Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående statligt stöd åt seminföreningar för nötboskap.

1946-06-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1946:63, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående statligt stöd åt seminföreningar för nötboskap.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

9

Nr 63.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1946 kl. 4 em.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående

statligt stöd åt seminföreningar för nötboskap.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 173 av herr Nilsson, Bror, och herr Friggeråker samt

II: 287 av herr Pettersson i Rosta m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning angående behovet av och

sättet för att med statliga åtgärder främja landets seminföreningar för nötboskap.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för nämnda yrkande får utskottet,

i den mån ej därför redogöres närmare i det följande, hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna

av lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen, vilken senare myndighet jämväl

överlämnat yttranden av styrelsen för veterinärhögskolan och högskolans

lärarkollegium ävensom en av professorn vid högskolan Nils Lagerlöf

utarbetad promemoria i ämnet.

Insemination eller seminavel benämnes en metod, varigenom handjurets

sädeskroppar på konstlad väg överföras till hondjuret. Genom denna metod

kan ett handjur befrukta ett mångdubbelt så stort antal hondjur som vid

vanlig naturlig avelsmetod. Arbetet bedrives inom inseminations eller seminföreningar.

Ett tiotal dylika finnas inom landet. Föreningarna sysselsätta

ett trettiotal veterinärer samt äga cirka 50 tjurar och mellan 45 000

och 50 000 kor. Föreningarna åtnjuta icke något bidrag av statsmedel.

Enligt motionärernas mening vore det av största betydelse att endast goda

tjurar bleve utnyttjade vid artificiell insemination. Tjurarna i fråga borde

därför utväljas med ledning av avkommans beskaffenhet. En regelrätt avkommebedömning

vöre emellertid dyrbar och tidsödande. Det syntes därför

motiverat, att det allmänna på lämpligt sätt främjade metodens användning.

Vidare borde tagas under övervägande, örn icke anslutningen till seminföreningar

för nötboskap kunde i vad anginge mindre jorbrukare underlättas

genom bidrag av statsmedel.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt bifall till motionerna och anfört följande:

Behovet av goda avelstjurar röner givetvis icke något inflytande av det

sätt, varpå sädesvätskan överföres till hondjuren. Urvalet i fråga hör därför

ske med samma omsorg vid naturlig som vid artificiell insemination.

Den säkraste av de metoder, som härvid kunna ifrågakomma, grundar sig

på en bedömning av avkommans egenskaper. Dessa egenskaper utgöra emellertid

resultat av en samverkan mellan arv och miljö och kunna därför icke

läggas till grund för urvalet, förrän miljöns inflytande eliminerats. Detta

önskemål kan svårligen förverkligas genom att korrigera bedönmingsresultaten

med tillhjälp av vissa allmängiltiga tal, då dessa tal givetvis icke äga

tillämpning i enskilda fall. Det torde därför bliva nödvändigt att förebygga

miljöns inflytande på bedömningen genom att endast medtaga sådana djur

i bedömningen, som levt under något så när likartade yttre förhållanden.

Härvid kunna olika metoder ifrågakomma. De djur, som skola bliva föremål

för bedömning, kunna sålunda i likhet med vad fallet är inom den statliga

svinstamkontrollen sammanföras till särskilda kontrollstationer, där

möjlighet föreligger att reglera miljöförhållandena på lämpligt sätt. Ännu

säkrare resultat torde emellertid kunna ernås örn tjurarnas sperma transporteras

till respektive stationer för artificiell insemination av där befintliga

hondjur, då icke endast avkomman utan även mödrarnas egenskaper

kunna bliva föremål för bedömning under likvärdiga yttre förhållanden.

Båda metoderna bliva emellertid jämförelsevis dyrbara och tidsödande.

