Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den 19 november 19H

1946-02-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1946:8, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den 19 november 19H

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1946 kl. 5 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den 19

november 19H (nr 383) angående stämpelavgiften.

(l:a avd.)

I en den 12 januari 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 27, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen

den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften.

Härigenom förordnas, att 20 §, 21 § samt 36 § 2. förordningen den 19 november

1914 angående stämpelavgiften1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

Nuvarande lydelse:

20 §.

Vill någon föra talan om återfående

av stämpelavgift, som av ämbets-

eller tjänsteman debiterats eller

i enlighet med dennes tillsägelse

blivit erlagd för sådan handling,

vars stämpelbeläggning enligt 35 §

skall i hovrätt granskas, må dylik talan

inom sex månader från det ifrågakommen

stämpelbeläggning ägt

rum anhängiggöras i den hovrätt,

1 Senaste lydelse se beträffande 20 och 21

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami. Nr

Föreslagen lydelse:

20 §.

Vill någon föra talan om återfående

av stämpelavgift, som av ämbetseller

tjänsteman debiterats eller i enlighet

med dennes tillsägelse blivit

erlagd för sådan handling, vars stämpelbeläggning

enligt 35 § skall i hovlätt

granskas, må dylik talan inom

tre år från det ifrågakommen stämpelbeläggning

ägt rum anhängiggöras

i den hovrätt, varunder ämbets- eller

§§ 1922:317 samt beträffande 36 § 2. 1918:516.

8. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Nuvarande lydelse:

varunder ämbets- eller tjänstemannen

lyder; dock att nämnda tid, där

talan grundar sig på förhållande,

som tillkommit efter stämpelbeläggningen,

räknas från tiden för samma

förhållandes tillkomst. Part, som ej

nojés åt hovrättens beslut, så ock advokatfiskalen

i hovrätten, där han

finner sådant nödigt för bevarande

av kronans rätt, äga över beslutet anföra

besvär, under villkor och i den

ordning 30 kap. rättegångsbalken

stadgar i fråga om fullföljd av talan

mot hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt

tvistemål eller ärende rörande

penningar eller sådant, som kan skattas

i penningar.

Den, som i enlighet med bestämmelserna

i denna paragraf förklaras

berättigad att återbekomma erlagd

stämpelavgift, skall tillika äga erhålla

ränta å det belopp, varom fråga

är, efter fem för hundra om året från

och med den dag, beloppet visas vara

av honom guldet, till den dag, detsamma

återbekommes; dock må ränta

ej utgå från och med tidigare dag

än den, då det ärende, som föranlett

stämpelbeläggningen, vid domstol

handlagts, samt ej heller för längre

tid än till dess 30 dagar förflutit efter

det laga kraft åkommit det utslag,

varigenom ansökningen om

stämpelavgiftens återfående bifallits.

21 §.

Förmår i fall, som avses i 20 §,

den, vilkens rätt är av skedd stämpelbeläggning

beroende, visa, att ta
-

Föreslagcn lydelse:

tjänstemannen lyder; dock att nämnda

tid, där talan grundar sig på förhållande,

som tillkommit efter stämpelbeläggningen,

räknas från tiden

för samma förhållandes tillkomst.

Part, som ej nöjes åt hovrättens beslut,

så ock advokatfiskalen vid hovrätten,

där han finner sådant nödigt

för bevarande av kronans rätt, äga

över beslutet anföra besvär under

villkor och i den ordning 30 kap. rättegångsbalken

stadgar i fråga örn

fullföljd av talan mot hovrätts slutliga

utslag i dit fullföljt tvistemål eller

ärende rörande penningar eller

sådant som kan skattas i penningar.

