Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m.

1946-06-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1946:13, Utlåtande i anledning av väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

7

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 20 juni 1946 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av

väckt motion örn bibehållande av dem. statliga ''priskontrollen m. m.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 188, ha herrar Öhman och Linderot föreslagit, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t begär, att den statliga priskontrollen skall bestå och framför

allt inriktas på att bryta monopolprissättning, för vilket ändamål gällande

prislagstiftning måste anpassas till de förändrade förhållandena, priskontrollapparaten

effektiviseras och en demokratisering av framför allt priskontrollnämndens

sammansättning äga rum.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen ha yttranden inhämtats från kommerskollegium och statens

priskontrollnämnd, varjämte Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet landsbygdens folk, Kooperativa förbundet

och Landsorganisationen i Sverige beretts tillfälle yttra sig i ärendet.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden av dels samtliga handelskammare

i riket med undantag av handelskammaren i Visby, dels ock Sveriges köpmannaförbund.

De av kollegium sålunda hörda organisationerna ha ställt sig avvisande

gentemot motionen. För egen del anför kommerskollegium bland annat:

Även örn tiden efter fredsslutet medfört ökad tillgång inom landet på många

olika varuslag, synas förhållandena på väsentliga områden alltfort ogynnsamma

i prishänseende, och det torde för närvarande icke vara möjligt att avgöra, när

den allmänna priskontrollen skall kunna slopas. Möjligheterna att bedöma denna

fråga försvåras givetvis i hög grad av de labila politiska förhållandena ute i

världen.

Under förutsättning emellertid, att varuknappheten och de förhållanden i

övrigt, som föranlett den allmänna priskontrollen, upphöra, är det enligt kollega

mening angeläget, att priskontrollen slopas. Det torde vara otvivelaktigt att den

fria konkurrensen i sig innefattar ett betydligt verksammare medel mot för höga

priser än statliga ingripanden. Även med den effektivisering av priskontrollapparaten

och den demokratisering av priskontrollnämndens sammansättning, som i

motionen förordats, torde priskontrollen i sitt arbete alltid komma att taga hänsyn

till omständigheter, som icke bliva beaktade i den fria konkurrensen. Såsom

framhållits i det av köpmannaförbundet anförda yttrandet av direktör Rausing

nödgas priskontrollen vid fastställandet av priser taga hänsyn till kostnaderna

hos de mindre rationaliserade företagen, medan vid fri konkurrens företagen

måste anpassa sina priser till marknadsläget. I detta sammanhang må även understrykas,

att vissa prisregleringar, t. ex. normalpriser och riktpriser, ha en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

tendens att vid eljest sjunkande prisnivå hålla priserna uppe. Maximiprisema

betraktas som minimipriser.

De skäl. som ovan anförts mot en fortsatt priskontroll, gälla under förutsättning

att det verkligen förekommer en fri konkurrens. Därest konkurrensen,

genom en överenskommelse eller eljest, är begränsad, föreligga icke längre dessa

anledningar att motsätta sig en priskontroll. Den av planeringskommissionen

föreslagna övervakningen av konkurrensbegränsande företeelser innebär också en

form av fortsatt priskontroll i begränsad omfattning.

Under hänvisning till det sålunda anförda anser sig kollegium icke kunna

förorda motionärernas förslag i fråga örn den statliga priskontrollen.

Statens prisk ont rollnämnd anför i huvudsak följande:

Nämnden anser det obestridligt att vid tillräcklig varutillgång konkurrensen

mellan företagen utgör en hårdare prisregulator än direkt statlig priskontroll.

Priser, fastställda på grundvalen av inför statlig myndighet framlagda

kostnadskalkyler, måste under normala förhållanden tendera att ligga högre än

de priser, som utbildas under inflytande av olika faktorer på marknaden. En

statlig priskontroll torde nämligen icke kunna pressa en kostnadskalkyl i sådan

grad som en företagare kan nödgas göra i ett tvingande konkurrensläge. Därest

en permanent statlig priskontroll skulle etableras, föreligger det enligt nämndens

mening uppenbar risk för att det från företagens sida kan komma att ställas det

anspråket, att den av priskontrollmyndigheten bestämda prissättningen skall garantera

en ”skälig” bärgning åt företagen. Svårigheterna för ett permanent statligt

priskontrollorgan att konsekvent bestämma prissättningen efter de effektivaste

företagen ligga i öppen dag. Det är därför högst sannolikt att man med

fortsatt statlig priskontroll i längden kommer att få en kostnadsbestämd och ej

av marknadsfaktorer bestämd prisnivå och prisutveckling. Priserna komma att

bestämmas med hänsyn till kostnaderna, och något incitament till anpassning av

dessa efter det på marknaden givna priset föreligger sålunda icke.

