Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

1946-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken från skyldighet att

inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

I en den 29 mars 1946 dagtecknad proposition nr 218, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att riksbanken må för

tiden från och med den 1 juli 1946 till och med den 30 juni 1947 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, då förhållandena

därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

I skrivelse den 21 mars 1946 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

riksbanken måtte för tiden från och med den 1 juli 1946 till och med den

30 juni 1947 befrias från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha, efter remiss, tillstyrkt bifall till denna hemställan.

I en särskild till nämnda framställning anknuten skrivelse ha bankofullmäktige

vidare behandlat frågan örn riktlinjerna för den statliga penningpolitiken

och härvid anfört följande.

Utvecklingen på kreditmarknaden sedan räntesänkningen genomfördes i

februari 1945 har i stort sett kännetecknats av stabilitet. En viss stegring av

likviditeten på penningmarknaden gjorde sig gällande under höstmånaderna,

huvudsakligen på grund av att exportinkomsterna medförde ett tillflöde av

medel till marknaden. Sedermera har emellertid en åtstramning skett, dels

på grund av det ovanligt starka medelsbehovet i samband med höstens skattetermin

och inför årsskiftet, dels som en konsekvens av det av riksgäldskontoret

i januari 1946 emitterade 3 %> statslånet. Riksbankens kreditmarknadspolitik

synes böra inriktas på att tills vidare bibehålla den nu föreliggande

marknadsbalansen. .

Vid de överväganden i anslutning till utformningen av det penningpolitiska

programmet, som företagits av statsmakterna under åren 1944 och 1945,

har man räknat med att efter krigets upphörande skulle följa ett hävande

av varuknappheten pa de internationella marknaderna och en nedgång av

importpriser och produktionskostnader. Erfarenheterna av den hittillsvarande

utvecklingen synas giva vid handen, att ett övervinnande av de föreliggande,

allvarliga svårigheterna på varuförsörjningens område kommer att

taga längre tid än vad man tidigare ansag sig kunna förvänta. För Sveriges

del medför detta, att återgången till en mera normal försörjning av importvaror

fördröjes. Konsekvenserna härav för det svenska näringslivets

utveckling kunna bliva betydande, och en fortsättning av krigstidens knapp
Bihang

till riksdagens protokoll 19i6. 8 sami. Nr 51. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

hetshushållning —• måhända innebärande en skärpning i förhållande till nu

rådande läge — synes vara att räkna med för den närmaste framtiden. Genomförandet

av den export, som planerats för att möjliggöra ett svenskt deltagande

i det internationella återuppbyggnadsarbetet, innebär även en skärpt

belastning för den inhemska försörjningen, särskilt framträdande på trävaruområdet.

Under sådana förhållanden är det oundvikligt, att återhållsamhet

iakttages beträffande sådan export, som icke erfordras för fullföljandet

av detta program. I ett utpräglat knapphetsläge är en export i konkurrens

med köpkraltig inhemsk efterfrågan ägnad att hålla uppe eller höja priserna.

Särskilt gäller naturligtvis detta om prisläget på exportmarknaderna är högre

än inom landet.

De närmaste framtidsutsikterna beträffande det svenska näringslivets

ekonomiska förutsättningar, importmöjligheterna, kraven på export och på

tillfredsställandet av de inhemska varubehoven, pris- och lönelägets samt

den internationella valutasituationens utveckling, äro sålunda mycket oklara.

Mot den ovan skisserade bakgrunden synes det i allt fall sannolikt, att den

spänning mellan köpkraft och varutillgång, som uppstått under kriget,

kommer att även fortsättningsvis göra sig gällande så länge, att den förutsedda

övergångsperioden mellan krigs- och fredshushållning blir av avsevärd

varaktighet. De nu skönjbara tendenserna i den ekonomiska utvecklingen

synas a andra sidan icke giva vid handen, att de tidigare hysta farhågorna

lör uppkomsten av sysselsättningssvårigheter och allmänt depressiva tendenser

inom det svenska näringslivet komma att realiseras under den närmaste

tiden. Risker för att efter hand en arbetslöshet skall uppkomma föreligga

dock, dels och framför allt emedan materialtillgången på vissa för

sysselsättningen särskilt betydelsefulla områden till följd av ovan antydda

omständigheter kan komma att minskas, dels emellertid också på grund av

den restriktiva kredit- och exportpolitik som kan visa sig nödvändig.