För att kunna bedöma tjurarnas mjölkanlag torde det sålunda såsom motionärerna

framhållit bliva nödvändigt att till en plats sammanföra tio av tjurens

döttrar för bedömning under minst ett laktationsår. Vid en kontrollstation,

som rymmer sextio klavhundna djur, skulle det sålunda i bästa fall

bliva möjligt att bedöma sex tjurar årligen, av vilka en viss procent måste

kasseras, örn ett urval skall kunna komma till stånd. Svårigheterna ökas

ytterligare därigenom, att prövningen icke kan avslutas, förrän avkomman

uppnått bedömningsbar ålder och tjurarna sålunda äro fem å sex år gamla.

Av ovan anförda skäl vill lantbruksstyrelsen förorda, alt frågan örn vilka

åtgärder, som lämpligen böra vidtagas i syfte att nedbringa utgifterna för

en ordnad avkommebedömning av tjurar, upptages till allsidig prövning.

Härvid synes det böra tagas under övervägande, bland annat, örn icke sagda

bedömningar kunna inordnas i det officiella avelsurvalet1 på sådant sätt att

vissa därtill lämpliga uppfödare finna med sin fördel förenligt att kostnadsfritt

ställa sina besättningar till förfogande såsom kontrollstationer, medan

tjurföreningarna påtaga sig det ekonomiska ansvaret för de avelstjurar, vilka

i avvaktan på bedömningens slutförande lämpligen böra utnyttjas för avelsändamål

allenast i mindre omfattning. De färdigprövade tjurarna böra däremot,

i den mån de visa sig besitta värdefulla arvsanlag, i största möjliga

utsträckning utnyttjas för avelsändamål och kunna därför lämpligen placeras

inom seminföreningar.

Enligt bestämmelserna i kungörelsen den 15 oktober 1937 (nr 819) angående

befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln må tjurförening komma

i åtnjutande av statsbidrag under villkor, bland andra, att antalet medlemmar

i föreningen utgör minst fem och att minst halva antalet av föreningens

kor tillhör ägare eller brukare, som idkar jordbruk såsom huvudsaklig

näring eller väsentlig binäring och vilkens odlade jord icke överstiger

40 hektar eller den mindre areal, som lantbruksstyrelsen på därom av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott gjord ansökning bestämmer. Då seminföreningarna

i många fall kunna tillgodose ortens tjurbehov på ett mera

1 Jfr bestämmelserna om stamboksföring av nötbokskap i Kungl. Majrts kungörelse den 15

oktober 1937 (nr 819) angående befrämjandet i allmänhet av nötboskapsaveln.

s. 11 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande nr 63.

11

tillfredsställande sätt än tjurföreningarna, vill lantbruksstyrelsen icke motsätta

sig, att innehavare av mindre jordbruk erhålla bidrag av statsmedel

jämväl för anslutning till i orten verksam seminförening. Av vad tidigare

anförts framgår emellertid att djurens egenskaper utgöra resultat av en samverkan

mellan arv och miljö. Det är därför angeläget, att djurens anlagstyp

i varje särskilt fall står i lämplig relation till de miljöförhållanden, som äro

rådande inom respektive besättningar. Seminföreningar, som i regel hålla

tjurar med höga produktionsanlag, böra sålunda i första hand vinna utbredning

inom sådana besättningar, där djuren erhålla en fullt tillfredsställande

utfodring och vård. Det torde därför bliva nödvändigt att meddela

sådana föreskrifter, att sagda bidrag allenast må utgå till innehavare av

mindre besättning, som vid fullständig kontroll visat sig kunna lämna fullt

tillfredsställande avkastning i form av mjölk och smörfett.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig dela motionärernas uppfattning att

statsbidrag borde utgå till avkommebedömning av tjurar, som skulle komma

till användning i seminarbetet. Beträffande grunderna för en dylik bidragsverksamhet

vore styrelsen emellertid i frågans nuvarande läge icke beredd

att framlägga förslag. Motionärernas förslag örn statsbidrag för att underlätta

de mindre jordbrukarnas anslutning till seminföreningar har medicinalstyrelsen

däremot ansett sig för närvarande icke kulma tillstyrka. Styrelsen har

anfört i huvudsak följande:

Inseminationsverksamheten är relativt ny såväl i vårt land som på kontinenten,

varför försiktigheten synes bjuda att, intill dess större erfarenhet i

olika hänseenden vunnits, icke låta densamma få alltför stor omfattning,

detta så mycket mer som det kan befaras att de veterinära arbetskrafterna

bliva otillräckliga, även örn för inseminationsändamål utbildade lekmän så

småningom i viss utsträckning kunna insättas i arbetet.

