Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket m. m.

1946-01-03 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:5, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers

uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket

m. m.

I sin berättelse om verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning för tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 hava riksdagens revisorer

under § 1 föreslagit, att frågan om riksdagstryckets omläggning i syfte

att vinna förenkling och större överskådlighet samt nedbringande av kostnaderna

göres till föremål för utredning.

Bankoutskottet har i sitt utlåtande nr 3 under punkten 2 anmält, att utskottet

i särskilt utlåtande komme att behandla förevarande fråga.

Innan utskottet övergår till att redogöra för revisorernas uttalande på

förevarande punkt, får utskottet erinra om att frågan örn åtgärder för nedbringande

av kostnaderna för riksdagstrycket tidigare varit föremål för

överväganden från riksdagens sida.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse den 19 februari 1920

till bankoutskottet överlämnat en på föranstaltande av fullmäktige verkställd

utredning med förslag till åtgärder för nedbringande av kostnaderna

för riksdagstrycket, hemställde utskottet i memorial nr 75 till samma års

riksdag, att riksdagen måtte uppdraga åt fullmäktige att, med beaktande av

vad utskottet anfört, vidtaga de åtgärder, som kunde anses erforderliga för

vinnande av nyssnämnda syfte. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan.

Sedan härefter fullmäktige och riksdagens kanslideputerade med anledning

av riksdagens beslut uppdragit åt därtill utsedda kommitterade att

verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet, framlade kommitterade

den 20 maj 1921 betänkande angående åtgärder för nedbringande av kostnaderna

för riksdagstrycket. Vissa begränsade åtgärder syftande till inskränkning

och förenkling av riksdagstrycket blevo därefter genomförda.

I ett av riksdagens besparingskommitté den 20 december 1932 avgivet

betänkande föreslogos likaledes vissa åtgärder för nedbringande av riksdagstryckets

omfång. Förslaget ledde till vissa förenklingar och begränsningar

med avseende å riksdagstrycket.

I detta sammanhang må vidare erinras, att i en under 1945 års riksdag

inom första kammaren väckt motion nr 212 hemställdes, att riksdagen

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 5—6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

måtte föranstalta om utredning rörande en sådan ändring av riksdagstryckets

gruppering, att i första hand handlingar, som avsåge ett ärende, i

andra hand ärenden, som avsåge med varandra besläktade spörsmål, sammanfördes.

Med bifall till hemställan av första kammarens första tillfälliga utskott

(uti. 5) beslöt kammaren, att motionen icke skulle till någon kammarens

åtgärd föranleda.

Riksdagens revisorers berörda uttalanden äro av följande lydelse:

»Riksdagstrycket har under de senaste budgetåren kostat (i runda tal)

1938/39.............. 568 000 kr. 1942/43.............. 704 000 kr.

1939/40.............. 595 000 » 1943/44.............. 834 000 »

1940/41.............. 480 000 » 1944/45.............. 694 000 »

1941/42.............. 580 000 »

Dessa siffror, som avse under resp. budgetår utbetalt belopp, äro icke direkt

jämförbara. De påverkas nämligen dels av vid vilken tidpunkt räkningar

komma in och bokföras, dels ock av vid vilken tidpunkt och till vilka summor

inköp av material (papper) sker. Den allmänna prisstegringen under

krigsåren bär givetvis höjt kostnaderna.

Revisorerna ha låtit undersöka möjligheterna av att genom omläggning

och rationalisering av riksdagstrycket dels göra det mera överskådligt och

lättläst, dels ock minska kostnaderna för trycket.

Orsaken till att riksdagstrycket tämligen allmänt anses tungläst och svårtillgängligt

är bl. a. att rubriker och klämmar sällan ge läsaren tillräcklig

vägledning samt att trycket blott undantagsvis lämnar en översikt av propositionens

innebörd eller av utskottets ställning till det kungl, förslaget eller

till motionerna i ämnet. Denna brist avhjälpes knappast av än så fullständiga

innehållsförteckningar eller av talrika kantrubriker.

Om däremot propositionerna och utskottsutlåtandena förses med en sammanfattning,

som i koncentrerad form redovisar ärendets huvudpunkter, kan

läsaren utan onödigt letande i trycket få ett klart besked örn vad regeringsförslaget

eller utlåtandet innebär jämfört med gällande bestämmelser på

området.

Den överskådlighet och bekvämlighet, som ett sådant arrangemang bjuder

läsaren, blir ännu större ifall sammanfattningen placeras i början av trycket.

En sådan ingress måste te sig särskilt värdefull för den, som önskar att så

snabbt som möjligt få en tillförlitlig uppfattning av frågans innebörd.

Behovet av en dylik sammanfattande ingress växlar givetvis efter ärendenas

art och omfång, men utan överdrift torde kunna sägas, att den alldeles

övervägande delen av riksdagstrycket är av den beskaffenhet, att en koncentrerad

och enhetligt placerad översikt skulle högst väsentligt bidraga till

att utan omgång skänka den intresserade ett fast grepp örn ämnet.