Det är nämndens erfarenhet, att de priser, som fastställas av det statliga

priskontrollorganet, högstpriser, normalpriser etc., regelmässigt betraktas såsom

av statlig myndighet auktoriserade priser, vilka skola hållas även där det vore

möjligt för företagen att med hänsyn till kostnaderna sätta lägre priser. Även

örn risken härför ej bör vara densamma vid en tillräcklig varutillgång som i

en knapphetshushållning, anser nämnden likväl det under normala förhållanden

vara olämpligt, att ett statsorgan fixerar priser, vilka av psykologiska skäl

gärna komma att uppfattas såsom sanktionerade och skäliga. Härigenom kan priskontrollen

komma att verka pris- och kostnadsuppehållande.

Vid bedömandet av frågan örn priskontrollens bibehållande synes man även

böra taga hänsyn till den omständigheten att prisreglering inom landet för att

vara effektiv kan komma att kräva en mer eller mindre djupgående reglering

även av utrikeshandeln. Prisreglering på hemmamarknaden fordrar som komplement

prisreglering av importen och eventuellt även av exporten.

Det är nämndens övertygelse, att en permanent statlig priskontroll leder till

stelhet och bristande rörlighet i det ekonomiska livet. Priskontrollen är ett osmidigt

och schematiskt verkande instrument för prispolitik och kan icke utgöra

annat än ett surrogat för en fri marknadsprisbildning, som blott i extraordinära

situationer bör tillgripas. Den leder lätt till konserverande av prisrelationer, som

icke svara mot de marknadsmässigt betingade och erforderliga, och därmed till

snedvridning av produktionen. Uppenbarligen föreligga stora svårigheter att genom

en auktoritär prissättning ernå en sådan inbördes avvägning av priserna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 9

att de rätta varorna komina fram i de rätta kvantiteterna. I en fredshush kilning

under normala betingelser fyller en statlig priskontroll ingen ändamålsenlig

funktion. Konkurrens mellan företagen ger effektivare resultat än vad statlig

priskontroll kan uppnå. Nämnden beaktar hämnd bland annat det öppna eller

latenta konkurrensmoment som den kooperativa rörelsen representerar.

Nämnden kommer sålunda till den slutsatsen att priskontrollen bör avvecklas

i den män en rikligare varutillgång skapar förutsättningar för sådan konkurrens

att man ej behöver befara prisstegring. Frågan örn när dessa förutsättningar

skola anses föreligga, kan naturligtvis bliva föremål för meningsskiljaktigheter.

Med avseende på förutsättningarna för att sådan konkurrens skall etableras

vill nämnden i detta sammanhang understryka den synpunkten att det icke är

tillräckligt att tillgången på em, vara är tillfredsställande för att priskonkurrens

skall förväntas uppstå i fråga örn denna vara. Därför erfordras en tillräcklig försörjning

på hela det område, vartill varan hör. Ett färskt exempel på detta förhållande

föreligger beträffande apelsiner.

I den mån konkurrensbegränsningar föreligga, som hindra en fri prisbildning

och som leda till konstlad varuknapphet, är det uppenbart att en samhällelig

kontroll över dessa företeelser bör komma till stånd. Örn behovet härav torde

några delade meningar knappast föreligga. Det är emellertid nämndens uppfattning

att denna kontroll icke, såsom motionärerna hävda, lämpligen bör utövas i

form av en allmän priskontroll. De olägenheter, som äro förbundna med en statlig

priskontroll, ha utvecklats ovan. En statlig priskontroll skulle icke vara ett

ändamålsenligt medel i kampen mot monopol och karteller. Allvarliga risker

skulle, såsom tidigare utvecklats, föreligga för att en dylik kontroll skulle leda

till just sådana resultat, som förekomsten av monopol och karteller framkallar

och som man genom en samhällelig kontroll vill bekämpa. Denna kontroll bör

därför utformas enligt andra riktlinjer.