Det penningpolitiska programmet har senast våren 1945 formulerats så att

penningpolitiken borde avse en stabilisering av penningvärdet respektive inriktas

på en förbättring av detta i den mån efter kriget den extraordinära

varuknappheten minskar samt import- och produktionskostnaderna nedgå.

Det ovan anförda synes närmast leda lill den slutsatsen, att den hittillsvarande

ekonomiska utvecklingen och de närmaste framtidsutsikterna, vilka

för närvarande te sig mycket ovissa, icke böra föranleda någon förändring av

detta program, i vilket kravet på penningvärdets stabilisering torde vara

det som i den nuvarande situationen kommer att stå i förgrunden. Möjligheterna

till en förbättring av penningvärdet te sig alltjämt svårbedömbara.

Huruvida en dylik förbättring kan åstadkommas blir i väsentlig grad beroende

av utvecklingen av det internationella försörjningsläget och pris- och

lönenivåns framtida höjd i de länder, som spela en avgörande roll i Sveriges

ekonomiska förbindelser med utlandet. Då man sålunda nödgas ställa sig

avvaktande i detta avseende, är det enligt fullmäktiges mening av särskild

vikt, att penningpolitiken och den ekonomiska politiken i övrigt föres så att

en anpassning av den svenska ekonomien till en lägre prisnivå och ett i motsvarande

grad förbättrat penningvärde icke försvåras. Härvid gäller alltjämt,

att löne- och jordbrukspolitiken är av dominerande betydelse för prisutvecklingen

och följaktligen bör bliva föremål för särskilt beaktande i detta

sammanhang. Om de yttre förutsättningarna för ett genomförande av det

fastställda penningpolitiska programmet i den del, detta syftar till en förbättring

av penningvärdet, i framtiden komma att föreligga, skulle nämligen

allvarliga svårigheter uppstå därest det svenska pris- och kostnadsläget under

övergångstiden skulle fastlåsas vid en för hög nivå. Faran härför ökas ju

längre denna övergångstid visar sig bliva.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

3

Föredragande departementschefen Ilar i ärendet anfört följande.

Den bild av det ekonomiska läget och dess konsekvenser för utformningen

av penningpolitiken, som bankofullmäktige lämnat i sin här ätergivna skrivelse,

synes mig på ett riktigt sätt karakterisera den problemställning vi i

dag stå inför på ifrågavarande område. När det penningpolitiska programmet

de två senaste åren formulerats så, att penningpolitiken borde avse en stabilisering

av prisnivån, respektive inriktas på en förbättring av penningvärdet,

i den mån den extraordinära varuknappheten minskar samt import- och

produktionskostnaderna nedgå, har man förutsatt, alt efter en första övergångstid

efter vapenstilleståndet en förbättrad varuförsörjning skulle undanröja

vissa för krigshushållningen karakteristiska orsaker till höga priser. Övergångstiden

har blivit längre än väntat, och därmed har följt en ökad ovisshet

om hur den framtida utvecklingen kommer att gestalta sig. Ju längre övergångstiden

blir, desto större är nämligen risken, att pris- och lönerörelser på

de stora internationella marknaderna medföra sådana förändringar i den allmänna

prissituationen, att en ökad varutillgång icke får samma prissänkande

effekt som eljest. I detta ovissa läge kommer — såsom fullmäktige framhållit

— penningpolitiken närmast att få inriktas på en stabilisering av penningvärdet

och i övrigt att bli av avvaktande karaktär. I likhet med fullmäktige

vill jag understryka, att vi under rådande förhållanden fortsättningsvis

måste räkna med att vidmakthålla krigstidens knapphetshushållning och att

försiktighet alltjämt måste iakttagas vid löne- och jordbrukspolitikens utformning.

