Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935

1946-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1946:8, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till

förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen

den 17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, m. m.

I en till riksdagen avlåten, den 12 januari 1946 dagtecknad proposition nr

26, som hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj

1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, och

2) förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 17 maj 1935

(nr 177) angående grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet,

dels ock besluta att staten skall, för ökning av konungariket Sveriges

stadshypotekskassas grundfond, genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa

till förfogande svenska statens tre och en halv procent obligationer, ouppsägbara

från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av 25 miljoner

kronor med rätt för kassan att i enlighet med de i förordningen angående

kassan givna bestämmelserna taga sagda obligationer i anspråk.

Författningsförslagen äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande.

ökning av grundfonden i konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Styrelsen för kassan har i skrivelse den 17 januari 1945 till Kungl. Majit

anfört, att då grundfonden för det dåvarande utgjorde 125 miljoner kronor

och reservfonden i runt tal 15 miljoner kronor, kassans upplåningsrätt mot

obligationer omfattade omkring 1 400 miljoner kronor. Vid 1944 års utgång

funnes utelöpande obligationer till ett belopp av inalles omkring 1 275 miljoner

kronor. Det obligationsbelopp, som kassan ägde ytterligare utgiva, uppginge

alltså till omkring 125 miljoner kronor. För att kassan skulle kunna

vara beredd att möta det ökade lånebehov, som kunde förväntas uppstå,

hade kassans styrelse ansett sig böra hemställa örn en ökning av grundfonden,

och hade styrelsen funnit en ökning med 25 miljoner kronor vara på
Bihang

lill riksdagens protokoll 1946. 8 sami. Nr 8. 1 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr S.

kallad och lämplig. I enlighet härmed hemställde styrelsen, alt Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen atl vidtaga sådan ändring i §§ 2 och 3 förordningen

angående kassan, att däri angivna belopp 125, 117 och 109 miljoner kronor

höjdes till respektive 150, 140 och 130 miljoner kronor.

Departementschefen har anfört följande:

Med hänsyn till stadshypotekskassans behov av ökade kreditgivningsmöjligheter

anser jag mig böra tillstyrka, att kassans grundfond, som år 1936

utökades med 25 miljoner kronor, ånyo förstärkes. Mot storleken av det

belopp, 25 miljoner kronor, varmed enligt styrelsens förslag grundfonden

nu borde ytterligare ökas, finner jag icke anledning framställa någon erinran.

Ökningen av grundfonden torde lämpligen ske på så sätt, att fullmäktige

i riksgäldskontoret ställa till kassans förfogande obligationer å 25 miljoner

kronor av samma beskaffenhet som dem, vilka för närvarande utgöra

kassans grundfond.

Såsom bankofullmäktige erinrat i sitt remissutlåtande har jag tidigare i

annat sammanhang framhållit vikten av att stadshypoteksföreningarna iakttaga

en restriktiv hållning mot hypotekskredit i form av enbart stående lån.

Därest grundfonden höjes på sätt jag nu förordat, framstår det såsom än

mera angeläget, att föreningarna vid sin kreditgivning vederbörligen beakta

nyssnämnda uttalande.

Jag har icke något att erinra mot att i samband med den föreslagna ökningen

av grundfonden Kungl. Maj:ts tillstånd för upptagande av nytt lån

förklaras erforderligt, örn grundfonden nedgår till 140 miljoner kronor, samt

att riksdagens tillstånd för upptagande av nytt lån förklaras erforderligt,

örn grundfonden nedgår till 130 miljoner kronor.

Utvidgad rätt för liypoteksförcningarna att bevilja lån.

Enligt gällande bestämmelser må hypoteksförening bevilja amortering slån

intill högst hälften av uppskattningsvärdet, med iakttagande av att lånebeloppet

icke får överstiga hälften av fastighetens vid taxering enligt kommunalskattelagen

åsätta värde; dock må i fråga om större städer eller vissa delar

av dem sådana lån, därest hypotekskassans styrelse det medgiver, kunna

meddelas intill ett belopp, ej överstigande sex tiondelar av vare sig uppskattningsvärdet

eller taxeringsvärdet.

