Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937

1946-11-21 · 13 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:56, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

1

Ur 56.

Ankom till riksdagens kansli den 21 november 1946 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker jämte

en i ämnet väckt motion.

I en den 4 oktober 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 343, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18

juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937

angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 KAP.

22 §.

Dd krig eller omedelbar krigsfara

råder så ock då arbetslöshet eller nöd

i större omfattning föreligger, må Konungen,

där så prövas nödigt, meddela

förbud mot bedrivande av detaljhandel

eller föreskriva erforderliga inskränkningar

däri. I fall varom nu är

sagt må ock sådant förordnande, även

örn det ej kan anses erforderligt för

ordningens upprätthållande, meddelas

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami.

22 §.

Då så prövas nödigt med hänsyn

till att krig eller omedelbar krigsfara

råder eller arbetslöshet eller nöd i

större omfattning föreligger sd ock då

särskilda skäl eljest därtill äro, må

Konungen meddela förbud mot bedrivande

av detaljhandel eller föreskriva

erforderliga inskränkningar

däri. I fall varom nu är sagt må ock

sådant förordnande, även örn det ej

Nr 66.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

av länsstyrelsen, där Konungen det kan anses erforderligt för ordningens

medgivit. upprätthållande, meddelas av läns
styrelsen,

där Konungen det medgivit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför

Kungl. Majit anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas

i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen

väckta motionen II: 585 av herrar Fahlman och Holmström, vari

hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 343».

Vad angår motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till

motionen.

I fråga om rätten till detaljhandel med rusdrycker stadgas i 3 kap. 22 §

rusdrycksförsäljningsförordningen, att då krig eller omedelbar krigsfara råder

så ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, Kungl.

Majit må, där så prövas nödigt, meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel

med rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Vidare stadgas i 4 kap. — som innehåller närmare bestämmelser örn utminutering

av rusdrycker — bland annat (i 4 §), att den myckenhet spritdrycker,

som systembolag äger tilldela köpare, icke må överstiga fyra liter

för varje kalendermånad. Denna myckenhet må uttagas jämväl efter månadens

utgång, dock ej senare än sex månader därefter (s. k. efterhandsinköp).

Om särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa

tillfällen inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts (s. k. extra

tilldelning).

Frågan örn vidtagande av effektiva åtgärder för att förbättra nykterhetstillståndet

upptogs till behandling vid 19A1 års riksdag i anledning av de

vid nämnda riksdag väckta likalydande motionerna I: 100 av herr Bergman

m. fl. samt lii 134 av herr Lindmark m. fl. I dessa motioner föreslogs, att

riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit, med den rätt

som i dåvarande tidsläge vore lagd i Kungl. Maj :ts hand, måtte snarast vidtaga

effektiva provisoriska åtgärder, som vore ägnade att i möjligaste mån avlägsna

alkoholfaran från vårt folk, till gagn för folkets hälsa, ekonomi, arbetseffektivitet

och försvarskraft, bland annat genom betydligt strängare

ransonering än som då tillämpades vid försäljning av spirituösa drycker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

3

I sitt betänkande (nr 29) i anledning av motionerna anförde bevillningsutskottet

—- som mottagit yttranden över motionerna från kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen — i huvudsak följande:

Utskottet finner frågan örn effektivare åtgärder i nykterhetshänseende

i nuvarande läge förtjäna särskild uppmärksamhet. Av de av ämbetsverken

avgivna yttrandena framgår nämligen att, trots den minskade konsumtionen

av alkoholhaltiga drycker, likväl en viss tendens till försämring av

nykterhetstillståndet inträtt. Denna omständighet anser utskottet under förhanden

varande förhållanden vara av så allvarlig natur, att utskottet finner

särskilda åtgärder snarast böra vidtagas i syfte att motverka missbruk av

sagda drycker icke minst bland ungdomen. Utskottet förbiser därvid icke,

att en skärpning av de nuvarande restriktionerna kan medföra betydande

olägenheter. Det har sålunda tidigare framhållits, att en sådan skärpning

kan hava till följd ökad spritsmuggling och olaga sprittillverkning. Med

hänsyn till nu rådande förhållanden torde någon större risk för spritsmuggling

knappast föreligga. Vad beträffar olaga sprittillverkning torde

kunna antagas, att allmänheten i nuvarande läge i högre grad än eljest

skall visa sig äga förståelse för nödvändigheten av statliga ingripanden

på ifrågavarande område samt starkare än under vanliga förhållanden

reagera mot lagöverträdelser. Detta torde jämväl komma att bidraga till att

underlätta myndigheternas uppgifter beträffande kontrollen av författningsbestämmelsernas

