Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1A juni 1928

1946-02-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1A juni 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen

den 1A juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 12 januari 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 13, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag angående ändrad lydelse av

1 och 2 §§ lagen den 14 juni 3928 (nr 196) örn galtbesiktningstvång.

Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928

(nr 196) om galtbesiktningstvång.

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Där förhållandena---del därav.

Galtbesiktningstvång kan i enlighet med vad nedan sägs vara antingen begränsat

eller allmänt.

2 §■

Inom område, där begränsat galtbesiktningstvång införts, må icke galt,

med mindre den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats

vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning

användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens

1 Senaste lydelse av 2 §, se 1931: 54.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 10 sami. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

ägare, och ej heller, därest galten äges av två eller flera personer samfällt,

till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.

Där allmänt galtbesiktningstvång gäller, må annan galt än sådan som i

överensstämmelse med vad i första stycket sägs prövats vara lämplig över

huvud taget icke användas till betäckning.

Angående prövning, som nu nämnts, meddelas närmare bestämmelser av

Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång, som meddelats före

lagens ikraftträdande, skall anses gälla begränsat galtbesiktningstvång.»

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån ej därför redogöres

närmare i det följande, hänvisa till propositionen.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 189 beslöt 1928 års riksdag

lagstiftning om galtbesiktningstvång och lag därom utfärdades den 14 juni

1928 (nr 196). Sedan däri vidtagits ändring genom lag den 2 april 1931

(nr 54), gäller i huvudsak följande. Enligt 1 § äger Kungl. Maj:t, där förhållandena

inom hushållningssällskaps område sådant påkalla, på framställning

av sällskapet och vederbörande landsting förordna, att galtbesiktningstvång

skall införas inom sällskapets område eller del därav. Inom område,

där galtbesiktningstvång införts, får enligt 2 § icke galt, med mindre

den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats vara lämplig

för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas

till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens ägare, och ej heller,

därest galten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av hondjur,

som tillhör någon av dem enskilt. Om prövning, som nyss nämnts, har

Kungl. Majit genom kungörelse den 7 december 1928 (nr 453) meddelat närmare

bestämmelser (i viss del ändrade genom kungörelse den 2 april 1931,

nr 55).

Galtbesiktningstvång är numera infört i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.

Vid olika tillfällen har hos Kungl. Majit gjorts framställningar om skärpning

av bestämmelserna rörande galtbesiktningstvång, främst i syfte att förhindra

försäljning av suggor, som härstammade från eller vore betäckta av

icke godkända galtar. Sålunda har Sveriges slakteriförbund i skrivelse den

17 februari 1937 hemställt om sådan ändring i förevarande lag om galtbesiktningstvång,

att de framgångar som vunnits beträffande svinstammens kvalitet

icke äventyrades genom ansvarslös betäckning med okända galtar och försäljning

av mindervärdiga suggor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 3.

3

Malmöhus läns smdbrukarförbund har sedermera i skrivelse den 20 oktober

1943 hemställt, dels att lagen om galtbesiktningstvång måtte så kompletteras

att inom område där lagen tillämpades ej finge annat än för omedelbar

nedslaktning lill försäljning utbjudas hondjur av svin, betäckt av fargalt som

icke förklarats lämplig för betäckningsändamål, dels ock att åtgärder måtte

vidtagas för införande av särskild avgift å suggor som utbjödes till salu å

offentlig auktion.

över denna framställning har lantbruksstyrelsen avgivit infordrat utlåtande.

Vid detta fanns fogat yttrande av Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

I anledning av förenämnda två framställningar upprättades i juli 1945

inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till viss ändring i

lagen örn galtbesiktningstvång. Häröver ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen

efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms

län och stad, Uppsala, Östergötlands och Kronobergs län, Kalmar läns

norra och södra delar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus län, Älvsborgs läns norra del, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands

och Kopparbergs län ävensom av medicinalstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) och Svenska svinavelsföreningen.

I promemorian har framhållits bland annat, att staten på olika sätt stödde

anskaffningen av goda handjur för husdjursaveln och att statsbidrag sedan

flera år utginge för dylika ändamål. Genom lagarna om hingstbesiktningstvång

och galtbesiktningstvång hade möjligheter öppnats att förhindra användningen

av mindervärdiga handjur för betäckning, vilket kunde ske genom

att besiktningstvång infördes. Enligt båda de nu berörda lagarna vore

emellertid förbudet att använda ett icke godkänt handjur begränsat till att

avse betäckning av annan tillhörigt hondjur. Ägaren av en hingst eller fargalt,

som icke ansåges lämplig för avel, kunde alltså, även där besiktningstvång

gällde, använda ett sådant djur för betäckning av egna hondjur. Nu

berörda begränsning av räckvidden för lagstiftningen hade, i vad avsåge

galtbesiktningstvånget, medfört att syftet med lagbestämmelserna i betydande

grad icke kunnat uppnås. Suggor som betäckts av olämpliga fargaltar

hade nämligen i icke ringa utsträckning försålts för avel. Uppenbart

vore att delta förhållande icke kunde anses tillfredsställande. Det förslag till

fullständigande av bestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång som närmast

