förordnas av länsstyrelsen.

Genom ifrågavarande stadga, som trätt i kraft den 1 januari 1946, upphävdes

bl. a. stadgan den 6 oktober 1882 (nr 49 s. 1) angående notarii publicibefattningen.

Beträffande tillsättningen av notarius publicus gällde enligt

sistnämnda stadga, att i de städer, där befattningen icke på grund av särskild

föreskrift var förenad med annan tjänst, handels- och sjöfartsnämnden

skulle pröva örn behov av notarius publicus förelåg samt utse innehavare

till befattningen, varefter magistraten eller, i stad utan magistrat, länsstyrelsen

utfärdade förordnande för vederbörande.

Jämlikt 3 § stämpelförordningen skall stämpelavgift erläggas för fullmakt

för notarius publicus i Stockholm och Göteborg med 200 kronor samt för

fullmakt för notarius publicus i övriga städer med 50 kronor. I den i paragrafen

intagna tariffen äro beloppen upptagna i den kolumn, som avser expeditioner

från statsmyndigheter hörande till första avdelningen, dit bl. a.

magistraterna hänföras.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i nu förevarande avseende

har departementschefen anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

5

»Enligt 1945 års stadga om notarius publicus ankommer det, såsom av

den lämnade redogörelsen framgår, på Överståthållarämbetet eller länsstyrelsen

att förordna notarius publicus i de fall, då icke ledamot i eller tjänsteman

vid magistrat eller kommunalborgmästare skall vara notarius publicus. Med

hänsyn härtill torde i 3 § stämpelförordningen böra vidtagas den ändringen,

att stämpelavgiften för fullmakt för notarius publicus upptages i den kolumn

som avser expeditioner från de till tredje avdelningen hörande statsmyndigheterna,

dit överståthållarämbetets kansliavdelningar samt länsstyrelserna

räknas.

Vad angår avgiftens belopp torde skäl icke föreligga att i detta sammanhang

företaga någon ändring. Avgift bör alltså utgå med 200 kronor i Stockholm

och Göteborg samt med 50 kronor i annan stad, där särskild notarius

publicus förordnas. Ifrågavarande avgift skall självfallet uttagas endast när

ordinarie befattning tillsättes och ej då biträdande notarius publicus eller

särskilt förordnad vikarie utses.»

IV. Stämpelavgiften för diariibevis.

Enligt stämpelförordningen skall diariibevis — såsom »bevis annat» —

beläggas med stämpel av en krona, där beviset utfärdas av myndighet som

hänföres till första, andra eller tredje avdelningen, samt eljest med två kronor.

För dylikt bevis utgår därjämte lösenavgift enligt förordningen angående

expeditionslösen med en krona, örn beviset utfärdas av myndighet som hänföres

till någon av första—fjärde avdelningarna, och i annat fall med tre kronor.

I enlighet härmed utgår stämpel och lösen för diariibevis med fem kronor

för dylikt bevis, utfärdat av statsdepartement, med tre kronor för bevis, utfärdat

av central förvaltningsmyndighet som är upptagen i fjärde avdelningen

i stämpel- och lösenförordningarna, samt med två kronor för bevis,

utfärdat av länsstyrelse, domkapitel, underdomstolar, magistrater m. fl. myndigheter.

I ett den 20 juli 1945 avgivet betänkande med förslag angående kommissionärsväsendet

vid statens förvaltningsmyndigheter m. m. (SOU 1945:34) ha

förslag framlagts till bl. a. kungörelse angående kommissionärer hos statens

förvaltningsmyndigheter samt cirkulär till dessa myndigheter angående utförande

såsom tjänsteåligganden av vissa hittills av kommissionärer omhänderhavda

göromål m. m. Beträffande det närmare syftet med dessa förslag

torde få hänvisas till propositionen den 12 april 1946 (nr 280) angående

anslag till Länsstyrelserna: Avlöningar för budgetåret 1946/47, m. m. (s.

8—11).

Departementschefen bar i propositionen i denna del anfört följande:

»Hittills har i ett stort antal fall den rättssökande allmänheten vid ingivande

av handlingar till bland annat statsdepartementen i stället för formligt diariibevis

begärt ett intyg av vederbörande kommissionär, att denne mottagit

handlingarna i fråga samt vederbörligen ingivit dem. Kommissionärsarvodel

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

för sådant intyg har nämligen varit väsentligt lägre än avgiften för diariibevis.

Förslaget till omläggning av kommissionärsväsendet, vilket avser att åstadkomma

en ökad direkt kontakt mellan förvaltningsmyndigheterna och allmänheten,

förutsätter emellertid som regel, att önskat bevis om ingivande

av en handling skall genom myndighetens försorg tillställas vederbörande i

form av diariibevis. Det kan ifrågasättas om icke ett dylikt bevis efter kommissionärsreformens

genomförande borde utfärdas ulan kostnad för den enskilde.