Samtidigt härmed får styrelsen meddela, att förhållandena på det veterinärmedicinska

området på senare tid ha medfört, att tillgången på veterinär

arbetskraft för närvarande är tämligen knapp. Till belysande härav må anföras

att icke mindre än ett trettiotal veterinärer för närvarande äro sysselsatta

med inseminationsarbete, samt att de veterinärvetenskapliga institutionerna

vid sig knutit ett ökat antal veterinärer, varjämte djurägamas stegrade

behov på veterinär arbetskraft föranlett styrelsen att förordna ett avsevärt

antal extra veterinärer att biträda i djursjukvården. Knappheten på veterinär

arbetskraft har föranlett styrelsen att genom sin statistiker verkställa

utredning av frågan om utökning av det antal elever som årligen böra antagas

vid veterinärhögskolan.

Medicinalstyrelsen ansluter sig helt till av professor Lagerlöf i nedannämnda

promemoria framförda synpunkter i vad de avse frågan örn att i seminarbetet

använda avkommebedömda tjurar och tillstyrker statsbidrag för

detta ändahål. Förslag till grunderna för ett dylikt statsbidrag är styrelsen

emellertid icke beredd att i frågans nuvarande läge framlägga.

Däremot anser sig styrelsen av skäl som anförts såväl i förenämnda

promemoria sorn i denna skrivelse för närvarande icke böra tillstyrka motionärernas

förslag örn statsbidrag för att underlätta de mindre jordbrukarnas

anslutning till seminföreningarna.

Styrelsen för veterinärhögskolan och veterinärhögskolans lärarkollegium

lia hänvisat till innehållet i professor Lagerlöfs promemoria. Denna senare

är av följande lydelse:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

I motionerna framhålles, att det är av största betydelse för den avel hos

nötkreatur, som bedrives med tillhjälp av artificell insemination (här nedan

enligt internationellt bruk kallad a.i.), att endast verkligt goda tjurar komma

till användning och att därför i denna avel endast avkommebedömda tjurar

örn möjligt borde användas.

Genom de metoder, som använts för avkommebedömning av tjurar, där

man för att nå hastigare resultat har tagit den artificiella inseminationen

till hjälp, har man ernått, att en tjur bör kunna avkommebedömas vid en

ålder ej överstigande 6 1/2 år. Avsikten med denna tjurprövning skulle vara

att sedermera, när tillräckligt stort antal tjurar hunnit avkommebedömas,

1 så stor utsträckning som möjligt driva a. i.-arbetet med avkommebedömda

tjurar. Av de 45 tjurar, vilka i slutet av år 1944 voro i tjänst i landets inseminationsföreningar,

hade endast 4 st. en ålder över 6 år, och detta arbete

sker nu i stort sett med tjurar, vilka icke äro avkommebedömda. Detta förhållande

är icke att rekommendera, då därigenom det sannolikt lätt kan inträffa,

att en tjur, som icke är i besittning av goda produktionsanlag, får

en alltför stor skara döttrar. Endast färdigprövade tjurar, som genom avkommebedömning

visat sig vara i besittning av ett gott avelsvärde, borde

användas i större omfattning.

Det bör emellertid i detta samband framhållas, att den ovan nämnda avkommebedömningen

endast gäller döttrarnas produktionsförmåga beträffande

smörfett. Någon avkommebedömning beträffande döttrarnas fortplantningsförmåga

eller hållbarhet i övrigt kan naturligtvis ej ha kommit till

stånd, när döttrarna ej nått högre ålder än ca 4 år. Arvsfel, som hos avkomman

manifesterar sig först vid framskriden ålder, kunna givetvis ej avslöjas

genom den föreslagna prövningen. Denna blir med andra ord såtillvida ensidig,

som den så gott som uteslutande blir begränsad till avkastningsegenskaperna.