Den, som i enlighet med bestämmelserna

i denna paragraf förklaras

berättigad att återbekomma erlagd

stämpelavgift, skall tillika äga erhålla

ränta å det belopp, varom fråga

är, efter fem för hundra örn året från

och med den dag, beloppet visas vara

av honom guldet, till den dag detsamma

återbekommes; dock må ränta

ej utgå från och med tidigare dag

än den, då det ärende, som föranlett

stämpelbeläggningen, vid domstol

handlagts, samt ej heller för längre

tid än till dess 30 dagar förflutit efter

det laga kraft åkommit det utslag,

varigenom ansökningen örn

stämpelavgiftens återfående bifallits,

och i varje fall ej för längre tid ån

ett år från den dag då nyssnämnda

ärende första gången handlagts vid

domstol.

21 §.

Har någon i annat fall än i 20 §

avses måst vidkännas stämpelavgift,

som icke bort utgå eller bort utgå

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

lan om återfående av stämpelavgift

icke kunnat av honom föras i den

ordning, som i samma paragraf är

föreskriven, ankomme efter därom

gjord ansökning på Konungen att efter

prövning av föreliggande omständigheter

förordna örn restitution av

vad i stämpelavgift för mycket erlagts.

Vad sålunda är stadgat galle ock,

där någon i fall, varom i detta kap.

icke eljest är stadgat, måst vidkännas

stämpelavgift, som antingen alldeles

icke bort utgå eller bort utgå

med lägre belopp än det erlagda.

Då restitution---är stadgat.

36 §.

2. Finner advokatfiskalen på grund

av anmärkning, som vid den i 1 mom.

omförmälda granskning förekommit,

anledning att mot ämbets- eller tjänsteman

anställa åtal för fel eller försummelse

i avseende å stämpelbeläggning,

förfares på sätt 50 § stadgar.

Advokatfiskalen vare jämväl obetaget

att, där han för bevarande av

kronans rätt finner sådant nödigt, i

hovrätten föra talan mot enskild part

örn utgivande av felande stämpelbelopp.

Angående klagan över hovrättens

beslut i sistnämnda fall gäde vad

i 20 § är föreskrivet.

betänkande nr 8-

Föreslagen lydelse:

med lägre belopp än det erlagda, ankomme

efter därom gjord ansökning

på Konungen att efter prövning av

föreliggande omständigheter förordna

om restitution av vad i stämpelavgift

för mycket erlagts.

Då restitution---är stadgat.

36 §.

2. Finner advokatfiskalen på grund

av anmärkning, som vid den i 1 mom.

omförmälda granskning förekommit,

anledning att mot ämbets- eller tjänsteman

anställa åtal för fel eller försummelse

i avseende å stämpelbeläggning,

förfares på sätt 50 § stadgar.

Advokatfiskalen vare jämväl obetaget

att, där han för bevarande av

kronans rätt finner sådant nödigt, i

hovrätten föra talan mot enskild part

om utgivande av felande stämpelbelopp;

dock att sådan talan skall anhängiggöras

inom tre år från det

stämpelbeläggningen ägt rum eller

beslut meddelats att stämpelavgift

icke skall utgå. Angående klagan över

hovrättens beslut i sistnämnda fall

gäde vad i 20 § är föreskrivet.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1946.

Har enligt 20 § i dess äldre lydelse rätten att föra talan örn återfående av

stämpelavgift upphört före nyssnämnda dag, skola de nya bestämmelserna

i nämnda paragraf icke äga tillämpning. Ej heller skola de nya bestämmelserna

i 36 § 2. andra punkten äga tillämpning, därest talan örn utgivande av

felande stämpelbelopp anhängiggjorts före ovannämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Enligt 2 § förordningen den 16 juni 1875 angående särskilda protokoll över

lagfarter, inteckningar och andra ärenden skall renoverat exemplar av lagfarts-,

intecknings- och tomträttsprotokollen insändas till vederbörande hovrätt

av inskrivningsdomaren för varje månad inom utgången av nästa månad

därefter. Renoverat exemplar av äktenskapsförords- och bouppteckningsprotokollen

(i det sistnämnda intagas även avhandlingar om lösöreköp m. m.)

