Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet väckta motioner, m. m.

1946-03-29 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet väckta motioner, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering

av vissa tjänstepensioner m. m. jämte i ämnet

väckta motioner, m. m.

I en den 4 januari 1946 dagtecknad proposition nr 5, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i

huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela

bestämmelser angående omreglering av vissa tjänstepensioner.

I samband med förevarande proposition har utskottet till behandling förehaft

följande i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen

inom första kammaren nr 252 av herr Wagnsson jämte tretton av kammarens

övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 396 av herr Holmström

jämte sextiotre av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner yrkats,

»att riksdagen måtte medgiva, att de f. d. befattningshavare i statens

tjänst samt f. d. lärare vid folk- och småskolor, som åtnjuta äldre eller nyare

pension, från och med den 1 juli 1946 må erhålla sådana pensionsförmåner,

som svara mot nyaste pensioner, enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Majit».

Vidare har utskottet i samband med förenämnda proposition behandlat följande

till utskottet hänvisade motioner, nämligen

dels inom första kammaren nr 215 av herr Wagnsson jämte tretton av

kammarens övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 309 av herr

Holmström jämte tjuguålta av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande

motioner yrkats, »att riksdagen måtte medgiva, dels att tillfälligt pensionstillägg

under budgetåret 1945/46, dels ock att provisoriskt pensionstilllägg

under budgetåret 1946/47 må i huvudsaklig överensstämmelse med här

ovan föreslagna grunder utgå dels till f. d. befattningshavare, vilka åtnjuta

pension å sådan tjänst, som kan anses motsvara befattning, vilkens innehavare

enligt Kungl. Majlis förslag i proposition nr 3 till 1946 års riksdag skulle

komma i åtnjutande av där omförmälda tillägg, dels ock till dem, som uppbära

familjepension efter dylika befattningshavare»,

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 8 sami. Nr 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

dels ock inom första kammaren nr 216 av herr Anderberg jämte två av

kammarens övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 310 av herr

Lindahl jämte tre av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner

yrkats, »att riksdagen måtte besluta, att åt pensionär, tillhörande

gruppen nyaste pensioner, må utgå tillfällig pensionsförbättring med följande

belopp per år: t. o. m. 13:e lönegraden 200 kronor, för 14:e lönegraden

150 kronor, för 15:e lönegraden 100 kronor och för 16:e lönegraden 50

kronor; att de föreslagna beloppen må medgivas dels för innevarande budgetår

och dels för budgetåret 1946/47; samt att under samma tidsperioder

beloppet 200 kronor jämväl må utgå till pensionär, som åtnjuter pension enligt

pensionsreglementet för arbetare».

Slutligen har utskottet i förevarande sammanhang behandlat en av herr

Senander inom andra kammaren väckt motion nr 142, vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta, att dyrtidstillägg skall utgå å pensioner till vissa

f. d. städerskor.

Till utskottet ha inkommit framställningar från pensionerade statstjänstemäns

riksförbund m. fl., innefattande synpunkter på och önskemål beträffande

frågan.

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa lill propositionen

samt motionerna II: 396, 1:215, 1:216 och II: 142.

Propositionen.

1. Pensionsbestämmelser oell pensionsnivå för nu utgående

tjänstepensioner.

För flertalet befattningshavare och arbetare i statens tjänst ävensom för

lärare vid folk- och småskolor m. m. samt högre kommunala skolor ha

pensionsregleringar beslutats vid 1941—1943 års riksdagar. De med anledning

härav utfärdade nya tjänstepensionsreglementena äro allmänna tjänstepensionsreglementet,

1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, folkskolans

tjänstepensionsreglemente — från och med den 1 juli 1945 även

tillämpligt å lärare vid anstalter för bildbara sinnesslöa — samt tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna. Enligt dessa reglementen

utgående pensioner, vilka pläga benämnas nyaste pensioner, äro till

grundbeloppet avvägda i viss relation till den enligt nu tillämpade avlöningsreglementen

gällande lönenivån. Tilläggsförmåner utgå å dessa pensioner

i form av rörligt tillägg och kristillägg liksom fallet är beträffande

motsvarande löner. Förenämnda tjänstepensionsreglementen ha i viss begränsad

utsträckning erhållit tillämpning å pensionärer, som avgått ur tjänst

före reglementenas ikraftträdande. Sålunda ha de i princip gjorts tillämpliga

å befattningshavare och arbetare, som efter den 30 juni 1939 (respektive beträffande

vissa militära beställningshavare efter den 30 juni 1940) avgått

med pension enligt då gällande tjänstepensionsreglementen.

Vid 1943 och 1944 års riksdagar beslötos förbättringar av pensionsförmå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

3

nema för ett stort antal pensionstagare, vilka innehaft anställning, som

avses i de nyaste tjänstepensionsreglementena, men vilka på grund av avgång

före den 1 juli 1939 (i vissa fall den 1 juli 1940) icke kommit i åtnjutande

av nyaste pension. Dessa regleringar ha omfattat två kategorier

av pensioner, vilka allteftersom de grundats på vid olika tidpunkter fastställda

löner eller bestämts med tillämpning av äldre eller nyare pensionsförfattningar

benämnts äldre pensioner och nyare pensioner.

Äldre pensioner utgöras sålunda i huvudsak av sådana pensioner, som beviljats

enligt

lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänslinnehavares rätt

till pension och grundats på s. k. oreglerad lön;

reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908 (nr 61);

lagen den 4 juli 1910 (nr 79) angående rätt till pension för tjänstemän vid

statens järnvägar;

kungörelserna den 29 juni 1917 (nr 441—443) med reglementen för respektive

statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke-ordinarie

personal, telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-

och linjearbetare samt statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering

av icke-ordinarie personal;

reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 (nr 9);

reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92) samt

reglementet för statens pensionsanstalt den 31 december 1919 (nr 878), såvitt

angår lärare vid folk- och småskolor samt högre kommunala skolor.

Till gruppen nyare pensioner åter äro huvudsakligen att hänföra pensioner,

som utgå enligt

lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension med samtidig tillämpning av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr

456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra

till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga örn rätt till pension,

kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän

vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m. eller kungörelsen

samma dag (nr 380) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lotsoch

fyrstaten i fråga om rätt till pension;

lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens

vattenfallsverk;

civila tjänstepensionsreglementet den 30 juni 1934 (nr 442);

tjänstepensionsreglementet för arbetare den 30 juni 1934 (nr 443);

militära tjänstepensionsreglementet den 17 maj'' 1935 (nr 167);

tjänstepensionsreglementet för folkskollärare m. fl. den 17 juni 1938 (nr

423) samt

tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor den 22

juni 1939 (nr 376).

Vid en år 1939 framlagd utredning angående bland annat relationen mellan

äldre och nyare tjänstepensioner har lämnats en ingående redogörelse

för pensionsnivån för de äldre pensionerna. Utredningen är intagen såsom bilaga

till propositionen nr 296 till 1939 års lagtima riksdag. Av densamma

framgick i stort sett, att de äldre tjänstepensionerna genom 1922 och 1925

genomförda pensionsregleringar uppbringats till sådan storlek, att de i allmänhet

uppgingo till omkring 90 procent av motsvarande nyare pensioner.

Med anledning av denna utredning verkställdes beträffande några enstaka

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

pensionsgrupper med särskilt lågt relationstal enligt beslut vid 1939 års riksdag

en viss reglering av pensionerna.

Pensionsnivån för nyare pensioner understeg före 1943—1944 års regleringar

pensionsnivån för nyaste pensioner — räknat vid 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsläge — med 17—12 procent i lönelägena A 1—13

samt 12—6 procent i högre lönelägen å A-löneplanen.

De pensionstagargrupper, som uteslutits från pensionsförbättring vid 1943

—1944 års pensionsregleringar, ha i huvudsak varit följande:

1. f. d. innehavare av sådan med pensionsrätt förenad befattning i civil

statstjänst, som ännu är att betrakta som i avlöningshänseende oreglerad;

2. f. d. innehavare av icke statliga befattningar med pensionsrätt i statens

pensionsanstalt, utom lärare vid folk- och småskolor och vid högre kommunala

skolor;

3. f. d. militära beställningshavare å frivillig övergångsstat samt f. d. personal

i försvarsväsendets reserver;

4. innehavare av pensioner, som genom särskilda beslut beviljats av riksdagen;
5.

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt de i kungörelsen

1934: 585 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelserna för arbetarpersonal

i statens tjänst:

6. f. d. arbetare vid statens järnvägsbyggnader m. fl., pensionerade enligt

kungörelsen nr 1918: 859;

7. f. d. befattningshavare, vilka i samband med olika omorganisationer

beviljats förtidspension enligt särskilda grunder;

8. pensionärer, till vilka utgår uppskjuten pension; samt

9. Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare ävensom pensionerade

båtsmän och marinsoldater.

Den vid 1944 års riksdag genomförda regleringen, som innebar en förbättring

av i runt tal 200 kronor för nyare pension och 300 kronor för äldre

pension, begränsades till pensioner, som inberäknat pensionsförbättringen

och rörliga förmåner belöpte sig till högst 3 735 kronor för år, räknat vid

nuvarande indexläge, vilket belopp svarade mot beloppet av en reglerad

nyare pension i lönegraden A 12. Vid 1943 års reglering hade förbättringen

begränsats till pensioner med lägre belopp än 2 626 kronor, dyrtidstillägg

och kristillägg inberäknat. Förbättringens storlek var dock i huvudsak densamma

vid båda regleringarna. 1944 års reglering innebar sålunda, frånsett

några smärre jämkningar, icke någon förhöjning av pensioner under 2 626

kronor. Vid avkortad pension beräknades i allmänhet förbättringen i proportion

till förbättringen för hel pension.

1943 års reglering omfattade cirka 7 000 pensionärer och beräknades kosta

850 000 kronor för år. 1944 års reglering omfattade cirka 14 000 pensionärer

och beräknades kosta 1,9 miljoner kronor för år.

