Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade av Sagåns översvämning år 1944.

1946-05-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:43, Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade av Sagåns översvämning år 1944.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1946 kl. 3 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om gottgörelse åt jordägare

i Kumla m. fl. socknar för förluster, åsamkade

av Sagåns översvämning år 1944.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 293, av herr Vigelsbo har hemställts, att riksdagen måtte bevilja

28 784 kronor som gottgörelse åt de jordägare i Kumla, Tärna och Simtuna

socknar, Västmanlands län, vilka åsamkades förluster av Sagåns översvämning

år 1944.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till

motionen.

Utskottet har i därför föreskriven ordning inhämtat utlåtande över motionen

av lantbruksstyrelsen, som jämväl överlämnat yttrande i ärendet av lantbruksingenjören

i Västmanlands län Henrik Welin-Berger.

Såsom erinras i motionen anhöllo delägarna i Väsby kvarn—Västtärna

åsänkningsföretag, Tärna, Västmanlands län, i en till Kungl. Majit den 27

februari 1945 ingiven ansökning, under åberopande av innehållet i ett vid

ansökningen fogat, av vissa utav länsstyrelsen i länet därtill förordnade synemän

den 10 februari 1945 avgivet värderingsinstrument, dels örn ersättning

av statsmedel till täckande av förlust på grund av skada å deras mark genom

Sagåns översvämningar år 1944, dels ock att de skadade områdena måtte vid

1945 års taxering jämställas med impediment och såsom sådana icke upptagas

med något värde bland tillgångarna.

Sedan utlåtanden häröver avgivits den 8 mars och den 4 juli 1945 av länsstyrelsen

samt den 28 maj 1945 av lantbruksstyrelsen, som därvid tillika

överlämnade ett den 29 mars 1945 av ovannämnde lantbruksingenjör avgivet

yttrande, farm Kungl. Majit genom beslut den 31 augusti 1945 ansökningen

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

I värderingsinstrumentet hade skadorna uppskattats till 28 784 kronor,

alltså samma belopp som motionären nu föreslår riksdagen att anvisa för

ändamålet. Lantbruksingenjören Welin-Berger tillstyrkte, att statsanslag beviljades

med de belopp och efter de grunder, som föreslagits i värderingsinstrumentet.

Lantbruksstyrelsen, som icke ansåg att det torde ankomma på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

5

styrelsen att yttra sig över ansökningen i vad densamma avsåge viss lindring

vid 1945 års fastighetstaxering, föreslog däremot, att ansökningen icke måtte

föranleda någon Kungl. Majlis vidare åtgärd. Som stöd härför anförde styrelsen

i huvudsak, att Kungl. Maj:t år 1908 beviljat lån från odlingslånefonden

till reglering av den del av Sagån, varom nu vore fråga. Förslag

angående nämnda äldre sänkningsföretag hade upprättats vid en år 1905

avslutad syneförrättning, och företaget hade godkänts år 1910. Enligt

synehandlingarna hade synemännen funnit, att fördjupning och breddning

av ån i sådan omfattning, att översvämningar helt eliminerades,

icke vore ekonomiskt utförbar. Det förutsattes sålunda, alt vårflöden

samt starka sommarflöden fortfarande skulle komma att översvämma vissa

markområden, som fördenskull vöre avsedda att i fortsättningen användas

för slåtter och bete. Under åberopande av vad lantbruksingenjören Welin-Berger

i sitt förenämnda yttrande framhållit påpekade styrelsen, att trots

den förefintliga risken för fortsatta översvämningar jämväl nämnda marker

hade blivit uppodlade samt att under de 35 år, som förflutit sedan företaget

fullbordades, något egentligt rensningsarbete icke hade skett i ån. Till följd

härav hade denna varit utsatt för en ständigt fortgående uppslamning, som

förorsakat en höjning av vattenståndet och därmed följande ökning av översvämningsrisken.