skall insändas till hovrätten, å landet av domaren för varje kvartal inom

sex veckor efter utgången därav, och i stad av den, som har att föra nämnda

protokoll, för varje månad inom utgången av nästa månad därefter. Då

Kungl. Maj:t förordnat om inrättande av inskrivningsakter skall jämlikt 17 §

lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden

vad som stadgats örn insändande till hovrätt av lagfarts-,

intecknings- och tomträttsprotokoll äga motsvarande tillämpning i fråga örn

den över inskrivningsärenden förda dagboken jämte avskrifter av de för

vinnande av lagfart etc. företedda handlingarna. Vid renoverat exemplar av

nämnda protokoll respektive vid dagbok skola jämlikt 35 § stämpelförordningen

och 64 § förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt

fogas de med nr 2 märkta delarna av de dubbla beläggningsstämplar, med

vilka de till protokollen eller dagboken hörande handlingarna blivit belagda.

De insända stämpeldelarna skola jämlikt 36 § stämpelförordningen och 64 §

förordningen örn arvsskatt och gåvoskatt i hovrätterna granskas av advokatfiskalen

vid hovrätten eller annan tjänsteman, som biträder honom med

granskningen. För alla under ett år avlämnade protokoll och dagböcker

bör granskningsarbetet vara avslutat senast inom slutet av det nästföljande

året.

Arvsskatt och sådan jämlikt stämpelförordningen utgående stämpelavgift,

varom här är fråga, uppbäras och redovisas alltså enligt i stort sett enahanda

ordning. Förfaringssättet för vinnande av rättelse i felaktigt beslut angående

debitering av skatt eller avgift är däremot icke detsamma när fråga

är om arvsskatt som när fråga är om stämpelavgift.

I fråga örn stämpelavgift gäller följande. Debiteringen av stämpelavgiften

vilken avgift skall erläggas innan den stämpelpliktiga handlingen mottaffes

verkställes av den befattningshavare, som har att å tjänstens vägnar

mottaga handlingen. Denne är ansvarig för att stämpelbeläggningen är riktig.

Skulle befattningshavaren debitera för högt belopp, kan jämlikt 20 §

stämpelförordningen ingivaren av handlingen inom sex månader från det

stämpelbeläggningen ägt rum anhängiggöra talan om återfående av vad för

mycket erlagts i den hovrätt, varunder befattningshavaren lyder; dock att

nämnda tid, där talan grundar sig på förhållande, som tillkommit efter stämpelbeläggningen,

räknas från tiden för samma förhållandes tillkomst. Part,

som ej nöjes åt hovrättens beslut, samt advokatfiskalen vid hovrätten, där han

finner sådant nödigt för bevarande av kronans rätt, äga över beslutet anföra

besvär under villkor och i den ordning 30 kap. rättegångsbalken stadgar

i fråga om fullföljd av talan mot hovrätts slutliga utslag i dit fullföljt tvistemål

eller ärende rörande penningar eller sådant, som kan skattas i penning
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

5

ar. Den, som förklaras berättigad återbekomma erlagd stämpelavgift, skall

tillika erhålla ränta å det belopp, varom fråga är, efter 5 procent om året

från och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den dag

detsamma återbekommes. Ränta får dock ej utgå från och med tidigare dag

än den, då det ärende, som föranlett stämpelbeläggningen, vid domstol handlagts,

samt ej heller för längre tid än till dess 30 dagar förflutit efter det

laga kraft åkommit det utslag, varigenom ansökningen om stämpelavgiftens

återfående bifallits. Örn restitutionsberättigad i fall som avses i den nu angivna

paragrafen förmår visa, att talan om återfående av stämpelavgift icke

kunnat av honom föras i den ordning, som i samma paragraf är föreskriven,

ankommer enligt 21 § på Kungl. Maj:t att, på därom gjord ansökning och

efter prövning av föreliggande omständigheter, förordna om restitution av

vad i stämpelavgift för mycket erlagts. Vad sålunda är stadgat skall gälla

även där någon i fall, varom i 20 och 21 §§ icke eljest är stadgat, måst vidkännas

stämpelavgift som antingen alldeles icke bort utgå eller bort utgå

med lägre belopp än det erlagda. Då restitution av stämpelavgift beviljas enligt

föreskrifterna i sistnämnda paragraf, skall det ankomma på Kungl.