Detta kan naturligtvis innebära en viss fara, men denna torde i

viss mån kunna elimineras därigenom att tjurarna bliva avkommebedömda

först vid tidigst 6 1j2 års ålder, och endast tjurar, som själva äro hållbara och

ha god befruktningsförmåga, kunna hålla sig kvar i aveln så länge.

Från veterinärmedicinsk synpunkt bör emellertid i detta samband framhållas,

att det säkerligen kommer att bliva förenat med mycket stora svårigheter

att i a. i.-föreningar helt eller huvudsakligen basera arbetet på redan

avkommebedömda tjurar. När en tjur nått en ålder av 6—7 år, blir den

nämligen i regel väsentligt känsligare än tidigare för yttre ogynnsamma inflytelser

som t. ex. en förflyttning med ändring av miljöförhållanden, varigenom

hormonella rubbningar med ofruktsamhet lätt följa. En tjur, som

på detta sätt skall bli föremål för avkommebedömning, skall under tiden

2 år—6 1/2 år ha tjänstgjort på naturligt sätt i en besättning eller möjligen

i en tjurförening. En del av dessa tjurar lia självfallet avgått ur aveln på

grund av sterilitet och andra orsaker före 6 års ålder. En del av de tjurar,

som finnas kvar vid åldern 6 ’/2 år och blivit godkända vid avkommebedömningen,

komma säkerligen ej heller att tåla övergång till betäckning i konstgjord

skida, helst som dessa tjurar samtidigt skola byta miljö. Slutligen må

också framhållas, att om en tjur i åldern 6—7 år och däröver av ena eller

andra anledningen får en rubbning i spermiogenesen och därigenom nedsatt

befruktningsförmåga, så äro utsikterna att han skall bli fertil igen betydligt

sämre, än när det gäller yngre tjurar.

Vad beträffar de gamla tjurarnas hållbarhet vid betäckning i konstgjord

skida, ha vi ännu icke vunnit någon större erfarenhet vare sig i Sverige eller

utomlands. Frågan om möjligheten att driva a. i. med avkommebedömda tjurar

blir ju helt beroende på örn tillräckligt stor procent av de gamla tjurarna

kommer att hålla vid ständig betäckning i konstgjord skida. Därjämte ford
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63. 13

ras, alt dessa tjurar sedan vid den åldern även lia en tillfredsställande befruktningsförmåga.

Av ovanstående torde framgå, att det för hela a. i.-arbetet är synnerligen viktigt,

att avkommebedömda tjurar i största utsträckning komma till användning

och att avkommebedömningen med största sannolikhet kommer att

ställa sig mycket dyrbar bl. a. beroende på att endast en relativt låg procent

av de till prövning uttagna tjurarna hålla så länge att de hinna bli avkommebedömda

medan de leva. Det synes därför som örn det vore väl motiverat att

inseminationsverksamheten erhölle understöd av det allmänna för genomförande

av avkommebedömning å tjurar i största möjliga utsträckning.

Motionärerna ha vidare framhållit, att en annan svårighet är att få med de

mindre djurägarnas besättningar i den artificiella inseminationen, beroende

därpå att dessa djurägare näppeligen kunna bära så stora kostnader för sina

kors befruktning. I de vanliga tjurföreningama erhålla de nämligen stöd genom

anslag från stat och hushållningssällskap. Motionärerna ifrågasätta, huruvida

man icke genom statliga bidrag borde underlätta deras medlemskap i

inseminationsföreningama. En dylik åtgärd skulle säkerligen medföra en

synnerligen hastig utveckling av den a. i. Av tvenne orsaker, vilka här nedan

skola beröras, måste kraftigt ifrågasättas, huruvida en dylik utveckling för

närvarande vöre lycklig.