I sitt över motionen avgivna yttrande har lantbruksingenjören Welin-Beryer

anfört i huvudsak följande:

I sak har jag endast oväsentligt att tillägga utöver vad jag i av lantbruksstyrelsen

infordrat yttrande i samma fråga av den 29 mars 1945 anfört, men

vill jag dock närmare behandla några av de uttalanden, som motionären gör,

och de synpunkter han vill lägga på frågan.

Vad först beträffar motionärens påstående, att lantbruksingenjören hos

länsstyrelsen tillstyrkt, men hos lantbruksstyrelsen avstyrkt statsmedel till de

skadelidande, så torde det vara tillräckligt att anföra de sista meningarna i

ovannämnda tjänsteutlåtande.----»Den gjorda värderingen av skada,

som orsakats, och de ersättningar, som föreslagits utgå, lia beräknats helt

tekniskt och efter generella grunder. Sålunda har någon hänsyn ej tagits till

den skadade markens storlek i förhållande till respektive brukningsgårdars

storlek, en stor gård med en liten areal skadad mark tillerkännes samma ersättning

som en liten gård med samma areal skadad mark. Det kan ju ifrågasättas,

huruvida en sådan beräkningsgrund kan vara skälig och riktig, eller

om ej viss hänsyn bör tagas till den enskildes förmåga att själv bära en katastrofförlust.

Där förhållandena äro sådana att jordägaren är så beroende av ett

års skörd, att hans möjlighet till fortsatt kvarblivande vid sin gård och sitt

jordbruk genom dennas uteblivande kan äventyras, där föreligger ej någon

tvekan örn att hjälp bör lämnas, men sådana fall kunna finnas, där det ej

har någon avgörande betydelse örn ersättningar lämnas, och då måste man

ställa sig tveksam till ersättningarnas beviljande med hänsyn lill de konsekvenser

ett sådant ställningstagande kan få för framtiden. Å andra sidan är

det mycket svårt ali utan ingående utredningar få fram ett fullt riktigt värderingsinstrument,

i vilket även den enskildas förmögenhetsförhållanden beaktas,

och då det i föreliggande fall gäller att lämna snabb hjälp, får jag tillstyrka

all statsanslag beviljas med de belopp och efter de grunder, som av utredningsmännen

föreslagits.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Jag förmodar att motionären avser, ali det varit undertecknad, som varit

»informator» för de »otillräckliga och felaktiga upplysningar i ärendet», som

lantbruksstyrelsen erhållit, och då denne enligt motionären icke »någon gång

rest ut för att övertyga sig örn översvämningens omfattning», kan det meddelas,

att under tiden 7—9 juni, 12 juni—7 juli hade jag en assistent placerad

vid företaget, som företog mätningar och observationer, vilka dagligen

rapporterades per telefon lill mig. Vidare besökte samma assistent översvämningsområdena

den 15 augusti, då ytterligare undersökningar utfördes och

vattenståndsuppgifter inhämtades. Själv besökte jag översvämningsområdena

den 21 juni och 7 juli, då jag bland annat vid Bortomta samt en del andra

platser inom företaget och vid Väsby gjorde observationer och besiktningar.

Motionären synes ej gjort klart för sig vad den äldre syneförrättningen

innebar, trots alt detta angivits i min föregående skrivelse. Jag vill särskilt

framhålla, att genom detta äldre företags utförande skapades icke någon

garanti mot översvämningar vid »vårflödesvattenmängd», som förrättningsmannen

uttrycker sig, men med dåvarande markhöjder ansågs, att sommarflödena

under växttiden i allmänhet skulle kunna avledas utan alt nämnvärd

översvämning vållades. Då sålunda lantbruksingenjören Nordin beräknade

högvattenmängden till i runt tal 36 m3/sek. ansågs »de stora sommarflödena»

kunna uppgå till 16 m3/sek. Av den av synemännen verkställda

utredningen rörande den båtnad, som detta företag skulle tillskynda ingående

marker, framgår, att marker, som ligga så lågt, att de kunna översvämmas,

erhållit blivande värden 300—400 kronor per hektar, då däremot intilliggande

marker av samma beskaffenhet utanför översvämningskurvan fått

ett värde av 550—600 kronor per hektar. Synemännen lia synbarligen ansett,

att vid dessa översvämningsområden en planenlig växtföljd tillsammans

med gårdarnas övriga arealer ej kunnat genomföras, utan borde dessa marker

hänvisas till slåtter och bete, samt eventuellt för vårsädsgrödor med

den risk för dessa, som det innebar, att kraftiga översvämningar kunde

helt eller delvis äventyra skörden.