Maj:t att förordna, i vad mån sökanden må erhålla ränta å det belopp som

han berättigas återbekomma. Ränta må dock därvid icke utgå efter högre

räntefot eller för längre tid än i 20 § är stadgat.

Skulle å andra sidan vid granskning av de insända stämpeldelarna samt

protokollen eller dagböckerna befinnas, att vederbörande befattningshavare

debiterat för låg stämpelavgift, kan advokatfiskalen jämlikt 36 § 2. stämpelförordningen

anställa åtal för fel eller försummelse mot honom. Tiden för

anställande av åtal för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning,

för vilken skall i hovrätt redovisas, beräknas enligt 50 § till två år från

den dag, då renoverat protokoll eller dagbok till hovrätten inkommit. Det är

advokatfiskalen jämväl obetaget att i hovrätten föra talan mot enskild part

om utgivande av felande stämpelbelopp (utan särskild tidsbegränsning). Angående

klagan över hovrättens beslut i sistnämnda fall gäller vad i 20 § är

föreskrivet.

Jämväl i fråga örn arvsskatt tillämpades i förevarande hänseenden i stort

sett samma ordning, så länge förordningen den 19 november 1914 örn arvsskatt

och skatt för gåva var gällande. Genom 1941 års arvsskatteförordning

genomfördes emellertid i dessa hänseenden följande ändringar. Det förut

gällande stadgandet, att bouppteckning eller annan stämpelpliktig handling

redan vid ingivandet skulle vara åtföljd av pengar till stämpeln, bibehölls

icke. Numera föreligger skyldighet att inbetala arvsskatt först då domstolen

meddelat beslut örn dess fastställande, därvid inbetalningen skall ske

inom tre veckor efter det beslutet meddelats (52 §). Örn betalning ej skor

inom sålunda stadgad tid, skall rätten eller domaren göra anmälan hos länsstyrelsen,

som förordnar om uttagande av det felande skattebeloppet i den

ordning som örn uttagande av oguldna kronoutskylder är stadgad; har överrätt

fastställt skatten till högre belopp än förut beräknats, ankommer det på

vederbörande advokatfiskal att till länsstyrelsen överlämna beslutet för lil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

tagande av felande skattebelopp i den ordning nyss nämnts (53 §). Beträffande

ordningen för restitution av skatt upphävdes den förut gällande bestämmelsen

att anspråk om återfående av skatt i vissa fall — vid eftergift

av skatt samt då på skatten inverkande förhållanden inträffat eller blivit

kända efter skattens erläggande — skulle framställas i den ordning, som

är föreskriven i fråga örn restitution av kronoutskylder, d. v. s. hos vederbörande

länsstyrelse. Framställningar om återfående av arvsskatt skola numera

alltid prövas av domstol. Vissa fall — närmast motsvarande dem,

vilkas prövning tidigare tillkom länsstyrelse — prövas av den underrätt,

som förut beslutat örn skattens fastställande (56 och 59 §§). I andra fall

åter, d. v. s. då ändring sökes av den anledningen att meddelat beslut anses

innebära en felaktig tillämpning av beskattningsreglerna, skall ändring sökas

genom besvär hos vederbörande hovrätt (60 §). I denna ordning skall

talan förås även då för lågt skattebelopp påförts av underrätten. Icke blott

den enskilde skatlskyldige utan även kronans representant, d. v. s. advokatfiskal