Därest diariibevis bleve helt kostnadsfria, måste det emellertid befaras

att allmänheten begärde sådana bevis vare sig bevisen vöre erforderliga eller

icke. Även bortsett från det nu sagda synes en sänkning av avgifterna för

diariibevis, vilka utfärdas av statsdepartement eller central förvaltningsmyndighet,

vara befogad.

Med hänsyn till det nu anförda och då det synes lämpligt att en enhetlig

avgift fastställes för diariibevis, oavsett vilken myndighet som utfärdar

beviset, tillstyrker jag att för sådant bevis debiteras en krona i stämpelavgift

och likaledes en krona i lösenavgift.

Den sålunda föreslagna ändringen i fråga örn stämpelavgiften för diariibevis

torde böra föranleda att sådant bevis upptages under särskild rubrik

i tariffen till 3 § stämpelförordningen. Frågan om motsvarande ändring i

förordningen angående expeditionslösen torde jag senare få anmäla.»

V. Stämpelavgiften hos statens kriminaltekniska

anstalt.

Såsom framgår av 1 § stämpelförordningen skola alla statsmyndigheter,

vilka icke äro särskilt angivna under någon av de i samma paragraf upptagna

fem avdelningarna, hänföras till första avdelningen.

Jämväl enligt § 1 förordningen angående expeditionslösen hänföras myndigheter,

hos vilka expeditionslösen äger rum, till fem olika avdelningar.

Myndighet, som icke särskilt angivits under någon avdelning, äger emellertid

icke uttaga lösenavgift.

I skrivelse den 11 mars 1946 har styrelsen för statens kriminaltekniska

anstalt anfört, att då anstalten ej vore upptagen bland de i 1 § stämpelförordningen

särskilt uppräknade myndigheterna, stämpelbeläggning av

anstaltens utgående expeditioner finge anses böra ske enligt de för första

avdelningen stadgade stämpelsatserna. Emellertid tillhörde centrala myndigheter

och institutioner i allmänhet fjärde avdelningen, varför det syntes naturligt

att även anstalten hänfördes till denna avdelning. Anstalten tillhörde

ej heller de i förordningen angående expeditionslösen uppräknade myndigheterna

och syntes därför icke vara berättigad att uttaga lösenavgift. Det

förefölle dock styrelsen som om sådan avgift — vilken skulle tillfalla kronan

— borde debiteras. Under åberopande härav hemställde styrelsen, att åtgärder

måtte vidtagas dels för institutets hänförande till fjärde avdelningen i

stämpelförordningen dels ock för möjliggörande av uttagande av lösen, vilken

senare författningsenligt komme att överföras till stämpel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

7

Statskontoret har i ett den 30 mars 1946 dagtecknat utlåtande i ärendet

förklarat sig icke ha något att erinra mot bifall till styrelsens hemställan.

I enlighet härmed har departementschefen föreslagit, att statens kriminaltekniska

anstalt upptages i fjärde avdelningen i 1 § stämpelförordningen.

VI. Stämpelfrihet för intyg rörande fastighetsförvärv i anledning

av lagen den 21 december 1945 (nr 805) om inskränkning i rätten

att förvärva jordbruksfastighet.

Enligt förenämnda lag må jordbruksfastighet, vars värde överstiger 5 000

kronor, icke genom köp eller byte förvärvas av annan än den, som erhållit

Kungl. Maj:ts tillstånd till sådant förvärv. Tillstånd är dock icke erforderligt,

därest förvärvaren i samband med lagfartsansökan förebringar sådan

utredning som i 5 § tredje stycket avses. Enligt 2 § kungörelsen den 21

december 1945 (nr 806) rörande tillämpning av förenämnda lag skall nyssnämnda

utredning utgöras av bl. a. visst intyg av landsfiskal, ledamot av

magistrat, kommunalborgmästare eller egnahemsnämnd.

Vid genomförandet av nu berörda lagstiftning förutsattes, att nyssnämnda

intyg skulle utfärdas utan ersättning. I enlighet härmed har i 3 § förenämnda

kungörelse anmärkts, att intyg enligt 2 § kungörelsen utfärdas utan ersättning.

På grund av det anförda har departementschefen föreslagit, att i tariffen

till 3 § stämpelförordningen intages en bestämmelse om att intyg rörande

fastighetsförvärv i anledning av lagen örn inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet skall vara fritt från stämpel.

Slutligen har departementschef en — utöver nu förordade ändringar i stämpelförordningen

— föreslagit, att, sedan luftfart^,tyrelsen införts i fjärde avdelningen

i 1 § nämnda förordning (SFS 1945: 436), den i samma paragraf i

femte avdelningen upptagna bestämmelsen om luftfartsmyndigheten utgår.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 299, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§

förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Stockholm den 4 juni 1946.

Utskottet.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 49.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Velander, friherre De

Geer, Wehtje, Björnsson, Robert Berg, Heuman, Franzon och Rosander; samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Björklund, Hammarlund, Janson i Frändesta,

Falk, Sundström i Skövde, Olson i Göteborg, Bladh, Kristensson och Johansson i Mysinge.

468123. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:438 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 19 november 1914 a1 i texten