Beträffande de närmare detaljerna i 1943 och 1944 års pensionsregleringar

torde få hänvisas till respektive proposition nr 170 till 1943 års riksdag och

bankoutskottets utlåtande nr 66 vid 1944 års riksdag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

5

2. Omfattningen av en ny pensionsreglering m. m.

1945 års riksdag har i skrivelse nr 464 under åberopande av bankoutskottets

utlåtande nr 50 hemställt, att Kungl. Majit ville i anslutning till vad utskottet

i nämnda utlåtande anfört låta verkställa skyndsam utredning angående

allmän reglering av tjänstepensioner, som utgå enligt andra grunder

än de vid 1941—1943 års riksdagar fastställda nyaste pensionerna. Med anledning

härav har inom finansdepartementet verkställts utredning angående

förbättring av vissa äldre och nyare tjänstepensioner. I sammanhang härmed

har särskild uppmärksamhet ägnats åt spörsmålet om ändrad dyrtidskompensation.

Resultaten av utredningen ha redovisats i en den 17 november

1945 dagtecknad departementspromemoria.

Den föreslagna pensionsregleringens omfattning. Utredningen har omfattat

dels de pensionstagare, vilka kommit i åtnjutande av pensionsförbättring

vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar, dels ock vissa från denna pensionsförbättring

undantagna grupper, nämligen

f. d. befattningshavare, vilka i princip avsetts i förenämnda regleringar

men på grund av pensionernas storlek icke kommit i åtnjutande av pensionsförbättring;
f.

d. innehavare av med pensionsrätt förenade, i lönehänseende alltjämt

oreglerade befattningar;

f. d. militära beställningshavare å övergångsstat;

f. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre

kommunala skolorna;

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1918: 859

angående pensionering av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader

och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning eller enligt de i kungörelserna

1934: 585 eller 1942: 696 meddelade s. k. summariska pensionsbestämmelsema

för arbetarpersonal i statens tjänst;

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen 1926: 10

angående förtidspension och avskedsersättning åt vissa övertaliga civila löntagare

vid armén och marinen;

f. d. befattningshavare, vilka i samband med domänverkets omorganisation

försatts å indragningsstat eller förtidspensionerats, samt

f. d. anställningshavare, vilka åtnjuta pensioner beviljade av riksdagen.

Den i promemorian förordade pensionsförbättringen skulle på detta sätt

— med undantag för pensionärer med nyaste pensioner — allmänt taget

komma att gälla alla pensionerade f. d. statliga anställningshavare ävensom

sådana pensionstagare, vilka i pensionshänseende äro i stort sett att

likställa med dessa, nämligen f. d. folk- och småskollärare samt f. d.

lärare vid de högre kommunala skolorna. Av pensionärer, som åtnjuta pensioner

enligt reglementet för statens pensionsanstalt, skulle i pensionsregleringen

alltså inrymmas f. d. befattningshavare, tillhörande sistberörda lärarkategorier,

samt vissa f. d. innehavare av statliga befattningar, vilka numera

äro förenade med pensionsrätt enligt nyaste statliga pensionsbestämmelser,

såsom vissa f. d. distriktsveterinärer och sjuksköterskor vid försvarsväsen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

det. Övriga pensionstagare, vilkas pensioner grundats på delaktighet i pensionsanstalten,

lia däremot undantagits vid denna utredning. Motivet härför

har främst varit det förhållandet, att dessa pensioner enligt anstaltens reglemente

såsom regel i princip finansieras genom de av vederbörande huvudman

och befattningshavaren inbetalda avgifterna samt att staten i anslutning

därtill endast bestrider de med pensionerna förenade tilläggsförmånerna.

Teknisk uppräkning av vissa tjänstepensioner. Vid bedömandet av frågan

om en allmän förbättring av pensionerna har, såsom angivits, uppmärksamheten

fästs vid de nu gällande olika reglerna för dyrtidskompensation åt pensionstagare.

Härom anföres i promemorian.

För närvarande beräknas dyrtidstillägg, 28 procent — i vissa fall beräknat

å förhöjt underlag — och kristillägg å samtliga pensioner, vilka utgå enligt

beslut av riksdagen eller enligt äldre pensionsbeslämmelser än de vid 1941

—1943 års riksdagar fastställda pensionsreglementena. Å pensioner, som utgå

enligt sistnämnda reglementen, beräknas rörligt tillägg, för närvarande 15

procent, och kristillägg. För att vinna full enhetlighet i fråga om dyrtidskompensationen

har det ansetts lämpligt, att i samband med den nu ifrågasatta

generella förbättringen av äldre och nyare tjänstepensioner dessa i

samtliga fall uppräknas till sådan nivå, att å desamma i fortsättningen beräknas

rörligt tillägg och kristillägg. Dyrtidstillägg å pension skulle därefter

i huvudsak allenast beräknas å pensioner, som utgå enligt reglementet för

statens pensionsanstalt (med undantag av pensioner till folk- och småskollärare

samt lärare vid högre kommunala skolor), ävensom å pensioner till

f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida icke för vinnande av full enhetlighet en uppräkning

jämväl bör ske beträffande sistberörda pensioner.

3. Förbättring av pensioner, grundade i befattningar, som numera äro

förenade med pensionsrätt enligt 1941—1943 års tjänstepensions
reglementen.

Pensionsförbättringens storlek. De under åren 1943 och

1944 genomförda förbättringarna voro, såsom förut nämnts, begränsade till

pensioner intill ett visst högsta belopp. Vid förevarande utredning har däremot

beträffande här avsedda grupper pensionstagare en allmän reglering

av förmånerna beräknats böra ske, således oavsett pensionernas storlek.

Vid övervägandet av den nu ifrågakommande förbättringen ha i departementspromemorian

följande tre alternativ tagits i betraktande.

Alternativ 1. Samtliga pensioner omräknas i princip efter lönen å C-ort

enligt bestämmelserna i de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena.

Alternativ 2. Samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna.

Alternativ 3. Samtliga pensioner förbättras — i förekommande fall utöver

de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar genomförda förbättringarna

— med ett bestämt årligt belopp. Detta synes för erhållande av en skä
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

7

lig förbättring kunna bestämmas till 450 kronor för äldre och 300 kronoi

för nyare pensioner. För avkortade pensioner nedsättes förbättringen i förhållande

till avkortningen.

I fråga om den närmare innebörden av de olika alternativen anföres i

departementspromemorian följande.

Alternativ 1. En förbättring av pensionerna enligt detta alternativ skulle

verka synnerligen ojämnt. Vad angår pensionstagare, vilka uppbära nyare

pensioner, skulle sålunda förbättringen bli högst i mellangradema och ingen

eller högst obetydlig i de lägre lönegraderna.

Beträffande äldre pensioner blir utfallet i stort sett likartat. På grund av

föreliggande ojämnheter i pensionsnivån bli emellertid förbättringarna i

vissa fall betydande, exempelvis omkring 1 250 kronor för några f. d. befattningshavare,

vilka närmast kunnat hänföras till 30 lönegraden.

Kostnaderna för en förbättring enligt detta alternativ ha för samtliga pensionärsgrupper

preliminärt beräknats till 5,5 miljoner kronor.

Alternativ 2. De vid en förbättring enligt alternativ 1 påvisade ojämnheterna

bli i stort sett ytterligare framträdande vid en uppräkning av samtliga

äldre och nyare pensioner till nivån för de nyaste pensionerna. Beträffande

pensioner till kvinnlig arbetare i pensionsgrupp 1 skulle detta alternativ liksom

ovan angivna alternativ 1 icke medföra någon reell förbättring, da dessa

pensioner genom 1943 års reglering bringats i nivå med pensioner enligt

1942 års arbetarpensionsreglemente. I övrigt skulle dock de lägre nyare pensionerna

förbättras, nämligen exempelvis med 193 kronor i lönegrad 5, 253

kronor i lönegrad 9 och 289 kronor i lönegrad 12. Förbättringen, som i lönegrad

13 utgör 479 kronor, ökas senare med stigande lönegrad och utgör i lönegrad

30 676 kronor. För f. d. förordnandetjänstemän skulle förbättringen

utgå med betydligt högre belopp, i vissa fall med närmare 1 600 kronor.

Beträffande de äldre pensionerna är förbättringen, frånsett i de lägsta graderna,

betydande och varierar exempelvis i lönegraderna 15—30 i stort sett

mellan 720 och 1 600 kronor.

Alternativet har preliminärt kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor.

Alternativ 3. Vid tillämpning av detta alternativ å författningsenligt bestämda

tjänstepensioner måste liksom vid genomförandet av 1943 och 1944

års regleringar iakttagas att äldre och nyare pensioner icke genom förbättringen

komma att överstiga motsvarande nyaste pensioner. I övrigt föranleder

alternativet de minsta praktiska svårigheterna att tillämpa.

Alternativet har beräknats medföra en årlig merutgift för de närmaste

budgetåren av 6,7 miljoner kronor.

Vid övervägandet av de olika alternativen har i departementspromemorian

alternativ 3 —- frånsett dess ovan berörda praktiska fördelar — ansetts vara

att föredraga i rådande tidsläge, då detsamma främst tillgodoser de grupper

av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring. En tilllämpning

av de nyaste reglementena (alternativ 2) har med hänsyn till såväl

konsekvenserna vid framtida allmänna pensionsregleringar som de ojämna

verkningarna ansetts icke böra ifrågakomma. Alternativet 1 innebär visserligen

rent principiellt sett en godtagbar lösning. Det förhållandet, att förbättringen

i lägre lönegrader helt skulle utebli eller endast bli relativt obetydlig,

har dock föranlett, att icke heller detta alternativ ansetts böra ifrågakomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Beträffande sättet för pensionsförbättringens genomförande

anföres i promemorian i huvudsak följande.

Den nu ifrågakommande pensionsregleringen, innefattande såväl den egentliga

pensionsförbättringen som den tekniska uppräkningen, synes böra

genomföras på sådant sätt, att nu utgående pension, dyrtidstillägg (utom

barntillägg) och kristillägg däri inberäknat, ökas med beloppet av ifrågakommande

förhöjning, varefter den nya pensionen bestämmes till belopp,

som jämte rörligt tillägg och kristillägg närmast svarar mot summan av

förut nämnda förmåner.

Genom särskild maximeringsregel bör stadgas, att äldre pension icke genom

förhöjningen må bestämmas till högre belopp än motsvarande nyare

pension.

