Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket m. m.
1946-01-03 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1946:5, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1945 församlade revisorers
uttalanden i fråga om rationalisering av riksdagstrycket
m. m.
I sin berättelse om verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1944—30 juni 1945 hava riksdagens revisorer
under § 1 föreslagit, att frågan om riksdagstryckets omläggning i syfte
att vinna förenkling och större överskådlighet samt nedbringande av kostnaderna
göres till föremål för utredning.
Bankoutskottet har i sitt utlåtande nr 3 under punkten 2 anmält, att utskottet
i särskilt utlåtande komme att behandla förevarande fråga.
Innan utskottet övergår till att redogöra för revisorernas uttalande på
förevarande punkt, får utskottet erinra om att frågan örn åtgärder för nedbringande
av kostnaderna för riksdagstrycket tidigare varit föremål för
överväganden från riksdagens sida.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med skrivelse den 19 februari 1920
till bankoutskottet överlämnat en på föranstaltande av fullmäktige verkställd
utredning med förslag till åtgärder för nedbringande av kostnaderna
för riksdagstrycket, hemställde utskottet i memorial nr 75 till samma års
riksdag, att riksdagen måtte uppdraga åt fullmäktige att, med beaktande av
vad utskottet anfört, vidtaga de åtgärder, som kunde anses erforderliga för
vinnande av nyssnämnda syfte. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
hemställan.
Sedan härefter fullmäktige och riksdagens kanslideputerade med anledning
av riksdagens beslut uppdragit åt därtill utsedda kommitterade att
verkställa utredning och avgiva förslag i ämnet, framlade kommitterade
den 20 maj 1921 betänkande angående åtgärder för nedbringande av kostnaderna
för riksdagstrycket. Vissa begränsade åtgärder syftande till inskränkning
och förenkling av riksdagstrycket blevo därefter genomförda.
I ett av riksdagens besparingskommitté den 20 december 1932 avgivet
betänkande föreslogos likaledes vissa åtgärder för nedbringande av riksdagstryckets
omfång. Förslaget ledde till vissa förenklingar och begränsningar
med avseende å riksdagstrycket.
I detta sammanhang må vidare erinras, att i en under 1945 års riksdag
inom första kammaren väckt motion nr 212 hemställdes, att riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 5—6.
2
Bankoutskottets utlåtande nr 5.
måtte föranstalta om utredning rörande en sådan ändring av riksdagstryckets
gruppering, att i första hand handlingar, som avsåge ett ärende, i
andra hand ärenden, som avsåge med varandra besläktade spörsmål, sammanfördes.
Med bifall till hemställan av första kammarens första tillfälliga utskott
(uti. 5) beslöt kammaren, att motionen icke skulle till någon kammarens
åtgärd föranleda.
Riksdagens revisorers berörda uttalanden äro av följande lydelse:
»Riksdagstrycket har under de senaste budgetåren kostat (i runda tal)
1938/39.............. 568 000 kr. 1942/43.............. 704 000 kr.
1939/40.............. 595 000 » 1943/44.............. 834 000 »
1940/41.............. 480 000 » 1944/45.............. 694 000 »
1941/42.............. 580 000 »
Dessa siffror, som avse under resp. budgetår utbetalt belopp, äro icke direkt
jämförbara. De påverkas nämligen dels av vid vilken tidpunkt räkningar
komma in och bokföras, dels ock av vid vilken tidpunkt och till vilka summor
inköp av material (papper) sker. Den allmänna prisstegringen under
krigsåren bär givetvis höjt kostnaderna.
Revisorerna ha låtit undersöka möjligheterna av att genom omläggning
och rationalisering av riksdagstrycket dels göra det mera överskådligt och
lättläst, dels ock minska kostnaderna för trycket.
Orsaken till att riksdagstrycket tämligen allmänt anses tungläst och svårtillgängligt
är bl. a. att rubriker och klämmar sällan ge läsaren tillräcklig
vägledning samt att trycket blott undantagsvis lämnar en översikt av propositionens
innebörd eller av utskottets ställning till det kungl, förslaget eller
till motionerna i ämnet. Denna brist avhjälpes knappast av än så fullständiga
innehållsförteckningar eller av talrika kantrubriker.
Om däremot propositionerna och utskottsutlåtandena förses med en sammanfattning,
som i koncentrerad form redovisar ärendets huvudpunkter, kan
läsaren utan onödigt letande i trycket få ett klart besked örn vad regeringsförslaget
eller utlåtandet innebär jämfört med gällande bestämmelser på
området.
Den överskådlighet och bekvämlighet, som ett sådant arrangemang bjuder
läsaren, blir ännu större ifall sammanfattningen placeras i början av trycket.
En sådan ingress måste te sig särskilt värdefull för den, som önskar att så
snabbt som möjligt få en tillförlitlig uppfattning av frågans innebörd.