efterlevnad. Även örn vissa icke önskvärda verkningar

skulle följa av en skärpning av restriktionerna, anser utskottet dock en sådan

i nuvarande läge ofrånkomlig. I ämbetsverkens yttranden hava påvisats

de missförhållanden, som äro förbundna med den nuvarande tillgången

på s. k. överskottslitrar samt med gällande bestämmelser örn efterhandsinköp.

Med hänsyn till vad myndigheterna härom anfört finner utskottet skäl

tala för en ändring härutinnan. En allmän nedsättning av motboksinnehavarnas

tilldelning av spritdrycker torde också böra övervägas Av skäl som

kontrollstyrelsen anfört finner utskottet jämväl böra tagas under omprövning,

huruvida icke den rätt till fri försändning av spritdrycker, som infördes

år 1937, i viss omfattning skall begränsas. Därjämte torde böra övervägas,

huruvida icke åldersgränsen för erhållande av nya inköpstillstånd

bör höjas från 21 till 25 år. Även i fråga örn utskänkningen synas inskränkande

åtgärder böra göras till föremål för omprövning.

Då enligt utskottets mening de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna anledning

vidtaga, endast böra vara av provisorisk natur samt Kungl. Majit

eller i vissa fall kontrollstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter i

ämnet, saknar utskottet anledning förorda några ändringar i gällande lagstiftning.

Med hänsyn till det ovan anförda finner sig utskottet emellertid

böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana

åtgärder i nykterhelsbefrämjande syfte, som i nuvarande läge kunna befinnas

vara påkallade, snarast måtte vidtagas. Utskottet förutsätter därvid

att Kungl. Majit vid sitt ställningstagande till frågan beaktar vad utskottet

ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde bevillningsutskottet,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit

med beaktande av vad utskottet i sitt betänkande anfört snarast måtte vidtaga

de åtgärder i nykterhelsbefrämjande syfte, som i dåvarande läge befunnes

påkallade.

Mot utskottets betänkande anfördes reservationer av 8 utskoltslcdamöter

(herrar Benglsson, Ekman, Velander, Axel Ivar Anderson, Egnell, Lövgren,

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Lundell och Henriksson), vilka anförde bl. a., att strävandena att främja

folknykterheten framstode som ett viktigt led i stärkandet av vår allmänna

beredskap. Vid fullföljandet av dylika strävanden måste emellertid mot varandra

vägas, å ena sidan, de avsedda åtgärdernas effekt i fråga om ökad

folknykterhet och en ur olika synpunkter önskvärd begränsning av alkoholkonsumtionen

samt, å andra sidan, de olägenheter, som enligt tidigare erfarenheter

vore förbundna med en skärpning av nu gällande restriktionssystem.

I motionerna hade icke ifrågasatts någon ändrad lagstiftning i antytt

hänseende utan allenast att Kungl. Majit med stöd av de befogenheter,

som vore lagda i dess hand, skulle vidtaga av motionärerna avsedda provisoriska

åtgärder. Då reservanterna förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet

komme att följa utvecklingen på detta område och icke skulle underlåta

att vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas påkallade, syntes skäl

saknas att i anledning av motionerna förorda någon riksdagens åtgärd.

Reservanterna hemställde i enlighet härmed att nu ifrågavarande motioner

angående effektivare åtgärder i nykterhetshänseende icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

En ledamot av bevillningsutskottet (herr Svensson i Ljungskile) anförde

blank reservation mot utskottsöetänkandet.

Riksdagen biföll betänkandet (skrivelse nr 335).

