Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet väckta motioner, m. m.
1946-03-29 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1946:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet väckta motioner, m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1946 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering
av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, m. m.
I en den 4 januari 1946 dagtecknad proposition nr 5, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela
bestämmelser angående omreglering av vissa tjänstepensioner.
I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen
inom första kammaren nr 252 av herr Wagnsson jämte tretton av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 396 av herr Holmström
jämte sextiotre av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner yrkats,
»att riksdagen måtte medgiva, att de f. d. befattningshavare i statens
tjänst samt f. d. lärare vid folk- och småskolor, som åtnjuta äldre eller nyare
pension, från och med den 1 juli 1946 må erhålla sådana pensionsförmåner,
som svara mot nyaste pensioner, enligt de närmare föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Majit».
Vidare har utskottet i samband med förenämnda proposition behandlat följande
till utskottet hänvisade motioner, nämligen
dels inom första kammaren nr 215 av herr Wagnsson jämte tretton av
kammarens övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 309 av herr
Holmström jämte tjuguålta av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande
motioner yrkats, »att riksdagen måtte medgiva, dels att tillfälligt pensionstillägg
under budgetåret 1945/46, dels ock att provisoriskt pensionstilllägg
under budgetåret 1946/47 må i huvudsaklig överensstämmelse med här
ovan föreslagna grunder utgå dels till f. d. befattningshavare, vilka åtnjuta
pension å sådan tjänst, som kan anses motsvara befattning, vilkens innehavare
enligt Kungl. Majlis förslag i proposition nr 3 till 1946 års riksdag skulle
komma i åtnjutande av där omförmälda tillägg, dels ock till dem, som uppbära
familjepension efter dylika befattningshavare»,
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 8 sami. Nr 19.
1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
dels ock inom första kammaren nr 216 av herr Anderberg jämte två av
kammarens övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 310 av herr
Lindahl jämte tre av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner
yrkats, »att riksdagen måtte besluta, att åt pensionär, tillhörande
gruppen nyaste pensioner, må utgå tillfällig pensionsförbättring med följande
belopp per år: t. o. m. 13:e lönegraden 200 kronor, för 14:e lönegraden
150 kronor, för 15:e lönegraden 100 kronor och för 16:e lönegraden 50
kronor; att de föreslagna beloppen må medgivas dels för innevarande budgetår
och dels för budgetåret 1946/47; samt att under samma tidsperioder
beloppet 200 kronor jämväl må utgå till pensionär, som åtnjuter pension enligt
pensionsreglementet för arbetare».
Slutligen har utskottet i förevarande sammanhang behandlat en av herr
Senander inom andra kammaren väckt motion nr 142, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att dyrtidstillägg skall utgå å pensioner till vissa
f. d. städerskor.
Till utskottet ha inkommit framställningar från pensionerade statstjänstemäns
riksförbund m. fl., innefattande synpunkter på och önskemål beträffande
frågan.
Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa lill propositionen
samt motionerna II: 396, 1:215, 1:216 och II: 142.
Propositionen.
1. Pensionsbestämmelser oell pensionsnivå för nu utgående
tjänstepensioner.
För flertalet befattningshavare och arbetare i statens tjänst ävensom för
lärare vid folk- och småskolor m. m. samt högre kommunala skolor ha
pensionsregleringar beslutats vid 1941—1943 års riksdagar. De med anledning
härav utfärdade nya tjänstepensionsreglementena äro allmänna tjänstepensionsreglementet,
1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans
tjänstepensionsreglemente — från och med den 1 juli 1945 även
tillämpligt å lärare vid anstalter för bildbara sinnesslöa — samt tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna. Enligt dessa reglementen
utgående pensioner, vilka pläga benämnas nyaste pensioner, äro till
grundbeloppet avvägda i viss relation till den enligt nu tillämpade avlöningsreglementen
gällande lönenivån. Tilläggsförmåner utgå å dessa pensioner
i form av rörligt tillägg och kristillägg liksom fallet är beträffande
motsvarande löner. Förenämnda tjänstepensionsreglementen ha i viss begränsad
utsträckning erhållit tillämpning å pensionärer, som avgått ur tjänst
före reglementenas ikraftträdande. Sålunda ha de i princip gjorts tillämpliga
å befattningshavare och arbetare, som efter den 30 juni 1939 (respektive beträffande
vissa militära beställningshavare efter den 30 juni 1940) avgått
med pension enligt då gällande tjänstepensionsreglementen.
Vid 1943 och 1944 års riksdagar beslötos förbättringar av pensionsförmå
-
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
3
nema för ett stort antal pensionstagare, vilka innehaft anställning, som
avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund av avgång
före den 1 juli 1939 (i vissa fall den 1 juli 1940) icke kommit i åtnjutande
av nyaste pension. Dessa regleringar ha omfattat två kategorier
av pensioner, vilka allteftersom de grundats på vid olika tidpunkter fastställda
löner eller bestämts med tillämpning av äldre eller nyare pensionsförfattningar
benämnts äldre pensioner och nyare pensioner.
Äldre pensioner utgöras sålunda i huvudsak av sådana pensioner, som beviljats
enligt
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänslinnehavares rätt
till pension och grundats på s. k. oreglerad lön;
reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908 (nr 61);
lagen den 4 juli 1910 (nr 79) angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar;
kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive
statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie
personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-
och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering
av icke-ordinarie personal;
reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9);
reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) samt
reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878), såvitt
angår lärare vid folk- och småskolor samt högre kommunala skolor.
Till gruppen nyare pensioner åter äro huvudsakligen att hänföra pensioner,
som utgå enligt
lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension med samtidig tillämpning av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra
till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till pension,
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän
vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m. eller kungörelsen
samma dag (nr 380) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lotsoch
fyrstaten i fråga om rätt till pension;
lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk;
civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);
tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443);
militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj'' 1935 (nr 167);
tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938 (nr
423) samt
tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor den 22
juni 1939 (nr 376).
Vid en år 1939 framlagd utredning angående bland annat relationen mellan
äldre och nyare tjänstepensioner har lämnats en ingående redogörelse
för pensionsnivån för de äldre pensionerna. Utredningen är intagen såsom bilaga
till propositionen nr 296 till 1939 års lagtima riksdag. Av densamma
framgick i stort sett, att de äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925
genomförda pensionsregleringar uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet
uppgingo till omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.
Med anledning av denna utredning verkställdes beträffande några enstaka
4
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
pensionsgrupper med särskilt lågt relationstal enligt beslut vid 1939 års riksdag
en viss reglering av pensionerna.
Pensionsnivån för nyare pensioner understeg före 1943—1944 års regleringar
pensionsnivån för nyaste pensioner — räknat vid 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsläge — med 17—12 procent i lönelägena A 1—13
samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen.
De pensionstagargrupper, som uteslutits från pensionsförbättring vid 1943
—1944 års pensionsregleringar, ha i huvudsak varit följande:
1. f. d. innehavare av sådan med pensionsrätt förenad befattning i civil
statstjänst, som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;
2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor och vid högre kommunala
skolor;
3. f. d. militära beställningshavare å frivillig övergångsstat samt f. d. personal
i försvarsväsendets reserver;
4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen
1934: 585 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal
i statens tjänst:
6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. fl., pensionerade enligt
kungörelsen nr 1918: 859;
7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer
beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;
8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt
9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade
båtsmän och marinsoldater.
Den vid 1944 års riksdag genomförda regleringen, som innebar en förbättring
av i runt tal 200 kronor för nyare pension och 300 kronor för äldre
pension, begränsades till pensioner, som inberäknat pensionsförbättringen
och rörliga förmåner belöpte sig till högst 3 735 kronor för år, räknat vid
nuvarande indexläge, vilket belopp svarade mot beloppet av en reglerad
nyare pension i lönegraden A 12. Vid 1943 års reglering hade förbättringen
begränsats till pensioner med lägre belopp än 2 626 kronor, dyrtidstillägg
och kristillägg inberäknat. Förbättringens storlek var dock i huvudsak densamma
vid båda regleringarna. 1944 års reglering innebar sålunda, frånsett
några smärre jämkningar, icke någon förhöjning av pensioner under 2 626
kronor. Vid avkortad pension beräknades i allmänhet förbättringen i proportion
till förbättringen för hel pension.
1943 års reglering omfattade cirka 7 000 pensionärer och beräknades kosta
850 000 kronor för år. 1944 års reglering omfattade cirka 14 000 pensionärer
och beräknades kosta 1,9 miljoner kronor för år.
Beträffande de närmare detaljerna i 1943 och 1944 års pensionsregleringar
torde få hänvisas till respektive proposition nr 170 till 1943 års riksdag och
bankoutskottets utlåtande nr 66 vid 1944 års riksdag.
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
5
2. Omfattningen av en ny pensionsreglering m. m.
1945 års riksdag har i skrivelse nr 464 under åberopande av bankoutskottets
utlåtande nr 50 hemställt, att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet
i nämnda utlåtande anfört låta verkställa skyndsam utredning angående
allmän reglering av tjänstepensioner, som utgå enligt andra grunder
än de vid 1941—1943 års riksdagar fastställda nyaste pensionerna. Med anledning
härav har inom finansdepartementet verkställts utredning angående
förbättring av vissa äldre och nyare tjänstepensioner. I sammanhang härmed
har särskild uppmärksamhet ägnats åt spörsmålet om ändrad dyrtidskompensation.
Resultaten av utredningen ha redovisats i en den 17 november
1945 dagtecknad departementspromemoria.
