Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående riktlinjer för planläggning av bebyggelsen i Bohuslänn fiskelägen.

1946-05-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1946:9, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning och förslag angående riktlinjer för planläggning av bebyggelsen i Bohuslänn fiskelägen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillf ätliga utskotts utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1946 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av

väckt motion om utredning och förslag angående riktlinjer för

planläggning av bebyggelsen i Bohuslänn fiskelägen.

I en, inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 183, har herr Mattsson m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t, med beaktande av i motionen

anförda synpunkter, ville föranstalta om utredning angående riktlinjer för planläggning

av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen samt för riksdagen framlägga

de förslag vartill utredningen kan giva anledning.

I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till den med förenämnda

motion likalydande motionen II: 379.

Nu förevarande spörsmål har jämväl tidigare varit föremål för riksdagens

prövning.

Vid riksdagen 1945 hemställdes sålunda i två likalydande motioner, 1:39

och II: 70, att riksdagen hos Kungl. Maj :t ville begära, att en kommitté av

personer, som äga ingående kännedom om fiskelägenas näringsliv, arbetsorganisation

och bebyggelse samt förfarenhet i plantekniska och praktiska värv, tillsättes

med uppdrag att framkomma med förslag till riktlinjer för reglering och

planläggning av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen.

I sitt utlåtande, nr 3, hemställde första kammarens andra tillfälliga utskott,

att motionen I: 39 icke måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.

Första kammaren biföll utskottets hemställan. Andra kammarens tredje tillfälliga

utskott tillstyrkte i sitt utlåtande nr 9 bifall till motionen II: 70, och andra

kammaren beslöt i enlighet härmed. På grund av kamrarnas olika beslut hade

sålunda frågan för denna gång fallit.

Över nu förevarande motion har utskottet inhämtat utlåtanden från länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som i sin tur hört länets hushållningssällskap,

från byggnadsstyrelsen samt från Svenska västkustfiskamas centralförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till sitt förra året avgivna

yttrande, som finnes återgivet i första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande

nr 3 vid 1945 års riksdag, samt anför.

Länsstyrelsen har icke funnit anledning att frångå den ståndpunkt, som

länsstyrelsen intog i samma yttrande. Länsstyrelsen anser sålunda fortfarande,

att det icke torde låta sig göra att lösa frågorna om reglering och planläggning

av bebyggelsen i Bohusläns fiskelägen genom utarbetande av sådana allmänna

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 12 sami. 2 avd. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

riktlinjer, vartill motionärerna syfta. En sådan generalisering, som dylika riktlinjer

lätt skulle leda till, synes snarare kunna motverka den individuella behandling

av värjo samhällets egenartade behov, som just i dessa samhällen är påkallad.

En lycklig lösning av de bohusländska fiskelägenas bebyggelsefrågor torde bäst

främjas genom att ett tillräckligt, antal kunniga stadsplanetekniker, som lia

möjlighet att ägna samhällena ett omsorgsfullt och individuellt studium, finnas

till förfogande ävensom att erforderliga medel kumm erhållas för planarbetets

bedrivande.

Vad särskilt angår möjligheten att erhålla förskottsmedel av staten för upprättande

av byggnadsplaner vill länsstyrelsen nämna, att av länsstyrelsen den

20 juli 1943 gjorda ansökningar om erhållande av dylika medel i förskott fortfarande,

såvitt länsstyrelsen har sig bekant, icke föranlett något Kungl. Maj :ts

beslut. Under hand har meddelats länsstyrelsen, att dylika förskott för närvarande

icke torde kunna påräknas i någon nämnvärd omfattning i avbidan på

ny byggnadslagstiftning, vilket länsstyrelsen finner mycket beklagligt, enär detta

kommer att verka fördröjande för åtskilliga mycket angelägna planarbeten.

I den nu framlagda motionen framhålla motionärerna, bland annat, att i

det föreliggande förslaget till ny byggnadslag m. m. endast städernas och den

egentliga landsbygdens frågor upptagits till behandling samt att skärgårdens

bebyggelsefrågor i grundväsentliga hänseenden vore av annan art än städernas

och den egentliga landsbygdens.