Kungl. Majit utfärdade därefter — med stöd av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen

— kungörelsen den 19 september 1941 (nr 773)

angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker. I denna kungörelse,

som trädde i kraft den 1 oktober 1941 och gäller tills vidare, stadgas

att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckenhet än tre

liter i kalendermånaden. Till den, för vilken utminuteringen enligt dittills

gällande föreskrifter av hemortsbolaget fastställts till myckenhet understigande

fyra liter för varje kalendermånad, må utminuteras högst två liter i

månaden. Vidare stadgas att för kalendermånad fastställd myckenhet ej må

uttagas efter månadens utgång. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må.

om särskilda skäl därtill äro, tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa

större myckenhet än nu sagts.

I en den 5 februari 1946 dagtecknad promemoria har kontrollstyrelsen

upptagit till behandling frågan om upphävande av de genom 1941 års kungörelse

införda inskränkningarna i detaljhandeln med rusdrycker.

I nämnda promemoria har behandlats dels frågan, huruvida de formella

villkoren för ett fortsatt vidmakthållande av ifrågavarande undantagsbestämmelser

alltjämt vore uppfyllda, dels frågan, i vad mån ett bibehållande

av de skärpta restriktionerna vore ur saklig synpunkt motiverat.

över kontrollstyrelsens promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits

av åtskilliga myndigheter m. fl.

Beträffande det närmare innehållet i promemorian ävensom vad som anförts

i remissinstansernas yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

(s. 5—15).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

5

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande:

»Enligt 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen äger Kungl. Maj:t —

då krig eller omedelbar krigsfara råder eller arbetslöshet eller nöd i större

omfattning föreligger — meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med

rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Med stöd av denna bestämmelse har Kungl. Maj:t genom kungörelsen den

19 september 1941 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker,

vilken kungörelse trädde i kraft den 1 oktober 1941 och gäller tills

vidare, föreskrivit att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckkenhet

än tre liter i kalendermånaden, att till den, för vilken utminuteringen

fastställts till myckenhet understigande fyra liter för kalendermånad, må utminuteras

högst två liter i månaden samt att för kalendermånad fastställd

myckenhet icke må uttagas efter månadens utgång.

Vad först angår frågan örn de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen

angivna förutsättningarna för vidmakthållande av nyssnämnda inskränkningar

alltjämt äro för handen har denna fråga i kontrollstyrelsens promemoria

lämnats öppen. Däremot har i åtskilliga remissyttranden över promemorian

uttalats, att de formella förutsättningarna för en tillämpning av

bestämmelserna i nämnda författningsrum icke längre föreligga.

De i 3 kap. 22 § uppställda förutsättningarna för Kungl. Maj:ts rätt att

föreskriva inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker hava självfallet

avseende endast å förhållandena beträffande vårt eget land. Då krig eller

omedelbar krigsfara icke råder och då arbetslöshet eller nöd i större omfattning

icke heller föreligger inom vårt land, torde sålunda de formella förutsättningarna

för ett fortsatt vidmakthållande av de genom 1941 års kungörelse

föreskrivna inskränkningarna saknas.

Vid sådant förhållande uppställer sig frågan örn 1941 års kungörelse bör

ulan vidare upphävas eller om erforderliga författningsändringar böra vidtagas

i syfte att möjliggöra fortsatta inskränkningar beträffande detaljhandeln

med spritdrycker. Vad angår denna fråga må till en början erinras

om att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande utminuteringen

av spritdrycker föranleddes av den tendens till försämring av nykterhetstillståndet,

som vid nämnda tid gjorde sig gällande och som särskilt med hänsyn

till då rådande krigsfara ansågs påkalla motåtgärder. Frågan örn restriktionernas

upphävande eller bibehållande bör emellertid icke bedömas enbart

ur den synpunkten, att krigsfaran numera upphört, utan hänsyn bör tagas

jämväl till andra omständigheter.

Det är sålunda uppenbart, att vid bedömandet av frågan om upphävande

av de år 1941 meddelade bestämmelserna måste beaktas örn det allmänna

nykterhetstillståndet under senare tid visat en så påtaglig förbättring

alt nykterhetspolitiska synpunkter icke längre kräva ett bibehållande av inskränkningarna.