Den föreslagna pensionsregleringens omfattning. Utredningen har omfattat
dels de pensionstagare, vilka kommit i åtnjutande av pensionsförbättring
vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar, dels ock vissa från denna pensionsförbättring
undantagna grupper, nämligen
f. d. befattningshavare, vilka i princip avsetts i förenämnda regleringar
men på grund av pensionernas storlek icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring;
f.
d. innehavare av med pensionsrätt förenade, i lönehänseende alltjämt
oreglerade befattningar;
f. d. militära beställningshavare å övergångsstat;
f. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre
kommunala skolorna;
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1918: 859
angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning eller enligt de i kungörelserna
1934: 585 eller 1942: 696 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelsema
för arbetarpersonal i statens tjänst;
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1926: 10
angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare
vid armén och marinen;
f. d. befattningshavare, vilka i samband med domänverkets omorganisation
försatts å indragningsstat eller förtidspensionerats, samt
f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pensioner beviljade av riksdagen.
Den i promemorian förordade pensionsförbättringen skulle på detta sätt
— med undantag för pensionärer med nyaste pensioner — allmänt taget
komma att gälla alla pensionerade f. d. statliga anställningshavare ävensom
sådana pensionstagare, vilka i pensionshänseende äro i stort sett att
likställa med dessa, nämligen f. d. folk- och småskollärare samt f. d.
lärare vid de högre kommunala skolorna. Av pensionärer, som åtnjuta pensioner
enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skulle i pensionsregleringen
alltså inrymmas f. d. befattningshavare, tillhörande sistberörda lärarkategorier,
samt vissa f. d. innehavare av statliga befattningar, vilka numera
äro förenade med pensionsrätt enligt nyaste statliga pensionsbestämmelser,
såsom vissa f. d. distriktsveterinärer och sjuksköterskor vid försvarsväsen
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
det. Övriga pensionstagare, vilkas pensioner grundats på delaktighet i pensionsanstalten,
lia däremot undantagits vid denna utredning. Motivet härför
har främst varit det förhållandet, att dessa pensioner enligt anstaltens reglemente
såsom regel i princip finansieras genom de av vederbörande huvudman
och befattningshavaren inbetalda avgifterna samt att staten i anslutning
därtill endast bestrider de med pensionerna förenade tilläggsförmånerna.
Teknisk uppräkning av vissa tjänstepensioner. Vid bedömandet av frågan
om en allmän förbättring av pensionerna har, såsom angivits, uppmärksamheten
fästs vid de nu gällande olika reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagare.
Härom anföres i promemorian.
För närvarande beräknas dyrtidstillägg, 28 procent — i vissa fall beräknat
å förhöjt underlag — och kristillägg å samtliga pensioner, vilka utgå enligt
beslut av riksdagen eller enligt äldre pensionsbeslämmelser än de vid 1941
—1943 års riksdagar fastställda pensionsreglementena. Å pensioner, som utgå
enligt sistnämnda reglementen, beräknas rörligt tillägg, för närvarande 15
procent, och kristillägg. För att vinna full enhetlighet i fråga om dyrtidskompensationen
har det ansetts lämpligt, att i samband med den nu ifrågasatta
generella förbättringen av äldre och nyare tjänstepensioner dessa i
samtliga fall uppräknas till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen beräknas
rörligt tillägg och kristillägg. Dyrtidstillägg å pension skulle därefter
i huvudsak allenast beräknas å pensioner, som utgå enligt reglementet för
statens pensionsanstalt (med undantag av pensioner till folk- och småskollärare
samt lärare vid högre kommunala skolor), ävensom å pensioner till
f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver. Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet en uppräkning
jämväl bör ske beträffande sistberörda pensioner.
3. Förbättring av pensioner, grundade i befattningar, som numera äro
förenade med pensionsrätt enligt 1941—1943 års tjänstepensions
reglementen.
Pensionsförbättringens storlek. De under åren 1943 och
1944 genomförda förbättringarna voro, såsom förut nämnts, begränsade till
pensioner intill ett visst högsta belopp. Vid förevarande utredning har däremot
beträffande här avsedda grupper pensionstagare en allmän reglering
av förmånerna beräknats böra ske, således oavsett pensionernas storlek.
Vid övervägandet av den nu ifrågakommande förbättringen ha i departementspromemorian
följande tre alternativ tagits i betraktande.
Alternativ 1. Samtliga pensioner omräknas i princip efter lönen å C-ort
enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.
Alternativ 2. Samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna.
Alternativ 3. Samtliga pensioner förbättras — i förekommande fall utöver
de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar genomförda förbättringarna
— med ett bestämt årligt belopp. Detta synes för erhållande av en skä
-
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
7
lig förbättring kunna bestämmas till 450 kronor för äldre och 300 kronoi
för nyare pensioner. För avkortade pensioner nedsättes förbättringen i förhållande
till avkortningen.
I fråga om den närmare innebörden av de olika alternativen anföres i
departementspromemorian följande.
Alternativ 1. En förbättring av pensionerna enligt detta alternativ skulle
verka synnerligen ojämnt. Vad angår pensionstagare, vilka uppbära nyare
pensioner, skulle sålunda förbättringen bli högst i mellangradema och ingen
eller högst obetydlig i de lägre lönegraderna.
Beträffande äldre pensioner blir utfallet i stort sett likartat. På grund av
föreliggande ojämnheter i pensionsnivån bli emellertid förbättringarna i
vissa fall betydande, exempelvis omkring 1 250 kronor för några f. d. befattningshavare,
vilka närmast kunnat hänföras till 30 lönegraden.
Kostnaderna för en förbättring enligt detta alternativ ha för samtliga pensionärsgrupper
preliminärt beräknats till 5,5 miljoner kronor.
Alternativ 2. De vid en förbättring enligt alternativ 1 påvisade ojämnheterna
bli i stort sett ytterligare framträdande vid en uppräkning av samtliga
äldre och nyare pensioner till nivån för de nyaste pensionerna. Beträffande
pensioner till kvinnlig arbetare i pensionsgrupp 1 skulle detta alternativ liksom
ovan angivna alternativ 1 icke medföra någon reell förbättring, da dessa
pensioner genom 1943 års reglering bringats i nivå med pensioner enligt
1942 års arbetarpensionsreglemente. I övrigt skulle dock de lägre nyare pensionerna
förbättras, nämligen exempelvis med 193 kronor i lönegrad 5, 253
kronor i lönegrad 9 och 289 kronor i lönegrad 12. Förbättringen, som i lönegrad
13 utgör 479 kronor, ökas senare med stigande lönegrad och utgör i lönegrad
30 676 kronor. För f. d. förordnandetjänstemän skulle förbättringen
utgå med betydligt högre belopp, i vissa fall med närmare 1 600 kronor.
Beträffande de äldre pensionerna är förbättringen, frånsett i de lägsta graderna,
betydande och varierar exempelvis i lönegraderna 15—30 i stort sett
mellan 720 och 1 600 kronor.
Alternativet har preliminärt kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor.
Alternativ 3. Vid tillämpning av detta alternativ å författningsenligt bestämda
tjänstepensioner måste liksom vid genomförandet av 1943 och 1944
års regleringar iakttagas att äldre och nyare pensioner icke genom förbättringen
komma att överstiga motsvarande nyaste pensioner. I övrigt föranleder
alternativet de minsta praktiska svårigheterna att tillämpa.
Alternativet har beräknats medföra en årlig merutgift för de närmaste
budgetåren av 6,7 miljoner kronor.
Vid övervägandet av de olika alternativen har i departementspromemorian
alternativ 3 —- frånsett dess ovan berörda praktiska fördelar — ansetts vara
att föredraga i rådande tidsläge, då detsamma främst tillgodoser de grupper
av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring. En tilllämpning
av de nyaste reglementena (alternativ 2) har med hänsyn till såväl
konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar som de ojämna
verkningarna ansetts icke böra ifrågakomma. Alternativet 1 innebär visserligen
rent principiellt sett en godtagbar lösning. Det förhållandet, att förbättringen
i lägre lönegrader helt skulle utebli eller endast bli relativt obetydlig,
har dock föranlett, att icke heller detta alternativ ansetts böra ifrågakomma.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
Beträffande sättet för pensionsförbättringens genomförande
anföres i promemorian i huvudsak följande.
Den nu ifrågakommande pensionsregleringen, innefattande såväl den egentliga
pensionsförbättringen som den tekniska uppräkningen, synes böra
genomföras på sådant sätt, att nu utgående pension, dyrtidstillägg (utom
barntillägg) och kristillägg däri inberäknat, ökas med beloppet av ifrågakommande
förhöjning, varefter den nya pensionen bestämmes till belopp,
som jämte rörligt tillägg och kristillägg närmast svarar mot summan av
förut nämnda förmåner.
Genom särskild maximeringsregel bör stadgas, att äldre pension icke genom
förhöjningen må bestämmas till högre belopp än motsvarande nyare
pension.
4. Förbättring av övriga författningsenliga tjänstepensioner.
F. d. innehavare av i lönehänseenäe alltjämt oreglerade pensionsberättigande
befattningar. Vid de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade omregleringarna
av äldre tjänstepensioner undantogos i princip pensionärer, vilka
innehaft sådana med pensionsrätt förenade befattningar inom den civila
statsförvaltningen, som ännu äro att betrakta som i avlöningshänseende
oreglerade.
De nu avsedda pensionstagare äro i huvudsak häradsskrivare och distriktslantmätare.
Förbättringen skulle enligt promemorian utan särskild begränsning
för hel pension bestämmas till 450 kronor för år.
F. d. beställningshavare å arméns och marinens övergångsstater. F. d. beställningshavare
å tvångsvis övergångsstat ha i princip enligt beslut av 1944
års riksdag erhållit en pensionsförbättring av 144 eller 204 kronor — med
tillägg inräknade 200 eller 300 kronor — därest vederbörande under tiden
mellan överföringen till övergångsstat och pensionsålderns inträde uppehållit
för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för
tjänstgöring. Örn ifrågavarande tjänstgöring varit av mindre omfattning, har
förhöjningen i motsvarande mån nedsatts.