önskemålet örn en vägledande ingress accentueras av riksdagstryckets nuvarande

uppställning och omfång. Remissinstansers och andra myndigheters

yttranden och förslag samt övriga framställningar återgivas i regel ytterst

utförligt, ej sällan in extenso.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

O

kJ

Darlin kommer att trycket belastas med långa och mångå upprepningar.

Ofta lämnas först en särskild redogörelse för de^ sakkunnigas och för myndigheternas

yttranden. Stora partier ur dessa återfinnas sedan i departementschefens

(föredragandens) anförande. I utskottsutlåtandena framträda

dessa upprepningar ofta ännu starkare; de förberedande instansernas synpunkter

återgivas först i ett särskilt avsnitt, återkomma därpå mer eller

mindre fullständigt i departementschefens (föredragandens) anförande och

redovisas slutligen på nytt i utskottets motivering.

Revisorerna finna detta framställningssätt onödigt utrymmeskrävande och

hinderlig! för överblicken. Väl medvetna om att remissväsendet är synnerligen

värdefullt och nödvändigt för att frågorna skola bli allsidigt belysta,

anse revisorerna, att detta viktiga syfte bör kunna nas pa ett för läsaren enklare

och snabbare men lika tillförlitligt sätt, nämligen genom en refererande

framställning, som konsekvent skiljer mellan huvudsak och bisak, sållar bort

oväsentligheterna och ställer fram huvudpunkterna i klart ljus.

Principen för en dylik refererande framställningsmetod bör vara: ju enklare

och mindre omstridd en fråga är, desto kortare referat; och självfallet

omvänt: ju viktigare och mera omtvistat ärende, desto fylligare referat. Om

exempelvis en myndighet eller en sammanslutning ej har något att invända

mot ett sakkunnig- eller departementsförslag, bör det kunna räcka med att

konstatera att »NN ansluter sig helt till det föreliggande förslaget». Har en

remissinstans avvikande mening på en eller flera punkter, bör referatet koncentreras

till dessa. . . ..

I de fall, då yttrandenas art gör en mera ingående redovisning önskvärd,

bör det övervägas, örn icke materialet skulle kunna delas upp på så sätt, att

endast de väsentliga synpunkterna återgivas i huvudtrycket och de övriga

redovisas i bilageform. Därigenom skulle trycket i större frågor komma att

bestå av två delar, en huvud- och en bilageavdelning.

överblicken främjas vidare, om en sammanfattning gives av remissvarens

innehåll, helst redan i ingressen. Denna översikt kan göras mycket summarisk,

t. ex. ''Flertalet av de hörda myndigheterna ha tillstyrkt förslaget'' eller

’Av de myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, ha alla,

utom länsstyrelsen i X län, tillstyrkt förslagets huvudgrunder.

I nära samband med en rationalisering av remissförfarandet står en utrensning

av de många stereotypa men sakligt ovidkommande fraser och

partier, som skrymma trycket. ,

Bifogade omarbetningar av propositionen nr 212/45 (bil. 1 A och 1 B) oell

av statsutskottets memorial nr 168/45 (bil. 2 A och 2 B) torde belysa tankegången.

1

Sålunda lia propositionens sex sidor kunnat koncentreras till blott en, väsentligen

genom att den nio gånger förekommande lagrubriken upptagits

bara en gång och genom att den vidlyftiga redogörelsen för lagförslagets behandling

i lagrådet reducerats till ett enkelt konstaterande, att lagrådet lämnat

förslaget utan erinran.

På motsvarande sätt har det omständliga memorialet skurits ned till en

kort redogörelse för ärendets innebörd.

Propositioner, som avse lag- och författningsändringar, böra såvitt möjligt

upptaga en jämnlöpande sammanställning av gällande oell föreslagen lagtext,

varvid ändringarna särskilt utmärkas.

Ilar ulelämnade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

En sådan anordning främjar överskådligheten, speciellt i fråga om författning,

som icke är intagen i den vanliga lageditionen.

Den ökade tryckningskostnad, som kan bli följden av denna spädning av

lagtexten, torde mer än väl kompenseras av minskade kostnader för stencilering

vid utskottsbehandlingen och av inbesparad tid i övrigt.

Riksdagen biföll år 1943 en motion (I: 31) örn dylik jämnlöpande sammanställning,

och därefter har spädning förekommit i vissa fall; de flesta propositioner

av ifrågavarande slag ha dock saknat sådan.

Revisorerna anse, att det bör övervägas en förändring i fråga örn riksdagstryckets

inbindning, så att det s. k. aktsystemet kommer till användning.

Detta innebär, att de propositioner, motioner, utskottsutlåtanden och

skrivelser, som alla gälla en viss fråga, få bilda en särskild samling.