Den förebragta utredningen torde emellertid giva vid handen,

att en sådan förbättring icke kan anses hava inträtt. I detta samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

hang bör även beaktas att den förhållandevis rikliga penningtillgången inom

landet i förening med varuknappheten medför, att en utökning av den å motböckema

tillgängliga kvantiteten spritdrycker just nu är förenad med särskilda

vådor ej minst med tanke på ungdomsfylleriet. Därtill kommer att det

ur allmänna synpunkter icke synes tilltalande att borttaga inskränkningarna i

fråga om inköpskvantiteten så länge det nuvarande svåra nödtillståndet är

rådande i stora delar av Europa.

Med hänsyn till det nu anförda anser jag mig för min del — trots de från

vissa håll uttalade farhågorna för ökad smuggling och hembränning — icke

kunna förorda, att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande

inköpskvantiteten å motbok i nuvarande läge borttagas.

Vad härefter angår frågan om rätt till efterhandsinköp av spritdrycker har

kontrollstyrelsen i detta hänseende anfört, att spritdrycker borde, på sätt i

rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, ånyo få uttagas jämväl efter kalendermånadens

utgång, dock att enligt kontrollstyrelsens mening sådana uttag

ej borde få göras senare än tre månader därefter. I anledning härav har

kontrollstyrelsen hemställt att, därest 1941 års kungörelse upphävdes, den

ändringen måtte genomföras i 4 kap. 4 § nyssnämnda förordning att tiden

för rätt att verkställa efterhandsinköp nedsattes från sex till tre månader.

Detta förslag har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna.

För egen del anser jag lämpligt att rätten till efterhandsinköp av spritdrycker

i viss utsträckning återinföres. Emellertid anser jag mig icke nu

böra förorda fullständig återgång till de före år 1941 gällande reglerna utan

torde, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, rätten till efterhandsinköp f. n. böra

begränsas till att avse en tidsperiod av tre månader.

Såsom av det anförda framgår förordar jag, att de år 1941 genomförda

särskilda restriktionerna i väsentliga delar alltjämt skola gälla. Då emellertid

bibehållandet av de ifrågavarande bestämmelserna motiveras med de nu

rådande förhållandena, synes det icke böra komma i fråga att inarbeta bestämmelserna

i rusdrycksförsäljningsförordningen. Mot tanken på en permanent

lagändring talar jämväl det förhållandet att hela frågan örn nykter - hetslagstiftningens framtida innehåll och utformning f. n. är föremål för utredning

inom 1944 års nykterhetskommitté. Med hänsyn härtill föreslår jag

i stället att sådan ändring vidtages av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen,

att Kungl. Maj:t tillerkännes rätt att föreskriva inskränkningar i

detaljhandeln med rusdrycker även i andra fall än de i paragrafen nu angivna.

Denna ändring torde böra avse att tillerkänna Kungl. Maj:t enahanda

befogenheter, som Kungl. Maj:t nu äger vid krig eller krigsfara samt vid arbetslöshet

eller nöd i större omfattning, jämväl i fall då särskilda skäl

eljest därtill äro.

Därest Kungl. Majit erhåller sådant bemyndigande som nyss sagts, torde

Kungl. Majit, med upphävande av 1941 års kungörelse, böra utfärda en ny

kungörelse i ämnet. I denna kungörelse, som bör gälla tills vidare, böra upptagas

i huvudsak samma bestämmelser beträffande tillåten inköpskvantitet

som i den äldre kungörelsen, varjämte föreskrift bör meddelas om begräns
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

7

ning av efterliandsinköpen till att avse en period av tre månader i stället för

den i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna sexmånadersperioden.»

