Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade av Sagåns översvämning år 1944.
1946-05-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1946:43, Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade av Sagåns översvämning år 1944.
Dokumentets text
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 3 em.
Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare
i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade
av Sagåns översvämning år 1944.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 293, av herr Vigelsbo har hemställts, att riksdagen måtte bevilja
28 784 kronor som gottgörelse åt de jordägare i Kumla, Tärna och Simtuna
socknar, Västmanlands län, vilka åsamkades förluster av Sagåns översvämning
år 1944.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till
motionen.
Utskottet har i därför föreskriven ordning inhämtat utlåtande över motionen
av lantbruksstyrelsen, som jämväl överlämnat yttrande i ärendet av lantbruksingenjören
i Västmanlands län Henrik Welin-Berger.
Såsom erinras i motionen anhöllo delägarna i Väsby kvarn—Västtärna
åsänkningsföretag, Tärna, Västmanlands län, i en till Kungl. Majit den 27
februari 1945 ingiven ansökning, under åberopande av innehållet i ett vid
ansökningen fogat, av vissa utav länsstyrelsen i länet därtill förordnade synemän
den 10 februari 1945 avgivet värderingsinstrument, dels örn ersättning
av statsmedel till täckande av förlust på grund av skada å deras mark genom
Sagåns översvämningar år 1944, dels ock att de skadade områdena måtte vid
1945 års taxering jämställas med impediment och såsom sådana icke upptagas
med något värde bland tillgångarna.
Sedan utlåtanden häröver avgivits den 8 mars och den 4 juli 1945 av länsstyrelsen
samt den 28 maj 1945 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika
överlämnade ett den 29 mars 1945 av ovannämnde lantbruksingenjör avgivet
yttrande, farm Kungl. Majit genom beslut den 31 augusti 1945 ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
I värderingsinstrumentet hade skadorna uppskattats till 28 784 kronor,
alltså samma belopp som motionären nu föreslår riksdagen att anvisa för
ändamålet. Lantbruksingenjören Welin-Berger tillstyrkte, att statsanslag beviljades
med de belopp och efter de grunder, som föreslagits i värderingsinstrumentet.
Lantbruksstyrelsen, som icke ansåg att det torde ankomma på
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
5
styrelsen att yttra sig över ansökningen i vad densamma avsåge viss lindring
vid 1945 års fastighetstaxering, föreslog däremot, att ansökningen icke måtte
föranleda någon Kungl. Majlis vidare åtgärd. Som stöd härför anförde styrelsen
i huvudsak, att Kungl. Maj:t år 1908 beviljat lån från odlingslånefonden
till reglering av den del av Sagån, varom nu vore fråga. Förslag
angående nämnda äldre sänkningsföretag hade upprättats vid en år 1905
avslutad syneförrättning, och företaget hade godkänts år 1910. Enligt
synehandlingarna hade synemännen funnit, att fördjupning och breddning
av ån i sådan omfattning, att översvämningar helt eliminerades,
icke vore ekonomiskt utförbar. Det förutsattes sålunda, alt vårflöden
samt starka sommarflöden fortfarande skulle komma att översvämma vissa
markområden, som fördenskull vöre avsedda att i fortsättningen användas
för slåtter och bete. Under åberopande av vad lantbruksingenjören Welin-Berger
i sitt förenämnda yttrande framhållit påpekade styrelsen, att trots
den förefintliga risken för fortsatta översvämningar jämväl nämnda marker
hade blivit uppodlade samt att under de 35 år, som förflutit sedan företaget
fullbordades, något egentligt rensningsarbete icke hade skett i ån. Till följd
härav hade denna varit utsatt för en ständigt fortgående uppslamning, som
förorsakat en höjning av vattenståndet och därmed följande ökning av översvämningsrisken.
I sitt över motionen avgivna yttrande har lantbruksingenjören Welin-Beryer
anfört i huvudsak följande:
I sak har jag endast oväsentligt att tillägga utöver vad jag i av lantbruksstyrelsen
infordrat yttrande i samma fråga av den 29 mars 1945 anfört, men
vill jag dock närmare behandla några av de uttalanden, som motionären gör,
och de synpunkter han vill lägga på frågan.
