Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1A juni 1928
1946-02-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1946:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 1A juni 1928
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen
den 1A juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 12 januari 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 13, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag angående ändrad lydelse av
1 och 2 §§ lagen den 14 juni 3928 (nr 196) örn galtbesiktningstvång.
Förslaget är av följande lydelse:
»Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928
(nr 196) om galtbesiktningstvång.
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 1928 om galtbesiktningstvång1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Där förhållandena---del därav.
Galtbesiktningstvång kan i enlighet med vad nedan sägs vara antingen begränsat
eller allmänt.
2 §■
Inom område, där begränsat galtbesiktningstvång införts, må icke galt,
med mindre den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats
vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning
användas till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens
1 Senaste lydelse av 2 §, se 1931: 54.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 10 sami. Nr 3.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
ägare, och ej heller, därest galten äges av två eller flera personer samfällt,
till betäckning av hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.
Där allmänt galtbesiktningstvång gäller, må annan galt än sådan som i
överensstämmelse med vad i första stycket sägs prövats vara lämplig över
huvud taget icke användas till betäckning.
Angående prövning, som nu nämnts, meddelas närmare bestämmelser av
Kungl. Maj:t.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.
Förordnande om införande av galtbesiktningstvång, som meddelats före
lagens ikraftträdande, skall anses gälla begränsat galtbesiktningstvång.»
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån ej därför redogöres
närmare i det följande, hänvisa till propositionen.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 189 beslöt 1928 års riksdag
lagstiftning om galtbesiktningstvång och lag därom utfärdades den 14 juni
1928 (nr 196). Sedan däri vidtagits ändring genom lag den 2 april 1931
(nr 54), gäller i huvudsak följande. Enligt 1 § äger Kungl. Maj:t, där förhållandena
inom hushållningssällskaps område sådant påkalla, på framställning
av sällskapet och vederbörande landsting förordna, att galtbesiktningstvång
skall införas inom sällskapets område eller del därav. Inom område,
där galtbesiktningstvång införts, får enligt 2 § icke galt, med mindre
den med hänsyn till svinavelns ståndpunkt inom orten prövats vara lämplig
för betäckningsändamål, vare sig kostnadsfritt eller mot ersättning användas
till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens ägare, och ej heller,
därest galten äges av två eller flera personer samfällt, till betäckning av hondjur,
som tillhör någon av dem enskilt. Om prövning, som nyss nämnts, har
Kungl. Majit genom kungörelse den 7 december 1928 (nr 453) meddelat närmare
bestämmelser (i viss del ändrade genom kungörelse den 2 april 1931,
nr 55).
Galtbesiktningstvång är numera infört i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,
Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.
Vid olika tillfällen har hos Kungl. Majit gjorts framställningar om skärpning
av bestämmelserna rörande galtbesiktningstvång, främst i syfte att förhindra
försäljning av suggor, som härstammade från eller vore betäckta av
icke godkända galtar. Sålunda har Sveriges slakteriförbund i skrivelse den
17 februari 1937 hemställt om sådan ändring i förevarande lag om galtbesiktningstvång,
att de framgångar som vunnits beträffande svinstammens kvalitet
icke äventyrades genom ansvarslös betäckning med okända galtar och försäljning
av mindervärdiga suggor.
J ordbruksutsk.ottets utlåtande nr 3.
3
Malmöhus läns smdbrukarförbund har sedermera i skrivelse den 20 oktober
1943 hemställt, dels att lagen om galtbesiktningstvång måtte så kompletteras
att inom område där lagen tillämpades ej finge annat än för omedelbar
nedslaktning lill försäljning utbjudas hondjur av svin, betäckt av fargalt som
icke förklarats lämplig för betäckningsändamål, dels ock att åtgärder måtte
vidtagas för införande av särskild avgift å suggor som utbjödes till salu å
offentlig auktion.
över denna framställning har lantbruksstyrelsen avgivit infordrat utlåtande.
Vid detta fanns fogat yttrande av Malmöhus läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott.
I anledning av förenämnda två framställningar upprättades i juli 1945
inom jordbruksdepartementet en promemoria med förslag till viss ändring i
lagen örn galtbesiktningstvång. Häröver ha yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen
efter hörande av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Stockholms
län och stad, Uppsala, Östergötlands och Kronobergs län, Kalmar läns
norra och södra delar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus län, Älvsborgs läns norra del, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands
och Kopparbergs län ävensom av medicinalstyrelsen, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet landsbygdens folk (RLF) och Svenska svinavelsföreningen.