Detta är en naturlig och ofrånkomlig konsekvens av att Sverige

måste bära sin del av de allmänna försörjningssvårigheterna genom att avstå

från import till förmån för sämre ställda länder samt godtaga den export som

är nödvändig som ett led i det internationella återuppbyggnadsarbetet. Situationen

kompliceras genom det höga, delvis just av varubristen betingade prisläget

i de länder med vilka vi driva handel. Denna faktor måste beaktas särskilt

vid utformningen av vår exportpolitik. Det är givetvis angeläget att undvika,

att det internationella marknadsläget får sådana återverkningar på det

svenska näringslivet, att en senare anpassning efter ändrade förhållanden

försvåras eller förhindras.

Någon anledning att i rådande oklara läge gå in på en utförligare diskussion

av det penningpolitiska programmet än som skett här och i fullmäktiges

framställning synes icke föreligga. Sammanfattningsvis må till slut

följande understrykas. Målsättningen för penningpolitiken kvarstår oförändrad

och i fråga örn medlen tvingas man alltjämt att lita till de utvägar,

som prövats under kriget. Som ett nytt moment tillkommer den återhållsamhet,

som kan bli nödvändig vid exportpolitikens utformning på grund av en

stigande pristendens utomlands och varuknapphet på hemmamarknaden.

Vad särskilt finanspolitiken angår, torde det senare under riksdagen bliva

tillfälle att i anslutning till olika reformförslag upptaga till diskussion, hur

dess utformning kommer att påverkas av de penningpolitiska synpunkter örn

vilka bär erinrats.

Det ekonomiska läget i vårt land har efter vapenstilleståndet utvecklats på

ett sätt, som i åtskilliga hänseenden avviker från tidigare gjorda antaganden.

I stället för en successiv förbättring i fråga örn vår varuförsörjning har en

markant varuknapphet gjort sig gällande. De risker för prisfall och rubbningar

i sysselsättning och produktion, som kunna föreligga vid återgången

till en fredsmässig varuförsörjning, lia sålunda ännu icke aktualiserats. .1 aili - sidus nied all var export, i viss män i samband med hjälpätgärder till utlandet,

ställt ökade anspråk på viii- produktionsförmåga, har importen av

för produktionsändamål behövliga varor, främst råmaterial oell bränsle, icke

U tskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

kunnat upprätthållas i önskvärd omfattning. Särskilt ha alltjämt de fortsatta

svårigheterna att täcka importbehovet av fossila bränslen avsevärt fördyrat

industriens bränslekostnader och nedsatt näringslivets kapacitet. En

ansvällning av investeringsverksamheten både för bostadsändamål och inom

industrien har i förening med nödvändigheten att reservera arbetskraft för

vedavverkningen och återupptagandet av exporten åtminstone temporärt lett

till en brist på arbetskraft, som på viktiga punkter kan komma att begränsa

den industriella produktionen. Med hänsyn till att de rubbningar som kriget

medfört i olika länder visat sig vara så djupgående, att övergången till fredsekonomi

blir väsentligt mera tidskrävande än nian tidigare antagit, måste

man räkna med möjligheten att knapphetsläget och därmed sammanhängande

penningpolitiska svårigheter komma att under den närmaste framtiden

än ytterligare skärpas.