Vad först beträffar motionärens påstående, att lantbruksingenjören hos
länsstyrelsen tillstyrkt, men hos lantbruksstyrelsen avstyrkt statsmedel till de
skadelidande, så torde det vara tillräckligt att anföra de sista meningarna i
ovannämnda tjänsteutlåtande.----»Den gjorda värderingen av skada,
som orsakats, och de ersättningar, som föreslagits utgå, lia beräknats helt
tekniskt och efter generella grunder. Sålunda har någon hänsyn ej tagits till
den skadade markens storlek i förhållande till respektive brukningsgårdars
storlek, en stor gård med en liten areal skadad mark tillerkännes samma ersättning
som en liten gård med samma areal skadad mark. Det kan ju ifrågasättas,
huruvida en sådan beräkningsgrund kan vara skälig och riktig, eller
om ej viss hänsyn bör tagas till den enskildes förmåga att själv bära en katastrofförlust.
Där förhållandena äro sådana att jordägaren är så beroende av ett
års skörd, att hans möjlighet till fortsatt kvarblivande vid sin gård och sitt
jordbruk genom dennas uteblivande kan äventyras, där föreligger ej någon
tvekan örn att hjälp bör lämnas, men sådana fall kunna finnas, där det ej
har någon avgörande betydelse örn ersättningar lämnas, och då måste man
ställa sig tveksam till ersättningarnas beviljande med hänsyn lill de konsekvenser
ett sådant ställningstagande kan få för framtiden. Å andra sidan är
det mycket svårt ali utan ingående utredningar få fram ett fullt riktigt värderingsinstrument,
i vilket även den enskildas förmögenhetsförhållanden beaktas,
och då det i föreliggande fall gäller att lämna snabb hjälp, får jag tillstyrka
all statsanslag beviljas med de belopp och efter de grunder, som av utredningsmännen
föreslagits.»
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Jag förmodar att motionären avser, ali det varit undertecknad, som varit
»informator» för de »otillräckliga och felaktiga upplysningar i ärendet», som
lantbruksstyrelsen erhållit, och då denne enligt motionären icke »någon gång
rest ut för att övertyga sig örn översvämningens omfattning», kan det meddelas,
att under tiden 7—9 juni, 12 juni—7 juli hade jag en assistent placerad
vid företaget, som företog mätningar och observationer, vilka dagligen
rapporterades per telefon lill mig. Vidare besökte samma assistent översvämningsområdena
den 15 augusti, då ytterligare undersökningar utfördes och
vattenståndsuppgifter inhämtades. Själv besökte jag översvämningsområdena
den 21 juni och 7 juli, då jag bland annat vid Bortomta samt en del andra
platser inom företaget och vid Väsby gjorde observationer och besiktningar.
Motionären synes ej gjort klart för sig vad den äldre syneförrättningen
innebar, trots alt detta angivits i min föregående skrivelse. Jag vill särskilt
framhålla, att genom detta äldre företags utförande skapades icke någon
garanti mot översvämningar vid »vårflödesvattenmängd», som förrättningsmannen
uttrycker sig, men med dåvarande markhöjder ansågs, att sommarflödena
under växttiden i allmänhet skulle kunna avledas utan alt nämnvärd
översvämning vållades. Då sålunda lantbruksingenjören Nordin beräknade
högvattenmängden till i runt tal 36 m3/sek. ansågs »de stora sommarflödena»
kunna uppgå till 16 m3/sek. Av den av synemännen verkställda
utredningen rörande den båtnad, som detta företag skulle tillskynda ingående
marker, framgår, att marker, som ligga så lågt, att de kunna översvämmas,
erhållit blivande värden 300—400 kronor per hektar, då däremot intilliggande
marker av samma beskaffenhet utanför översvämningskurvan fått
ett värde av 550—600 kronor per hektar. Synemännen lia synbarligen ansett,
att vid dessa översvämningsområden en planenlig växtföljd tillsammans
med gårdarnas övriga arealer ej kunnat genomföras, utan borde dessa marker
hänvisas till slåtter och bete, samt eventuellt för vårsädsgrödor med
den risk för dessa, som det innebar, att kraftiga översvämningar kunde
helt eller delvis äventyra skörden.
