Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom jämte i ämnet väckt motion.

1946-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskoitets utlåtande nr 22.

Jsr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande

att försälja viss kronan tillhörig fast egendom

jämte i ämnet väckt motion.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 8 mars 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 198, bär Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att

dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1946/47 utan riksdagens

samtycke i varje särskilt fall besluta örn försäljning av kronan tillhörig

fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår till högst

25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är åsatt, det vid särskild uppskattning

utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet i propositionen

angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skola äga rum, med rätt för Kungl. Majit att, där så befinnes

lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande

försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke

överstiger 20 000 kronor;

dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning av kronan

tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande byte samt upplåtelse

under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande avstående

utan ersättning av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän väg,

därvid dock rätten att besluta örn dylikt avstående må av Kungl. Majit överlämnas

till central förvaltningsmyndighet endast i avseende å obebyggt område

av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde;

dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena, i författning

meddelade föreskrifter angående rätt för Kungl. Majit eller förvaltningsmyndighet

att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig

fast egendom alltjämt skola gälla.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra

kammaren av herr Persson i Landafors väckt, till utskottet hänvisad motion,

nr 436, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att avslå förevarande pro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

19

position i vad den avser rätt för Kungl. Majit att utan riksdagens samtycke

i varje särskilt fall försälja kronan tillhörig fast egendom eller utan ersättning

avstå kronomark samt att propositionen, i vad densamma avser byte

samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av fast egendom, måtte godkännas

av riksdagen.

Beträffande den utredning som ligger till grund för Kungl. Majlis framställning

får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,

hänvisa till propositionen. I avseende å vad som anförts till stöd för motionen

hänvisas till densamma.

I anledning av proposition nr 54 medgav 1945 års riksdag (jordbruksutsk.

uti. nr 7, riksdagens skriv, nr 78), att Kungl. Majit finge under budgetåret

1945/46 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen

uppginge till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vöre

åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst

nämnda belopp. Kungl. Majit ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse

med av chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen angivna

riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna

skulle äga rum. Där så funnes lämpligt, skulle Kungl. Majit ha befogenhet att

åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande försäljning

av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege

20 000 kronor.

Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning

av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt

upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande

avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till järnväg

eller allmän väg. Rätten att besluta örn dylikt avstående finge dock av

Kungl. Majit överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende

å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.

Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 16 mars 1945 (nr 107) har

Kungl. Majit till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.

Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt

central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majit

tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt väg- och valtenbyggnadsstyrelsen.

På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall

riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd

av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant

syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under

kalenderåret 1945 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde, i den

mån de komma att överlämnas till jordbruksutskottet, få bringas till riksdagens

kännedom genom memorial från utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

I avseende å försäljningsbemyndigandet för nästa budgetår har chefen för

finansdepartementet anmält en framställning från järnvägsstyrelsen den 8

februari 1946, däri styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

en höjning av värdegränsen för det åt Kungl. Maj:t givna försäljningsbemyndigandet

från nuvarande 25 000 kronor till 50 000 kronor. Samtidigt borde

Kungl. Maj:ts befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten

rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom vidgas,

varvid för järnvägsstyrelsens vidkommande syntes lämpligt att gränsen droges

vid egendomar med ett taxerings- eller uppskattningsvärde av 40 000

kronor.

I sammanhanget har vidare departementschefen anmält en till socialdepartementet

inkommen framställning den 15 juni 1945 från statens byggnadslånebyrå,

däri detta ämbetsverk anmärkt på att vissa myndigheter, vilka förvalta

kronan och kyrkan samt Uppsala universitet tillhörig jord, vid försäljning

och värdering av mark tillämpade principer, som icke stöde i överensstämmelse

med statsmakternas intresse av att underlätta bostadsproduktionen

och förhindra stegring av hyresnivån.

Byggnadslånebyrån erinrar örn att riktlinjerna för prissättning å tomtmark,

avsedd för bostadsbyggande under statens finansiella medverkan, uppdragits

i Kungl. Maj:ts proposition nr 251 till 1941 års riksdag. Härvid uttaiade sig

chefen för socialdepartementet i princip för en tomtprisnivå högst motsvarande

den år 1935 gällande nivån.

Över byggnadslånebyråns skrivelse ha utlåtanden avgivits av bland andra

domänstyrelsen och kammarkollegiet.

Domänstyrelsen meddelar, att den först våren 1944 uppmärksamgjordes

på uttalandena i propositionen nr 251 till 1941 års riksdag. Samtliga försäljningsfrågor

av här förevarande slag ha därefter bereus i samråd med byggnadslånebyrån,

och i överensstämmelse härmed har också samförstånd uppnåtts

med vederbörande lokala myndigheter angående försäljningsvillkoren.

