Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. i förordningen den 21 juni 1922

1946-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. i förordningen den 21 juni 1922

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. i

förordningen den 21 juni 1922 (nr 211) angående

postsparbanken.

I en den 22 februari 1946 dagtecknad proposition nr 102, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av § 2 mom. 1

förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.

Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922

(nr 277) angående postsparbanken.

Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 angående

postsparbanken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

§ 2.

Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.

Insättning må, såvida Kungl. Maj:t ej annorlunda föreskriver, ske allenast

i helt krontal. En och samma persons tillgodohavande må ej ökas utöver

10 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande enligt motbok för insättning

på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor annorledes än genom upplupen

räntas läggande till kapitalet. Da, efter vad i mom. 4 stadgas, för samma

person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss är sagt gälla i fråga

örn tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

1 Senaste lydelse se SFS 1940: 144 och 1943: 215.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 33—36.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den

mån ej redogörelse därför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Enligt § 2 mom. 1 andra stycket förordningen den 21 juni 1922 (nr 277)

angående postsparbanken må en och samma persons tillgodohavande i postsparbanken

ej ökas utöver 5 000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande

enligt motbok för insättning på grund av sparavtal, utöver 3 000 kronor

annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.

Från början av postsparbankens verksamhet gottgjordes icke på en och

samma motbok ränta för högre belopp än 1 000 kronor. Detta belopp höjdes

genom kungörelse den 15 maj 1891 till 2 000 kronor och genom förordning

den 17 december 1920 till 5 000 kronor. Vid den omorganisation av postsparbanken,

som beslutades av 1922 års riksdag, gjordes ingen annan ändring

härutinnan än att oavsett maximigränsen insättningsbeloppet finge ökas genom

upplupen räntas läggande till kapitalet. Vidare bär genom förordning

den 30 april 1943 (nr 215) till § 2 mom. 1 postsparbanksförordningen fogats

ett tredje stycke, enligt vilket erkänd skatteförmedlingskassas tillgodohavande

jämväl annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet må

ökas utöver 5 000 kronor.

I skrivelse den 20 oktober 1945 har generalpoststyrelsen hemställt örn sådan

ändring av postsparbanksförordningen, att en och samma persons tillgodohavande

hos postsparbanken finge uppgå till högst 10 000 kronor, upplupna

räntor häri icke inberäknade.

Föredragande departementschefen har anfört:

»Med sin nu föreliggande framställning om höjning av del för postsparbanken

tillåtna insättningsmaximum från 5 000 till 10 000 kronor avser

generalpoststyrelsen icke någon ändring i postsparbankens karaktär av institution

för uppsamling och nyttiggörande huvudsakligen av smärre besparingar.

Det kan knappast heller med fog sägas, att den ifrågasatta höjningen

skulle innebära en sådan ändring. Den mycket kraftiga ökning av de i olika

penninginrättningar innestående sparmedlen, vilken skett sedan nuvarande

insättningsmaximum för postsparbanken år 1920 fastställdes, har uppenbarligen

medfört en förskjutning uppåt av gränsen mellan smärre och mera betydande

besparingar. Med hänsyn till postsparbankens uppgift torde därför

ett genomförande av styrelsens förslag icke böra möta betänkligheter.

Sparbanksinspektionen och svenska sparbanksföreningen ha sagt sig befara,

att en höjning av postsparbankens insättningsmaximum skulle få till

följd, att till postsparbanken i väsentlig mån överfördes medel, som för närvarande

förvaltas av andra penninginstitut, framförallt sparbankerna. Denna

farhåga synes mig överdriven. I den mån höjningen skulle få någon

nämnvärd effekt, torde denna huvudsakligen komma att bestå däri, att

postsparbanken tillföres nybildat sparkapital. Visserligen skulle detta eljest

troligen ha till största delen insatts i andra penninginrättningar. Om, såsom

förut framhållits, höjningen anses vara ur principiell synpunkt berättigad, kan

emellertid någon befogad erinran knappast resas mot att spararna få pia
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

3

cera sina medel på sätt de av en eller annan anledning finna vara för sig

lämpligast.

Det i postsparbanken innestående kapitalet uppgår för närvarande till omkring

1 380 miljoner kronor, fördelat på cirka 3,9 miljoner insättarkonton.