Behovet av en dylik sammanfattande ingress växlar givetvis efter ärendenas
art och omfång, men utan överdrift torde kunna sägas, att den alldeles
övervägande delen av riksdagstrycket är av den beskaffenhet, att en koncentrerad
och enhetligt placerad översikt skulle högst väsentligt bidraga till
att utan omgång skänka den intresserade ett fast grepp örn ämnet.
önskemålet örn en vägledande ingress accentueras av riksdagstryckets nuvarande
uppställning och omfång. Remissinstansers och andra myndigheters
yttranden och förslag samt övriga framställningar återgivas i regel ytterst
utförligt, ej sällan in extenso.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 5.
O
kJ
Darlin kommer att trycket belastas med långa och mångå upprepningar.
Ofta lämnas först en särskild redogörelse för de^ sakkunnigas och för myndigheternas
yttranden. Stora partier ur dessa återfinnas sedan i departementschefens
(föredragandens) anförande. I utskottsutlåtandena framträda
dessa upprepningar ofta ännu starkare; de förberedande instansernas synpunkter
återgivas först i ett särskilt avsnitt, återkomma därpå mer eller
mindre fullständigt i departementschefens (föredragandens) anförande och
redovisas slutligen på nytt i utskottets motivering.
Revisorerna finna detta framställningssätt onödigt utrymmeskrävande och
hinderlig! för överblicken. Väl medvetna om att remissväsendet är synnerligen
värdefullt och nödvändigt för att frågorna skola bli allsidigt belysta,
anse revisorerna, att detta viktiga syfte bör kunna nas pa ett för läsaren enklare
och snabbare men lika tillförlitligt sätt, nämligen genom en refererande
framställning, som konsekvent skiljer mellan huvudsak och bisak, sållar bort
oväsentligheterna och ställer fram huvudpunkterna i klart ljus.
Principen för en dylik refererande framställningsmetod bör vara: ju enklare
och mindre omstridd en fråga är, desto kortare referat; och självfallet
omvänt: ju viktigare och mera omtvistat ärende, desto fylligare referat. Om
exempelvis en myndighet eller en sammanslutning ej har något att invända
mot ett sakkunnig- eller departementsförslag, bör det kunna räcka med att
konstatera att »NN ansluter sig helt till det föreliggande förslaget». Har en
remissinstans avvikande mening på en eller flera punkter, bör referatet koncentreras
till dessa. . . ..
I de fall, då yttrandenas art gör en mera ingående redovisning önskvärd,
bör det övervägas, örn icke materialet skulle kunna delas upp på så sätt, att
endast de väsentliga synpunkterna återgivas i huvudtrycket och de övriga
redovisas i bilageform. Därigenom skulle trycket i större frågor komma att
bestå av två delar, en huvud- och en bilageavdelning.
överblicken främjas vidare, om en sammanfattning gives av remissvarens
innehåll, helst redan i ingressen. Denna översikt kan göras mycket summarisk,
t. ex. ''Flertalet av de hörda myndigheterna ha tillstyrkt förslaget'' eller
’Av de myndigheter och sammanslutningar, som hörts i ärendet, ha alla,
utom länsstyrelsen i X län, tillstyrkt förslagets huvudgrunder.
I nära samband med en rationalisering av remissförfarandet står en utrensning
av de många stereotypa men sakligt ovidkommande fraser och
partier, som skrymma trycket. ,
Bifogade omarbetningar av propositionen nr 212/45 (bil. 1 A och 1 B) oell
av statsutskottets memorial nr 168/45 (bil. 2 A och 2 B) torde belysa tankegången.
1
Sålunda lia propositionens sex sidor kunnat koncentreras till blott en, väsentligen
genom att den nio gånger förekommande lagrubriken upptagits
bara en gång och genom att den vidlyftiga redogörelsen för lagförslagets behandling
i lagrådet reducerats till ett enkelt konstaterande, att lagrådet lämnat
förslaget utan erinran.
På motsvarande sätt har det omständliga memorialet skurits ned till en
kort redogörelse för ärendets innebörd.
Propositioner, som avse lag- och författningsändringar, böra såvitt möjligt
upptaga en jämnlöpande sammanställning av gällande oell föreslagen lagtext,
varvid ändringarna särskilt utmärkas.
Ilar ulelämnade.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 5.
En sådan anordning främjar överskådligheten, speciellt i fråga om författning,
som icke är intagen i den vanliga lageditionen.
Den ökade tryckningskostnad, som kan bli följden av denna spädning av
lagtexten, torde mer än väl kompenseras av minskade kostnader för stencilering
vid utskottsbehandlingen och av inbesparad tid i övrigt.
Riksdagen biföll år 1943 en motion (I: 31) örn dylik jämnlöpande sammanställning,
och därefter har spädning förekommit i vissa fall; de flesta propositioner
av ifrågavarande slag ha dock saknat sådan.
Revisorerna anse, att det bör övervägas en förändring i fråga örn riksdagstryckets
inbindning, så att det s. k. aktsystemet kommer till användning.
Detta innebär, att de propositioner, motioner, utskottsutlåtanden och
skrivelser, som alla gälla en viss fråga, få bilda en särskild samling.
