Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1946-11-12 · 10 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:54, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1946 kl. 4 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag angående ändring i

kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),

jämte en i ämnet väckt motion.

I en den 27 september 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 322, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

lag angående ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

19281 samt punkt 7 av anvisningarna till nämnda paragraf skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

32 §.

3 mom. Såsom intäkt upplages icke

vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

såsom:

ortstillägg samt fri bostad jämte bidrag

till kostnad för uppvärmning och

belysning därav för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal

;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

Föreslagen lydelse:

32 §.

3 mom. Såsom intäkt upptages icke

vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med vissa

tjänster eller uppdrag förenade kostnader,

såsom:

ortstillägg och därmed likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal;

förvaltningskostnadsbidrag och anslag

till andra expenser;

1 Senaste lydelse se beträffande 32 § 3 mom. 1946:54 samt beträffande anvisningarna till

punkt 7 nämnda paragraf 1940:876.

Hiliana till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 54.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

Nuvarande lydelse:

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående

hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-

och traktamentsersättning;
arvode

eller traktamente för deltagande

i kommitté å annan ort, än där

arvodes- eller traktamentstagaren varit

bosatt;

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott,

som kail uppkomma därigenom, att

sålunda anvisat anslag icke förslår

till täckande av därmed avsedda utgifter.

Förmånen av---befattnings
havare

gällande.

Föreslagen lydelse:

å stat uppförd häst- och båtlega;

till beställningshavare vid armén utgående

hästgottgörelse för egna tjänstehästar;
resekostnads-

och traktamentsersättning;
-

ägande i följd härav skattskyldig

icke göra avdrag för underskott, som

kan uppkomma därigenom, att sålunda

anvisat anslag icke förslår till

täckande av därmed avsedda utgifter.

Förmånen av--— befattnings
havare

gällande.

Anvisningar

till 32 §.

7. Till ersättning — — — nya

tjänstgöringsorten.

Detsamma gäller---tjänste
män

anslaget.

till 32 §.

7. Till ersättning — — — nya

tjänstgöringsorten.

Detsamma gäller---tjänste
män

anslaget.

Såsom med ortstillägg likställda

förmåner för utom landet anställd

diplomatisk eller konsulär personal

anses fri bostad med uppvärmning

och belysning, bidrag för resa till

Sverige under semester, barnbidrag,

utomeuropeiskt tillägg, chargé d’affaires-tillägg,

bidrag för inköp av automobil,

ersättning för hållande av

automobil, förflyttningsbidrag och

prisutjåmningstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock att äldre lag alltjämt

skall äga tillämpning beträffande sådant arvode eller traktamente för deltagande

i kommitté, som avser tiden före den 1 juli 1946.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54. 3

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför Kungl.

Majit anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen

väckta motionen I: 375 av herr Anderberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att ur förslaget till anvisningar till 32 § kommunalskattelagen

ordet barnbidrag skall utgå».

Vad angår motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

I förevarande proposition behandlas två olika frågor, nämligen dels angående

den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner för utom

landet anställd diplomatisk och konsulär personal och dels angående beskattning

av kommittéarvoden.

Fråga om den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner

för utom landet anställd diplomatisk personal m. fl.

Svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt

eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning

och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, är enligt 69 § kommunalskattelagen

icke skattskyldig till kommunal inkomstskatt för sin inkomst

av tjänsten. Sådan person — som skall mantalsskrivas i S:t Nikolai

församling i Stockholm — är emellertid skattskyldig till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt för nämnda inkomst; enligt 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall nämligen å honom tillämpas

vad i förordningen stadgas angående här i riket bosatt person.

I avseende å beräkning av inkomst av statlig tjänst gäller enligt 32 § 3

mom. kommunalskattelagen, att vad som av staten anvisats till bestridande

av särskilda, med tjänsten förenade kostnader icke skall upptagas som intäkt.

Som exempel på dylika anslag angivas ortstillägg samt fri bostad jämte

bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom landet

anställd diplomatisk eller konsulär personal.

Enligt 50 § civila avlöningsreglementet äger tjänsteman vaxbom nu är fråga

med stationering utomlands åtnjuta bland annat barnbidrag, därest han på

grund av försörjningsplikt underhåller barn under 19 års ålder. Bidraget utgår

med 750 kronor för ett och 500 ki''onor för varje ytterligare barn under

10 års ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som lylli 10 år, allt för

år räknat.

