Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 1942

1946-06-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bcinkoutskottets utlåtande nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56

§§ förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets

kreditkassor.

I en den 1 mars 1946 dagtecknad proposition nr 112, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen

den 5 juni 1942 (nr 325) örn jordbrukets kreditkassor.

Berörda förslag framgår av härvid fogad bilaga.

Beträffande den närmare innebörden av förslaget får utskottet, i den mån

ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

»I likhet med vad som gäller för andra kreditanstalter har rätten för centralkassorna

att in- och upplåna penningar utöver vad som motsvarar vissa

såsom särskilt säkra ansedda placeringar ställts i viss relation till kassornas

tillgångar i fonder och insatskapital. I sistnämnda avseende har för centralkassorna

liksom för sparbankerna såsom maximum för inlåningen fastställts

ett belopp motsvarande 12 1/2 gånger fonder och insatskapital.

Under de senaste åren har en betydande stegring av centralkassornas inoch

utlåning ägt rum, varemot, såsom framgår av jordbrukskreditkassans

framställning, det egna kapitalet i allmänhet icke har tillvuxit i förhållandevis

samma omfattning. Härav följer, att marginalen mellan den högsta tilllåtna

och den faktiska inlåningen minskats, och i några fall har till och med

gränsen för inlåningsrätten tangerats. I delta läge föreligger uppenbarligen

skäl att överväga åtgärder i syfte att åstadkomma ett vidgat underlag för den

fortsatta inlåningen.

Den såväl med hänsyn till kasserörelsens stabilitet som från andra synpunkter

mest tillfredsställande utvägen att bredda centralkassornas inlåningsunderlag

är att förstärka reservfonderna. Det är därför enligt min mening

angeläget, att centralkassorna ägna den största uppmärksamhet häråt. Enligt

vad jordbrukskredit kassan yttrat torde det dock ej vara möjligt att för närvarande

uteslutande lita till en utbyggnad i detta avseende. En annan möj
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 53. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

lighet är att söka bereda rörelsen ökad kapitaltillgång genom frivilliga insatser

i jordbrukskassorna. För att på denna väg skall kunna åstadkommas någon

kapitaltillförsel av betydenhet är det uppenbarligen nödvändigt att, såsom

jordbrukskreditkassan framhållit, möjlighet öppnas att lämna medlemmarna

skälig avkastning å det insatskapital de frivilligt tillskjuta. Härför förutsättes,

att eftergift göres med avseende å det i 56 § uppställda kravet att minst 75

procent av jordbrukskassas årsvinst skola avsättas till reservfonden. Då man

emellertid icke torde kunna bortse från att det i reservfonderna bundna kapitalet

är mera stabilt än det frivilliga insatskapitalet och det även av andra

skäl måste anses angeläget, att avsättningarna till reservfonderna icke helt

upphöra, synes mig utdelning å frivilliga insatser böra få ske först sedan någon

del av vinsten, förslagsvis 25 procent, blivit avsatt till reservfonden. I överensstämmelse

med den terminologi som i fråga om centralkassornas vinstdisposition

begagnats i 27 § synes vad som sålunda kan av jordbrukskassas

vinst komma att utdelas till medlemmarna å deras frivilliga insatser böra betecknas

icke som ränta utan som utdelning.

Den ändring i reglerna om användningen av jordbrukskassas vinst jag

sålunda vill tillstyrka torde böra verkställas genom att i 56 § mellan andra

och tredje styckena infogas ett nytt stycke med innehåll som nyss angivits.

Därav föranledas även ett par mindre ändringar i det nuvarande tredje

stycket.

