Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 335, i vad densamma avser förslag till förordning angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941

1946-11-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:57, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 335, i vad densamma avser förslag till förordning angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 7 november 1946 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition

nr 335, i vad densamma avser förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§

förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) örn arvsskatt

och gåvoskatt.

Genom en den 20 september 1946 dagtecknad proposition, nr 335, i vad

densamma hänvisats till bevillningsutskottet, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagda utdrag av dels statsrådsprotokollen över justitiedepartementsärenden

för den 26 april 1946 samt för förstnämnda dag och

dels lagrådets protokoll för den 19 juni 1946, föreslagit riksdagen att antaga

följande vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6

juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941

örn arvsskatt och gåvoskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

17 §.

För företeende---för inregistrering.

Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen

senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd

redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp,

vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente,

må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat

vara ingiven.

Anstånd som —--bouppteckningens registrering.

På framställning —--motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet —---vidare gälla.

Örn skyldighet---i 52 §.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr 57. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

60 §.

Vill någon föra talan mot beslut i skatteärende, har han att till beskattningsmyndigheten

inkomma med sina till hovrätten ställda besvär; besvär

må anföras, förutom av enskild part, av advokatfiskalen vid hovrätten.

Innefattar beslut av underrätt eller länsstyrelse prövning av fråga örn

fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, må talan fullföljas inom

tre år från beslutets dag. Har part anfört besvär och vill jämväl hans vederpart

söka ändring i beslutet, skall denne dock inkomma med sina besvär

inom två månader från det delgivning som avses i 52 kap. 7 § rättegångsbalken

ägt rum. I sistnämnda fall må vederparten inkomma med besvärsinlaga

till hovrätten; prövningen huruvida hans besvärstalan fullföljts

på föreskrivet sätt och inom rätt tid skall alltid tillkomma hovrätten.

Då besvär behörigen anförts över beslut, som avses i nästföregående

stycke, skall hovrätten städse höra klagandens vederpart över besvären.

Över beslut---— vitets utdömande.

73 §.

Angående skyldighet för beskattningsmyndighet att i vissa fall lämna meddelande

örn fastställande av skatt gäller vad Konungen förordnat.

Konungen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas erforderliga

för tillämpning av denna förordning.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle

i tillämpliga delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes

föreskrivet.

Beträffande motiveringen för de i propostionen framlagda förslagen, i vad

de hänvisats till bevillningsutskottet, får utskottet, i den mån redogörelse härför

ej lämnas i det följande, hänvisa till ovannämnda statsråds- och lagrådsprotokoll.

I propositionen framläggas förutom nu förevarande förslag till förordning

angående ändrad lydelse av förordningen örn arvsskatt och gåvoskatt vissa

andra vid propositionen fogade förslag till ändringar ,i giftermålsbalken ävensom

i lagarna om boskillnad, testamente samt om boutredning och arvskifte.

I sist berörda delar har propositionen hänvisats till behandling av lagutskott.

Lagförslagen äro alla av processuell karaktär. De ha utarbetats av processlagberedningen

och upptagits i dess betänkande den 17 mars 1944 med förslag

till lag om införande av nya RB m. m. (SOU 1944: 9 och 10).

Beträffande här förevarande till bevillningsutskottet hänvisade förslag har

departementschefen — efter en närmare redogörelse för innehållet i övriga

i propositionen framlagda förslag — anfört följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

3

»Enligt den nuvarande rättegångsordningen kan fastställande av arvsskatt

vid häradsrätt icke äga rum annat än å tingssammanträde. Med hänsyn härtill

föreskrives i 17 § arvsskatteförordningen, att om anstånd med sådan åtgärd

finnes böra medgivas, anståndet på landet alltid skall avse tiden till ett

framdeles infallande tingssammanträde. I stad äger rätten däremot att inom

vissa angivna gränser fritt bestämma anståndstidens längd. Enligt förenämnda

lagförslag angående handläggning av domstolsärenden skall häradsrätt

vid behandlingen av ärenden angående arvsskatt alltid vara domför med

en ensam domare, i regel den som tjänstgör såsom inskrivningsdomare.

