Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förstatligande av de industrier, som hava tillverkning av krigsmateriel som huvuduppgift.

1946-05-03 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1946:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förstatligande av de industrier, som hava tillverkning av krigsmateriel som huvuduppgift.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1946 kl. 12 m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående förstatligande av de industrier,

som hava tillverkning av krigsmateriel som

huvuduppgift.

I en inom första kammaren väckt till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion nr 75 ha herrar Öhman och Linderot föreslagit, att riksdagen

måtte hemställa till Kungl. Majit att efter utredning framlägga förslag örn

förstatligande av de industrier, vilka ha tillverkning av krigsmateriel som

huvuduppgift, främst aktiebolaget Bofors med dotterföretag, varvid de subventioner

och förmåner av skilda slag statsmakterna beviljat dessa företag

böra räknas staten till godo vid övertagandet.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionen av

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, försvarets forskningsanstalt,

överbefälhavaren, 1945 års försvarskommitté samt kommerskollegium. Härjämte

har utskottet berett Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige

samt Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillfälle yttra sig i

ärendet.

Krigsmaterielverket upptager till behandling i huvudsak allenast de av

motionärerna åberopade beredskapsskälen för ett förstatligande av krigsmaterielindustrien

och anför i sådant hänseende bland annat följande:

För sådana fall att de privata krigsindustriföretagen skulle omlägga sin

produktion till civila tillverkningar kan det— för att överhuvud taget bibehålla

den krigsindustriella beredskapen — bli nödvändigt att staten vidtager

särskilda åtgärder i fråga om speciella krigsindustriföretag. Krigsmaterielverket

inskränker sig i det följande till att skissera de tänkbara vägarna att

säkra eller tillvarataga beredskapskraven, för den händelse åtgärder av nyss

antydd art skulle befinnas nödvändiga. Det synes då i första hand böra sörjas

för, att åtminstone de speciella produktionsanläggningarna vidmakthållas.

Enär det torde få anses oförenligt med gällande rättsuppfattning att

ålägga företagen att utan ersättning vidmakthålla anläggningarna, synes

detta ej kunna ske på annat sätt än genom att staten påtager sig härav föranledda

kostnader.

Ett visst uppskjutande av tidpunkten för ett eventuellt nedläggande av

de ur försvarets synpunkt önskvärda tillverkningarna skulle kunna åväga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

9

bringas därigenom, att i den mån som statsbeställningarnas omfattning

minskas därhän, att ekonomisk tillverkning för leverantören icke är möjlig,

staten allteftersom beställningarna avtoge skulle öka enhetspriserna så, att

leverantören kunde finna en möjlighet bibehålla ifrågavarande tillverkning.

Då denna utväg endast i vissa fall torde leda till önskvärt resultat, måste

ytterligare åtgärder förberedas.

Den första väg, som därvid bör undersökas, synes vara att företagen i

fråga enligt avtal med staten åtaga sig att på visst i avtalet angivet sätt

upprätthålla den industriella beredskapen vid sina speciella produktionsanläggningar.

Denna utväg torde vara lämplig och väl genomförbar, därest

såsom fallet är med de speciella flygindustriföretagen relativt långfristiga

leveranskontrakt kunna upprättas, varigenom en avsevärd del av företagens

kapacitet kan bindas.

Emellertid torde avtalsvägen ej vara framkomlig i flertalet fall, emedan

det i dessa icke är möjligt att överblicka, i vilken utsträckning företagens

kapacitet kommer att tagas i anspråk för krigsmaterieltillverkning, beroende

därpå att i dessa fall — i motsats till vad som gäller flygindustrien —

medel i nuläget icke kunna bindas för långsiktiga leveransprogram. Då

detta sålunda icke är möjligt, möta betydande svårigheter att i ett dylikt

rent beredskapsavtal på ett tillräckligt detaljerat och förutseende sätt utforma

företagets förpliktelser. Härtill kommer att — då ett dylikt avtal ej är förbundet

med ett leveransavtal — med en sådan anordning något ekonomiskt

intresse hos företaget att utnyttja, vidmakthålla och utveckla produktionsutrustningen

knappast förefinnes. Slutligen torde arrangemanget med dylika

rena beredskapsavtal i regel även vara för staten ekonomiskt mindre förmånligt.