Propositionerna bindas f. n. i en serie för sig, motionerna i en serie för
vardera kammaren, utskottsutlåtandena i en serie för varje utskott, protokollen
över kamrarnas förhandlingar i en serie för vardera kammaren samt
riksdagens skrivelser i en särskild serie.
Enligt den föreslagna metoden, som tillämpas bl. a. i Finland, behöver
den, som vill ta del av riksdagsbehandlingen av en viss fråga, icke såsom nu
spilla tid och krafter på att söka i ett flertal band.
Ett sådant sammanförande synes icke kräva ökade kostnader eller åtminstone
blott medföra obetydliga sådana. Det gäller ju endast att trycka
varje proposition, motion, utskottsutlåtande och skrivelse för sig samt binda
dem i samma band. Kammarprotokollen torde dock alltjämt böra föras
särskilt för vardera kammaren.
Revisorerna förbise icke, att aktsystemet ställer sig besvärligt t. ex. i fråga
örn statsverkspropositionen. Det torde dock vara möjligt att med en enkel
sidhänvisning till propositionen ansluta de motioner och utlåtanden, som
röra denna proposition, till resp. del därav genom att sammanföra dem i
ordningsföljd efter propositionens uppställning.
Revisorerna anse tidpunkten vara inne att försöka enhetligt reglera bruket
av förkortningar i riksdagstrycket. I detta syfte rekommenderas de ''Anvisningar
vid sättning av riksdagstryck», som riksdagens tryckeriexpedition utfärdade
i januari 1944.1
Emellertid anse revisorerna praktiska skäl tala för att ''Anvisningarna’
kompletteras med några få synnerligen vanliga förkortningar.
Kostnaden för sättning och tryckning av riksdagshandlingar på övertid
har fr. o. m. 1939 utgjort (i kronor):
Statsverkspro-
Övriga pro-
Hela
positionen
positioner
trycket
1939 . . .
....... 6 325
12 147
21 198
1940 . . .
....... 4 554
8 100
14 686
1941 . . .
....... 4 144
5 925
12 880
1942 . . .
....... 5 234
11 530
19 187
1943 . . .
....... 1 730
8 095
11 561
1944 . . .
....... 6 444
6 788
14 208
1 Dessa anvisningar ansluta sig nära till Tekniska nomenklaturcentralens »Skrivregler
för ordförkortningar, sifferuttryck m. m.» utgivna efter samråd med svenska akademien.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande nr 5.
o
Uppgifterna innefatta såväl vår- som höstsessionen.
Av sammanställningen framgår, att den huvudsakliga kostnaden för övertid
faller på propositionerna, medan övertidskostnaden för det övriga trycket
är förhållandevis obetydlig.
Revisorerna inse, att övertidsarbete i tryckerierna mången gång icke kan
undvikas, men ifrågasätta dock, örn det icke skulle vara möjligt att ställa
i ordning materialet något tidigare, så att åtminstone en del av dessa kostnader
kunna undvikas.
Revisorerna ha kommit till den uppfattningen, att kostnaderna för riksdagstrycket
torde kunna nedbringas genom förenklingar vid utarbetandet av
propositioner och utskottsutlåtanden.
En rationalisering synes kunna genomföras utan att skada berättigade anspråk
på tryckets utförlighet och korrekthet.»
I skrivelse den 3 januari 1946 till riksdagen hava fullmäktige i riksgäldskontoret
med anledning av revisorernas sålunda gjorda uttalanden för egen
del anfört, att även fullmäktige funnit utredning i ämnet önskvärd. Fullmäktige
skulle givetvis lämna sin medverkan därtill, om och i den mån riksdagen
lämnade fullmäktige sådant uppdrag. Då emellertid revisorernas uttalanden
omfattade även propositionerna, ankomme det på Kungl. Maj:t att
vidtaga åtgärder för verkställande av en eventuell utredning i denna del av
frågan.
De åtgärder i syfte att vinna förenkling och ökad överskådlighet av samt
nedbringa kostnaderna för riksdagstrycket, som revisorerna föreslagit, synas
utskottet i allt väsentligt välmotiverade. Utskottet vill därför tillstyrka, att
en allsidig utredning i ämnet kommer till stånd. En dylik utredning bör
lämpligen verkställas genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg. För
ändamålet torde fullmäktige böra tillkalla särskilda sakkunniga, vilka företräda
såväl Kungl. Maj:ts och riksdagens som allmänhetens synpunkter. Av
betydelse är även, att utredningen tillföres erforderlig sakkunskap från
Kungl. Maj:ts och riksdagsutskottens kanslier. Åberopande det anförda hemställer
utskottet.
att riksdagen må uppdraga åt fullmäktige i riksgäldskontoret
att, med beaktande av de utav riksdagens revisorer
angivna synpunkterna, låta verkställa utredning angående
en rationalisering av riksdagstrycket i syfte att vinna förenkling
och större överskådlighet samt nedbringande av kostnaderna
ävensom att för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må giva anledning.
Stockholm den f> mars 1946.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: so anteckning ;i utlåtande nr
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.