Något skäl föreligger således ej längre att vid bestämmande av anstånd, som

här avses, anknyta till tingsordningen. På grund härav föreslår beredningen,

att de regler i förevarande hänseende, som nu gälla för rådhusrätt, göras

tillämpliga även å häradsrätt.

I 60 § första stycket stadgas för närvarande bland annat, att besvär över

beslut i skatteärende skola anföras hos hovrätten även om beslutet meddelats

av länsstyrelse. Såvitt detta innebär att hovrätten skall vara fullföljdsinstans

har någon ändring icke ansetts påkallad. Då den nya rättegångsordningen

medför, att fullföljdsinlaga skall avlämnas till underrätten eller länsstyrelsen

i stället för som nu till hovrätten, föreslås emellertid, att nu ifrågavarande

stadgande, till förebyggande av missförstånd, underkastas en redaktionell

jämkning.

Andra och tredje styckena av 60 § upptaga bestämmelser för det fall att

någon vill överklaga underrätts eller länsstyrelses beslut som innefattar

prövning av fråga örn fastställande, eftergift eller återvinning av arvs- eller

gåvoskatt. I sådant fall gäller nu enligt andra stycket som allmän regel att

besvärstiden är tre år, räknat från beslutets meddelande. Har ena parten anfört

besvär, är dock motpartens rätt att för sin del söka ändring underkastad

särskild tidsbegränsning i anslutning till det förfarande som inletts genom

de först inkomna besvären. Fristen för ingivande av ytterligare besvär utgör

två månader och skall vanligen räknas från det delgivning som avses i 27

kap. 6 § äldre RB ägt rum eller, i fall varom förmäles i 7 § samma kapitel,

från det kungörelse sista gången införts i allmänna tidningarna. Har förklaring

avgivits utan att sådan delgivning eller kungörelse skett, skall dock

fristen räknas från det förklaringen inkom. Sistnämnda föreskrift står i samband

med bestämmelserna i tredje stycket. Enligt dessa skall hovrätten, då

besvär anförts över beslut som nyss sagts, alltid höra motparten över besvären.

Därvid skola delgivnings- och förklaringstider bestämmas av hovrätten.

Är fråga örn besvär av advokatfiskalen, skola vanliga regler om sättet

för delgivning av besvärshandlingar tillämpas. Beträffande besvär av enskild

part skall däremot ett förenklat förfarande komma till användning; besvärshandlingarna

skola överlämnas till advokatfiskalen genom hovrättens

försorg.

Nya RB:s regler om kommunikation av besvär skilja sig, såsom framhålles

i betänkandet, i flera avseenden från de nuvarande bestämmelserna i samma

ämne. Enligt 52 kap. 7 § nya RB skall, örn hovrätt finner motpart böra böras

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

över besvär, besvärsinlagan med därvid fogade handlingar delgivas motparten

och föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring. I

fråga örn delgivnings- och förklaringstider skall därvid tillämpas vad i 32

kap. 1 och 2 §§ samma balk finnes stadgat. Delgivningen skall, såsom framgår

av 33 kap. 4 §, i regel ske genom hovrättens försorg.

Beredningen uttalar, att med hänsyn till omförmälda föreskrifter i nya

RB de stadganden i tredje stycket av förevarande paragraf som avsåge

sättet för infordrande av förklaring syntes kunna uteslutas. Även då advokatfiskal

skulle höras över besvär, borde vanliga delgivningsregler utan olägenhet

kunna tillämpas. En konsekvens därav vore, att regeln i andra stycket om

beräkning av besvärstid för motpart i fall då delgivning eller kungörelse icke

ägt rum förlorade sin betydelse. Även föreskriften hur sådan tid skulle beräknas

då förklaring infordrats genom kungörelse bleve, såsom framginge

av 33 kap. 12 § nya RB, överflödig.

I överensstämmelse med dessa uttalanden föreslås, att de nuvarande bestämmelserna

på nu ifrågavarande punkt ersättas med en föreskrift att

besvärstiden för motpart alltid skall räknas från det delgivning som avses

i 52 kap. 7 § nya RB ägt rum.