Fasta lån kunna meddelas intill samma belopp, som må utlämnas såsom

amorteringslån; dock må fasta lån å längre tid än tio år meddelas endast

intill två tredjedelar av nämnda belopp, där den belånade fastighetens huvudbyggnad

icke är av sten eller annat lika hållbart byggnadsämne.

I skrivelse den 19 november 1945 till Kungl. Maj:t har styrelsen för konungariket

Sveriges stadslagpotekskassa gjort framställning om utvidgning av

styrelsens rätt att medgiva belåning intill 60 procent av fastighets uppskattnings-

eller taxeringsvärde.

Styrelsen har anfört, att de medgivanden till belåning intill 60 procent,

som styrelsen hittills lämnat i fråga om vissa större städer, avsåge inalles

47 städer, av vilka icke någon hade ett invånarantal understigande 10 000.

Dessa medgivanden hade i samtliga fall begränsats till att avse stenhusfastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr S.

3

heter, i regel belägna inom områden för fastställd stadsplan, och hade under

de senaste åren lämnats med föreskrift därom, att den högre belåningsrätten

finge utnyttjas företrädesvis i fråga örn modernt inredda fastigheter.

Styrelsen Ilar vidare anfört.

Den prövningsrätt, som i förordningen överlämnats åt styrelsen med avseende

å belåning av fastighet till 60 °/o av dess värde, anser styrelsen icke

längre böra begränsas till större städer utan utsträckas till att gälla alla samhällen,

inom vilka stadshypoteksförening må utöva verksamhet. Den omständigheten

att en stad i det ena eller andra avseendet kan betecknas såsom en

större stad lärer nämligen icke i och för sig innebära garanti för ett högre

kreditvärde å fastigheterna i staden. Även i mindre städei och i stadsliknande

samhällen torde finnas fastigheter, som måste anses ha samma kreditvärde

som liknande fastigheter i större städer.

En sådan utsträckt prövningsrätt för styrelsen är särskilt pakallad med

hänsyn till den praxis, som numera tillämpas vid beviljande av statens tertiärlån

i fråga örn meddelandet av räntesubvention, vilken praxis medfört ett

allt starkare behov av ökade möjligheter för stadshypoteksförening att kunna

bevilja primärlån intill 60 °/o av värdet å fastighet, varå tertiärlån med
Enligt

styrelsens uppfattning är nuvarande begränsning till större städer

av regeln om belåning av fastighet intill 60 °/o av dess värde till men for en

rationellt ordnad fastighetskredit och icke erforderlig vare sig ur säkerhetssynpunkt

eller eljest. . ,

På sålunda anförda skäl får styrelsen hemställa, att Kungl. Majit tacktes

vidtaga åtgärder i syfte att ifrågavarande begränsning av styrelsens prövningsrätt

borttages.

Departementschefen har anfört följande:

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen äger stadshypoteksförening

för närvarande bevilja amorteringslån och, med viss inskränkning, jämväl

fasta lån intill hälften av fastighets uppskattnings- eller taxeringsvärde, dock

att i fråga örn större städer eller vissa delar av dem sådana lån må därest

hypotekskassans styrelse det medgiver — meddelas intill 60 procent av fastighets

uppskattnings- eller taxeringsvärde.

I den nu förevarande framställningen hemställer hypotekskassans styrelse

att rätten för stadshypoteksförening att, efter medgivande av kassans

styrelse, bevilja lån intill 60 procent av fastighets uppskattnings- eller taxeringsvärde

måtte utvidgas till att avse alla samhällen, inom vilka stadshypoteksförening

må utöva verksamhet. Mot detta förslag har under remissbehandlingen''icke

framförts någon principiell erinran, dock att sparbanksföreningen

uttalat tvivel i fråga om behovet av den föreslagna utvidgningen.

