Jordbruksutskottets utlåtande nr 33
1946-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1946:33, Jordbruksutskottets utlåtande nr 33
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 1 em
Utlåtande i anledning au väckta motioner om ändrad lydelse av
5 § 2 mom. lagen örn rätt till jakt.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 241 av friherre Beck-Friis och II: 364 av herr Edberg,
har hemställts, att riksdagen måtte vidtaga åtgärder för ändring av 5 §
2 mom. jaktlagen på sätt i motionen I: 241 angivits.
I sistnämnda motion har anförts att det syntes påkallat, att ifrågavarande
lagrum gåves följande lydelse: Å område, hörande till järnväg, spårväg eller
kanalverk, må ej idkas jakt, med mindre fråga är örn åtgärder, som erfordras
för trafikanläggningens skyddande mot skada av villebråd, eller den
som innehar jakträtten å mark, belägen intill anläggningen, av dennas ägare
erhåller tillstånd att jaga.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande får utskottet,
i den mån de ej beröras närmare i det följande, hänvisa till motionen
I: 241.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna
av domänstyrelsen, som tillika överlämnat yttrande av Svenska jägareförbundet.
5 § 2 mom. lagen den 3 juni 1938 örn rätt till jakt lyder på följande sätt:
Å område, hörande till järnväg, spårväg eller kanalverk, må ej idkas jakt,
med mindre fråga är om åtgärder, som erfordras för trafikanläggningens
skyddande mot skada av villebråd.
I det förslag till lag som remitterades till lagrådet hade lagrummet, vilket
i nämnda förslag motsvarades av 6 § 2 morn., följande lydelse (se prop. nr
46/1938 s. 70): Ägare av järnväg, spårväg eller kanalverk må ej idka jakt å
område som av sådan anläggning upptages, med mindre han erhållit tillstånd
av den som innehar jakträtten å därinlill liggande mark eller fråga är
örn åtgärder som må erfordras för trafikanläggningens skyddande mot skada
av villebråd.
Sistnämnda förslag anslöt sig i allt väsentligt till det förslag som framlagts
av utredningsmannen beträffande jaktlagstiftningsfrågor i statens offentliga
utredningar 1936: 38. Såsom motivering för detta förslag anförde utred
II
i hang till riksdagens protokoll lilia. 10 saini. Nr 33—36.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
ningsmannen, efter att ha konstaterat att jakt i viss omfattning förekomme
från å järnväg framförda trallor eller dylikt särskilt efter skogsfågel och
hare, bland annat följande (se SOU 1936: 38 s. 112 o. ffsärskilt s. 114).
Ett förbud mot jakt å den mark som upptages av —--(ifrågavarande)
— — — anläggningar synes---sakligt befogat, och med hänsyn till
de former varunder denna jakt bedrives samt den fara för decimering framför
allt av stammen av olika fågelarter som densamma medför torde ett dylikt
förbud få anses motiverat lika mycket ur allmän synpunkt som i jakträttsinnehavamas
å kringliggande marker intresse.----
Att ägaren till en anläggning av ifrågavarande slag har jakträtt å den
mark som av anläggningen upptages lärer vara obestridligt. Å andra sidan
torde man kunna utgå ifrån, att, då denna mark förvärvades, vare sig genom
expropriation eller frivilligt avtal, varken anläggningens ägare eller den
förutvarande ägaren till marken tänkt sig, att nämnda jakträtt skulle utövas.
Hade det sistnämnda avsetts skola bliva fallet, borde ju detta lia inverkat
på expropriationsersätlningens respektive köpeskillingens belopp,
men något sådant har åtminstone aldrig omtalats. Man lärer därför vara befogad
säga, att innehavet av jakträtten saknar varje intresse för anläggningens
ägare, och det synes alltså föreligga en så väsentlig skillnad i jakträttshänseende
mellan nu ifrågavarande områden och andra områden, vilka
likna de här avsedda, därutinnan att de till följd av sin beskaffenhet icke
kunna hysa en villebrådsstam, att ett förbud i princip för ägaren av anläggningen
att å av detsamma upptaget område idka jakt i realiteten icke behöver
betraktas såsom ett undantag eller i allt fall icke ett betydande sådant från
regeln om jordägarens rätt att tillgodogöra sig det villebråd som förekommer
å hans mark.
Departementschefen uttalade vid lagrådsremissen bland annat följande (se
prop. nr 46/1938 s. 48):
Vidkommande 2 mom. ansluter jag mig till vad utredningsmannen anfört
om behovet av bestämmelser som inskränka och reglera den ägaren av ifrågavarande
trafikanläggningar tillkommande rätten att utöva jakt å område,
som av anläggningen upptages, och biträder utredningsmannens förslag
härutinnan.
Lagrådet anförde i huvudsak följande (se prop. nr 46/1938 s. 92):
Med hänsyn till de skäl som åberopats för att jakt å område, varom i
2 mom. är fråga, bör vara förbjuden, synes opåkallat att medgiva eftergift
av förbudet för det fall att tillstånd till jakten erhålles av den eller dem,
som inneha jakträtt å den intill trafikanläggningen belägna marken. Näppeligen
lärer kunna påvisas något annat berättigande för jakt å dylikt område
än att den erfordras för anläggningens skydd emot skada. Ifrågasättas
kan dock, huruvida något praktiskt behov av ett sådant förbehåll kan vara
för handen eller, därest en åtgärd av dylikt slag måste vidtagas, den kan
kräva stödet av en särskild lagbestämmelse. Åt stadgandet i 2 mom. synes
därför böra givas formen av ett allmänt förbud emot jakt å här avsedda
områden, eventuellt, därest så anses nödigt, med det undantag som sist
angivits.