Vilka vägar som än väljas för att säkra bercdskapskraven, då företagen ej

kunna garanteras sysselsättning, måste dessa alltid med nödvändighet innebära,

att staten har att lämna särskilt ekonomiskt bidrag och ofta mycket

betydande sådant för de extrakostnader företaget har att ikläda sig för beredskapens

vidmakthållande. Det är då även naturligt, att detta statens

ekonomiska engagemang förenas med eif ekonomiskt och förvaltningsmässigt

inflytande i fråga om anläggningarna och deras drift.

Den väg, som synes ligga närmast till hands härvidlag, torde vara att

staten inträder såsom meddelägare i företaget och härigenom erhåller möjlighet

att utöva kontroll över att beredskapen bibehålies, exempelvis genom

av staten utsedda ledamöter i företagets styrelse, särskilda granskningsmän

o. dyl., efter i viss mån likartade linjer med dem, som gälla i fråga örn bevakandet

av statens intressen i malmbolagen. Vidmakthållandet av den för

krigsmaterieltillverkning avsedda kapaciteten kan därvid även i framtiden

under sådana förhållanden givetvis tänkas komma att kräva kapitalinvesteringar,

vilka säkerligen måste finansieras av statsverket.

Enär några speciella beredskapsskäl knappast tala för ett statligt engagemang

i privata företag om och i den utsträckning deras produktionsanläggningar

äro av normal civil natur, torde denna utväg böra ifrågasättas endast

då det gäller företag, som mer eller mindre uteslutande äro specialinrättade

för krigsmaterieltillverkning, eller där de speciella anläggningarna

kunna organisatoriskt avskiljas från företaget i övrigt eller redan nu bedrivas

såsom särskild avdelning, av särskilt dotterbolag eller liknande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

En annan form för säkrande av statsinflytande i nu ifrågavarande företag,

som i viss mån skulle kunna innebära större möjligheter till anpassning

av krigsmaterielutrustningen för civila tillverkningar under samtidigt hänsynstagande

till beredskapssynpunkterna, är vidare, att de delar av ett företags

produktionsanläggningar, som äro speciellt inrättade för tillverkning

av krigsmateriel, övertagas av staten och organiseras såsom s. k. skuggfabrik.

Härmed avses i allmänhet av staten ägda, för tillverkning av krigsmateriel

inrättade anläggningar eller utrustningar, vilka vid behov drivas

av enskilda industriföretag för statens räkning. Anordningen har under de

gångna beredskapsåren tillämpats i en mängd fall och, vill det synas av den

hittills vunna erfarenheten, jämväl från nu innevarande avvecklingstid, med

gott resultat. 1 de med företagen träffade avtalen rörande sådana skuggfabriker

har i allmänhet intagits bestämmelser därom, att i den mån den

statsägda produktionsanläggningen eller viss del därav icke tages i anspråk

för tillverkning av krigsmateriel, vederbörande företag få utnyttja densamma

för civila tillverkningar mot erläggande till staten av hyra, beräknad med

hänsyn till utnyttjningsgraden och anläggningens lämplighet för civil produktion.

Statsverket beredes härigenom i viss utsträckning täckning för

sina kapitalutgifter och nödvändiga avskrivningar, så länge tillverkning av

krigsmateriel pågår vid företaget i fråga. Jämväl därest tillverkning av

krigsmateriel upphör men skuggfabriksutrustningens kapacitet i viss utsträckning

utnyttjas för civil tillverkning, komma vissa medel att inflyta till

statsverket. Härvid måste de kapitalkostnader, som icke täckas betraktas

såsom beredskapskostnader. För det fall att skuggfabriken i fredstid icke

kan utnyttjas för sådant ändamål, måste staten självklart helt svara för

underhållet av anläggningarna. Möjlighet torde dock i de flesta fall lörefinnas

för staten att genom en lämplig avvägning av hyran göra det ekonomiskt

fördelaktigt för företaget att utnyttja anläggningen. I varje fall

skulle arrangemanget medföra möjlighet för staten att alltid tillse, att de

för krigsmaterieltillverkning avsedda anläggningarna vidmakthållas.