blivit ifrågasatt — nämligen införandet av förbud att för annat ändamål

än omedelbar nedslaktning till försäljning utbjuda hondjur av svin, betäckt

av fargalt som icke förklarats lämplig för avel — torde emellertid vara

förenat med betydande olägenheter. Sålunda kunde säljaren för att fria sig

från ansvar göra ett formellt förbehåll, att försäljningen skedde för omedelbar

nedslaktning, och örn köparen trots detta läte djuret leva och lämna avkomma,

kunde säljaren ej rimligen göras ansvarig därför. För alt lagen skulle

få någon verkan måsle då även köparen åläggas straffansvar. En sådan lös
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

ning av frågan syntes knappast kunna förordas. Mest rationellt skulle givetvis

vara, örn man kunde helt förbjuda användningen för betäckningsändamål

av fargaltar, som icke ansåges därtill lämpliga. En åtgärd av dylik innebörd

syntes dock innebära ett alltför stort intrång i den enskildes handlingsfrihet

för att i första hand kunna förordas.

Enligt vad i promemorian framhållits ansåges däremot såsom en lämplig

skärpning av gällande bestämmelser kunna ifrågasättas att föreskriva skyldighet

för säljare av hondjur av svin över en viss ålder, förslagsvis sex månader,

att i samband med försäljningen lämna köparen vissa uppgifter rörande

djurets härstamning och betäckningsförhållanden. Detta syntes böra

ske på det sätt, att säljaren ålades att till köparen överlämna ett härstamningsbesked

i enlighet med formulär som fastställdes av lantbruksstyrelsen.

Sådan handling syntes böra avlämnas oavsett om köparen fordrade detta eller

icke. För underlåtenhet att lämna härstamningsbesked och för avgivande

av oriktig uppgift borde straffbestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång

gälla. Härstamningsbesked syntes icke behöva lämnas då djur försåldes

för omedelbar nedslaktning.

En författningsändring i överensstämmelse med vad nu antytts kunde, enligt

uttalande i promemorian, antagas icke blott begränsa möjligheterna att

försälja suggor, som blivit betäckta av icke godkända galtar, utan även tillgodose

det framförda önskemålet att motverka avyttrandet av suggor med

okänd härstamning.

I yttrandena över det i promemorian framlagda förslaget ha framförts delade

meningar om lämpligaste sättet att råda bot för de mindre tillfredsställande

förhållanden som, enligt vad från åtskilliga håll vitsordats, nu rådde

på ifrågavarande område. Medan förslaget om införande av skyldighet för

säljare att i härstamningsbesked lämna vissa uppgifter örn det djur som

såldes blivit tillstyrkt i ett flertal yttranden, har i andra en sådan åtgärd

icke ansetts tillfyllest eller lämplig ulan i stället förordats införande av förbud

att, inom område där galtbesiktningstvång gäller, över huvud taget till

betäckning använda galt som icke prövats vara lämplig. Enligt uttalanden i

några yttranden vore en fortsatt upplysningsverksamhet att föredraga.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i ärendet anfört

följande:

»Enligt nuvarande bestämmelser örn galtbesiktningstvång är det inom de

delar av landet, där galtbesiktningstvång gäller, förbjudet att använda galt,

som icke godkänts, till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens

ägare, eller att, om galten äges av flera personer samfällt, använda den till

betäckning av hondjur, som äges av någon av dem enskilt. Bestämmelserna

lägga däremot icke hinder i vägen för användningen av icke godkänd galt

vid betäckning av egna hondjur. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

har detta medfört att syftet med ifrågavarande bestämmelser inom vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 3.

5

delar av landet icke tillfredsställande tillgodosetts. Sålunda har, framförallt

vid auktioner, saluförts underhaltigt avelsmaterial varigenom svinstammens

kvalitet sjunkit inom områden, som man velat skydda häremot. Särskilt har

till följd härav skada uppstått för det mindre jordbruket, till vilket detta

sämre svinmaterial inköpts. Med hänsyn härtill synes påkallat, alt möjligheter

öppnas att få till stånd en bättre ordning härutinnan.

I detta hänseende har såsom framgår av det anförda framförts olika förslag.

