Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
1946-11-12 · 10 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1946:54, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
1
Nr 54.
Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1946 kl. 4 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag angående ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
jämte en i ämnet väckt motion.
I en den 27 september 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 322, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
19281 samt punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
32 §.
3 mom. Såsom intäkt upplages icke
vad som av staten anvisats till bestridande
av särskilda, med vissa
tjänster eller uppdrag förenade kostnader,
såsom:
ortstillägg samt fri bostad jämte bidrag
till kostnad för uppvärmning och
belysning därav för utom landet anställd
diplomatisk eller konsulär personal
;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag
till andra expenser;
Föreslagen lydelse:
32 §.
3 mom. Såsom intäkt upptages icke
vad som av staten anvisats till bestridande
av särskilda, med vissa
tjänster eller uppdrag förenade kostnader,
såsom:
ortstillägg och därmed likställda
förmåner för utom landet anställd
diplomatisk eller konsulär personal;
förvaltningskostnadsbidrag och anslag
till andra expenser;
1 Senaste lydelse se beträffande 32 § 3 mom. 1946:54 samt beträffande anvisningarna till
punkt 7 nämnda paragraf 1940:876.
Hiliana till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 54.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
Nuvarande lydelse:
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén utgående
hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-
och traktamentsersättning;
arvode
eller traktamente för deltagande
i kommitté å annan ort, än där
arvodes- eller traktamentstagaren varit
bosatt;
ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott,
som kail uppkomma därigenom, att
sålunda anvisat anslag icke förslår
till täckande av därmed avsedda utgifter.
Förmånen av---befattnings
havare
gällande.
Föreslagen lydelse:
å stat uppförd häst- och båtlega;
till beställningshavare vid armén utgående
hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-
och traktamentsersättning;
-
ägande i följd härav skattskyldig
icke göra avdrag för underskott, som
kan uppkomma därigenom, att sålunda
anvisat anslag icke förslår till
täckande av därmed avsedda utgifter.
Förmånen av--— befattnings
havare
gällande.
Anvisningar
till 32 §.
7. Till ersättning — — — nya
tjänstgöringsorten.
Detsamma gäller---tjänste
män
anslaget.
till 32 §.
7. Till ersättning — — — nya
tjänstgöringsorten.
Detsamma gäller---tjänste
män
anslaget.
Såsom med ortstillägg likställda
förmåner för utom landet anställd
diplomatisk eller konsulär personal
anses fri bostad med uppvärmning
och belysning, bidrag för resa till
Sverige under semester, barnbidrag,
utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affaires-tillägg,
bidrag för inköp av automobil,
ersättning för hållande av
automobil, förflyttningsbidrag och
prisutjåmningstillägg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock att äldre lag alltjämt
skall äga tillämpning beträffande sådant arvode eller traktamente för deltagande
i kommitté, som avser tiden före den 1 juli 1946.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 54. 3
Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.
Majit anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen
väckta motionen I: 375 av herr Anderberg, vari hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att ur förslaget till anvisningar till 32 § kommunalskattelagen
ordet barnbidrag skall utgå».
Vad angår motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
I förevarande proposition behandlas två olika frågor, nämligen dels angående
den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner för utom
landet anställd diplomatisk och konsulär personal och dels angående beskattning
av kommittéarvoden.
Fråga om den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner
för utom landet anställd diplomatisk personal m. fl.
Svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt
eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning
och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, är enligt 69 § kommunalskattelagen
icke skattskyldig till kommunal inkomstskatt för sin inkomst
av tjänsten. Sådan person — som skall mantalsskrivas i S:t Nikolai
församling i Stockholm — är emellertid skattskyldig till statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt för nämnda inkomst; enligt 26 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall nämligen å honom tillämpas
vad i förordningen stadgas angående här i riket bosatt person.
I avseende å beräkning av inkomst av statlig tjänst gäller enligt 32 § 3
mom. kommunalskattelagen, att vad som av staten anvisats till bestridande
av särskilda, med tjänsten förenade kostnader icke skall upptagas som intäkt.
Som exempel på dylika anslag angivas ortstillägg samt fri bostad jämte
bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom landet
anställd diplomatisk eller konsulär personal.
Enligt 50 § civila avlöningsreglementet äger tjänsteman vaxbom nu är fråga
med stationering utomlands åtnjuta bland annat barnbidrag, därest han på
grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder. Bidraget utgår
med 750 kronor för ett och 500 ki''onor för varje ytterligare barn under
10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som lylli 10 år, allt för
år räknat.