I detta sammanhang synes mig vidare böra beaktas frågan om förbättrande

av de jordbruksekonomiska föreningarnas möjligheter att erhålla kredit i

centralkassorna genom diskontering av varuväxlar. Av bland annat organisatoriska

skäl och med hänsyn till centralkassornas större möjligheter att bedöma

de ekonomiska föreningarnas kreditvärdighet ha föreningarna utestängts

från möjlighet att erhålla kredit i jordbrukskassorna och i stället hänvisats

till centralkassorna. En förenings lånerätt därstädes har begränsats

sålunda, att krediten icke får överstiga ett belopp motsvarande fyra gånger

föreningens eget kapital, varjämte föreskrivits, att centralkassas sammanlagda

utlåning till jordbruksekonomiska föreningar icke får överstiga en tiondel

av kassans hela utlåning och att till en och samma förening ej må beviljas

lån till högre belopp än som motsvarar en tjugofemtedel av kassans sammanlagda

utlåning. Jordbrukskassemedlemmen är däremot för erhållande av kredit

inom kasserörelsen hänvisad till vederbörande jordbrukskassa. Denna

uppdelning av kreditgivningen har föranlett ovisshet huruvida inom kasserörelsen

kunnat diskonteras vissa av jordbruksekonomiska föreningar utställda

och av jordbrukare accepterade växlar, ehuru mot desamma ur säkerhetssynpunkt

i och för sig icke varit något att invända. Oavsett om acceptanten äger

outnyttjad kreditmöjlighet i jordbrukskassa nödgas nämligen föreningen

vända sig till annat kreditinstitut än centralkassan för att få växeln diskonterad,

därest någon av de nyss angivna gränserna för föreningens möjlighet

att erhålla kredit skulle överskridas genom diskonteringen.

I betraktande av att acceptanten-jordbrukaren är den i sista hand betalningsskyldige

och föreningens förpliktelse reellt närmast är att anse som en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

3

ansvarsförbindelse, kunde ifrågasättas att vid växelns diskontering fästa avseende

i huvudsak vid jordbrukarens och endast i mindre män vid föreningens

kreditvärdighet. Emellertid skulle det självfallet vålla centralkassorna avsevärt

besvär, örn de vid prövning av framställningar om diskontering av varuväxlar

regelmässigt skulle träffa sitt avgörande i första hand på grundval av

en utredning rörande acceptantens förhållanden, örn dennes medlemskap

och eventuellt outnyttjade lånerätt i jordbrukskassa. För de fall då växelbeloppet

rymmes inom föreningens medgivna kredit synes mig något behov av

ett sådant bedömande vid växeldiskonteringen ej heller föreligga.

Däremot torde för det fall, att föreningens lånerätt skulle överskridas genom

diskonteringen, möjlighet böra förefinnas att taga hänsyn även till acceptantens

krediträtt inom kasserörelsen. Till de i 34 § upptagna reglerna örn jordbruksekonomisk

förenings möjlighet att erhålla kredit i centralkassa synes

mig böra göras ett tillägg av innebörd, att sådan förening utan hinder av eljest

gällande begränsningar må kunna erhålla kredit för varuväxel, som dragits

av föreningen och accepterats av jordbrukskassemedlem, därest centralkassan

— efter inhämtande av upplysningar från jordbrukskassan — finner

sådana förhållanden föreligga, att acceptanten skulle i enlighet med de i 59 §

meddelade bestämmelserna rörande dennes lånerätt och med hänsyn till omfattningen

av honom redan lämnad kredit kunna i jordbrukskassan erhålla

lån till belopp som motsvarar växelsumman. Detta innebär att krediten med

hänsyn till den däremot svarande tillgång, som acceptantens betalningsskyldighet

innefattar, icke behöver inräknas i den föreningens skuldsumma, för

vilken fordras täckning i föreningens tillgångar, och ej heller måste falla inom

de eljest gällande maximigränserna för centralkassans utlåning till föreningar.

Med växel som avser betalning för levererade varor torde böra likställas

växel som tillkommit för likvidering av fordran på grund av tjänster,

vilka tillhandahållits jordbrukare t. ex. av maskinföreningar.