Däremot har sparbanksinspektionen i sitt remissyttrande gjort gällande, att

förslaget borde prövas först i samband med utredning örn ändrad sparbankslagstiftning;

i andra hand har inspektionen — i anslutning till vad sparbanksföreningen

föreslagit — hemställt alt, örn förslaget redan nu genomfördes,

en motsvarande utvidgning måtte ske i fråga om sparbankernas utlåningsrätt.

Enligt sparbanksinspektionens mening borde härvid föreskrivas,

att det skulle ankomma på Kungl. Majit att bestämma de orter eller delar

därav, där belåning intill den högre gränsen linge ske.

För egen del anser jag mig, under åberopande i huvudsak av vad hannoch

fondinspektionen och sparbanksinspektionen i ärendet anfört, kunna biträda

förslaget om borttagande av den nu gällande begränsningen, att medgivande

för stadshypoteksförening att bevilja lån intill 60 procent av fastig
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr S.

Utskottet.

hets uppskattnings- eller taxeringsvärde må lämnas endast i fråga örn större

städer eller vissa delar av dem. Liksom hittills torde det böra ankomma på

hypotekskassans styrelse att bestämma de orter eller de delar därav, där

belåning intill den högre gränsen må förekomma. Härvid bör, såsom fullmäktige

i riksbanken framhållit, kassans styrelse taga stor hänsyn till i vad

män taxeringsvärdena å orten i fråga måste anses höga och påverkade av

högt uppdrivna försäljningspriser. Avseende bör även fästas vid de olika

samhällenas struktur och i vad mån fastighetsvärdena kunna tänkas röna

inverkan av försämrade konjunkturer för mera betvdande näringsföretag å

orten.

I likhet med fullmäktige i riksbanken finner jag det rimligt, att motsvarande

möjlighet att höja belåningsgränsen, som nu föreslås beträffande

stadshypoteksforenmgama, även beredes sparbankerna. Förslag härom torde

jag få anmäla i samband med framläggandet av det förslag till ändringar

i sparbankslagen, som föranledes av uppbördsreformens genomförande. Jag

vill emellertid redan nu framhålla att, därest begränsningen till större städer

eller vissa delar av dem upphäves för såväl stadshypoteksföreningarna som

sparbankerna, en ändring samtidigt torde böra ske av de för sparbankernas

långivning gällande direktiven. Efter genomförandet av ifrågavarande författningsändringar

böra salunda dispensmyndigheterna för sparbankerna,

d. v. s. länsstyrelserna som i enlighet med nämnda direktiv hittills anpassat

dispensgivningen för sparbankerna efter de medgivanden, som av

stadshypotekskassans styrelse lämnats stadshypoteksföreningarna _ icke

vidare vara beroende ay det ortsurval, som kassans styrelse kan komma

att gora med avseende å stadshypoteksföreningamas rätt atf utsträcka belamngsgränsen.

Utskottet tillstyrker förslaget om höjning av stadshypotekskassans grundfond

från för närvarande 125 till 150 miljoner kronor och bär intet att erinra

mot att för ändamålet genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställas till kassans

förfogande obligationer å nominellt 25 miljoner kronor av samma beskaffenhet

som de obligationer, vilka för närvarande utgöra kassans grundfond.

I samband med höjningen av grundfonden torde i enlighet med vad

Kungl. Maj:! föreslagit höjning böra ske av de i § 3 förordningen angivna

grundfondsbelopp, vid vilka skyldighet skall inträda för kassan att inhämta

tillstånd av Kungl. Majit resp. riksdagen för upptagande av nytt lån.