Såsom förut anmärkts följer av nya RB:s fullföljdsregler, att klagande i

ärende angående arvsskatt eller gåvoskatt skall inkomma med besvärsinlaga

till underrätten eller länsstyrelsen i stället för som nu till hovrätten.

Beredningen framhåller emellertid, att om talan fullföljdes i anslutning till

besvär som tidigare anförts av motparten, särskilda skäl talade för att besvärsinlagan

borde kunna få avlämnas direkt till hovrätten. I sådant fall

hade beskattningsfrågan redan dragits under hovrättens prövning, och klaganden

önskade sannolikt ofta anföra besvär i samband med avgivandet av

förklaring. Vidare kunde framhållas, att besvärstid skulle räknas från det

klaganden erhållit del av motpartens förut anförda besvär samt att upplysning

örn den tidpunkt då så skett funnes tillgänglig i hovrätten men icke

hos beskattningsmyndigheten. Ur verkställighetssynpunkt vore det enligt beredningens

uppfattning icke av någon egentlig betydelse, till vilken myndighet

besvären inkomme. Beskattningsmyndighetens beslut ginge nämligen i verkställighet

utan hinder av förd klagan.

På grund av vad sålunda anförts har beredningen övervägt att för nu avsedda

fall föreskriva skyldighet att inkomma med besvärsinlaga till hovrätten.

Emellertid har beredningen ansett lämpligare att, till förebyggande av

rättsförluster för enskilda parter på grund av misstag angående fullföljdsreglema,

valfrihet mellan hovrätten och beskattningsmyndigheten medgåves.

Med hänsyn till den förut berörda svårigheten att hos beskattningsmyndigheten

fastställa när besvärstiden börjat löpa har emellertid frågan, huruvida

talan fullföljts på föreskrivet sätt och inom rätt tid, ansetts alltid böra prövas

av hovrätten. Bestämmelser av nu angiven innebörd ha upptagits i 60 §

andra stycket i förslaget.

Slutligen har i ett nytt fjärde stycke föreskrivits, att tid för fullföljd av

talan mot beslut som ej innefattar prövning av fråga örn fastställande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 57.

5

eftergift eller återvinning av skatt skall räknas från det klaganden erhöll

del av beslutet. För närvarande löper i dylika fall klagotiden från dagen för

beslutets meddelande.

Beträffande förevarande förslag har lagrådet vid 60 § av anförda skäl

hemställt om uteslutande av det i fjärde stycket upptagna stadgandet att

besvärstid i vissa fall skall räknas från erhållen del av beslutet. Denna lagrådets

hemställan har beaktats.

Därjämte har lagrådet — under erinran att det av riksdagen antagna förslaget

till lag om handläggning av domstolsärenden innehölle föreskrift örn

skyldighet för rätten att under vissa förutsättningar avsända underrättelse

om tiden för besluts meddelande till den som beslutet gått emot — framhållit,

att i ärende rörande fastställande av arvsskatt eller gåvoskatt i sådant

hänseende i stället borde tillämpas vad som stadgats i kungörelsen den 7

november 1941 angående skyldighet för domstolar och länsstyrelser att i

vissa fall lämna meddelande om fastställd arvsskatt eller gåvoskatt. På

grund därav borde enligt lagrådets mening i 73 § arvsskatteförordningen införas

en föreskrift att i fråga om skyldighet för beskattningsmyndighet att i

vissa fall lämna meddelande angående beslut i ärenden rörande fastställande

av skatt skall gälla vad Konungen förordnat.

Även vad lagrådet sålunda föreslagit har jag ansett mig böra biträda.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majlis förevarande

proposition nr 335, till den del propositionen hänvisats

till bevillningsutskottet, antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning angående ändrad lydelse av

17, 60 och 73 §§ förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt.

Stockholm den 6 november 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Velander, Ekman, Robert

Berg, Guslaf Elofsson, Franzon, Wetter och Carl Eric Ericsson samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö, Björklund, Orgdrd, Janson

i Frändesta, Falk, Jonsson i Skedsbygd, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Vigelsbo.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:533 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse av 12 § lagen den 20 juni 1918 a1 i texten