Länsstyrelsen vill icke förneka, att bebyggelse- och planläggningsförhållandena

inom de bohuslänska fiskelägena delvis äro av säregen natur och att här

föreligga problem, som i vissa avseenden skilja sig från de gängse problemen i

samband med stadsplan- och byggnadsplaneläggning. Emellertid torde såväl den

nuvarande som den av stadsplaneutredningen 1942 föreslagna nya lagstiftningen

— med smidig tillämpning — inrymma möjligheter att på ett tillfredsställande

sätt reglera fiskelägenas plan- och bebyggelsefrågor. Såväl stadsplanen som

byggnadsplanen torde vara planinstitut av sådan smidig och anpassbar art, att

dessa institut måste anses vara lämpade för reglering jämväl av den tätbebyggelse,

som förefinnes i fiskelägena.

Av motionärerna gjort påstående, att skärgårdsbefolkningen i motsats till

städernas och landsbygdens folk förmenas möjligheten att med stöd av ändamålsenliga

och för sina egenartade förhållanden avpassade riktlinjer dryfta och bestämma

om sina bebyggelsefrågor, finner länsstyrelsen sålunda helt ogrundat.

Motionärerna ha ansett sig särskilt böra omnämna, att besvär anförts över

av länsstyrelsen ”i anslutning till gällande normalpraxis för landsbygden” utfärdade

bestämmelser för nio olika områden inom Öckerö kommun. I anledning

härav får länsstyrelsen upplysningsvis meddela, att länsstyrelsen ansett det erforderligt

med reglering av byggnadsverksamheten inom hela Öckerö kommun samt

önskvärt att där få till stånd ansvariga byggnadsnämnder, att beslutet avser

utomplansbestämmelser och byggnadsordningar, att uppdelningen på nio områden

betingats av att kommunen uteslutande består av öar, att bestämmelser av likartat

innehåll redan tidigare gällt för stora delar av kommunen — öarna Öckerö, Hälso,

Stuvö och Björkö — att avsikten är att -— i den mån så ej redan skett — få

till stånd byggnadsplaner för de tätbebyggda områdena av de olika fiskelägena

samt att länsstyrelsen vid behandlingen av frågor örn tillstånd till nybyggnad

och dispens från utomplansbestämmelsema inom nämnda områden kommer att

taga vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållandena och behoven inom tätbebyggelsen.

Motionärerna framhålla vidare, bland annat, att örn sådana riktlinjer som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.

a\ses i motionen bleve utarbetade ”de nu talrika besvärsärendena i stadsplane1

^ö^na(isplanefrågor skulle minska”. I anledning härav vill länsstyrelsen

jämväl upplysningsvis meddela, att i fråga örn fiskelägena och därmed jämförliga

saluhallen mom länet under åren 1941—1945 besvär anförts över nedan angivet

antal beslut av länsstyrelsen avseende stadsplan O, byggnadsplan O, avstyckningsplan

O, utomplansbestämmelser 3, nybyggnadsförbud enligt stadsplanelagen O

dispens från sådant nybyggnadsförbud 6, avstyckningsförbud O samt vägrad fastställelse

å avstyckning eller vägrat tillstånd till avstyckning 4. Antalet av under

samma tid utav länsstyrelsen meddelade, fiskelägena berörande beslut uppgick

till i fråga om stadsplan 11, byggnadsplan 10, avstyckningsplan 15, utomplansbestämmelser

9, nybygnadsförbud enligt stadsplanelagen 74, varav det stora

flertalet beslut avsett förlängning i regel på 1 eller 2 år av tidigare utfärdade

förbud, dispens från sådant nybyggnadsförbud 499, avstyckningsförbud 6 samt

fastställelse å avstyckning och tillstånd till avstyckning 962.

Länsstyrelsen anser sig salunda icke kunna tillstyrka den i motionen föreslagna

utredningen.

Byggnadsstyrelsen anför, att styrelsen icke funnit anledning att frångå sitt

i anledning av motionen till 1945 års riksdag i samma ämne avgivna yttrande,

varf styrelsen bland annat framhållit, att det för åvägabringande av en lösning

av förevarande spörsmål ytterst bomme an på uppgörandet av stads- eller byggnadsplan^

som smidigt anpassade sig efter de olika fiskelägenas lokala förhållanden

och behov, samt möjligheten att få tillgång till fackmän, som kunde

åtaga sig dessa uppgifter.