4. Förbättring av övriga författningsenliga tjänstepensioner.

F. d. innehavare av i lönehänseenäe alltjämt oreglerade pensionsberättigande

befattningar. Vid de av 1943 och 1944 års riksdagar beslutade omregleringarna

av äldre tjänstepensioner undantogos i princip pensionärer, vilka

innehaft sådana med pensionsrätt förenade befattningar inom den civila

statsförvaltningen, som ännu äro att betrakta som i avlöningshänseende

oreglerade.

De nu avsedda pensionstagare äro i huvudsak häradsskrivare och distriktslantmätare.

Förbättringen skulle enligt promemorian utan särskild begränsning

för hel pension bestämmas till 450 kronor för år.

F. d. beställningshavare å arméns och marinens övergångsstater. F. d. beställningshavare

å tvångsvis övergångsstat ha i princip enligt beslut av 1944

års riksdag erhållit en pensionsförbättring av 144 eller 204 kronor — med

tillägg inräknade 200 eller 300 kronor — därest vederbörande under tiden

mellan överföringen till övergångsstat och pensionsålderns inträde uppehållit

för pensionerad personal avsedd befattning eller eljest tagits i anspråk för

tjänstgöring. Örn ifrågavarande tjänstgöring varit av mindre omfattning, har

förhöjningen i motsvarande mån nedsatts.

I departementspromemorian anföres i fråga om reglering av pensionerna

till f. d. beställningshavare å övergångsstat följande.

_ Till övergångsstat frivilligt överförda beställningshavare ha icke inbegripits

i någon av regleringarna. Då emellertid med den nu åsyftade pensionsregleringen

till skillnad från tidigare regleringar avses en generell höjning

av nivån för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem

likställda, synes skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang utesluta

de beställningshavare, vilka frivilligt överförts till övergångsstat. Beträffande

såväl de frivilligt som de tvångsvis överförda beställningshavama torde förbättringen

icke heller böra göras beroende av eller eljest sättas i relation till

den tjänstgöring, som kan ha fullgjorts efter överföringen till övergångsstat.

F. d. Övningslärare vid det statliga undervisningsväsendet och de högre

kommunala skolorna. Beträffande en reglering av ifrågavarande pensioner

anföres i promemorian följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

9

Med hänsyn till att allmänna tjänstepensionsreglementet respektive tjänstepensionsreglementet

för de högre kommunala skolorna icke äger tillämpning

å övningslärama och övningslärarnas anställningsförhållanden för närvarande

äro föremål för särskilda överväganden, har det förefallit tveksajnt om

f. d. Övningslärare böra omfattas av förevarande pensionsreglering. Då emellertid

med regleringen torde avses att åstadkomma en allmän höjning av nivån

för äldre och nyare pensioner till f. d. statsanställda och med dem likställda,

synas jämväl de till f. d. övningslärama utgående pensionerna böra

förbättras, under förutsättning dock, att de reglerade pensionerna icke härigenom

lyftas till högre nivå, än som kan väntas bli nådd vid en blivande

definitiv pensionsreglering. Nu ifrågasatt pensionsförbättring torde emellertid

icke komma att medföra dylika konsekvenser. Beträffande förbättringens

genomförande för denna grupp pensionstagare synes förbättring a pension,

vilken beräknats efter lön, som svarar mot lägre timtal för vecka räknat än

30, böra bestämmas efter samma grunder som gälla i fråga om avkortad pension.

Närmare föreskrifter angående pensionsförbättringens beräknande torde

böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Vissa f. d. befattningshavare å indragningsstat m. fl. vid domänverket.

En omreglering av äldre pensioner, vilken såsom den förevarande har karaktär

av generell pensionsförhöjning, torde, framhålles i promemorian, jämväl

böra omfatta pensioner, vilka utgå till vissa f. d. befattningshavare på

indragningsstat vid domänverket. De härvid förordade generella grunderna

anses kunna tillämpas utan någon begränsning.

Förtidspension till vissa f. d. icke-ordinarie befattningshavare vid domänverket

utgår i flertalet fall med betydligt högre belopp än motsvarande ålderspensioner,

bestämda enligt civila tjänstepensionsreglementet. Då förevarande

befattningshavare, därest de kvarstått i tjänst till för motsvarande ordinarie

personal gällande pensionsålder, i allmänhet skulle ha kommit i åtnjutande

av antingen riksdagspension eller pension enligt civila eller allmänna tjänstepensionsreglementet,

föreslås i promemorian, att pensionsförbättring i förekommande

fall skall utgå till sådant belopp, att pensionen jämte förbättringen

bringas att till beloppet svara mot jämförlig riksdagspension jämte förbättring,

beräknad på sätt i det följande förordas, respektive tjänstepension

(förhöjd tjänstepension) enligt civila tjänstepensionsreglementet jämte i det

föregående förordad förbättring.

F. d. civila löntagare vid armén och marinen vilka förtidspensionerats i

samband med 1925 års försvarsorganisation. I departementspromemorian föreslås

en reglering av förevarande pensioner efter i huvudsak samma linjer,

som förordats beträffande förtidspensioner till f. d. befattningshavare

vid domänverket.

F. d. arbetare i anställning utan pensionsrätt men med författningsenligt

bestämd pension. Enligt kungörelsen 1918: 859 angående pensionering av förmän

och arbetare vid statens järnvägsbyggnader och statens vattenfallsverks

byggnadsavdelning, kungörelserna 1934:585 och 1942:696 med föreskrifter

angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst samt kungörelsen

1944:502 med föreskrifter angående pensionering av vissa f. d. ar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

betare vid vägväsendet utgå pensioner åt vissa arbetare i statens tjänst, vilka

icke innehaft med pensionsrätt förenad anställning. Storleken av de pensioner,

som utgå enligt 1918, 1934 och 1942 års kungörelser — samtliga beräknade

vid nuvarande indexläge — framgår av följande sammanställning.

Pensionsförfattning

Tjänstår

1918: 859

1934:585

1942:696

man

man

kvinna

man

kvinna

Sammanlagda nuvarande pensionsförmåner, kronor

40-

1 609:92

I

35-39

1 542: 24

1 623: 84

1 281: 60

1 650: 60

1 257: 60

30—34

1 472: 64

1

25—29

1 404: 96

1 404:96

1 104: 48

1 367: 64

1 053: 24

to

0

1

to

4^

—

1172: 16

905: 76

1 100: 40

848:88

15-19

—

933: 60

703: 20

833: 16

628: 80

Av denna sammanställning framgår, att de enligt 1942 års kungörelse

utgående pensionerna vid nuvarande indexläge i allmänhet — i samtliga fall

då lägre tjänstålder än 30 år förekommit — äro lägre än motsvarande pensioner

enligt 1934 års kungörelse. Detta sammanhänger med att å de senare

pensionerna utgå dyrtidstillägg, beräknade å förhöjda underlag, medan å de

förra utgå rörliga tillägg, beräknade å grundpensionemas belopp.

1943 och 1944 års förbättringar av äldre tjänstepensioner ha haft till syfte

att så höja pensionsnivån, att förefintlig skillnad mellan äldre och nyare

pensioner å ena sidan och nyaste pensioner å andra sidan helt eller delvis utjämnas.

Förbättringen har därvid alltid begränsats så att pensionen jämte

förbättring icke kommit att överstiga motsvarande nyaste pension.

Det förhållandet att de nyaste pensionerna i allmänhet äro lägre än äldre

och nyare pensioner har uppmärksammats vid 1945 års riksdags behandling

av frågan örn förbättring av äldre tjänstepensioner. Riksdagen har härvid

förordat, att frågan örn en höjning av de summariska pensionerna snarast

måtte komma under prövning. I anledning härav föreslås i promemorian, att

i första hand förhöjning genomföres av de pensioner, som beviljats med tillämpning

av kungörelsen 1942:696. I promemorian anföres vidare:

Enligt 14 § 3 mom. a) 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare

må såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av tid, under vilken arbetare

efter uppnådd ålder av 18 år men före pensionsålderns inträde i statens

tjänst innehaft sådan anställning, vilken utgjort hans huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. För att vinna en skälig avvägning av pensionerna

enligt de summariska pensionsbestämmelserna i förhållande till de pensioner,

som utgå med tillämpning av 1942 års arbetarpensionsreglemente, förefaller

det med hänsyn till förenämnda regel om två tredjedels tillgodoräkning

naturligt, att såsom pensioner vid högsta antalet tjänstår enligt de summariska

pensionsbestämmelserna fastställas belopp, som utgöra två tredjedelar

av pensionsunderlagen för icke yrkesarbetare enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente.

I överensstämmelse härmed förordas, att enligt kun
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

11

görelsen 1942:696 utgående pensioner förbättras på sätt framgår av efterföljande

sammanställning. Även på dylikt sätt bestämda pensionsbelopp skulle

emellertid i vissa fall understiga motsvarande pensioner enligt 1918 och 1934

års kungörelser. Det torde dock, med hänsyn till den sålunda föreslagna anpassningen

efter pensioner enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente icke

böra ifrågakomma att ytterligare höja de härvid ifrågakommande pensionsbeloppen.

I övrigt torde pensionerna enligt 1918 och 1934 års kungörelser

jämkas uppåt till de för pensionerna enligt 1942 års kungörelse förordade

beloppen. De förordade nya pensionsbeloppen — i vissa fall inkluderande

teknisk uppräkning — framgå av följande sammanställning.

Pensioner, vilka beviljats med tillämpning av

kungörelsen

1918: 859

kungörelsen 1934: 585

kungörelsen 1942: 696

Tjänst-

man

man

kvinna

man

kvinna

år

pen-

sion

kr.

samman-

lagda

pens.-

förmåner

kr.

grund-

belopp

kr.

samman-

lagda

pens.-

förmåner

kr.

grund-

belopp

kr.

samman-

lagda

pens.-

förmåner

kr.

grund-

belopp

kr.

samman-

lagda

pens.-

förmåner

kr.

grund-

belopp

kr.

samman-

lagda

pens.-

förmåner

kr.

