Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
1946-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1946:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att
inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
I en den 29 mars 1946 dagtecknad proposition nr 218, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för
tiden från och med den 1 juli 1946 till och med den 30 juni 1947 vara fritagen
från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, då förhållandena
därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen
av bankens sedlar.
I skrivelse den 21 mars 1946 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att
riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1946 till och med den
30 juni 1947 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken
utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret
ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.
I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige
vidare behandlat frågan örn riktlinjerna för den statliga penningpolitiken
och härvid anfört följande.
Utvecklingen på kreditmarknaden sedan räntesänkningen genomfördes i
februari 1945 har i stort sett kännetecknats av stabilitet. En viss stegring av
likviditeten på penningmarknaden gjorde sig gällande under höstmånaderna,
huvudsakligen på grund av att exportinkomsterna medförde ett tillflöde av
medel till marknaden. Sedermera har emellertid en åtstramning skett, dels
på grund av det ovanligt starka medelsbehovet i samband med höstens skattetermin
och inför årsskiftet, dels som en konsekvens av det av riksgäldskontoret
i januari 1946 emitterade 3 %> statslånet. Riksbankens kreditmarknadspolitik
synes böra inriktas på att tills vidare bibehålla den nu föreliggande
marknadsbalansen. .
Vid de överväganden i anslutning till utformningen av det penningpolitiska
programmet, som företagits av statsmakterna under åren 1944 och 1945,
har man räknat med att efter krigets upphörande skulle följa ett hävande
av varuknappheten pa de internationella marknaderna och en nedgång av
importpriser och produktionskostnader. Erfarenheterna av den hittillsvarande
utvecklingen synas giva vid handen, att ett övervinnande av de föreliggande,
allvarliga svårigheterna på varuförsörjningens område kommer att
taga längre tid än vad man tidigare ansag sig kunna förvänta. För Sveriges
del medför detta, att återgången till en mera normal försörjning av importvaror
fördröjes. Konsekvenserna härav för det svenska näringslivets
utveckling kunna bliva betydande, och en fortsättning av krigstidens knapp
Bihang
till riksdagens protokoll 19i6. 8 sami. Nr 51. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
hetshushållning —• måhända innebärande en skärpning i förhållande till nu
rådande läge — synes vara att räkna med för den närmaste framtiden. Genomförandet
av den export, som planerats för att möjliggöra ett svenskt deltagande
i det internationella återuppbyggnadsarbetet, innebär även en skärpt
belastning för den inhemska försörjningen, särskilt framträdande på trävaruområdet.
Under sådana förhållanden är det oundvikligt, att återhållsamhet
iakttages beträffande sådan export, som icke erfordras för fullföljandet
av detta program. I ett utpräglat knapphetsläge är en export i konkurrens
med köpkraltig inhemsk efterfrågan ägnad att hålla uppe eller höja priserna.
Särskilt gäller naturligtvis detta om prisläget på exportmarknaderna är högre
än inom landet.
De närmaste framtidsutsikterna beträffande det svenska näringslivets
ekonomiska förutsättningar, importmöjligheterna, kraven på export och på
tillfredsställandet av de inhemska varubehoven, pris- och lönelägets samt
den internationella valutasituationens utveckling, äro sålunda mycket oklara.
Mot den ovan skisserade bakgrunden synes det i allt fall sannolikt, att den
spänning mellan köpkraft och varutillgång, som uppstått under kriget,
kommer att även fortsättningsvis göra sig gällande så länge, att den förutsedda
övergångsperioden mellan krigs- och fredshushållning blir av avsevärd
varaktighet. De nu skönjbara tendenserna i den ekonomiska utvecklingen
synas a andra sidan icke giva vid handen, att de tidigare hysta farhågorna
lör uppkomsten av sysselsättningssvårigheter och allmänt depressiva tendenser
inom det svenska näringslivet komma att realiseras under den närmaste
tiden. Risker för att efter hand en arbetslöshet skall uppkomma föreligga
dock, dels och framför allt emedan materialtillgången på vissa för
sysselsättningen särskilt betydelsefulla områden till följd av ovan antydda
omständigheter kan komma att minskas, dels emellertid också på grund av
den restriktiva kredit- och exportpolitik som kan visa sig nödvändig.
Det penningpolitiska programmet har senast våren 1945 formulerats så att
penningpolitiken borde avse en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas
på en förbättring av detta i den mån efter kriget den extraordinära
varuknappheten minskar samt import- och produktionskostnaderna nedgå.
Det ovan anförda synes närmast leda lill den slutsatsen, att den hittillsvarande
ekonomiska utvecklingen och de närmaste framtidsutsikterna, vilka
för närvarande te sig mycket ovissa, icke böra föranleda någon förändring av
detta program, i vilket kravet på penningvärdets stabilisering torde vara
det som i den nuvarande situationen kommer att stå i förgrunden. Möjligheterna
till en förbättring av penningvärdet te sig alltjämt svårbedömbara.