I departementspromemorian anföres i fråga om reglering av pensionerna
till f. d. beställningshavare å övergångsstat följande.
_ Till övergångsstat frivilligt överförda beställningshavare ha icke inbegripits
i någon av regleringarna. Då emellertid med den nu åsyftade pensionsregleringen
till skillnad från tidigare regleringar avses en generell höjning
av nivån för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem
likställda, synes skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang utesluta
de beställningshavare, vilka frivilligt överförts till övergångsstat. Beträffande
såväl de frivilligt som de tvångsvis överförda beställningshavama torde förbättringen
icke heller böra göras beroende av eller eljest sättas i relation till
den tjänstgöring, som kan ha fullgjorts efter överföringen till övergångsstat.
F. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre
kommunala skolorna. Beträffande en reglering av ifrågavarande pensioner
anföres i promemorian följande.
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
9
Med hänsyn till att allmänna tjänstepensionsreglementet respektive tjänstepensionsreglementet
för de högre kommunala skolorna icke äger tillämpning
å övningslärama och övningslärarnas anställningsförhållanden för närvarande
äro föremål för särskilda överväganden, har det förefallit tveksajnt om
f. d. Övningslärare böra omfattas av förevarande pensionsreglering. Då emellertid
med regleringen torde avses att åstadkomma en allmän höjning av nivån
för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem likställda,
synas jämväl de till f. d. övningslärama utgående pensionerna böra
förbättras, under förutsättning dock, att de reglerade pensionerna icke härigenom
lyftas till högre nivå, än som kan väntas bli nådd vid en blivande
definitiv pensionsreglering. Nu ifrågasatt pensionsförbättring torde emellertid
icke komma att medföra dylika konsekvenser. Beträffande förbättringens
genomförande för denna grupp pensionstagare synes förbättring a pension,
vilken beräknats efter lön, som svarar mot lägre timtal för vecka räknat än
30, böra bestämmas efter samma grunder som gälla i fråga om avkortad pension.
Närmare föreskrifter angående pensionsförbättringens beräknande torde
böra meddelas av Kungl. Maj:t.
Vissa f. d. befattningshavare å indragningsstat m. fl. vid domänverket.
En omreglering av äldre pensioner, vilken såsom den förevarande har karaktär
av generell pensionsförhöjning, torde, framhålles i promemorian, jämväl
böra omfatta pensioner, vilka utgå till vissa f. d. befattningshavare på
indragningsstat vid domänverket. De härvid förordade generella grunderna
anses kunna tillämpas utan någon begränsning.
Förtidspension till vissa f. d. icke-ordinarie befattningshavare vid domänverket
utgår i flertalet fall med betydligt högre belopp än motsvarande ålderspensioner,
bestämda enligt civila tjänstepensionsreglementet. Då förevarande
befattningshavare, därest de kvarstått i tjänst till för motsvarande ordinarie
personal gällande pensionsålder, i allmänhet skulle ha kommit i åtnjutande
av antingen riksdagspension eller pension enligt civila eller allmänna tjänstepensionsreglementet,
föreslås i promemorian, att pensionsförbättring i förekommande
fall skall utgå till sådant belopp, att pensionen jämte förbättringen
bringas att till beloppet svara mot jämförlig riksdagspension jämte förbättring,
beräknad på sätt i det följande förordas, respektive tjänstepension
(förhöjd tjänstepension) enligt civila tjänstepensionsreglementet jämte i det
föregående förordad förbättring.
F. d. civila löntagare vid armén och marinen vilka förtidspensionerats i
samband med 1925 års försvarsorganisation. I departementspromemorian föreslås
en reglering av förevarande pensioner efter i huvudsak samma linjer,
som förordats beträffande förtidspensioner till f. d. befattningshavare
vid domänverket.
F. d. arbetare i anställning utan pensionsrätt men med författningsenligt
bestämd pension. Enligt kungörelsen 1918: 859 angående pensionering av förmän
och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning, kungörelserna 1934:585 och 1942:696 med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt kungörelsen
1944:502 med föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. ar
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
betare vid vägväsendet utgå pensioner åt vissa arbetare i statens tjänst, vilka
icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning. Storleken av de pensioner,
som utgå enligt 1918, 1934 och 1942 års kungörelser — samtliga beräknade
vid nuvarande indexläge — framgår av följande sammanställning.
Pensionsförfattning
Tjänstår
1918: 859
1934:585
1942:696
man
man
kvinna
man
kvinna
Sammanlagda nuvarande pensionsförmåner, kronor
40-
1 609:92
I
35-39
1 542: 24
1 623: 84
1 281: 60
1 650: 60
1 257: 60
30—34
1 472: 64
1
25—29
1 404: 96
1 404:96
1 104: 48
1 367: 64
1 053: 24
to
0
1
to
4^
—
1172: 16
905: 76
1 100: 40
848:88
15-19
—
933: 60
703: 20
833: 16
628: 80
Av denna sammanställning framgår, att de enligt 1942 års kungörelse
utgående pensionerna vid nuvarande indexläge i allmänhet — i samtliga fall
då lägre tjänstålder än 30 år förekommit — äro lägre än motsvarande pensioner
enligt 1934 års kungörelse. Detta sammanhänger med att å de senare
pensionerna utgå dyrtidstillägg, beräknade å förhöjda underlag, medan å de
förra utgå rörliga tillägg, beräknade å grundpensionemas belopp.
1943 och 1944 års förbättringar av äldre tjänstepensioner ha haft till syfte
att så höja pensionsnivån, att förefintlig skillnad mellan äldre och nyare
pensioner å ena sidan och nyaste pensioner å andra sidan helt eller delvis utjämnas.
Förbättringen har därvid alltid begränsats så att pensionen jämte
förbättring icke kommit att överstiga motsvarande nyaste pension.
Det förhållandet att de nyaste pensionerna i allmänhet äro lägre än äldre
och nyare pensioner har uppmärksammats vid 1945 års riksdags behandling
av frågan örn förbättring av äldre tjänstepensioner. Riksdagen har härvid
förordat, att frågan örn en höjning av de summariska pensionerna snarast
måtte komma under prövning. I anledning härav föreslås i promemorian, att
i första hand förhöjning genomföres av de pensioner, som beviljats med tillämpning
av kungörelsen 1942:696. I promemorian anföres vidare:
Enligt 14 § 3 mom. a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare
må såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare
efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens
tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. För att vinna en skälig avvägning av pensionerna
enligt de summariska pensionsbestämmelserna i förhållande till de pensioner,
som utgå med tillämpning av 1942 års arbetarpensionsreglemente, förefaller
det med hänsyn till förenämnda regel om två tredjedels tillgodoräkning
naturligt, att såsom pensioner vid högsta antalet tjänstår enligt de summariska
pensionsbestämmelserna fastställas belopp, som utgöra två tredjedelar
av pensionsunderlagen för icke yrkesarbetare enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente.
I överensstämmelse härmed förordas, att enligt kun
-
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
11
görelsen 1942:696 utgående pensioner förbättras på sätt framgår av efterföljande
sammanställning. Även på dylikt sätt bestämda pensionsbelopp skulle
emellertid i vissa fall understiga motsvarande pensioner enligt 1918 och 1934
års kungörelser. Det torde dock, med hänsyn till den sålunda föreslagna anpassningen
efter pensioner enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente icke
böra ifrågakomma att ytterligare höja de härvid ifrågakommande pensionsbeloppen.
I övrigt torde pensionerna enligt 1918 och 1934 års kungörelser
jämkas uppåt till de för pensionerna enligt 1942 års kungörelse förordade
beloppen. De förordade nya pensionsbeloppen — i vissa fall inkluderande
teknisk uppräkning — framgå av följande sammanställning.
Pensioner, vilka beviljats med tillämpning av
kungörelsen
1918: 859
kungörelsen 1934: 585
kungörelsen 1942: 696
Tjänst-
man
man
kvinna
man
kvinna
år
pen-
sion
kr.
samman-
lagda
pens.-
förmåner
kr.
grund-
belopp
kr.
samman-
lagda
pens.-
förmåner
kr.
grund-
belopp
kr.
samman-
lagda
pens.-
förmåner
kr.
grund-
belopp
kr.
samman-
lagda
pens.-
förmåner
kr.
grund-
belopp
kr.
samman-
lagda
pens.-
förmåner
kr.
40-
35-39
Il 380
1 807: 80
1380
1 807: 80
996
1 304:76
1330
1 807: 80
996
1 304: 76
30-34
25-29
1
1152
1 509:12
1152
1 509:12
846
1 106:40
1152
1 509:12
828
1 084: 68
20—24
_
_
924
1210: 44
696
911:76
924
1 210: 44
672
880:32
15—19
—
—
720
943:20
540
707: 40
698
911:76
504
660: 24
I samband med den nyss förordade förbättringen torde de i 6 § kungörelsen
1942:696 angivna grundbeloppen böra ändras till följande belopp
nämligen, för man 696, 924, 1 152 och 1 380 kronor samt för kvinna 504,
672, 828 och 996 kronor.
De i kungörelsen 1944: 502 bestämda pensionsbeloppen ha satts i viss relation
till pensionsbeloppen i kungörelsen 1942:696. Ä pensioner enligt förstnämnda
kungörelse utgå ej rörliga tilläggsförmåner, vilket motiverats av att
ifrågavarande arbetare antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft
anställning i statens tjänst. 1 betraktande av den förordade höjningen av de
i kungörelsen 1942: 696 fastställda grundbeloppen torde jämväl en häremot
svarande proportionell höjning av pensionerna enligt förevarande kungörelse
böra ske.
