Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin jämte i ämnet väckta motioner.

1946-02-12 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

1

Jir 4.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar

hos bin jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 12 januari 1946 aviåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 21, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning

om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin.

Förslaget är av följande lydelse:

»Förslag

till

Förordning

om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna förordning äger tillämpning å yngelröta (bipest) och nosemasjuka.

På framställning av statens växtskyddsanstalt eller länsstyrelse må Kungl.

Majit besluta, att förordningen helt eller delvis skall lända till efterrättelse

jämväl i fråga om annan smittsam sjukdom hos bin än i första stycket

nämnts.

2 §.

Länsstyrelse skall, då sjukdom som avses i denna förordning inträffar

inom länet eller skälig anledning förefinnes till antagande att dylik sjukdom

förekommer inom länet, förklara länet eller viss del därav smittat eller misstänkt

för smitta.

Område som förklarats smittat skall, sedan två år förflutit från det inom

området sist inträffade sjukdomsfallet, av länsstyrelsen förklaras fritt från

smitta.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 10 sami. Nr 4.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

Har inom område som förklarats misstänkt för smitta därvid åsyftad sjukdom

befunnits icke förekomma, skall länsstyrelsen omedelbart förklara området

ej längre misstänkt för smitta.

3 §•

I län, där biodling av någon betydenhet bedrives, skall länsstyrelsen, efter

samråd med vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott och styrelserna

för större biodlarföreningar inom länet, utse erforderligt antal tillsy

nings män med uppgift att inom för var och en av dem bestämt tillsyningsdistrikt

verka för bekämpandet av sjukdomar som avses i denna förordning.

4 §•

Inträffar inom bisamhälle sjukdom, som är eller misstänkes vara någon

av de i denna förordning avsedda sjukdomarna, skall innehavaren av bisamhället

ofördröjligen därom underrätta tillsyningsmannen i det tillsyningsdistrikt,

inom vilket bisamhället är uppställt. Sådant meddelande må jämväl

lämnas till länsstyrelsen.

5 §•

Har tillsyningsman grundad anledning misstänka förekomsten av sjukdom

som avses i denna förordning, skall han verkställa erforderlig undersökning

för fastställande av sjukdomens art.

Finner tillsyningsman, att bisamhälle smittats av sådan sjukdom, äger han

föreskriva innehavaren av bisamhället att vidtaga för sjukdomens bekämpande

nödiga åtgärder.

Föreskrift örn bisamhälles förintande må icke meddelas utan att medgivande

därtill inhämtats från statens växtskyddsanstalt. Sådant medgivande

erfordras dock ej, där innehavaren av bisamhället samtyckt till dess förintande

eller då fråga är om bisamhälle som tagit bostad i annat föremål än

därtill avsedd bibostad och den skada som uppkommer genom förintandet

är ringa.

6 §•

Det åligger innehavare av bisamhälle att skyndsamt verkställa av tillsyningsman

jämlikt 5 § föreskriven åtgärd och lämna tillsyningsmannen underrättelse

därom. Kan den, som av tillsyningsman förelagts att vidtaga viss

åtgärd, icke själv utföra densamma, må han påkalla biträde därtill av tillsyningsmannen.

7 §•

Underlåter den, som av tillsyningsman förelagts att vidtaga viss åtgärd, att

utföra densamma, må den vidtagas av tillsyningsmannen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

3

8 §•

Inom område som förklarats smittat eller misstänkt för smitta må av bin

icke bebodda bibostäder, honung, vax eller avfall av honung eller vax icke

förvaras på sådant sätt att bin kunna få tillträde därtill. Från sådant område

må ej heller utan vederbörande tillsyningsmans medgivande utföras levande

bin, bibostäder, oförädlat vax eller biodlingsredskap.

Vad i första stycket stadgas skall icke hava avseende å bibostäder eller biodlingsredskap,

som icke förut använts för sitt ändamål eller eljest bevisligen

äro fria från smitta.

9 §.

Uppkommer skada genom avlägsnande eller förintande av bisamhälle, som

tagit bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad, må den som drabbas

av skadan, därest bisamhället icke tillhörde honom, erhålla ersättning för

skadan av allmänna medel med belopp, som länsstyrelsen efter hörande av

vederbörande tillsyningsman bestämmer. Anspråk på sådan ersättning skall,

vid äventyr att rätten till ersättning anses förverkad, framställas hos länsstyrelsen

inom tre månader från det avlägsnandet eller förintandet ägde rum.

10 §.

För åtgärd, som tillsyningsman vidtager på grund av bestämmelserna i 6

eller 7 §, är bisamhällets innehavare pliktig att ersätta tillsyningsmannen.

Annan ersättning till tillsyningsman gäldas av allmänna medel. Saknar

innehavare av bisamhälle medel till gäldande av ersättning, som i första

stycket angives, må länsstyrelsen tillerkänna tillsyningsmannen sådan ersättning

av allmänna medel.

11 §•

Innehavare av bisamhälle, som underlåter vad på grund av bestämmelserna

i 4 eller 6 § åligger honom eller lämnar veterligen oriktig uppgift i sådan

underrättelse som i 6 § avses, straffas med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor.

Till samma straff vare den förfallen, som bryter mot föreskrifterna i 8 §

eller vägrar tillsyningsman tillträde till bisamhälle inom hans tillsyningsdistrikt

eller eljest reser hinder mot åtgärd, som tillsyningsmannen på grund

av bestämmelserna i denna förordning är berättigad att vidtaga.