Den närmare karaktären av detta bidrag framgår av ett betänkande, som

sakkunniga för utredning angående utrikesrepresentationens avlöningsförhållanden

avlämnade i september 1938 och som ligger till grund för 1939

års ändringar i bestämmelserna örn denna personals avlöning. De salckun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

niga framhöilo, att erfarenheten syntes giva vid handen, att det gällande

lönesystemet för utrikesrepresentationen icke kunde fungera utan hänsynstagande

till dels tjänstemännens enskilda ekonomi, dels deras eventuella försörjningsplikt

mot hustru och barn. Därför hade de sakkunniga ifrågasatt

att i lönesystemet inarbeta särskilda såväl giftermåls- som barntillägg. Med

hänsyn till de betänkligheter, som hade gjorts gällande mot en så vittgående

differentiering, hade de sakkunniga emellertid inskränkt sig till att föreslå

att man endast skulle fästa sig vid det moment i utlandstjänstemannens förpliktelser

som familjeförsörjare, som ostridigt ställde honom i en särställning

i jämförelse med tjänstemän inom landet och i vilket staten även kunde

sägas ha ett direkt intresse, nämligen barnens uppfostran. Det kunde näppeligen

anses innebära ett avsteg från allmänna lönesättningsprinciper örn

staten inom lönesystemet för utlandstjänstemän beredde utrymme för en

löneform, som avsåge att skapa garantier för att de i utlandet anställda

tjänstemännens barn bleve uppfostrade till svenska medborgare. De med en

sådan uppfostran förenade kostnaderna måste i allmänhet bliva betydande,

och Kungl. Maj:t hade tidigare vid fördelningen av extra ortstillägg tvingats

taga hänsyn härtill. Barnet uppfostrades hos föräldrarna intill en ålder av

omkring 10 år, och de särskilda kostnaderna betingades under denna levnadsperiod

huvudsakligen av resorna till och från hemlandet ävensom därav,

att föräldrarna anställde och bekostade resorna för en svensk barnjungfru

eller småbarnslärarinna. Då kostnaderna för en anordning av sistberörda

slag icke ökades i samma proportion som antalet barn, syntes bidragsbeloppet

kunna reduceras för varje barn utöver det första med hälften för samtliga

tjänstemän utom kanslisterna, för vilka sistnämnda en sådan anordning

i ett normalfall ej torde komma i fråga. Det borde utgå ett bidragsbelopp av

1 000 kronor för ett barn och 500 kronor för ett vart av de följande intill

10 år till samtliga tjänstemän utom kanslister; för de senare borde utgå ett

bidrag av 500 kronor för varje barn i nyss angivna ålder. Från och med

10-årsåldern och intill en gräns av förslagsvis 21 år ordnades utbildningen

i det övervägande antalet fall antingen genom anordnande av skolhushåll

eller anlitande av internatskolor i Sverige. Även beträffande dessa anordningar

kunde det möjligen sägas, att kostnaderna proportionsvis i någon

mån reducerades vid större antal barn, men då det här vore fråga om utgifter,

som även i billigaste fall ej oväsentligt överstege vad de sakkunniga

ansåge sig kunna föreslå såsom bidrag, hade de icke tänkt sig någon minskning

av beloppen för barn i denna ålder utöver det första. Med anledning

av vad de sakkunniga inhämtat om kostnaderna för skolhushåll och avgifter

vid internatskolor, föresloge de ett belopp av 2 000 kronor för varje

barn i åldern 10 till 21 år till samtliga tjänstemän utom kanslister. För kanslister

borde bidraget för barn över 10-årsåldern bestämmas till 1 000 kronor.

— Vid utarbetande av förslag till ny stat för ortstillägg hade de sakkunniga

byggt på förefintligheten av barnbidrag. Därest dylika bidrag icke medräknades,

måste de sakkunnigas plan för ortstilläggen m. m. omarbetas efter

nya utgångspunkter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

5

De sakkunnigas förslag angående barnbidrag godtogs utom såtillvida att

kanslisterna likställdes med övriga tjänstemän, att bidraget till första barnet

sänktes till 750 kronor samt att övre gränsen för bidragsberättigat barns ålder

sänktes till 19 år.

Vad angår beskaffenheten och omfattningen i övrigt av de löneförmåner,

som åtnjutas av här ifrågavarande befattningshavare, tillåter sig utskottet

hänvisa till den redogörelse härför, som lämnas i propositionen å s. 4—10.