Svenska Väst kust fiskarnas Centralförbund hänvisar till sitt yttrande i ämnet

till 1945 års riksdag samt erinrar därefter om att sedan dess 1942 års stadsplaneutredning

avgivit betänkande nr lil nied förslag till byggnadslag m. m.

Förbundet anför därefter följande.

I detta betänkande har skärgårdens bebyggelseförhållanden icke blivit föremål

för undersökning och några riktlinjer för dess ordnande har icke avgivits, vilket

däremot blivit fallet för bebyggelsen i städerna och den egentliga landsbygden.

För fiskarebefolkningens del kunna alltså inga nya möjligheter skönjas till förbättrande

av de missförhållanden, som uppstått och på senare tid tilltagit vid

ordnandet av fiskelägenas bebyggelseförhållanden. Med anledning härav ha municipalfullmäktige

och byggnadsnämnden i 16 skärgårdssamhällen i Bohuslän i

underdånig skrivelse till Konungen gjort framställning örn att en kommitté måtte

tillsättas i enlighet med den av riksdagens andra kammare den 4 maj 1945

bifallna motion nr 70.

Förbundet finner de skäl, som dessa municipalmyndigheter liksom motionärerna

i riksdagen anfört till stöd för sina framställningar väl grundade och

anser det även ur fiskets synpunkt angeläget att desamma bifallas samt begärda

åtgärder snarast möjligt komma till stånd.

Med anledning av vad som sålunda nu och tidigare anförts i denna fråga

tillstyrker förbundet på det livligaste bifall till motionen. Den av Svenska västkustfiskarnas

centralförbund berörda framställningen om tillsättande av en utredning

beror ännu på Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet har i anledning av den nu till behandling förevarande motionen

företagit en studieresa till Bohuslän och besökt följande fiskelägen, nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtamde nr 9.

Utskottet.

Hunnebostrand, Gravame, Smögen, Grundsund och Mollösund. Vid dessa besök

ha representanter för vederbörande kommunala myndigheter fått tillfälle att

framlägga sina synpunkter i frågan. Härvid ha även närvarit t. f. länsarkitekten

i Göteborgs och Bohus län, arbetschefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

hamnarbeten, västra distriktet, samt en representant för kulturminnesrådet i

samma län.

För egen del får utskottet anföra följande.

I sitt utlåtande över motsvarande motion vid 1945 års riksdag gav första

kammarens andra tillfälliga utskott uttryck åt den uppfattningen, att reglering

och planläggning i Bohusläns fiskelägen i många fall icke äro tillfredsställande.

Detta omdöme har utskottet fått bestyrkt under sin nu företagna studieresa.

Såsom i berörda utlåtande framhölls, bero dock icke dessa olägenheter på att

gällande författningar på området, stadsplanelagen och byggnadsstadgan, skulle

lägga hinder i vägen för en rationell lösning av ifrågavarande problem. Dessa

författningar innehålla icke några på denna fråga inverkande bestämmelser, som

äro av tvingande natur eller för vilka dispens icke kan lämnas. Sedan ifrågavarande

spörsmål senast var föremål för riksdagens behandling, har stadsplaneutredningen

avgivit förslag till byggnadslag. Örn enligt detta förslag i lika mån

som enligt gällande bestämmelser möjlighet finnes att i förevarande hänseende

laga efter lägligheten, så har å andra sidan i samband med förslaget icke framkommit

något, ägnat att lösa de med motionen avsedda problemen.

Av vad utskottet sett och erfarit vid besöken i olika fiskelägen, har utskottet

bibragts den uppfattningen, att planförfattarna särskilt tidigare icke ägt den

ingående kännedom rörande de säregna förhållandena i de bohuslänska fiskelägena

utan vilket det icke torde vara möjligt att skapa goda stadsplaner. Bebyggelsen

har ofta tvingats in i stela former utan att traditionella hänsyn och

det praktiska livets krav blivit i tillräcklig grad beaktade. Önskvärd samstämmighet

synes icke alltid ha förefunnits vid lösandet av stadsplan- och hamnfrågor.

Emellertid vill det synas, som örn man på senare tid börjat att få blicken

mera öppen för att planläggningsfrågoma i Bohusläns fiskelägen icke kunna

lösas efter samma schabloner som i samhällen av mera ordinärt slag. I ett

nyligen uppgjort förslag till stadsplan för ett fiskeläge har man till exempel

i stor utsträckning överlämnat åt byggnadsnämnden att från fall till fall träffa

avgörande i frågor, som tidigare icke kunnat regleras utan dispensförfarande.