12 §.

Aini för förseelse, varom i 11 § förmäles, anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

13 §.

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna föroi-dning meddelas

av Kungl. Maj:t.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946, från och med vilken dag

förordningen den 15 juni 1934 (nr 277) angående åtgärder mot smittsamma

sjukdomar hos bin samt kungörelsen samma dag (nr 278) med tillämpningsföreskrifter

till sistnämnda förordning skola upphöra att gälla.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) I: 24 av herr Elofsson, Gustaf, m. fl. och II: 34 av herr Norup m. fl.,

likalydande, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta följande ändringar

och tillägg i förordningen den 15 juni 1934 (nr 277) angående åtgärder mot

smittsamma sjukdomar hos bin, nämligen:

att i 4 § andra meningen uteslutes och i sista meningen ordet smittat1 uteslutes;
att

i första meningen i 7 § efter ordet bibostäder införes: biredskap och honungsslungare

samt att meningen får följande tillägg: ej heller få dessa

inom området flyttas från en fastighet till en annan utan till sy ning smannens

medgivande. Samma bestämmelse gäller inom området angående flyttning

av bisamhällen;

att i 8 § den i första meningen inskjutna satsen:--därest bisamhället

icke tillhörde honom--uteslutes;

2) 11:394 av herr Lundbom, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att i 5 § i det vid propositionen fogade författningsförslaget tredje styckets

första mening skall erhålla följande lydelse: Föreskrift örn bisamhälles förintande

må icke av tillsyningsman meddelas, utan att medgivande därtill för

tillsyningsmansdistrikt gines av statens växt sky ddsanstalt under viss angiven

tid, dock icke längre än ett år i sänder;

att sista meningen i 6 § samma förslag skall ha följande lydelse: Anser

tillsyningsman, att biägaren ej äger nödiga insikter att själv utföra densamma,

må tillsyningsman eller den han i sitt ställe förordnar verkställa åtgärden;
att

andra meningen i 8 § samma förslag skall erhålla följande lydelse: Inom

sådant område må ej heller utan vederbörande tillsyningsmans medgivande

från fastighet flyttas levande bin, bröståder, oförådlat vax eller biodlingsredskap;
3)

II: 395 av herr Ekdahl, vari anhållits, att riksdagen måtte besluta, att

8 § i det vid propositionen fogade författningsförslaget skall lyda på följande

sätt:

Inom område som förklarats smittat eller misstänkt för smitta må av bin

icke bebodda bibostäder, biodling sredskap, honung, vax eller avfall av honung

eller vax icke förvaras på sådant sätt att bin kunna få tillträde därtill.

1 I motionerna yrkade ändringar i gällande eller föreslagen författningstext ha kursiverats.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

5

Från tillsyningsdistrikt inom område, som förklarats smittat eller misstänkt

för smitta, må icke utan vederbörande tillsyningsmans medgivande utföras,

ej heller till annan fastighet inom distriktet förflyttas levande bin, bibostäder

eller biodlingsredskap och ej heller under tiden från och med den 1 mars till

och med den 31 oktober icke smittrenat vax.

Vad i första stycket stadgas skall dock icke hava avseende å bibostäder

eller biodlingsredskap, som icke förut använts för sitt ändamål eller eljest

bevisligen äro fria från smitta, eller å nakna svärmar, utgångna från under

året tidigare smittfriförklarade modersamhällen, samt vad angår vandringsbiskötsel

icke heller å bisamhällen, som under vandringen skola vidare förflyttas

eller vid vandringens slut hemtransporteras;

Beträffande den utredning som ligger till grund för Kungl. Maj:ts framställning

får utskottet, i den mån ej därför redogöres närmare i det följande,

hänvisa till propositionen. I avseende å de skäl som anförts till stöd för motionerna

hänvisas till dessa.

I skrivelse den 27 oktober 1939 har Sveriges biodlares riksförbund hemställt,

att ändringar måtte vidtagas i förordningen den 15 juni 1934 (nr 277)

angående åtgärder mot smittsamma sjukdomar hos bin i syfte att ernå större

anpassning till föreliggande behov. Vid framställningen har riksförbundet

fogat ett förslag till förordning i ämnet. Över riksförbundets framställning

ha yttranden angivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen, medicinalstyrelsen

och statens växtskyddsanstalt. Lantbruksstyrelsen har överlämnat från samtliga

hushållningssällskaps förvaltningsutskott och från tre biodlarföreningar

inkomna yttranden. Vidare ha riksförbundet ävensom Sveriges fröodlareförbund,

Sveriges pomologiska förening, Sveriges frukt- och trädgårdsodlares

riksförbund samt Sveriges oljeväxtodlares centralförening i skrivelse den 16

juli 1945 hemställt bland annat om revision av nämnda bestämmelser.

Förenämnda förordning angående åtgärder mot smittsamma sjukdomar

hos bin, som trädde i kraft den 1 juli 1934, innehåller i huvudsak följande

bestämmelser.

Förekommer inom hushållningssällskaps område bland där befintliga bisamhällen

yngelröta (bipest) eller nosemasjuka, må länsstyrelsen, örn skäl

därtill anses föreligga, på framställning av hushållningssällskapet eller större

biodlarförening inom sällskapets område efter hörande av statens växtskyddsanstalt

förordna, att inom området eller viss del därav sådan sjukdom skall

bekämpas enligt bestämmelserna i förordningen. (1 §.) Dylikt förordnande

ina återkallas på framställning av det hushållningssällskap eller den förening,

som påkallat förordnandet, eller då skäl därtill eljest är för handen. (13 §.)

