Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom jämte i ämnet väckt motion.
1946-04-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1946:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
18
Jordbruksutskoitets utlåtande nr 22.
Jsr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bemyndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom
jämte i ämnet väckt motion.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 8 mars 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 198, bär Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1946/47 utan riksdagens
samtycke i varje särskilt fall besluta örn försäljning av kronan tillhörig
fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår till högst
25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke är åsatt, det vid särskild uppskattning
utrönta saluvärdet uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig
överensstämmelse med av chefen för finansdepartementet i propositionen
angivna riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skola äga rum, med rätt för Kungl. Majit att, där så befinnes
lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande
försäljning av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke
överstiger 20 000 kronor;
dels förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning av kronan
tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande byte samt upplåtelse
under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande avstående
utan ersättning av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän väg,
därvid dock rätten att besluta örn dylikt avstående må av Kungl. Majit överlämnas
till central förvaltningsmyndighet endast i avseende å obebyggt område
av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde;
dels ock uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena, i författning
meddelade föreskrifter angående rätt för Kungl. Majit eller förvaltningsmyndighet
att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt upplåta kronan tillhörig
fast egendom alltjämt skola gälla.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom andra
kammaren av herr Persson i Landafors väckt, till utskottet hänvisad motion,
nr 436, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta att avslå förevarande pro
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.
19
position i vad den avser rätt för Kungl. Majit att utan riksdagens samtycke
i varje särskilt fall försälja kronan tillhörig fast egendom eller utan ersättning
avstå kronomark samt att propositionen, i vad densamma avser byte
samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av fast egendom, måtte godkännas
av riksdagen.
Beträffande den utredning som ligger till grund för Kungl. Majlis framställning
får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,
hänvisa till propositionen. I avseende å vad som anförts till stöd för motionen
hänvisas till densamma.
I anledning av proposition nr 54 medgav 1945 års riksdag (jordbruksutsk.
uti. nr 7, riksdagens skriv, nr 78), att Kungl. Majit finge under budgetåret
1945/46 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
av kronan tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen
uppginge till högst 25 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke vöre
åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet uppginge till högst
nämnda belopp. Kungl. Majit ägde därvid att i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för finansdepartementet vid anmälan av propositionen angivna
riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skulle äga rum. Där så funnes lämpligt, skulle Kungl. Majit ha befogenhet att
åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten rörande försäljning
av egendom, vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege
20 000 kronor.
Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte samt
upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom beträffande
avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras till järnväg
eller allmän väg. Rätten att besluta örn dylikt avstående finge dock av
Kungl. Majit överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast i avseende
å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors värde.
Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 16 mars 1945 (nr 107) har
Kungl. Majit till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.
Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt
central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl. Majit
tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen samt väg- och valtenbyggnadsstyrelsen.
På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall
riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd
av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant
syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under
kalenderåret 1945 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde, i den
mån de komma att överlämnas till jordbruksutskottet, få bringas till riksdagens
kännedom genom memorial från utskottet.
20
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.
I avseende å försäljningsbemyndigandet för nästa budgetår har chefen för
finansdepartementet anmält en framställning från järnvägsstyrelsen den 8
februari 1946, däri styrelsen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
en höjning av värdegränsen för det åt Kungl. Maj:t givna försäljningsbemyndigandet
från nuvarande 25 000 kronor till 50 000 kronor. Samtidigt borde
Kungl. Maj:ts befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet överlämna beslutanderätten
rörande försäljning av kronan tillhörig fast egendom vidgas,
varvid för järnvägsstyrelsens vidkommande syntes lämpligt att gränsen droges
vid egendomar med ett taxerings- eller uppskattningsvärde av 40 000
kronor.
