Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

1946-04-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

9

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till lindring i mindre bemedlades kostnader för

djursjukvård jämte i ämnet väckta motioner.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition (IX. H. T. p. 80) har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Lindring i mindre

bemedlades kostnader för djursjukvård för budgetåret 1946/47 beräkna ett

förslagsanslag av 230 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen den 1 februari 1946 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 51, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att till Lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård

å riksstaten för budgetåret 1946/47 under nionde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 230 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 253 av fru Svenson, likalydande med II: 398 av herr Pettersson i Dahl

m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta

dels att de för statsbidrag kvalificerande beloppen skola fastställas, det beskattningsbara

beloppet till 800 kronor, det taxerade beloppet till 3 600 kronor

och den skattepliktiga förmögenheten till 20 000 kronor,

dels ock att även fjäderfä skall inräknas bland de djurslag till vilkas sjukvård

statsbidrag må utgå;

2) 11:401 av herr Hansson i Skediga m. fl., vari hemställts att riksdagen

måtte besluta

dels att de för statsbidrag kvalificerande beloppen skola fastställas, det beskattningsbara

beloppet till 800 kronor, det taxerade beloppet till 3 600 kronor

och den skattepliktiga förmögenheten till 30 000 kronor,

dels att statsbidrag skall utgå med tre fjärdedelar av den del av kostnaderna

för veterinärbesök som överstiger 20 kronor i sådana fall där djurägaren

icke är berättigad till bidrag enligt föregående moment,

dels ock att fjäderfä skall inräknas bland de djurslag till vilkas sjukvård

statsbidrag må utgå.

I fråga örn de skill som anförts till stöd för motionerna får utskottet hänvisa

till dessa.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Sedan 1945 års riksdag i skrivelse nr 356 anhållit om utredning angående

ändring av gällande bestämmelser om statsbidrag till lindring i mindre

bemedlade djurägares kostnader för djursjukvård, uppdrog Kungl. Maj:t den

15 juni 1945 åt medicinalstyrelsen att verkställa den begärda utredningen.

Till fullgörande av uppdraget har medicinalstyrelsen i skrivelse den 1 december

1945 inkommit med utredning och förslag till ändrade grunder för statsbidrag

till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. Därjämte

har medicinalstyrelsen överlämnat av styrelsen infordrade yttranden

i ämnet från samtliga länsveterinärer i riket.

över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

lantbruksstyrelsen, riksräkenskapsverket, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet

landsbygdens folk samt styrelserna för Svenska distriktsveterinärföreningen

och Svenska veterinärläkareföreningen.

Innan utskottet närmare ingår på medicinalstyrelsens förslag och de däröver

avgivna yttrandena, torde få lämnas en redogörelse för nu gällande

bestämmelser på området. Dessa, som meddelats i kungörelsen den 28

maj 1937 (nr 323) angående statsbidrag till lindring i mindre bemedlades

kostnader för djursjukvård med däri genom kungörelsen den 21 april 1944

(nr 238) gjord ändring, innebära i huvudsak följande.

Statsbidrag skall utgå till bestridande av kostnaderna för sjukbesök, som

distriktsveterinär eller länsveterinär med praktikområde företager i anledning

av sjukdomsfall bland husdjur inom område, där han är pliktig att på kallelse

tillhandagå med enskild husdjurssjukvård, därest sjukbesöket företages

på ett avstånd överstigande tio kilometer från veterinärstationen. (1 §.) Sådant

statsbidrag må åtnjutas av dels djurägare, för vilken det senast fastställda

beskattningsbara beloppet enligt förordningen örn statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt icke överstiger 400 kronor, dels ock djurägare, för

vilken det senast fastställda taxerade beloppet enligt nämnda förordning uppgår

till högst 1 800 kronor, ändock att det beskattningsbara beloppet överstiger

400 kronor. Statsbidrag må dock icke tillkomma den, som har en till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktig förmögenhet överstigande

12 000 kronor. Ej heller må statsbidrag utgå, därest djurägarens ekonomiska

förhållanden avsevärt förbättrats efter utgången av det kalenderår

den senast fastställda taxeringen avser. Har däremot en avsevärd försämring

inträtt i djurägarens ekonomiska förhållanden efter sistnämnda tidpunkt,

må statsbidrag utgå, oaktat nyss angivna förutsättningar icke uppfyllas. Person,

som yrkesmässigt bedriver kreaturshandel eller som är bosatt i stad,

köping eller municipalsamhälle med egen veterinär, är icke berättigad till

ifrågavarande bidrag. För sjukbesök i anledning av sjukdomsfall hos hund,

katt eller i djurfarm hållet djur utgår ej heller statsbidrag. (2 §.)