Det framgår av skadevärderingsmännens utlåtande (1945), att större delen

av åkerarealen inom översvämningsområdet upptogs av timotejvallar, samt

i övrigt havre, kom, och i mindre omfattning även råg, men de föreslagna

ersättningarna avse endast förluster på de arealer, där stråsädsodling förekom.

Då skadevärderingsmännen icke kunnat uppskatta storleken av dessa

skördar, lia de beräknat skadorna och avkastningsminskningen genom jämförelser

med skörden vid normalt hävdad jord inom detta område, örn översvämningar

icke inträffat, och under de betingelser, som rådde år 1944.

Redan detta antagande strider mot förutsättningen för den genomförda äldre

åsänkningens resultat. När sedan ett försummat underhåll av avloppet under

cirka 30—35 år och en intensivare tillrinning av olika anledningar snabbare

tillför flödena vatten utan motsvarande ökning av deli vattenförande sektionen,

är det uppenbart, att översvämningarna måste öka i omfattning och intensitet,

särskilt som det även kan antagas, att även någon sättning och hopsjunkning

skett av åtminstone de lägst liggande dyjordsmarkerna. Örn härtill

lägges, att nytillkomna ägare av fastigheter vare sig haft kännedom örn det

gamla företagets förutsättningar eller nedärvt den respekt för vattendragets

känslighet, som föregående generationer praktiskt fått erfara, så kan det

förklaras, att under en längre följd av torrår stråsädsgrödoma undan för

undan dragits allt närmare ån, och då som år 1944 en långvarig, intensiv

nederhördsperiod inträffade, så översvämmades markerna till en omfattning,

som dessbättre ej allt för ofta inträffat under vegetationsperioden. Det vill

synas, som även motionären haft klart för sig, att lågmarkerna varit avsedda

för ängskultur, då han framhållit i morn. 1 i motionen, att jorden sjunkit

på den sträcka, där .Sagan rinner fram genom »ängsmarkerna», men i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

i

mom. 2 förklarar han, att några betes- eller setterängar ej förekommit sedan

föregående upprensning på 1880-talet. (Nedre delen av Sagån sänktes 1896—

1897 och före denna tid torde mycket stora områden efter ån ej lia kunnat

hävdas såsom åker på grund av vattenskadan.)

Emellertid har gång efter annan under den tid den av mig handlagda syneförrättningen

pågått översvämningar inträffat, och jordbrukarna lia klagat

(iver att deras stråsädsgrödor tagit skada. Det är då anmärkningsvärt, atl

trots dessa förhållanden lantbrukarna alltjämt vidblivit sin inställning till

kravet på att stråsäd skall kumla odlas i stället för att lägga markerna i det

extensiva bruk, som varit motiverat, eller ock genom sin styrelse sökt genomdriva

en nöjaktig rensning av vattendraget.

Motionärens påstående, att en del nya avlopp och kanaler tillkommit vilket

medverkar till en ökning av vattenmängden i Sagån samt att Sala stad

släppt ut förorenat kloakvatten, torde ej behöva närmare diskuteras, då

dessa förhållanden ej praktiskt påverka högvattenmängderna, möjligen lågvattnet.

Att jag enligt motionärens utsago år 1936 skulle ha lovat att ställa mudderverk

till förfogande för rensningsarbeten innebär minst sagt en överdrift.