De i enlighet härmed omräknade beloppen skulle för år räknat utgöra
om anställningstiden understiger 20 år........................ kronor 768
» » uppgår till 20 men ej till 25 år ........ » 984
> » uppgår till 25 år eller mera ............ » 1 212.
5. Förbättring av riksdagspcnsioner m. m.
Vissa s. k. riksdagspensioner ha ansetts icke böra bli föremål för reglering.
Härom anföres i promemorian.
En generell pensionsförbättring, sådan som den i det föregående förordade,
synes böra begränsas till pensioner, vilka lia karaktären av tjänstepensioner.
12
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
Om och i vad mån honnörspensioner skola förbättras, synes sålunda icke
böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Jämväl frågan örn
en omreglering av olyckslallsunderstöden torde böra upptagas till prövning i
annan ordning. Vad angår pensioner åt f. d. anställningshavare vid enskilda
företag, vilka övergått i statens ägo eller nedlagts i samband med förstatligande
av viss verksamhet, lia dessa i allmänhet fastställts att utgå med belopp
antingen bestämda enligt särskild överenskommelse eller motsvarande
vad som skulle ha tillförsäkrats vederbörande vid fortsatt anställning hos det
enskilda företaget. Med hänsyn härtill torde anledning icke föreligga att
upptaga dessa pensioner till omprövning.
Frågan om förbättring av de av riksdagen beviljade tjänstepensionerna behandlas
i promemorian, var för sig vad angår pensioner åt f. d. tjänstemän
och pensioner åt f. d. arbetare. I promemorian anföres beträffande pensioner
åt f. d. tjänstemän.
De riksdagspensioner, vilka fastställts till belopp motsvarande författningsenlig
pension, synas vid en omreglering av äldre tjänstepensioner böra behandlas
såsom författningsenlig pension. I enlighet härmed bör å dessa pensioner
utgå en pensionsförbättring av 450 respektive 300 kronor, beroende av
örn pensionen bestämts att svara mot äldre eller nyare tjänstepension. Därjämte
böra emellertid pensionerna omregleras i anslutning till bestämmelserna
i kungörelserna 1943: 578 och 1944: 736 angående omreglering av vissa
äldre tjänstepensioner. Pensioner till lägre belopp än 2 256 kronor skulle i
enlighet härmed komma att förhöjas, äldre pensioner med 750 kronor och
nyare pensioner med 500 kronor.
Av riksdagen bestämd tilläggspension torde vid en pensionsreglering böra
tagas i betraktande gemensamt med huvudpensionen och de båda pensionerna
därvid behandlas såsom en enhet. Lämpligen böra i samband med omregleringen
pensionerna sammanföras till en pension, att utgå från det anslag,
från vilket huvudpensionen för närvarande bestrides.
Beträffande riksdagspensioner åt f. d. tjänstemän i övrigt gäller i allmänhet,
att de beräknats efter ett pensionsbelopp för hel pension räknat, som
med 10 procent understiger två tredjedelar av lönen. Avdraget med 10 procent
har verkställts med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. För fall
som prövats av riksdagen efter det att statliga befattningshavare erhållit dyrortsdifferentierade
löner, har lönen i regel beräknats efter A-ort.
Samtliga här avsedda pensioner böra vid genomförandet av en reglering
med hänsyn till det sätt varpå de beräknats uppdelas i äldre och nyare pensioner.
I vad mån riksdagspension är hänförlig till den ena eller andra gruppen
måste bedömas från fall till fall. Härvid bör i första hand vara utslagsgivande,
huruvida pensionen beräknats efter reglerad eller oreglerad lön.
Den sålunda avsedda prövningen torde kunna anförtros åt vederbörande pensionsutbetalande
myndighet.
o Konstruktionen av här ifrågavarande pensioner har överhuvud taget varit
sådan, att en omreglering av desamma synes böra ske i nära överensstämmelse
med vad ovan förordats i fråga om förbättring av författningsenliga
tjänstepensioner. De därvid föreslagna förbättringarna böra med hänsyn till
det sätt, på vilket de här avsedda riksdagspensionerna beräknats, minskas
med tio procent. Beloppen av nu ifrågavarande förbättringar å äldre och
nyare riksdagspensioner torde i enlighet härmed böra utgöra respektive 405
och 270 kronor. Pensioner med lägre grundbelopp än (2 568 — 10/ioo X 2 568
= avrundat) 2 316 kronor synas härvid jämväl böra förhöjas med belopp
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
13
svarande mot den vid 1943—1944 års regleringar av äldre tjänstepensioner
genomförda sammanlagda förbättringen för motsvarande författningsenliga
pensioner. Den förbättring, som i enlighet härmed skulle genomföras för
med hela pensioner jämställda riksdagspensioner, framgår av följande sammanställning.
Nuvarande pension
Äldre pension
Nyare pension
Grundbelopp
kronor
Sammanlagda
pensionsförmåner,
kronor
Pensionsförbättring,
kronor
—2 028: 00
2 040: 00—2 112:00
2 124: 00—2 304: 00
2 316:00-
_Q QFyl*
2 968:80-3 078124
3092: 16—3 352: 80
3 378: 72-
675:00
1675:00—405: 00
405: 00
| 450:00
450: 00—270: 00
270:00
Principiellt torde förbättringen å nyare riksdagspension böra begränsas till
så stor del av nu utgående pension, tilläggsförmåner däri inberäknade, som
den relativt sett högsta förbättringen å författningsenlig nyare pension utgör
av de sammanlagda pensionsförmånerna. Detta relationstal utgör 17,5
procent (lönegrad A 6). I anslutning härtill synes förbättringen å riksdagspensioner
böra begränsas till 20 procent å nyare och 30 procent å äldre riksdagspension.
En dylik begränsning medför, att pensioner med lägre årligt
grundbelopp än 1 440 kronor, beräknade vid 30 tjänstår, erhålla en förbättring
med tillämpning av nämnda procenttal.
I fråga om pensioner åt f. d. arbetare anföres i promemorian.
Å flertalet av riksdagen beviljade pensioner lill f. d. arbetare utgå dyrtidstillägg
och kristillägg. Vad angår sådana pensioner torde det ligga närmast
till hands att genomföra en förbättring i anslutning till vad nyss förordats
beträffande tjänstemannapensioner. Med hänsyn till den praxis, som
under senare år tillämpats vid bestämmandet av arbetarpensioner, synes
emellertid en omräkning av pensionerna med tillämpning av de i det föregående
förordade nya summariska pensioneringsgrunderna böra givas företräde.
Härigenom ernås, att förefintliga ojämnheter beträffande pensionsbeloppen
utjämnas i stället för att skärpas, såsom fallet skulle ha blivit vid en
procentuell förbättring på sätt som föreslagits i fråga om vissa av riksdagen
beviljade lägre tjänstemannapensioner.
Ett relativt stort antal pensioner utgår till f. d. arbetare i förmansställning
samt yrkesutibildade arbetare. Då det icke synes vara tillfredsställande,
att omreglerad pension i dylikt fall skall bestämmas efter de förordade summariska
bestämmelserna — enligt vilka pensionsbeloppen skulle ställas i
viss relation till arbetarpensionsreglementets pensionsunderlag för icke yrkesutbildade
arbetare — synas i nu avsedda fall beloppen för hel pension böra
fastställas till 2/s av pensionsunderlaget enligt arbetarpensionsreglementet för
arbetare i pensionsgrupp II samt pension vid kortare tjänstetid nedsättas analogt
med vad som gäller enligt de summariska bestämmelserna. Det torde
böra ankomma på statskontoret att avgöra, till vilken pensionsgrupp vederbörande
skall vara att hänföra. De sålunda förordade pensionsbeloppen,
rörligt tillägg och kristillägg oberäknade, framgå av följande sammanställning.
14
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
Yrkesutbildade manliga arbetare
> kvinnliga >
Icke- > manliga »
> > kvinnliga >
Anställningstid, år
15-19
20-24
25—29
30—
Pensionsbelopp, kronor
768:00
564:00
696: 00
504:00
1 020: 00
744:00
924: 00
672:00
1 272: 00
936:00
1 152: 00
828:00
1 520: 00
1 116: 00
1 380: 00
996: 00
I vissa fall har riksdagen beviljat pensioner åt anställningshavare i arbetarställning,
huvudsakligen städerskor, därvid samtidigt utsagts att rörliga tillläggsförmåner
icke skulle utgå. Motivet till denna senare anvisning torde i regel
ha varit, att pensionen jämte rörliga tilläggsförmåner skulle ha kommit
i oskälig relation till vederbörandes löneförmåner. Det torde med hänsyn till
här angivna förhållande överhuvud taget vara tveksamt, huruvida ifrågavarande
pensioner böra bliva föremål för reglering. Därest förbättring anses
böra ifrågakomma synes detta böra ske i form av ett medgivande att å pensionen
må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner.
Av det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner
och understöd bestridas förutom riksdagspensioner bl. a. vissa pensioner, vilka
bestämts av Kungl. Majit eller av statlig myndighet.
Bland dessa pensioner märkas pensioner, vilka utgå till vissa /. d. anställningshavare
vid sinnessjukhusen, framför allt lägre vård- och ekonomipersonal.
Pensionerna till dessa f. d. anställningshavare ha i regel fastställts
efter samma normer, som gälla i fråga om författningsenlig pension, dock att
de i enlighet härmed beräknade pensionsbeloppen minskats med 15 procent
med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. Vidare utgå av förenämnda
anslag pensioner åt f. d. anställningshavare vid de av statsverket övertagna
tjånste- och familjepensionskassorna. Dessa pensioner utgå i allmänhet enligt
grunderna för de för motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen
gällande pensionsreglementena.
Beträffande dessa och övriga i promemorian ej särskilt omnämnda från
anslaget till diverse pensioner och understöd utgående pensioner föreslås i
promemorian, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att besluta
om pensionsförhöjning i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunderna för förevarande pensionsreglering.