40-

35-39

Il 380

1 807: 80

1380

1 807: 80

996

1 304:76

1330

1 807: 80

996

1 304: 76

30-34

25-29

1

1152

1 509:12

1152

1 509:12

846

1 106:40

1152

1 509:12

828

1 084: 68

20—24

_

_

924

1210: 44

696

911:76

924

1 210: 44

672

880:32

15—19

—

—

720

943:20

540

707: 40

698

911:76

504

660: 24

I samband med den nyss förordade förbättringen torde de i 6 § kungörelsen

1942:696 angivna grundbeloppen böra ändras till följande belopp

nämligen, för man 696, 924, 1 152 och 1 380 kronor samt för kvinna 504,

672, 828 och 996 kronor.

De i kungörelsen 1944: 502 bestämda pensionsbeloppen ha satts i viss relation

till pensionsbeloppen i kungörelsen 1942:696. Ä pensioner enligt förstnämnda

kungörelse utgå ej rörliga tilläggsförmåner, vilket motiverats av att

ifrågavarande arbetare antingen allenast kort tid eller ock ej alls innehaft

anställning i statens tjänst. 1 betraktande av den förordade höjningen av de

i kungörelsen 1942: 696 fastställda grundbeloppen torde jämväl en häremot

svarande proportionell höjning av pensionerna enligt förevarande kungörelse

böra ske.

De i enlighet härmed omräknade beloppen skulle för år räknat utgöra

om anställningstiden understiger 20 år........................ kronor 768

» » uppgår till 20 men ej till 25 år ........ » 984

> » uppgår till 25 år eller mera ............ » 1 212.

5. Förbättring av riksdagspcnsioner m. m.

Vissa s. k. riksdagspensioner ha ansetts icke böra bli föremål för reglering.

Härom anföres i promemorian.

En generell pensionsförbättring, sådan som den i det föregående förordade,

synes böra begränsas till pensioner, vilka lia karaktären av tjänstepensioner.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Om och i vad mån honnörspensioner skola förbättras, synes sålunda icke

böra upptagas till prövning i förevarande sammanhang. Jämväl frågan örn

en omreglering av olyckslallsunderstöden torde böra upptagas till prövning i

annan ordning. Vad angår pensioner åt f. d. anställningshavare vid enskilda

företag, vilka övergått i statens ägo eller nedlagts i samband med förstatligande

av viss verksamhet, lia dessa i allmänhet fastställts att utgå med belopp

antingen bestämda enligt särskild överenskommelse eller motsvarande

vad som skulle ha tillförsäkrats vederbörande vid fortsatt anställning hos det

enskilda företaget. Med hänsyn härtill torde anledning icke föreligga att

upptaga dessa pensioner till omprövning.

Frågan om förbättring av de av riksdagen beviljade tjänstepensionerna behandlas

i promemorian, var för sig vad angår pensioner åt f. d. tjänstemän

och pensioner åt f. d. arbetare. I promemorian anföres beträffande pensioner

åt f. d. tjänstemän.

De riksdagspensioner, vilka fastställts till belopp motsvarande författningsenlig

pension, synas vid en omreglering av äldre tjänstepensioner böra behandlas

såsom författningsenlig pension. I enlighet härmed bör å dessa pensioner

utgå en pensionsförbättring av 450 respektive 300 kronor, beroende av

örn pensionen bestämts att svara mot äldre eller nyare tjänstepension. Därjämte

böra emellertid pensionerna omregleras i anslutning till bestämmelserna

i kungörelserna 1943: 578 och 1944: 736 angående omreglering av vissa

äldre tjänstepensioner. Pensioner till lägre belopp än 2 256 kronor skulle i

enlighet härmed komma att förhöjas, äldre pensioner med 750 kronor och

nyare pensioner med 500 kronor.

Av riksdagen bestämd tilläggspension torde vid en pensionsreglering böra

tagas i betraktande gemensamt med huvudpensionen och de båda pensionerna

därvid behandlas såsom en enhet. Lämpligen böra i samband med omregleringen

pensionerna sammanföras till en pension, att utgå från det anslag,

från vilket huvudpensionen för närvarande bestrides.

Beträffande riksdagspensioner åt f. d. tjänstemän i övrigt gäller i allmänhet,

att de beräknats efter ett pensionsbelopp för hel pension räknat, som

med 10 procent understiger två tredjedelar av lönen. Avdraget med 10 procent

har verkställts med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. För fall

som prövats av riksdagen efter det att statliga befattningshavare erhållit dyrortsdifferentierade

löner, har lönen i regel beräknats efter A-ort.

Samtliga här avsedda pensioner böra vid genomförandet av en reglering

med hänsyn till det sätt varpå de beräknats uppdelas i äldre och nyare pensioner.

I vad mån riksdagspension är hänförlig till den ena eller andra gruppen

måste bedömas från fall till fall. Härvid bör i första hand vara utslagsgivande,

huruvida pensionen beräknats efter reglerad eller oreglerad lön.

Den sålunda avsedda prövningen torde kunna anförtros åt vederbörande pensionsutbetalande

myndighet.

o Konstruktionen av här ifrågavarande pensioner har överhuvud taget varit

sådan, att en omreglering av desamma synes böra ske i nära överensstämmelse

med vad ovan förordats i fråga om förbättring av författningsenliga

tjänstepensioner. De därvid föreslagna förbättringarna böra med hänsyn till

det sätt, på vilket de här avsedda riksdagspensionerna beräknats, minskas

med tio procent. Beloppen av nu ifrågavarande förbättringar å äldre och

nyare riksdagspensioner torde i enlighet härmed böra utgöra respektive 405

och 270 kronor. Pensioner med lägre grundbelopp än (2 568 — 10/ioo X 2 568

= avrundat) 2 316 kronor synas härvid jämväl böra förhöjas med belopp

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

13

svarande mot den vid 1943—1944 års regleringar av äldre tjänstepensioner

genomförda sammanlagda förbättringen för motsvarande författningsenliga

pensioner. Den förbättring, som i enlighet härmed skulle genomföras för

med hela pensioner jämställda riksdagspensioner, framgår av följande sammanställning.

Nuvarande pension

Äldre pension

Nyare pension

Grundbelopp

kronor

Sammanlagda

pensionsförmåner,

kronor

Pensionsförbättring,

kronor

—2 028: 00

2 040: 00—2 112:00

2 124: 00—2 304: 00

2 316:00-

_Q QFyl*

2 968:80-3 078124

3092: 16—3 352: 80

3 378: 72-

675:00

1675:00—405: 00

405: 00

| 450:00

450: 00—270: 00

270:00

Principiellt torde förbättringen å nyare riksdagspension böra begränsas till

så stor del av nu utgående pension, tilläggsförmåner däri inberäknade, som

den relativt sett högsta förbättringen å författningsenlig nyare pension utgör

av de sammanlagda pensionsförmånerna. Detta relationstal utgör 17,5

procent (lönegrad A 6). I anslutning härtill synes förbättringen å riksdagspensioner

böra begränsas till 20 procent å nyare och 30 procent å äldre riksdagspension.

En dylik begränsning medför, att pensioner med lägre årligt

grundbelopp än 1 440 kronor, beräknade vid 30 tjänstår, erhålla en förbättring

med tillämpning av nämnda procenttal.

I fråga om pensioner åt f. d. arbetare anföres i promemorian.

Å flertalet av riksdagen beviljade pensioner lill f. d. arbetare utgå dyrtidstillägg

och kristillägg. Vad angår sådana pensioner torde det ligga närmast

till hands att genomföra en förbättring i anslutning till vad nyss förordats

beträffande tjänstemannapensioner. Med hänsyn till den praxis, som

under senare år tillämpats vid bestämmandet av arbetarpensioner, synes

emellertid en omräkning av pensionerna med tillämpning av de i det föregående

förordade nya summariska pensioneringsgrunderna böra givas företräde.

Härigenom ernås, att förefintliga ojämnheter beträffande pensionsbeloppen

utjämnas i stället för att skärpas, såsom fallet skulle ha blivit vid en

procentuell förbättring på sätt som föreslagits i fråga om vissa av riksdagen

beviljade lägre tjänstemannapensioner.

Ett relativt stort antal pensioner utgår till f. d. arbetare i förmansställning

samt yrkesutibildade arbetare. Då det icke synes vara tillfredsställande,

att omreglerad pension i dylikt fall skall bestämmas efter de förordade summariska

bestämmelserna — enligt vilka pensionsbeloppen skulle ställas i

viss relation till arbetarpensionsreglementets pensionsunderlag för icke yrkesutbildade

arbetare — synas i nu avsedda fall beloppen för hel pension böra

fastställas till 2/s av pensionsunderlaget enligt arbetarpensionsreglementet för

arbetare i pensionsgrupp II samt pension vid kortare tjänstetid nedsättas analogt

med vad som gäller enligt de summariska bestämmelserna. Det torde

böra ankomma på statskontoret att avgöra, till vilken pensionsgrupp vederbörande

skall vara att hänföra. De sålunda förordade pensionsbeloppen,

rörligt tillägg och kristillägg oberäknade, framgå av följande sammanställning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Yrkesutbildade manliga arbetare

> kvinnliga >

Icke- > manliga »

> > kvinnliga >

Anställningstid, år

15-19

20-24

25—29

30—

Pensionsbelopp, kronor

768:00

564:00

696: 00

504:00

1 020: 00

744:00

924: 00

672:00

1 272: 00

936:00

1 152: 00

828:00

1 520: 00

1 116: 00

1 380: 00

996: 00

I vissa fall har riksdagen beviljat pensioner åt anställningshavare i arbetarställning,

huvudsakligen städerskor, därvid samtidigt utsagts att rörliga tillläggsförmåner

icke skulle utgå. Motivet till denna senare anvisning torde i regel

ha varit, att pensionen jämte rörliga tilläggsförmåner skulle ha kommit

i oskälig relation till vederbörandes löneförmåner. Det torde med hänsyn till

här angivna förhållande överhuvud taget vara tveksamt, huruvida ifrågavarande

pensioner böra bliva föremål för reglering. Därest förbättring anses

böra ifrågakomma synes detta böra ske i form av ett medgivande att å pensionen

må åtnjutas rörliga tilläggsförmåner.

Av det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget till diverse pensioner

och understöd bestridas förutom riksdagspensioner bl. a. vissa pensioner, vilka

bestämts av Kungl. Majit eller av statlig myndighet.