Beträffande vissa av de särskilda förmånerna har tvekan uppstått, huruvida

de enligt gällande bestämmelser vore att anse som skattepliktiga intäkter

eller icke. Sålunda har vid 1945 års taxering vederbörande taxeringsintendent

gjort gällande, att barnbidrag, chargé d’affairestillägg och språktillägg

vore skattepliktiga. 1945 års prövningsnämnd för Stockholm har i

särskilda, den 19 juni 1946 meddelade beslut funnit de förstnämnda båda

förmånerna icke vara underkastade skatteplikt, medan däremot språktillägg

förklarats vara skattepliktig intäkt. De båda förstnämnda besluten voro emellertid

icke enhälliga. Vidare må nämnas att en av de ledamöter av prövningsnämnden,

som biträdde de ifrågavarande besluten, i särskilda till protokollet

fogade yttranden uttalade, att med hänsyn till de ofullständiga författningsbestämmelserna

ett förtydligande av lagstiftningen på detta område vore nödvändigt;

i följd härav hade enligt denne ledamots mening prövningsnämnden

bort besluta att avlåta en framställning till Kungl. Majit i detta syfte.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget i nu förevarande avseende

har departementschefen anfört följande:

»Med hänsyn till den tvekan, som uppkommit beträffande de här ifrågavarande

förmånernas ställning i skatterättsligt hänseende, samt nämnda frågas

betydelse för de berörda tjänstemännen synes det befogat att nu upptaga

spörsmålet till behandling. Vad därvid först angår de till dessa befattningshavare

utgående ortstilläggen skola dessa — till skillnad från ortstillägg,

som i vissa fall utgå till andra befattningshavare — enligt uttrycklig bestämmelse

i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen icke upptagas som skattepliktig

intäkt. Anledningen till denna bestämmelse är — enligt vad som

framgår av ett yttrande av vederbörande departementschef i samband med

att bestämmelsen först infördes i skatteförfattningama (prop. nr 192/1913

s. 8) -— att de ansetts vara att betrakta icke som vanliga ortstillägg utan

som ''anslag till bestridande av särskilda med vistelsen utomlands och med

tjänsteställningen förenade kostnader’. Uppbärandet av ortstillägget vore enligt

departementschefen icke eller åtminstone i mycket ringa grad att anse

som en tjänstemannens personliga förmån utan vore fastmera att betrakta

såsom en ersättning för kostnader, oundvikligt förenade nied en statstjänst,

som nödgade tjänstemannen att vara bosatt utomlands å orter med dyra levnadsvillkor

och att jämväl i övrigt inrätta sin levnadsordning på ett dyrare

sätt än han behövde göra, örn han vistades hemma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr oi
-

Vad sålunda anförts om oristilläggen synes i än högre grad gälla efter

1939 års avlöningsreform, vilken i detta hänseende kan sägas innebära att

vissa delar av ortstilläggen utbrötos och gåvos särskilda beteckningar. Någon

ändring i fråga om ortstilläggens skattemässiga behandling bör därför enligt

min mening icke ifrågakomma.

Jämväl beträffande den till vissa av de ifrågavarande befattningshavarna

utgående förmånen av fri bostad med uppvärmning och belysning därav

gäller, att förmånen enligt uttryckligt stadgande i 32 § 3 morn. icke är

skattepliktig. Detta gäller uppenbarligen även i den mån bostaden genom

statens försorg är försedd med möblering och andra inventarier för representationsändamål.

Ej heller i denna del bör någon ändring av bestämmelserna

— frånsett den, som föranledes av att uppvärmning och belysning av

befattningshavarnas bostad numera bekostas direkt av statsverket — ifrågakomma.

Vidare må i detta sammanhang nämnas, att enligt punkt 7 av anvisningarna

till 32 § kommunalskattelagen ersättning för flyttningskostnad åt statens

tjänstemän — såväl beträffande de till utrikesförvaltningen hörande som i

fråga örn övriga tjänstemän — räknas såsom ersättning, anvisad till bestridande

av med tjänsten förenad kostnad, och följaktligen icke är underkastad

skatteplikt.

Vad övriga förmåner angår vill jag till en början framhålla att, såsom

nyss antytts, huvudparten av dem få anses ha utbrutits ur det före 1939 utgående

ortstillägget och alltså tidigare lia varit att anse såsom icke skattepliktiga

intäkter. Därest de ur ortstillägget utbrutna förmånerna skulle hänföras

till skattepliktiga intäkter, skulle sålunda en skärpning av ifrågavarande

befattningshavares beskattning inträda.