Likaledes biträder utskottet det i propositionen framlagda förslaget örn

borttagande av den nu gällande begränsningen, att medgivande för stadshypoteksförening

att bevilja lan intill 60 procent av fastighets uppskattnings- eller

taxeiingsvärde må lämnas endast i fråga örn större städer eller vissa delar

av dem. 1 likhet med departementschefen förutsätter utskottet härvid, att

stadshypotekskassans styrelse vid begagnande av sin dispensrätt tager vederböi

lig hänsyn till de särskilda förhållanden, som inom olika orter kunna påverka

fastighetsvärdena. Därest riksdagen bifaller det föreliggande förslaget,

torde, såsom departementschefen framhållit, motsvarande möjlighet att höja

belåningsgränsen för bundna lån böra beredas sparbankerna. Då förslag i

sådant avseende lärer komma att föreläggas riksdagen, saknar utskottet anledning

att i detta sammanhang närmare ingå på denna fråga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

5

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1946.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Carlström, Sundvik, Lindblom, Grym* och Johannesson;
från

andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Mattsson, Johnsson

i Kastanjegården, Sundberg, von Seth*, Nilsson i Landskrona och fru Humla.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

Bilaga A.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den

17 maj 1935 (nr 176) angående konungariket Sveriges

stadshypotekskassa.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 angående

konungariket Sveriges stadshypotekskassa1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

§ 2.

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en halv procent

obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av etthundratjugufem miljoner

kronor.

Grundfondsobligationema fortfara

----äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må —--

kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer---

anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess helhet

uppkomna förluster, nedgå till

etthundrasjutton miljoner kronor, må

kassan icke upptaga nytt lån, med

mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.

Om grundfonden av sådan anledning

skulle nedgå till etthundranio

miljoner kronor, må nytt lån

icke upptagas, med mindre riksdagen

på Konungens framställning det medgiver.

Kassans styrelse---nu sagts.

Föreslagen lydelse:

§ 2.

Såsom grundfond för hypotekskassan

ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande

svenska statens tre och en halv procent

obligationer, ouppsägbara från

innehavarens sida, till ett nominellt

belopp av etthundrafemtio miljoner

kronor.

Grundfondsobligationema fortfara

---äro fullgjorda.

Grundfondsobligationer må — ---

kassans likvidation.

Då grundfondsobligationer -—— —

anspråk tagna.

§ 3.

Därest grundfonden skulle, genom

på hypotekskassans rörelse i dess helhet

uppkomna förluster, nedgå till

etthundrafyrtio miljoner kronor, må

kassan icke upptaga nytt lån, med

mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.

Om grundfonden av sådan anledning

skulle nedgå till etthundratrettio

miljoner kronor, må nytt lån

icke upptagas, med mindre riksdagen

på Konungens framställning det medgiver.

Kassans styrelse---nu sagts.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse, se 1936:128.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr S.

7

Bilaga B.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 8 förordningen den 17 maj 1935

(nr 177) angående grunderna för stadshypoteksföreningars

bildande och verksamhet.

Härigenom förordnas, att § 8 förordningen den 17 maj 1935 angående

grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet1 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

§ 8.

Amorteringslån må av hypoteksförening

beviljas intill högst hälften av

uppskattningsvärdet, med iakttagande

därav att lånebeloppet icke får överstiga

hälften av fastighetens vid taxering

enligt kommunalskattelagen åsätta

värde; dock må i fråga örn större

städer eller vissa delar av dem sådana

lån, därest hypotekskassans styrelse

det medgiver, kunna meddelas intill

ett belopp, ej överstigande sex tiondelar

av vare sig uppskattningsvärdet

eller taxeringsvärdet.

Fasta lån---hållbart bygg
nadsämne.

I intet---ettusen kronor.

Föreslagen lydelse:

§ 8.

Amorteringslån må av hypoteksförening

beviljas intill högst hälften av

uppskattningsvärdet, med iakttagande

därav att lånebeloppet icke får överstiga

hälften av fastighetens vid taxering

enligt kommunalskattelagen åsätta

värde; dock må, i den mån hypotekskassans

styrelse det medgiver, sådana

lån kunna meddelas intill ett belopp,

ej överstigande sex tiondelar av

vare sig uppskattningsvärdet eller

taxeringsvärdet.

Fasta lån — — — hållbart byggnadsämne.

I intet---ettusen kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

Senaste lydelse, se 1944:189.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 17 maj 1935 a1 i texten