Den närmare karaktären av detta bidrag framgår av ett betänkande, som
sakkunniga för utredning angående utrikesrepresentationens avlöningsförhållanden
avlämnade i september 1938 och som ligger till grund för 1939
års ändringar i bestämmelserna örn denna personals avlöning. De salckun
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
niga framhöilo, att erfarenheten syntes giva vid handen, att det gällande
lönesystemet för utrikesrepresentationen icke kunde fungera utan hänsynstagande
till dels tjänstemännens enskilda ekonomi, dels deras eventuella försörjningsplikt
mot hustru och barn. Därför hade de sakkunniga ifrågasatt
att i lönesystemet inarbeta särskilda såväl giftermåls- som barntillägg. Med
hänsyn till de betänkligheter, som hade gjorts gällande mot en så vittgående
differentiering, hade de sakkunniga emellertid inskränkt sig till att föreslå
att man endast skulle fästa sig vid det moment i utlandstjänstemannens förpliktelser
som familjeförsörjare, som ostridigt ställde honom i en särställning
i jämförelse med tjänstemän inom landet och i vilket staten även kunde
sägas ha ett direkt intresse, nämligen barnens uppfostran. Det kunde näppeligen
anses innebära ett avsteg från allmänna lönesättningsprinciper örn
staten inom lönesystemet för utlandstjänstemän beredde utrymme för en
löneform, som avsåge att skapa garantier för att de i utlandet anställda
tjänstemännens barn bleve uppfostrade till svenska medborgare. De med en
sådan uppfostran förenade kostnaderna måste i allmänhet bliva betydande,
och Kungl. Maj:t hade tidigare vid fördelningen av extra ortstillägg tvingats
taga hänsyn härtill. Barnet uppfostrades hos föräldrarna intill en ålder av
omkring 10 år, och de särskilda kostnaderna betingades under denna levnadsperiod
huvudsakligen av resorna till och från hemlandet ävensom därav,
att föräldrarna anställde och bekostade resorna för en svensk barnjungfru
eller småbarnslärarinna. Då kostnaderna för en anordning av sistberörda
slag icke ökades i samma proportion som antalet barn, syntes bidragsbeloppet
kunna reduceras för varje barn utöver det första med hälften för samtliga
tjänstemän utom kanslisterna, för vilka sistnämnda en sådan anordning
i ett normalfall ej torde komma i fråga. Det borde utgå ett bidragsbelopp av
1 000 kronor för ett barn och 500 kronor för ett vart av de följande intill
10 år till samtliga tjänstemän utom kanslister; för de senare borde utgå ett
bidrag av 500 kronor för varje barn i nyss angivna ålder. Från och med
10-årsåldern och intill en gräns av förslagsvis 21 år ordnades utbildningen
i det övervägande antalet fall antingen genom anordnande av skolhushåll
eller anlitande av internatskolor i Sverige. Även beträffande dessa anordningar
kunde det möjligen sägas, att kostnaderna proportionsvis i någon
mån reducerades vid större antal barn, men då det här vore fråga om utgifter,
som även i billigaste fall ej oväsentligt överstege vad de sakkunniga
ansåge sig kunna föreslå såsom bidrag, hade de icke tänkt sig någon minskning
av beloppen för barn i denna ålder utöver det första. Med anledning
av vad de sakkunniga inhämtat om kostnaderna för skolhushåll och avgifter
vid internatskolor, föresloge de ett belopp av 2 000 kronor för varje
barn i åldern 10 till 21 år till samtliga tjänstemän utom kanslister. För kanslister
borde bidraget för barn över 10-årsåldern bestämmas till 1 000 kronor.
— Vid utarbetande av förslag till ny stat för ortstillägg hade de sakkunniga
byggt på förefintligheten av barnbidrag. Därest dylika bidrag icke medräknades,
måste de sakkunnigas plan för ortstilläggen m. m. omarbetas efter
nya utgångspunkter.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
5
De sakkunnigas förslag angående barnbidrag godtogs utom såtillvida att
kanslisterna likställdes med övriga tjänstemän, att bidraget till första barnet
sänktes till 750 kronor samt att övre gränsen för bidragsberättigat barns ålder
sänktes till 19 år.