Huruvida en dylik förbättring kan åstadkommas blir i väsentlig grad beroende
av utvecklingen av det internationella försörjningsläget och pris- och
lönenivåns framtida höjd i de länder, som spela en avgörande roll i Sveriges
ekonomiska förbindelser med utlandet. Då man sålunda nödgas ställa sig
avvaktande i detta avseende, är det enligt fullmäktiges mening av särskild
vikt, att penningpolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt föres så att
en anpassning av den svenska ekonomien till en lägre prisnivå och ett i motsvarande
grad förbättrat penningvärde icke försvåras. Härvid gäller alltjämt,
att löne- och jordbrukspolitiken är av dominerande betydelse för prisutvecklingen
och följaktligen bör bliva föremål för särskilt beaktande i detta
sammanhang. Om de yttre förutsättningarna för ett genomförande av det
fastställda penningpolitiska programmet i den del, detta syftar till en förbättring
av penningvärdet, i framtiden komma att föreligga, skulle nämligen
allvarliga svårigheter uppstå därest det svenska pris- och kostnadsläget under
övergångstiden skulle fastlåsas vid en för hög nivå. Faran härför ökas ju
längre denna övergångstid visar sig bliva.
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
3
Föredragande departementschefen Ilar i ärendet anfört följande.
Den bild av det ekonomiska läget och dess konsekvenser för utformningen
av penningpolitiken, som bankofullmäktige lämnat i sin här ätergivna skrivelse,
synes mig på ett riktigt sätt karakterisera den problemställning vi i
dag stå inför på ifrågavarande område. När det penningpolitiska programmet
de två senaste åren formulerats så, att penningpolitiken borde avse en stabilisering
av prisnivån, respektive inriktas på en förbättring av penningvärdet,
i den mån den extraordinära varuknappheten minskar samt import- och
produktionskostnaderna nedgå, har man förutsatt, alt efter en första övergångstid
efter vapenstilleståndet en förbättrad varuförsörjning skulle undanröja
vissa för krigshushållningen karakteristiska orsaker till höga priser. Övergångstiden
har blivit längre än väntat, och därmed har följt en ökad ovisshet
om hur den framtida utvecklingen kommer att gestalta sig. Ju längre övergångstiden
blir, desto större är nämligen risken, att pris- och lönerörelser på
de stora internationella marknaderna medföra sådana förändringar i den allmänna
prissituationen, att en ökad varutillgång icke får samma prissänkande
effekt som eljest. I detta ovissa läge kommer — såsom fullmäktige framhållit
— penningpolitiken närmast att få inriktas på en stabilisering av penningvärdet
och i övrigt att bli av avvaktande karaktär. I likhet med fullmäktige
vill jag understryka, att vi under rådande förhållanden fortsättningsvis
måste räkna med att vidmakthålla krigstidens knapphetshushållning och att
försiktighet alltjämt måste iakttagas vid löne- och jordbrukspolitikens utformning.
Detta är en naturlig och ofrånkomlig konsekvens av att Sverige
måste bära sin del av de allmänna försörjningssvårigheterna genom att avstå
från import till förmån för sämre ställda länder samt godtaga den export som
är nödvändig som ett led i det internationella återuppbyggnadsarbetet. Situationen
kompliceras genom det höga, delvis just av varubristen betingade prisläget
i de länder med vilka vi driva handel. Denna faktor måste beaktas särskilt
vid utformningen av vår exportpolitik. Det är givetvis angeläget att undvika,
att det internationella marknadsläget får sådana återverkningar på det
svenska näringslivet, att en senare anpassning efter ändrade förhållanden
försvåras eller förhindras.
Någon anledning att i rådande oklara läge gå in på en utförligare diskussion
av det penningpolitiska programmet än som skett här och i fullmäktiges
framställning synes icke föreligga. Sammanfattningsvis må till slut
följande understrykas. Målsättningen för penningpolitiken kvarstår oförändrad
och i fråga örn medlen tvingas man alltjämt att lita till de utvägar,
som prövats under kriget. Som ett nytt moment tillkommer den återhållsamhet,
som kan bli nödvändig vid exportpolitikens utformning på grund av en
stigande pristendens utomlands och varuknapphet på hemmamarknaden.
Vad särskilt finanspolitiken angår, torde det senare under riksdagen bliva
tillfälle att i anslutning till olika reformförslag upptaga till diskussion, hur
dess utformning kommer att påverkas av de penningpolitiska synpunkter örn
vilka bär erinrats.
Det ekonomiska läget i vårt land har efter vapenstilleståndet utvecklats på
ett sätt, som i åtskilliga hänseenden avviker från tidigare gjorda antaganden.