Det framgår av skadevärderingsmännens utlåtande (1945), att större delen
av åkerarealen inom översvämningsområdet upptogs av timotejvallar, samt
i övrigt havre, kom, och i mindre omfattning även råg, men de föreslagna
ersättningarna avse endast förluster på de arealer, där stråsädsodling förekom.
Då skadevärderingsmännen icke kunnat uppskatta storleken av dessa
skördar, lia de beräknat skadorna och avkastningsminskningen genom jämförelser
med skörden vid normalt hävdad jord inom detta område, örn översvämningar
icke inträffat, och under de betingelser, som rådde år 1944.
Redan detta antagande strider mot förutsättningen för den genomförda äldre
åsänkningens resultat. När sedan ett försummat underhåll av avloppet under
cirka 30—35 år och en intensivare tillrinning av olika anledningar snabbare
tillför flödena vatten utan motsvarande ökning av deli vattenförande sektionen,
är det uppenbart, att översvämningarna måste öka i omfattning och intensitet,
särskilt som det även kan antagas, att även någon sättning och hopsjunkning
skett av åtminstone de lägst liggande dyjordsmarkerna. Örn härtill
lägges, att nytillkomna ägare av fastigheter vare sig haft kännedom örn det
gamla företagets förutsättningar eller nedärvt den respekt för vattendragets
känslighet, som föregående generationer praktiskt fått erfara, så kan det
förklaras, att under en längre följd av torrår stråsädsgrödoma undan för
undan dragits allt närmare ån, och då som år 1944 en långvarig, intensiv
nederhördsperiod inträffade, så översvämmades markerna till en omfattning,
som dessbättre ej allt för ofta inträffat under vegetationsperioden. Det vill
synas, som även motionären haft klart för sig, att lågmarkerna varit avsedda
för ängskultur, då han framhållit i morn. 1 i motionen, att jorden sjunkit
på den sträcka, där .Sagan rinner fram genom »ängsmarkerna», men i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
i
mom. 2 förklarar han, att några betes- eller setterängar ej förekommit sedan
föregående upprensning på 1880-talet. (Nedre delen av Sagån sänktes 1896—
1897 och före denna tid torde mycket stora områden efter ån ej lia kunnat
hävdas såsom åker på grund av vattenskadan.)
Emellertid har gång efter annan under den tid den av mig handlagda syneförrättningen
pågått översvämningar inträffat, och jordbrukarna lia klagat
(iver att deras stråsädsgrödor tagit skada. Det är då anmärkningsvärt, atl
trots dessa förhållanden lantbrukarna alltjämt vidblivit sin inställning till
kravet på att stråsäd skall kumla odlas i stället för att lägga markerna i det
extensiva bruk, som varit motiverat, eller ock genom sin styrelse sökt genomdriva
en nöjaktig rensning av vattendraget.
Motionärens påstående, att en del nya avlopp och kanaler tillkommit vilket
medverkar till en ökning av vattenmängden i Sagån samt att Sala stad
släppt ut förorenat kloakvatten, torde ej behöva närmare diskuteras, då
dessa förhållanden ej praktiskt påverka högvattenmängderna, möjligen lågvattnet.
Att jag enligt motionärens utsago år 1936 skulle ha lovat att ställa mudderverk
till förfogande för rensningsarbeten innebär minst sagt en överdrift.