Sedan förordnande, som avses i 1 § meddelats, skall hushållningssällskapets

förvaltningsutskott skyndsamt efter samråd med styrelserna för större

biodlarföreningar inom sällskapets område utse erforderligt antal tillsyningsman

att inom för envar av dem bestämd del av det i förordnandet avsedda

området verka för bekämpandet av sjukdom, som avses i förordnandet. Vid

utövandet av sin verksamhet äger tillsyningsman inhämta råd och upplysningar

av statens växtskyddsanstalt. Det åligger honom alt ställa sig till efter
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

rättelse av anstalten lämnade föreskrifter rörande sättet för sjukdoms bekämpande.

(2 §.)

Har innehavare av bigård inom det ifrågavarande området kännedom om

eller skälig anledning misstänka att inom bigården förekommer sådan sjukdom

som avses i förordnandet, skall han ofördröjligen underrätta vederbörande

tillsyningsman därom. Tillsyningsman, som erhållit dylik underrättelse

eller eljest misstänker förekomsten av sjukdom, skall verkställa erforderlig

undersökning. Innehavare av bigård må icke hindra tillsyningsman att verkställa

undersökning. (3 §.) Finner tillsyningsman bigård smittad, äger han

föreskriva innehavaren av bigården alt vidtaga den åtgärd, tillsyningsmannen

anser nödig för sjukdomens bekämpande. Föreskrift om bisamhälles förintande

må dock meddelas först efter inhämtande av medgivande därtill av

statens växtskyddsanstalt utom då fråga är örn smittat bisamhälle som tagit

bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad och den skada som uppkommer

genom förintandet är ringa. (4 §.) Uppkommer skada genom förintandet

av sådant bisamhälle, som sist omförmälts, äger den av skadan

drabbade, om bisamhället icke tillhörde honom, erhålla ersättning för skadan

av allmänna medel med belopp som länsstyrelsen bestämmer. (8 §.)

Innehavare av bigård skall skyndsamt vidtaga av tillsyningsman föreskriven

åtgärd och lämna denne meddelande därom. Kan han icke själv vidtaga

viss åtgärd, må han påkalla biträde därtill av tillsyningsmannen. (5 §.) Underlåter

innehavare av bigård att vidtaga åtgärd, som förelagts honom av tillsyningsman,

må åtgärden vidtagas av denne. (6 §.) För åtgärd, som av tillsyningsman

vidtages på grund av bestämmelserna i 5 eller 6 §, är bigårdens

innehavare skyldig att ersätta tillsyningsmannen. Annan ersättning till denne

skall gäldas av det hushållningssällskap elter den biodlarförening, som påkallat

förordnande enligt 1 §. (9 §.)

Inom område, där förordnande enligt 1 § gäller, må av bin icke bebodda

bibostäder, honung, vax eller avfall av honung eller vax icke förvaras på

sådant sätt, att bin kunna få tillträde därtill. Utan vederbörande tillsyningsmans

medgivande må ej heller från sådant område utföras bisamhällen, bibostäder,

vax eller redskap, som användas för biskötsel. Vad sålunda stadgats

gäller dock icke bibostäder eller biredskap, som ej förut använts för sitt ändamål

eller eljest bevisligen äro smittfria. (7 §.)

Innehavare av bigård, som underlåter vad på grund av bestämmelserna i

3 eller 5 § åligger honom eller lämnar veterligen oriktig uppgift i underrättelse,

som avses i 5 §, eller bryter mot föreskrifterna i 7 § eller vägrar tillsyningsman

tillträde till bigård inom hans tillsyningsområde eller eljest reser

hinder mot åtgärd, som tillsyningsmannen är berättigad vidtaga, skall straffas

med böter. (10 §.)

Kungl. Majit äger förordna örn tillämpning av förordningen även å andra

smittsamma bisjukdomar än yngelröta och nesemasjuka. (14 §.)

I kungörelse den 15 juni 1934 (nr 278) ha meddelats särskilda föreskrifter

rörande verkställigheten och efterlevnaden av förordningen angående åtgärder

mot smittsamma sjukdomar hos bin. Däri stadgas bland annat, att ersättning

enligt 8 § förordningen skall utgå från det å riksstaten under nionde

huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till övriga utgifter till förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar, att ersättning till tillsyningsman

skall utgå enligt taxa, som fastställes av statens växtskyddsanstalt,

samt att hushållningssällskap, inom vars område förordningen bragts i tilllämpning,

skall årligen till anstalten avgiva berättelse örn de inom området

vidtagna åtgärderna för bekämpande av smittsamma bisjukdomar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

7

Till skydd mot spridande av smittsamma bisjukdomar genom bin, som importeras

till riket, har i kungörelsen den 14 november 1941 (nr 884) angående

införsel av levande bin föreskrivits, att levande bin må införas till riket

endast från biodlare, som blivit godkänd av statens växtskyddsanslalt.

Sveriges biodlares riksförbunds framställning innebär i

huvudsak, att bestämmelserna i förordningen angående åtgärder mot smittsamma

sjukdomar hos bin skulle erhålla obligatorisk karaktär och att de

kostnader för smittbekämpandet, som hittills bestritts av hushållningssällskap

och biodlarföreningar, i stället skulle gäldas av statsmedel.