I nu förevarande motion har anförts bland annat följande. Ur rent principiell

synpunkt innebure förslaget ett avhändande av riksdagens hävdvunna

beslutanderätt i dylika frågor. Ett bifall till propositionen skulle tillföra

Kungl. Maj:t ett ytterligare komplement till den reda förut omfattande

fullmaktslagstiftning, som på sin tid motiverades av krigsutbrottet och

därmed sammanhängande problem. Tiden syntes nu vara inne för en kritisk

granskning av hela detta fullmaktskomplex. Enligt kontrollstyrelsens

i propositionen omförmälda promemoria skulle de 1941 genomförda restriktionerna

knappast ha medverkat till en minskning av alkoholkonsumtionen

och fylleriförseelserna. Det nykterhetspolitiska intresset torde ej tjänas genom

att generellt förhindra eller minska individernas möjligheter att på laglig

väg inköpa önskade spritkvantiteter. I dylika fall komme spritbegäret

endast att söka andra vägar för tillfredsställelse. Ställd inför dessa bägge alternativ

torde man utan tvekan kunna påstå, att det senare medförde risker

av betydligt samhällsfarligare art. Även kontrollstyrelsen hade i sin promemoria

påpekat, att en ökning av den lagliga tilldelningen sannolikt skulle

minska riskerna för alkoholbrottsligheten i stort. En återgång till tilldelningsbestämmelserna

före 1941 skulle visserligen på en gång öka den å

motböckerna tillgängliga kvantiteten spritdrycker med ca 5 milj. liter per

år. Men ökningen av ransonerna beräknades å andra sidan medföra en

minskning av uttagsfrekvensen. Den maximala ökningen av alkoholkonsumtionen

skulle därigenom enligt kontrollstyrelsen stanna vid ca 2 milj. liter per

år. Vidare utgjorde antalet motböcker med en nominell tilldelning av 4 resp.

3 liter i månaden för närvarande endast ca 16 resp. 9 °/o av hela motboksstocken.

I likhet med kontrollstyrelsen ansåge sålunda motionärerna, att nykterhetspolitiska

skäl ej talade mot en återgång till de före 1941 gällande

tilldelningsbestämmelserna.

I 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen i dess nuvarande lydelse

stadgas, att, då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning föreligger, Kungl. Majit må, där så prövas nödigt,

meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller

föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Vidare stadgas i 4 kap. 4 § samma förordning, att den myckenhet spritdrycker,

som systembolag äger tilldela köpare, icke må överstiga fyra liter för

varje kalendermånad. Denna myckenhet må uttagas jämväl efter månadens

utgång, dock ej senare än sex månader därefter (s. k. efterhands.inköp). Örn

särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa

större myckenhet än vad sålunda fastställts (s. k. extra tilldelning).

Sedan 1941 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj.t hemställt, att Kungl.

Majit med beaktande av vad samma års bevillningsutskott i avgivet betänkande

anfört snarast mätte vidtaga de åtgärder i nykterhetsbefrämjande

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

syfte, som i dåvarande läge befunnes påkallade, utfärdade Kungl. Majit

— med stöd av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen — kungörelsen

den 19 september 1941 (nr 773) angående vissa inskränkningar i detaljhandeln

med rusdrycker. I denna kungörelse, som trädde i kraft den 1

oktober 1941 och gäller tills vidare, stadgas, att spritdrycker ej må till

någon utminuteras i större myckenhet än tre liter i kalendermånaden. Till

den, för vilken utminuteringen enligt dittills gällande föreskrifter av hemortsbolaget

fastställts till myckenhet understigande fyra liter för varje kalendermånad,

må utminuteras högst två liter i månaden. Vidare stadgas att

för kalendermånad fastställd myckenhet ej må uttagas efter månadens utgång.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må, örn särskilda skäl därtill

äro, tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet än

nu sagts.

I den ifrågavarande propositionen föreslås sådan ändring av 3 kap. 22 §

rusdrycksförsäljningsförordningen, att Kungl. Maj :t tillerkännes rätt att föreskriva

inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker även i andra fall än

de i paragrafen nu angivna. Med ändringen avses sålunda att tillerkänna

Kungl. Majit enahanda befogenheter — som Kungl. Majit nu äger vid krig

eller krigsfara samt vid arbetslöshet eller nöd i större omfattning — jämväl

i fall då särskilda skäl eljest därtill äro.

Av propositionen framgår, att därest Kungl. Majit erhåller sådant bemyndigande

som nyss sagts, Kungl. Majit torde komma att, med upphävande

av 1941 års kungörelse, utfärda en ny kungörelse i ämnet. I denna kungörelse

avses skola upptagas i huvudsak samma bestämmelser beträffande

tillåten inköpskvantitet som i den äldre kungörelsen. Därjämte avses föreskrift

skola meddelas om begränsning av efterhandsinköpen till en period

av tre månader i stället för den i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna

sexmånadersperioden.

