Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till befrämjande av linodlingen i Norrbotten.

1946-05-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:59, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till befrämjande av linodlingen i Norrbotten.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder till befrämjande

av linodlingen i Norrbotten.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 36, av herr Holmberg m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om proposition med förslag till åtgärder

i syfte att befrämja linodlingen i Norrbotten — eventuellt även genom statlig

odling och försöksverksamhet — samt åtgärder för beredning av lin i Norrbotten.

Beträffande motiveringen för nämnda yrkande torde få hänvisas till motionen.

Utskottet har i därför föreskriven ordning införskaffat utlåtanden över motionen

av lantbruksstyrelsen, statens livsmedelskommission och Norrlandskommittén.

Statens livsmedelskommission har jämväl överlämnat yttrande i

ärendet av statens linnämnd.

I yttrandena ha uttalats olika uppfattningar om lämpligheten av motionärernas

förslag. I likhet med linnämnden anser livsmedelskommissionen,

att intresset för ökad linodling inom Norrbottens län borde stödjas, under

förutsättning att de naturliga betingelserna för en sådan odling vore för

handen. Odlingsmöjlighetema för lin inom ifrågavarande område borde därför

bliva föremål för prövning genom utläggande av försöksodlingar och

genom ingående undersökning av kvaliteten hos den skördade linhalmen och

därav erhållen fiber. Frågan om åtgärder för igångsättande av linodling i

större omfattning inom området borde slutligt prövas, först sedan resultatet

av nämnda undersökningar blivit känt. Norrlandskommittén har föreslagit,

att i anledning av motionen måtte för budgetåret 1946/47 anvisas ett reservationsanslag

av 10 000 kronor till försök med linodling i Norrbottens län.

Lantbruksstyrelsen har däremot icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagande

av åtgärder i anslutning till motionen. I övrigt må ur de inkomna utlåtandena

återgivas följande.

Statens linnämnd anför:

Enligt linnämndens uppfattning bör det förefintliga intresset för linodling

i Norrbottens län tillvaratagas och ytterligare undersökningar verkställas rö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

19

rande möjligheterna att inom denna landsdel producera ett spånadslin, lämpligt

för fiberframställning. En linodling därstädes skulle, därest möjligheter

finnas att producera linfiber av god kvalitet, otvivelaktigt kunna bliva av betydelse

för jordbruket genom att odlarna därigenom skulle erhålla en lätt avsättbar

jordbruksprodukt och icke såsom hittills i stor utsträckning är fallet

uteslutande vara hänvisade till animalieproduktion. Då linodling och linberedning

äro ganska arbetskrävande, om verklig kvalitetsvara skall kunna

framställas, skulle även arbetstillfällen skapas såväl för jordbrukarnas egna

familjemedlemmar som för anställd arbetskraft i beredningsverk. Av de undersökningar

nämnden företagit framgår, att en spånadslinodling på 7 000

—8 000 hektar erfordras för atl kunna inom landet producera de kvantiteter

linfiber, som årligen förbrukas vid de svenska linspinnerierna. Då spånadslinodlingen

i Sverige hittills endast uppgått lill cirka 5 000 hektar per år,

finnes fortfarande en ganska bred marginal, innan överproduktion behöver

befaras.

Linnämnden anser därför att ett antal försöksodlingar bör komma till

stånd redan i år och den därpå skördade linhalmen sändas till exempelvis

Sveriges Utsädesförenings Linlaboratorium i Svalöv för beredning och närmare

undersökning av fiberkvaliteten. Resultatet härav bör sedan läggas till

grund för bedömandet av odlingsmöjligheterna inom ifrågavarande område.

Sannolikt måste man räkna med att vissa partier linhalm icke hinna

mogna under den korta vegetationsperioden i Norrbottens län. Då erfarenheten

visat, atl omogen linhalm mindre väl lämpar sig för varmvattenrötning,

som tillämpas i förefintliga större iinberedningsverk, synas noggranna

undersökningar härom vara nödvändiga, innan ett dylikt beredningsverk

uppföres. Skulle dessa undersökningar visa, att linnämndens misstankar i

förevarande avseende äro befogade, bör rötningen kunna ordnas efter äldre

metoder med kallvattenrötning och utetorkning under sommarmånaderna

och beredningen ske vid ett eller flera enkla beredningsverk med enbart bråkmaskin

och skäktstolar. Kostnaderna härför skulle bliva obetydliga i förhållande

till kostnaderna för ett modernt beredningsverk.