I stället för en successiv förbättring i fråga örn vår varuförsörjning har en
markant varuknapphet gjort sig gällande. De risker för prisfall och rubbningar
i sysselsättning och produktion, som kunna föreligga vid återgången
till en fredsmässig varuförsörjning, lia sålunda ännu icke aktualiserats. .1 aili - sidus nied all var export, i viss män i samband med hjälpätgärder till utlandet,
ställt ökade anspråk på viii- produktionsförmåga, har importen av
för produktionsändamål behövliga varor, främst råmaterial oell bränsle, icke
U tskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
kunnat upprätthållas i önskvärd omfattning. Särskilt ha alltjämt de fortsatta
svårigheterna att täcka importbehovet av fossila bränslen avsevärt fördyrat
industriens bränslekostnader och nedsatt näringslivets kapacitet. En
ansvällning av investeringsverksamheten både för bostadsändamål och inom
industrien har i förening med nödvändigheten att reservera arbetskraft för
vedavverkningen och återupptagandet av exporten åtminstone temporärt lett
till en brist på arbetskraft, som på viktiga punkter kan komma att begränsa
den industriella produktionen. Med hänsyn till att de rubbningar som kriget
medfört i olika länder visat sig vara så djupgående, att övergången till fredsekonomi
blir väsentligt mera tidskrävande än nian tidigare antagit, måste
man räkna med möjligheten att knapphetsläget och därmed sammanhängande
penningpolitiska svårigheter komma att under den närmaste framtiden
än ytterligare skärpas.
Den rådande varubristen medför i förening med ökad efterfrågan i och för
sig ett tryck uppåt på priserna. I samma riktning verka de kostnadsstegringar,
som inträtt på grund av höjda importpriser på råvaror och halvfabrikat
eller genom ökade arbetskostnader, framkallade av lönehöjningar eller svårigheter
att rationellt disponera över arbetskraften. Möjligheterna att kompensera
kostnadsökningen genom höjd produktivitet äro i nuvarande knapphetsläge
i allmänhet begränsade. I prisstegrande riktning verka också de höga
priser, som kunna uttagas på exportmarknaden, i den mån dessa priser
tillåtas påverka hemmamarknaden. Såväl genom en spänning mellan köpkraft
och varutillgång som genom kostnadsstegringar och påverkan från pristendenserna
på de internationella varumarknaderna utsättes sålunda vår prisnivå
för starka påfrestningar.
Såsom i propositionen framhålles, är det i rådande läge av vikt att penningpolitiken
i enlighet med det av statsmakterna fastställda programmet
med all kraft inriktas på en stabilisering av penningvärdet och, i den mån
den extraordinära varuknappheten minskar samt import- och produktionskostnaderna
nedgå, lämnar utrymme för den förbättring av penningvärdet,
som dessa förändringar kunna leda till. I propositionen understrykes särskilt,
hurusom våra penningpolitiska förhållanden starkt påverkas av det internationella
försörjningsläget samt av pris- och lönenivåns utveckling i länder
av betydelse för vår utrikeshandel. Det är också givet, att förhållandena i
vårt land endast i begränsad utsträckning kunna frigöras från den allmänna
internationella utvecklingen, vilken ännu en tid framöver torde bliva präglad
av krigets ekonomiska konsekvenser. Men dels kunna åtgärder vidtagas till
skydd för Sveriges ekonomiska liv mot kraftigare störningar från utlandet,
dels finnes oberoende därav visst utrymme för en självständig gestaltning
av den svenska pris- och löneutvecklingen. En fri anpassning efter utlandsutvecklingen
av priser och kostnader under den kritiska övergångstiden skulle
låsa prisnivån i ett alltför högt läge med de risker för bakslag, som detta
innebär, när den internationella prisutvecklingen vänder i samband med den
förbättring i varuförsörjningen, varmed man alltjämt har att räkna. Det synes
utskottet vara av största vikt, att alla till buds stående möjligheter att
motverka de inflationsfrämjande krafterna tillvaratagas.
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
5
I rådande läge föreligger alltjämt behov av en tortsatt priskontroll i förening
med en reglering av förbrukningen inom mera utpräglade knapphetsområden.
Därjämte kan en skärpt kontroll över investeringsverksamhetens
omfattning och inriktning bliva erforderlig i syfte att begränsa anspråken på
arbetskraft.
