Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna i kungörelsen angående villkor för erhållande. av statsbidrag till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

1946-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:48, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna i kungörelsen angående villkor för erhållande. av statsbidrag till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

7

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1946 kl. 5 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av bestämmelserna

i kungörelsen angående villkor för erhållande.

av statsbidrag till förrättningar enligt lagen

den 18 juni 1926 örn delning av jord å landet.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 322, av herr Johansson i Norrfors m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla örn utarbetande av förslag till sådana ändrade

bestämmelser angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar

enligt lagen den 18 juni 1926 av delning av jord å landet, att bidrag

må utgå jämväl till kostnader för förrättning, som på grund av jordpolitiska

skäl icke kunnat fastställas.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande hänvisas till

motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande i ärendet av lantmäteristyrelsen.

Bestämmelserna angående villkor för erhållande av statsbidrag till förrättningar

enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet

återfinnas i kungörelsen i ämnet den 22 juni 1928 (nr 295), i vissa delar

ändrad genom kungörelserna nr 83/1935, nr 256/1939 och nr 327/1941.

Såsom i motionen anmärkts kan statsbidrag till ifrågavarande förrättningskostnader

utgå endast för förrättningar som blivit fastställda. För närvarande

utgår sådant bidrag vid avstyckning med högst sjuttiofem procent och vid

övriga förrättningar enligt jorddelningslagen med högst sextio procent av det

belopp, som på fastigheten eller ägolotlen i fråga belöper av dels det lantmätaren

för förrättningen enligt gällande lantmäteritaxa tillkommande arvode,

inberäknat lösen för karta och handlingar, dels ock ersättning som må

ha utgått till särskilt, på grund av stadgandet i 2 kap. 2 § jorddelningslagen

vid förrättningen tillkallat sakkunnigt biträde. Till kostnaderna för hantlangning,

gränsmarkering o. dyl., vilka understundom kunna vara rätt avsevärda,

samt till godemänsersättningar utgår däremot intet bidrag.

Statsbidragen, som beviljas av lantmäteristyrelsen, utgå från det å rikssta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

ten under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget till Understöd åt jorddelningsväsendet

m. m.: Bidrag till jorddelningsförrättningar.

Lantmäteristyreisen har i sitt utlåtande framhållit, att sådana bestämmelser

som förordas i motionen skulle kunna få mindre lyckliga konsekvenser

så till vida som därigenom fortsatt underlåtenhet att hänskjuta tveksamma

fall till ägodelningsrättens prövning skulle uppmuntras. Styrelsen har därför

ansett att, därest i anslutning till motionen någon ändring i statsbidragskungörelsen

skulle vidtagas, borde denna gå ut på att statsbidrag skulle kunna

erhållas till sådana kostnader, som föranleddes av att frågan om tillstånd

till begärd jorddelning måste prövas av ägodelningsrätten. I övrigt har lantmäteristyreisen

anfört i huvudsak följande:

Det torde icke kunna förnekas att, som i motionen erinrats, tolkningen

av jorddelningslagens krav på fastighets lämplighet för sitt ändamål tillämpades

mindre strängt åren närmast efter jorddelningslagens ikraftträdande än

längre fram, och att samma sak upprepades efter tillkomsten av 1937 års lagändring

nied skärpta bestämmelser härom. Detta torde med hänsyn till övergången

mellan fri jorddelning och restriktiv sådan vara i viss mån förståeligt

och icke vara för jorddelningslagstiftningen ensamstående. Att mången gång

förrättningsmännen skulle ställas inför svårbedömbara jorddelningsspörsmål

torde lagstiftaren också ha förutsett, och fördenskull infördes i jorddelningslagen

möjligheten att vid tidigast möjliga tidpunkt under förrättningen underställa

sådana spörsmål ägodelningsrättens prövning. Möjligheten härtill beträffande

laga skifte (4 kap. 4 §) omnämnes också av motionärerna. Samma

möjlighet finnes vid avstyckning (19 kap. 17 §). De undanröjda förrättningar

motionärerna haft i tankarna torde därför icke ha behövt fullföljas innan

frågan örn tillstånd till delningen blivit slutligt prövad.

Detta underställningsförfarande anse motionärerna medföra en avsevärd

tidsutdräkt (ett år eller mera). Det är därför helt naturligt, framhålla de, att

sakägare och förrättningsmän icke gärna tillgripa denna åtgärd, när det icke

föreligger någon som helst tvekan om att den begärda och av förrättningsmännen

tillåtna delningen icke skulle godkännas av granskande och fastställande

myndighet. Någon säker sådan uppfattning torde dock varken sakägare eller

förrättningsmän kunnat ha. Förhållandena äro i detta hänseende alltför skiftande

från fall till fall för att en schablonartad bedömning kunnat ske. Underlåtenheten

att underställa torde som regel lia berott av sakägarnas iver att

skyndsammast möjligt få delningen verkställd. Det torde också kunna ifrågasättas,

huruvida förrättningsmännen i berörda fall verkligen tydligt gjort klart

för sakägarna, vilken risk dessa löpte genom att icke yrka på underställning.

Den av motionärerna framhållna för vissa sakägare brydsamma situationen

hade sålunda icke behövt uppkomma, därest det i jorddelningslagen anvisade

tillvägagångssättet för undvikande av onödiga förrättningskostnader följts

vid ifrågavarande förrättningar.