En ytterligare möjlighet innebärande ett större mått av ingripande skulle

vara, att staten helt övertoge såväl ifrågavarande anläggningar som driften

av desamma och utövade verksamheten genom ett statligt bolag eller ett

affärsdrivande verk. Härigenom skulle visserligen full möjlighet skapas för

staten att tillse, att anläggningarna vidmakthållas. Möjligheten att bedriva

forsknings- och utvecklingsarbete bleve dock liksom i alla andra fall beroende

av tillgången på medel härför, och verksamhetens effektivitet i detta

hänseende — på samma sätt som vid privat drift — sålunda avhängig av,

huruvida tillverkningsobjekt i tillräcklig omfattning stöde till förfogande.

Därtill kommer, att det för nävarande torde vara svårt att bedöma, i vilken

utsträckning med de nu tillämpade organisatoriska formerna för drift av

statsägda krigsmaterieltillverkande företag och med nuvarande allmänna

förutsättningar företagen kunna bereda anläggningar och personal full sysselsättning

med civila tillverkningar och därigenom upprätthålla erforderlig

beredskap. Här föreligga för närvarande vissa svårlösta problem, varom —

i den mån det gäller nuvarande statliga försvarsfabriker — en särskild utredning

på Kungl. Maj:ts uppdrag pågår inom krigsmaterielverket. Innan

tillräcklig erfarenhet vunnits i frågan, synas försvarsberedskapsskäl knappast

kunna åberopas för vidtagande av åtgärder av nu sist diskuterat slag beträffande

de privata krigsmaterieltillverkande företagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7. 11

De i det föregående dryftade vägarna för statligt inflytande på här förevarande

område ha huvudsakligen tagit sikte på att vidmakthålla de inom

landet befintliga, speciellt för krigsmaterieltillverkning avsedda produktionsanläggningarna.

Vissa förefintliga privata krigsmateriellillverkande företag

lia emellertid på grund av prissättningen och verksamhetens omfattning haft

möjlighet att nedlägga betydande medel på forsknings- och utvecklingsarbeten.

Då det gäller att tillgodose denna för beredskapen synnerligen viktiga

verksamhet, torde möjlighet härtill knappast förefinnas, därest ej också tillverkning

av krigsmateriel — såsom ekonomiskt och tekniskt underlag för

detta forsknings- och utvecklingsarbete — kan upprätthållas. Även om betvdande

belopp av statsmedel ställas till förfogande för dylik verksamhet,

blir densamma emellertid ej effektiv ur beredskapssynpunkt, örn den ej

äger rum i intim kontakt med en tillverkning. Lika litet kan den betydelsefulla

beredskap, som ligger i förefintligheten av yrkesskickliga specialarbetare

och kvalificerad teknisk ledning, bibehållas, örn ej personalen i viss utsträckning

kan sysselsättas med krigsmaterieltillverkning.

Av det föregående torde framgå, att örn och i de fall de privatägda speciella

krigsindustriföretagen ej skulle kunna eller ej finna det ekonomiskt

fördelaktigt att i ur beredskapssynpunkt erforderlig utsträckning upprätthålla

en produktion av krigsmateriel på grund av minskade beställningar

från det svenska försvaret och på grund av att ekonomiskt tillfredsställande

exportmöjligheter ej förefinnas, det kan bliva nödvändigt att från

statens sida vidtaga åtgärder till beredskapens upprätthållande i detta hänseende.

Frågan örn de former, varigenom staten under sådana förhållanden

skall kunna tillförsäkras erforderligt inflytande vid ifrågavarande företag,

innefattar uppenbarligen en mängd komplicerade och ömtåliga spörsmål.