Ett mudderverk hade legat i Sagån ovanför detta företag och utfört en del
rensningsarbeten, men sedan dessa avslutades år 1936, flyttades detta till
Skattmansöån för ett tämligen omfattande sänkningsarbete. Att härefter
flytta mudderverket tillbaka till Sagån endast för en rensning ansåg vederbörande
entreprenör allt för dyrbart och för honom mindre förmånligt, då
han vid samma tid erhållit betydligt större arbeten för mudderverket i Mälaren
på annat håll. Att utföra större arbeten än till de dimensioner det äldre
sänkningsföretaget innefattade, var icke möjligt, då laga hinder förelåg innan
den pågående syneförrättningen blivit avslutad. Redan vid denna tid kunde
det ifrågasättas, örn ej större landgående grävningsmaskiner med fördel och
till billigare priser skulle kunna genomföra ifrågavarande arbeten, så mycket
mera som ett vattengående mudderverk av här ifrågasatt typ endast kunde
gå fram i lös jord, och sålunda ej utföra de schaktningsarbeten i hårdjord,
som tarvades för en sänkning.
Såväl år 1936 som år 1938, då dessa frågor diskuterades, har jag framhållit
att företaget måtte utföras med »Draglina»-grävmaskiner och ej med mudderverk.
Vad som sålunda varit diskussioner i denna sak, vill motionären
taga såsom löften och kategoriska uttalanden från min sida, och detta vill
jag på det bestämdaste tillbakavisa.
Beträffande mom. 3 i motionen har motionären velat göra gällande att
gårdarnas åkerarealer varit översvämmade till mellan 30—80 %», och att skadorna
varit mycket större, än vad synenämnden kommit till. Här återkommer
man igen till de frågor jag ovan diskuterat, och uppskattningen blir beroende
av den inställning man har till storleken av de arealer, som anses på
sådant sätt beröras av åns översvämningar, att de icke skola ingå i gårdarnas
cirkulationsplaner, utan undantagas såsom slåtter- och betesmarker, för
vilka åkerkultur först bör ifrågasättas efter det en ny sänkning genomförts.
Då den föreliggande motionen i väsentliga delar angriper åtgärder, som av
mig företagits, och uttalanden, som gjorts, får jag vördsamt anhålla, att förestående
yttrande måtte få medfölja lantbruksstyrelsens remisskrivelse.
Lantbruksstyrelsen bär under hänvisning till innehållet i lantbruksingenjören
Welin-Bergers yttrande framhållit, att enligt dess mening av motionären
icke förebragts några omständigheter, sorn föranledde .styrelsen att frångå
sin tidigare uttalade uppfattning i ärendet. Styrelsen har fördenskull avstyrkt
bifall till motionen.
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.
Vtélotkt. Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet lia de i motionen omnämnda
jordägarna otvivelaktigt lidit förluster genom Sagåns ifrågavarande
översvämning. Emellertid synas de uppkomna skadorna i viss mån få tillskrivas
den omständigheten att jordägarna under en tämligen lång följd av
i nederbördsavseende mera normala år föranletts att med stråsäd och annan
gröda beså även marker, som vid den år 1905 avslutade syneförrättningen för
reglering av den del av Sagån, varom nu är fråga, icke ansågos komma
att bliva helt säkra för översvämningar. Vissa försummelser i fråga örn
underhållet av det tidigare företaget synas även ha förelegat. Utan att vilja
gå in på frågan huruvida denna underlåtenhet i vad rör tiden efter 1936
kan få sin förklaring genom yttranden, som synas ha fällts av förrättningsmannen
vid den nu pågående syneförrättningen rörande Sagåns reglering,
måste utskottet konstatera, att densamma utgjort en bidragande orsak till nu
ifrågavarande översvämning. Med hänsyn till det anförda och då förlusterna,
ehuru i vissa fall ganska avsevärda, knappast i något fall torde få betecknas
som katastrofala för dem som drabbats därav, anser sig utskottet icke kunna
tillstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock icke underlåta att framhålla
angelägenheten av att den pågående syneförrättningen med det snaraste
slutföres.
Åberopande det sagda hemställer utskottet,
att motionen II: 293 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 3 maj 1946.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 40.
467715. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.