Vad angår beskaffenheten och omfattningen i övrigt av de löneförmåner,
som åtnjutas av här ifrågavarande befattningshavare, tillåter sig utskottet
hänvisa till den redogörelse härför, som lämnas i propositionen å s. 4—10.
Beträffande vissa av de särskilda förmånerna har tvekan uppstått, huruvida
de enligt gällande bestämmelser vore att anse som skattepliktiga intäkter
eller icke. Sålunda har vid 1945 års taxering vederbörande taxeringsintendent
gjort gällande, att barnbidrag, chargé d’affairestillägg och språktillägg
vore skattepliktiga. 1945 års prövningsnämnd för Stockholm har i
särskilda, den 19 juni 1946 meddelade beslut funnit de förstnämnda båda
förmånerna icke vara underkastade skatteplikt, medan däremot språktillägg
förklarats vara skattepliktig intäkt. De båda förstnämnda besluten voro emellertid
icke enhälliga. Vidare må nämnas att en av de ledamöter av prövningsnämnden,
som biträdde de ifrågavarande besluten, i särskilda till protokollet
fogade yttranden uttalade, att med hänsyn till de ofullständiga författningsbestämmelserna
ett förtydligande av lagstiftningen på detta område vore nödvändigt;
i följd härav hade enligt denne ledamots mening prövningsnämnden
bort besluta att avlåta en framställning till Kungl. Majit i detta syfte.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i nu förevarande avseende
har departementschefen anfört följande:
»Med hänsyn till den tvekan, som uppkommit beträffande de här ifrågavarande
förmånernas ställning i skatterättsligt hänseende, samt nämnda frågas
betydelse för de berörda tjänstemännen synes det befogat att nu upptaga
spörsmålet till behandling. Vad därvid först angår de till dessa befattningshavare
utgående ortstilläggen skola dessa — till skillnad från ortstillägg,
som i vissa fall utgå till andra befattningshavare — enligt uttrycklig bestämmelse
i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen icke upptagas som skattepliktig
intäkt. Anledningen till denna bestämmelse är — enligt vad som
framgår av ett yttrande av vederbörande departementschef i samband med
att bestämmelsen först infördes i skatteförfattningama (prop. nr 192/1913
s. 8) -— att de ansetts vara att betrakta icke som vanliga ortstillägg utan
som ''anslag till bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med
tjänsteställningen förenade kostnader’. Uppbärandet av ortstillägget vore enligt
departementschefen icke eller åtminstone i mycket ringa grad att anse
som en tjänstemannens personliga förmån utan vore fastmera att betrakta
såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade nied en statstjänst,
som nödgade tjänstemannen att vara bosatt utomlands å orter med dyra levnadsvillkor
och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordning på ett dyrare
sätt än han behövde göra, örn han vistades hemma.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Bevillningsutskottets betänkande nr oi
-
Vad sålunda anförts om oristilläggen synes i än högre grad gälla efter
1939 års avlöningsreform, vilken i detta hänseende kan sägas innebära att
vissa delar av ortstilläggen utbrötos och gåvos särskilda beteckningar. Någon
ändring i fråga om ortstilläggens skattemässiga behandling bör därför enligt
min mening icke ifrågakomma.
Jämväl beträffande den till vissa av de ifrågavarande befattningshavarna
utgående förmånen av fri bostad med uppvärmning och belysning därav
gäller, att förmånen enligt uttryckligt stadgande i 32 § 3 morn. icke är
skattepliktig. Detta gäller uppenbarligen även i den mån bostaden genom
statens försorg är försedd med möblering och andra inventarier för representationsändamål.
Ej heller i denna del bör någon ändring av bestämmelserna
— frånsett den, som föranledes av att uppvärmning och belysning av
befattningshavarnas bostad numera bekostas direkt av statsverket — ifrågakomma.
Vidare må i detta sammanhang nämnas, att enligt punkt 7 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen ersättning för flyttningskostnad åt statens
tjänstemän — såväl beträffande de till utrikesförvaltningen hörande som i
fråga örn övriga tjänstemän — räknas såsom ersättning, anvisad till bestridande
av med tjänsten förenad kostnad, och följaktligen icke är underkastad
skatteplikt.
Vad övriga förmåner angår vill jag till en början framhålla att, såsom
nyss antytts, huvudparten av dem få anses ha utbrutits ur det före 1939 utgående
ortstillägget och alltså tidigare lia varit att anse såsom icke skattepliktiga
intäkter. Därest de ur ortstillägget utbrutna förmånerna skulle hänföras
till skattepliktiga intäkter, skulle sålunda en skärpning av ifrågavarande
befattningshavares beskattning inträda.