När centralkassa med tillämpning av den sålunda förordade särskilda regeln

medgivit diskontering av växel, bör därigenom acceptantens lånerätt i

jordbrukskassan anses ha tagits i anspråk till belopp som motsvarar växelsumman.

För att detta skall kunna vederbörligen beaktas av jordbrukskassan

torde böra föreskrivas skyldighet för centralkassan att ofördröjligen underrätta

jordbrukskassan om diskonteringen. Det torde få förutsättas att i

praktiken meddelande kommer att lämnas även när växel blivit inlöst. Med

hänsyn till att ifrågavarande kredit redan från början är tidsbegränsad synes

det dock ej nödvändigt att föreskriva underrättelseplikt i detta avseende.

Såsom bank- och fondinspektionen i sitt yttrande förutsatt torde det

stundom kunna inträffa, att viss kredit då den beviljas kommer att påföras

vederbörande förening men att, då ökat kreditbehov därefter inträder för

föreningen, fråga uppkommer örn beredande av möjlighet för den nya kreditens

beviljande genom att, efter de grundsatser som angivits i det föregående,

överföra den förut beviljade växelkrediten på acceptanten. Något principiellt

hinder häremot synes ej böra föreligga, och frågan örn en sådan överflyttning

torde böra behandlas i enahanda ordning som en ny diskontering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

Utskottet.

Den nu förordade diskonteringsmöjligheten förutsätter en intim samverkan

mellan centralkassorna och jordbrukskassorna. Det är sålunda av vikt,

att de förra kunna snabbt få behövliga upplysningar för bedömande av diskonteringsfrågan

och att de senare erhålla möjlighet att genast beakta den

belastning som diskonteringen bör föranleda å acceptantens konto.

De båda sålunda föreslagna författningsändringarna torde böra träda i

kraft omedelbart efter utfärdandet.»

På grund av jordbrukskasserörelsens starka utveckling under de senare

åren har kasserörelsen funnit sig föranlåten att framställa krav på ändring

av de så nyligen som år 1942 tillkomna författningsbestämmelser, som reglera

dess verksamhet. Bland annat med hänsyn till den pågående utredningen

örn kreditväsendets omorganisation ha i propositionen endast upptagits två

hithörande frågor, nämligen dels örn ökning av centralkassornas för jordbrukskredit

inlåningsunderlag genom förstärkning av jordbrukskassornas insatskapital

och dels om förbättrande av de jordbruksekonomiska föreningarnas

möjligheter att erhålla kredit i centralkassorna genom diskontering

av varuväxlar.

Förslaget om ökning av inlåningsunderlaget förutsätter, att medlemmarna

kunna beredas skälig avkastning å det av dem frivilligt tillskjutna insatskapitalet,

och detsammas genomförande föranleder därför ändring av de i

56 § jordbrukskasseförordningen intagna reglerna för användning av jordbrukskassas

årsvinst. I sådant avseende föreslås i propositionen att, sedan

minst 25 procent av årsvinsten avsatts till reservfonden, utdelning å frivilliga

insatser må kunna ske utan hinder av det i paragrafen uppställda kravet

att minst 75 procent av vinsten skall avsättas till reservfonden.

Såsom i propositionen framhålles, skulle en ökning av inlåningsunderlaget

genom en förstärkning av reservfonden med hänsyn till dennas större

stabilitet ha inneburit en mera tillfredsställande anordning än som emås

genom en ökning av insatskapitalet. Avsättningarna till reservfonden kunna

emellertid icke förväntas bliva tillräckligt stora under den närmaste framtiden

för att skapa underlag för den ökade inlåning, som erfordras för rörelsens

fortsatta utveckling. Med hänsyn härtill har utskottet ansett sig böra

tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, oaktat detsamma innebär en eftergift i kravet

på vinstens fondering.