Ett mudderverk hade legat i Sagån ovanför detta företag och utfört en del

rensningsarbeten, men sedan dessa avslutades år 1936, flyttades detta till

Skattmansöån för ett tämligen omfattande sänkningsarbete. Att härefter

flytta mudderverket tillbaka till Sagån endast för en rensning ansåg vederbörande

entreprenör allt för dyrbart och för honom mindre förmånligt, då

han vid samma tid erhållit betydligt större arbeten för mudderverket i Mälaren

på annat håll. Att utföra större arbeten än till de dimensioner det äldre

sänkningsföretaget innefattade, var icke möjligt, då laga hinder förelåg innan

den pågående syneförrättningen blivit avslutad. Redan vid denna tid kunde

det ifrågasättas, örn ej större landgående grävningsmaskiner med fördel och

till billigare priser skulle kunna genomföra ifrågavarande arbeten, så mycket

mera som ett vattengående mudderverk av här ifrågasatt typ endast kunde

gå fram i lös jord, och sålunda ej utföra de schaktningsarbeten i hårdjord,

som tarvades för en sänkning.

Såväl år 1936 som år 1938, då dessa frågor diskuterades, har jag framhållit

att företaget måtte utföras med »Draglina»-grävmaskiner och ej med mudderverk.

Vad som sålunda varit diskussioner i denna sak, vill motionären

taga såsom löften och kategoriska uttalanden från min sida, och detta vill

jag på det bestämdaste tillbakavisa.

Beträffande mom. 3 i motionen har motionären velat göra gällande att

gårdarnas åkerarealer varit översvämmade till mellan 30—80 %», och att skadorna

varit mycket större, än vad synenämnden kommit till. Här återkommer

man igen till de frågor jag ovan diskuterat, och uppskattningen blir beroende

av den inställning man har till storleken av de arealer, som anses på

sådant sätt beröras av åns översvämningar, att de icke skola ingå i gårdarnas

cirkulationsplaner, utan undantagas såsom slåtter- och betesmarker, för

vilka åkerkultur först bör ifrågasättas efter det en ny sänkning genomförts.

Då den föreliggande motionen i väsentliga delar angriper åtgärder, som av

mig företagits, och uttalanden, som gjorts, får jag vördsamt anhålla, att förestående

yttrande måtte få medfölja lantbruksstyrelsens remisskrivelse.

Lantbruksstyrelsen bär under hänvisning till innehållet i lantbruksingenjören

Welin-Bergers yttrande framhållit, att enligt dess mening av motionären

icke förebragts några omständigheter, sorn föranledde .styrelsen att frångå

sin tidigare uttalade uppfattning i ärendet. Styrelsen har fördenskull avstyrkt

bifall till motionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43.

Vtélotkt. Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet lia de i motionen omnämnda

jordägarna otvivelaktigt lidit förluster genom Sagåns ifrågavarande

översvämning. Emellertid synas de uppkomna skadorna i viss mån få tillskrivas

den omständigheten att jordägarna under en tämligen lång följd av

i nederbördsavseende mera normala år föranletts att med stråsäd och annan

gröda beså även marker, som vid den år 1905 avslutade syneförrättningen för

reglering av den del av Sagån, varom nu är fråga, icke ansågos komma

att bliva helt säkra för översvämningar. Vissa försummelser i fråga örn

underhållet av det tidigare företaget synas även ha förelegat. Utan att vilja

gå in på frågan huruvida denna underlåtenhet i vad rör tiden efter 1936

kan få sin förklaring genom yttranden, som synas ha fällts av förrättningsmannen

vid den nu pågående syneförrättningen rörande Sagåns reglering,

måste utskottet konstatera, att densamma utgjort en bidragande orsak till nu

ifrågavarande översvämning. Med hänsyn till det anförda och då förlusterna,

ehuru i vissa fall ganska avsevärda, knappast i något fall torde få betecknas

som katastrofala för dem som drabbats därav, anser sig utskottet icke kunna

tillstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock icke underlåta att framhålla

angelägenheten av att den pågående syneförrättningen med det snaraste

slutföres.

Åberopande det sagda hemställer utskottet,

att motionen II: 293 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 3 maj 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se utlåtande nr 40.

467715. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.