Priskontrollnämnden erinrar härefter örn att nämnden tidigare tagit ställning

till det förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsande företeelser,

som avgivits av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering och som ligger

till grund för propositionen nr 264 till årets riksdag. I sitt remissyttrande över

detta förslag framhöll priskontrollnämnden bland annat, att då det icke vore

önskvärt att priskontrollen i sin nuvarande form bibehölles längre än vad som

nied hänsyn till prisutvecklingen vöre nödvändigt, delade nämnden kommissionens

uppfattning att det vore angeläget att övervakningen av de områden inom

näringslivet, på vilka konkurrensen vore begränsad, så fort. priskontrollen upphörde

kunde övertagas av ett nytt samhälleligt organ med uppgift att följa utvecklingen

på dessa områden. I sammanhang med frågan örn det föreslagna kontrollorganets

befogenheter framhöll nämnden vidare, att nämnden i princip vore

av den meningen att de exekutiva befogenheterna borde hållas isär från den utredande

verksamheten och att eljest risk skulle föreligga för att organet skulle glida

över i en allmän priskontroll, där statlig myndighet sanktionerade prissättningen,

en utveckling, som nämnden starkt underströk icke vore önskvärd.

Den ståndpunkt nämnden sålunda intagit till frågan örn monopolkontrollnämndens

utformning finner nämnden ej skäl att frångå.

Vad slutligen beträffar det av motionärerna framställda kravet på en demokratisering

av nämndens sammansättning anser nämnden sig, med hänsyn till den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

ståndpunkt nämnden enligt vad ovan utvecklats intager till frågan om den statliga

priskontrollens bibehållande, sakna anledning att till behandling upptaga detta

spörsmål.

Priskontrollnämnden avstyrker bifall till motionen.

En reservant inom priskontrollnämnden har förklarat sig icke kunna biträda

majoritetens yttrande.

Sveriges industriförbund delar den skeptiska uppfattning rörande den statliga

priskontrollens möjligheter och lämplighet under andra ekonomiska förhållanden

än dem kriget skapat, som kommit till uttryck i planeringskommissionens

betänkande med förslag rörande övervakning av konkurrensbegränsande företeelser.

Med hänsyn till ännu föreliggande utvecklingstendenser synes en omedelbar

avveckling av priskontrollen knappast möjlig. Men arbetshypotesen bör vara, att

den skall fortbestå endast under en övergångstid. Hur lång denna kan bli beror

närmast på den takt, i vilken varutillgången inom landet kan ökas under den närmaste

framtiden, och det sätt, på vilket prisutvecklingen samtidigt gestaltar sig.

Då förbundet förutsätter, att priskontrollnämnden kommer att upphöra inom en

i varje fall ej alltför långt avlägsen framtid och att nämnden icke ersättes med

annat priskontrollerande organ, saknas enligt förbundet anledning ingå på motionens

förslag om ändrad sammansättning av nämnden. Förbundet hemställer, att

motionen må avslås.

Sveriges grossistförbund anser, att priskontrollnämndens verksamhet såsom

allmänt övervakningsorgan över prisbildningen inom landet bör avvecklas så

snart detta lämpligen kan ske, och avstyrker likaledes förslaget örn bibehållande

av den statliga priskontrollen såsom ett instrument för övervakning av monopolprissättning.

Med hänsyn härtill finner förbundet icke anledning att närmare

gå in på den av motionärerna åsyftade demokratiseringen av priskontrollnämndens

sammansättning. Förbundet anser det dock vara på sin plats att framhålla

att de uppgifter, som tillagts priskontrollnämnden, varit och äro så utomordentligt

komplicerade och svårlösta, att de icke under några förhållanden skulle kunna

bemästras annat än av personer med mycket djupgående kännedom örn prisbildningens

olika aspekter, affärskalkyl och näringslivet överhuvud taget. Att priskontrollen

under kriget fungerat på det relativt tillfredsställande sätt som skett

torde böra tillskrivas dels den omständigheten att priskontrollnämnden kunnat

till sitt kansli knyta kunniga och i affärslivet väl insatta personer, dels ock att

en intim medverkan vid genomförandet av denna kontroll kunnat erhållas från

näringslivets organisationers sida.

Sveriges lantbruksförbund anser, att kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

i fråga om de monopolistiska tendenserna inom näringslivet gjort ett

väl avvägt bedömande. Förbundet framhåller, att de synpunkter, som under de

gångna åren framförts från priskontrollnämnden i samband med behandlingen

av lantbrukets prisfrågor, ingalunda kunna sägas ha varit för återhållsamma mot

lantbrukets företagare. För åstadkommande av en effektivisering av priskontrollen

vad lantbruket beträffar, torde en genomgripande ändring av priskontroll
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13. 11

nämndens sammansättning därför icke vara påkallad. Lantbruksförbundet har

emellertid intet att erinra emot utan har i stället anledning hälsa med tillfredsställelse,

att priskontrollnämndens sammansättning så ändras, att en bättre numerär

balans åstadkommes inom nämnden mellan företrädarna för jordbruksbefolkningens

och de övriga yrkesgrenarnas intressen. Det måste dock starkt ifrågasättas,

huruvida det är lämpligt att företaga en omfattande ändring på nuvarande

stadium av nämndens verksamhet.

