Utlåtande i anledning av väckt motion om utfärdande av en förordning därom att hästs ålder skall vara offentligt känd och angiven.
1946-05-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1946:36, Utlåtande i anledning av väckt motion om utfärdande av en förordning därom att hästs ålder skall vara offentligt känd och angiven.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
13
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om utfärdande av en förordning
därom att hästs ålder skall vara offentligt
känd och angiven.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 174, av herr Nilsson, Bror, har hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Konungen anhålla örn utfärdande av förordning därom
att hästs ålder skall vara offentligt känd och angiven.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas
till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden i ärendet av
lantbruksstyrelsen och styrelsen för veterinärhögskolan, som överlämnat yttrande
av högskolans lärarkollegium.
Det i motionen berörda problemet har tidigare varit föremål för statsmakternas
prövning. Till följd av en vid 1938 års riksdag väckt motion,
II: 321, hemställde nämligen riksdagen på förslag av jordbruksutskottet
(jordbr.-utsk. uti. nr 58/1938) i skrivelse den 26 april 1938, nr 203, att
Kungl. Majit ville taga under övervägande, huruvida och i vad mån åtgärder
kunde vara påkallade för att vid handel med hästar vinna större
säkerhet om djurens ålder. Kungl. Majit uppdrog genom beslut den 17 juni
1938 åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning i ämnet samt därmed
ävensom med de förslag, som av densamma kunde föranledas, inkomma till
Kungl. Majit.
Till åtlydnad härav avlät lantbruksstyrelsen den 26 november 1938 skrivelse
i ämnet till Kungl. Majit med den begärda utredningen. I skrivelsen
avstyrkte lantbruksstyrelsen jämte i ärendet tillkallade sakkunniga med utförlig
motivering bestämt framkomna förslag örn lagstiftning rörande årtalsmärkning
av hästar. Däremot ansåg lantbruksstyrelsen sig böra ifrågasätta
en utvidgning av de för premiering av avelsdjur enligt reglementet folden
med statsmedel understödda hästpremieringen och lagen örn hingstbesiktningstvång
gällande bestämmelserna om skyldighet för den, som vill
uppvisa häst för premiering, att beträffande dylik häst förete vissa iderilifieringshandlingar.
Vid skrivelsen fanns fogat ett förslag till kungörelse örn
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
en till andra kategorier än avelshästar utvidgad tillämpning av nämnda föreskrifter.
Lantbruksstyrelsens sålunda framlagda förslag finnas redovisade i propositionen
nr 43/1944 med förslag till lag om djurskydd, m. m. Chefen för
justitiedepartementet anförde i ämnet bland annat följande (se prop:n s. 28):
Beträffande förslaget alt införa en bestämmelse om obligatorisk åldersmärkning
av häst genom bränning ha mycket skiftande meningar kommit
till uttryck i de avgivna yttrandena. Sedan utredningsmannen (d. v. s. utredningsmannen
för en särskild lag om djurskydd; jfr SOU 1938: 36) avgivit
sitt förslag har lantbruksstyrelsen, som bestämt avstyrkt åldersmärkning
av häst, föreslagit införande av ett system med födelseintyg, som skall åtfölja
hästen vid varje överlåtelse. Även detta förslag torde emellertid kräva
ytterligare övervägande. Med hänsyn härtill synes det nu föreliggande spörsmålet
icke lämpligen böra avgöras i detta sammanhang. Det kan för övrigt
ifrågasättas, huruvida ett stadgande i ämnet har sin plats i en djurskyddslag.
I den vid justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1946 års riksdag
såsom bil. I\ fogade särskilda förteckningen över vissa riksdagsskrivelser
och gången av dessas handläggning redovisas under jordbruksdepartementet,
punkt 14, riksdagens förenämnda skrivelse den 26 april 1938 såsom slutbehandlad
i propositionen nr 43/1944.
I sitt över förevarande motion avgivna utlåtande har lantbruksstyrelsen
anfört, att under de år som förflutit sedan styrelsen avgivit ovannämnda
utredning och förslag intet inträffat, som syntes vara av beskaffenhet att
rubba styrelsens tidigare uttalade uppfattning i ämnet eller föranleda några
nya synpunkter på detsamma, varför styrelsen hänvisade till nämnda utredning
och förslag.
I det yttrande i ärendet av veterinärhögskolans lärarkollegium, som överlämnats
av styrelsen för veterinärhögskolan, har lärarkollegiet framhållit,
att motionens syfte otvivelaktigt vore mycket gott, men icke funnit sig kunna
tillstyrka utfärdandet av den föreslagna förordningen utan föregående utredning
genom särskilda sakkunniga rörande bästa sättet att uppnå det åsyftade
resultatet. I övrigt har lärarkollegiet anfört följande:
Otvivelaktigt vore det av stor betydelse såväl ur djurskyddssynpunkt som
med hänsyn till redbarheten och rättssäkerheten vid hästhandel, om hästarnas
verkliga ålder på ett tillförlitligt sätt kunde redovisas. Detta gäller i synnerhet
vid handel med äldre hästar, där åldersbestämning med ledning av
tänderna är tämligen osäker.
För uppnående av önskat resultat har motionären anvisat tvenne förfaringssätt,
nämligen antingen utfärdande av föreskrift att språngsedel med
därå tecknat födelsebevis och uppgift om kön, färg, tecken och mankhöjd
skall åtfölja häst under hela hans levnad, eller föreskrift om att häst skall
på något lämpligt sätt vara märkt med sitt födelseår.
Den förstnämnda utvägen erbjuder vissa fördelar, men fråga är, om den
kan leda till pålitligt resultat.
Formulär för språngsedlar och födelsebevis äro fastställda i hästpremieringsreglementet.