Kammarkollegiet finner det, med hänsyn till den stora sociala och ekonomiska

betydelse som bostadsproduktionen äger, självfallet, att genomförandet

av statsmakternas bostadsprogram icke bör motverkas genom den kyrkliga

eller statliga försäljningspolitiken utan att programmets genomförande

bör underlättas, i den mån hinder icke möter i lag eller eljest. Dock framhåller

kollegiet, att de i anslutning till statsmakternas bostadspolitik uppdragna

riktlinjerna för tomtpolitiken icke äro tillämpliga vid försäljning av

kyrklig jord. Härvid gälla enligt den kyrkliga försäljningslagen den 4 januari

1927 särskilda regler, enligt vilka vid utbyte eller försäljning av kyrklig jord

skall iakttagas, att avhändelsen icke är till olägenhet för det allmänna samt

att vederlaget motsvarar jordens värde enligt i orten gängse skäligt pris.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, har i ärendet anfört

följande:

»Det av 1945 års riksdag lämnade generella medgivandet för Kungl. Maj:t

att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

21

m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1945/46. Nytt bemyndigande,

gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.

Vid anmälan av fjolårets proposition framhöll jag, att en höjning av värdegränsen

för Kungl. Maj:ts försäljningsbemyndigande kunde vara befogad,

därest vid den då pågående allmänna fastighetstaxeringen även de statliga

jordbruksfastigheternas taxeringsvärden komme att höjas. En formellt sett

oförändrad värdegräns av 25 000 kronor skulle i så fall i realiteten innebära

en begränsning av försäljningsbemyndigandet, som skulle föranleda att ett

ökat antal smärre försäljningsfrågor måste föreläggas riksdagen. Jag förordade

dock, att värdegränsen för det dåvarande skulle bibehållas vid 25 000

kronor, vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida.

Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag att värdegränsen för det Kungl.

Maj :t givna försäljningsbemyndigandet skulle höjas till 50 000 kronor och i

samband därmed gränsen för den till central förvaltningsmyndighet delegerade

försäljningsrätten höjas till 40 000 kronor går avsevärt längre än den

av mig i fjolårets proposition antydda höjningen. Även om vissa praktiska

skäl onekligen kunna anses tala till förmån för styrelsens förslag, anser jag

mig icke nu böra biträda detsamma. Mot en mera begränsad höjning av

värdegränserna synes mig dock icke kunna göras någon erinran. En snabbare

och smidigare handläggning av åtskilliga försäljningsärenden, som nu

kunna taga relativt lång tid i anspråk före ett slutligt beslut, kunde därigenom

åstadkommas. Då emellertid riksdagen så sent som år 1942 begränsade

det av mig förordade försäljningsbemyndigandet från 40 000 till 25 000 kronor,

har jag icke ansett mig böra framlägga förslag örn en höjning.

De allmänna riktlinjer som hittills gällt beträffande förfarandet vid fastighetsförsäljningarna

och beträffande försäljningsvillkoren torde jämväl i huvudsak

böra erhålla fortsatt tillämpning under nästa budgetår. En viss uppmjukning

torde dock vara erforderlig i syfte att provisoriskt i möjlig mån

tillgodose de syftemål, som föranlett statens byggnadslånebyrås förut berörda

framställning. Byrån avser med sitt förslag att få till stånd en samordning

mellan prissättningen vid de statliga försäljningarna och de tomtpriser,

som av byggnadslånebyrån skola läggas till grund vid beviljandet av

subventionslån för bostadsbyggandet. Det av byrån upptagna spörsmålet är

enligt min mening av stor vikt. Det är givet, att staten icke bör driva en

försäljningspolitik, som motverkar eller försvårar den socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken.

Frågan örn på vad sätt och i vilka former en

anpassning skall kunna komma till slånd vid försäljning av olika slag av

kronojord och av kyrklig jord är emellertid relativt komplicerad och kan,

såsom byggnadslånebyrån förutsatt, icke lösas utan närmare utredning. I

avvaktan på resultatet av en sådan utredning vill jag förorda, att Kungl.

Majit tills vidare erhåller befogenhet att vid försäljning jämlikt förevarande

bemyndigande av fastigheter för bosladsbyggnadsändamål göra avsteg, där

så finnes av förut angivna skäl påkallat och garantier finnas för att det lägre

försäljningspriset icke föranleder enskild spekulationsvinst, från den allmänna

regeln, att priserna skola ur affärssynpunkt vara så fördelaktiga för sta
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

J ordbruksutskottets utlåtande nr 22.

Utskottet.

ten som möjligt. Det torde därvid böra förutsättas, att dylika försäljningar

icke må omfattas av den till central förvaltningsmyndighet delegerade rätten

att försälja fastigheter, utan att alla ärenden, som avse försäljning till

lägre pris än det aktuella marknadsvärdet, bli föremål för Kungl. Maj:ts

prövning.

Beträffande fastighetsförsäljningar, som ligga utanför nu ifrågavarande

försäljningsbemyndigande, torde en lösning av frågan väsentligen få bli beroende

av det resultat, vartill utredningen kan komma. Det må dock strykas

under såsom önskvärt, att samma synpunkter beaktas i den utsträckning

så finnes möjligt inom ramen av de bestämmelser, som gälla för respektive

slag av fastighetsförsäljningar.»