Vissa av de nu ifrågavarande förmånerna äro uppenbarligen av den natur,
att de äro skattefria enligt den i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen angivna
huvudregeln att såsom intäkt icke skall upptagas vad som av staten anvisats
till bestridande av särskilda, med vissa tjänster förenade kostnader. Detta är
fallet med bidrag för inköp av automobil samt ersättning för hållande av
automobil. I fråga örn övriga förmåner är det visserligen icke lika tydligt
att de böra betraktas såsom ersättning för kostnader, varom nyss sagts,
men torde de likväl -— med visst undantag, vartill jag i det följande återkommer
— böra så anses. Emellertid vill jag beträffande de utomeuropeiska
tilläggen och chargé d’affaires-tilläggen anmärka att, även örn de huvudsakligen
äro av karaktär som nyss angivits, det likväl kan göras gällande att
de till viss del äro att betrakta såsom särskild gottgörelse för tjänstgöring under
mera krävande eller besvärliga förhållanden d. v. s. att de till viss del
skulle vara skattepliktiga. Likaledes torde kunna göras gällande, att förflyttningsbidraget
till viss del har karaktären av ersättning för vissa personliga
nyanskaffningar i samband med förflyttningen och följaktligen även borde,
till viss del, bliva föremål för beskattning. Emellertid lärer någon hållbar
grund icke kunna påvisas för en fördelning av de sistnämnda bidragen på en
skattefri respektive en skattepliktig del. Därtill kommer — och detta synes
vara det avgörande skälet mot en beskattning, helt eller delvis, av ifråga
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
7
varande förmåner — att förmånernas belopp få anses bestämda med utgångspunkt
från att beloppen vore nettobelopp och sålunda icke skulle bliva föremål
för beskattning.
Såsom nyss anmärkts torde en av de här berörda förmånerna icke
kunna anses utgöra ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader.
Jag åsyftar härvid språktillägget. Berörda tillägg måste nämligen anses i
första hand utgöra ersättning för uppehållande av en befattning, som kräver
högre kvalifikationer hos dess innehavare än andra ur lönesynpunkt eljest
likvärdiga befattningar. Någon hållbar grund för dess hänförande till icke
skattepliktig intäkt torde .sålunda icke kunna åberopas.
På grund av det nu anförda föreslår jag att kommunalskattelagen kompletteras
så att av författningstexten tydligt framgår, vilka av de ifrågavarande
förmånerna som enligt lagen äro skattefria. Detta kan lämpligen ske på så
sätt att i 32 § 3 mom. angives att ortstillägg och därmed likställda förmåner
för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal icke skola upptagas
såsom intäkt. Vidare bör i punkt 7 av anvisningarna till 32 § stadgas,
att såsom med ortstillägg likställda förmåner för utom landet anställd diplomatisk
eller konsulär personal anses fri bostad med uppvärmning och belysning,
bidrag för resa till Sverige under semester, barnbidrag, utomeuropeiskt
tillägg, chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning
för hållande av automobil, förflyttningsbidrag och prisutjämningstillägg.
»
I nu förevarande motion bär anförts bland annat följande.
Barnbidragen utgjorde icke till väsentlig del ersättning för med tjänsten
förenade kostnader utan finge anses vara ett rent lönetillägg. Särskilda barntillägg
förekomme även till tjänstemän med tjänstgöring inom landet. Dessa
beskattades som annan löneinkomst. Det vore svårt att se, varför den i utlandet
stationerade personalen skulle sättas i mera gynnad ställning. Denna
erhölle ju liksom andra skattskyldiga vanliga familjeavdrag. Icke heller syntes
den omständigheten, att barnen ofta vistades vid internatskolor eller i särskilda
skolhushåll, kunna medföra skattefrihet. Förslaget härom syntes vara
en ren privilegielagstiftning, en sak som man annars städse sökte undvika.
Fråga om beskattning av kommittéarvoden.