Med stöd av vad ovan anförts får statens linnämnd föreslå, att ett 10-tal

försöksodlingar med spånadslin utläggas inom olika odlingsområden, och

att linhalmen och därav erhållen fiber underkastas en ingående undersökning

vid linlaboratoriet i Svalöv samt spinnprov vid något linspinneri. Sedan

resultatet härav föreligger, bör frågan örn lämpligheten av att igångsätta

odlingar i större omfattning samt om lämplig beredningsmetod upptagas till

förnyad prövning.

Norrlnndskommittén anför följande:

Under mitten av 1800-talet odlades lin i Norrbottens län i tämligen stor

omfattning. Sedermera bar odlingen efter hand minskats och i det närmaste

försvunnit. Under kriget lia emellertid mindre husbehovsodlingar utlagts.

Tillräckligt material finnes dock icke, som kan belysa linodlingens förutsättningar

med nuvarande moderna odlings- och beredningsteknik.

Oavsett osäkerheten i bedömningen av linodlingens möjligheter i Norrbottens

hill torde nian dock, på grundval av erfarenheter från närmaste

grannlän, lia att utgå från alt linodlingen i förstnämnda län måste ställa sig

något ogynnsammare jin i södra Sverige. Vad angår den i motionen framförda

tanken, alt lin skulle kunna odlas på Salt- och Fetmyran, bör uppmärksammas,

att lin endast lior odlas på fastmarksjord — mullrik lättlera

eller lerblandad sandmylla synes vara bäst — och att odlingen därför ej kan

förläggas till nämnda myr eller till med denna plats likartade jordartsför
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

hållanden. Endast kustlandets sedimentära jordarter torde kunna komma i

fråga. Vidare är att märka att, då linskörden inträffar relativt sent, svårigheter

på nordliga breddgrader kunna uppstå dels att få linet tillräckligt moget

och dels för att hinna få detsamma torkat ute på fälten. Enligt hittillsvarande

erfarenhet synes ett ej fullt utmoget lin icke lika lätt kunna varmvattenrötas

som ett helt moget, varför sådant lin mindre lämpar sig för moderna

linberedningsverk enkom byggda på varmvattenrötning. Därtill kommer,

att en fälttorkning under ogynnsamma betingelser kan medföra försämrad

fiberkvalitet.

Även må erinras örn att spånadslinet icke endast lämnar material till spinnerier

utan även viss frömängd. Den senare, som i södra Sverige torde kunna

uppgå till minst 500 kg per hektar, användes dels som utsädesvara och

dels för linoljetillverkning. Spånadslinets fröavkastning är oftast mindre i

norra än i södra Sverige. Därtill kommer, att fröet under nordligare förhållanden

blir ojämnare i kvaliteten och ofta ej låter sig användas till utsädesvara.

Ett svagt moget frö blir ej heller så värdefullt för linoljeframställning.

För ett linberedningsverk i Norrbottens län av liknande typ som de nuvarande

i Hybo och Mellansel med en skäkt-turbin torde erfordras minst

500 hektar linareal, för att verket skulle ha full sysselsättning. Det synes

tveksamt, om denna areal skulle kunna erhållas i övre Norrland inom rimligt

avstånd från ett beredningsverk. Emellertid torde även mindre anläggningar

kunna uppföras, till vilka endast kallvattenrötat lin användes och

där beredningen utföres med tillhjälp av enklare maskiner. Sådana ha numera

konstruerats närmast för beredning av lin från husbehovsodlingar.

De torde också kunna konstrueras för anläggningar, där lin beredes i relativt

stor skala för försäljning av tåga. Dylika anläggningar komma att ställa

sig avsevärt billigare än de beredningsverk, som nu finnas, och kunna uppföras

i anslutning till ganska små linarealer, t. ex. såsom kooperativa beredningsanläggningar

för några byar.

Tvivelsutan skulle en linodling i Norrbottens län kunna på olika sätt vara

till fördel för länet. För odlarna innebure den tillgång till en ny handelsprodukt,

omväxling i växtföljden och därmed följande bättre jordkultur,

samt vidare tillkomsten av en gröda, som kräver ganska stor arbetskraft.