Bland dessa pensioner märkas pensioner, vilka utgå till vissa /. d. anställningshavare

vid sinnessjukhusen, framför allt lägre vård- och ekonomipersonal.

Pensionerna till dessa f. d. anställningshavare ha i regel fastställts

efter samma normer, som gälla i fråga om författningsenlig pension, dock att

de i enlighet härmed beräknade pensionsbeloppen minskats med 15 procent

med hänsyn till att pensionsavgifter icke erlagts. Vidare utgå av förenämnda

anslag pensioner åt f. d. anställningshavare vid de av statsverket övertagna

tjånste- och familjepensionskassorna. Dessa pensioner utgå i allmänhet enligt

grunderna för de för motsvarande befattningshavare inom den civila statsförvaltningen

gällande pensionsreglementena.

Beträffande dessa och övriga i promemorian ej särskilt omnämnda från

anslaget till diverse pensioner och understöd utgående pensioner föreslås i

promemorian, att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att besluta

om pensionsförhöjning i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

grunderna för förevarande pensionsreglering.

Yttrandena.

Försvarets civilförvaltning har bland annat uttalat, att alternativ 2 syntes

vara den ojämförligt rättvisaste och mest rationella lösningen av frågan. De

invändningar, som i promemorian gjorts mot detta alternativ, syntes kunna

framställas även gentemot det i promemorian förordade alternativ 3. Ett genomförande

av sistnämnda alternativ, i stort sett innebärande en pensionsförbättring

med visst ensartat belopp för alla pensionstagare, syntes innebära

att pensionstagare i de lägre grupperna skulle erhålla pension i nivå med

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

15

motsvarande nyaste pensioner, under det att förbättringen skulle bliva förhållandevis

sämre för pensionstagare i de högre grupperna.

Järnvägsstyrelsen har icke haft något att erinra mot genomförandet av en

allmän pensionsreglering i den omfattning, som angivits i promemorian.

Vad beträffar de tre alternativen för bestämmandet av pensionsförbättringens

storlek, har styrelsen av billighetsskäl ansett sig böra biträda det i promemorian

förordade alternativet 3, vilket vore ägnat att främst tillgodose

de pensionärer, som vore i mera trängande behov av förbättring.

Statskontoret har yttrat bland annat följande:

I fråga örn de mot högre lönelägen svarande pensionerna förslår den förordade

förbättringen att endast delvis täcka skillnaden i pensionsnivån för

nyaste pensioner och pensioner av äldre typ. För nyare pensioner i lönelägen

över 23 lönegraden motsvarar pensionsförbättringen sålunda i stort sett endast

hälften av skillnaden. För äldre pensioner verkar den föreslagna pensionsförbättringen

i än mindre grad utjämnande.

Verkningarna av den i promemorian förordade pensionsförbättringen kunna

vid angivna förhållanden icke anses principiellt tillfredsställande. Promemorieförslaget

synes därför icke böra gälla såsom en definitiv lösning av

förevarande spörsmål. Vid en slutlig reglering bör enligt statskontorets mening

väljas en sådan anordning, som åvägabringar en systematisk anpassning

av tidigare beviljade pensioner efter pensionsnivån för nyaste pensioner.

Statsmakterna ha också tidigare i princip godtagit en sådan systematisk

lösning av frågan örn förbättring av äldre pensioner. Så bär skett vid

den pensionsreglering, som genomfördes vid 1925 års riksdag och beträffande

vilken föreligga bestämmelser i kungörelsen nr 280/1925. Statskontoret

har i och för sig intet att erinra mot en anpassning i principiell anslutning

till det i promemorian angivna alternativet 2, därvid emellertid måste förutsättas

skäligt beaktande av den lönenivå, som tillämpades vid vederbörandes

avgång ur tjänst. Då en löne- och pensionsreglering för statliga befattningshavare

är nära förestående tala i nuvarande läge övervägande skäl för

en provisorisk pensionsförbättring. För det framtida ordnandet av all tjänste-

och familjepensionering torde vidare de avgöranden, som komma att

träffas rörande folkpensioneringen, bli av väsentlig betydelse. Vid nu angivna

förhållanden anser sig statskontoret böra för närvarande förorda en provisorisk

reglering enligt alternativ 3.

Statens pensionsanstalt har anfört bland annat följande.

Vissa skäl tala onekligen för en uppreglering av alla tidigare pensioner

till nivån för s. k. nyaste pensioner. Ej heller förefalla totala kostnaderna vid

en omreglering av denna räckvidd, för närvarande ungefär 9,3 miljoner kronor,

så stora i jämförelse med kostnaderna för det i promemorian förordade

alternativet för pensionsförbättringen, för närvarande ungefär 6,7 miljoner

kronor, att man av kostnadsskäl borde vara förhindrad att genomföra en dylik

lösning av frågan. Ovissheten i fråga om de framtida konsekvenserna av ett

beslut av sådan innebörd gör emellertid, alt i nuvarande läge i stället ett

alternativ av mera begränsad räckvidd synes böra väljas. Det förordade alternativet

har anstalten för sin del ansett kunna godtagas, även om andra lösningar

kunde komma i fråga, till exempel en förbättring byggd på principer

liknande dem, som kommit till uttryck i 1925 års bestämmelser örn

pensionsförhöjning i anslutning till 1920-talets löneregleringar (kungörelsen

1925: 280).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

Departementschefen.

Föredragande departementschefen har anfört följande.

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha vid 1943 och 1944 års

riksdagar beslutats förbättringar av äldre och nyare pensioner i syfte att

åstadkomma en viss utjämning i förhållande till de nyaste pensionerna. Efter

hemställan av 1945 års riksdag har inom finansdepartementet företagits

en utredning beträffande ytterligare utjämning mellan de olika pensionärsgrupperna,

varvid resultatet sammanfattats i den i det föregående omförmälda

departementspromemorian.

Av de i promemorian framlagda alternativen innebär alternativ 1, som

skulle draga en årskostnad av 5,5 miljoner kronor, en förbättring av pensionerna

genom omräkning efter C-ortslön enligt de omedelbart före den 1 juli

1939 gällande avlöningsreglementena. Denna lösning skulle emellertid såsom

i promemorian framhållits verka synnerligen ojämnt. Än mer framträdande

skulle ojämnheterna bli vid en omräkning efter de nyaste pensionerna

enligt alternativ 2, som kostnadsberäknats till 9,3 miljoner kronor för år.

Förbättringen skulle exempelvis beträffande äldre pensioner — frånsett i de

lägsta graderna — bli betydande och i lönegraderna 15—30 i stort sett variera

mellan 720 och 1 600 kronor. Vid sidan av dessa båda förslag, vilka

innebära en mera systematisk reglering, har i promemorian framlagts ett

tredje alternativ, enligt vilket pensionerna skulle förbättras med enhetliga

belopp, givetvis med beaktande av att sammanlagda pensionsförmånerna

härigenom icke bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Såsom en skälig

förbättring har föreslagits 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare

pensioner, i förekommande fall utöver de vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar

genomförda förbättringarna. Detta alternativ har beräknats medföra

en årlig kostnad av 6,7 miljoner kronor.

Såsom i de över departementspromemorian avgivna utlåtandena framhållits,

skulle vissa fördelar vara förbundna med en mera systematisk pensionsreglering.

Härvid skulle närmast alternativ 2 komma i fråga. Jag är emellertid

icke beredd att tillstyrka en reglering, som i ett icke obetydligt antal

fall skulle medföra förbättringar, som närma sig eller överstiga 1 000 kronor

för år, under det att densamma i åtskilliga fall skulle medföra endast en

ringa förbättring. För egen del anser jag en lösning enligt alternativ 3 vara

att föredraga. Jag får sålunda tillstyrka en allmän omreglering av äldre och

nyare pensioner i enlighet härmed.

I departementspromemorian har föreslagits att i samband med förbättringen

teknisk uppräkning skall ske av vissa tjänstepensioner till sådan nivå,

att å desamma i fortsättningen skola beräknas rörligt tillägg och kristillägg

i stället för såsom nu är fallet dyrtidstillägg och kristillägg. Jag anser mig

böra tillstyrka den föreslagna uppräkningen, vilken jämväl bör omfatta pensioner

till f. d. beställningshavare i försvarsväsendets reserver.

Även i fråga om sättet för genomförande av pensionsförbättringen och

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

17

dennas omfattning biträder jag i huvudsak de i promemorian framlagda

förslagen. Såsom statskontoret framhållit, bör pensionsregleringen även avse

förutvarande värvat manskap vid marinen, som uppbär pension enligt reglementet

den 31 oktober 1879 (nr 63), varvid förbättringen i huvudsak bör

bestämmas på sätt statskontoret föreslagit. Vid avvägningen av förbättringen

torde hänsyn dock jämväl böra tagas till 1943 och 1944 års regleringar av

äldre pensioner. Med hänsyn till av statens pensionsanstalt anförda omständigheter

böra i pensionsregleringen icke medtagas pensioner till f. d. lärare i

övningsämnen vid de högre kommunala skolorna. På av statens pensionsanstalt

anförda skäl torde däremot omreglering böra ske av pensioner till sådana

f. d. lärare vid folk- och småskolor samt andra f. d. lärare vid högre kommunala

skolor än i övningsämnen, vilka entledigats i samband med indragning

av tjänst. Kostnaderna härför äro enligt vad jag inhämtat relativt obetydliga.

Statskontoret har uttalat sig mot en omreglering av de enligt kungörelsen

1944: 502 utgående pensionerna till vissa f. d. vägarbetare. Ett genomförande

av det i promemorian i förevarande hänseende framlagda förslaget skulle

enligt statskontorets uppfattning kunna medföra krav på förbättring av pensioner

åt f. d. vägarbetare, vilka pensionerats av vederbörande vägdistrikt. Då

ifrågavarande pensionsbelopp äro relativt låga och avvägda med visst beaktande

av de enligt 1942 års summariska arbetarpensionsbestämmelser utgående

pensionerna, finner jag mig kunna förorda att de, på sätt i promemorian

föreslås, förhöjas i samma proportion som pensionerna enligt de summariska

bestämmelserna. Då dessa pensioner fastställts enligt statliga bestämmelser

och utgå till f. d. anställningshavare, vilka antingen innehaft statsanställning

eller permitterats omedelbart före förstatligandet av vägväsendet, synes en

omreglering icke behöva medföra de av statskontoret befarade konsekvenserna.