Bland de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen uppräknade förmåner, som
icke skola upptagas som skattepliktiga intäkter, förekommer även »arvode
eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort, än där arvodeseller
traktamentstagaren varit bosatt». Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden
av tidigare tillämpad metod för beräkning av ersättning för fullgörande
av kommittéuppdrag. Enligt 1921 års kommittékungörelse utgick,
då dylik ersättning bestämts i form av dagarvode, vid arbete å sammanträdesorten
ingen traktamentsersättning. I stället beräknades ersättningen
till den. som för uppdraget måste uppehålla sig utom sin vanliga vistelseort,
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
efter högre taxa än till annan kommittéledamot. Den som var bosatt eller
hade sin verksamhet å sammanträdesorten eller där uppehöll sig i följd av
annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning åtnjöts, erhöll sålunda ersättning
med, om han var anställd i statens eller kommunens tjänst eller örn
han samtidigt åtnjöt ersättning för annat allmänt uppdrag, såsom riksdagsmannaskap,
statsrevisorsskap eller dylikt, 6 kronor örn dagen och eljest 12
kronor om dagen. Den som icke var bosatt eller hade sin verksamhet å sammanträdesorten
eller där uppehöll sig i följd av annat allmänt uppdrag, för
vilket ersättning åtnjöts, erhöll däremot gottgörelse med 18 kronor örn dagen.
I övrigt gällde, att den, som förordnats till ordförande, dessutom alltid
ägde uppbära ett särskilt arvode av 6 kronor för dag. Fullgjorde någon samtidigt
två eller flera kommittéuppdrag, skulle arvode enligt förut angivna
grunder åtnjutas allenast för ett av uppdragen, medan för varje ytterligare
uppdrag arvode icke fick utgå med mera än 6 kronor om dagen. Om någon
samtidigt fullgjorde två eller flera uppdrag såsom ordförande, skulle han
dock äga åtnjuta, utöver arvode såsom ledamot, den honom såsom ordförande
tillkommande ersättning av 6 kronor för varje sådant uppdrag.
1921 års kungörelse har nu ersatts av en ny kommittékungörelse av den
28 juni 1946 (nr 394), som trätt i kraft den 1 juli 1946. Genom sistnämnda
kungörelse har bland annat den ändringen skett, att traktamentsersättning
enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet skall utgå även under
kommittéledamots vistelse å sammanträdesorten. Särskilt förhöjt arvode,
då kommittéledamot till följd av uppdraget måste uppehålla sig utom sin
vanliga vistelseort, förekommer däremot icke.
Departementschefen har i propositionen i denna del anfört följande:
»32 § 3 mom. kommunalskattelagen innehåller bland annat en allmän bestämmelse
örn att resekostnads- och traktamentsersättning ej skall upptagas
såsom skattepliktig intäkt. Den traktamentsersättning, som enligt 1946 års
kommittékungörelse skall utgå till kommittéledamot under vistelse å sammanträdesorten,
är sålunda att hänföra till icke skattepliktig intäkt redan
på grund av sistnämnda bestämmelse. Då å andra sidan denna tråktamentsersättning
torde vara avsedd att i sin helhet täcka de kostnader, som föranledas
av vederbörandes vistelse utom den vanliga verksamhetsorten, synes
anledning saknas att låta även arvodet för deltagande i kommittén vara
skattefritt. Jag förordar därför, att det särskilda stadgandet om skattefrihet
för arvode eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort än där
arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt skall utgå ur 32 § 3 mom.
kommunalskattelagen.»
Utskottet. De i den ifrågavarande propositionen föreslagna författningsändringarna
avse dels frågan örn den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner
för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal dels ock
frågan örn beskattning av kommittéarvoden.
Vad angår förstnämnda spörsmål gäller enligt 32 § 3 mom. kommunalskattelagen
i dess nuvarande lydelse med avseende å beräkning av inkomst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillninnsutskottets betänkande nr 54.
9
av statlig tjänst följande. Vad som av staten anvisats till bestridande av
särskilda, med tjänsten förenade kostnader skall icke upptagas såsom intäkt.
Som exempel på dylika kostnader angivas ortstillägg samt fri bostad
jämte bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom
landet anställd diplomatisk eller konsulär personal. I propositionen föreslås
sådan ändring av detta stadgande, att i detta exempel såsom icke skattepliktiga
förmåner angivas ortstillägg och därmed likställda förmåner för utom
landet anställd diplomatisk eller konsulär personal. Vidare föreslås, att i
punkt 7) av anvisningarna till 32 § intages en föreskrift, enligt vilken såsom
med ortstillägg likställda förmåner för utom landet anställd diplomatisk
eller konsulär personal anses fri bostad med uppvärmning och belysning,
bidrag för resa till Sverige under semester, barnbidrag, utomeuropeiskt tilllägg,
chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning för
hållande av automobil, förflyttningsbidrag och prisutjämningstillägg.