Man bör för det första ej se bort från att slutresultatet av denna nya avelsrnetod

kan komma att påverkas av många för närvarande oberäkneliga faktorer

och att det hela egentligen är ett stort biologiskt experiment, vars utgång

vi ännu ej känna till. Tills nödig erfarenhet vunnits örn avkommebedömningen

och möjligheterna att driva verksamheten huvudsakligen med

avkommebedömda tjurar, torde det nog vara klokt att gå fram med viss försiktighet

Att det allmänna bidrager till att genom utvidgad avkommebedömning

minska riskerna och öka möjligheterna för goda resultat är fullt på sin

plats. Om det allmänna på det stadium vi nu befinna oss dessutom skulle

genom bidrag underlätta anslutningen till inseminationsföreningama och

därmed också åstadkomma en hastig utveckling av verksamheten, så har

också det allmänna på ett alltför tidigt stadium påtagit sig ett ansvar, vars

storleksgrad vi ännu ej kunna bedöma.

För det andra måste man, innan verksamheten tar alltför stor omfattning,

sörja för att specialutbildad arbetskraft finnes i tillräcklig utsträckning.

Hittills lia befruktningsresultaten i föreningarna i vårt land i stort sett varit

goda, och detsamma gäller för de resultat man erhållit i Danmark. Man bör

emellertid observera, att detta resultat kommer av det arbete, som utförts av

specialutbildade veterinärer, vilka ej endast utföra insemineringen utan även

dräklighetsundersökning och sterilitetsarbete. I vårt land lia resultaten i allmänhet

varit goda inom de föreningar, som arbeta med låglandsdjur. I de

föreningar, vilka arbeta med nötkreatur av SRB-rasen, lia resultaten pa

sina håll varit mindre goda, beroende dels på att det varit svårt att anskaffa

tjurar med tillräckligt god befruktningsförmåga, dels därpå att inom vissa

besättningar miljön varit sådan, ali den motverkat normala fruksamhetsförhållanden.

Inom dylika områden lia de veterinärer, som arbetat med den

a. i., fått nedlägga eli mycket intensivt profvlaktiskt och terapeutiskt arbete

för all bekämpa steriliteten, och de lia verkligen fått utnyttja all sin yrkesskicklighet

för alt nå resultat.

Skulle nu a. i.-verksamheten hastigt utvecklas, räcka icke de veterinära

arbetskrafterna, utan lekmän mäste utbildas härför. .Tåg har vid besök i ett

flertal besättningar i de liesta av landels inseminationsföreningar i och för

studier över vissa former av ofruktsamhet hos nöt, kommit lill den uppfattningen,

att de djurägare, som lia sina besättningar anslutna till detta arbete,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

äro av den uppfattningen, att arbetet för att lyckas bra bör utföras av veterinär,

och jag tror ej att för närvarande någon av de föreningar, som nu äro

i gång, skulle vilja byta ut sina veterinärer mot lekmän, även örn avgifterna

härigenom skulle kunna sänkas något. Här kan ju invändas, att det redan

börjar bliva brist på veterinär arbetskraft. För alt i tid utröna i vilken utsträckning

viss del av arbetet under veterinär ledning kan utföras av icke

veterinär personal pågår också nu på veterinärhögskolan på försök en utbildningskurs

för veterinärbiträden vilka även erhålla utbildning i a. i. Sedan

dessa utplacerats får erfarenbeten visa, huru stor del av arbetet, som eventuellt

kan avlastas från veterinärerna. Under alla omständigheter bör man

räkna nied att inom varje a. i.-förening måste finnas minst en veterinär.

Skulle nu genom statsunderstöd även de mindre jordbrukarna inom stora

områden komma med i a. i.-arbetet, finns för närvarande icke möjlighet att

ens som ledare i hast åstadkomma veterinär arbetskraft. Skulle detta oaktat

verksamheten komma i gång med lekmän, vilka skulle utföra inseminationsarbetet,

är ganska troligt, att fruktsamhetsförhållandena inom många områden

skulle komma att bli väsentligt sämre än med nuvarande tjurföreningssystem,

vilket enligt min erfarenhet i stort sett fungerar mycket tillfredsställande.