vid hovrätten, anses nämligen som part i skatteärendet. Bland annat

har han således, i motsats till vad förut gällde, att iakttaga den för

förande av dylik talan stadgade särskilda tidsbegränsningen. Under det att

förut ansökan om återfående av arvsskatt skulle ingivas till hovrätten inom

sex månader från det skatten blivit erlagd, har besvärstiden i den nya förordningen

bestämts till tre år från beslutets dag, med det undantaget dock

att om besvär anförts av ena parten över visst beslut, motparten måste ingiva

sina besvär över samma beslut inom två månader från delgivningen av

den först klagandes besvär. Vid återbetalning av skatt utgår ränta efter 5

procent om året från och med den dag beloppet efter meddelat beslut om

skattens fastställande blivit inbetalat till den dag detsamma återbekommes;

dock att ränta ej må utgå för längre tid än till dess trettio dagar förflutit

efter det laga kraft åkommit del beslut, enligt vilket beloppet skall återbekommas,

och i varje fall ej för längre tid än ett år från det underrätt först

meddelat beslut om skattens fastställande (61 §). Den i 57 § 1914 års arvsskatteförordning

förekommande hänvisningen till stämpelförordningen beträffande

tid och sätt för anställande av åtal mot ämbets- eller tjänsteman

för fel eller försummelse i avseende å stämpelbeläggning samt beträffande

befogenhet för advokatfiskal att i hovrätten föra talan mot enskild part örn

utgivande av felande stämpelbelopp har icke influtit i den nya arvsskatteförordningen.

Så har ej heller skett med den i 49 § 2 mom. andra stycket 1914

års arvsskatteförordning intagna bestämmelsen om rätt för den, som kan

styrka att ansökan örn återfående av skatt icke kunnat ingivas till hovrätten

inom de föreskrivna sex månaderna från skattens erläggande, att göra ansökan

örn restitution hos Kungl. Maj:t.

Angående motiven till de i det föregående omförmälda, i arvsskatteförordningen

meddelade bestämmelserna må här anföras följande.

1938 års arvsskattekommitté — på vars förslag nu gällande bestämmelser

tillkommo — antörde i sitt betänkande med förslag till förordning örn arvsoch

gåvoskatt m. m. (SOU 1939: 18 s. 167) följande:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr S.

7

»Det måste enligt kommitténs mening anses i princip oriktigt att under det

den enskilda partens talerätt är i hög grad tidsbegränsad — sex månader

från skattens erläggande — någon som helst särskild tidsbegränsning icke

satts för kronans talerätt; staten och den enskilde böra i det skatterättsliga

förhållandet hava ställningen av likaberättigade parter. Genom kommitténs

förslag att för fullföljd av talan mot underrätts beslut, som innefattar beräkning

av skatt, skall gälla en besvärstid av tre år har sålunda å ena sidan advokatfiskalens

talerätt blivit till tiden begränsad och å andra sidan tiden för

den enskilda partens talerätt blivit i väsentlig män utsträckt samt därigenom

i förevarande hänseende likställighet i det skatterättsliga förhållandet ematts.

Att besvärstiden satts till tre år har närmast sin grund däri att tiden för insändande

till hovrätten av renovationer av underrätternas protokoll och för

advokat!’iskalens granskning av renovationerna författningsenligt kan i vissa

fall komma att uppgå till sammanlagt omkring två år. Självfallet bör besvärstiden

tillmätas något vidsträcktare än nyssangivna tid. Av den följande redogörelsen

framgår att enligt kommitténs förslag det skall åligga vederbörande

advokatfiskal att, då han finner påförd skatt vara för högt beräknad, därom

underrätta den skattskyldige för att därigenom bereda denne tillfälle att

söka ändring i skattebeslutet. Denna bestämmelse utgör ytterligare skäl för

att bestämma besvärstiden lika för advokatfiskalen och enskild part.»