Yttrandena.
Försvarets civilförvaltning har bland annat uttalat, att alternativ 2 syntes
vara den ojämförligt rättvisaste och mest rationella lösningen av frågan. De
invändningar, som i promemorian gjorts mot detta alternativ, syntes kunna
framställas även gentemot det i promemorian förordade alternativ 3. Ett genomförande
av sistnämnda alternativ, i stort sett innebärande en pensionsförbättring
med visst ensartat belopp för alla pensionstagare, syntes innebära
att pensionstagare i de lägre grupperna skulle erhålla pension i nivå med
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
15
motsvarande nyaste pensioner, under det att förbättringen skulle bliva förhållandevis
sämre för pensionstagare i de högre grupperna.
Järnvägsstyrelsen har icke haft något att erinra mot genomförandet av en
allmän pensionsreglering i den omfattning, som angivits i promemorian.
Vad beträffar de tre alternativen för bestämmandet av pensionsförbättringens
storlek, har styrelsen av billighetsskäl ansett sig böra biträda det i promemorian
förordade alternativet 3, vilket vore ägnat att främst tillgodose
de pensionärer, som vore i mera trängande behov av förbättring.
Statskontoret har yttrat bland annat följande:
I fråga örn de mot högre lönelägen svarande pensionerna förslår den förordade
förbättringen att endast delvis täcka skillnaden i pensionsnivån för
nyaste pensioner och pensioner av äldre typ. För nyare pensioner i lönelägen
över 23 lönegraden motsvarar pensionsförbättringen sålunda i stort sett endast
hälften av skillnaden. För äldre pensioner verkar den föreslagna pensionsförbättringen
i än mindre grad utjämnande.
Verkningarna av den i promemorian förordade pensionsförbättringen kunna
vid angivna förhållanden icke anses principiellt tillfredsställande. Promemorieförslaget
synes därför icke böra gälla såsom en definitiv lösning av
förevarande spörsmål. Vid en slutlig reglering bör enligt statskontorets mening
väljas en sådan anordning, som åvägabringar en systematisk anpassning
av tidigare beviljade pensioner efter pensionsnivån för nyaste pensioner.
Statsmakterna ha också tidigare i princip godtagit en sådan systematisk
lösning av frågan örn förbättring av äldre pensioner. Så bär skett vid
den pensionsreglering, som genomfördes vid 1925 års riksdag och beträffande
vilken föreligga bestämmelser i kungörelsen nr 280/1925. Statskontoret
har i och för sig intet att erinra mot en anpassning i principiell anslutning
till det i promemorian angivna alternativet 2, därvid emellertid måste förutsättas
skäligt beaktande av den lönenivå, som tillämpades vid vederbörandes
avgång ur tjänst. Då en löne- och pensionsreglering för statliga befattningshavare
är nära förestående tala i nuvarande läge övervägande skäl för
en provisorisk pensionsförbättring. För det framtida ordnandet av all tjänste-
och familjepensionering torde vidare de avgöranden, som komma att
träffas rörande folkpensioneringen, bli av väsentlig betydelse. Vid nu angivna
förhållanden anser sig statskontoret böra för närvarande förorda en provisorisk
reglering enligt alternativ 3.
Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande.
Vissa skäl tala onekligen för en uppreglering av alla tidigare pensioner
till nivån för s. k. nyaste pensioner. Ej heller förefalla totala kostnaderna vid
en omreglering av denna räckvidd, för närvarande ungefär 9,3 miljoner kronor,
så stora i jämförelse med kostnaderna för det i promemorian förordade
alternativet för pensionsförbättringen, för närvarande ungefär 6,7 miljoner
kronor, att man av kostnadsskäl borde vara förhindrad att genomföra en dylik
lösning av frågan. Ovissheten i fråga om de framtida konsekvenserna av ett
beslut av sådan innebörd gör emellertid, alt i nuvarande läge i stället ett
alternativ av mera begränsad räckvidd synes böra väljas. Det förordade alternativet
har anstalten för sin del ansett kunna godtagas, även om andra lösningar
kunde komma i fråga, till exempel en förbättring byggd på principer
liknande dem, som kommit till uttryck i 1925 års bestämmelser örn
pensionsförhöjning i anslutning till 1920-talets löneregleringar (kungörelsen
1925: 280).
16
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen har anfört följande.
»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha vid 1943 och 1944 års
riksdagar beslutats förbättringar av äldre och nyare pensioner i syfte att
åstadkomma en viss utjämning i förhållande till de nyaste pensionerna. Efter
hemställan av 1945 års riksdag har inom finansdepartementet företagits
en utredning beträffande ytterligare utjämning mellan de olika pensionärsgrupperna,
varvid resultatet sammanfattats i den i det föregående omförmälda
departementspromemorian.
Av de i promemorian framlagda alternativen innebär alternativ 1, som
skulle draga en årskostnad av 5,5 miljoner kronor, en förbättring av pensionerna
genom omräkning efter C-ortslön enligt de omedelbart före den 1 juli
1939 gällande avlöningsreglementena. Denna lösning skulle emellertid såsom
i promemorian framhållits verka synnerligen ojämnt. Än mer framträdande
skulle ojämnheterna bli vid en omräkning efter de nyaste pensionerna
enligt alternativ 2, som kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor för år.
Förbättringen skulle exempelvis beträffande äldre pensioner — frånsett i de
lägsta graderna — bli betydande och i lönegraderna 15—30 i stort sett variera
mellan 720 och 1 600 kronor. Vid sidan av dessa båda förslag, vilka
innebära en mera systematisk reglering, har i promemorian framlagts ett
tredje alternativ, enligt vilket pensionerna skulle förbättras med enhetliga
belopp, givetvis med beaktande av att sammanlagda pensionsförmånerna
härigenom icke bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Såsom en skälig
förbättring har föreslagits 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare
pensioner, i förekommande fall utöver de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar
genomförda förbättringarna. Detta alternativ har beräknats medföra
en årlig kostnad av 6,7 miljoner kronor.
Såsom i de över departementspromemorian avgivna utlåtandena framhållits,
skulle vissa fördelar vara förbundna med en mera systematisk pensionsreglering.
Härvid skulle närmast alternativ 2 komma i fråga. Jag är emellertid
icke beredd att tillstyrka en reglering, som i ett icke obetydligt antal
fall skulle medföra förbättringar, som närma sig eller överstiga 1 000 kronor
för år, under det att densamma i åtskilliga fall skulle medföra endast en
ringa förbättring. För egen del anser jag en lösning enligt alternativ 3 vara
att föredraga. Jag får sålunda tillstyrka en allmän omreglering av äldre och
nyare pensioner i enlighet härmed.
I departementspromemorian har föreslagits att i samband med förbättringen
teknisk uppräkning skall ske av vissa tjänstepensioner till sådan nivå,
att å desamma i fortsättningen skola beräknas rörligt tillägg och kristillägg
i stället för såsom nu är fallet dyrtidstillägg och kristillägg. Jag anser mig
böra tillstyrka den föreslagna uppräkningen, vilken jämväl bör omfatta pensioner
till f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver.
Även i fråga om sättet för genomförande av pensionsförbättringen och
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
17
dennas omfattning biträder jag i huvudsak de i promemorian framlagda
förslagen. Såsom statskontoret framhållit, bör pensionsregleringen även avse
förutvarande värvat manskap vid marinen, som uppbär pension enligt reglementet
den 31 oktober 1879 (nr 63), varvid förbättringen i huvudsak bör
bestämmas på sätt statskontoret föreslagit. Vid avvägningen av förbättringen
torde hänsyn dock jämväl böra tagas till 1943 och 1944 års regleringar av
äldre pensioner. Med hänsyn till av statens pensionsanstalt anförda omständigheter
böra i pensionsregleringen icke medtagas pensioner till f. d. lärare i
övningsämnen vid de högre kommunala skolorna. På av statens pensionsanstalt
anförda skäl torde däremot omreglering böra ske av pensioner till sådana
f. d. lärare vid folk- och småskolor samt andra f. d. lärare vid högre kommunala
skolor än i övningsämnen, vilka entledigats i samband med indragning
av tjänst. Kostnaderna härför äro enligt vad jag inhämtat relativt obetydliga.
Statskontoret har uttalat sig mot en omreglering av de enligt kungörelsen
1944: 502 utgående pensionerna till vissa f. d. vägarbetare. Ett genomförande
av det i promemorian i förevarande hänseende framlagda förslaget skulle
enligt statskontorets uppfattning kunna medföra krav på förbättring av pensioner
åt f. d. vägarbetare, vilka pensionerats av vederbörande vägdistrikt. Då
ifrågavarande pensionsbelopp äro relativt låga och avvägda med visst beaktande
av de enligt 1942 års summariska arbetarpensionsbestämmelser utgående
pensionerna, finner jag mig kunna förorda att de, på sätt i promemorian
föreslås, förhöjas i samma proportion som pensionerna enligt de summariska
bestämmelserna. Då dessa pensioner fastställts enligt statliga bestämmelser
och utgå till f. d. anställningshavare, vilka antingen innehaft statsanställning
eller permitterats omedelbart före förstatligandet av vägväsendet, synes en
omreglering icke behöva medföra de av statskontoret befarade konsekvenserna.
Vid regleringen av pensioner till f. d. befattningshavare å indragningsstat
vid domänverket samt nyssnämnda f. d. lärare med pension från statens
pensionsanstalt torde förhöjning i förekommande fall jämväl böra ske med
belopp, motsvarande förbättringarna vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar.
Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t med sied av riksdagens
bemyndigande meddelat föreskrifter örn årlig ersättning åt viss övertalig
personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet, vilka
bestämmelser utformats i anslutning till stadgandena i kungörelsen 1926: 10.