Den passar därför för brukningsdelar med outnyttjad arbetskraft. Linodling

och linberedning synes alltså kunna bliva ett visst stöd för näringslivet i

Norrbottens län. Ett mindre utrymme för ytterligare linodling torde även

finnas inom landet.

Såsom framgår av det föregående, finnes icke tillräckligt material, som

kan belysa linodlingens förutsättningar med nuvarande moderna odlingsoch

beredningsteknik. Innan någon ståndpunkt tages till frågan om anläggande

av ett linberedningsverk i Norrbottens län, lärer det därför vara nödvändigt,

att förutsättningarna för en mera omfattande linodling i Norrbottens

län först klarläggas genom väl planlagda försöksodlingar, från vilka

linets kvantitativa och kvalitativa avkastning bedömes under sakkunnig

kontroll. Försöksodlingar under ett par år på en areal av 15—25 hektar skulle

sannolikt ge en ganska god bild av linodlingens förutsättningar i länet, så

framt ej väderleksbetingelserna bliva för extrema. Dessa odlingar skulle

därvid utläggas och skötas under vanliga praktiska betingelser. Möjligen vore

lämpligt att i desamma medtaga mer än en för Norrbottens län tänkbar sort.

Varje odling borde om möjligt lia en areal av 0,5 hektar. Enligt vad som

inhämtats, skulle linlaboratoriet i Svalöf för beredning under en säsong

kunna mottaga lin från 20 hektar sådana odlingar. Efter beredningen torde

linet även böra underkastas provspinning vid spinneri. Linlaboratoriet kan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

21

ersätta odlarna med fastställt halm- och fröpris, om linet ställes till laboratoriets

förfogande fraktfritt och laboratoriet ersättes för kostnader för speciella

undersökningar med 100 kronor per ton linhalm. Även om linlaboratoriet

torde kunna utföra jämförelser mellan kall- och varmvattenrötning av

det norrbottensodlade linet, synes det önskvärt att av materialet från försöksodlingarna

rötning och beredning verkställes även i Norrbottens län.

Förutom att därmed ett ytterligare underlag erhölles för huru en eventuell

beredning inom länet skulle organiseras, kunde dylik verksamhet ge impulser

till utvidgad husbehovsodling av lin därstädes. Det förefaller nämligen

ej otänkbart, att linodlingens utveckling i Norrbottens län till att börja med

kan komma att ske som en utvidgad husbehovsodling med väl organiserad

beredning.

Vid ett genomförande av försöksodlingar i Norrbottens län på sätt, som i

det föregående angivits, synas odlarna icke böra vidkännas andra kostnader,

än om odlingarna utfördes till linberedningsverk inom länet, övriga kostnader

torde böra bestridas med statsmedel — staten har under senaste år i

andra län bidragit med avsevärda belopp för igångsättande av linodling.

Med utgångspunkt från att minst 15 hektar böra disponeras för försöksodlingarna

torde för organisationen av odlingarna, fraktkostnader, kostnader

för linlaboratoriets undersökningar samt anskaffande av mindre beredningsmaskiner

till ett par platser i Norrbottens län böra räknas med ett belopp av

minst 10 000 kronor för första året och 7 000 kronor för andra året. Beloppen

borde härvid ställas till statens linnämnds förfogande. Anslaget borde av

linnämnden utbetalas till hushållningssällskapet i Norrbottens län och linlaboratoriet

i Svalöf, efter det nämnden godkänt av dessa inlämnad plan för

försöksodlingarnas genomförande.

Lantbruksstyrelsen har framhållit följande:

Såsom i motionen anförts har linodlingen gamla traditioner i Sverige, vars

klimat och jordmån mångenstädes väl lämpa sig för sådan odling. Den i vårt

land tidigare bedrivna linodlingen torde också i huvudsak lia varit väl anpassad

med hänsyn till de inom landets olika delar rådande odlingsförutsättningarna.

Såsom exempel på den svenska linodlingens tidigare utbredning

inom landels olika odlingsområden må nämnas, att under åren 1894—

1897, under vilken tid linodlingen visserligen befann sig på stark tillbakagång

men dock omfattade en areal av i genomsnitt 5 000 hektar årligen eller

ungefär samma omfattning, som odlingen haft under år 1945, omkring 65

procent var förlagd till Götaland, ungefär 15 procent till Svealand och omkring

20 procent till Norrland. Den norrländska linodlingen omfattade i

runt tal 1 000 hektar och var främst lokaliserad till Gävleborgs och Västernorrlands

län. Linodlingen i Norrbottens län omfattade endast 10 hektar.