Vid regleringen av pensioner till f. d. befattningshavare å indragningsstat

vid domänverket samt nyssnämnda f. d. lärare med pension från statens

pensionsanstalt torde förhöjning i förekommande fall jämväl böra ske med

belopp, motsvarande förbättringarna vid 1943 och 1944 års pensionsregleringar.

Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t med sied av riksdagens

bemyndigande meddelat föreskrifter örn årlig ersättning åt viss övertalig

personal vid tvätt- och reparationstjänsten inom försvarsväsendet, vilka

bestämmelser utformats i anslutning till stadgandena i kungörelsen 1926: 10.

Då förtidspensioner enligt nämnda kungörelse avses skola regleras i förevarande

sammanhang, bör motsvarande omreglering ske jämväl av förenämnda

årliga ersättningar.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter riksdagens prövning av

förslagets huvudgrunder meddela erforderliga bestämmelser angående pensions

förbättringens genomförande och därvid besluta örn de jämkningar beträffande

pensionsförbättringens omfattning och storlek för vissa pensionstagare

eller grupper av pensionstagare, som kunna finnas påkallade och förenliga

med berörda huvudgrunder. Därvid torde även böra beaktas av remissmyndigheterna

anförda synpunkter rörande bestämmelsernas ntform
Iiihang

till riksdagens protokoll 19iC>. 8 samt. Nr 19.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

ning. Beträffande vissa mera schematiskt bestämda pensioner, vilka fastställts

utan närmare anknytning till löneslällning och tjänstår, kunna svårigheter

uppkomma vid bestämmande av pensionsförbättringens storlek. För dylika fall

torde Kungl. Maj:t böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att

meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna

grunderna för pensionsregleringen. Jämväl i fråga om den tekniska

uppräkningen torde Kungl. Maj:t böra erhålla riksdagens bemyndigande att

vidtaga erforderliga författningsändringar och de åtgärder i övrigt, som kunna

befinnas erforderliga.

Den nu förordade pensionsregleringen bör genomföras från och med den

1 juli 1946. Samtidigt böra de föreslagna ändringarna i kungörelserna 1942:

696 och 1944: 502 vidtagas.

I detta sammanhang må erinras, att 1945 års riksdag i sin förut omförmälda

skrivelse nr 464 hemställt om utredning rörande förbättring jämväl av

vissa äldre familjepensioner. Inom finansdepartementet pågår beredningen av

denna fråga. Huruvida förslag i ämnet skall kunna framläggas vid riksdagens

vårsession är icke för närvarande möjligt att bedöma.

Kostnadsberäkningar m. m.

Kostnaderna för genomförande av pensionsförbättring i enlighet med vad

i det föregående förordats ha, såsom angivits, beräknats till omkring 6 700 000

kronor för år. Såvitt angår pensioner, som grundats i pensionsberättigande

befattning, framgår fördelningen av kostnaderna å f. d. befattningshavare

och f. d. arbetare samt å äldre och nyare pensioner av följande sammanställning.

Äldre pensioner

Nyare pensioner

Samtliga pensioner

antal

belopp,

kr.

antal

belopp,

kr.

antal

belopp,

kr.

8 350

3 540 000

9 250

2 355 000

17 600

5 895 000

450

150 000

1 750

360 000

2 200

510000

Summa

8800

3 690 000

11000

2 715000

19800

6405000

Kostnaderna för reglering av summariska arbetarpensioner och riksdagspensioner

m. m. ha beräknats till 90 000 resp. 190 000 kronor.

Motionerna.

I likalydande motionerna I: 252 och 11: 396 anföres bl. a. följande:

I likhet med statskontoret anse vi, att Kungl. Maj:ts förslag i frågan icke

kan anses principiellt tillfredsställande och därför icke bör gälla som en

definitiv lösning. Sedan nu kriget är slut och mera normala förhållanden inträtt

på olika områden, har det visat sig möjligt att i högre grad än under

närmast föregående budgetår tillgodose olika ändamål. Man torde därför ej

nu kunna åberopa finansiella skäl mot en pensionsireglering, som visar sig

rättvis och billig och i överensstämmelse med härvid i allmänhet tillämpade

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

19

grunder. Finansministern tiar ej heller åberopat dylika skäl utan mot alternativ

2 anfört, att en lösning enligt detta alternativ skulle verka synnerligen

ojämnt, särskilt beträffande de äldre pensionerna. I ett stort antal fall skulle

förbättringen uppgå till eller överstiga 1 000 kronor för år, under det att

den i åtskilliga fall skulle medföra endast en ringa förbättring. Att förbättringen

i de lägre lönegraderna blir jämförelsevis liten beror på att pensionerna

i dessa lönegrader blivit rätt avsevärt höjda genom 1943 och 1944 års pensionsregleringar.

Tages hänsyn även till dessa skulle en tillämpning av alternativ

2 i varje fall för de olika lönegraderna medföra precis samma förbättringar

för dem, som åtnjuta nyare pension, vilka på Kungl. Maj:ts förslag

beslutades vid höstsessionen av 1941 års riksdag.

Vi vilja för vår del föreslå, att de äldre och nyare pensionerna regleras

i principiell anslutning till det i förenämnda promemoria angivna alternativ

2.

I likalydande motionerna I: 215 och II: 309 anföres bl. a. följande:

Det nu ifrågasatta provisoriska lönetillägget åt statstjänstemännen avser att

giva dessa en större kompensation än den av 1940 års urtima riksdag beslutade

och kan betraktas som en höjning av det utgående kristillägget, varvid

dock höjningen enligt Kungl. Maj:ts förslag i stort sett skulle bli lika för

alla oberoende av löneställningen. Det hitintills utgående kristillägget beräknas

kompensera hälften av den efter år 1940 inträdda kostnadsökningen,

dock med viss begränsning för de befattningshavare, vilkas månadslön överstiger

900 kronor. Enligt nu föreliggande förslag skulle i stort sett reallönen

i lönelägena upp till och med 7 löneklassen återföras till eller överstiga nivån

vid krigsutbrottet.

Med hänsyn till att pensionärerna i fråga örn rätt till dyrtidstillägg, rörligt

tillägg och kristillägg hitintills i princip varit likställda med i tjänst

varande befattningshavare synes det anmärkningsvärt, att pensionärerna nu

ej kommit i åtanke.

I huvudsak samma skäl, som anförts för behovet av provisoriskt lönetilllägg

åt tjänstemännen, kunna anföras för motsvarande tillägg åt pensionärerna.

Dessa äro i minst lika stort behov av kompensation för de höga levnadskostnaderna,

enär pensionerna äro avsevärt lägre än lönerna.

De enligt senaste pensionsreglementen utgående pensionerna utgöra i genomsnitt

två tredjedelar av motsvarande löner å C-ort. Enligt nu föreliggande

förslag till provisoriskt lönetillägg skulle tjänstemännen i ortsgrupperna

A—G få ett tillägg på 720 kronor under budgetåret 1946/47 samt dessutom

ett tillfälligt lönetillägg på 300 kronor under innevarande budgetår.

Motsvarande pensionstillägg synes därför böra utgå med två tredjedelar av

nämnda belopp eller med 480 kronor under budgetåret 1946/47 och med 200

kronor i engångstillägg under budgetåret 1945/46. Här föreslagna tillägg

böra givetvis tillkomma samtliga pensionärer, som innehaft sådan tjänst,

sorn kan anses motsvara befattning, vilkens innehavare enligt Kungl. Maj:ts

förslag .skulle komma i åtnjutande av här förenämnda tillägg.

Räknar man med att antalet pensionärer, som här böra komma i fråga,

är omkring 23 000, skulle hela kostnaden för tiden 1 januari 1946—30 juni

1947 uppgå till omkring 23 000 X 680= 15 640 000 kronor. Detta är ju ett

mycket ansenligt belopp, men utgör likväl ej fullt 10 procent av den beräknade

kostnaden, 159 000 000 kronor, för motsvarande tillägg åt ifrågavarande

befattningshavare i statens tjänst.

Då såsom förut är nämnt kristillägg utgå på famil jepensionerna undersamma

förutsättningar och enligt i princip samma regler som åt löntagare med

rätt till rörligt tillägg, synas även de, som åtnjuta familjepension, böra kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

ma i åtanke till provisoriskt och tillfälligt lönetillägg. Enligt allmänna familjepensionsreglementet

utgör familjepensionsunderlaget 37 å 44 procent av

motsvarande tjänstepensionsunderlag. Med hänsyn härtill synes för budgetåret

1946/47 provisoriskt pensionstillägg till familjepensionsunderlaget böra

utgå med 180 kronor och tillfälligt pensionstillägg under budgetåret 1945/46

med 75 kronor. Finnas efter en befattningshavare flera familjepensionsberättigade

torde nu ifrågasatta tillägg böra ökas med belopp enligt de procenttal,

som finnas angivna i 9 § av allmänna famil jepensionsreglementet

den 30 december 1941.

I likalydande motionerna 1: 216 och II: 310 anföres följande:

Enär pensionärer, vilka äro att hänföra till gruppen nyaste pensioner, i

lika hög grad som befattningshavare i tjänst fått vidkännas kristidens ekonomiska

tryck, måste de i likhet med tjänstemännen ävenledes anses vara

i stort behov av en tillfällig pensionsförbättring. Denna pensionärsgrupp blir

ej heller delaktig av de pensionsförbättringar, vilka föreslagits i proposition

nr 5 för äldre och nyare pensioner.

Beträffande storleken av den ifrågasatta pensionsförbättringen hänvisas till

s. 2 ovan.

Slutligen anföres i motionen 11: U2 bl. a. följande.

Vid förra årets riksdag förelåg den 20 mars till behandling ett av bankoutskottet

avgivet utlåtande, nr 13, i anledning av framställningar angående

pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.