Då förtidspensioner enligt nämnda kungörelse avses skola regleras i förevarande
sammanhang, bör motsvarande omreglering ske jämväl av förenämnda
årliga ersättningar.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter riksdagens prövning av
förslagets huvudgrunder meddela erforderliga bestämmelser angående pensions
förbättringens genomförande och därvid besluta örn de jämkningar beträffande
pensionsförbättringens omfattning och storlek för vissa pensionstagare
eller grupper av pensionstagare, som kunna finnas påkallade och förenliga
med berörda huvudgrunder. Därvid torde även böra beaktas av remissmyndigheterna
anförda synpunkter rörande bestämmelsernas ntform
Iiihang
till riksdagens protokoll 19iC>. 8 samt. Nr 19.
2
18
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
ning. Beträffande vissa mera schematiskt bestämda pensioner, vilka fastställts
utan närmare anknytning till löneslällning och tjänstår, kunna svårigheter
uppkomma vid bestämmande av pensionsförbättringens storlek. För dylika fall
torde Kungl. Maj:t böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att
meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunderna för pensionsregleringen. Jämväl i fråga om den tekniska
uppräkningen torde Kungl. Maj:t böra erhålla riksdagens bemyndigande att
vidtaga erforderliga författningsändringar och de åtgärder i övrigt, som kunna
befinnas erforderliga.
Den nu förordade pensionsregleringen bör genomföras från och med den
1 juli 1946. Samtidigt böra de föreslagna ändringarna i kungörelserna 1942:
696 och 1944: 502 vidtagas.
I detta sammanhang må erinras, att 1945 års riksdag i sin förut omförmälda
skrivelse nr 464 hemställt om utredning rörande förbättring jämväl av
vissa äldre familjepensioner. Inom finansdepartementet pågår beredningen av
denna fråga. Huruvida förslag i ämnet skall kunna framläggas vid riksdagens
vårsession är icke för närvarande möjligt att bedöma.
Kostnadsberäkningar m. m.
Kostnaderna för genomförande av pensionsförbättring i enlighet med vad
i det föregående förordats ha, såsom angivits, beräknats till omkring 6 700 000
kronor för år. Såvitt angår pensioner, som grundats i pensionsberättigande
befattning, framgår fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare
och f. d. arbetare samt å äldre och nyare pensioner av följande sammanställning.
Äldre pensioner
Nyare pensioner
Samtliga pensioner
antal
belopp,
kr.
antal
belopp,
kr.
antal
belopp,
kr.
8 350
3 540 000
9 250
2 355 000
17 600
5 895 000
450
150 000
1 750
360 000
2 200
510000
Summa
8800
3 690 000
11000
2 715000
19800
6405000
Kostnaderna för reglering av summariska arbetarpensioner och riksdagspensioner
m. m. ha beräknats till 90 000 resp. 190 000 kronor.
Motionerna.
I likalydande motionerna I: 252 och 11: 396 anföres bl. a. följande:
I likhet med statskontoret anse vi, att Kungl. Maj:ts förslag i frågan icke
kan anses principiellt tillfredsställande och därför icke bör gälla som en
definitiv lösning. Sedan nu kriget är slut och mera normala förhållanden inträtt
på olika områden, har det visat sig möjligt att i högre grad än under
närmast föregående budgetår tillgodose olika ändamål. Man torde därför ej
nu kunna åberopa finansiella skäl mot en pensionsireglering, som visar sig
rättvis och billig och i överensstämmelse med härvid i allmänhet tillämpade
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
19
grunder. Finansministern tiar ej heller åberopat dylika skäl utan mot alternativ
2 anfört, att en lösning enligt detta alternativ skulle verka synnerligen
ojämnt, särskilt beträffande de äldre pensionerna. I ett stort antal fall skulle
förbättringen uppgå till eller överstiga 1 000 kronor för år, under det att
den i åtskilliga fall skulle medföra endast en ringa förbättring. Att förbättringen
i de lägre lönegraderna blir jämförelsevis liten beror på att pensionerna
i dessa lönegrader blivit rätt avsevärt höjda genom 1943 och 1944 års pensionsregleringar.
Tages hänsyn även till dessa skulle en tillämpning av alternativ
2 i varje fall för de olika lönegraderna medföra precis samma förbättringar
för dem, som åtnjuta nyare pension, vilka på Kungl. Maj:ts förslag
beslutades vid höstsessionen av 1941 års riksdag.
Vi vilja för vår del föreslå, att de äldre och nyare pensionerna regleras
i principiell anslutning till det i förenämnda promemoria angivna alternativ
2.
I likalydande motionerna I: 215 och II: 309 anföres bl. a. följande:
Det nu ifrågasatta provisoriska lönetillägget åt statstjänstemännen avser att
giva dessa en större kompensation än den av 1940 års urtima riksdag beslutade
och kan betraktas som en höjning av det utgående kristillägget, varvid
dock höjningen enligt Kungl. Maj:ts förslag i stort sett skulle bli lika för
alla oberoende av löneställningen. Det hitintills utgående kristillägget beräknas
kompensera hälften av den efter år 1940 inträdda kostnadsökningen,
dock med viss begränsning för de befattningshavare, vilkas månadslön överstiger
900 kronor. Enligt nu föreliggande förslag skulle i stort sett reallönen
i lönelägena upp till och med 7 löneklassen återföras till eller överstiga nivån
vid krigsutbrottet.
Med hänsyn till att pensionärerna i fråga örn rätt till dyrtidstillägg, rörligt
tillägg och kristillägg hitintills i princip varit likställda med i tjänst
varande befattningshavare synes det anmärkningsvärt, att pensionärerna nu
ej kommit i åtanke.
I huvudsak samma skäl, som anförts för behovet av provisoriskt lönetilllägg
åt tjänstemännen, kunna anföras för motsvarande tillägg åt pensionärerna.
Dessa äro i minst lika stort behov av kompensation för de höga levnadskostnaderna,
enär pensionerna äro avsevärt lägre än lönerna.
De enligt senaste pensionsreglementen utgående pensionerna utgöra i genomsnitt
två tredjedelar av motsvarande löner å C-ort. Enligt nu föreliggande
förslag till provisoriskt lönetillägg skulle tjänstemännen i ortsgrupperna
A—G få ett tillägg på 720 kronor under budgetåret 1946/47 samt dessutom
ett tillfälligt lönetillägg på 300 kronor under innevarande budgetår.
Motsvarande pensionstillägg synes därför böra utgå med två tredjedelar av
nämnda belopp eller med 480 kronor under budgetåret 1946/47 och med 200
kronor i engångstillägg under budgetåret 1945/46. Här föreslagna tillägg
böra givetvis tillkomma samtliga pensionärer, som innehaft sådan tjänst,
sorn kan anses motsvara befattning, vilkens innehavare enligt Kungl. Maj:ts
förslag .skulle komma i åtnjutande av här förenämnda tillägg.
Räknar man med att antalet pensionärer, som här böra komma i fråga,
är omkring 23 000, skulle hela kostnaden för tiden 1 januari 1946—30 juni
1947 uppgå till omkring 23 000 X 680= 15 640 000 kronor. Detta är ju ett
mycket ansenligt belopp, men utgör likväl ej fullt 10 procent av den beräknade
kostnaden, 159 000 000 kronor, för motsvarande tillägg åt ifrågavarande
befattningshavare i statens tjänst.
Då såsom förut är nämnt kristillägg utgå på famil jepensionerna undersamma
förutsättningar och enligt i princip samma regler som åt löntagare med
rätt till rörligt tillägg, synas även de, som åtnjuta familjepension, böra kom
-
20
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
ma i åtanke till provisoriskt och tillfälligt lönetillägg. Enligt allmänna familjepensionsreglementet
utgör familjepensionsunderlaget 37 å 44 procent av
motsvarande tjänstepensionsunderlag. Med hänsyn härtill synes för budgetåret
1946/47 provisoriskt pensionstillägg till familjepensionsunderlaget böra
utgå med 180 kronor och tillfälligt pensionstillägg under budgetåret 1945/46
med 75 kronor. Finnas efter en befattningshavare flera familjepensionsberättigade
torde nu ifrågasatta tillägg böra ökas med belopp enligt de procenttal,
som finnas angivna i 9 § av allmänna famil jepensionsreglementet
den 30 december 1941.
I likalydande motionerna 1: 216 och II: 310 anföres följande:
Enär pensionärer, vilka äro att hänföra till gruppen nyaste pensioner, i
lika hög grad som befattningshavare i tjänst fått vidkännas kristidens ekonomiska
tryck, måste de i likhet med tjänstemännen ävenledes anses vara
i stort behov av en tillfällig pensionsförbättring. Denna pensionärsgrupp blir
ej heller delaktig av de pensionsförbättringar, vilka föreslagits i proposition
nr 5 för äldre och nyare pensioner.
Beträffande storleken av den ifrågasatta pensionsförbättringen hänvisas till
s. 2 ovan.
Slutligen anföres i motionen 11: U2 bl. a. följande.
Vid förra årets riksdag förelåg den 20 mars till behandling ett av bankoutskottet
avgivet utlåtande, nr 13, i anledning av framställningar angående
pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.
Punkterna 8—10 i utskottets utlåtande avsågo pensioner till tre städerskor,
vilka utskottet föreslog till erhållande av en pension örn 300 kr. per år
vardera, dock utan dyrtidstillägg. Till utskottets förslag förelåg en reservation
av fem ledamöter med yrkande att även dyrtidstillägg måtte utgå å
nämnda pensioner.