I propositionen nr 192 till 1941 års riksdag anförde departementschefen i

denna del bland annat (s. 207):

»Jag är ense med kommittén därutinnan, att, i den mån detta praktiskt låter

sig göra, staten och den enskilde böra i det skatterättsliga förhållandet få

ställningen av likaberättigade parter. Om — såsom kommittén framhållit —

på grund av förhållanden, som hava samband med advokatfiskalernas stämpelgranskning,

tämligen rymlig tid måste tillmätas för advokatfiskalernas

talerätt, bör det därför också anses naturligt att de skattskyldiga komma i

åtnjutande av motsvarande förmån. Såsom ett särskilt skäl härför anföres i

betänkandet att enligt förslaget stadgas skyldighet för vederbörande advokatfiskal

att, då han finner påförd skatt vara för högt beräknad, därom underrätta

den skattskyldige för att bereda denne tillfälle att söka ändring i skattebeslutet.

Pä sätt i det följande kommer att närmare angivas har jag visserligen

ansett mig icke böra biträda kommitténs förslag i denna del. Det torde

emellertid ändock kunna förutsättas att, såsom redan för närvarande sker,

advokatfiskalerna skola, utan någon i författningen ålagd skyldighet härutinnan,

vid granskningen uppmärksamma även sådana fel, som gått ut över de

skattskyldiga, och bereda dem tillbörlig möjlighet till rättelse. Följaktligen

kvarstår det nyss angivna särskilda skälet för en utsträckning av besvärstiden

även för de skattskyldigas del. Jag har icke funnit anledning att i princip

frångå förslagets bestämmelse örn att för de fall, där en förlängd besvärstid

ansetts böra stå till buds, denna skall utgöra tre år.»

I motionen 11:277 vid 1945 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte

besluta örn viss ändring i 20 § förordningen den 19 november 1914 angående

stämpelavgiften. Den sålunda föreslagna ändringen avsåg en utsträckning av

tiden för anhängiggörande av talan örn återfående av för mycket erlagd stämpelavgift

för handlingar, som företetts för erhållande av lagfart, inteckning

m. m. I motionen framhölls, att om vid granskning i hovrätt av stämpelbeläggning

enligt stämpelförordningen utröntes, att för hög stämpelavgift uttagits,

vederbörande stämpellieläggande tjänsteman förelädes att ersätta in
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

givaren av deli stämpelbelagda handlingen det för mycket uttagna beloppet,

men att tjänstemannen i regel icke hade rätt att av kronan återfå motsvarande

belopp. Visserligen kunde enligt 20 § stämpelförordningen talan föras

i hovrätten om återfående av stämpelavgift, men dylik talan skulle anställas

inom sex månader från det stämpelbeläggningen ägt rum. Som granskningen

i hovrätten i regel icke vore avslutad förrän ett år efter stämpelbeläggningen,

vore tiden för talans anställande i dylikt fall för länge sedan försutten. I

anledning därav hemställdes örn sådan ändring i 20 § stämpelförordningen,

att klagotiden i likhet med vad som skett i 1941 års arvsskatteförordning förlängdes

till tre år.

Sedan motionen hänvisats till bevillningsutskottet, infordrades på utskottets

begäran yttranden från Svea hovrätt, statskontoret, generalpoststyrelsen

och Stockholms rådhusrätt. I samtliga de avgivna yttrandena tillstyrktes ändring

av det angivna författningsrummet, varjämte i ett par av yttrandena

föreslogos ändringar jämväl i 21 § och 36 § 2 morn. stämpelförordningen i

avsikt att bringa förordningens bestämmelser om rätt till talan mot beslut i

ärenden angående stämpelbeläggning och återfående av erlagd stämpelavgift

i bättre överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i förordningen

den 6 juni 1941 örn arvsskatt och gåvoskatt. Utskottet anförde i sitt betänkande

nr 34/1945, att utskottet funne vad i motionen anförts synnerligen

beaktansvärt. Utskottet anförde vidare — efter att hava erinrat om de ytterligare