I sammanhanget har vidare departementschefen anmält en till socialdepartementet
inkommen framställning den 15 juni 1945 från statens byggnadslånebyrå,
däri detta ämbetsverk anmärkt på att vissa myndigheter, vilka förvalta
kronan och kyrkan samt Uppsala universitet tillhörig jord, vid försäljning
och värdering av mark tillämpade principer, som icke stöde i överensstämmelse
med statsmakternas intresse av att underlätta bostadsproduktionen
och förhindra stegring av hyresnivån.
Byggnadslånebyrån erinrar örn att riktlinjerna för prissättning å tomtmark,
avsedd för bostadsbyggande under statens finansiella medverkan, uppdragits
i Kungl. Maj:ts proposition nr 251 till 1941 års riksdag. Härvid uttaiade sig
chefen för socialdepartementet i princip för en tomtprisnivå högst motsvarande
den år 1935 gällande nivån.
Över byggnadslånebyråns skrivelse ha utlåtanden avgivits av bland andra
domänstyrelsen och kammarkollegiet.
Domänstyrelsen meddelar, att den först våren 1944 uppmärksamgjordes
på uttalandena i propositionen nr 251 till 1941 års riksdag. Samtliga försäljningsfrågor
av här förevarande slag ha därefter bereus i samråd med byggnadslånebyrån,
och i överensstämmelse härmed har också samförstånd uppnåtts
med vederbörande lokala myndigheter angående försäljningsvillkoren.
Kammarkollegiet finner det, med hänsyn till den stora sociala och ekonomiska
betydelse som bostadsproduktionen äger, självfallet, att genomförandet
av statsmakternas bostadsprogram icke bör motverkas genom den kyrkliga
eller statliga försäljningspolitiken utan att programmets genomförande
bör underlättas, i den mån hinder icke möter i lag eller eljest. Dock framhåller
kollegiet, att de i anslutning till statsmakternas bostadspolitik uppdragna
riktlinjerna för tomtpolitiken icke äro tillämpliga vid försäljning av
kyrklig jord. Härvid gälla enligt den kyrkliga försäljningslagen den 4 januari
1927 särskilda regler, enligt vilka vid utbyte eller försäljning av kyrklig jord
skall iakttagas, att avhändelsen icke är till olägenhet för det allmänna samt
att vederlaget motsvarar jordens värde enligt i orten gängse skäligt pris.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, har i ärendet anfört
följande:
»Det av 1945 års riksdag lämnade generella medgivandet för Kungl. Maj:t
att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.
21
m. m. av kronan tillhörig fast egendom avsåg budgetåret 1945/46. Nytt bemyndigande,
gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.
Vid anmälan av fjolårets proposition framhöll jag, att en höjning av värdegränsen
för Kungl. Maj:ts försäljningsbemyndigande kunde vara befogad,
därest vid den då pågående allmänna fastighetstaxeringen även de statliga
jordbruksfastigheternas taxeringsvärden komme att höjas. En formellt sett
oförändrad värdegräns av 25 000 kronor skulle i så fall i realiteten innebära
en begränsning av försäljningsbemyndigandet, som skulle föranleda att ett
ökat antal smärre försäljningsfrågor måste föreläggas riksdagen. Jag förordade
dock, att värdegränsen för det dåvarande skulle bibehållas vid 25 000
kronor, vilket icke föranledde någon erinran från riksdagens sida.
Järnvägsstyrelsens nu framlagda förslag att värdegränsen för det Kungl.
Maj :t givna försäljningsbemyndigandet skulle höjas till 50 000 kronor och i
samband därmed gränsen för den till central förvaltningsmyndighet delegerade
försäljningsrätten höjas till 40 000 kronor går avsevärt längre än den
av mig i fjolårets proposition antydda höjningen. Även om vissa praktiska
skäl onekligen kunna anses tala till förmån för styrelsens förslag, anser jag
mig icke nu böra biträda detsamma. Mot en mera begränsad höjning av
värdegränserna synes mig dock icke kunna göras någon erinran. En snabbare
och smidigare handläggning av åtskilliga försäljningsärenden, som nu
kunna taga relativt lång tid i anspråk före ett slutligt beslut, kunde därigenom
åstadkommas. Då emellertid riksdagen så sent som år 1942 begränsade
det av mig förordade försäljningsbemyndigandet från 40 000 till 25 000 kronor,
har jag icke ansett mig böra framlägga förslag örn en höjning.