Vid behandlingen i andra kammaren av punkt 8 i utskottets utlåtande,
avseende pension åt städerskan vid tullkammaren i Borås Ebba Börjesson,
påtalade herr Paulsen det orättmätiga i att inte tillerkänna berörda städerskor
dyrtidstillägg å deras pensioner. Han förklarade sig emellertid
på grund av formella^ skäl vara ur stånd att ställa något yrkande härom
vid denna eller därpå följande punkt i utlåtandet, men tillkännagav, att
han hade för avsikt att till punkt 10 ställa dylikt yrkande, enär motion där
förelåg. Vid behandlingen av nyssnämnda punkt, som avsåg pension åt
förra städerskan vid centraltullkammaren i Malmö Anna Maria Ekström,
framställde herr Paulsen yrkande om att jämväl dyrtidstillägg skulle utgå
å den pension, som föreslagits. Kammaren biföll herr Paulsens yrkande.
Samma beslut fattades av första kammaren.
Riksdagens beslut i denna sak torde få anses som ett principbeslut. Av
formella skäl kom detsamma endast att gälla en av de tre till pension
föreslagna^ städerskorna. Då emellertid samtliga fall voro likartade kan
det icke råda tvekan om att riksdagen, därest detta formellt varit möjligt,
hade tillerkänt samtliga städerskor dyrtidstillägg på sina pensioner.
Saken bör tillrättaläggas av innevarande års riksdag beträffande både
bär herörda pensionstagare och tidigare beviljade likartade pensioner. Jag
förutsätter därvid, att ett beslut i sådan riktning får retroaktiv verkan.
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
21
Utskottets yttrande.
I enlighet med av fjolårets riksdag uttalad önskan omfattar den nu föreslagna
pensionsregleringen till skillnad från de vid 1943 och 1944 års riksdagar
beslutade pensionsförbättringarna praktiskt taget samtliga statliga f. d.
anställningshavare, som uppbära äldre och nyare tjänstepensioner. Den inbegriper
sålunda pensionstagare, vilka på grund av pensionernas storlek
lämnats utanför de två nämnda tidigare pensionsförbättringarna, ävensom
flertalet av de då uteslutna pensionstagargrupperna. Pensionsförbättringen
skulle liksom vid 1943 och 1944 års regleringar dessutom tillkomma sådana
pensionstagare, främst f. d. folk- och småskollärare, vilka i stort sett äro i
pensionshänseende likställda med f. d. statliga anställningshavare. Mot den
i propositionen sålunda föreslagna omfattningen av pensionsregleringen har
utskottet icke funnit anledning till erinran. Likaledes finner sig utskottet
böra tillstyrka, att i samband nied pensionsregleringen en teknisk uppräkning
av vissa tjänstepensioner genomföres i syfte att å desamma i fortsättningen
skola kunna utgå — i stället för dyrtidstillägg och kristillägg — rörligt
tillägg och kristillägg.
Beträffande förbättring av pensioner, grundade i befattningar som numera
äro förenade med pensionsrätt enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena,
innebär Kungl. Majlis förslag, att samtliga dessa pensioner skola — i förekommande
fall utöver 1943 och 1944 års pensionsförbättringar —- förhöjas
med i runda tal 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare pensioner.
Vid tillämpningen härav skall dock iakttagas, att nämnda pensioner genom
förbättringar icke må bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Den sålunda
förordade lösningen (alternativ 3), vars genomförande beräknas draga
en kostnad av 6,7 miljoner kronor under det närmaste budgetåret, har ansetts
äga företräde framför andra under ärendets behandling diskuterade
förslag (alternativ 1 och 2), främst med hänsyn till att densamma bäst tillgodoser
de grupper av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring.
Alternativ 3 skulle därjämte medföra de minsta konsekvenserna
vid framtida allmänna pensionsregleringar och ställa sig enklast i tillämpningen.
Mot alternativ 1, som innebär en omräkning av pensionerna efter
lönen å C-ort enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena,
har anmärkts, att det skulle verka synnerligen ojämnt och i lägre
lönegrader medföra ingen eller endast obetydlig förbättring. Alternativ 2 —
innebärande att samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna
— skulle likaledes verka ojämnt med ringa förbättring i de lägre
men med avsevärda förhöjningar i de högre lönegraderna, särskilt beträffande
äldre pensioner. Mot sistnämnda alternativ talar jämväl den jämförelsevis
höga kostnaden, 9,3 miljoner kronor. En tillämpning av detsamma måste
också bliva prejudicerande vid framtida pensionsregleringar.
De synpunkter på frågan örn pensionsförbätlringens storlek, som sålunda
kommit lill uttryck i propositionen, lia synts utskoltet vara bärande. Även
22
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
om, såsom statskontoret framhållit, alternativ 3 icke kan anses vara systematiskt
sett helt tillfredsställande, finner sig utskottet likväl böra tillstyrka
detsamma såsom en i nuvarande läge fullt godtagbar pensionsreglering. Särskilt
avseende har utskottet härvid fäst vid den omständigheten, att alternativ
3, lill skillnad från alternativ 2, medgiver större handlingsfrihet vid omprövning
av tjänstepensionerna i anslutning till den förestående löneregleringen
för statens befattningshavare. Även med hänsyn till de avgöranden, som
komma att träffas rörande folkpensioneringen, synes det vara av vikt att nu
stanna för den pensionsreglering, som alternativ 3 innebär.
Av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till frågan om avvägningen
av pensionsförbättringen, följer att utskottet icke kan biträda det i de likalydande
motionerna I: 252 och II: 396 framförda yrkandet örn bifall till alternativ
2.
I de likalydande motionerna I: 215 och II: 309 har förslag framställts örn
beviljandet under innevarande och nästkommande budgetår av tillfälliga och
provisoriska pensionstillägg, att utgå å samtliga tjänste- och familiepensioner,
i vad angår äldre och nyare tjänstepensioner utöver den av Kungl. Maj :t
föreslagna pensionsförbättringen. Kostnaderna för enbart tilläggen till tjänstepensionerna
ha i motionerna beräknats till 15,6 miljoner kronor. Såvitt utskottet
kunnat finna, kan det förhållandet, att statsmakterna beslutat bevilja
vissa extraordinära tillägg å nu utgående löner, icke i och för sig motivera
ytterligare åtgärder i förevarande sammanhang på pensionsväsendets område.
Med hänsyn härtill och till de betydande kostnader, som förslagets genomförande
skulle medföra, finner utskottet sig böra avstyrka bifall till ifrågavarande
motioner.
Vad angår det i de likalydande motionerna 1:216 och 11:310 framställda
yrkandet om en tillfällig förbättring under innevarande och nästkommande
budgetår av vissa nyaste pensioner, skulle ett bifall till detsamma medföra ett
resultat motsatt det som åsyftas i propositionen, nämligen att åstadkomma
en utjämning de olika pensionsnivåerna emellan. Utskottet finner sig därför
böra avstyrka jämväl dessa motioner.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förbättring av övriga författningsenliga
tjänstepensioner och av riksdagspensioner m. m. har icke föranlett någon
erinran från utskottets sida. Beträffande vissa pensionärsgrupper vill utskottet
emellertid göra följande uttalanden.
Bland pensionstagarna hos statens pensionsanstalt befinna sig ett antal
f. d. befattningshavare vid folk- och småskoleväsendet, som genom beslut av
Kungl. Maj:t tillerkänts pension jämlikt punkt 17 av övergångsstadgandena
till kap. IV reglementet för statens pensionsanstalt på grund av tjänstgöring
såsom vikarier å vissa lär arbetåttning ar. Enligt vad utskottet under hand
inhämtat från pensionsanstalten, är det avsett att dessa pensionstagare skola
bliva delaktiga av den av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsförbättringen. Utskottet
förutsätter, att jämväl pensionstagare, som genom särskilt beslut av
riksdagen tillerkänts pension, vars belopp bestämts med tillämpning av de
23
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
grunder, som angivas i punkt 17 av berörda övergångsstadganden, inbegripes
i pensionsregleringen.
Med avseende å de summariska arbetarpensionerna innebär Kungl. Majits
förslag, att pensionsbeloppen skulle uppräknas till två tredjedelar av pensionerna
enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente. Den därigenom vunna
förbättringen måste dock i flertalet fall framstå såsom jämförelsevis obetydlig,
särskilt i betraktande av att de summariska arbetarpensionerna icke tidigare
blivit delaktiga av någon förhöjning, vilket däremot varit fallet beträffande
nyare pensioner, som utgå enligt arbetarpensionsreglementet av år
1934, ävensom beträffande vissa äldre och nyare pensioner till tjänstemän i
motsvarande löneställning. Med hänsyn härtill hade det varit önskvärt, att
en större förbättring av de summariska pensionerna kommit till stånd än
enligt Kungl. Majits förslag. Såvitt utskottet kunnat finna, synes det likväl
icke vara möjligt att bortse från den hittillsvarande relationen mellan den
summariska pensionsnivån och pensionsnivån enligt gällande nyaste arbetarpensionsreglemente.
En ytterligare förhöjning av de summariska pensionerna
måste medföra, att arbetare, som pensioneras enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente,
i vissa fall skulle komma i en sämre ställning än arbetare med
summarisk pension. Arbetare, som är underkastad nyssnämnda reglemente,
äger nämligen att för pension tillgodoräkna endast två tredjedelar av tjänstetid
före den tidpunkt då reglementet blev tillämpligt på honom. En förbättring
av de summariska pensionerna utöver den av Kungl. Majit föreslagna
synes därför kunna ske först i samband med en förhöjning av pensionerna
enligt arbetarpensionsreglementet. Utskottet förutsätter, att frågan om en förhöjning
av de summariska pensionerna upptages jämsides med den omprövning
av pensionsnivån för arbetare underkastade arbetarpensionsreglementet,
som bör komma till stånd i samband med den förestående löneregleringen
för den statsanställda personalen.