Bidraget skall i förekommande fall utgå med belopp motsvarande tre

femtedelar dels av den del av veterinärarvodet som överstiger sju kronor,

dels ock av resekostnaden för den del av veterinärens resa som faller utanför

ett avstånd om tio kilometer från veterinärstationen. (3 §.)

Därest förutsättningarna för statsbidrag befinnas vara för handen, skall ve
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

11

terinären lämna djurägaren tillfälle att underteckna en försäkran därom.

Veterinär, som mottagit dylik försäkran, må för sjukbesöket av djurägaren

endast uppbära den del av arvodet och resekostnaden, som överstiger statsbidraget.

(4 §.)

Statsbidraget skall av veterinären rekvireras hos länsstyrelsen. Vid rekvisitionen

skola fogas nämnda försäkran och en av veterinären upprättad specificerad

räkning å den del av arvodet och resekostnaden, som skall gäldas

av statsmedel. Sedan djurägarens försäkran genom länsstyrelsens försorg

blivit till riktigheten bestyrkt av vederbörande landsfiskal eller kommunalnämndsordförande,

skall länsstyrelsen pröva, huruvida och med vilket belopp

statsbidrag må utgå, samt utanordna beviljat belopp till veterinären.

(5 §.) Har rekvisition av statsbidrag icke bifallits av länsstyrelsen, äger veterinären

avfordra djurägaren arvode och resekostnadsersättning, varvid

han må erhålla handräckning av överexekutor. (6 §.)

Under vissa förutsättningar må djurägare erhålla statsbidrag jämväl då

han för sjukbesök anlitat annan veterinär än i 1 § avses. (7 §.)

Enligt 2 § gällande veterinärtaxa må veterinär, när i taxan lämnas utrymme

för arvodes bestämmande inom angivna gränser, endast fordra det

lägsta beloppet av person, som är berättigad till statsbidrag till bestridande

av kostnaderna för sjukbesök.

Efter redogörelse för medicinalstyrelsens förslag samt däröver avgivna utlåtanden

har föredraganden, statsrådet Sträng, anfört och föreslagit följande

i ärendet:

»Ifrågavarande verksamhet, vilken påbörjades år 1937, har utan tvivel

varit till stort gagn för djursjukvården. Emellertid anser jag — även om

såsom statskontoret anmärkt bidragsvillkoren varit föremål för ändring så

sent som år 1944 — de nuvarande bidragsbestämmelsema vara alltför

restriktiva, varigenom en stor mängd djurägare, framför allt småbrukare

och innehavare av stödjordbruk, vilka särskilt torde vara i behov av ifrågavarande

bidrag, utestängas därifrån. Också i andra hänseenden måste bestämmelserna

anses mindre väl utformade. Sålunda medföra gällande bidragsgrunder

att bidragsberätligade djurägare som bo på långt avstånd från

veterinärstation få vidkännas förhållandevis större kostnader för djursjukvård

än de bidragsberättigade som bo i närheten av veterinärstation. Mot

bestämmelserna kan även med fog anmärkas att de medföra att uträkningen

av den del av kostnaden för sjukbesök, som skall gäldas av djurägare, och

den del, som skall täckas av statsbidrag, är tidsödande och stundom onödigt

komplicerad, vartill kommer att anordningarna för utfående av statsbidrag

innebära en invecklad och omständlig procedur. Jag finner mig därför böra

förorda, att de nu gällande bestämmelserna örn statsbidrag till lindring i

mindre bemedlades kostnader för djursjukvård underkastas en omarbetning

i nyssberörda hänseenden.

Enligt vad som framgår av den tidigare redogörelsen äro för närvarande

villkoren för erhållande av statsbidrag till djursjukvård desamma som villko
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

ren för statsbidrag till sjukvårdskostnaderna för mindre bemedlade patienter.