Då linodlingen återupptogs i större omfattning under det andra världskriget,

var det naturligt att så skedde framför allt i de delar av landet, där lin

tidigare odlats i större omfattning och där en viss erfarenhet av denna odling

alltfort kunde förväntas förefinnas. De linberedningsanstalter, som med

anlitande av statsmedel tillkommit under 1940-talets första hälft, lia också

företrädesvis förlagts till sådana äldre linodlingsbygder. Linodlingens nuvarande

fördelning på de olika landsdelarna överensstämmer också ganska

nära med den, som ovan angivits med avseende å förhållandena under slutet

av föregående århundrade. Sålunda omfattade linodlingen under år 1945

i runt tal 5 000 hektar i bela landet. Härav belöpte omkring 55 procent å

Götaland, 25 procent å Svealand och 10 procent å Norrland. Endast en obetydlighet

av det norrländska linet odlades i Norrbottens län. Nu anförda upp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

gifter synas icke giva stöd för motionärernas uppfattning om Norrland såsom

säte för den svenska linodlingen.

Den ringa omfattning, linodlingen haft i Norrbottens län under senare år,

då odlingen vunnit ökad omfattning i andra delar av landet, torde mindre

bero på frånvaron av en modern linberedningsanstalt än bristande förutsättningar

i övrigt för sådan odling. Det råder visserligen icke någon tvekan

om att förefintligheten av dylik anstalt inom ej alltför stort avstånd från

vederbörande odlingsområde numera är en grundförutsättning för linodlingens

utveckling, vilket förhållande icke minst belyses av den .svenska linodlingens

utveckling under senare år, men då linodlingen ej heller under den

tidigare bedrivna husbehovsodlingens tid synes ha vunnit nämnvärd terräng

i Norrbotten, torde detta främst ha varit beroende på att tillräckligt intresse

för odling av lin icke förefunnits därstädes.

I fråga om linets fordringar på klimat och jordmån torde här böra erinras

örn att fiberlinet trivs bäst i områden med ett jämförelsevis fuktigt klimat,

varför trakter med utpräglad försommartorka i regel äro mindre lämpliga

för odling av fiberlin, även örn gynnsamma resultat under vissa förhållanden

jämväl kunnat erhållas i dylika trakter. Norrbottens kustland jämte

sydöstra delen av landet uppvisar emellertid den minsta nederbörden under

de i vegetationshänseende betydelsefulla månaderna maj och juni. Fiberlinets

växttid är visserligen såsom motionärerna framhållit kort, men vegetationsperioden

i Norrbotten torde dock i allmänhet vara väl kort för att fiberlinet

där skall nå sin bästa utveckling. Vad slutligen angår jordmånen så torde

relativt lätta, mullrika och luckra jordar bäst lämpa sig för linodling, medan

däremot alla slags myrjordar, liksom också kalkrika jordar, styva lerjordar

samt torra och näringsfattiga sandjordar ej böra ifrågakomma för

odling av lin. Det är vidare betydelsefullt, att den jord, som användes för

linodling, i möjligaste mån är fri från ogräs.

Då de naturliga förutsättningarna för en i större omfattning bedriven

linodling för närvarande synas mindre gynnsamma i Norrbotten och även

tidigare erfarenheter av sagda odling i stort sett torde saknas bland jordbrukarna

därstädes, anser lantbruksstyrelsen sig icke för närvarande kunna

tillstyrka åtgärder för åstadkommande av en mera omfattande linodling i

Norrbotten eller för anläggande av en linberedningsanstalt därstädes. Därest

ett livligare intresse för ifrågavarande odling skulle yppa sig bland

jordbrukarna i nämnda län och ett för odling avpassat odlingsmaterial stå

till förfogande, synes det lantbruksstyrelsen i första hand vara av vikt att

en viss busbehovsodling kommer till stånd, varigenom nödiga odlingserfarenheter

kunde vinnas, innan frågan örn anläggandet av en större beredningsanstalt

upptages till övervägande. Lantbruksstyrelsen vill emellertid i samband

härmed framhålla, att de i landet nu förefintliga beredningsanstalterna

tillgodose ungefär två tredjedelar av det i vårt land normalt förefintliga behovet

av linprodukter och att den ytterligare linodling, som erfordras för

att landet skall uppnå full självförsörjning å berörda område utgör omkring

3 000 hektar och icke som i motionen uppgivits 25 000 hektar.