Riksdagen har vid beviljande i ett fåtal fall av pensioner åt /. d. städerskor
särskilt beslutat, att rörliga tilläggsförmåner icke skola utgå. I propositionen
uttalas, att därest förbättring av dessa pensioner anses böra ifrågakomma,
detta bör ske i form av ett medgivande att å pensionen må åtnjutas rörliga
tilläggsförmåner. Härjämte har i ovanberörda motion II: 142 framställts yrkande
om att dyrtidstillägg må utgå å dylika städerskepensiioner samt att ett
beslut härom måtte ges retroaktiv verkan.
För egen del vill utskottet tillstyrka den i propositionen ifrågasatta anordningen.
Utskottet utgår från att Kungl. Majit kommer att meddela erforderliga
föreskrifter angående utbetalning av rörligt tillägg och kristillägg å
ifrågavarande städerskepensioner från och med den 1 juli 1946 eller från
samma tidpunkt, då den i propositionen föreslagna pensionsregleringen .skulle
tillämpas. Någon relroakliv förhöjning av städerskepensionerna synes utskottet
alltså icke böra ifrågakomma.
Såsom departementschefen framhållit, torde Kungl. Majit böra erhålla en
jämförelsevis vidsträckt befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter i
24
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen angivna allmänna
grunderna för pensionsregleringen. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t
att i sådant avseende besluta om jämkningar beträffande pensionsförbättringens
omfattning och storlek för särskilda pensionstagare eller grupper av
pensionstagare samt att i fråga örn den tekniska uppräkningen vidtaga erforderliga
författningsändringar och övriga åtgärder, som kunna befinnas påkallade.
Vad angår f. d. innehavare av dels militära beställningar, för vilka 1939
års lönereglering medförde en ändring i tidigare lönerelation mellan civila
och militära befattningar, dels förordnandetjänster, vilka vid 1941 års pensionsreglering
differentierades i pensionshänseende, synes sålunda exempelvis
jämkning kunna påkallas i syfte att begränsa förbättringen på sådant
sätt, att reglerad pension icke kommer att överstiga en med utgångspunkt
från den tidigare löne- respektive pensionsställningen beräknad nyaste pension.
Utskottet tillstyrker, att pensionsregleringen genomföres från och med den
1 juli 1946.
Såsom i det föregående antytts, råder ett visst samband mellan den nu
föreslagna pensionsregleringen och frågan örn folkpensioneringens framtida
ordnande. Då en lösning av sistnämnda fråga måhända kan befinnas böra
föranleda jämkningar i vissa f. d. statsanställdas pensionsförmåner, har inom
utskottet ifrågasatts, att pensionsregleringen — inberäknat den tekniska
uppräkningen av grundpensionerna — endast skulle erhålla provisorisk giltighet
under det närmaste budgetåret. En dylik begränsning av giltighetstiden
för pensionsregleringen har emellertid synts utskottet icke vara erforderlig,
enär möjlighet föreligger att, örn så finnes påkallat, vidtaga här avsedda
jämkningar genom ändring av grunderna för det å pensionerna utgående
kristillägget, vilka fastställas för ett budgetår i sänder.
Utgifterna för pensionsregleringen torde böra bestridas beträffande statens
affärsverk av dessa verks medel samt i övrigt av vederbörliga anslag under
tolfte huvudtiteln. Utskottet kommer senare under riksdagen att avgiva förslag
rörande beräkningen av ifrågavarande anslag.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen, med avslag å motionerna 1:252 och II:
396, 1:215 och 11:309 samt 1:216 och 11:310, må bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande proposition; samt
2) att motionen II: 142 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 29 mars 1946.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
25
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Carlström, Sundvik*, Edin*, Fahlander,
Grym, Ljungdahl och Petersson i Karlskrona;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby*,
Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, von Seth, Persson i Norrby* och Sköldin.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Svedman, Carlström, Fahlander, Petersson i Karlskrona,
Johnsson i Kastanjegården och von Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort hava följande lydelse:
»I enlighet----(s. 21)----och kristillägg.
Beträffande förbättring----(s. 21) — —- — nyaste pensionerna. Den
sålunda förordade lösningen (alternativ 3) kan dock näppeligen sägas
motsvara den allmänna pensionsreglering, som fjolårets riksdag tänkt sig.
Alternativet i fråga innebär nämligen, att endast pensionerna t. o. m. 12 lönegraden
uppräknas till full överensstämmelse med de nyaste pensionerna.
Enligt utskottets mening kräva rättvisa och billighet, att samtliga äldre
och nyare pensioner uppbringas till sina nyaste motsvarigheter. Det förslag i
sådant avseende, som diskuterats i propositionen (alternativ 2) och som jämväl
förordats i de likalydande motionerna 1:252 och 11:396, har emellertid
i propositionen avvisats med den motiveringen att alternativet skulle verka
ojämnt med ringa förbättring i de lägre lönegraderna men med avsevärda
förhöjningar i de högre lönegraderna, särskilt beträffande äldre pensioner.
Kostnaderna skulle, heter det vidare, bli jämförelsevis höga, och alternativets
tillämpning skulle verka prejudicerande vid framtida pensionsregleringar.
I vad angår pensioner t. o. m. 12 lönegraden är emellertid att märka, att
den förbättring, som skulle ernås vid tillämpning av alternativ 2, blir exakt
densamma som vid tillämpning av alternativ 3. För dessa pensioner saknar
sålunda valet av alternativ betydelse. För pensionerna i högre lönegrader
än den 12 :e skulle alternativ 2 innebära en i vissa fall ganska betydande
förbättring i förhållande till alternativ 3. Att förbättringen av dessa
pensioner nu måste bli jämförelsevis stor, beror delvis på att ifrågavarande
pensioner — i motsats till de lägre — icke blivit föremål för någon förhöjning
i samband med 1943 och 1944 års regleringar. Det synes utskottet emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att beträffande de äldre
pensionärerna räkna med så höga ökningsbelopp, som skett i departementspromemorian.
Vissa jämkningar nedåt i beloppen kunna i åtskilliga fall vid
närmare undersökning visa sig påkallade för att ernå en närmare anpassning
av pensionerna i dessa fall till den lönenivå, som tillämpades vid vederböran
Bihang
till riksdagens protokoll 19A6. 8 sami. Nr 19.
3
26
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
des avgång ur tjänst. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att beträffande ifrågavarande
pensioner fastställa storleken av den pensionsförhöjning, som med
beaktande härav bör utgå i de särskilda fallen. Den merkostnad, som ett
genomförande av alternativ 2 innebär utöver alternativ 3, begränsas till
(9,3 — 6,7=) 2,6 miljoner kronor för nästa budgetår och torde såsom statens
pensionsanstalt framhållit i och för sig icke kunna anses utgöra hinder för
alternativets genomförande, särskilt som ifrågavarande kostnader relativt
snabbt nedgå i samband med pensionärsstockens successiva minskning.
Beträffande befarade konsekvenser av ett bifall till alternativ 2 med hänsyn
till framtida pensionsregleringar må framhållas, att desamma i princip ej bli
större än vid ett bifall till alternativ 3, som medger höjning upptill nyaste
pensionsnivån av flertalet pensioner.
På grund av det anförda och med hänsyn till att alternativ 2 innebär en
systematiskt tillfredsställande och för samtliga befattningshavargrupper rättvis
lösning finner utskottet sig böra tillstyrka, att detta alternativ lägges till
grund för den nu förevarande pensionsregleringen.
I de likalydande--— (s. 22)---dessa motioner.
Beträffande vissa pensionärsgrupper vill utskottet särskilt framhålla följande.
Bland pensions tagarna — --(s. 22—23)---böra ifrågakomma.
Kungl. Majit torde böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet
att meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de
i det föregående angivna allmänna riktlinjerna för pensionsregleringen. Härvid
bör jämväl beaktas den inverkan en lösning enligt alternativ 2 kan medföra
beträffande andra författningsenliga tjänstepensioner än sådana, som
grundats i befattningar, vilka numera äro förenade med pensionsrätt enligt
de nyaste tjänstepensionsreglementena, ävensom beträffande riksdagspensioner
m. m. Det torde böra ankomma på Kungt. Majit att besluta örn jämkningar
—- — — (s. 24) ----1 juli 1946.
Utgifterna för---- (s. 24)---ifrågavarande anslag.
Utskottet hemställer,
1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande
proposition och motionerna I: 252 och lii 396, må bemyndiga
Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad
ovan anförts meddela bestämmelser angående omreglering av
vissa tjänstepensioner;
2) att motionerna I: 215 och lii 309 samt I: 216 och lii 310
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt
3) att motionen lii 142 må anses besvarad med vad utskottet
ovan anfört och hemställt»; samt
2) av herr Paulsen, som anfört:
»Med hänsyn till de av utskottet å s. 23 anförda skälen anser jag motiverat,
att en större förbättring än den av Kungl. Maj :t föreslagna medgives be
-
Bankoutskottets utlåtande nr 19.
27
träffande de summariska arbetarpensionema. Förbättringen synes vid en
tjänstetid av lägst 30 år böra bestämmas till omkring 300 kronor för år i
fråga om såväl manliga som kvinnliga f. d. arbetare med pension enligt 1942
års grunder. De sammanlagda pensionsförmånerna skulle då bli kr. 1 949: 28
resp. kr. 1 556: 28. Samma belopp böra tillkomma pensionärer enligt 1918
och 1934 års kungörelser. För avkortade pensioner skulle förhöjningen nedsättas
i förhållande till avkortningen.
Motsvarande förhöjningar böra vidtagas beträffande pensionerna åt vissa
f. d. vägarbetare och riksdagspensioner åt arbetare.
I övrigt biträder jag utskottets förslag.
På grund av det anförda hemställes,
att riksdagen må uppdraga åt Kungl. Maj:t att i överensstämmelse
med vad ovan förordats genomföra en förhöjning
av vissa arbetarpensioner.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten