Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn det s. k. investeringsrådets utrustande med beslutande befogenheter.

1946-03-14 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1946:2, Utlåtande i anledning av väckt motion örn det s. k. investeringsrådets utrustande med beslutande befogenheter.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

6

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1946 kl. 2 em.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn det s. k. investeringsrådets utrustande

med beslutande befogenheter.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott

hänvisad motion nr 190 har herr Öhman föreslagit, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att det s. k. investeringsrådet utrustas

med beslutande befogenheter.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från

kommerskollegium, varjämte Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i

Sverige, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges

lantbruksförbund beretts tillfälle yttra sig i ärendet.

Kommerskollegium understryker vad kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering

anfört i sitt den 4 oktober 1944 avgivna betänkande (SOU

1944: 57), nämligen att inom investeringsrådet dragna slutsatser endast kunde

få karaktären av frivilliga överenskommelser angående riktlinjer för investeringspolitiken,

som det sedan ankomme på vederbörande att omsätta i

praktiken. I fråga örn rådets uppgift att blott vara rådgivande har enighet

rått inom planeringskommissionen. Något behov att utrusta investeringsrådet

med beslutande befogenheter, som motionären föreslagit, synes icke ha

gjort sig gällande. Vidare synes den tid, under vilken investeringsrådet hittills

fungerat, vara alltför kort för att man av dess verksamhet skall kunna

draga några slutsatser rörande önskvärdheten av ändring i rådets befogenheter.

Kooperativa förbundets styrelse delar den uppfattning, som efterkrigsplaneringskommissionen

enhälligt givit uttryck åt, nämligen att en direkt statlig

investeringskontroll tagen för sig endast kan hålla investeringsverksamheten

tillbaka men däremot inte uppmuntra densamma annat än negativt genom

frånvaron av förbud. Efterkrigsplaneringskommissionen anför i sitt investeringsbetänkande

på denna punkt följande: »Ur konjunkturpolitisk synpunkt

kunna sådana kontrollåtgärder icke i allmänhet vara ett lämpligt instrument,

då man i fråga örn näringslivets investeringar i främsta rummet bör eftersträva

att stimulera till ökade investeringar under lågkonjunkturen.» Efterkrigsplaneringskommissionen

har vidare framhållit, att investeringsrådets

slutsatser »icke kunna få karaktären av beslut, som fattats av rådets majoritet

utan av vid bordet träffade frivilliga överenskommelser angående riktlinjer

för investeringspolitiken, som det sedan ankommer på vederbörande

att var på sitt håll verka för att de omsättas i praktiken».

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

Styrelsen finner det sålunda välbetänkt, att investeringsrådet bibehålies

vid sin nuvarande uppgift, nämligen att fungera såsom ett medel att åstadkomma

en frivillig samordning av investeringsverksamheten i syfte att undvika

starka fluktuationer med deras icke minst ur sysselsättningssynpunkt

ogynnsamma konsekvenser för hela samhället. Styrelsen hyser den uppfattningen,

att ett organiserat frivilligt samarbete mellan staten, kommunerna

samt kooperativ och enskild företagsamhet i konjunkturutjämnande syfte

inom ramen för en allmän ekonomisk politik, som syftar till hög och jämn

sysselsättning, även framdeles bör utgöra syftemålet för investeringsrådets

verksamhet. Motionen avstyrkes.

Landsorganisationen i Sverige anför, att den intager en mycket positiv

ståndpunkt till frågan om en i stort sett samhällsstyrd investeringsverksamhet

men ställer sig tvekande till förslaget att utrusta investeringsrådet med

beslutande befogenheter. Då det i arbetarrörelsens efterkrigsprogram heter,

att, sedan en allmän investeringsorganisation kommit till stånd, även de enskilda

investeringarna komma »att till sin allmänna omfattning och inriktning

mera direkt än för närvarande påverkas genom beslut lättade av samhälleliga

organ», åsyftades av allt att döma i främsta rummet icke investeringsrådet

utan andra organ, genom vilka staten kan få ökat inflytande över

bl. a. bostadsproduktionen och kapitalmarknaden. Investeringsrådets verksamhet

täcker blott en del av de totala investeringarna, nämligen i främsta

rummet anläggningsverksamheten inom det privata näringslivet. Att utrusta

rådet med beslutande befogenheter skulle inte lösa den långt större uppgiften

att samordna de skilda områdena av investeringsverksamheten, sålunda de

offentliga investeringarna, näringslivets investeringar, bostadsbyggandet

m. m. Denna uppgift återstår att lösa, men den är enligt landsorganisationens

mening av sådan omfattning och innefattar så många och svårlösta problem,

att ytterligare erfarenheter böra vinnas, innan man slutgiltigt bestämmer

formerna för en koordination av investeringarna efter konstruktiva linjer.