Krigsmaterielverket har — såsom i det föregående antytts — i sitt utlåtande

önskat belysa frågan om motiven och formerna för ett dylikt statsingripande

uteslutande ur synpunkten av kravet på vidmakthållandet av

erforderlig beredskap inom vårt lands krigsmaterielindustri, och verket har

med hänsyn till problemets centrala betydelse för hela vår krigsindustriella

beredskap behandlat frågan ur principiella synpunkter, varför verket saknat

anledning att för närvarande ingå på de i förevarande motion berörda sär

skilda företagen och dessas förhållanden.

Spörsmålen synas emellertid verket vara av sådan vikt, att en allsidig

utredning i ämnet bör komma till stånd.

Försvarets fabriksstyrelse anför bland annat, att såvitt .styrelsen bär sig

bekant tillverkningen vid de stora krigsindustriella privata företagen inom

landet för närvarande bedrives på ett sådant sätt, att några risker för ett

spolierande av den ur krigsberedskapssynpunkt erforderliga utrustningen

icke nu äro för handen. Någon anledning att ur den angivna synpunkten

ingripa för att trygga försvarsberedskapen svnes styrelsen med hänsyn härtill

för närvarande icke föreligga.

Försvarets forskningsanstalt framhåller, att ur den militärtekniska forskningens

synpunkt sett torde, såvitt nu kan bedömas, ett förstatligande av de

industrier, som hava tillverkning av krigsmateriel som huvuduppgift, icke

innebära några bestämda fördelar. Det förtjänar sålunda framhållas, att det

samarbete beträffande vissa forskningsuppgifter, sorn försvarets forsknings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

anstalt haft med den privata industrien, exempelvis AB Bofors med dotterföretag,

varit lika givande och förlöpt lika friktionsfritt som samarbetet med

jämförbara statliga företag och institutioner.

Överbefälhavaren framhåller, att det för tillgodoseende av beredskapskravet

uppenbarligen är nödvändigt, att krigsindustrien kan sysselsättas i viss

utsträckning även i fredstid, och fortsätter:

De beställningar, som härvid kunna utläggas för det svenska försvarets

räkning, torde icke bliva av en sådan storleksordning, att driften vid berörda

företag enbart härigenom kan upprätthållas i en ur beredskapssynpunkt

önskvärd omfattning. Tydligt är därför, att produktionen vid dessa

anläggningar delvis måste inriktas på export. Ur forskningssynpunkt är

detta också till fördel, eftersom den svenska krigsindustrien för att kunna

hävda sig i den internationella konkurrensen måste väl följa med i utvecklingen

och ständigt förbättra eller förnya sina konstruktioner. Vid samarbete

med utländska kunder och fabrikanter vinnas därjämte erfarenheter och

erhållas uppslag, som kunna vara av betydelse. Även då det gäller att finna

motmedel, äro kunskaper örn den internationella krigsmaterielmarknaden

av stort värde. Det framstår sålunda som en beredskapsangelägenhet av

första ordningen, att den svenska krigsindustrien beredes möjligheter att fritt

konkurrera med utländska företag av samma art. Detta torde emellertid bli

väsentligt försvårat — icke minst av utrikespolitiska skäl — därest de inhemska

företagen äro statsägda eller drivas i statens regi.

I den mån man genom ett förstatligande av krigsindustrien avser att vinna

skärpt kontroll över tillverkning och export, synes det önskade resultatet

kunna ernås med redan nu befintliga möjligheter. Tillverkningen inom landet

av krigsmateriel torde i och för sig icke ge anledning till friktioner i

utrikespolitiskt hänseende. Däremot kan det av denna orsak vara nödvändigt

att exporten övervakas. För detta ändamål bör det nuvarande övervakningsorganet,

krigsinaterielinspektionen, utnyttjas även i framtiden.