I sin motivering till denna framställning har riksförbundet anfört, att förordningens

fakultativa karaktär syntes lia betingats av uppfattningen att biodlingen

icke hade så stor allmän betydelse att statsmedel borde tagas i anspråk

för förordningens tillämpning, samt att behov av och önskan om lagstadgat

skydd i förevarande hänseende förelåge blott inom enstaka delar av

landet. Denna uppfattning vöre emellertid enligt riksförbundets åsikt vederlagd

av utvecklingen å ifrågavarande område.

Det av riksförbundet framlagda författningsförslaget innebär i huvudsak

följande ändringar i de nu gällande bestämmelserna.

Förekommer inom hushållningssällskaps område bland där befintliga bisamhällen

yngelröta eller nosemasjuka, skall länsstyrelsen efter hörande av

.statens växtskyddsanstalt förklara området eller lämplig del därav smittat

av sådan sjukdom.

Vid smittförklaring av ett område, gränsande till ett annat län, må även

närliggande områden inom delta län kunna smittförklaras av vederbörande

länsstyrelse.

Område, som förklarats smittat, skall sedan två år förflutit från sist inträffat

sjukdomsfall efter hörande av statens växtskyddsanstalt av länsstyrelsen

förklaras fritt från smitta.

Varje hushållningssällskaps förvaltningsutskott skall efter samråd med styrelserna

för större biodlarföreningar inom sällskapets område utse erforderligt

antal tillsyningsmän samt, så vitt möjligt, suppleanter för dem att inom

för var och en av dem bestämt tillsyningsdistrikt verka i syfte att förebygga

och bekämpa yngelröta och nosemasjuka.

Oberoende av om smittförklaring meddelats eller ej skall innehavare av bisamhälle,

som har kännedom om eller skälig anledning misstänka förekomsten

av förenämnda sjukdomar, ofördröjligen därom underrätta tillsyningsinannen

i det tillsyningsdistrikt inom vilket bisamhället är uppställt eller

vederbörande hushållningssällskap, vilka ofördröjligen ha att ingiva anmälan

till länsstyrelsen.

Tillsyningsman skall äga rätt att innan smittförklaring meddelats vidtaga

åtgärder mot smitta.

Har bisamhälle tagit bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad,

skall innehavaren av föremålet vara skyldig att underrätta vederbörande tillsyningsman

därom.

Innehavare av bisamhälle, som dött under vintern, skall vara skyldig att

därom ofördröjligen underrätta vederbörande tillsyningsman.

Tillsyningsman skall vara skyldig inhämta medgivande till bisamhälles

förintande endast örn innehavaren av samhället så påfordrar.

Inom område, som förklarats smittat, skola levande bin, bibostäder eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

biredskap icke få flyttas eller sändas längre än högst 1 000 meler utan vederbörande

tillsyningsmans medgivande.

Riksförbundets framställning att förordningens bestämmelser skulle erhålla

obligatorisk karaktär och kostnaderna för dess tillämpning bestridas avstatsmedel

utom i de fall då de enligt nu gällande förordning gäldas av biägama

har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga yttranden

med undantag av dem som avgivits av statskontoret och Kopparbergs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Mot detaljbestämmelserna i

det av riksförbundet framlagda författningsförslaget ha vissa erinringar

gjorts.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, har i ärendet anfört

följande:

»För den svenska lanthushållningen har biodlingen stor betydelse. Genom

densamma tillföres landsbygdsbefolkningen eli icke oväsentligt tillskott till

sina inkomster. Under senare år synes biodlingens omfattning även ha ökat

i avsevärd grad. Enligt 1937 års jordbruksräkning uppgick antalet bisamhällen

till omkring 160 000 fördelade på 48 000 biodlare. Vid 1944 års husdjursräkning

uppskattades antalet bisamhällen till ungefär 353 000. Ännu större

betydelse än såsom inkomstkälla har biskötseln emellertid för frukt- och fröodlingen.

Såsom statens växtskyddsanstalt framhållit i sitt yttrande över Sveriges

biodlares riksförbunds förevarande framställning äro bina de viktigaste

frömjölsöverförande insekterna.

Den svenska biodlingen vållas emellertid stort avbräck genom de smittsamma

bisjukdomarna. I syfte att främja bekämpandet av dessa sjukdomar

utfärdades år 1934 bestämmelser om åtgärder mot smittsamma sjukdomar

hos bin och år 1941 föreskrifter angående införsel av levande bin. Såsom av

den föregående redogörelsen framgår äga emellertid 1934 års bestämmelser

icke ovillkorlig giltighet för hela landet utan äro för sin tillämpning beroende

på förordnande därom av vederbörande länsstyrelse. Sådant förordnande

kan meddelas endast på framställning av hushållningssällskap eller större

biodlarförening inom sällskapets område. En följd härav är, alt bestämmelserna

kunna komma att tillämpas inom ett område, medan intilliggande områden,

ehuru de äro smittade av ifrågavarande sjukdomar, kunna vara oåtkomliga

för smittbekämpandet. Härigenom kunna de inom förstnämnda område

uppnådda resultaten lätt äventyras. Därtill kommer, att kostnaderna för

smittbekämpandet till större delen bestridas av enskilda sammanslutningar

av biodlare. Någon garanti finnes följaktligen icke för att ett påbörjat smittbekämpande

bedrives till dess sjukdomarna utrotats inom området i fråga.