Det skulle därför kunna ifrågasättas, att bestämmelserna om statsbidrag

till lindring i djursjukvårdskostnaderna icke skulle ändras annat än i samband

med motsvarande ändringar i villkoren för statsbidrag till mindre bemedlade

patienters sjukvårdskostnader. Medicinalstyrelsen har även framlagt

förslag till sådana ändringar i sistnämnda villkor. Detta förslag har

emellertid, såsom framgår av årets statsverksproposition (V. H. T. p. 198),

icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, enär tillräcklig anledning icke

synts föreligga att för en jämförelsevis kort övergångstid före en ny sjukförsäkringslagstiftnings

ikraftträdande genomföra en revision av bestämmelserna

om statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.

Med hänsyn härtill finner jag den av mig förordade omarbetningen av bestämmelserna

om statsbidrag till djursjukvårdskostnaderna icke böra uppskjutas.

Såsom jag förut framhållit måste villkoren för erhållande av ifrågavarande

statsbidrag anses vara alltför restriktiva. Det torde därför vara skäligt att

de bidragsberättigades krets något utökas. De av medicinalstyrelsen föreslagna

gränserna i fråga om beskattningsbart och taxerat belopp synas emellertid

å andra sidan medföra en alltför stor uttänjning av begreppet mindre

bemedlade. En lämplig avvägning torde erhållas, därest såsom förutsättning

för statsbidrag uppställes, att antingen det beskattningsbara beloppet icke

överstiger 600 kronor eller det taxerade beloppet icke överstiger 2 200 kronor.

Även gränsen i fråga om skattepliktig förmögenhet synes böra höjas. Utfallet

av den senaste fastighetstaxeringen torde eljest komma att föranleda

att åtskilliga djurägare, vilka nu äro berättigade till statsbidrag, skulle utestängas

därifrån. I betraktande av att bidragsvillkoren icke böra alltför snävt

anknytas till taxeringsvärdet å vedei''börande djurägares fastighet synes ifrågavarande

gräns i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen förordat

böra sättas till 20 000 kronor. Att såsom Svenska distriktsveterinärföreningens

styrelse föreslagit statsbidrag skulle utgå till djurägare, som bo på mer

än 50 kilometers avstånd från veterinärstation, oberoende av om de kunna

anses mindre bemedlade eller ej, finner jag mig däremot icke kunna tillstyrka,

då ett bifall till detta förslag skulle borttaga en av de huvudgrunder

varpå ifrågavarande verksamhet vilar.

I syfte att befria veterinärerna från det tidsödande arbete, som uträkningen

av statsbidraget och djurägarens andel i djursjukvårdskostnaderna

innebär, torde i anslutning till medicinalstyrelsens förslag böra föreskrivas,

att djurägare skall själv erlägga samtliga kostnader intill ett visst belopp,

medan överskjutande del av kostnaderna skall bestridas av statsmedel. Härigenom

vinnes ock att kostnaderna komma att bliva ungefärligen lika för

alla bidragsberättigade djurägare, oberoende av boningsortens läge i förhållande

till veterinärstationen. Även styrelsens förslag att den del av totalkostnaden,

som djurägare själv bör vidkännas, skall bestämmas till 10 kronor

finner jag väl avvägt.

Enligt de nuvarande bestämmelserna utgår statsbidrag endast till bestridan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

13

de av kostnaderna för sjukbesök, som företages på ett avstånd överstigande

10 kilometer från veterinärstationen. Någon motsvarande begränsning finnes

icke stadgad i fråga om bidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.

Därest bidragsgrunderna bestämmas på sätt jag nu föreslagit, synes

anledning icke finnas att bibehålla förenämnda avståndsbegränsning beträffande

statsbidrag till djursjukvårdskostnader.

I fråga om de kostnader, till vilkas bestridande statsbidrag bör utgå, ha i

två yttranden framlagts förslag, som innebära väsentliga utvidgningar i förhållande

till vad nu gäller. Sålunda bär förordats, att statsbidrag skulle

utgå till kostnaderna för förbandsartiklar och läkemedel, som icke av veterinären

ställas till förfogande under sjukbesöket, samt till kostnaderna för

andra förrättningar än sjukbesök ävensom för transport av sjukt djur till

och från sjukstall och för där lämnad behandling och sjukvård. Ett genomförande

av dessa förslag, som otvivelaktigt skulle medföra icke obetydligt

ökade kostnader för statsverket, torde icke kunna ifrågakomma utan att dessförinnan

en ingående utredning rörande desamma kommit till stånd.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att de nuvarande bestämmelserna

beträffande de djurslag, till vilkas sjukvård statsbidrag utginge,

vore väl vidsträckta och så till vida oklart avfattade att tvekan kunde råda

om vad som avsåges med uttrycket »i djurfarm hållet djur». I så måtto kan

jag biträda lantbruksstyrelsen uppfattning att förutom hund och katt enligt

min mening från statsbidrag synas böra undantagas även fjäderfä och kaniner.