ändringsförslag som framförts i de avgivna yttrandena — att även

utskottet funne det önskvärt, att i detta sammanhang en allmän översyn av

bestämmelserna i stämpelförordningen angående rätt till talan mot beslut i

ärenden angående stämpelbeläggning ävensom angående återfående av erlagd

stämpelavgift komme till stånd. På förslag av utskottet anhöll därefter

riksdagen i skrivelse den 9 maj 1945 (nr 229) att Kungl. Maj:t måtte, med

beaktande av vad i bevillningsutskottets betänkande anförts, föranstalta örn

utredning rörande ändring av nämnda bestämmelser samt att Kungl. Majit

måtte snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen

kunde föranleda.

Även Sveriges yngre juristers förening har i en till finansdepartementet ingiven,

den 25 maj 1944 dagtecknad framställning anhållit örn vidtagande av

åtgärder för undanröjande av de missförhållanden, som i förenämnda motion

påtalats.

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementets

skatteberedning upprättats en den 5 juli 1945 dagtecknad promemoria jämte

ett därvid fogat utkast till förordning om ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt

36 § 2. stämpelförordningen. Över denna promemoria ha, efter remiss, yttranden

avgivits av Svea och Göta hovrätter — därvid hovrätterna var för

sig överlämnat yttrande av vederbörande advokatfiskal — statskontoret,

generalpoststyrelsen samt rådhusrätterna i Stockholm och Göteborg.

Beträffande innehållet av berörda promemoria och yttranden tillåter sig

utskottet hänvisa till propositionen (s. 11—13).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

9

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har

departementschefen anfört följande:

»Bevillningsutskottet har i sitt förut omnämnda betänkande framhållit

önskvärdheten av en allmän översyn av bestämmelserna i stämpelförordningen

angående rätt till talan mot beslut i ärenden rörande stämpelbeläggning

ävensom angående återfående av erlagd stämpelavgift. En sådan översyn

synes främst böra gå ut på att bringa ifrågavarande bestämmelser i

stämpelförordningen i principiell överensstämmelse med motsvarande bestämmelser

i gällande arvsskatteförordning. I den inom finansdepartementets skatteberedning

utarbetade promemorian framhålles emellertid, att en sådan omarbetning

skulle innebära genomgripande ändringar i stämpelförordningen,

avseende ej blott fullföljdsreglerna, varför en sådan omarbetning icke borde

genomföras i detta sammanhang. I enlighet härmed föreslås i promemorian

att för närvarande endast följande ändringar vidtagas, nämligen att den i

20 § stadgade tiden för anhängiggörande av talan om återfående av stämpelavgift

utsträckes till tre år, att tiden för advokatfiskal anhängiggörande av

i 36 § 2. omnämnd talan mot enskild part om utgivande av felande stämpelbelopp

inskränkes till likaledes tre år samt att bestämmelsen i 21 § första

stycket örn rätt att få restitutionsansökning prövad av Kungl. Majit, då sökanden

kan visa att han icke kunnat föra sådan talan i vanlig ordning, upphäves.

Även jag är av den åsikten, att med en mera genomgripande omarbetning

av ifrågavarande bestämmelser i stämpelförordningen bör anstå till dess en

översyn verkställes av stämpelförordningen i dess helhet. På grund härav

och då de i promemorian föreslagna ändringarna synas ägnade att avlägsna

de nu påtalade olägenheterna av gällande bestämmelser, biträder jag i princip

de i promemorian framlagda ändringsförslagen.