Berörda stadsplaneförslag har ännu icke varit föremål för myndigheternas

granskning, och utskottet kan helt naturligt icke uttala sig om, huruvida och

i vad mån förslaget lämpligen låter sig realiseras. Det förefaller dock, som örn

metoden att lämna byggnadsnämnden förhållandevis vidsträckta befogenheter i

fråga örn bebyggelsens reglerande skulle vara en framkomlig väg. Ett villkor

för en dylik ordning bör givetvis vara — såsom ock uti ifrågavarande stadsplaneförslag

är förutsatt — att byggnadsnämnden till sitt förfogande har sakkunnigt

tekniskt biträde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9. 5

Vid övervägande av det nu föreliggande spörsmålet har utskottet kommit

till den slutsatsen, att förhållandena icke kunna anses vara av sådan art, att det

— såsom väl motionärerna närmast utgå ifrån — skulle erfordras någon speciallagstiftning

på förevarande område för de bohuslänska fiskelägenas del. Däremot

anser utskottet, att det borde vara av stort värde, örn det på grundval

av bland annat de erfarenheter, som hittills vunnits på området, skulle kunna

utarbetas allmänna anvisningar för behandling av fiskelägenas stadsplane- och

byggnadsplaneproblem. Dylika anvisningar böra utarbetas med aktgivande på

icke blott stadsplanetekniska synpunkter utan även traditionella hänsyn, arbetslivets

former samt de ekonomiska och sociala förhållandena inom fiskelägena.

Det är sålunda av vikt, att sakkunskap representerande samtliga ifrågavarande

intressen ävensom erforderlig sakkunskap på fiskehamnsbyggandets område får

tillfälle att göra sina synpunkter gällande i samband med de ifrågasatta

anvisningarnas tillkomst. Bortsett från anvisningarnas främsta syfte att tjäna

till ledning för planförfattare skulle de jämväl kunna bliva värdefulla för de

kommunala myndigheterna att rådfråga i tillämpningsspörsmål. Anvisningarna

torde lämpligen kunna utarbetas av byggnadsstyrelsen med biträde av särskilda

sakkunniga.

Vidare får utskottet framhålla angelägenheten av att det med avgörande av

planläggningsfrågoma icke drager så långt ut på tiden som hittills ofta skett.

De konsekvenser i form av byggnadsförbud, som följa av dylika uppskov, innebära

nämligen ofta avsevärda olägenheter för fastighetsägarna till skada för en

sund utveckling av bebyggelsen. Dröjsmålen synas emellertid i vissa fall även

bero på vederbörande kommunala organ och ej enbart på de statliga myndigheter,

som ha att taga befattning med planfrågorna.

Slutligen anser sig utskottet böra beröra ett spörsmål, som — ehuru det

ligger utom ramen för den föreliggande motionen — dock icke synes böra förbigås

i detta sammanhang. Utskottet har under sin studieresa erfarit, att äganderättsförhållandena

i fiskelägena på vissa håll äro mycket oklara, vilket bland annat

medfört, att husägarna i stor utsträckning icke kunnat erhålla lagfart å sina

tomter och därmed också avstängts från möjligheten att belåna sina fastigheter

mot inteckning, erhålla bostadsförbättringslån m. m. Ordnade förhållanden torde

i många fall icke kunna åstadkommas utan kostsamma utredningar. Å vederbörande

domsagokanslier torde det salmas erforderliga resurser för att verkställa

de omfattande utredningar, som krävas. Det skulle därför enligt utskottets mening

vara synnerligen önskvärt, örn det från Kungl. Maj :ts sida kunde vidtagas

åtgärder i syfte att bringa reda i de hänseenden, varom nu är fråga.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att första kammaren för sin del måtte besluta, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utarbetandet av all
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr. 9.

manna anvisningar för behandlingen av de bohuslänska fiskelägenas

stadsplane- och byggnadsplaneproblem.

Stockholm den 28 maj 1946.

På utskottets vägnar:

IVAR EKSTRÖMER,

Närvarande: herrar Ekströmer, Heilman, Nils Elowsson, Albert Andersson,

Birger Andersson, fru Sjöström-B engi sson och herr Albertsson.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1946

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.