Vissa av de nu ifrågavarande förmånerna äro uppenbarligen av den natur,

att de äro skattefria enligt den i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen angivna

huvudregeln att såsom intäkt icke skall upptagas vad som av staten anvisats

till bestridande av särskilda, med vissa tjänster förenade kostnader. Detta är

fallet med bidrag för inköp av automobil samt ersättning för hållande av

automobil. I fråga örn övriga förmåner är det visserligen icke lika tydligt

att de böra betraktas såsom ersättning för kostnader, varom nyss sagts,

men torde de likväl -— med visst undantag, vartill jag i det följande återkommer

— böra så anses. Emellertid vill jag beträffande de utomeuropeiska

tilläggen och chargé d’affaires-tilläggen anmärka att, även örn de huvudsakligen

äro av karaktär som nyss angivits, det likväl kan göras gällande att

de till viss del äro att betrakta såsom särskild gottgörelse för tjänstgöring under

mera krävande eller besvärliga förhållanden d. v. s. att de till viss del

skulle vara skattepliktiga. Likaledes torde kunna göras gällande, att förflyttningsbidraget

till viss del har karaktären av ersättning för vissa personliga

nyanskaffningar i samband med förflyttningen och följaktligen även borde,

till viss del, bliva föremål för beskattning. Emellertid lärer någon hållbar

grund icke kunna påvisas för en fördelning av de sistnämnda bidragen på en

skattefri respektive en skattepliktig del. Därtill kommer — och detta synes

vara det avgörande skälet mot en beskattning, helt eller delvis, av ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

7

varande förmåner — att förmånernas belopp få anses bestämda med utgångspunkt

från att beloppen vore nettobelopp och sålunda icke skulle bliva föremål

för beskattning.

Såsom nyss anmärkts torde en av de här berörda förmånerna icke

kunna anses utgöra ersättning för vissa med tjänsten förenade kostnader.

Jag åsyftar härvid språktillägget. Berörda tillägg måste nämligen anses i

första hand utgöra ersättning för uppehållande av en befattning, som kräver

högre kvalifikationer hos dess innehavare än andra ur lönesynpunkt eljest

likvärdiga befattningar. Någon hållbar grund för dess hänförande till icke

skattepliktig intäkt torde .sålunda icke kunna åberopas.

På grund av det nu anförda föreslår jag att kommunalskattelagen kompletteras

så att av författningstexten tydligt framgår, vilka av de ifrågavarande

förmånerna som enligt lagen äro skattefria. Detta kan lämpligen ske på så

sätt att i 32 § 3 mom. angives att ortstillägg och därmed likställda förmåner

för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal icke skola upptagas

såsom intäkt. Vidare bör i punkt 7 av anvisningarna till 32 § stadgas,

att såsom med ortstillägg likställda förmåner för utom landet anställd diplomatisk

eller konsulär personal anses fri bostad med uppvärmning och belysning,

bidrag för resa till Sverige under semester, barnbidrag, utomeuropeiskt

tillägg, chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning

för hållande av automobil, förflyttningsbidrag och prisutjämningstillägg.

»

I nu förevarande motion bär anförts bland annat följande.

Barnbidragen utgjorde icke till väsentlig del ersättning för med tjänsten

förenade kostnader utan finge anses vara ett rent lönetillägg. Särskilda barntillägg

förekomme även till tjänstemän med tjänstgöring inom landet. Dessa

beskattades som annan löneinkomst. Det vore svårt att se, varför den i utlandet

stationerade personalen skulle sättas i mera gynnad ställning. Denna

erhölle ju liksom andra skattskyldiga vanliga familjeavdrag. Icke heller syntes

den omständigheten, att barnen ofta vistades vid internatskolor eller i särskilda

skolhushåll, kunna medföra skattefrihet. Förslaget härom syntes vara

en ren privilegielagstiftning, en sak som man annars städse sökte undvika.

Fråga om beskattning av kommittéarvoden.

Bland de i 32 § 3 mom. kommunalskattelagen uppräknade förmåner, som

icke skola upptagas som skattepliktiga intäkter, förekommer även »arvode

eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort, än där arvodeseller

traktamentstagaren varit bosatt». Denna bestämmelse får ses mot bakgrunden

av tidigare tillämpad metod för beräkning av ersättning för fullgörande

av kommittéuppdrag. Enligt 1921 års kommittékungörelse utgick,

då dylik ersättning bestämts i form av dagarvode, vid arbete å sammanträdesorten

ingen traktamentsersättning. I stället beräknades ersättningen

till den. som för uppdraget måste uppehålla sig utom sin vanliga vistelseort,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

efter högre taxa än till annan kommittéledamot. Den som var bosatt eller

hade sin verksamhet å sammanträdesorten eller där uppehöll sig i följd av

annat allmänt uppdrag, för vilket ersättning åtnjöts, erhöll sålunda ersättning

med, om han var anställd i statens eller kommunens tjänst eller örn

han samtidigt åtnjöt ersättning för annat allmänt uppdrag, såsom riksdagsmannaskap,

statsrevisorsskap eller dylikt, 6 kronor örn dagen och eljest 12

kronor om dagen. Den som icke var bosatt eller hade sin verksamhet å sammanträdesorten

eller där uppehöll sig i följd av annat allmänt uppdrag, för

vilket ersättning åtnjöts, erhöll däremot gottgörelse med 18 kronor örn dagen.

I övrigt gällde, att den, som förordnats till ordförande, dessutom alltid

ägde uppbära ett särskilt arvode av 6 kronor för dag. Fullgjorde någon samtidigt

två eller flera kommittéuppdrag, skulle arvode enligt förut angivna

grunder åtnjutas allenast för ett av uppdragen, medan för varje ytterligare

uppdrag arvode icke fick utgå med mera än 6 kronor om dagen. Om någon

samtidigt fullgjorde två eller flera uppdrag såsom ordförande, skulle han

dock äga åtnjuta, utöver arvode såsom ledamot, den honom såsom ordförande

tillkommande ersättning av 6 kronor för varje sådant uppdrag.

1921 års kungörelse har nu ersatts av en ny kommittékungörelse av den

28 juni 1946 (nr 394), som trätt i kraft den 1 juli 1946. Genom sistnämnda

kungörelse har bland annat den ändringen skett, att traktamentsersättning

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet skall utgå även under

kommittéledamots vistelse å sammanträdesorten. Särskilt förhöjt arvode,

då kommittéledamot till följd av uppdraget måste uppehålla sig utom sin

vanliga vistelseort, förekommer däremot icke.

Departementschefen har i propositionen i denna del anfört följande:

»32 § 3 mom. kommunalskattelagen innehåller bland annat en allmän bestämmelse

örn att resekostnads- och traktamentsersättning ej skall upptagas

såsom skattepliktig intäkt. Den traktamentsersättning, som enligt 1946 års

kommittékungörelse skall utgå till kommittéledamot under vistelse å sammanträdesorten,

är sålunda att hänföra till icke skattepliktig intäkt redan

på grund av sistnämnda bestämmelse. Då å andra sidan denna tråktamentsersättning

torde vara avsedd att i sin helhet täcka de kostnader, som föranledas

av vederbörandes vistelse utom den vanliga verksamhetsorten, synes

anledning saknas att låta även arvodet för deltagande i kommittén vara

skattefritt. Jag förordar därför, att det särskilda stadgandet om skattefrihet

för arvode eller traktamente för deltagande i kommitté å annan ort än där

arvodes- eller traktamentstagaren varit bosatt skall utgå ur 32 § 3 mom.

kommunalskattelagen.»

Utskottet. De i den ifrågavarande propositionen föreslagna författningsändringarna

avse dels frågan örn den skatterättsliga behandlingen av vissa särskilda förmåner

för utom landet anställd diplomatisk eller konsulär personal dels ock

frågan örn beskattning av kommittéarvoden.

Vad angår förstnämnda spörsmål gäller enligt 32 § 3 mom. kommunalskattelagen

i dess nuvarande lydelse med avseende å beräkning av inkomst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillninnsutskottets betänkande nr 54.

9

av statlig tjänst följande. Vad som av staten anvisats till bestridande av

särskilda, med tjänsten förenade kostnader skall icke upptagas såsom intäkt.

Som exempel på dylika kostnader angivas ortstillägg samt fri bostad

jämte bidrag till kostnad för uppvärmning och belysning därav för utom

landet anställd diplomatisk eller konsulär personal. I propositionen föreslås

sådan ändring av detta stadgande, att i detta exempel såsom icke skattepliktiga

förmåner angivas ortstillägg och därmed likställda förmåner för utom

landet anställd diplomatisk eller konsulär personal. Vidare föreslås, att i

punkt 7) av anvisningarna till 32 § intages en föreskrift, enligt vilken såsom

med ortstillägg likställda förmåner för utom landet anställd diplomatisk

eller konsulär personal anses fri bostad med uppvärmning och belysning,

bidrag för resa till Sverige under semester, barnbidrag, utomeuropeiskt tilllägg,

chargé d’affaires-tillägg, bidrag för inköp av automobil, ersättning för

hållande av automobil, förflyttningsbidrag och prisutjämningstillägg.