Sålunda har i den från jordbruksdepartementet ulremitterade promemorian

ifrågasatts införande av skyldighet för säljare av hondjur av svin,

som uppnått viss ålder, att i ett s. k. härstamningsbesked lämna vissa uppgifter

örn det sålda djurets härstamning och betäckningsförhållanden. Därigenom

skulle köparen beredas möjlighet att bättre bedöma värdet av det utbjudna

djuret, varmed jämväl skulle följa att sådan försäljning av avelssvin

som icke kunde anses önskvärd motverkades. Emellertid torde, såsom i åtskilliga

yttranden framhållits, den föreslagna åtgärden knappast komma att

bliva effektiv eller medföra åsyftad verkan med mindre den förbindes med

skyldighet att märka de djur som säljas. Att föreskriva en så betungande

förpliktelse torde för nu ifrågavarande ändamål knappast kunna anses skäligt.

Då skyldigheten att utfärda och avlämna härstamningsbesked därjämte

skulle i icke ringa grad tynga sådan försäljning av avelssvin, mot vilken

några befogade anmärkningar icke kunna riktas, finner jag den ifrågasatta

utvägen knappast utgöra en tillfredsställande lösning av föreliggande spörsmål.

Såväl i promemorian som i åtskilliga yttranden har uttalats, att det torde

vara mest rationellt att förbjuda användning över huvud taget av icke godkända

galtar till betäckning inom de delar av landet, där galtbesiktningstvång

anses böra gälla. Även om ett sådant allmänt förbud skulle anses innebära

ett visst ingrepp i den enskildes näringsfrihet, anser jag mig likväl med

hänsyn till det intresse, som därigenom skulle tillgodoses, böra tillstyrka,

att möjlighet öppnas att meddela ett dylik förbud inom områden, där nuvarande

förhållanden i förevarande avseende måste betraktas som otillfredsställande.

Därest ett allmänt förbud mot begagnande av icke godkänd galt

endast må utfärdas efter framställning från såväl landstinget som hushållningssällskapet,

torde näppeligen någon berättigad invändning kunna göras

mot denna lösning av den föreliggande frågan. I anslutning härtill torde alltså

sådan ändring i gällande bestämmelser om galtbesiktningstvång böra vidtagas,

att Kungl. Majit må kunna efter framställning av vederbörande landsting och

hushållningssällskap förordna, att inom visst område skall införas allmänt

galtbesiktningstvång, innebärande förbud att över huvud taget för betäckning

använda icke godkänd galt. Möjlighet synes mig dock alltjämt böra finnas

att åt galtbesiktningstvång giva samma begränsade omfattning som hittills.

Genom denna anordning synas de olika intressen som kunna vara i behov

av stöd allt efter förhållandena inom olika landsändar kunna erhålla erforderligt

skydd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

Den föreslagna författningsändringen torde böra träda i kraft den 1 juli

1946. Förordnande om införande''av galtbesiktningstvång, som meddelats

före ikraftträdandet, torde böra anses gälla sådant begränsat galtbesiktningstvång,

som nyss angivits.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den

H juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.»

Utskottet. Såsom framhållits av departementschefen utgöra de nuvarande bestämmelserna

om galtbesiktningstvång icke något hinder mot att använda icke

godkänd galt till betäckning av egna hondjur. Enligt vad som framgår av

den i propositionen lämnade redogörelsen har detta medfört att i vissa landsdelar

särskilt vid auktioner ett underhaltigt avelsmaterial, bestående av suggor

av okänd härkomst och betäckta av olämpliga fargaltar, saluförts. Därigenom

har syftet med ifrågavarande bestämmelser icke uppnåtts.

För att råda bot härpå föreslås i propositionen sådana ändringar i den

gällande lagen örn galtbesiktningstvång, att möjligheter öppnas för Kungl.

Maj:t att på framställning av vederbörande hushållningssällskap och landsting

förordna, att inom sådana hushållningssällskapsområden eller delar därav,

där förhållandena i nämnda avseende anses otillfredsställande, skall införas

allmänt galtbesiktningstvång, innebärande att annan galt än sådan som

enligt lagens föreskrifter prövats lämplig överhuvud taget icke må användas

för betäckning. Nuvarande galtbesiktningstvång, som enligt de föreslagna lagändringarna

hädanefter skall benämnas begränsat galtbesiktningstvång, skall

fortfarande kunna tillämpas inom de delar av landet, där så med hänsyn

till rådande förhållanden prövas lämpligt. De förordnanden om införande

av galtbesiktningstvång som meddelats före den dag, då de nya bestämmelserna

föreslagits skola träda i kraft eller den 1 juli 1946, skola anses gälla

begränsat galtbesiktningstvång.

Utskottet finner vad sålunda och i övrigt föreslagits innebära en lämplig

avvägning mellan olika berättigade intressen på området och kan sålunda

tillstyrka bifall till propositionen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den

14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.

Stockholm den 5 februari 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.

7

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Nils Olsson, Näslund, Dahlström,

Svedberg och Jonsson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Carlström,

Mäler, Lundbom, Andersson i Surahammar, Andersson i Hyssna och Stattin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 19.28 a1 i texten