Landsorganisationen förutsätter emellertid, att statsmakterna ha sin uppmärksamhet

riktad på detta samhällsekonomiska problem.

Landsorganisationen framhåller vidare, att svårigheterna för ett samordnande

investeringsorgan torde vara mindre när det gäller att i ett högkonjunkturläge

med knapphet på produktiva resurser hålla tillbaka investeringsverksamhet

av samhällsekonomiskt mindre önskvärt slag än då dess uppgift

blir att i en depression hålla uppe de enskilda investeringarna på önskvärd

nivå. Det är svårt att se, att mycket skulle stå att vinna i det senare fallet

genom att utrusta investeringsrådet med beslutande befogenheter. För att

dylika beslut, innebärande åläggande för enskilda företag att inom viss tid

verkställa investeringar av viss storlek, skulle kunna effektueras erfordrades

en mycket långtgående lagstiftning. Ifall man önskar göra så betydande ingrepp

i den privata ägande- och förfoganderätten som det här skulle bli fråga

om bör detta dock ske genom mera direkta åtgärder än att tilldela investeringsrådet

ökade befogenheter.

Landsorganisationen finner inte, att motionären styrkt eller ens sökt

styrka, att ett med beslutanderätt utrustat investeringsråd skulle i ett depressionsläge

bättre lyckas med sin uppgift än ett endast rådgivande organ.

Om ett auktoritativt och representativt organ avger rekommendationer i en

viss fråga, kan det förväntas, att dessa i realiteten få stor betydelse för investeringarnas

volym och inriktning. Rådets rekommendationer böra för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

7

övrigt få ökad verkan genom efter den aktuella situationen avpassade åtgärder

till stöd för investeringsverksamheten. Några exempel på dylika åtgärder

finnas angivna i planeringskommissionens betänkande angående investeringsavvägningen.

Landsorganisationen avstyrker sålunda på sakernas nuvarande

stadium motionärens förslag att tilldela investeringsrådet beslutande

befogenheter men finner det önskvärt att hela frågan örn lämpliga former

för en samhällelig planering av investeringsverksamheten göres till föremål

för utredning.

Landsorganisationen, som för närvarande inte ansluter sig till yrkandet

på ökade befogenheter för investeringsrådet, önskar emellertid framhålla, att

rådet även inom ramen för dess nuvarande befogenheter borde ges tillfälle

att spela en mera aktiv roll än hittills. Rådet saknar helt kansli och ingen

av departementstjänstemännen ägnar dess för hela sysselsättningspolitiken

centrala uppgiftskrets någon större del av sin tid. I planeringskommissionens

omnämnda betänkande anföres, att näringslivets strukturförskjutningar och

lokaliseringsfrågor böra ägnas uppmärksamhet. Landsorganisationen finner

det naturligt, att dessa frågor utredas i ett till rådet knutet kansli eller ett

annat statligt utredningsorgan, som rådet kan använda sig utav vid förekommande

behov. Det är enligt landsorganisationens mening för närvarande

mindre väsentligt att investeringsrådet utrustas med ökade befogenheter än

att det förses med erforderliga resurser för att kunna fylla sin uppgift som

ett rådgivande och, om så erfordras, pådrivande organ.

Svenska bankföreningen erinrar örn den uppfattning rörande ifrågasatt

direkt statlig kontroll av investeringsverksamheten, varåt efterkrigsplaneringskommissionen

givit uttryck genom påpekandet, att en statlig kontroll

endast kunde hålla investeringsverksamheten tillbaka men däremot ej uppmuntra

densamma annat än negativt genom frånvaron av förbud. Härtill

vill bankföreningen endast tillägga, att kommissionens uppfattning i detta

hänseende synes vara väl grundad icke blott som teoretiskt resonemang utan

jämväl ur praktiska erfarenhetssynpunkter. Den stimulans till ökade investeringar

inom näringslivet under tider av lågkonjunktur, som väl är en av investeringsrådets

främsta uppgifter att söka åstadkomma, skulle säkerligen

helt utebli eller rent av förbytas i sin motsats genom ingrepp av den kategoriska

natur som motionären synes eftersträva. Sådana åtgärder synas överhuvud

vara oförenliga med den uppfattning om fritt initiativ och fri företagsamhet

inom näringslivet, som väl utgör grundförutsättningen för investeringsrådets

tillkomst. Bankföreningen avstyrker motionen.