Med hänsyn till det ömsesidiga samband som föreligger mellan pris- och
lönepolitiken finner utskottet anledning att liksom i fjol varna mot konsekvenserna
av en prisuppdrivande lönestegring. En alltför långt driven lönehöjning
skulle ogynnsamt påverka penningvärdet både från kostnadssidan och
genom att möjliggöra en än ytterligare ökad varuefterfrågan, vilken i rådande
knapphetsläge icke kan tillgodoses. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
örn att lönesituationen är särskilt känslig för ytterligare lönestegringar med
hänsyn till att en höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med endast
några få enheter automatiskt skulle utlösa en förhöjning av dyrtidskompensationen
till flertalet löntagare. Det ligger väl även i löntagarnas eget intresse
att, så länge bristande varutillgång omöjliggör en reell standardhöjning och
faran för inflatorisk prishöjning består, iakttaga återhållsamhet i fråga om
krav på lönehöjningar. Av lika stor vikt är det givetvis att under det kritiska
övergångsskedet inom näringslivets alla områden största möjliga återhållsamhet
iakttages i fråga örn prishöjningar, som i nuvarande läge skall rubba jämvikten
i det labila prissystemet. I själva verket är det för såväl företagare
som löntagare ett gemensamt intresse att pris- och löneutvecklingen icke antager
inflatorisk karaktär. Med hänsyn härtill synes det kunna ifrågasättas,
huruvida icke medverkan från parterna på arbetsmarknaden borde påkallas
för att såvitt möjligt ernå en stabilisering av priser och löner för viss tid
framåt.
Med hänsyn till knappheten på arbetskraft och otillräcklig försörjning med
importvaror utgör exporten i stigande grad en belastning för vårt näringslh.
Såsom i propositionen framhålles, kan ökad återhållsamhet vid exportpolitikens
utformning bli nödvändig både av detta skäl och med hänsyn till den
stigande pristendensen utomlands.
I propositionen nr 222 till innevarande års riksdag angående avvecklingen
av den allmänna omsättningsskatten har chefen för finansdepartementet i
fråga örn budgetens balansering uttalat, att vid tull sysselsättning en balansering
av budgeten är önskvärd. Utskottet vill för sin del ansluta sig till departementschefens
i detta sammanhang gjorda uttalanden, vilka understryka
de risker för penningvärdet, som en statlig utgiftspolitik utan tillräckligt hänsynstagande
till den allmänna balansen inom vårt ekonomiska liv skulle
innebära. Det är givetvis en angelägenhet av vikt, att finanspolitiken ses i
samband med penningpolitiken och bringas i samklang med de allmänna
ekonomiska stabiliseringssträvandena.
En fortsatt stabilisering av räntenivån inom landet utgör jämsides med en
begränsning av likviditetsöverskottet ett värdefullt stöd för de penningpolitiska
strävandena. Enligt vad utskottet inhämtat äro bankofullmäktige eniga
örn att en räntesänkning i nuvarande läge icke bör ifrågakomma. Utskottet,
som delar denna fullmäktiges uppfattning, vill framhålla vikten av att riks
-
6
Bankoutskottets utlåtande nr 51.
banken genom sin med finansieringen av statsutgifterna samordnade kreditmarknadspolitik
fortsättningsvis söker upprätthålla balansen på kapital- och
penningmarknaderna.
Såsom mål för valutapolitiken har uppställts en stabilisering av växelkurserna
vid en nivå, som innebär varken en över- eller en undervärdering av
den svenska kronan. Då denna fråga ingående diskuterades i samband med
behandlingen av det penningpolitiska programmet vid 1944 års riksdag, uttalades
av chefen för finansdepartementet, att i händelse vårt land skulle utsättas
för ett kraftigare inflytande i depressiv eller inflatorisk riktning från
utlandet, en justering av växelkurserna borde, i den mån den vore förenlig
med Sveriges internationella åtaganden, tillgripas som medel att möta detta
inflytande. Utan att närmare ingå på frågan örn avvägningen av växelkurserna
i olika tänkbara situationer har utskottet här velat understryka angelägenheten
av att fullmäktige med uppmärksamhet följa hithörande spörsmål.
Såsom fullmäktige framhålla, te sig framtidsutsikterna i konjunkturhänseende
mer än vanligt ovissa. Så mycket torde dock vara klart, att när de
stora länderna, främst Amerikas förenta stater, fått sin produktion i full
gång, en stegring av vårt lands import torde vara att påräkna i sådan omfattning,
att nuvarande varuknapphet kan övervinnas och en prissänkning
genom lägre kostnader möjliggöras. I ett dylikt läge måste det vara till fördel,
örn strävandena att stabilisera penningvärdet under övergångstiden
krönts med framgång. Verkningarna av ett omslag i konjunkturerna kunna
då lättare mildras, bortsett från att vi under mellantiden varit befriade från
alla de sociala och ekonomiska olägenheter en inflation medför.
Mot det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt befrielse för riksbanken
från sedelinlösningsskyldigheten har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.
Stockholm den 28 maj 1946.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Edin, Lindblom, Fahlander, Nordenson,
Grym och Ljungdahl;
från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,
Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, Wiberg och fru Humla*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Nordenson och Wiberg.
467913. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa familjepensioner m. m. a1 i texten