De jordbruksekonomiska föreningarnas möjligheter att erhålla kredit hos

centralkassorna äro på olika sätt begränsade genom föreskrifter i 34 § jordbrukskasseförordningen

(se s. 6). Ovisshet har rått, huruvida av dylik förening

utställd och av jordbrukare accepterad växel, som avser betalning

av varor eller tjänster, må kunna diskonteras av föreningen hos centralkassa,

därest någon av gränserna för föreningens kreditmöjligheter skulle överskridas

genom diskonteringen. Enligt propositionen bör i dylika fall hinder

ej möta för diskonteringen, under förutsättning att acceptanten skulle hos

den jordbrukskassa han tillhör kunna erhålla lån till belopp motsvarande

växelskulden. Kredit av sådant slag skulle sålunda icke komma att få

någon inverkan vid tillämpningen av reglerna örn begränsning av en före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

5

nings lånerätt hos centralkassan men skulle däremot inräknas vid beräkning

av acceptantens lånerätt i jordbrukskassan. Centralkassan skulle vara

skyldig att ofördröjligen underrätta jordbrukskassan om diskonteringen.

Föreskrifter i ämnet föreslås skola meddelas i ett tillägg till 34 §.

Det i propositionen framlagda förslaget synes utskottet utgöra en godtagbar

lösning av den svävande frågan örn de jordbruksekonomiska föreningarnas

diskontering av sådana växlar, som här avses. Såsom bank- och

fondinspektionen framhållit, kan visserligen den föreslagna diskonteringsrätten

sägas innebära en dispens från de i 34 § angivna begränsningsreglema

och därmed även en utvidgning av de ekonomiska föreningarnas lånemöjligheter

inom jordbrukskasserörelsen. Det bör emellertid beaktas, att det i

sådana fall, som här åsyftas, rör sig örn växlar å jämförelsevis låga belopp.

Då härtill kommer, att den åsyftade växeldiskonteringen ju i sista hand

kommer de enskilda jordbrukarna till godo, bör den också anses utgöra en

kreditgivning, som det tillkommer jordbrukskasserörelsen att tillgodose. Utskottet

utgår vidare från att författningsändringen icke av jordbrukskasserörelsen

utnyttjas för beviljande av större krediter av affärsbetonad art

till jordbruksekonomiska föreningar med därav följande intrång på ett verksamhetsområde,

som bland andra Aktiebolaget Jordbrukarbanken specialiserat

sig på. Med avseende å dylika krediter böra alltjämt iakttagas de av utskottet

år 1942 gjorda uttalandena om nödvändigheten av försiktighet från

kasserörelsens sida vid utlåning till större ekonomiska föreningar. Med hänsyn

till det nu sagda finner utskottet sig kunna tillstyrka den ifrågasatta

utvidgningen av föreningarnas lånerätt.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 4 juni 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Viel förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Åkerberg, Friggeråker, Leander, Edin*, Andersson i

Tidaholm, Ljungdahl, Persson i Älvdalsåsen och Petersson i Karlskrona;

från andra kammaren: herrar Svedman, Paulsen, von Seth*, Nilsson i Landskrona,

Svensson i Alingsås, Stjärne, Nilson i Spånstad och Gavelin.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

Bilaga.

Förslag

till

förordning

angående ändrad lydelse av 31 och 56 §§ förordningen den 5 juni

1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor.

Härigenom förordnas, att 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 1942 om

jordbrukets kreditkassor skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

34 §.

Till centralkassa ansluten jordbruksekonomisk förening må kunna erhålla

kredit till belopp, som av centralkassans styrelse prövas lämpligt, med iakttagande

av att krediten icke må uppgå till högre belopp än fyra gånger så stor

del av föreningens tillgångar utöver skulderna, som motsvarar föreningens

insatskapital jämte egna fonder av sådan beskaffenhet, att de icke kunna anlitas

utan därom för varje gång å föreningssammanträde fattat beslut. Vid

beräknandet av den högsta kredit, som sålunda må beviljas jordbruksekonomisk

förening, skall iakttagas, att såsom insatskapital må räknas jämväl tecknad

men ej gulden insats i föreningen, därest tecknaren lämnat skriftlig förbindelse

å beloppet samt för insatsens inbetalande i föreningens stadgar eller

eljest fastställts en plan, som godkänts av centralkassans styrelse. Dylik insats