Av ifrågavarande förmåner, i den mån de icke redan enligt gällande bestämmelser

äro uttryckligen undantagna från skatteplikt, har huvudparten

tillkommit genom 1939 års civila avlöningsreglemente på så sätt att desamma

utbrutits ur det före nämnda år utgående ortstillägget och alltså tidigare

varit att anse såsom icke skattepliktiga intäkter. Departementschefen har i

propositionen ansett befogat att upptaga till behandling spörsmålet örn de

ifrågavarande förmånernas ställning i skatterättsligt hänseende med hänsyn

till den tvekan, som uppkommit härutinnan, samt frågans betydelse för de

berörda tjänstemännen.

1 den i anledning av propositionen väckta motionen har yrkats, att ordet

barnbidrag måtte utgå ur det föreslagna tillägget till anvisningarna till 32 §

kommunalskattelagen. Till stöd härför har framhållits bland annat, att barnbidragen

i olikhet med de övriga nu ifrågavarande förmånerna icke kunde

anses utgöra ersättning för med tjänsten förenade kostnader.

Med anledning av vad i motionen anförts får utskottet framhålla, att, därest

kostnaderna för uppfostran och utbildning av barn till befattningshavare

med tjänstgöring utomlands, äro större än de eljest vanligen förekommande

kostnaderna av detta slag, merkostnaden torde få anses föranledd av tjänstgöringen

utomlands. De ifrågavarande barnbidragen ha, såsom framgår av

propositionen, motiverats med att därmed avsåges att skapa garantier för

att de i utlandet anställda tjänstemännens barn bleve uppfostrade till svenska

medborgare samt att de med en sådan uppfostran förenade kostnaderna

i allmänhet måste bliva betydande. Huruvida barnbidragen kunna anses avvägda

med hänsyn till de å olika orter utomlands uppkommande merkostnaderna

i förevarande hänseende, kan utskottet icke bedöma och det tillkommer

ej heller utskottet att ingå i prövning av detta spörsmål. För utskottet

äro däremot avgörande de skäl, som anförts för barnbidragens införande,

och dessa tala enligt utskottets mening för att ifrågavarande förmåner

böra undantagas från beskattning.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra örn att enligt 19 § kommunalskattelagen

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter eller eljest

Bi hilny till riksdagens protokoll 19-Ui. 7 sami. A'' r lii. .i

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

avsedda för mottagarens utbildning icke räknas till skattepliktig inkomst.

Även örn här icke är fråga om stipendier, kan utskottet likväl icke undgå

att finna en viss likhet vara för handen mellan de ifrågavarande barnbidragen

och stipendier.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter avstyrker utskottet ifrågavarande

motion och tillstyrker alltså bifall till propositionen, i vad angår skattefrihet

för barnbidrag.

Gentemot vad i propositionen föreslagits beträffande vissa andra förmåner

för utomlands anställd diplomatisk eller konsulär personal Ilar utskottet

intet att erinra.

I 32 § 3 moni. kommunalskattelagen i dess nuvarande lydelse stadgas vidare,

att arvode för deltagande i kommitté å annan ort än där arvodestagaren

varit bosatt icke skall upptagas såsom intäkt. I propositionen föreslås

upphävande av denna bestämmelse. Detta förslag sammanhänger därmed

att enligt den innevarande år utfärdade kommittékungörelsen traktamentsersättning

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet numera

skall — i olikhet med vad tidigare gällt — utgå under kommittéledamots

vistelse å sammanträdesorten. Då traktamentsersättningen är att hänföra

till icke skattepliktig intäkt, har anledning ansetts saknas att låta även arvodet

för deltagande i kommitté vara skattefritt. Utskottet tillstyrker bifall till

propositionen i denna del.

Under åberopande av vad sålunda anförs får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 322 och med avslag å motionen 1:375

av herr Anderberg, antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag angående ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

Stockholm den 12 november 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Sjödahl*, Ekman, Wehtje,

Heuman*, Gustaf Elofsson*, Franzon*, Bamberg* och Carl Eric Ericsson* samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Sandberg, Orgard*, Janson i Frändesta*,

Falk*, Karlsson i Grängesberg*, Sundström i Skövde*, Andersson i Dunker* och

Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

468781. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:502 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i kommunalskattelagen den ,28 september 1928 a1 i texten