Vad angår de i remissyttrandena framställda anmärkningarna, delar jag

den i ett par yttranden uttalade meningen att tiden för beräkning av ränta

å restituerad stämpelavgift bör inskränkas i överensstämmelse med vad som

skett i 1941 års arvsskatteförordning. Jag torde i detta sammanhang få erinra

om att jag vid framläggande av förslag till nämnda förordning anförde, att

det torde finnas anledning förutsätta att den till återbäring berättigade endast

undantagsvis dröjde med framställande av sitt anspråk mera än ett år efter

beslutet örn fastställande av skatten samt att dessa undantagsfall väsentligen

komine att bliva sådana där den för höga skattedebiteringen upptäckts icke

av den enskilda parten själv utan av vederbörande advokatfiskal i sammanhang

med kontrollgranskningen. Då härtill komme, att en utsträckning av

rätten till ränta kunde vara ägnad ali föranleda den enskilda parten att onödigtvis

dröja med sitt anspråk på återbäring, hade jag ansett mig böra biträda

av arvsska t tekommiltén framlagt förslag örn ifrågavarande begränsning av

ränteberäkningen. De skäl jag sålunda anförde till stöd för en begränsning

av rätten till ränta vid återbekommande av arvsskatt torde i lika mån gälla

med avseende å restitution enligt stämpelförordningen. Ettårsperioden torde

därvid lämpligen i samtliga fall —- alltså även då restitulionsrätten grundar

Bihang till riksdagens protokoll 1046. 1 sami. Nr S. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 8.

Utskottet.

sig på förhållande, som inträffat efter stämpelbeläggningen — böra räknas

från dagen för första handläggningen vid domstol av det ärende, som föranlett

stämpelbeläggningen.

Enligt departementspromemorian föreslås upphävande av bestämmelsen i

nuvarande 21 § första stycket örn rätt för den, som kan visa laga förfall,

att efter Kungl. Maj:ts medgivande erhålla restitution även örn han inkommer

med sin framställning efter den härför stadgade tiden. Detta förslag ha

Göta hovrätt och advokatfiskalen vid nämnda hovrätt ansett sig icke böra

biträda. Statskontoret däremot har icke blott intet att erinra mot förslaget

utan föreslår därutöver borttagande av den i 20 § första stycket meddelade

bestämmelsen örn rätt att, då talan grundar sig på förhållande som inträffat

efter stämpelbeläggningen, räkna tiden för talans anställande därifrån och

icke från stämpelbeläggningen.

För egen del finner jag det icke tillrådligt att nu upphäva sistnämnda stadgande.

Jag vill emellertid tillägga att sådana fall, då rätt till restitution grundas

på omständigheter som inträffat mera än tre år efter stämpelbeläggningen,

troligen komma att bli ganska sällan förekommande.

Vid bibehållande, på sätt jag nyss föreslagit, av bestämmelsen om rätt att

i förekommande fall räkna tiden för talans anhängiggörande från dagen för

tillkomsten av det förhållande, varå talan grundas, torde den i 21 § första

stycket nu upptagna bestämmelsen — som alltså skulle behöva tillgripas

endast i sådant fall, då rätt till restitution under hela treårsperioden faktiskt

förelegat, men sökanden härunder icke kunnat göra sin rätt gällande — bliva

utan praktisk betydelse. Jag anser mig därför jämväl i denna del böra biträda

promemorieförslaget.

Beträffande slutligen förslaget att i stämpelförordningen införa bestämmelser

om begränsning av tiden för anhängiggörande av talan i sådant fall,

då motparten å sin sida redan väckt talan i anledning av den stämpelbeläggning

varom fråga är, anser jag lika med Svea hovrätt en sådan begränsning

sakna praktisk betydelse och förty vara obehövlig.

De föreslagna författningsändringarna torde lämpligen böra träda i kraft

den 1 april 1946. Vissa övergångsbestämmelser torde böra meddelas.»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 27, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning örn ändrad lydelse av 20 §, 21 § samt

36 § 2. förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften.

Stockholm den 14 februari 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8-

11

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, friherre De

Geer, Ekman, Frans Ericson, Wehtje, Heuman, Herman Ericsson och Carl Eric Ericsson

samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Björklund, Hammarlund, Orgdrd,

Falk, Jonsson i Skedsbygd, Karlsson i Grängesberg, Sundström i Skövde och Kristensson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:38 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa. a1 i texten