Därjämte torde nyssnämnda uttryck i förtydligande syfte böra utbytas

mot ordet »pälsdjur».

Såsom tidigare berörts innebära de nuvarande anordningarna för utfående

av statsbidrag en komplicerad och omständlig procedur. För att undanröja

de med dessa anordningar förknippade olägenheterna har medicinalstyrelsen

föreslagit, att handläggningen av ifrågavarande ärenden skall överflyttas från

länsstyrelserna till medicinalstyrelsen samt att vid bedömandet av djurägares

rätt till statsbidrag den senast fastställda taxeringen skall äga vitsord

med möjlighet för styrelsen alt i förekommande fall beakta ömmande omständigheter.

En motsvarande anordning har av styrelsen föreslagits i fråga

om statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader. Styrelsen

har därvid förutsatt att styrelsen skulle erhålla viss personalförstärkning.

Då, såsom jag förut framhållit, styrelsens förslag till ändrade grunder för

statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader icke kommer

att framläggas, kommer en centralisering av ärenden rörande sådana

statsbidrag icke heller att nu genomföras. Med hänsyn härtill och då den

förutsättning, varpå medicinalstyrelsens förslag vilar — nämligen att liäradsskrivarna

skulle åläggas att utöver de två avskrifter av taxeringslängderna

som de för närvarande ha att göra taga ytterligare en kopia, som skulle

ställas till styrelsens förfogande — av kostnadsskäl icke torde kunna upplyllas,

anser jag, att handläggningen av ärenden rörande statsbidrag till kostnaderna

för djursjukvård alltjämt bör ankomma på länsstyrelserna, vilka även

efter uppbördsreformens genomförande komma att ha tillgång till taxeringslängdcrna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Däremot finner jag mig kunna biträda medicinalstyrelsens förslag att den

senast fastställda taxeringen skall äga vitsord vid bedömandet av djurägares

rätt till statsbidrag. En föreskrift av dylik innebörd kommer att i hög grad

bidraga till en förenkling av förfarandet för utfående av statsbidrag. Det

blir sålunda i regel icke erforderligt för länsstyrelse att före avgörandet av ett

ärende av ifrågavarande slag vidtaga annan åtgärd än att i taxeringslängden

undersöka örn djurägarens inkomst- och förmögenhetsförhållanden äro sådana

att statsbidrag kan beviljas. Ett ytterligare skäl till införandet av en sådan

föreskrift är även att därigenom skulle undanröjas det osäkerhetstillstånd

i fråga om rätten till statsbidrag som för närvarande råder under en avsevärd

del av året.

Emellertid torde det ur billighetssynpunkt vara erforderligt att den behovsprövande

myndigheten erhåller möjlighet att då ömmande omständigheter

föreligga medgiva statsbidrag oaktat de kvalificerande inkomst- och

förmögenhetsbeloppen överskridits. Några avsevärda olägenheter av att en

dylik behovsprövning tillerkännes länsstyrelserna torde icke behöva befaras,

därest den tillätes allenast i de fall då de kvalificerande inkomst- och förmögenhetsbeloppen

i ringa grad överskridits. Det torde böra ankomma på

länsstyrelse att i de ärenden, varom nu är fråga, inhämta behövliga upplysningar

från vederbörande kommunalnämndsordförande eller annan lämplig

förtroendeman i orten.

Ett genomförande av de av mig nu förordade ändringarna i grunderna för

statsbidrag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård synes

icke för närvarande påkalla någon jämkning i gällande veterinärtaxa.