Vissa olägenheter äro sålunda förknippade med den nuvarande anordningen

av bekämpandet av de smittsamma bisjukdomarna. I syfte att undanröja

dessa olägenheter och ytterligare effektivisera smittbekämpandet finner

jag mig böra förorda en omarbetning av de nu gällande bestämmelserna på

detta område. Därvid torde i huvudsaklig överensstämmelse med det av Sveriges

biodlares riksförbund framlagda förslaget ifrågavarande bestämmelser

böra givas obligatorisk karaktär så att de kunna tillämpas överallt där smitt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

9

samma bisjukdomar uppträda oberoende av örn framställning därom gjorts

eller ej. Därest bestämmelserna göras tvingande, torde emellertid de kostnader

för smittbekämpandet, som nu bestridas av enskilda organisationer, böra gäldas

av allmänna medel. Detta synes vara så mycket mera påkallat som de i

smittbekämpande syfte vidtagna åtgärderna i avsevärd grad gagna yrkesgrupper,

vilka ej själva bedriva biskötsel, oell enligt vad utredningen i ärendet

giver vid handen till stor del avse biodlare, vilka icke äro anslutna till de

organisationer som nu ha att bestrida de huvudsakliga kostnaderna för smittbekämpandet.

Efter att sålunda lia angivit min principiella inställning till den föreliggande

frågan torde jag närmare få ingå på de särskilda bestämmelser, som synas

böra gälla för bekämpandet av smittsamma sjukdomar hos bin.

I likhet med vad för närvarande är fallet böra bestämmelserna avse

yngelröta (bipest) och nosemasjuka, vilka torde vara de mest utbredda bisjukdomarna

av smittsam karaktär. Därjämte bör emellertid Kungl. Majit

kunna på framställning av statens växtskyddsanstalt eller länsstyrelse besluta

att bestämmelserna skola helt eller delvis tillämpas på annan smittsam

bisjukdom.

Såsom jag förut anfört böra bestämmelserna äga tillämpning överallt

där någon av ifrågavarande sjukdomar uppträder. Detta innebär emellertid

icke, att alla bestämmelserna skola utan vidare kunna tillämpas. Jag syftar

härvid på bestämmelserna örn förvaring och transport av bibostäder m. m.

För att resultaten av smittbekämpandet icke skola äventyras torde det vara

erforderligt att dylika bestämmelser bibehållas. De skulle emellertid, om de

i enlighet med vad statens växtskyddsanstalt föreslagit erhölle generell räckvidd,

kunna bliva alltför betungande för biodlarna. Det torde därför vara

nödvändigt att tillämpningen av dessa bestämmelser begränsas. Denna begränsning

synes lämpligen kunna ske så att bestämmelserna skola gälla allenast

inom områden, som av offentlig myndighet uttryckligen förklarats smittade

eller misstänkta för smitta av någon av ifrågavarande sjukdomar. Det

torde böra ankomma på länsstyrelse att meddela dylik förklaring. I anslutning

till vad i motsvarande hänseende gäller i fråga om bekämpandet

av smittsamma husdjurssjukdomar synes böra föreskrivas, att länsstyrelse

skall, då någon av förenämnda bisjukdomar inträffar inom länet eller skälig

anledning förefinnes till antagande att dylik sjukdom förekommer där,

förklara länet eller viss del därav smittat eller misstänkt för smitta. En

dylik förklaring bör givetvis icke vara gällande längre tid än som är oundgängligen

nödvändigt. Länsstyrelsen bör därför, därest inom område som

förklarats misstänkt för smitta därvid åsyftad sjukdom befunnits icke förekomma,

omedelbart förklara området ej längre misstänkt för smitta. Vidare

bör område som förklarats smittat, sedan viss tid förflutit från det inom

området sist inträffade sjukdomsfallet, förklaras fritt från smitta. I överensstämmelse

med vad Sveriges biodlares riksförbund föreslagit synes denna

tid kunna bestämmas till två år.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

Enligt de nuvarande bestämmelserna åligger det vederbörande hushållningssällskap

att, sedan förordnande om smittbekämpning meddelats, utse

erforderligt antal tillsyningsmän. Därest, såsom av mig förordats, åt bestämmelserna

gives obligatorisk karaktär, böra åtminstone i de län, där biodling

av någon betydenhet bedrives, tillsyningsmän utses oberoende av om

någon av de förenämnda sjukdomarna konstaterats eller ej. I överensstämmelse

med vad Malmöhus och Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

föreslagit, synes det böra ankomma på länsstyrelsen att

utse tillsyningsmännen och bestämma tillsyningsdistriktens omfattning. En

dylik anordning ansluter sig till de gällande bestämmelserna rörande epizootibekämpandet

hos husdjuren. Länsstyrelsen bör vid fattande av sina beslut

samråda med hushållningssällskapets förvaltningsutskott och styrelserna för

större biodlarföreningar inom länet.

I fråga om skyldigheten för innehavare av bisamhälle att göra anmälan

om sjukdom, som är eller misstänkes vara någon av förenämnda sjukdomar,

torde annan ändring icke böra göras än att — med hänsyn till länsstyrelsens

befattning med ifrågavarande ärenden -—• sådan anmälan bör få

ställas ej blott till vederbörande tillsyningsman utan även till länsstyrelsen.