I promemorian har framhållits bland annat, att staten på olika sätt stödde
anskaffningen av goda handjur för husdjursaveln och att statsbidrag sedan
flera år utginge för dylika ändamål. Genom lagarna om hingstbesiktningstvång
och galtbesiktningstvång hade möjligheter öppnats att förhindra användningen
av mindervärdiga handjur för betäckning, vilket kunde ske genom
att besiktningstvång infördes. Enligt båda de nu berörda lagarna vore
emellertid förbudet att använda ett icke godkänt handjur begränsat till att
avse betäckning av annan tillhörigt hondjur. Ägaren av en hingst eller fargalt,
som icke ansåges lämplig för avel, kunde alltså, även där besiktningstvång
gällde, använda ett sådant djur för betäckning av egna hondjur. Nu
berörda begränsning av räckvidden för lagstiftningen hade, i vad avsåge
galtbesiktningstvånget, medfört att syftet med lagbestämmelserna i betydande
grad icke kunnat uppnås. Suggor som betäckts av olämpliga fargaltar
hade nämligen i icke ringa utsträckning försålts för avel. Uppenbart
vore att delta förhållande icke kunde anses tillfredsställande. Det förslag till
fullständigande av bestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång som närmast
blivit ifrågasatt — nämligen införandet av förbud att för annat ändamål
än omedelbar nedslaktning till försäljning utbjuda hondjur av svin, betäckt
av fargalt som icke förklarats lämplig för avel — torde emellertid vara
förenat med betydande olägenheter. Sålunda kunde säljaren för att fria sig
från ansvar göra ett formellt förbehåll, att försäljningen skedde för omedelbar
nedslaktning, och örn köparen trots detta läte djuret leva och lämna avkomma,
kunde säljaren ej rimligen göras ansvarig därför. För alt lagen skulle
få någon verkan måsle då även köparen åläggas straffansvar. En sådan lös
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
ning av frågan syntes knappast kunna förordas. Mest rationellt skulle givetvis
vara, örn man kunde helt förbjuda användningen för betäckningsändamål
av fargaltar, som icke ansåges därtill lämpliga. En åtgärd av dylik innebörd
syntes dock innebära ett alltför stort intrång i den enskildes handlingsfrihet
för att i första hand kunna förordas.
Enligt vad i promemorian framhållits ansåges däremot såsom en lämplig
skärpning av gällande bestämmelser kunna ifrågasättas att föreskriva skyldighet
för säljare av hondjur av svin över en viss ålder, förslagsvis sex månader,
att i samband med försäljningen lämna köparen vissa uppgifter rörande
djurets härstamning och betäckningsförhållanden. Detta syntes böra
ske på det sätt, att säljaren ålades att till köparen överlämna ett härstamningsbesked
i enlighet med formulär som fastställdes av lantbruksstyrelsen.
Sådan handling syntes böra avlämnas oavsett om köparen fordrade detta eller
icke. För underlåtenhet att lämna härstamningsbesked och för avgivande
av oriktig uppgift borde straffbestämmelserna i lagen om galtbesiktningstvång
gälla. Härstamningsbesked syntes icke behöva lämnas då djur försåldes
för omedelbar nedslaktning.
En författningsändring i överensstämmelse med vad nu antytts kunde, enligt
uttalande i promemorian, antagas icke blott begränsa möjligheterna att
försälja suggor, som blivit betäckta av icke godkända galtar, utan även tillgodose
det framförda önskemålet att motverka avyttrandet av suggor med
okänd härstamning.
I yttrandena över det i promemorian framlagda förslaget ha framförts delade
meningar om lämpligaste sättet att råda bot för de mindre tillfredsställande
förhållanden som, enligt vad från åtskilliga håll vitsordats, nu rådde
på ifrågavarande område. Medan förslaget om införande av skyldighet för
säljare att i härstamningsbesked lämna vissa uppgifter örn det djur som
såldes blivit tillstyrkt i ett flertal yttranden, har i andra en sådan åtgärd
icke ansetts tillfyllest eller lämplig ulan i stället förordats införande av förbud
att, inom område där galtbesiktningstvång gäller, över huvud taget till
betäckning använda galt som icke prövats vara lämplig. Enligt uttalanden i
några yttranden vore en fortsatt upplysningsverksamhet att föredraga.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i ärendet anfört
följande:
»Enligt nuvarande bestämmelser örn galtbesiktningstvång är det inom de
delar av landet, där galtbesiktningstvång gäller, förbjudet att använda galt,
som icke godkänts, till betäckning av hondjur, som tillhör annan än galtens
ägare, eller att, om galten äges av flera personer samfällt, använda den till
betäckning av hondjur, som äges av någon av dem enskilt. Bestämmelserna
lägga däremot icke hinder i vägen för användningen av icke godkänd galt
vid betäckning av egna hondjur. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
har detta medfört att syftet med ifrågavarande bestämmelser inom vissa
J ordbruksutskottets utlåtande nr 3.
5
delar av landet icke tillfredsställande tillgodosetts. Sålunda har, framförallt
vid auktioner, saluförts underhaltigt avelsmaterial varigenom svinstammens
kvalitet sjunkit inom områden, som man velat skydda häremot. Särskilt har
till följd härav skada uppstått för det mindre jordbruket, till vilket detta
sämre svinmaterial inköpts. Med hänsyn härtill synes påkallat, alt möjligheter
öppnas att få till stånd en bättre ordning härutinnan.
I detta hänseende har såsom framgår av det anförda framförts olika förslag.