Den rådande varubristen medför i förening med ökad efterfrågan i och för

sig ett tryck uppåt på priserna. I samma riktning verka de kostnadsstegringar,

som inträtt på grund av höjda importpriser på råvaror och halvfabrikat

eller genom ökade arbetskostnader, framkallade av lönehöjningar eller svårigheter

att rationellt disponera över arbetskraften. Möjligheterna att kompensera

kostnadsökningen genom höjd produktivitet äro i nuvarande knapphetsläge

i allmänhet begränsade. I prisstegrande riktning verka också de höga

priser, som kunna uttagas på exportmarknaden, i den mån dessa priser

tillåtas påverka hemmamarknaden. Såväl genom en spänning mellan köpkraft

och varutillgång som genom kostnadsstegringar och påverkan från pristendenserna

på de internationella varumarknaderna utsättes sålunda vår prisnivå

för starka påfrestningar.

Såsom i propositionen framhålles, är det i rådande läge av vikt att penningpolitiken

i enlighet med det av statsmakterna fastställda programmet

med all kraft inriktas på en stabilisering av penningvärdet och, i den mån

den extraordinära varuknappheten minskar samt import- och produktionskostnaderna

nedgå, lämnar utrymme för den förbättring av penningvärdet,

som dessa förändringar kunna leda till. I propositionen understrykes särskilt,

hurusom våra penningpolitiska förhållanden starkt påverkas av det internationella

försörjningsläget samt av pris- och lönenivåns utveckling i länder

av betydelse för vår utrikeshandel. Det är också givet, att förhållandena i

vårt land endast i begränsad utsträckning kunna frigöras från den allmänna

internationella utvecklingen, vilken ännu en tid framöver torde bliva präglad

av krigets ekonomiska konsekvenser. Men dels kunna åtgärder vidtagas till

skydd för Sveriges ekonomiska liv mot kraftigare störningar från utlandet,

dels finnes oberoende därav visst utrymme för en självständig gestaltning

av den svenska pris- och löneutvecklingen. En fri anpassning efter utlandsutvecklingen

av priser och kostnader under den kritiska övergångstiden skulle

låsa prisnivån i ett alltför högt läge med de risker för bakslag, som detta

innebär, när den internationella prisutvecklingen vänder i samband med den

förbättring i varuförsörjningen, varmed man alltjämt har att räkna. Det synes

utskottet vara av största vikt, att alla till buds stående möjligheter att

motverka de inflationsfrämjande krafterna tillvaratagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

5

I rådande läge föreligger alltjämt behov av en tortsatt priskontroll i förening

med en reglering av förbrukningen inom mera utpräglade knapphetsområden.

Därjämte kan en skärpt kontroll över investeringsverksamhetens

omfattning och inriktning bliva erforderlig i syfte att begränsa anspråken på

arbetskraft.

Med hänsyn till det ömsesidiga samband som föreligger mellan pris- och

lönepolitiken finner utskottet anledning att liksom i fjol varna mot konsekvenserna

av en prisuppdrivande lönestegring. En alltför långt driven lönehöjning

skulle ogynnsamt påverka penningvärdet både från kostnadssidan och

genom att möjliggöra en än ytterligare ökad varuefterfrågan, vilken i rådande

knapphetsläge icke kan tillgodoses. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

örn att lönesituationen är särskilt känslig för ytterligare lönestegringar med

hänsyn till att en höjning av socialstyrelsens levnadskostnadsindex med endast

några få enheter automatiskt skulle utlösa en förhöjning av dyrtidskompensationen

till flertalet löntagare. Det ligger väl även i löntagarnas eget intresse

att, så länge bristande varutillgång omöjliggör en reell standardhöjning och

faran för inflatorisk prishöjning består, iakttaga återhållsamhet i fråga om

krav på lönehöjningar. Av lika stor vikt är det givetvis att under det kritiska

övergångsskedet inom näringslivets alla områden största möjliga återhållsamhet

iakttages i fråga örn prishöjningar, som i nuvarande läge skall rubba jämvikten

i det labila prissystemet. I själva verket är det för såväl företagare

som löntagare ett gemensamt intresse att pris- och löneutvecklingen icke antager

inflatorisk karaktär. Med hänsyn härtill synes det kunna ifrågasättas,

huruvida icke medverkan från parterna på arbetsmarknaden borde påkallas

för att såvitt möjligt ernå en stabilisering av priser och löner för viss tid

framåt.