Medelbehållningen per konto uppgår således till omkring 350 kronor. Kostnaderna

för skötseln av ett sådant konto äro icke i nämnvärd grad beroende

på kontots storlek utan fastmera på hur ofta insättningar å och uttagningar

från kontot göras. För utfallet av postsparbankens rörelse är därför — enär

insättnings- och uttagningsfrekvensen är hög och nyssnämnda kostnader

som följd härav representera huvudparten av bankens förvaltningsutgifter

— medelkontobehållningens storlek av väsentlig betydelse. Den nu föreslagna

höjningen av insättningsmaximum bör vara ägnad att härutinnan medföra

en förbättring. Såsom svenska bankföreningen framhållit kommer visserligen

höjningen, i den mån den får åsyftad verkan, att medföra insättningar

å konton, från vilka hittills endast uttagningar kunnat ske, med därav

följande ökade förvaltningskostnader. Denna kostnadsökning på enbart

insättningssidan kan dock ingalunda helt uppväga fördelen för postsparbanken

av en ökad behållning å nyssnämnda konton, vilka, ehuru till antalet

utgörande endast drygt en procent av samtliga, representera omkring tjugu

procent av hela det i banken insatta kapitalet.

Under remissbehandlingen har från flera håll ifrågasatts, huruvida en höjning

av postsparbankens insättningsmaximum lämpligen bör ske annat än

i samband med en prövning av frågan örn vidtagandet av en höjning jämväl

av insättningsmaximum för vissa andra penninginrättningar. Den nu föreslagna

ändringen synes emellertid icke vara av sådan betydelse, att ett uppskov

med dess genomförande med hänsyn till vad sålunda anförts är påkallat.

Ifrågavarande spörsmål ha hittills prövats helt fristående vad angår å ena

sidan postsparbanken och å andra sidan övriga motsvarande penninginrättningar.

På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra biträda generalpoststyrelsens

förslag.

Sparbanksinspektionen har framhållit, att en höjning av nuvarande insältningsmaximum

för postsparbanken bör föranleda till en överflyttning av

de i § 7 postsparbanksförordningen meddelade bestämmelserna om efterlysning

av förkommen motbok till lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande

av förkommen handling. Enligt den lydelse denna lag erhållit genom lag

den 27 mars 1936 (nr 95) avser lagen icke dödande av förkommen motbok

med postsparbanken, varjämte stadgas, att örn motbok med annan bank

förkommit och insättarens tillgodohavande ej överstiger 5 000 kronor, äger

insättaren, där han ej vill i enlighet med lagens bestämmelser söka motbokens

dödande, påkalla dess efterlysning genom bankstyrelsens försorg. Då

anledningen till att motbok med postsparbanken undantagits från lagens tilllämpning

varit den, att tillgodohavande å postsparbanksbok i regel ej får

överstiga 5 000 kronor, borde en ändring av denna regel egentligen medföra

undantagsbestämmelsens slopande. Emellertid synes härmed utan större olä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 33.

genhet kunna tills vidare anstå i avbidan på den slutliga prövningen av

andra inom justitiedepartementet föreliggande frågor om ändringar i 1927

års mortifikationslag.

I samband med inrättandet av erkända skatteförmedlingskassor beslöts

vid 1943 års riksdag (prop. nr 17, r. skr. nr 166) ett tillägg till § 2 mom. 1

postsparbanksförordningen, varigenom erkänd skatteförmedlingskassa medgavs

rätt att å motbok med postsparbanken insätta även belopp över 5 000

kronor. Ifrågavarande kassors verksamhet är avsedd att upphöra den 1 januari

1947, då uppbördsreformen träder i kraft. Då enligt vad jag inhämtat

nämnda undantagsbestämmelse angående insättningsmaximum hittills icke

behövt tillämpas och anledning icke heller finnes till antagande att så kommer

att bli fallet under senare delen av innevarande år, torde bestämmelsen

lämpligen kunna upphävas redan i samband med de nu föreslagna ändringarna

i postsparbanksförordningen.»

Utskottet. I likhet med departementschefen anser utskottet sig böra förorda generalpoststyrelsens

framställning om höjning av maximibeloppet för insättning å

vanliga postsparbanksböcker från 5 000 till 10 000 kronor. Då utskottet icke

heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad i propositionen föreslås,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 7 maj 1946.

På bankoutskottets vägnar:

GUST. SVEDMAN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Carlström, Sundvik, Friggeråker, Leander,

Edin, Lindblom och Fahlander;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Mattsson, Eriksson i Sandby*,

Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, von Seth, Nilsson i Landskrona och Fagerholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:235 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om andrad lydelse av § 2 mom. 1 förordningen den 21 juni 1922 a1 i texten