De allmänna riktlinjer som hittills gällt beträffande förfarandet vid fastighetsförsäljningarna
och beträffande försäljningsvillkoren torde jämväl i huvudsak
böra erhålla fortsatt tillämpning under nästa budgetår. En viss uppmjukning
torde dock vara erforderlig i syfte att provisoriskt i möjlig mån
tillgodose de syftemål, som föranlett statens byggnadslånebyrås förut berörda
framställning. Byrån avser med sitt förslag att få till stånd en samordning
mellan prissättningen vid de statliga försäljningarna och de tomtpriser,
som av byggnadslånebyrån skola läggas till grund vid beviljandet av
subventionslån för bostadsbyggandet. Det av byrån upptagna spörsmålet är
enligt min mening av stor vikt. Det är givet, att staten icke bör driva en
försäljningspolitik, som motverkar eller försvårar den socialt motiverade bostadsförsörjningspolitiken.
Frågan örn på vad sätt och i vilka former en
anpassning skall kunna komma till slånd vid försäljning av olika slag av
kronojord och av kyrklig jord är emellertid relativt komplicerad och kan,
såsom byggnadslånebyrån förutsatt, icke lösas utan närmare utredning. I
avvaktan på resultatet av en sådan utredning vill jag förorda, att Kungl.
Majit tills vidare erhåller befogenhet att vid försäljning jämlikt förevarande
bemyndigande av fastigheter för bosladsbyggnadsändamål göra avsteg, där
så finnes av förut angivna skäl påkallat och garantier finnas för att det lägre
försäljningspriset icke föranleder enskild spekulationsvinst, från den allmänna
regeln, att priserna skola ur affärssynpunkt vara så fördelaktiga för sta
-
22
J ordbruksutskottets utlåtande nr 22.
Utskottet.
ten som möjligt. Det torde därvid böra förutsättas, att dylika försäljningar
icke må omfattas av den till central förvaltningsmyndighet delegerade rätten
att försälja fastigheter, utan att alla ärenden, som avse försäljning till
lägre pris än det aktuella marknadsvärdet, bli föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.
Beträffande fastighetsförsäljningar, som ligga utanför nu ifrågavarande
försäljningsbemyndigande, torde en lösning av frågan väsentligen få bli beroende
av det resultat, vartill utredningen kan komma. Det må dock strykas
under såsom önskvärt, att samma synpunkter beaktas i den utsträckning
så finnes möjligt inom ramen av de bestämmelser, som gälla för respektive
slag av fastighetsförsäljningar.»
Vad först beträffar den i ärendet väckta motionen II: 436 så anföres som
stöd för yrkandena i densamma, att kronan endast i rena undantagsfall borde
avhända sig fast egendom. Alla ärenden rörande försäljning av dylik egendom
borde därför enligt motionärens uppfattning utan olägenhet kunna underställas
riksdagen. Ett sådant bemyndigande, som äskas i propositionen, borde
därför icke meddelas.
I anledning härav får utskottet erinra om att utskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 55 vid 1942 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande att under budgetåret 1942/43 försälja
viss kronan tillhörig fast egendom uttalade, att en viss återhållsamhet
borde iakttagas då det gällde att försälja kronans fasta egendom. Vad särskilt
gällde under domänstyrelsens eller andra statliga myndigheters förvaltning
ställda fastigheter av jordbruksnatur anförde utskottet, att, oavsett örn
innehavet av dylika fastigheter under rådande förhållanden kunde anses
innebära en ur avkastningssynpunkt förmånlig placering av statsförmögenheten
eller icke, kronan alltjämt borde inneha jordbruksfastigheter. Såväl
i fråga om nämnda slag av fastigheter, som beträffande sådana kronan till
höriga fastigheter, vilka förvaltades av kommunikationsverken, kunde emellertid
tänkas fall, då egendomarna eller delar därav lämpligen borde försäljas.