Uttrycket »område som av sådan anläggning upptages» torde till undvikande
av tvetydighet lämpligen kunna jämkas, så att bestämmelsen kommer
att avse område, vilket, även om det ej upptages av själva anläggningen, dock
rättsligen hör till denna.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
3
I det riksdagen till antagande förelagda förslaget till lag om rätt till jakt
hade lagrummet den lydelse som nu gäller (se prop. nr 46/1938 s. 3).
Som motivering härför anförde departementschefen (se prop:n s. 116)
bland annat följande:
I anledning av vad lagrådet anfört i fråga om stadgandet i 6 § (5 §) 2
morn. anser jag mig böra föreslå, att åt stadgandet gives formen av ett allmänt
förbud mot jakt å här avsedda områden, i samband varmed avfattningen
av stadgandet i övrigt torde få jämkas i enlighet med lagrådets hemställan.
Jordbruksutskottet anförde i utlåtande i ärendet bland annat följande (se
jordbr.-utsk. uti. nr 53/1938 s. 29 o. 30):
Utskottet vill---till en början framhålla, att ett bifall till Kungl
Marits
förslag visserligen innebär, att å det område, som är taget i anspråk
för själva trafikanläggningen, i allmänhet icke får idkas jakt, men att anläggningens
ägare därför icke upphör att vara jakträttsinnehavare med därav
följande befogenhet bland annat att tillvarataga och förfoga över å anläggningens
område anträffat fallvilt jämlikt de i sådant avseende i 18 § givna
reglerna. Vad åter angår en jakträttsinnehavare ä intilliggande mark lärer
stadgandet hindra honom att, oberoende av örn han befinner sig å egen
mark eller å område, som hör till trafikanläggningen, nedlägga villebråd
srom uppehåller sig a berörda område. Ej heller torde han äga släppa hund
a området (kurs. av utskottet i nu förevarande sammanhang). Däremot utgör
stadgandet i och för sig intet hinder för en jakträttsinnehavare, som har
mark på bägge sidor örn trafikanläggningen, att vid förflyttning från den
ena till den andra sidan beträda trafikanläggningens område._ —_
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då utskottet finner det ifrågavarande
förbudet lämpligt såväl ur allmän jaktvårdssynpunkt som av hänsyn
till trafiksäkerheten, vill utskottet förorda bifall till Kungl. Mårts förslås i
denna del. 6
Utskottets sålunda gjorda uttalande föranledde ingen erinran från riksdagens
sida.
I sitt över motionerna avgivna utlåtande har domänstyrelsen vitsordat
önskvärdheten av en ändring i förevarande lagrum på sätt föreslagits i motionerna
och tillstyrkt att åtgärder därför måtte vidtagas.
Även Svenska jägareförbundet har vitsordat motionärernas uttalande rörande
olägenheterna av förevarande lagbestämmelse och tillstyrkt ändring
av lagrummet på sätt föreslagits i motionerna.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen äro stadgandena i förevarande
lagrum föranledda av allmänna jaktvårdssynpunkter, men bestämmelserna
avse synbarligen även att tillgodose trafiksäkerheten på de i lagrummet
omtalade kommunikationsanläggningama. Ur nämnda synpunkter har
icke ansetts lämpligt att medge annat undantag från det allmänna förbudet
mot jakt å dylik anläggnings område än för sådana åtgärder, som erfordras
för anläggningens skyddande mot skada av villebråd. Ett förslag därom att
trafikanläggningens ägare skulle få rätt att jaga på av anläggningen upptaget
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 33.
område, därest han fått tillstånd därtill av innehavaren av jakträtten å intill
anläggningen belägna marker, ansågs — efter den kritik som riktades
mot detsamma av lagrådet — icke böra föreläggas riksdagen.
Enligt vad som framhålles av motionärerna ha ifrågavarande bestämmelser
visat sig medföra vissa olägenheter för innehavare av jakträtt å till järnväg
gränsande områden därigenom att vid jakt med drivande hund efter
bland annat hare villebrådet gärna söker sig ut till järnvägen, som det därefter
följer för att lättare komma undan hundarna. De senare ha härigenom
i åtskilliga fall blivit överkörda av passerande tåg. Till avhjälpande av nämnda
olägenheter föreslå motionärerna, att i lagrummet skulle införas ett stadgande
därom att den som innehar jakträtt å mark, belägen intill område
hörande till de uppräknade slagen av trafikanläggningar, skulle få rätt att
jaga å sådant område, därest han erhållit tillstånd därtill av anläggningens
.ägare.
Ett stadgande i antydd riktning synes utskottet få sin huvudsakliga betydelse
i avseende å järnvägarna. Eftersom flertalet dylika numera stå under
enhetlig förvaltning, vilken torde få antagas icke meddela tillstånd varom nu
är fråga för andra än ansvarskännande jägare, lära med hänsyn till trafiksäkerheten
några mera vägande skäl mot förslaget knappast kunna anföras. Ur
jaktvårds- och djurskyddssynpunkter torde icke heller några allvarligare invändningar
kunna riktas mot detsamma. Tvärtom förefaller det utskottet, som
örn i nämnda avseenden med hänsyn till de i motionerna anförda omständigheterna
den föreslagna formuleringen av förevarande lagrum skulle innebära
vissa fördelar i förhållande till den nu gällande. Utan ytterligare utredning
finner sig emellertid utskottet icke böra framlägga förslag i ämnet för riksdagen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 241 och II: 364 må i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
Kungl. Majit måtte föranstalta örn utarbetande och framläggande
för riksdagen av förslag till lag om sådan ändring i
jaktlagen, som utskottet ovan förordat.
Stockholm den 3 maj 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se memorial nr 32.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1946:225 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 5 § 2 mom. lagen örn rätt till jakt. a1 i texten