Av skäl som statens växtskyddsanstalt anfört synes det emellertid icke

böra åläggas innehavare av bisamhälle, som dött under vintern, att därom

underrätta tillsyningsmännen. Det synes också onödigt att betunga innehavare

av föremål, vari s. k. vilt bisamhälle tagit bostad, med skyldighet

att göra anmälan därom.

I anslutning till vad som gäller beträffande andra epizootiska sjukdomar

synes böra föreskrivas, att därest tillsyningsman har grundad anledning

misstänka förekomsten av någon av ifrågavarande bisjukdomar, han skall

verkställa erforderlig undersökning för fastställande av sjukdomens art.

Nuvarande bestämmelser örn tillsyningsmans befogenhet att föreskriva åtgärder

i smittbekämpande syfte torde böra jämkas endast såvitt avser rätten

att föreskriva bisamhälles förintande. Enligt de nuvarande bestämmelserna

äger tillsyningsman meddela föreskrift örn bisamhälles förintande först

efter inhämtande av medgivande därtill av statens växtskyddsanstalt utom

då fråga är om smittat bisamhälle som tagit bostad i annat föremål än

därtill avsedd bibostad och den skada som uppkommer genom förintandet

är ringa. För att undvika onödig omgång torde emellertid böra föreskrivas,

att sådant medgivande ej heller skall erfordras där innehavaren av bisamhället

samtyckt till dess förintande.

Såsom jag förut framhållit torde det vara erforderligt, att bestämmelser

örn transport och förvaring av bibostäder m. m. bibehållas i fråga örn områden,

som av länsstyrelse förklarats smittade eller misstänkta för smitta. Bestämmelserna

härom synas emellertid böra ändras så att förbudet att utan

tillsyningsmans medgivande från sådant område utföra vissa föremål och

produkter kommer att avse levande bin, bibostäder, oförädlat vax och biodlingsredskap.

Det torde utan uttrycklig föreskrift därom vara uppenbart,

att tillsyningsman icke må vägra att lämna tillstånd till utförsel i de fall då

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

11

fråga är om bin eller produkter som bevisligen äro fria från smitta. Anledning

synes icke föreligga att på sätt Sveriges biodlares riksförbund föreslagit

stadga förbud mot transport av bin, bibostäder och biodlingsredskap

inom område, som förklarats smittat. Att honung, som härrör från smittat

bisamhälle, icke försäljes eller användes för utfodringsändamål utan föregående

smittrening torde svårligen låta sig kontrolleras. Med hänsyn härtill

finner jag mig icke böra förorda vad statens växtskyddsanstalt i detta

hänseende föreslagit.

Vad angår de kostnader för bestämmelsernas tillämpning, som nu bestridas

av enskilda organisationer, torde dessa kostnader såsom jag förut framhållit,

sedan bestämmelserna erhållit obligatorisk karaktär, böra gäldas av

allmänna medel. Det är här fråga om sådan ersättning till tillsyningsmannen,

som det icke åligger innehavare av bisamhälle att utgiva. I viss överensstämmelse

med vad statens växtskyddsanstalt föreslagit torde emellertid

möjlighet böra finnas att, därest innehavare av bisamhälle saknar medel till

fullgörande av honom åvilande ersättningsskyldighet, tillerkänna tillsyningsmannen

gottgörelse av statsmedel jämväl för sådan ersättning, som innehavare

av bisamhälle skolat bestrida. Grunderna för bestämmandet av ersättning

till tillsyningsmännen torde liksom övriga föreskrifter rörande tilllämpningen

av de av mig förordade bestämmelserna böra meddelas av

Kungl. Majit. Sannolikt komma ifrågavarande kostnader icke att uppgå till

några mera avsevärda belopp. I likhet med vad fallet är beträffande ersättning

för skada, som uppkommit genom förintande av bisamhälle vilket

tagit bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad, synes ersättningen

till tillsyningsmännen lämpligen kunna utbetalas av länsstyrelserna och

utgå av det å riksstaten under nionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget

Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga

utgifter.

Med hänsyn till omfattningen av de ändringar i gällande bestämmelser

jag sålunda förordat finner jag lämpligt att desamma ersättas med en helt

ny förordning. I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet

utarbetats förslag till förordning om bekämpande av smittsamma

sjukdomar hos bin. Den nya förordningen torde böra träda i kraft

den 1 juli 1946.»

I principiellt avseende innebära de i propositionen framlagda förslagen att

bestämmelsenia rörande bekämpandet av ifrågavarande smittsamma sjukdomar

hos bin givas obligatorisk karaktär i det att de — frånsett föreskrifterna

örn förvaring och transport av bibostäder lii. m. -— skola tillämpas överallt

där smittsamma bisjukdomar uppträda oberoende av örn framställning

därom gjorts eller ej. I anslutning härtill föreslås att kostnaderna för bestämmelsernas

tillämpning, vilka hittills bestritts av enskilda organisationer, skola

gäldas av allmänna medel. Mod hänsyn till det avbräck som vållas biodlingen

genom ifrågavarande sjukdomar och näringens stora betydelse icke

blott såsom inkomstkälla utan även för frukt- och fröodlingen därigenom att

Utskottat

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

J ordbruksutskottets utlåtande nr 4.

bina höra till de mest verksamma frömjölsöverförande insekterna samt då

av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att vissa olägenheter

otvivelaktigt äro förknippade med den nuvarande anordningen av smittbekämpandet,

får utskottet tillstyrka bifall till vad som sålunda föreslagits.