Därest av utrikespolitiska eller andra skäl export icke kommer till stånd,

kan ett statligt ingripande bli nödvändigt för att tillgodose beredskapskraven

på det krigsindustriella området. De olika former härför, som kunna komma

till användning, ha framlagts i krigsmaterielverkets yttrande. Av detta framgår

jämväl att en mängd komplicerade och ömtåliga spörsmål äro förknippade

härmed. Frågan om vår industriella beredskap är av sådan betydelse

att den bör grundligt utredas. En dylik utredning bör dock icke avse endast

de av motionärerna angivna företagen utan även omfatta alla de anläggningar,

vilka äro av vikt för landets försvar och folkförsörjning i krig eller

vid avspärrning. Utredningen bör därför enligt överbefälhavarens mening

lämpligen uppdragas åt det organ, som kan beräknas övertaga de uppgifter,

vilka hittills påvilat rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

1945 års försvarskommitté anför bland annat:

För alt kunna förebygga en icke önskvärd nedsättning av den krigsindustriella

beredskapen i den mån denna icke uppbäres av statens egna organ

kan det måhända bliva erforderligt, att staten på ett eller annat sätt ingriper.

Frågan om den eller de lämpligaste formerna för ett sådant ingripande torde

kräva särskild utredning. Vid denna, som sålunda icke bör givas den begränsade

räckvidd, som avses i den remitterade motionen, bör självfallet

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

13

uppmärksamhet ägnas åt de skiftande förhållandena inom den mångfald

industriföretag, som de senaste åren bedrivit tillverkning av krigsmateriel,

och det mått av inflytande på verksamheten, som staten i vissa fall redan

förskaffat sig. Arten och omfattningen av ett ifrågasatt statligt ingripande

torde i väsentlig mån bliva beroende på storleken av de kostnader, som staten

kan bliva nödsakad att påtaga sig för vidmakthållande av beredskapen.

En beräkning av dessa kostnader torde därför utgöra ett betydelsefyllt led

i en eventuell utredning.

Kommerskollegium förklarar sig på väsentliga punkter biträda vad Sveriges

allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anfört i sitt i

ärendet avgivna gemensamma yttrande, av vilket i det följande lämnas en

sammanfattning. Kollegium framhåller vidare, att det åt 1945 års försvarskommitté

meddelade utredningsuppdraget även omfattar försvarets materielutrustning.

Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anföra i

gemensamt yttrande sammanfattningsvis, att ett förstatligande av aktiebolaget

Bofors icke, på sätt motionärerna synas antaga, skulle innebära någon

fördel i utrikespolitiskt hänseende utan snarast ökad risk för påtryckningar

utifrån, att staten redan nu i olika avseenden utövar en ingående kontroll

över bolagets tillverkning och försäljning av krigsmateriel, att ett förstatligande

av detta företag skulle försvåra uppbyggandet och vidmakthållandet

av en, kvantitativt och kvalitativt, tillfredsställande beredskap inom krigsmaterielindustrien

och därjämte minska sysselsättningen inom bolagets exporttillverkning,

samt att företagets förstatligande även ur statsfinansiell

synpunkt skulle visa sig ofördelaktigt. Organisationerna avstyrka den av

motionärerna föreslagna utredningen.

Svenska arbetsgivareföreningen hänvisar till exportföreningens och industriförbundets

yttrande.

Landsorganisationen i Sverige, som i sin tur inhämtat utlåtande från

Svenska metallindustriarbetareförbundet, anser i likhet med nämnda förbund

önskvärt att en utredning av hithörande förhållanden kommer till stånd.

Svårigheterna vid gränsdragningen mellan egentlig krigsindustri och övrig

industri böra icke utgöra ett hinder för en förutsättningslös prövning av

samhällets möjligheter att kontrollera och utöva inflytande över krigsindustriens

verksamhet. I förbundets utlåtande uttalas, att förbundet icke kan

yttra sig om, huruvida en ökad samhällskontroll över produktionen och försäljningen

av vapen och ammunition kräver förstatligande av ifrågavarande

industrier. Utredningen får visa, örn det ur samhällsnyttans synpunkt är

lämpligt med förstatligande eller ej.

Tjunstemännens centralorganisation (TCO) har icke något att invända mot

en förutsättningslös utredning angående förstatligande av de svenska rustningsindustrierna

men är icke beredd att, innan en utredning verkställts, taga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

Utskottet.

ställning till frågan om ett förstatligande. Ett förstatligande av ett företag

måste alltid vara en fråga som i stor utsträckning berör där verksamma

tjänstemän och arbetare. De svenska rustningsindustrierna sysselsätta ett

mycket stort antal tjänstemän. Därför synes det TCO motiverat, att om en

utredning i frågan kommer till stånd en representant för TCO herodes tillfälle

medverka i utredningen.