Beträffande frågor av förevarande slag ankommer det på Kungl. Majit

och riksdagen att gemensamt besluta. Det i propositionen framlagda förslaget

innebär, att riksdagen skulle på Kungl. Majit överlåta sin beslutanderätt

i dessa frågor. Sådant delegerande av riksdagens beslutanderätt till

Kungl. Majit har under krisåren förekommit i stor utsträckning. Givet är

emellertid att starka principiella betänkligheter kunna möta mot att så sker

och åtgärden bör enligt utskottets mening icke tillgripas i andra fall än då

extra ordinära förhållanden föreligga eller eljest mycket starka skäl tala

härför. Bemyndigandet bör ej heller göras mera vidsträckt än som kan

anses oundgängligen nödvändigt.

Det i den föreliggande propositionen begärda bemyndigandet avser rätt

för Kungl. Majit att med åsidosättande av gällande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen

själv besluta i hithörande frågor. Bemyndigandet

är till sin innebörd obegränsat. Kungl. Majit skulle, om propositionen bifalles,

äga behörighet att utan riksdagens hörande föreskriva vilka inskränkningar

som helst i detaljhandeln med rusdrycker, såvida Kungl. Majit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

9

finner särskilda skäl tala härför. Bemyndigandet är även obegränsat till

tiden. Det synes utskottet uppenbart att ett så vidsträckt ingrepp i riksdagens

beslutanderätt, som här föreslås, måste förutsätta mycket tungt vägande skäl.

Såsom ovan nämnts avses med bemyndigandet att Kungl. Maj:t skulle ersätta

1941 års kungörelse med en ny kungörelse med i huvudsak samma innehåll,

dock att efterhandsinköp skulle vara medgivna för en period av tre

månader. Då krig eller omedelbar krigsfara icke råder och då arbetslöshet

eller nöd i större omfattning icke heller föreligger inom vårt land, har

departementschefen funnit de formella förutsättningarna för ett fortsatt

vidmakthållande av de genom 1941 års kungörelse föreskrivna inskränkningarna

i detaljhandeln med rusdrycker saknas. Departementschefen har emellertid

vidare anfört, att det vid bedömandet av frågan örn upphävande av

de år 1941 meddelade bestämmelserna måste beaktas örn det allmänna nykterhetstillståndet

under senare tid visat en så påtaglig förbättring att nykterhetspolitiska

synpunkter icke längre krävde ett bibehållande av inskränkningarna.

En sådan förbättring kunde enligt departementschefens mening

icke anses lia inträtt. Departementschefen har jämväl framhållit, att den

förhållandevis rikliga penningtillgången inom landet i förening med varuknappheten

medförde att en utökning av den å motböckerna tillgängliga

kvantiteten spritdrycker just nu vore förenad med särskilda vådor ej minst

med tanke på ungdomsfylleriet. Ur allmänna synpunkter syntes det ej

heller tilltalande att borttaga inskränkningarna i fråga örn inköpskvantiteten

så länge det nuvarande svåra nödtillståndet vore rådande i stora delar

av Europa. Departementschefen har fördenskull — trots de från vissa

håll uttalade farhågorna för ökad smuggling och hembränning — icke ansett

sig kunna förorda att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande

inköpskvantiteten å motbok i nuvarande läge borttoges.

I likhet med departementschefen finner utskottet de formella förutsättningarna

för ett bibehållande av de genom 1941 års kungörelse föreskrivna

inskränkningarna i detaljhandeln med rusdrycker numera icke förefinnas.

Denna kungörelse bör sålunda under alla förhållanden upphävas. Frågan

är alltså huruvida de av departementschefen åberopade nykterhetspolitiska

och övriga skälen kunna anses vara av den tyngd, att desamma utgöra

en tillräcklig motivering för att dessa inskränkningar det oaktat böra bibehållas.