Med hänsyn till knappheten på arbetskraft och otillräcklig försörjning med

importvaror utgör exporten i stigande grad en belastning för vårt näringslh.

Såsom i propositionen framhålles, kan ökad återhållsamhet vid exportpolitikens

utformning bli nödvändig både av detta skäl och med hänsyn till den

stigande pristendensen utomlands.

I propositionen nr 222 till innevarande års riksdag angående avvecklingen

av den allmänna omsättningsskatten har chefen för finansdepartementet i

fråga örn budgetens balansering uttalat, att vid tull sysselsättning en balansering

av budgeten är önskvärd. Utskottet vill för sin del ansluta sig till departementschefens

i detta sammanhang gjorda uttalanden, vilka understryka

de risker för penningvärdet, som en statlig utgiftspolitik utan tillräckligt hänsynstagande

till den allmänna balansen inom vårt ekonomiska liv skulle

innebära. Det är givetvis en angelägenhet av vikt, att finanspolitiken ses i

samband med penningpolitiken och bringas i samklang med de allmänna

ekonomiska stabiliseringssträvandena.

En fortsatt stabilisering av räntenivån inom landet utgör jämsides med en

begränsning av likviditetsöverskottet ett värdefullt stöd för de penningpolitiska

strävandena. Enligt vad utskottet inhämtat äro bankofullmäktige eniga

örn att en räntesänkning i nuvarande läge icke bör ifrågakomma. Utskottet,

som delar denna fullmäktiges uppfattning, vill framhålla vikten av att riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 51.

banken genom sin med finansieringen av statsutgifterna samordnade kreditmarknadspolitik

fortsättningsvis söker upprätthålla balansen på kapital- och

penningmarknaderna.

Såsom mål för valutapolitiken har uppställts en stabilisering av växelkurserna

vid en nivå, som innebär varken en över- eller en undervärdering av

den svenska kronan. Då denna fråga ingående diskuterades i samband med

behandlingen av det penningpolitiska programmet vid 1944 års riksdag, uttalades

av chefen för finansdepartementet, att i händelse vårt land skulle utsättas

för ett kraftigare inflytande i depressiv eller inflatorisk riktning från

utlandet, en justering av växelkurserna borde, i den mån den vore förenlig

med Sveriges internationella åtaganden, tillgripas som medel att möta detta

inflytande. Utan att närmare ingå på frågan örn avvägningen av växelkurserna

i olika tänkbara situationer har utskottet här velat understryka angelägenheten

av att fullmäktige med uppmärksamhet följa hithörande spörsmål.

Såsom fullmäktige framhålla, te sig framtidsutsikterna i konjunkturhänseende

mer än vanligt ovissa. Så mycket torde dock vara klart, att när de

stora länderna, främst Amerikas förenta stater, fått sin produktion i full

gång, en stegring av vårt lands import torde vara att påräkna i sådan omfattning,

att nuvarande varuknapphet kan övervinnas och en prissänkning

genom lägre kostnader möjliggöras. I ett dylikt läge måste det vara till fördel,

örn strävandena att stabilisera penningvärdet under övergångstiden

krönts med framgång. Verkningarna av ett omslag i konjunkturerna kunna

då lättare mildras, bortsett från att vi under mellantiden varit befriade från

alla de sociala och ekonomiska olägenheter en inflation medför.

Mot det i propositionen framlagda förslaget om fortsatt befrielse för riksbanken

från sedelinlösningsskyldigheten har utskottet icke funnit anledning

till erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 28 maj 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Leander, Edin, Lindblom, Fahlander, Nordenson,

Grym och Ljungdahl;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen*, Andersson i Munkaljungby, Mattsson,

Johnsson i Kastanjegården, Sundberg, Wiberg och fru Humla*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Nordenson och Wiberg.

467913. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av vissa familjepensioner m. m. a1 i texten