För egen del får utskottet anföra följande.

Den föreliggande motionens yrkande om krigsmaterielindustriens förstatligande

motiveras huvudsakligen med de privata krigsmaterielproducenternas

roll som krigsanstiftare. Det var också närmast från denna utgångspunkt

frågan örn denna industris förstatligande behandlades i riksdagen

år 1935. Utskottet vill erinra örn att sedan dess för vårt lands vidkommande

den förändringen inträtt, att i den man utländska intressen funnits i denna

industri, desamma, åtminstone för aktiebolaget Bofors vidkommande, eliminerats.

Kontroll över krigsmaterielindustrien har införts liksom ett licenssystem,

enligt vilket export av krigsmateriel endast kan ske med Kungl.

Maj:ts medgivande. Läget har alltså i dessa avseenden radikalt förändrats

och kommer att förändras ytterligare, i den mån kontrollen, såsom avsikten

är, skärpes.

Vid bedömandet av frågan örn denna industris förstatligande bör man

först klargöra vad som innefattas i begreppet krigsmaterielindustri. Detta

kan vara svårt nog, då det senaste kriget visat, att praktiskt taget alla slag

av industri måst arbeta i rustningarnas tjänst. Emellertid torde motionärerna

endast syfta på de industrier, vilka i allmänhet betraktas som krigsmaterielindustrier.

Även örn man håller sig till dessa, bör det erinras örn

att de industrier, som framställa krigsmateriel, även tillverka varor, avsedda

för civilt bruk. Detta förhållande torde i och för sig måhända icke göra ett

förstatligande svårare att genomföra, men det vidgar spörsmålet och bör salunda

beaktas i sammanhanget. Likaså bör beaktas, att vissa industrier,

som vid krigstillfällen arbeta i rustningarnas tjänst, i fred helt eller åtminstone

i huvudsak arbeta för de civila behovens tillfredsställande.

Motionärerna göra gällande, att »ett förstatligande av krigsmaterielindustrien

måste vara i hög grad ekonomiskt fördelaktigt för staten». Denna sin

uppfattning torde de främst ha tillägnat sig med ledning av de stora statsbeställningar,

som gjorts under krigsåren hos krigsmaterielindustrierna, en

utgångspunkt för bedömandet som givetvis icke är giltig för förhållandena i

fredstid. Före det andra världskrigets upprustning utgjorde sålunda svenska

statens beställningar hos exempelvis aktiebolaget Bofors endast 10 procent

av företagets hela tillverkning. Skulle det å andra sidan gå så, som motionärerna

förutsätta, att vårt land icke längre skulle kunna hävda sig på den

internationella krigsmaterielmarknaden utan den nuvarande krigsmateriel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

15

industrien tvingades övergå till tillverkningar för civilt bruk, innebure ju det

att mera betydande vinster icke längre skulle kunna göras på framställning

av krigsmateriel, enär enbart svenska statens beställningar ej skulle ge tillfälle

till dylika vinster. I sådant fall skulle nu förevarande skäl för ett förstatligande

sålunda ej längre äga giltighet.

Ett förstatligande, som avser bibehållandet av företagens produktionskapacitet,

förutsätter sålunda antingen att staten tillverkar och exporterar krigsmateriel

i ungefär samma omfattning som företagen under förkrigstiden

gjort, eller betalar de kostnader, som skulle bli förknippade med ett vidmakthållande

av såväl industriens produktionskapacitet som dess forsknings-

och försöksverksamhet.

Vad krigsmaterielindustriernas vinster angår ha dessa under krigsåren till

stor del uppstått genom att krigskonjunkturskatten efterskänkts, och detta

har skett för att möjliggöra verksamhetens omläggning i behövlig omfattning

för fredsbruk efter krigets slut. Ett villkor härför har för övrigt varit,

att utdelningen på bolagens aktier icke fått höjas under denna tid.