Av ifrågavarande förmåner, i den mån de icke redan enligt gällande bestämmelser
äro uttryckligen undantagna från skatteplikt, har huvudparten
tillkommit genom 1939 års civila avlöningsreglemente på så sätt att desamma
utbrutits ur det före nämnda år utgående ortstillägget och alltså tidigare
varit att anse såsom icke skattepliktiga intäkter. Departementschefen har i
propositionen ansett befogat att upptaga till behandling spörsmålet örn de
ifrågavarande förmånernas ställning i skatterättsligt hänseende med hänsyn
till den tvekan, som uppkommit härutinnan, samt frågans betydelse för de
berörda tjänstemännen.
1 den i anledning av propositionen väckta motionen har yrkats, att ordet
barnbidrag måtte utgå ur det föreslagna tillägget till anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen. Till stöd härför har framhållits bland annat, att barnbidragen
i olikhet med de övriga nu ifrågavarande förmånerna icke kunde
anses utgöra ersättning för med tjänsten förenade kostnader.
Med anledning av vad i motionen anförts får utskottet framhålla, att, därest
kostnaderna för uppfostran och utbildning av barn till befattningshavare
med tjänstgöring utomlands, äro större än de eljest vanligen förekommande
kostnaderna av detta slag, merkostnaden torde få anses föranledd av tjänstgöringen
utomlands. De ifrågavarande barnbidragen ha, såsom framgår av
propositionen, motiverats med att därmed avsåges att skapa garantier för
att de i utlandet anställda tjänstemännens barn bleve uppfostrade till svenska
medborgare samt att de med en sådan uppfostran förenade kostnaderna
i allmänhet måste bliva betydande. Huruvida barnbidragen kunna anses avvägda
med hänsyn till de å olika orter utomlands uppkommande merkostnaderna
i förevarande hänseende, kan utskottet icke bedöma och det tillkommer
ej heller utskottet att ingå i prövning av detta spörsmål. För utskottet
äro däremot avgörande de skäl, som anförts för barnbidragens införande,
och dessa tala enligt utskottets mening för att ifrågavarande förmåner
böra undantagas från beskattning.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att enligt 19 § kommunalskattelagen
stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest
Bi hilny till riksdagens protokoll 19-Ui. 7 sami. A'' r lii. .i
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 54.
avsedda för mottagarens utbildning icke räknas till skattepliktig inkomst.
Även örn här icke är fråga om stipendier, kan utskottet likväl icke undgå
att finna en viss likhet vara för handen mellan de ifrågavarande barnbidragen
och stipendier.
Med hänsyn till nu anförda omständigheter avstyrker utskottet ifrågavarande
motion och tillstyrker alltså bifall till propositionen, i vad angår skattefrihet
för barnbidrag.
Gentemot vad i propositionen föreslagits beträffande vissa andra förmåner
för utomlands anställd diplomatisk eller konsulär personal Ilar utskottet
intet att erinra.
I 32 § 3 moni. kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse stadgas vidare,
att arvode för deltagande i kommitté å annan ort än där arvodestagaren
varit bosatt icke skall upptagas såsom intäkt. I propositionen föreslås
upphävande av denna bestämmelse. Detta förslag sammanhänger därmed
att enligt den innevarande år utfärdade kommittékungörelsen traktamentsersättning
enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet numera
skall — i olikhet med vad tidigare gällt — utgå under kommittéledamots
vistelse å sammanträdesorten. Då traktamentsersättningen är att hänföra
till icke skattepliktig intäkt, har anledning ansetts saknas att låta även arvodet
för deltagande i kommitté vara skattefritt. Utskottet tillstyrker bifall till
propositionen i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförs får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 322 och med avslag å motionen 1:375
av herr Anderberg, antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag angående ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Stockholm den 12 november 1946.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl*, Ekman, Wehtje,
Heuman*, Gustaf Elofsson*, Franzon*, Bamberg* och Carl Eric Ericsson* samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Sandberg, Orgard*, Janson i Frändesta*,
Falk*, Karlsson i Grängesberg*, Sundström i Skövde*, Andersson i Dunker* och
Vigelsbo.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
468781. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:502 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den ,28 september 1928 a1 i texten