Språngsedel utfärdas av hingstägare eller hingsthållare vid
betäckning av sto, och örn stoet påföljande år kommer med föl, skall sto
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
15
ägaren ifylla det till språngsedeln hörande födelsebeviset. Detta tjänar sedan
som bevis för hästens identitet vid premiering och stamboksföring.
Språngsedlar och födelsebevis kunna emellertid förväxlas eller i bedrägligt
syfte utbytas; detta torde sällan inträffa i fråga om premierade hästar,
men för den stora massan av bruks- och handelshästar föreligger risk att
sådant kan hända. Många hästar äro så likartade i färg, tecken, storlek
o. s. v., att även det mest detaljerade signalement icke alltid utgör säkert
identitetsbevis.
Tillförlitligheten skulle emellertid bli avsevärt större, om språngsedel (inkl.
födelsebevis) på baksidan vore försedd med uppgift örn handelsöverlåtelse.
Vid varje försäljning borde det sålunda angivas år och datum för försäljningen
samt säljarens och köparens namn och adress. Det funnes då möjlighet
att följa hästen genom alla mellanhänder till den ursprungliga uppfödaren,
vilkens namn är angivet å födelsebeviset. Därmed skulle hästens
identitet i tvivelaktiga fall kunna verifieras.
Motionärens förslag, att mankhöjden skulle angivas i signalementet, torde
icke vara lämpligt. Födelsebeviset, innehållande födelsedatum och -år, kön
samt färg och tecken, ifylles i regel av stoägaren kort tid efter fölets födelse,
och att då angiva mankhöjden vore meningslöst; det skulle kunna ske, när
hästen är fullvuxen, men då har han kanske bytt ägare flera gånger. Mankhöjden
är f. ö. variabel även hos fullvuxna hästar och mätes icke på likartat
sätt av olika personer. Färg och tecken angivas icke heller efter enhetliga
grunder, vilket borde ske om födelsebevisen skola tjäna fastställande
av identitet. Det är icke alltid lätt att fastställa färgen hos det nyfödda fölet,
och färgen kan avsevärt förändras under hästens levnad (t. ex. avblekbara
skimlar). Färg och tecken borde därför angivas vid varje handelsöverlåtelse.
Därest språngsedlar och födelsebevis skola läggas till grund för angivande
av ålder och identitet samt åtfölja alla hästar under deras levnad, böra nya
formulär utarbetas och regler fastställas för angivande av signalement, varjämte
hingst- respektive stoägare böra åläggas att för varje betäckning
respektive varje födelse utfärda och ifylla dessa handlingar. Vid försäljning
skall handlingen åtfölja hästen och anteckning ske om tidpunkten för försäljningen
samt säljarens och köparens namn och adress. Förfaringssättet
innebär en utvidgad tillämpning av vad nu sker i fråga örn premierade hästar
och torde icke vara ogenomförbart.
En särskild svårighet utgör emellertid det förhållandet, att födelsebevis
av olika orsaker kunna förkomma och att alla data örn vederbörande hästai
därmed gå förlorade. Särskilda beslämmelscr om arkivering av duplett till
födelsebevis synas därför ofrånkomliga.
Den andra utvägen, att på något lämpligt sätt märka hästen med hans
födelseår, skulle enligt kollegiets mening vara att föredraga, därest en enkel
och fullt tillförlitlig metod för märkning kunde anvisas.
Åldersmärkning av alla hästar under deras första levnadsår genom inbränning
av födelseåret i huden på sidan av halsen vore otvivelaktigt en
god metod, under förutsättning att bränningen göres så effektiv, att det
inbrända årtalet kvarstår med tillräcklig tydlighet för att kunna avläsas
under hästens hela levnad. Märkningen skulle då utföras av veterinär och
under lokalbedövning. De kostnader och besvär, som därigenom skulle åsamkas
hästägarna, torde icke bli alltför betungande. För avlägset boende djurägare
kunde märkningen ske i samband med resa för annan förrättning.
En viss risk för förfalskning på så sätt, att samvetslösa personer kunna
skaffa sig brännjärn och bränna i nytt årtal på det gamlas ställe, torde
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 36.
icke helt kunna uteslutas; straffbestämmelser för sådana manipulationer
kunna dock avvägas så att de bli tillräckligt avskräckande.
I varje fall torde generell förordning örn märkning genom inbränning av
födelseåret icke böra utfärdas, förrän i detalj utrönts, hur bränningen lämpligast
skall utföras såväl ur synpunkten av märkningens hållbarhet och
tydliga avläsning som möjligheter till förfalskning eller utplåning.
Utskottet. Syftet med ifrågavarande motion, nämligen att med hänsyn till köparnas
intresse och ur djurskyddssynpunkt förhindra oegentligheter vid hästhandel,
är otvivelaktigt mycket gott. Emellertid vill det synas utskottet som om förhållandena
på ifrågavarande område under senare år avsevärt förbättrats.
Av utredningen i ärendet framgår vidare, att någon fullt tillförlitlig metod
att angiva hästars ålder knappast torde förefinnas. Ett sätt att komma till
rätta med de missförhållanden i förevarande avseende, som fortfarande må
vara för handen, vore givetvis att fordra något slag av auktorisation av alla
som vilja handla med hästar. Så långt gående åtgärder anser sig utskottet
emellertid icke kunna förorda i förevarande sammanhang. Med hänsyn till
det sagda och då utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t ägnar fortsatt uppmärksamhet
åt frågan, samt dessutom finner lämpligt att jordbrukarnas
organisationer intresseras för förhållandena på området, anser sig utskottet
icke kunna förorda vidtagande av åtgärder i anslutning till motionen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen I; 174 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se memorial nr 32
467672. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.