må dock ej medräknas till högre belopp än som kan antagas bliva guldet

inom fem år efter medlems inträde i föreningen. Såsom tillgång av beskaffenhet

att utgöra underlag för kredit må icke räknas andelar, vilka föreningen

förvärvat i annan ekonomisk förening. Vad här är stadgat med avseende å

förenings insatskapital och egna fonder skall äga motsvarande tillämpning

beträffande aktiekapital och fonder tillhörande aktiebolag, varom förmäles i

3 § andra stycket.

Centralkassas sammanlagda utlåning till jordbruksekonomiska föreningar

må icke överstiga en tiondel av centralkassans sammanlagda utlåning.

Till en och samma förening må lån ej beviljas till högre belopp än som motsvarar

en tjugofemtedel av sammanlagda utlåningen från centralkassan.

Utan hinder av bestämmelserna

här ovan må jordbruksekonomisk

förening kunna i centralkassa erhålla

kredit mot växel, som utställts av för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

7

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

eningen och avser betalning för varor

eller tjänster, därest växeln är accepterad

av medlem i jordbrukskassa

och lån till beloppet skulle, i enlighet

med bestämmelserna i 59 § denna

förordning och med hänsyn till omfattningen

av redan lämnad kredit,

kunna beviljas medlemmen. Har centralkassa

med tillämpning av vad nu

sagts medgivit diskontering av växel,

skall det belopp, till vilket medlemmen

högst kunnat erhålla kredit i

jordbrukskassan, anses hava tagits i

anspråk till belopp motsvarande våxelsumman;

och åligger det centralkassan

att örn diskonteringen ofördröjligen

underrätta jordbrukskassan

för iakttagande härav.

56

Av jordbrukskassas årsvinst skola, sedan avdrag skett för täckande av möjligen

förefintlig brist från föregående år, minst sjuttiofem procent avsättas till

reservfond.

Då reservfonden uppgår till ett belopp, motsvarande tjugo procent av jordbrukskassans

utlåning vid utgången av senast förflutna räkenskapsåret, ankommer

på jordbrukskassan att bestämma, i vad mån den andel av årsvinsten,

som skall avsättas till reservfonden, må understiga sjuttiofem procent.

Nedgår reservfonden under vad sålunda stadgats, skall avsättning till densamma

ånyo vidtaga i minst sådan omfattning, som nyss sagts.

Utan hinder av vad ovan stadgats

må, sedan minst tjugofem procent av

årsvinsten avsatts till reservfonden,

efter beslut å förening ssammanträde

av återstoden lämnas utdelning till

medlemmarna å sådan del av deras

insatser som överstiger deras i 53 §

angivna minimiinsatser, dock högst

efter en räntesats av fem procent.

Av årsvinsten, i den mån den ej erfordras

för avsättning till reservfonden

enligt vad i första och andra stycket

sägs, må ock efter beslut å föreningssammanträde

kunna dels till

medlemmarna återgäldas belopp, som

Av årsvinsten, i den mån den ej åtgår

för avsättning till reservfonden,

må efter beslut å föreningssammanträde

kunna dels till medlemmarna

återgäldas belopp, som under något

föregående år å dem uttaxerats till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 53.

Nuvarande lydelse:

täckande av förlust, dels ock lämnas

utdelning å deras insatser, dock högst

efter en räntesats av fem procent.

Föreslagen lydelse:

under något föregående år å dem uttaxerats

till täckande av förlust, dels

ock lämnas utdelning å deras minimiinsatser,

dock högst efter räntesats

som nyss angivits.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

467922. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 19 a1 i texten