Riksförbundet landsbygdens folk anser, att den nuvarande priskontrollen

varit mycket mild mot industri och handel, särskilt under tiden fram till hösten

1942, medan den alltifrån början varit mycket hård mot jord- och skogsbruket.

Med den sammansättning priskontrollnämnden har är emellertid enligt förbundet

detta förhållande fullt förklarligt. Om den statliga priskontrollen skall fortbestå,

måste i det organ, som skall handhava densamma, en tredjedel av medlemmarna

vara jordbrukare och minst en tredjedel av tjänstemännen vara jordbruksoch

skogsutbildade.

Kooperativa förbundets styrelse framhåller, att •— ehuru styrelsen till fullo

behjärtar och livligt uppskattar syftemålet med motionärernas framställning,

nämligen att under efterkrigstiden förhindra privatmonopolistiska sammanslutningar

att till konsumenternas och hela samhällets skada missbruka sin makt över

prisbildningen —• styrelsen får bestämt avstyrka motionärernas yrkande, att

den statliga priskontrollen skall bibehållas även sedan varutillgången åter blivit

normal och då inriktas på att bryta monopolprissättning. Under fredliga normala

tider föreligger nämligen enligt styrelsen på alla områden, där fri tävlan råder

mellan olika företag och företagsformer, just i denna konkurrens för konsumenterna

det utan all jämförelse säkraste skyddet mot prisuppskörtning. Styrelsen

erinrar örn att varuföi’brukama i konsumentkooperationen förfoga över ett synnerligen

effektivt instrument för att själva stävja oarter inom näringslivet. Det

torde icke av någon kunna bestridas, att en effektivt arbetande konsumentkooperation

både på varuförmedlingens och produktionens område utgör den bästa priskontroll

i konsumenternas intresse, som överhuvud taget kan tänkas. Med hänsyn

till att konsumentkooperationen i vårt land trots sin ungdom nått en betydande

anslutning och alltjämt befinner sig i rask expansion, saknas i själva

verket bärande skäl till att genom någon form av statlig administrativ priskontroll

över tusentals olika varors prissättning söka tillgodose konsumentintressena.

På de områden, där en monopolistisk prissättning råder, förefinnes otvivelaktigt

visst behov av att statsmakterna med härför tjänliga medel underlätta tillkomsten

av effektivitetsfrämjande konkurrens. Med avseende härå framhåller

emellertid styrelsen, att ett av konsumentkooperationen länge närt önskemål står

inför sitt förverkligande genom den av kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

förordade övervakningen av konkurrensbegränsning inom näringslivet.

Landsorganisationen i Sverige ansluter sig till motionens väsentliga syfte. En

förutsättning för att den fria konkurrensen skall fungera hårdare än en av samhället

organiserad prisreglering är bl. a. en viss varuriklighet i förhållande till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtannde nr 13.

köpkraften. På ett tidigare stadium av diskussionen örn efterkrigsproblemen räknade

man allmänt med att denna förutsättning skulle komma att uppfyllas tämligen

kort tid efter fredsslutet. Man räknade då också med tendenser till prisfall,

eventuellt så kraftiga att man kunde befara en allmän depression. Förstörelsen

av ekonomiska värden i samband med krigets slutskede samt utvecklingen

därefter har emellertid kommit detta perspektiv att förlora sin sannolikhet för

en ganska avsevärd period. —• Oavsett krigstidens alltjämt kvarstående inflationstryck

måste man emellertid också räkna med en mera permanent sådan tendens,

härstammande från den ekonomiska politik som kommer att drivas inom

landet även för framtiden, nämligen genomförandet av det socialpolitiska reformprogrammet

samt kravet på full sysselsättning. De penningpolitiska lisker, som

ofömekligen äro förenade med denna politik, utgöra icke ett argument emot densamma.

Men de kräva ett komplement i någon form av priskontroll. Enligt

landsorganisationens mening förutsätter den fulla sysselsättningens politik, att

samhällets organ även i fortsättningen få möjlighet att effektivt ingripa reglerande

i prisbildningen.

Den nuvarande priskontrollen har —• fortsätter landsorganisationen — i enlighet

med sin kristidsmässiga karaktär i huvudsak fått avstå från att söka genomdriva

strukturrationaliseringsåtgärder, som skulle ha kunnat förbilliga produktionen

och därmed sänka priserna. Den har även varit hänvisad till att arbeta

med osmidiga medel. Det allmänna prisstoppet är sålunda försvarligt endast som

en övergående åtgärd; i längden skapar det givetvis felaktiga prisrelationer inom

näringslivet, i det att man inom dess ram inte kunnat taga hänsyn till alla de

förskjutningar uppåt och nedåt som inträffat såväl på kostnads- som på efterfrågesidan.

Denna priskontroll måste så småningom ersättas med ett aktivare,

rörligare och smidigare system.

Landsorganisationen omnämner vidare de utredningar, som nu pågå eller

igångsättas rörande olika näringsgrenars produktionsekonomiska förhållanden,

exempelvis i skoindustrien, möbelindustrien o. s. v. En tänkbar framtidslinje

är att dessa utredningar övergå till att vara permanenta organ för samhällsinflytandet

i näringslivet och för den ”insyn” i företagens ekonomiska förhållanden,

örn vilken utredning likaledes pågår. Dylika organ skulle komma att besitta

en mera specialiserad och framför allt mera mångsidig och på själva produktionskostnadsproblemen

inriktad sakkunskap än en central priskontrollnämnd kan

tänkas göra. De böra då även behandla frågor rörande prissättningen inom respektive

områden av näringslivet. En sådan specialiserad prisreglering kan på ett

helt annat sätt än den allmänna priskontrollen taga hänsyn till sambandet mellan

prisbildningen och produktionens och handelns organisation.

Landsorganisationen förutsätter, att den monopolkontroll, som för närvarande

förberedes av statsmakterna, måste bygga på att samhället bl. a. har

legala möjligheter både att följa prisutvecklingen och att vid behov föreskriva

de högsta priser, som få uttagas av konsumenterna. Landsorganisationen förutsätter

också att monopolkontrollen — såväl i sina utredande som exekutiva or
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

13

gan —- utrustas med tillräckligt stor administrativ apparat för att kunna effektivt

fullgöra sin uppgift.

Formerna för den mera permanenta priskontroll, vars behövlighet landsorganisationen

vill understryka, må emellertid vara en tills vidare öppen fråga.

Den avveckling av hittillsvarande priskontrollapparat, vilken förutsatts i uttalanden

från regeringshåll, från planeringskommissionen och från priskontrollnämnden

själv, bör dock i varje fall icke få ske förrän samhället skapat organ,

som ge motsvarande skydd mot omotiverat hög prissättning.

Utan att taga definitiv ställning till formerna för en mera permanent och

långsiktig prisövervakning och prisreglering förordar landsorganisationen att

riksdagen vid behandlingen av hithörande frågor beaktar vad landsorganisationen

sålunda anfört.

För egen del får utskottet anföra följande.

På ett tidigare stadium av krisen räknade man med att en återgång till normala

förhållanden i fråga örn varuförsörjningen inom landet skulle komma att

äga rum jämförelsevis snart efter krigets slut samt att, enär förutsättningen

för priskontrollens bibehållande i och med detta bortfallit, denna samtidigt skulle

lämna avvecklas. Förhållandena ha emellertid utvecklat sig på ett väsentligen

annat sätt än man sålunda tänkt sig. På grund av rådande varuknapphet och

ovisshet i fråga örn prisutvecklingen förefinnes, såsom i flera yttranden även

framhållits, alltjämt behov av en statlig priskontroll. I överensstämmelse härmed

har också årets riksdag fattat beslut örn fortsatt giltighet av prisregleringslagen

för tiden den 1 juli 1946 — den 30 juni 1947. Frågan örn behovet av att bibehålla

priskontrollen efter sistnämnda dag synes utskottet få bli beroende av hur

förhållandena då gestalta sig. I samband med de överväganden, som vid den

tidpunkten komma att äga rum, torde — örn priskontrollen anses böra bibehållas

— jämväl få tagas under omprövning frågan örn en effekti visering av densamma

samt örn en mera allsidig representation inom priskontrollorganen.

Enligt motionärerna bör emellertid priskontrollen för framtiden icke blott

tjäna sitt hittillsvarande mera allmänna syfte utan framför allt inriktas på att

bryta monopolprissättning. Utskottet får i anledning härav erinra om att Kungl.

Maj :t genom proposition nr 264 till årets riksdag framlagt förslag till lag om

övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m. Förslaget har

godkänts av riksdagen. Syftet med denna lagstiftning är att motverka sådana

skadliga tendenser inom näringslivet, med vilka man enligt motionärerna skulle

försöka komma till rätta genom en utvidgad priskontroll. I avvaktan på erfarenheten

av den nya lagstiftningen anser sig utskottet icke böra förorda vidare åtgärder

i förevarande hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13.

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 juni 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils Elowsson, Albert Andersson*,

Birger Andersson*, Albertsson och Bamberg.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.