Vad först beträffar den i ärendet väckta motionen II: 436 så anföres som

stöd för yrkandena i densamma, att kronan endast i rena undantagsfall borde

avhända sig fast egendom. Alla ärenden rörande försäljning av dylik egendom

borde därför enligt motionärens uppfattning utan olägenhet kunna underställas

riksdagen. Ett sådant bemyndigande, som äskas i propositionen, borde

därför icke meddelas.

I anledning härav får utskottet erinra om att utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 55 vid 1942 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående bemyndigande att under budgetåret 1942/43 försälja

viss kronan tillhörig fast egendom uttalade, att en viss återhållsamhet

borde iakttagas då det gällde att försälja kronans fasta egendom. Vad särskilt

gällde under domänstyrelsens eller andra statliga myndigheters förvaltning

ställda fastigheter av jordbruksnatur anförde utskottet, att, oavsett örn

innehavet av dylika fastigheter under rådande förhållanden kunde anses

innebära en ur avkastningssynpunkt förmånlig placering av statsförmögenheten

eller icke, kronan alltjämt borde inneha jordbruksfastigheter. Såväl

i fråga om nämnda slag av fastigheter, som beträffande sådana kronan till

höriga fastigheter, vilka förvaltades av kommunikationsverken, kunde emellertid

tänkas fall, då egendomarna eller delar därav lämpligen borde försäljas.

Beträffande omfattningen av det av departementschefen år 1942 äskade

bemyndigandet ansåg utskottet synnerligen angeläget, att detsamma icke

gjordes så vidsträckt, att riksdagen därigenom i avsevärdare omfattning avhände

sig sin rätt att från fall till fall pröva ärenden av ifrågavarande

slag. Såsom även erinrats av departementschefen i förevarande proposition

föreslog därför utskottet, att bemyndigandet skulle begränsas till att avse

fastigheter med högst 25 000 kronors värde, vilket också blev riksdagens

beslut.

Enligt vad som framgår av det anförda är utskottet sålunda icke främmande

för den uppfattningen, att en viss återhållsamhet bör iakttagas vid

försäljningen av kronans fasta egendom. Härifrån och till att säga, att

sådana försäljningar icke böra ske annat än i ytterst sällsynta undantagsfall

är steget emellertid långt. Vid sitt handhavande av skötseln av kronans

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.

23

fastigheter synas domänstyrelsen, kommunikationsverken och andra förvaltande

myndigheter icke rimligen kunna bindas på ett sådant sätt som

motionären synbarligen föreställt sig. Möjligheter till förändringar i kronans

fastighetsinnehav såväl genom köp som genom försäljningar torde nämligen

alltjämt böra stå öppna. I vad gäller försäljningar synas så avsevärda

förmåner, icke minst för köparna, vara förknippade med den nu gällande

ordningen, som innebär bemyndigande för Kungl. Majit att utan riksdagens

hörande i varje särskilt fall i viss omfattning vidtaga åtgärder i förevarande

avseende med rätt för Kungl. Majit att i angiven utsträckning delegera

nämnda befogenheter på centi''al förvaltningsmyndighet, att utskottet icke

finner skäl att på förslag av motionären frångå densamma.

Vad härefter angår propositionen så föreslås i densamma, att de allmänna

riktlinjer, som under senare budgetår tillämpats beträffanda kronans fastighetsförsäljningar,

skulle få gälla även för nästa budgetår. Detta tillstyrkes av

utskottet. För att i möjligaste mån tillgodose en av statens byggnadslånebyrå

gjord framställning föreslår därjämte departementschefen, att — i avbidan

på resultatet av en närmare utredning rörande möjligheterna att anpassa

försäljningarna av olika slag av kronojord och kyrklig jord till det av sociala

skäl föranledda statliga subventionerandet av bostadsbyggandet — vid försäljningar

enligt det äskade bemyndigandet av fastigheter för bostadsändamål

avsteg skulle få göras från den allmänna regeln, att priserna ur affärssynpunkt

skola vara så fördelaktiga för staten som möjligt, där så finnes

påkallat av omständigheterna och det lägre priset icke skulle föranleda enskild

spekulationsvinst. Till vad departementschefen i sistnämnda avseende

anfört och föreslagit får utskottet uttala sin anslutning. Det kan nämligen

icke anses tillfredsställande, att kronan vid försäljningar av fastigheter för

ifrågavarande ändamål betingar sig sådana tomtpriser, att byggnadslånebyrån

sedermera icke kan lägga desamma till grund för beviljandet av de

olika slag av subventioner, som nu finnas. Emellertid får utskottet erinra

om att tillgången på tomtmark av ifrågavarande slag icke är lika beträffande

samtliga tätorter i riket, varför de i propositionen förordade åtgärderna

icke synas kunna åvägabringa förbättring av förhållandena på området

på alla håll, där så varit önskligt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet

1) att förevarande proposition må av riksdagen bifallas;

2) att motionen lii 436 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 4 april 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 17.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. a1 i texten