Sålunda har i den från jordbruksdepartementet ulremitterade promemorian
ifrågasatts införande av skyldighet för säljare av hondjur av svin,
som uppnått viss ålder, att i ett s. k. härstamningsbesked lämna vissa uppgifter
örn det sålda djurets härstamning och betäckningsförhållanden. Därigenom
skulle köparen beredas möjlighet att bättre bedöma värdet av det utbjudna
djuret, varmed jämväl skulle följa att sådan försäljning av avelssvin
som icke kunde anses önskvärd motverkades. Emellertid torde, såsom i åtskilliga
yttranden framhållits, den föreslagna åtgärden knappast komma att
bliva effektiv eller medföra åsyftad verkan med mindre den förbindes med
skyldighet att märka de djur som säljas. Att föreskriva en så betungande
förpliktelse torde för nu ifrågavarande ändamål knappast kunna anses skäligt.
Då skyldigheten att utfärda och avlämna härstamningsbesked därjämte
skulle i icke ringa grad tynga sådan försäljning av avelssvin, mot vilken
några befogade anmärkningar icke kunna riktas, finner jag den ifrågasatta
utvägen knappast utgöra en tillfredsställande lösning av föreliggande spörsmål.
Såväl i promemorian som i åtskilliga yttranden har uttalats, att det torde
vara mest rationellt att förbjuda användning över huvud taget av icke godkända
galtar till betäckning inom de delar av landet, där galtbesiktningstvång
anses böra gälla. Även om ett sådant allmänt förbud skulle anses innebära
ett visst ingrepp i den enskildes näringsfrihet, anser jag mig likväl med
hänsyn till det intresse, som därigenom skulle tillgodoses, böra tillstyrka,
att möjlighet öppnas att meddela ett dylik förbud inom områden, där nuvarande
förhållanden i förevarande avseende måste betraktas som otillfredsställande.
Därest ett allmänt förbud mot begagnande av icke godkänd galt
endast må utfärdas efter framställning från såväl landstinget som hushållningssällskapet,
torde näppeligen någon berättigad invändning kunna göras
mot denna lösning av den föreliggande frågan. I anslutning härtill torde alltså
sådan ändring i gällande bestämmelser om galtbesiktningstvång böra vidtagas,
att Kungl. Majit må kunna efter framställning av vederbörande landsting och
hushållningssällskap förordna, att inom visst område skall införas allmänt
galtbesiktningstvång, innebärande förbud att över huvud taget för betäckning
använda icke godkänd galt. Möjlighet synes mig dock alltjämt böra finnas
att åt galtbesiktningstvång giva samma begränsade omfattning som hittills.
Genom denna anordning synas de olika intressen som kunna vara i behov
av stöd allt efter förhållandena inom olika landsändar kunna erhålla erforderligt
skydd.
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
Den föreslagna författningsändringen torde böra träda i kraft den 1 juli
1946. Förordnande om införande''av galtbesiktningstvång, som meddelats
före ikraftträdandet, torde böra anses gälla sådant begränsat galtbesiktningstvång,
som nyss angivits.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den
H juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.»
Utskottet. Såsom framhållits av departementschefen utgöra de nuvarande bestämmelserna
om galtbesiktningstvång icke något hinder mot att använda icke
godkänd galt till betäckning av egna hondjur. Enligt vad som framgår av
den i propositionen lämnade redogörelsen har detta medfört att i vissa landsdelar
särskilt vid auktioner ett underhaltigt avelsmaterial, bestående av suggor
av okänd härkomst och betäckta av olämpliga fargaltar, saluförts. Därigenom
har syftet med ifrågavarande bestämmelser icke uppnåtts.
För att råda bot härpå föreslås i propositionen sådana ändringar i den
gällande lagen örn galtbesiktningstvång, att möjligheter öppnas för Kungl.
Maj:t att på framställning av vederbörande hushållningssällskap och landsting
förordna, att inom sådana hushållningssällskapsområden eller delar därav,
där förhållandena i nämnda avseende anses otillfredsställande, skall införas
allmänt galtbesiktningstvång, innebärande att annan galt än sådan som
enligt lagens föreskrifter prövats lämplig överhuvud taget icke må användas
för betäckning. Nuvarande galtbesiktningstvång, som enligt de föreslagna lagändringarna
hädanefter skall benämnas begränsat galtbesiktningstvång, skall
fortfarande kunna tillämpas inom de delar av landet, där så med hänsyn
till rådande förhållanden prövas lämpligt. De förordnanden om införande
av galtbesiktningstvång som meddelats före den dag, då de nya bestämmelserna
föreslagits skola träda i kraft eller den 1 juli 1946, skola anses gälla
begränsat galtbesiktningstvång.
Utskottet finner vad sålunda och i övrigt föreslagits innebära en lämplig
avvägning mellan olika berättigade intressen på området och kan sålunda
tillstyrka bifall till propositionen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den
14 juni 1928 (nr 196) om galtbesiktningstvång.
Stockholm den 5 februari 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
7
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Nils Olsson, Näslund, Dahlström,
Svedberg och Jonsson samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Gustafson i Vimmerby, Carlström,
Mäler, Lundbom, Andersson i Surahammar, Andersson i Hyssna och Stattin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:24 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 14 juni 19.28 a1 i texten