Av intresse torde vara att i detta samband visa den erfarenhet, man vunnit

i England, där man för a. i.-arbetet använt både veterinärer och lekmän. Jag

skall här nedan i översättning återge ett meddelande, som kommit i början

av år 1946 från The Agricultural Department of the British Council:

The British Council Artificial Inseminations Centres för Dairy Cours: av

S. Bartlett, vari denne ger en översikt över inseminationen i England och

därvid bland annat berör, vilka fordringar, som böra ställas på dem som

skola utföra a. i.-arbete.

»Tekniken vid artificiell insemination har under de senaste åren blivit allmänt

bekantgjord genom publikationer och demonstrationer. På vissa håll

har man kommit till den uppfattningen, att utförandet är enklare (more

simple and foolproof) än som verkligen är fallet. Det är sannolikt, att man

kan nå vissa resultat med hjälp av enkla metoder (thump metliods) praktiserade

av personer med endast ringa vetenskaplig utbildning, men under

sådana omständigheter tendera resultaten att bli dåliga och oberäkneliga.

Detta kan medföra allvarliga ekonomiska förluster för de djurägare, som

äro anslutna till inseminationsarbetet, och det är därför nu också en allmän

tendens att kassera mindervärdiga metoder till förmån för den bästa apparatur

och första klassens teknik utförd av specialutbildad vetenskaplig personal

samt att använda tjurar, som vid prövning visat sig lia hög befruktningsförmåga.

Ett annat skäl för varför det är lämpligt med specialisering på detta

område är, att metoder och teknik undergå en ständig förbättring, och att

det är nödvändigt för dem, som syssla nied detta arbete, att utnyttja varje

tillfälle att följa med vad som händer på detta område. Därför är det viktigt,

att denna personal har kontakt nied dem, som arbeta inom andra inseminationscentra,

och att den vetenskapliga litteraturen blir för deni lätt tillgänglig.

The Imperia! Bureau of Animal Breeding and Genetics, Edinburgh,

har också nyligen publicerat en översikt nied titeln »The semen of animals

and its use för artificial insemination», varjämte rekommenderas de referat,

som regelbundet publiceras i Animal Breeding Alistracts».

Att genom bidrag från det allmänna söka få fram en hastig utveckling av

den a. i. synes mig för närvarande oklokt även med hänsyn till att staten

för närvarande icke kan tillhandahålla kompetent arbetskraft i den utsträckning,

som skulle bliva erforderlig.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

15

Slutligen vill jag framhålla, att det i trakter med karg jordmån och primitiv

husdjursavel säkerligen är kontraindicerat att söka få fram a. i. Inom

dylika områden bör först en miljöförbättring ske. Örn man går motsatta vägen

och arbetar för att få fram mera högmjölkande och därmed också mera

fordrande djur, innan miljön förbättrats, riskerar man ökad frekvens av

bristsjukdomar inom området i fråga.

Motionärerna hemställa, att en utredning måtte igångsättas angående behovet

av och sättet för att med statliga åtgärder främja landets seminföreningar

för nötboskap. I första hand borde därvid övervägas, huruvida staten

borde understödja anordnandet av en avkommebedömning av sådana tjurar,

som skulle komma till användning inom nämnda föreningars verksamhet.

Vidare borde omprövas, huruvida icke anslutningen till föreningarna av särskilt

mindi''e jordbrukare borde underlättas genom bidrag av statsmedel.

Betydelsen för en framgångsrik seminavel av en tillfredsställande avkommebedömning

av tjurar har vitsordats av samtliga remissmyndigheter. Även

utskottet är av den uppfattningen, att en sådan verksamhet skulle vara av

ett synnerligen stort värde icke bara för seminaveln utan även för nötboskapsaveln