Vad härefter angår författningsförslagets närmare utformning så ha i

motionerna II: 394 och II: 395 föreslagits vissa ändringar däri. I de likalydande

motionerna I: 24 och II: 34, vilka väckts innan propositionen avlämnades,

hemställes att riksdagen måtte besluta en del ändringar i den nu gällande förordningen

i ämnet. Eftersom denna förordning enligt övergångsbestämmelserna

i det vid propositionen fogade författningsförslaget skall upphöra att

gälla från och med den 1 juli 1946, har utskottet varit tveksamt rörande behandlingen

av nämnda motioner. Med hänsyn till att de i propositionen föreslagna

bestämmelserna i väsentliga stycken överensstämma med de nu gällande

föreskrifterna och motionerna sålunda kunna hänföras även till bestämmelsernas

nya utformning har utskottet emellertid ansett sig i förevarande

sammanhang kunna upptaga till övervägande vad som föreslagits

i desamma.

Författningsförslagets 1—4 §§ föranleda ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet förutsätter emellertid att antalet sådana tillsyningsmän, som jämlikt

föreskrifterna i 3 § skola utses av länsstyrelse för att verka för bekämpandet

av ifrågavarande sjukdomar, icke göres större än som oundgängligen

erfordras. Vidare utgår utskottet ifrån att tillsyningsmännen komma att utses

bland sådana personer, vilka inom biodlarsammanslutningar gjort sig kända

för framstående skicklighet i biskötsel.

Beträffande 5 §, som motsvarar 4 § i den nu gällande förordningen, har i

såväl de likalydande motionerna 1:24 och 11:34 som motionen 11:394 påtalats

den omgång, som uppstår därigenom att växtskyddsanstaltens medgivande

i allmänhet måste inhämtas innan tillsyningsman må meddela föreskrift

om bisamhälles förintande. I de förstnämnda motionerna anföres sålunda

att denna bestämmelse torde sakna betydelse, enär växtskyddsanstalten i

allmänhet icke torde kunna avgöra, örn ett dylikt förintande i det särskilda

fallet är berättigat eller icke, utan helt torde få lita till tillsyningsmannens omdöme.

Bestämmelsen föreslås därför skola utgå ur författningstexten. I den

sistnämnda motionen föreslås att växtskyddsanstalten skulle kunna lämna generellt

medgivande till dylika åtgärder att gälla för viss tid, högst ett år i

sänder. Enligt utskottets uppfattning bör ett så pass allvarligt ingrepp i en biägares

förfoganderätt över sin bibesättning, som ett förintande utgör, i allmänhet

icke få företagas utan att garantier finnas för att åtgärden verkligen

är nödvändig. Eftersom nämnda önskemål på bästa sätt synes tillgodosett

genom den lydelse som föreslagits i propositionen, finner utskottet Kungl.

Maj:ts förslag äga avgjort företräde framför vad som föreslagits av motionärerna.

I detta sammanhang får utskottet erinra om att enligt den i propositionen

föreslagna formuleringen växtskyddsanstaltens medgivande till förintandet

icke behöver inhämtas, därest biägaren samtycker till åtgärden. Såvitt

utskottet kan finna medför detta att växtskyddsanstaltens hörande icke er
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4

13

fordras i andra fall än då oenighet förefinnes mellan tillsyningsmannen och

biägaren i fråga om åtgärdens nödvändighet. Beträffande det andra i de likalydande

motionerna I: 24 och II: 34 framställda yrkandet, som kan hänföras

till lydelsen av förevarande § i författningsförslaget, framgår av motiveringen

för detta yrkande, att motionärerna avsett att tillsyningsman skulle kunna

utan samtycke av växtskyddsanstalten meddela föreskrift om s. k. vilt bisamhälles

förintande oavsett om detsamma är smittat eller ej. Ehuru det

skulle kunna synas som örn detta yrkande vore tillgodosett i Kungl. Maj:ts

förslag, må framhållas att enligt detta förslag tillsyningsman skall äga meddela

föreskrift om smittbekämpande åtgärder, däribland förintande, endast

då han funnit bisamhälle smittat av sådan sjukdom som i förslaget avses.

Tillräcklig anledning att frångå Kungl. Maj:ts förslag i denna del torde icke

föreligga.

Enligt 6 § i författningsförslaget må bland annat den som av tillsyningsman

förelagts att vidtaga viss åtgärd för bisjukdoms bekämpande och

icke tilltror sig om att själv kunna utföra densamma påkalla biträde därtill av

tillsyningsmannen. I motionen 11:394 anföres, att det icke kan anses ändamålsenligt

att på sådant sätt överlåta åt biägaren att själv avgöra sin kompetens

i förevarande avseende, varför motionären föreslår att detta avgörande i

stället skall tillkomma tillsyningsmannen. Eftersom enligt 10 § i författningsförslaget

ett bisamhälles innehavare i allmänhet är pliktig att ersätta tillsyningsman

för åtgärd, som denne vidtager på grund av bland annat bestämmelserna

i 6 §, synes en dylik föreskrift kunna föranleda en tillsyningsman

till att, även då så icke är oundgängligen nödvändigt, förklara biägaren icke

kompetent i förevarande avseende. Utskottet vill icke medverka till att sådana

möjligheter tillskapas och får följaktligen med avstyrkande av motionen

i berörda hänseende tillstyrka bifall till det i propositionen framlagda

förslaget.