Utskottet vill i detta hänseende framhålla, att enighet torde råda därom

att resultatet av 1941 års inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker icke

blivit det som därmed åsyftats. Det förefaller då tämligen omotiverat att

fortsätta längre på samma väg. Enligt utskottets mening torde det ej kunna

antagas, att nykterhetstillståndet vare sig förbättras eller försämras genom

ett borttagande av dessa inskränkningar. Utskottet får även erinra örn att

kontrollstyrelsen uttalat att särskilt starka skäl borde kunna åberopas för

att i nuvarande läge, samtidigt; som frågan örn rusdryckslagstiflningen vore

under utredning inom 1944 års nykterhetskommitté, genom en ändring i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

gällande rusdrycksförsäljningsförordning förläna permanent karaktär åt de

såsom ett provisorium införda krisbestämmelserna rörande begränsning av

inköpskvantiteten å motbok, samt att styrelsen ansåge tveksamt om tillräckliga

skäl vore för handen för en sådan åtgärd. Såsom kontrollstyrelsen jämväl

framhållit talar för ett upphävande av 1941 års begränsningar i inköpsrätten

även önskemålet, att de i rusdrycksförsäljningsförordningen upptagna tilldelningsbestämmelserna,

vilka trädde i kraft den 1 oktober 1938 eller knappt

ett år före krigsutbrottet, böra få prövas under ytterligare ett eller annat

normalt fredsår, innan ovannämnda kommitté fattar ståndpunkt i den betydelsefulla

frågan om den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll

och utformning.

I detta sammanhang må nämnas, att i remissyttrandena över kontrollstyrelsens

promemoria frågan huruvida ett bibehållande av de skärpta restriktionerna

vore ur saklig synpunkt motiverat besvarats nekande av socialstyrelsen,

Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser.

Till förmån för en återgång till de enligt rusdrycksförsäljningsförordningen

gällande tilldelningsbestämmelserna, vilka år 1941 temporärt sattes ur kraft,

talar enligt utskottets mening även det förhållandet, att samarbetet mellan

systembolagen och nykterhetsnämnderna, som under kristiden av olika skäl

förminskats, numera återgått till sin normala omfattning.

För ett bibehållande av de år 1941 införda inskränkningarna i inköpsrätten

har departementschefen slutligen, såsom framgår av det föregående, även

åberopat det nuvarande svåra nödtillståndet i stora delar av Europa. Ehuru

utskottet förstår den av departementschefen sålunda anförda synpunkten,

kan utskottet dock för sin del icke finna denna omständighet vara av den

beskaffenhet, att densamma kan anses tala för ett fortsatt suspenderande av

gällande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen. Ett bibehållande

av inskränkningarna i inköpsrätten torde nämligen icke kunna i någon mån

bidraga till lindrande av detta nödtillstånd. Vid sådant förhållande synes ej

heller detta skäl för den i propositionen intagna ståndpunkten äga någon

större tyngd.

Tiden för efterhandsinköpen bör enligt departementschefens mening minskas

från sex till tre månader. Denna begränsning synes ha motiverats endast

av de praktiska olägenheter, som skulle uppkomma för systembolagen med

en tidsperiod av sex månader. Utskottet kan för sin del icke finna detta skäl

utgöra en tillräcklig grund för den ifrågasatta minskningen av perioden för

ef terhandsinköp.

Med hänsyn till nu åberopade omständigheter avstyrker utskottet förevarande

proposition. Utskottet tillstyrker alltså bifall till den i ämnet väckta

motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:585 avherrar

Fahlman och Holmström, avslå Kungl. Maj:ts före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

11

varande proposition nr 343 med förslag lill förordning om

ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Stockholm den 21 november 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

När varan de:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,

Björnsson, Robert Berg*, Gustaf Elofsson*, Franzon, Nordenson och Carl Eric Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö*, Björklund, Olsson i Gävle,

Orgärd, Janson i Frändesta*, Jonsson i Skedsbygd*, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg*

och Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Björnsson, Björklund, Olsson i

Gävle, Orgard, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Vigelsbo, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort lia följande lydelse:

»Enligt utskottets mening har resultatet av 1941 års inskränkningar i detaljhandeln

med rusdrycker icke blivit det som därmed åsyftats. Hur förhållandena

skulle lia gestaltat sig, örn dessa inskränkningar icke tillkommit,

undandrar sig däremot nu varje bedömande. Vad angår det i den förevarande

propositionen framlagda förslaget synes det uppenbart, att ett bibehållande

eller upphävande av berörda inskränkningar icke gärna kan få något

mera avsevärt inflytande på nykterhetstillståndet i landet. Ett bibehållande

eller upphävande av dessa inskränkningar torde under nu rådande förhållanden

ej heller kunna få någon egentlig betydelse i fråga örn möjligheten

att råda bot mot den olaga hanteringen nied rusdrycker.