På grund av vad sålunda anförts anser lantbruksstyrelsen sig icke böra

tillstyrka bifall till förevarande motion.

Utskottet. Att söka .ställa prognoser rörande förutsättningarna för en lönsam inhemsk

linodling även sedan mera normala förhållanden inträtt på den internatioella

marknaden synes för närvarande tämligen vanskligt. Därest förkrigsför
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

23

hållandena skulle kunna tagas som förebild, torde man dock kunna utgå

ifrån att utsikterna för odlingen i framtiden komma att ställa sig ogynnsammare

än under det nu tilländalupna kriget, då landets avspärrade läge nödgat

statsmakterna att genom olika åtgärder söka åstadkomma största möjliga

självförsörjning på området. En viss återhållsamhet torde därför böra iakttagas,

då det gäller att ytterligare öka de med lin besådda arealerna i riket.

Emellertid synes bland annat ur beredskapssynpunkt linodling även i framtiden

böra uppehållas inom landet. Även om marginalen mellan de nu odlade

arealerna och de arealer, som fordras för att landets hela behov av spånadslin

skulle täckas genom inhemsk odling, icke är så betydande som motionärerna

uppgivit, utgör den dock enligt vad som framgår av den av utskottet

införskaffade utredningen i ärendet omkring 3 000 hektar. Utrymme för en

viss ökad inhemsk linodling synes därför förefinnas.

För Norrbottens del skulle en dylik odling vara till fördel bland annat såtillvida

som odlarna därigenom skulle få tillgång till en ny handelsprodukt.

Länets näringsliv skulle på så sätt bliva mera differentierat varjämte en större

omväxling i växtföljderna skulle kunna åstadkommas. Linodlingen som är

tämligen arbetskrävande lämpar sig vidare väl för sådana trakter, där brukningsdelarna

äro så små, att den tillgängliga arbetskraften icke kan till fullo

utnyttjas för jordbruket, vilket är fallet i ganska stor omfattning i Norrbottens

län.

Enligt vad som framgår av utredningen i ärendet äro emellertid förutsättningarna

för odling av lin i Norrbotten ännu tämligen oprövade. Sannolikt måste

man räkna med att den korta vegetationsperioden i länet är otillräcklig för

att vissa linsorter skola hinna mogna. Jordarterna och nederbördsförhållandena

inom länet torde vidare flerstädes vara sådana, att de mindre väl

lämpa sig för en odling av nu ifrågavarande slag. Innan mera omfattande åtgärder

vidtagas för att få till stånd en ökning av linodlingen i länet, synas därför

möjligheterna härtill böra klarläggas genom väl planlagda försöksodlingar.

Statens linnämnd har uttalat sig för att ett tiotal dylika odlingar skulle

utläggas inom olika odlingsområden, varjämte Norrlandskommittén, som

uppdragit riktlinjer för hur en dylik försöksodling skulle ske och prov verkställas

med det skördade linet, föreslagit, att ett särskilt anslag skulle anvisas

för ändamålet för nästa budgetår. Med hänsyn bland annat till vad ovan

anförts är utskottet emellertid av den uppfattningen, att tillfredsställande resultat

till en början skulle kunna uppnås, därest sådana försök tilldelades

utrymme inom den statliga försöksverksamheten på jordbrukets område i

övrigt. Örn medel utöver deni som stå till förfogande för nämnda ändamål

sedermera skulle visa sig erforderliga, bland annat för linfibrernas laboratoriemässiga

provning, torde andra till Kungl. Maj :ts förfogande stående

anslag kunna anlitas, innan särskilt anslag äskas för ändamålet. Utan att

närmare ingå på de av linnämnden och Norrlandskommittén framlagda förslagen

rörande försökens omfattning vill utskottet därför uttala sig för att

försök nied odling av olika, för Norrbottensförhållanden lämpliga sorter av

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande nr 59.

lin inläggas i det ordinarie programmet för den statliga försöksverksamheten

på jordbrukets område.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 36 icke må föranleda annan riksdagens

åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t giver tillkänna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 16 maj 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 55.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:268 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning angående jordbrukets fastighet skr edit m. m. a1 i texten