Lantmäteristyreisen inser väl det beklagliga däri, att jordägare på angivet

sätt åsamkats kostnader utan någon som helst egentlig nytta. Styrelsen håller

dock före, att ett bifall till motionärernas hemställan skulle kunna få

ej lyckliga konsekvenser, då därigenom en fortsatt underlåtenhet att i tveksamma

fall underställa ägodelningsrättens prövning sådana ömtåliga frågor,

varom här är fråga, skulle uppmuntras. Det är särskilt i Västerbottens

och Norrbottens län, där jordägarna fortfarande äro ivriga att få hemmansklyvningar

verkställda, som frågan är aktuell. Lantmäteristyreisen har sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

9

väl bekant, att på senare åren en fullt i överensstämmelse med lagstiftarens

mening strängare tolkning måst tillämpas, men också att underställningsinstitutet

numera kommit alltmer i användning, varigenom sådana situationer

som de av motionärerna åberopade borde förhindras. I stället för den

föreslagna ändringen i statsbidragskungörelsen anser styrelsen att en annan

bär övervägas. Densamma borde gå ut på, att statsbidrag skulle kunna erhållas

till de kostnader, som föranledas därav, att frågan om tillstånd till

begärd jorddelning måste prövas. Då den jordpolitiska kontrollen avser att

trygga ett allmänt intresse, synes det ej oberättigat att statsbidrag kunde

erhållas för dylika kostnader, som jordägare måste åsamkas för att få reda

på, om en av dem önskad jorddelning kan lagligen medgivas. Givetvis skulle

bidragen ej utgå utan behovsprövning och icke böra förekomma i sådana

fall, där vederbörande uppenbart bort inse, att densamma icke kunde tilllåtas.

Till de senare borde då räknas de fall. då jordägare redan av lantmätaren

eller skiftesgodeman avråtts från att göra ansökning, men likväl

framhärdat. Bidrag borde utgå oberoende av örn redan förrättningsmännen

eller skiftesdomstol slutligen vägrat tillstånd.

Såsom erinrats i motionen ha förändrade synpunkter på jorddelningen i

vissa fall medfört, att förrättningar, som då de sökts och prövats av förrättningsmännen

ansetts lämpliga och tillåtliga, vid sedermera, kanske efter flera

år verkställd fastställelseprövning undanröjts. Eftersom gällande bestämmelser

för statsbidrag till lantmäteriförrättningar äro avfattade på ett sådant

sätt, att statsbidrag icke kan utgå till kostnaderna för andra än fastställda

förrättningar, ha sökandena härigenom åsamkats utgifter utan att vinna

däremot svarande fördelar. Enligt vad utskottet erfarit äro de påtalade förhållandena

vanligast förekommande i Västerbottens och Norrbottens län,

där omständigheterna i flera fall torde ha varit sådana, att motionärernas

påståenden äga fullt fog för sig.

Till avhjälpande av ifrågavarande olägenheter föreslå motionärerna sådan

ändring av statsbidragskungörelsen, att statsbidrag skulle kunna utgå

även till kostnaderna för lantmäteriförrättningar, som icke kunnat fastställas

på grund av jordpolitiska skäl. Lantmäteristyrelsen har i avgivet utlåtande

givit uttryck åt den uppfattningen, att en sådan bestämmelse skulle kunna

föranleda fortsatt underlåtenhet att i tveksamma fall underställa frågan örn

förrättningens tillåtlighet ägodelningsrättens prövning, och följaktligen ansett

lämpligare, att, därest i anslutning till motionen någon ändring i statsbidragskungörelsen

skulle vidtagas, denna hellre borde gå ut på att statsbidrag skulle

kunna beviljas till sådana kostnader, som föranletts av att dylik underställning

måst ske.

Utskottet får framhålla, alt en ändring i statsbidragskungörelsen icke kan

få avseende å sådana förrättningar som redan prövats. Beträffande utformningen

av övergångsbestämmelserna föreligga givetvis olika möjligheter. De

nya föreskrifterna torde dock få begränsas till att avse förrättningar som

sökts efter någon viss angiven tid eller som sökts efter det de nya föreskrifterna

trätt i kraft. Bestämmelserna synas härigenom få en tämligen begränsad

verkan och i allmänhet knappast få avseende på sådana förrättningar, där

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 48.

de i motionen påtalade svårigheterna för sökandena haft sin grund i 1937

års ändringar i jorddelningslagen. Utskottet kan icke heller bortse från den

av lantmäteristyrelsen uttalade uppfattningen, att de av motionärerna föreslagna

bestämmelserna skulle kunna medföra att intresset för att i tveksamma

fall verkställa underställning slappas.

Vad beträffar lantmäteristyrelsens förslag till författningsändring må därutöver

framhållas, att de kostnader, som förorsakas sökandena till en jorddelningsförrättning

genom att frågan örn förrättningens tillåtlighet måst underställas

ägodelningsrätts prövning, merendels torde vara tämligen obetydliga

i förhållande till andra kostnader för förrättningen. Lantmäteristyrelsens

förslag synes därför knappast medföra någon avsevärd förbättring i de av

motionärerna påtalade förhållandena.

Med hänsyn till det anförda och då utskottet finner lämpligare att de i

motionen framförda synpunkterna bliva föremål för behandling i ett större

sammanhang i samband med de förslag i avseende å den framtida jordpolitiken,

som inom en nära framtid torde komma att framläggas av 1942 års jordbrukskommitté,

anser sig utskottet för närvarande icke böra tillstyrka, att

några åtgärder i anslutning till motionen vidtagas.

Åberopande det sagda får utskottet hemställa,

att motionen 11:322 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 10 maj 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson,

Gabrielsson, Nils Olsson, Svedberg, Hagman och Sundelin, samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Carlström,

Gustafson i Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina, Andersson i Hyssna, Nilsson i Göingegården

och Andersson i Hedensbyn.

Reservationer:

dels av herr Jacobson i Vilhelmina;

dels ock av herr Andersson i Hedensbyn.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.