Kontrollstyrelsen har framhållit, att för ett upphävande av 1941 års begränsningar

i inköpsrätten även talade önskemålet att de i rusdrycksförsälj
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56-

ningsförordningen upptagna tilldelningsbestämmelserna, vilka trädde i kraft

den 1 oktober 1938 eller knappt ett år före krigsutbrottet, borde få prövas

under ytterligare ett eller annat normalt fredsår, innan 1944 års nykterhetskommitté

fattade ståndpunkt i den betydelsefulla frågan örn den svenska

nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. Detta skäl för

ett upphävande av begränsningen i inköpsrätten torde enligt utskottets mening

knappast vara av något större värde. Vad beträffar tilldelningens storlek

finnes i vårt land en mångårig erfarenhet av dess betydelse för nykterhetstillståndet.

Däremot skulle kunna vara av ett visst intresse att erhålla

möjlighet till ett närmare bedömande av verkningarna av de s. k. efterhandsinköpen.

I propositionen förutsättes emellertid, att rätt till efterhandsinköp

skall vara medgiven, varvid departementschefen dock ansett den period, efterhandsinköpen

skola avse, böra minskas från sex till tre månader. En sådan

minskning av perioden för efterhandsinköp läxer icke kunna ha någon

betydelse för nykterhetskommitténs bedömande av hithörande frågor.

Visserligen förhåller det sig så, att ett bibehållande av inskränkningarna

i inköpsrätten icke kan bidraga till lindrande av det nuvarande nödtillståndet

i stora delar av Europa. Emellertid torde departementschefen säkerligen

ej heller ha avsett detta. Med vad departementschefen härom anfört torde

ha åsyftats den rent psykologiska betydelsen av ett eventuellt upphävande

av ifrågavarande inskränkningar, en synpunkt, som enligt utskottets mening

ej saknar fog.

Beträffande det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att — jämväl i

andra fall än vid krig eller krigsfara samt vid arbetslöshet eller nöd i större

omfattning -— föreskriva inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker

får utskottet framhålla, att principiella invändningar givetvis kunna resas

mot att riksdagen genom ett bemyndigande överlåter sin beslutandex-ätt till

Kungl. Majit. Det bemyndigande, varom här är fråga, torde dock enligt utskottets

mening icke vara av deir betydelse, att riksdagen bör av principiella

skäl motsätta sig detsamma. Av propositionen framgår, att departementschefen

med bemyndigandet avsett endast en tillfällig anordning. Bemyndigandet

har nämligen motiverats med den pågående utredningen inom nykterhetskommittén.

Vid övervägande av skälen för och emot Kungl. Majits förslag har utskottet

funnit skälen för förslaget väga tyngst och tillstyrker fördenskull bifall

till propositionen. Utskottet vill emellertid framhålla, att enligt vad utskottet

erfarit de i 1941 års kungörelse föreskrivna inskränkningarna medfört olägenheter

därigenom att tilldelningen till den, som enligt dittills gällande föreskrifter

ägde rätt inköpa en myckenhet understigande 4 liter per månad,

skulle vara högst 2 liter per månad. Denna föreskrift synes i många fall ha

förorsakat invitation. Med hänsyn härtill förutsätter utskottet, att Kungl. Majit

i den nya kungörelsen vidtager en sådan uppmjukning av nu tillämpade bestämmelser

att inom ramen för den medgivna maximikvantiteten, 3 liter per

månad, större hänsyn kan tagas till olika individuella förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

13

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 343 och med avslag å motionen II: 585

av herrar Fahlman och Holmström, antaga vid propositionen

fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse av 3 kap.

22 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning

av rusdrycker.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.