Utskottet vill vidare erinra därom, att rustningsindustriens framtid ligger

i stöpsleven efter Förenta nationernas tillkomst. I artikel 26 i dess charta

heter det nämligen:

»I syfte att främja upprätthållandet och vidmakthållandet äv internationell

fred och säkerhet under iakttagande av att världens mänskliga och ekonomiska

tillgångar i minsta möjliga mån tagas i anspråk för rustningsändamål

skall säkerhetsrådet övertaga ansvaret för att, med bistånd av det i artikel

47 omförmälda militära stabsutskottet, planer utarbetas för upprätthållandet

av ett system rörande reglering av rustningarna, att underställas

Förenta nationernas medlemmar.»

Som synes har Förenta nationernas säkerhetsråd i uppdrag att upptaga

denna fråga till behandling, och det finnes anledning förmoda, att detta

kommer att ske så snart organisationen blir fullt utbyggd. Irman detta skett

och innan ett beslut i frågan fattats av Förenta nationernas generalförsamling,

är det omöjligt att veta i vilken riktning ett sådant beslut kan komma

att gå. Det kan tänkas, att man kommer att förorda ett förstatligande, det

kan likaledes tänkas att man medger även enskilda att tillverka krigsmateriel

men under stark såväl nationell som internationell kontroll.

Ehuru utskottet icke har något att i princip erinra mot ett förstatligande

av krigsmaterielindustrien, anser utskottet vid angivna förhållanden det vara

för tidigt att nu begära att Kungl. Majit skall framlägga förslag härom. Det

är emellertid angeläget, att alla de förberedelser, vilka kunna vara ägnade att

underlätta vårt deltagande i behandlingen av denna fråga inom de Förenta

nationernas organisation, vidtagas.

Utskottet får därför föreslå,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl.

Majit genom krigsmaterielinspektionen eller på annat sätt

noggrant följer frågans utveckling, samt, då tillfället därtill

befinnes lämpligt, framlägger förslag i ämnet för riksdagen.

Stockholm den 3 maj 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER.

Närvarande: Herrar Ekströmer, Heuman, Nils Elowsson, Albert Andersson , Birger

Andersson, fru Sjöström-Bengtsson* samt herr Albertsson*.

* Ej närvarande vid justeringen av utlåtandet.

Reservation

av herrar Ekströmer, Albert Andersson och Albertsson, vilka ansett, att

utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Den föreliggande motionens---avsikten är, skärpes.

Även om motionärerna åsyftat, att endast de industrier, som ha krigsmaterieltillverkning

som huvuduppgift, skola inbegripas i förstatligandet,

är dock att märka, att i viss utsträckning en rent civil tillverkning normalt

ingår i dylika industriers verksamhet. Å andra sidan bör beaktas, att många

industrier, som i fred helt eller åtminstone i huvudsak ägna sig åt de civila

behovens tillfredsställande, vid krigstillfällen arbeta i rustningarnas tjänst.

Motionärerna göra gällande---forsknings- och försöksverksamhet.

Utskottet vill vidare — — — som internationell kontroll.

Under alla förhållanden torde det ur beredskapssynpunkt vara nödvändigt,

att det även i fredstid i erforderlig omfattning finnes en krigsindustri

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

17

inom landet. Med hänsyn till de förhållandevis obetydliga beställningar,

som under sådan tid kunna komma att placeras inom landet, är det emellertid

tydligt, att en dylik industri i stor utsträckning måste tillverka jämväl

för export, örn icke staten skall behöva vidkännas orimligt höga kostnader

för upprätthållande av en för ett krigstillfälle erforderlig kapacitet

hos denna industri. Enligt utskottets uppfattning blir alltså frågeställningen

ur nu angivna synpunkt denna: Är staten eller den enskilde företagaren bäst

skickad att handhava en krigsmaterielindustri, i huvudsak baserad på export?

Svaret lärer obetingat utfalla till förmån för den enskilde företagaren.

Då utskottet därjämte förutsätter, att 1945 års försvarskommitté har sin

uppmärksamhet riktad även på frågor beträffande krigsmaterielberedskapen.

får utskottet hemställa.

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.»

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 12 sami. 2 aud. Nr 6—7.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.