i övrigt. Av utredningen i ärendet torde framgå, att åtskilliga

svårigheter äro förbundna med en dylik prövning. Eftersom avkommans

egenskaper äro en produkt av arv och miljö, måste den senares inflytande

såvitt möjligt elimineras, för att arvsanlagen med säkerhet skola låta sig

bedömas. Detta synes säkrast kunna ske genom att ett tämligen stort antal

av den observerade tjurens döttrar sammanföras samt få växa upp och bedömas

under likartade yttre förhållanden. Lantbruksstyrelsen har angivit olika

metoder, som härvid lämpligen skulle kunna komma till användning. Beträffande

samtliga dessa torde få konstateras, att de komma att draga avsevärda

kostnader. Ehuru dessa i första hand böra åvila seminföreningamas medlemmar,

synas vissa skäl, bland annat den omständigheten att resultaten av

bedömningen i framtiden kunna komma att få betydelse icke bara för de

nuvarande föreningsmedlemmarna utan även för landets nötboskapsavel i övrigt,

tala för att det allmänna i någon mån bidrager till verksamhetens finansiering.

Med hänsyn till det anförda får utskottet förorda, att frågan om på vilket

isätt en effektiv avkommebedömning av tjurar skall kunna anordnas

göres till föremål för en förutsättningslös och allsidig utredning, därvid även

bör övervägas huruvida och i vilken omfattning statligt stöd för ändamålet

kan anses betingat ur ovan angivna synpunkter.

Vad härefter angår frågan örn statsbidrag för att underlätta särskilt de

mindre jordbrukarnas anslutning till seminföreningarna torde densamma få

bedömas ur olika synpunkter. Såsom framhållits bland annat av medicinalstyrelsen

råder för närvarande knapphet på veterinär arbetskraft. Vid inrättandet

av den nuvarande lärarbefaltningen i artificiell insemination vid veterinärhögskolan

förutsattes visserligen alt, därest sedermera skulle visa sig

lämpligt, även utbildning av veterinärbiträden för inseminationsverksamheten

skulle upptagas vid högskolan, och enligt vad som framgår av professor

Lagerlöfs promemoria i ämnet pågå också för närvarande försök med en

Utskottet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande nr 63.

dylik utbildning. Seminföreningarna behöva emellertid otvivelaktigt veterinärt

utbildade arbetskrafter om verksamheten skall kunna bedrivas med

framgång. I de större föreningarna torde dock vissa arbetsuppgifter kunna

utföras av därför utbildade lekmän. Utan att vilja fatta ståndpunkt till i

vilken omfattning ett dylikt överförande på lekmän av vissa arbetsuppgifter

kan ske samt därigenom de nuvarande svårigheterna för tillväxten i föreningarnas

verksamhet lindras, anser sig utskottet böra förorda, att, så länge den

nuvarande knappheten på veterinärer består, en viss återhållsamhet iakttages,

då det gäller att med statliga medel medverka till en utvidgning

av seminföreningarnas verksamhet. På utskottets ställningstagande i detta

avseende inverkar också den omständigheten att såsom framhållits av professor

Lagerlöf hela inseminationsverksamheten ännu så länge torde få

betecknas som ett stort biologiskt experiment, vars förutsättningar det torde

vara för tidigt att med bestämdhet uttala sig örn. I glest bebodda trakter

med mera primitiv husdjursavel torde verksamheten, såvitt nu kan bedömas,

knappast få någon större betydelse. Eftersom utskottet ovan förordat en utredning

rörande andra med inseminationsverksamheten sammanhängande

problem, vill utskottet emellertid icke motsätta sig att, därest vid nämnda

utredning jämväl förevarande problem befinnes böra upptagas till behandling,

så även sker. ,

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 173 och II: 287 må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning i enlighet

med vad ovan förordats rörande behovet av och sättet för

att främja den verksamhet, som bedrives av landets seminföreningar

för nötboskap.

Stockholm den 4 juni 1946.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Edmund Eriksson, Alfred Andersson,

Anderberg, Näslund, Dahlström, Bondeson och Hagman; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Liedberg, Gustafson i Vimmerby,

Ericsson i Sörsjön, Carlström, Mäler, Lundbom och Andersson i Hyssna,

Reservation

av herr Anderberg.

467748. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1946:372 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om utredning angående statligt stöd åt seminföreningar för ?wtboskap. a1 i texten