Formuleringen av 7 § i författningsförslaget föranleder ingen erinran från

utskottets sida.

Beträffande 8 § i författningsförslaget, som motsvarar 7 § i den nu gällande

förordningen, föreslås i alla de i förevarande sammanhang behandlade

motionerna vissa ändringar. Samtliga dessa förslag gå i huvudsak ut på att

bland de föremål, vilka inom smittförktarat område icke skola få förvaras

på sådant sätt att bin kunna få tillträde därtill, skall upptagas även biodlingsredskap

samt att förbud skall stadgas mot att inom dylikt område utan

tillsyningsmans medgivande transportera bin, bibostäder och biodlingsredskap.

Av förslagen, vilka i huvudsak synas bygga på vad som föreslagits i

den i propositionen redovisade framställningen av Sveriges biodlares riksförbund,

är det som framlagts i motionen 11:395 det mest utformade.

Vad till en början angår förslaget att biodlingsredskap icke skulle få förvaras

på sådant sätt att bin kunna få tillträde därtill, må framhållas att en

sådan föreskrift synes få till följd alt dylika redskap icke skulle kunna förvaras

i vanliga uthus, vilka i allmänhet icke torde vara av sådan beskaffenhet,

att bin icke kunna bereda sig tillträde därtill. Tomma bikupor synas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

vara lätta att täta genom att flustret tillslutes och honung, vax saint avfall

därav torde i allmänhet förvaras på ett sådant sätt, att de icke kunna åtkommas

av bin. Att förvara även biodlingsredskap på ett sådant sätt synes

däremot med hänsyn till det anförda vara förenat med vissa svårigheter.

Då härtill kommer att den som bryter mot en dylik föreskrift skulle vara

förvunnen till straff enligt bestämmelserna i 11 § i författningsförslaget samt

de ifrågavarande biodlingsredskapen i allmänhet torde på ett tillfredsställande

sätt kunna smittrenas efter användandet, anser sig utskottet icke kunna

tillstyrka vad som i förevarande avseende föreslagits i motionerna.

Vad härefter angår förslaget att förbud skulle stadgas mot att inom smittförklarat

område utan vederbörande lillsyningsmans medgivande transportera

bin, bibostäder och biodlingsredskap får utskottet erinra örn alt departementschefen

icke funnit anledning tillstyrka det av Sveriges biodlares riksförbund

framlagda förslaget i detta avseende. Med hänsyn lill det intrång i

den s. k. vandrande biskötseln, som bedrives särskilt i trakter med störa

ljunghedar såsom i norra Skåne och Halland, hyser utskottet liksom departementschefen

starka betänkligheter mot ett dylikt förslag. I motionen 11:395

har visserligen föreslagits en formulering, vari hänsyn såvitt möjligt synas

ha tagits till de krav som kunna resas av dem som bedriva dylik biskötsel.

Bestämmelserna synas emellertid därigenom lia fått en så invecklad formulering,

att vissa svårigheter kunna förväntas vid tillämpningen av desamma.

Utskottet anser därför att även vad beträffar 8 § den i propositionen angivna

formuleringen äger företräde framför vad som motionsvis föreslagits.

Beträffande 9 § i författningsförslaget, som motsvaras av 8 § i den nu

gällande förordningen, har i de likalydande motionerna I: 24 och II: 34 föreslagits,

att ersättning som avses i nämnda § skulle utgå även om den som

drabbas av däri omförmäld skada själv skulle vara ägare till det bisamhälle,

vars förintande föranlett skadan. Ehuru ett dylikt stadgande kan synas

lämpligt ur den synpunkten att i dylikt fall någon bevisning örn vem bisamhället

i fråga tillhör icke skulle behöva fordras av den ersättningsbeviljande

myndigheten, d. v. s. länsstyrelsen, anser utskottet att så starka prinpiciella

invändningar kunna göras mot förslaget, att utskottet icke kan tillstyrka

detsamma. Utskottet får följaktligen även på denna punkt tillstyrka

bifall till propositionen. Ehuru redan av den omständigheten att §:n erhållit

plats i en förordning, som handlar örn bekämpande av smittsamma sjukdomar

hos bin, torde framgå att ersättning av statsmedel i förevarande avseende

icke kan utgå i andra fall än då förintandet föranledes av skäl som

sammanhänga med ett sådant smittbekämpande, anser sig utskottet böra

framhålla, att ersättning självfallet icke bör kunna utgå i det fall förintandet

föranletts enbart av att det skadade föremålets ägare erfarit obehag genom

att bisamhället tagit sin bostad i föremålet.

Mot formuleringen av 10—13 §§ i författningsförslaget har utskottet inga

erinringar att framställa. Även bestämmelserna rörande förordningens ikraftträdande

och övergångsbestämmelserna synas lämpliga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4.

15

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag

till förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar

hos bin;

b) att motionerna 1: 24 och II: 34, likalydande, samt II:

394 och II: 395 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Gabrielsson, Anderberg,

friherre Beck-Friis, Dahlström, Svedberg och Sundelin samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Ericsson

i Sörsjön, Carlström, Mäler, Andersson i Surahammar, Larsson i Karlstad och Pettersson

i Rosta.

Reservation

av herr Dahlström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:58 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin. a1 i texten