Då såsom medicinalstyrelsen uttalat med hänsyn till den nuvarande medelsåtgången

anslaget till mindre bemedlades kostnader för djursjukvård

synes kunna för budgetåret 1946/47 upptagas med oförändrat belopp av

230 000 kronor, får jag förorda, att sagda belopp för ändamålet äskas å riksstaten

för nästa budgetår.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut

i förevarande ärende, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.»

Utskottet. Utskottet vill till en början understryka vad föredragande statsrådet anfört

därom att gällande bestämmelser om statsbidrag till lindring i mindre bemedlades

kostnader för djursjukvård äro i vissa hänseenden mindre ändamålsenliga

och att därför en omarbetning av ifrågavarande bidragsbestämmelser

nu bör komma till stånd.

Liksom föredraganden finner utskottet det skäligt att de bidragsberättigades

krets något utökas genom höjning av de inkomst- och förmögenhetsgränser

som äro bestämmande i förevarande hänseende. Givetvis kunna härvidlag

olika meningar göras gällande. Enligt föredragandens förslag skola de

för statsbidrag kvalificerande beloppen höjas, det beskattningsbara beloppet

från 400 till 600 kronor, det taxerade beloppet från 1 800 till 2 200 kronor och

den skattepliktiga förmögenheten från 12 000 till 20 000 kronor. I de förelig
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

15

gande motionerna påyrkas att inkomstbeloppen måtte fastställas till 800 kronor

respektive 3 600 kronor i enlighet med medicinalstyrelsens förslag, varjämte

i motionen II: 401 hemställes att förmögenhetsgränsen måtte utsträckas

till 30 000 kronor-strecket; medicinalstyrelsens förslag stannar vid 20 000

kronor. Utskottet har för sin del funnit den avvägning av ifrågavarande

belopp, som föredraganden angivit, vara lämplig, varför densamma tillstyrkes.

Därvid har utskottet uppmärksammat att föredraganden emellertid ansett

det ur billighetssynpunkt vara erforderligt att den behovsprövande myndigheten

erhåller möjlighet att då ömmande omständigheter föreligga medgiva

statsbidrag, oaktat de kvalificerande inkomst- och förmögenlietsbeloppen

överskridits.

I syfte att förenkla uträkningen av statsbidraget och djurägarens andel i

djursjukvårdskostnadema har föredraganden föreslagit att djurägaren själv

skall vidkännas samtliga kostnader intill 10 kronor, medan överskjutande del

skall bestridas av statsmedel. Jämväl detta finner utskottet ändamålsenligt.

Yrkandet i motionen II: 401 om att statsbidrag måtte utgå med tre fjärdedelar

av den del av kostnaderna för veterinärbesök som överstiger 20 kronor

i sådana fall där djurägaren enligt ovan tillstyrkta regler icke är berättigad

till statsbidrag, finner utskottet gå utanför det för ifrågavarande bidragsverksamhet

uppställda syftet, nämligen att lätta mindre bemedlade djurägares

kostnader för husdjurssjukvården. Med hänsyn härtill avstyrkes motionen

jämväl i förevarande del.

Beträffande de djurslag till vilkas sjukvård statsbidrag må utgå har föredraganden

utgått från att även i fortsättningen bidragsverksamheten skall

avse sjukdomsfall bland husdjur. Från statsbidrag undantagas emellertid fjäderfä,

kanin, pälsdjur, hund och katt. Då utskottet icke har någon erinran

att framställa mot föreslagna bestämning av bidragsobjekten, anser sig följaktligen

utskottet icke böra såsom motionärerna föreslagit bland dessa inräkna

fjäderfä.

De av föredraganden i övrigt förordade ändringarna i grunderna för bidragsverksamheten

tillstyrkas av utskottet.

I enlighet med Kungl. Maj :ts framställning torde anslaget till ändamålet för

nästa budgetår böra bestämmas till oförändrat belopp av 230 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A. att riksdagen rnå lill Lindring i mindre bemedlades kostnader

för djursjukvård å riksstaten för budgetåret 1946/47 under

nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 230 000

kronor;

B. att motionerna 1:253 och 11:398, likalydande, samt II:

401 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 27.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Anderberg, Nils Olsson, Näslund,

Dahlström, Svedberg och Hagman samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Andersson i Tungelsta,

Gustafson i Vimmerby, Mäler, Andersson i Surahammar, Svensson i Ljungskile och Andersson

i Hyssna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till lindring i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård. a1 i texten