Sveriges industriförbund delar till fullo efterkrigsplaneringskommissionens

uppfattning angående investeringsrådets principiella uppgift och arbetsformer.

I fråga om näringslivets investeringar gäller det i främsta rummet att

eftersträva en stimulans till ökade investeringar under lågkonjunkturen.

Denna stimulans kan icke åstadkommas genom tvång eller kontrollåtgärder.

Investeringsåtgärderna skola föregås av utredningar och beslut inom en

mångfald olika företagsenheter. Det ligger utanför mänsklig förmåga att genom

ett centralt organ överblicka och behärska den mängd av problem, som

härvidlag uppstå och sorn det gäller alt taga ställning till. En central dirigering

skulle helt enkelt icke kunna bemästra uppgiften. Diirtill kommer den

grundväsentliga förutsättningen, att investeringarna måste utgå från den enskildes

eget initiativ och företagsamhet. Detta skulle förkvävas genom en

tvångslagstiftning, och många önskvärda investeringar skulle aldrig komma

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

Utskottet.

till stånd. Förbundet anser sålunda, att någon ändring i instruktionen för

invésteringsrådet ej bör vidtagas, samt hemställer, att den remitterade motionen

måtte av riksdagen avslås.

Jämväl Sveriges lantbruks förbund avstyrker motionen.

För egen del får utskottet anföra följande.

Investeringsrådet har till uppgift att utgöra ett forum för överläggningar

mellan representanter dels för staten, dels för näringslivets organisationer,

vilka överläggningar syfta till att, på grundval av en översikt över konjunkturläget

inom näringslivet, utforma riktlinjer för konjunkturpolitiken i vad

gäller investeringsverksamheten. I sitt förslag örn inrättande av ett investeringsråd

har kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering uttalat, bland

annat, att det ligger i sakens natur, att de slutsatser som dragas inom ett

sådant råd icke kunna få karaktären av beslut, som fattas av rådets majoritet,

utan av vid bordet träffade frivilliga överenskommelser angående riktlinjer

för investeringspolitiken, som det sedan ankommer på vederbörande

att var på sitt håll verka för att de omsättas i praktiken.

Det är alltså förutsatt, att investeringsrådet endast skall vara ett rådgivande

organ. Dess betydelse bör fördenskull icke underskattas. Av rådet

uttalade rekommendationer torde nämligen kunna komma att på ett verksamt

sätt bidraga till att investeringspolitiken erhåller önskad inriktning.

Att märka är vidare att rådet fungerat under förhållandevis kort tid. Något

behov av ökade befogenheter för rådet har därunder icke yppats. Enligt

utskottets uppfattning bör erfarenheten av rådets verksamhet först avvaktas,

innan några ändringar vidtagas i fråga om rådets befogenheter.

Utskottet anser sig därför icke böra biträda motionärens förslag.

I ett remissyttrande har framhållits önskvärdheten att rådet inom ramen

för dess nuvarande befogenheter borde givas tillfälle att spela en mera aktiv

roll än hittills. Bland annat påpekas, att rådet helt saknar kansli. Vad sålunda

anförts anser utskottet värt beaktande. Utskottet anser sig dock sakna

anledning att framställa något förslag i ämnet, då utskottet förutsätter, att

rådet självt gör framställning i fråga om sin organisation, när behov därav

gör sig gällande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

9

Närvarande: herrar Ekströmer, Heuman, Franzon, Nils J. Elowsson, J. Albert

Andersson, Birger Andersson*, Albertsson och Ramberg.

*) Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Reservation

av herr Ekströmer, vilken ansett, att det stycke i utskottets utlåtande, som

börjar med orden *1 ett remissyttrande» och slutar med orden »gör sig gällande»

bort utgå.

Bihang till riksdagens protokoll 1046. 12 sami. 2 avd. Nr 1—2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.