Punkterna 8—10 i utskottets utlåtande avsågo pensioner till tre städerskor,

vilka utskottet föreslog till erhållande av en pension örn 300 kr. per år

vardera, dock utan dyrtidstillägg. Till utskottets förslag förelåg en reservation

av fem ledamöter med yrkande att även dyrtidstillägg måtte utgå å

nämnda pensioner.

Vid behandlingen i andra kammaren av punkt 8 i utskottets utlåtande,

avseende pension åt städerskan vid tullkammaren i Borås Ebba Börjesson,

påtalade herr Paulsen det orättmätiga i att inte tillerkänna berörda städerskor

dyrtidstillägg å deras pensioner. Han förklarade sig emellertid

på grund av formella^ skäl vara ur stånd att ställa något yrkande härom

vid denna eller därpå följande punkt i utlåtandet, men tillkännagav, att

han hade för avsikt att till punkt 10 ställa dylikt yrkande, enär motion där

förelåg. Vid behandlingen av nyssnämnda punkt, som avsåg pension åt

förra städerskan vid centraltullkammaren i Malmö Anna Maria Ekström,

framställde herr Paulsen yrkande om att jämväl dyrtidstillägg skulle utgå

å den pension, som föreslagits. Kammaren biföll herr Paulsens yrkande.

Samma beslut fattades av första kammaren.

Riksdagens beslut i denna sak torde få anses som ett principbeslut. Av

formella skäl kom detsamma endast att gälla en av de tre till pension

föreslagna^ städerskorna. Då emellertid samtliga fall voro likartade kan

det icke råda tvekan om att riksdagen, därest detta formellt varit möjligt,

hade tillerkänt samtliga städerskor dyrtidstillägg på sina pensioner.

Saken bör tillrättaläggas av innevarande års riksdag beträffande både

bär herörda pensionstagare och tidigare beviljade likartade pensioner. Jag

förutsätter därvid, att ett beslut i sådan riktning får retroaktiv verkan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

21

Utskottets yttrande.

I enlighet med av fjolårets riksdag uttalad önskan omfattar den nu föreslagna

pensionsregleringen till skillnad från de vid 1943 och 1944 års riksdagar

beslutade pensionsförbättringarna praktiskt taget samtliga statliga f. d.

anställningshavare, som uppbära äldre och nyare tjänstepensioner. Den inbegriper

sålunda pensionstagare, vilka på grund av pensionernas storlek

lämnats utanför de två nämnda tidigare pensionsförbättringarna, ävensom

flertalet av de då uteslutna pensionstagargrupperna. Pensionsförbättringen

skulle liksom vid 1943 och 1944 års regleringar dessutom tillkomma sådana

pensionstagare, främst f. d. folk- och småskollärare, vilka i stort sett äro i

pensionshänseende likställda med f. d. statliga anställningshavare. Mot den

i propositionen sålunda föreslagna omfattningen av pensionsregleringen har

utskottet icke funnit anledning till erinran. Likaledes finner sig utskottet

böra tillstyrka, att i samband nied pensionsregleringen en teknisk uppräkning

av vissa tjänstepensioner genomföres i syfte att å desamma i fortsättningen

skola kunna utgå — i stället för dyrtidstillägg och kristillägg — rörligt

tillägg och kristillägg.

Beträffande förbättring av pensioner, grundade i befattningar som numera

äro förenade med pensionsrätt enligt de nyaste tjänstepensionsreglementena,

innebär Kungl. Majlis förslag, att samtliga dessa pensioner skola — i förekommande

fall utöver 1943 och 1944 års pensionsförbättringar —- förhöjas

med i runda tal 450 kronor för äldre och 300 kronor för nyare pensioner.

Vid tillämpningen härav skall dock iakttagas, att nämnda pensioner genom

förbättringar icke må bringas att överstiga de nyaste pensionerna. Den sålunda

förordade lösningen (alternativ 3), vars genomförande beräknas draga

en kostnad av 6,7 miljoner kronor under det närmaste budgetåret, har ansetts

äga företräde framför andra under ärendets behandling diskuterade

förslag (alternativ 1 och 2), främst med hänsyn till att densamma bäst tillgodoser

de grupper av pensionstagare, som äro i största behov av pensionsförbättring.

Alternativ 3 skulle därjämte medföra de minsta konsekvenserna

vid framtida allmänna pensionsregleringar och ställa sig enklast i tillämpningen.

Mot alternativ 1, som innebär en omräkning av pensionerna efter

lönen å C-ort enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsreglementena,

har anmärkts, att det skulle verka synnerligen ojämnt och i lägre

lönegrader medföra ingen eller endast obetydlig förbättring. Alternativ 2 —

innebärande att samtliga pensioner uppräknas till nivån för de nyaste pensionerna

— skulle likaledes verka ojämnt med ringa förbättring i de lägre

men med avsevärda förhöjningar i de högre lönegraderna, särskilt beträffande

äldre pensioner. Mot sistnämnda alternativ talar jämväl den jämförelsevis

höga kostnaden, 9,3 miljoner kronor. En tillämpning av detsamma måste

också bliva prejudicerande vid framtida pensionsregleringar.

De synpunkter på frågan örn pensionsförbätlringens storlek, som sålunda

kommit lill uttryck i propositionen, lia synts utskoltet vara bärande. Även

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

om, såsom statskontoret framhållit, alternativ 3 icke kan anses vara systematiskt

sett helt tillfredsställande, finner sig utskottet likväl böra tillstyrka

detsamma såsom en i nuvarande läge fullt godtagbar pensionsreglering. Särskilt

avseende har utskottet härvid fäst vid den omständigheten, att alternativ

3, lill skillnad från alternativ 2, medgiver större handlingsfrihet vid omprövning

av tjänstepensionerna i anslutning till den förestående löneregleringen

för statens befattningshavare. Även med hänsyn till de avgöranden, som

komma att träffas rörande folkpensioneringen, synes det vara av vikt att nu

stanna för den pensionsreglering, som alternativ 3 innebär.

Av den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit till frågan om avvägningen

av pensionsförbättringen, följer att utskottet icke kan biträda det i de likalydande

motionerna I: 252 och II: 396 framförda yrkandet örn bifall till alternativ

2.

I de likalydande motionerna I: 215 och II: 309 har förslag framställts örn

beviljandet under innevarande och nästkommande budgetår av tillfälliga och

provisoriska pensionstillägg, att utgå å samtliga tjänste- och familiepensioner,

i vad angår äldre och nyare tjänstepensioner utöver den av Kungl. Maj :t

föreslagna pensionsförbättringen. Kostnaderna för enbart tilläggen till tjänstepensionerna

ha i motionerna beräknats till 15,6 miljoner kronor. Såvitt utskottet

kunnat finna, kan det förhållandet, att statsmakterna beslutat bevilja

vissa extraordinära tillägg å nu utgående löner, icke i och för sig motivera

ytterligare åtgärder i förevarande sammanhang på pensionsväsendets område.

Med hänsyn härtill och till de betydande kostnader, som förslagets genomförande

skulle medföra, finner utskottet sig böra avstyrka bifall till ifrågavarande

motioner.

Vad angår det i de likalydande motionerna 1:216 och 11:310 framställda

yrkandet om en tillfällig förbättring under innevarande och nästkommande

budgetår av vissa nyaste pensioner, skulle ett bifall till detsamma medföra ett

resultat motsatt det som åsyftas i propositionen, nämligen att åstadkomma

en utjämning de olika pensionsnivåerna emellan. Utskottet finner sig därför

böra avstyrka jämväl dessa motioner.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om förbättring av övriga författningsenliga

tjänstepensioner och av riksdagspensioner m. m. har icke föranlett någon

erinran från utskottets sida. Beträffande vissa pensionärsgrupper vill utskottet

emellertid göra följande uttalanden.

Bland pensionstagarna hos statens pensionsanstalt befinna sig ett antal

f. d. befattningshavare vid folk- och småskoleväsendet, som genom beslut av

Kungl. Maj:t tillerkänts pension jämlikt punkt 17 av övergångsstadgandena

till kap. IV reglementet för statens pensionsanstalt på grund av tjänstgöring

såsom vikarier å vissa lär arbetåttning ar. Enligt vad utskottet under hand

inhämtat från pensionsanstalten, är det avsett att dessa pensionstagare skola

bliva delaktiga av den av Kungl. Maj:t föreslagna pensionsförbättringen. Utskottet

förutsätter, att jämväl pensionstagare, som genom särskilt beslut av

riksdagen tillerkänts pension, vars belopp bestämts med tillämpning av de

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

grunder, som angivas i punkt 17 av berörda övergångsstadganden, inbegripes

i pensionsregleringen.

Med avseende å de summariska arbetarpensionerna innebär Kungl. Majits

förslag, att pensionsbeloppen skulle uppräknas till två tredjedelar av pensionerna

enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente. Den därigenom vunna

förbättringen måste dock i flertalet fall framstå såsom jämförelsevis obetydlig,

särskilt i betraktande av att de summariska arbetarpensionerna icke tidigare

blivit delaktiga av någon förhöjning, vilket däremot varit fallet beträffande

nyare pensioner, som utgå enligt arbetarpensionsreglementet av år

1934, ävensom beträffande vissa äldre och nyare pensioner till tjänstemän i

motsvarande löneställning. Med hänsyn härtill hade det varit önskvärt, att

en större förbättring av de summariska pensionerna kommit till stånd än

enligt Kungl. Majits förslag. Såvitt utskottet kunnat finna, synes det likväl

icke vara möjligt att bortse från den hittillsvarande relationen mellan den

summariska pensionsnivån och pensionsnivån enligt gällande nyaste arbetarpensionsreglemente.

En ytterligare förhöjning av de summariska pensionerna

måste medföra, att arbetare, som pensioneras enligt 1942 års arbetarpensionsreglemente,

i vissa fall skulle komma i en sämre ställning än arbetare med

summarisk pension. Arbetare, som är underkastad nyssnämnda reglemente,

äger nämligen att för pension tillgodoräkna endast två tredjedelar av tjänstetid

före den tidpunkt då reglementet blev tillämpligt på honom. En förbättring

av de summariska pensionerna utöver den av Kungl. Majit föreslagna

synes därför kunna ske först i samband med en förhöjning av pensionerna

enligt arbetarpensionsreglementet. Utskottet förutsätter, att frågan om en förhöjning

av de summariska pensionerna upptages jämsides med den omprövning

av pensionsnivån för arbetare underkastade arbetarpensionsreglementet,

som bör komma till stånd i samband med den förestående löneregleringen

för den statsanställda personalen.