Beträffande omfattningen av det av departementschefen år 1942 äskade
bemyndigandet ansåg utskottet synnerligen angeläget, att detsamma icke
gjordes så vidsträckt, att riksdagen därigenom i avsevärdare omfattning avhände
sig sin rätt att från fall till fall pröva ärenden av ifrågavarande
slag. Såsom även erinrats av departementschefen i förevarande proposition
föreslog därför utskottet, att bemyndigandet skulle begränsas till att avse
fastigheter med högst 25 000 kronors värde, vilket också blev riksdagens
beslut.
Enligt vad som framgår av det anförda är utskottet sålunda icke främmande
för den uppfattningen, att en viss återhållsamhet bör iakttagas vid
försäljningen av kronans fasta egendom. Härifrån och till att säga, att
sådana försäljningar icke böra ske annat än i ytterst sällsynta undantagsfall
är steget emellertid långt. Vid sitt handhavande av skötseln av kronans
Jordbruksutskottets utlåtande nr 22.
23
fastigheter synas domänstyrelsen, kommunikationsverken och andra förvaltande
myndigheter icke rimligen kunna bindas på ett sådant sätt som
motionären synbarligen föreställt sig. Möjligheter till förändringar i kronans
fastighetsinnehav såväl genom köp som genom försäljningar torde nämligen
alltjämt böra stå öppna. I vad gäller försäljningar synas så avsevärda
förmåner, icke minst för köparna, vara förknippade med den nu gällande
ordningen, som innebär bemyndigande för Kungl. Majit att utan riksdagens
hörande i varje särskilt fall i viss omfattning vidtaga åtgärder i förevarande
avseende med rätt för Kungl. Majit att i angiven utsträckning delegera
nämnda befogenheter på centi''al förvaltningsmyndighet, att utskottet icke
finner skäl att på förslag av motionären frångå densamma.
Vad härefter angår propositionen så föreslås i densamma, att de allmänna
riktlinjer, som under senare budgetår tillämpats beträffanda kronans fastighetsförsäljningar,
skulle få gälla även för nästa budgetår. Detta tillstyrkes av
utskottet. För att i möjligaste mån tillgodose en av statens byggnadslånebyrå
gjord framställning föreslår därjämte departementschefen, att — i avbidan
på resultatet av en närmare utredning rörande möjligheterna att anpassa
försäljningarna av olika slag av kronojord och kyrklig jord till det av sociala
skäl föranledda statliga subventionerandet av bostadsbyggandet — vid försäljningar
enligt det äskade bemyndigandet av fastigheter för bostadsändamål
avsteg skulle få göras från den allmänna regeln, att priserna ur affärssynpunkt
skola vara så fördelaktiga för staten som möjligt, där så finnes
påkallat av omständigheterna och det lägre priset icke skulle föranleda enskild
spekulationsvinst. Till vad departementschefen i sistnämnda avseende
anfört och föreslagit får utskottet uttala sin anslutning. Det kan nämligen
icke anses tillfredsställande, att kronan vid försäljningar av fastigheter för
ifrågavarande ändamål betingar sig sådana tomtpriser, att byggnadslånebyrån
sedermera icke kan lägga desamma till grund för beviljandet av de
olika slag av subventioner, som nu finnas. Emellertid får utskottet erinra
om att tillgången på tomtmark av ifrågavarande slag icke är lika beträffande
samtliga tätorter i riket, varför de i propositionen förordade åtgärderna
icke synas kunna åvägabringa förbättring av förhållandena på området
på alla håll, där så varit önskligt.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1) att förevarande proposition må av riksdagen bifallas;
2) att motionen lii 436 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 4 april 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 17.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:151 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bidrag för anläggande av gemensamma tvättinrättningar på landsbygden. a1 i texten