Propositionerna bindas f. n. i en serie för sig, motionerna i en serie för

vardera kammaren, utskottsutlåtandena i en serie för varje utskott, protokollen

över kamrarnas förhandlingar i en serie för vardera kammaren samt

riksdagens skrivelser i en särskild serie.

Enligt den föreslagna metoden, som tillämpas bl. a. i Finland, behöver

den, som vill ta del av riksdagsbehandlingen av en viss fråga, icke såsom nu

spilla tid och krafter på att söka i ett flertal band.

Ett sådant sammanförande synes icke kräva ökade kostnader eller åtminstone

blott medföra obetydliga sådana. Det gäller ju endast att trycka

varje proposition, motion, utskottsutlåtande och skrivelse för sig samt binda

dem i samma band. Kammarprotokollen torde dock alltjämt böra föras

särskilt för vardera kammaren.

Revisorerna förbise icke, att aktsystemet ställer sig besvärligt t. ex. i fråga

örn statsverkspropositionen. Det torde dock vara möjligt att med en enkel

sidhänvisning till propositionen ansluta de motioner och utlåtanden, som

röra denna proposition, till resp. del därav genom att sammanföra dem i

ordningsföljd efter propositionens uppställning.

Revisorerna anse tidpunkten vara inne att försöka enhetligt reglera bruket

av förkortningar i riksdagstrycket. I detta syfte rekommenderas de ''Anvisningar

vid sättning av riksdagstryck», som riksdagens tryckeriexpedition utfärdade

i januari 1944.1

Emellertid anse revisorerna praktiska skäl tala för att ''Anvisningarna’

kompletteras med några få synnerligen vanliga förkortningar.

Kostnaden för sättning och tryckning av riksdagshandlingar på övertid

har fr. o. m. 1939 utgjort (i kronor):

Statsverkspro-

Övriga pro-

Hela

positionen

positioner

trycket

1939 . . .

....... 6 325

12 147

21 198

1940 . . .

....... 4 554

8 100

14 686

1941 . . .

....... 4 144

5 925

12 880

1942 . . .

....... 5 234

11 530

19 187

1943 . . .

....... 1 730

8 095

11 561

1944 . . .

....... 6 444

6 788

14 208

1 Dessa anvisningar ansluta sig nära till Tekniska nomenklaturcentralens »Skrivregler

för ordförkortningar, sifferuttryck m. m.» utgivna efter samråd med svenska akademien.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 5.

o

Uppgifterna innefatta såväl vår- som höstsessionen.

Av sammanställningen framgår, att den huvudsakliga kostnaden för övertid

faller på propositionerna, medan övertidskostnaden för det övriga trycket

är förhållandevis obetydlig.

Revisorerna inse, att övertidsarbete i tryckerierna mången gång icke kan

undvikas, men ifrågasätta dock, örn det icke skulle vara möjligt att ställa

i ordning materialet något tidigare, så att åtminstone en del av dessa kostnader

kunna undvikas.

Revisorerna ha kommit till den uppfattningen, att kostnaderna för riksdagstrycket

torde kunna nedbringas genom förenklingar vid utarbetandet av

propositioner och utskottsutlåtanden.

En rationalisering synes kunna genomföras utan att skada berättigade anspråk

på tryckets utförlighet och korrekthet.»

I skrivelse den 3 januari 1946 till riksdagen hava fullmäktige i riksgäldskontoret

med anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalanden för egen

del anfört, att även fullmäktige funnit utredning i ämnet önskvärd. Fullmäktige

skulle givetvis lämna sin medverkan därtill, om och i den mån riksdagen

lämnade fullmäktige sådant uppdrag. Då emellertid revisorernas uttalanden

omfattade även propositionerna, ankomme det på Kungl. Maj:t att

vidtaga åtgärder för verkställande av en eventuell utredning i denna del av

frågan.

De åtgärder i syfte att vinna förenkling och ökad överskådlighet av samt

nedbringa kostnaderna för riksdagstrycket, som revisorerna föreslagit, synas

utskottet i allt väsentligt välmotiverade. Utskottet vill därför tillstyrka, att

en allsidig utredning i ämnet kommer till stånd. En dylik utredning bör

lämpligen verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg. För

ändamålet torde fullmäktige böra tillkalla särskilda sakkunniga, vilka företräda

såväl Kungl. Maj:ts och riksdagens som allmänhetens synpunkter. Av

betydelse är även, att utredningen tillföres erforderlig sakkunskap från

Kungl. Maj:ts och riksdagsutskottens kanslier. Åberopande det anförda hemställer

utskottet.

att riksdagen må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret

att, med beaktande av de utav riksdagens revisorer

angivna synpunkterna, låta verkställa utredning angående

en rationalisering av riksdagstrycket i syfte att vinna förenkling

och större överskådlighet samt nedbringande av kostnaderna

ävensom att för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen må giva anledning.

Stockholm den f> mars 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: so anteckning ;i utlåtande nr

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.