Riksdagen har vid beviljande i ett fåtal fall av pensioner åt /. d. städerskor

särskilt beslutat, att rörliga tilläggsförmåner icke skola utgå. I propositionen

uttalas, att därest förbättring av dessa pensioner anses böra ifrågakomma,

detta bör ske i form av ett medgivande att å pensionen må åtnjutas rörliga

tilläggsförmåner. Härjämte har i ovanberörda motion II: 142 framställts yrkande

om att dyrtidstillägg må utgå å dylika städerskepensiioner samt att ett

beslut härom måtte ges retroaktiv verkan.

För egen del vill utskottet tillstyrka den i propositionen ifrågasatta anordningen.

Utskottet utgår från att Kungl. Majit kommer att meddela erforderliga

föreskrifter angående utbetalning av rörligt tillägg och kristillägg å

ifrågavarande städerskepensioner från och med den 1 juli 1946 eller från

samma tidpunkt, då den i propositionen föreslagna pensionsregleringen .skulle

tillämpas. Någon relroakliv förhöjning av städerskepensionerna synes utskottet

alltså icke böra ifrågakomma.

Såsom departementschefen framhållit, torde Kungl. Majit böra erhålla en

jämförelsevis vidsträckt befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen angivna allmänna

grunderna för pensionsregleringen. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t

att i sådant avseende besluta om jämkningar beträffande pensionsförbättringens

omfattning och storlek för särskilda pensionstagare eller grupper av

pensionstagare samt att i fråga örn den tekniska uppräkningen vidtaga erforderliga

författningsändringar och övriga åtgärder, som kunna befinnas påkallade.

Vad angår f. d. innehavare av dels militära beställningar, för vilka 1939

års lönereglering medförde en ändring i tidigare lönerelation mellan civila

och militära befattningar, dels förordnandetjänster, vilka vid 1941 års pensionsreglering

differentierades i pensionshänseende, synes sålunda exempelvis

jämkning kunna påkallas i syfte att begränsa förbättringen på sådant

sätt, att reglerad pension icke kommer att överstiga en med utgångspunkt

från den tidigare löne- respektive pensionsställningen beräknad nyaste pension.

Utskottet tillstyrker, att pensionsregleringen genomföres från och med den

1 juli 1946.

Såsom i det föregående antytts, råder ett visst samband mellan den nu

föreslagna pensionsregleringen och frågan örn folkpensioneringens framtida

ordnande. Då en lösning av sistnämnda fråga måhända kan befinnas böra

föranleda jämkningar i vissa f. d. statsanställdas pensionsförmåner, har inom

utskottet ifrågasatts, att pensionsregleringen — inberäknat den tekniska

uppräkningen av grundpensionerna — endast skulle erhålla provisorisk giltighet

under det närmaste budgetåret. En dylik begränsning av giltighetstiden

för pensionsregleringen har emellertid synts utskottet icke vara erforderlig,

enär möjlighet föreligger att, örn så finnes påkallat, vidtaga här avsedda

jämkningar genom ändring av grunderna för det å pensionerna utgående

kristillägget, vilka fastställas för ett budgetår i sänder.

Utgifterna för pensionsregleringen torde böra bestridas beträffande statens

affärsverk av dessa verks medel samt i övrigt av vederbörliga anslag under

tolfte huvudtiteln. Utskottet kommer senare under riksdagen att avgiva förslag

rörande beräkningen av ifrågavarande anslag.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med avslag å motionerna 1:252 och II:

396, 1:215 och 11:309 samt 1:216 och 11:310, må bifalla

Kungl. Maj:ts förevarande proposition; samt

2) att motionen II: 142 må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 29 mars 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

25

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Carlström, Sundvik*, Edin*, Fahlander,

Grym, Ljungdahl och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, Andersson i Munkaljungby*,

Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, von Seth, Persson i Norrby* och Sköldin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Svedman, Carlström, Fahlander, Petersson i Karlskrona,

Johnsson i Kastanjegården och von Seth, vilka ansett, att utskottets yttrande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»I enlighet----(s. 21)----och kristillägg.

Beträffande förbättring----(s. 21) — —- — nyaste pensionerna. Den

sålunda förordade lösningen (alternativ 3) kan dock näppeligen sägas

motsvara den allmänna pensionsreglering, som fjolårets riksdag tänkt sig.

Alternativet i fråga innebär nämligen, att endast pensionerna t. o. m. 12 lönegraden

uppräknas till full överensstämmelse med de nyaste pensionerna.

Enligt utskottets mening kräva rättvisa och billighet, att samtliga äldre

och nyare pensioner uppbringas till sina nyaste motsvarigheter. Det förslag i

sådant avseende, som diskuterats i propositionen (alternativ 2) och som jämväl

förordats i de likalydande motionerna 1:252 och 11:396, har emellertid

i propositionen avvisats med den motiveringen att alternativet skulle verka

ojämnt med ringa förbättring i de lägre lönegraderna men med avsevärda

förhöjningar i de högre lönegraderna, särskilt beträffande äldre pensioner.

Kostnaderna skulle, heter det vidare, bli jämförelsevis höga, och alternativets

tillämpning skulle verka prejudicerande vid framtida pensionsregleringar.

I vad angår pensioner t. o. m. 12 lönegraden är emellertid att märka, att

den förbättring, som skulle ernås vid tillämpning av alternativ 2, blir exakt

densamma som vid tillämpning av alternativ 3. För dessa pensioner saknar

sålunda valet av alternativ betydelse. För pensionerna i högre lönegrader

än den 12 :e skulle alternativ 2 innebära en i vissa fall ganska betydande

förbättring i förhållande till alternativ 3. Att förbättringen av dessa

pensioner nu måste bli jämförelsevis stor, beror delvis på att ifrågavarande

pensioner — i motsats till de lägre — icke blivit föremål för någon förhöjning

i samband med 1943 och 1944 års regleringar. Det synes utskottet emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att beträffande de äldre

pensionärerna räkna med så höga ökningsbelopp, som skett i departementspromemorian.

Vissa jämkningar nedåt i beloppen kunna i åtskilliga fall vid

närmare undersökning visa sig påkallade för att ernå en närmare anpassning

av pensionerna i dessa fall till den lönenivå, som tillämpades vid vederböran
Bihang

till riksdagens protokoll 19A6. 8 sami. Nr 19.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

des avgång ur tjänst. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att beträffande ifrågavarande

pensioner fastställa storleken av den pensionsförhöjning, som med

beaktande härav bör utgå i de särskilda fallen. Den merkostnad, som ett

genomförande av alternativ 2 innebär utöver alternativ 3, begränsas till

(9,3 — 6,7=) 2,6 miljoner kronor för nästa budgetår och torde såsom statens

pensionsanstalt framhållit i och för sig icke kunna anses utgöra hinder för

alternativets genomförande, särskilt som ifrågavarande kostnader relativt

snabbt nedgå i samband med pensionärsstockens successiva minskning.

Beträffande befarade konsekvenser av ett bifall till alternativ 2 med hänsyn

till framtida pensionsregleringar må framhållas, att desamma i princip ej bli

större än vid ett bifall till alternativ 3, som medger höjning upptill nyaste

pensionsnivån av flertalet pensioner.

På grund av det anförda och med hänsyn till att alternativ 2 innebär en

systematiskt tillfredsställande och för samtliga befattningshavargrupper rättvis

lösning finner utskottet sig böra tillstyrka, att detta alternativ lägges till

grund för den nu förevarande pensionsregleringen.

I de likalydande--— (s. 22)---dessa motioner.

Beträffande vissa pensionärsgrupper vill utskottet särskilt framhålla följande.

Bland pensions tagarna — --(s. 22—23)---böra ifrågakomma.

Kungl. Majit torde böra erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet

att meddela erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med de

i det föregående angivna allmänna riktlinjerna för pensionsregleringen. Härvid

bör jämväl beaktas den inverkan en lösning enligt alternativ 2 kan medföra

beträffande andra författningsenliga tjänstepensioner än sådana, som

grundats i befattningar, vilka numera äro förenade med pensionsrätt enligt

de nyaste tjänstepensionsreglementena, ävensom beträffande riksdagspensioner

m. m. Det torde böra ankomma på Kungt. Majit att besluta örn jämkningar

—- — — (s. 24) ----1 juli 1946.

Utgifterna för---- (s. 24)---ifrågavarande anslag.

Utskottet hemställer,

1) att riksdagen, i anledning av Kungl. Majits förevarande

proposition och motionerna I: 252 och lii 396, må bemyndiga

Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

ovan anförts meddela bestämmelser angående omreglering av

vissa tjänstepensioner;

2) att motionerna I: 215 och lii 309 samt I: 216 och lii 310

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

3) att motionen lii 142 må anses besvarad med vad utskottet

ovan anfört och hemställt»; samt

2) av herr Paulsen, som anfört:

»Med hänsyn till de av utskottet å s. 23 anförda skälen anser jag motiverat,

att en större förbättring än den av Kungl. Maj :t föreslagna medgives be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19.

27

träffande de summariska arbetarpensionema. Förbättringen synes vid en

tjänstetid av lägst 30 år böra bestämmas till omkring 300 kronor för år i

fråga om såväl manliga som kvinnliga f. d. arbetare med pension enligt 1942

års grunder. De sammanlagda pensionsförmånerna skulle då bli kr. 1 949: 28

resp. kr. 1 556: 28. Samma belopp böra tillkomma pensionärer enligt 1918

och 1934 års kungörelser. För avkortade pensioner skulle förhöjningen nedsättas

i förhållande till avkortningen.

Motsvarande förhöjningar böra vidtagas beträffande pensionerna åt vissa

f. d. vägarbetare och riksdagspensioner åt arbetare.

I övrigt biträder jag utskottets förslag.

På grund av det anförda hemställes,

att riksdagen må uppdraga åt Kungl. Maj:t att i överensstämmelse

med vad ovan förordats genomföra en förhöjning

av vissa arbetarpensioner.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten